Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2016:732 ·
Visa register
Elsäkerhetslag (2016:732)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet RSE
Utfärdad: 2016-06-09
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:881
Ikraft: 2017-07-01 överg.best.
1 § Denna lag syftar till att främja hög elsäkerhet och
minska risker för att el orsakar personskada eller
sakskada.
Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk
kompatibilitet finns i lagen (1992:1512) om elektromagnetisk
kompatibilitet.
Ordförklaringar
2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning
för produktion, överföring eller användning av el med de
särskilda föremål som finns i anläggningen och som behövs för
driften av den.
Om olika delar av en och samma anläggning har skilda
innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning.
Om en anläggning för användning av el är ansluten till en
eller flera andra sådana anläggningar och anläggningarna har
samma innehavare, ska anläggningarna anses som en och samma
anläggning.
3 § I denna lag avses med
starkströmsanläggning: en elektrisk anläggning för sådan
spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för
människor eller egendom,
elektrisk utrustning: en anordning, apparat eller annat
föremål som producerar, överför, använder eller förbrukar el
eller en komponent i en sådan utrustning eller i en
starkströmsanläggning, och
säkerhetsbrist i el: el som inte är så säker som skäligen kan
förväntas.
4 § Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som
avser
1. att utföra, ändra eller reparera en elektrisk
starkströmsanläggning,
2. att fast ansluta en elektrisk utrustning till en
starkströmsanläggning, eller
3. att koppla loss en elektrisk utrustning från en
starkströmsanläggning som utrustningen är fast ansluten till.
5 § I denna lag avses med
elinstallationsföretag: en näringsidkare som yrkesmässigt
utför elinstallationsarbete, och
elinstallatör: en fysisk person som är auktoriserad att
utföra elinstallationsarbete.
Skyldigheter i fråga om elektriska anläggningar
6 § Den som innehar en starkströmsanläggning ska se till
att
1. det fortlöpande kontrolleras att anläggningen ger
betryggande säkerhet mot personskada och sakskada, och
2. arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen
görs på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av
personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande
säkerhet ges mot personskada och sakskada.
7 § Om en tillkommen elektrisk anläggning kan vålla
personskada eller sakskada eller driftstörning genom inverkan
på en annan redan befintlig elektrisk anläggning, ska
innehavaren av den förstnämnda anläggningen vidta de åtgärder
som behövs vid den anläggningen för att förebygga sådan skada
eller störning.
8 § Om en tillkommen elektrisk anläggning kan vålla sakskada
genom inverkan på en redan befintlig naturgasledning, som det
krävs koncession för enligt naturgaslagen (2005:403), ska
innehavaren av den elektriska anläggningen vidta de åtgärder
som behövs vid den anläggningen för att förebygga sådan
skada.
9 § Om det på en elektrisk ledning eller en skyddsanordning
som hör till den ledningen ska utföras arbete som är farligt
på grund av närhet till en luftledning för starkström och
innehavaren av den förstnämnda ledningen begär det, ska
innehavaren av starkströmsledningen ta den ur drift så länge
som det är nödvändigt för arbetet.
10 § Den som begär ett driftavbrott enligt 9 § ska ersätta
den kostnad och skada som avbrottet medför för innehavaren av
starkströmsledningen.
11 § Den som innehar en starkströmsanläggning med en spänning
som överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid
enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större
styrka än 500 ampere och får kännedom om att det har
tillkommit en elektrisk anläggning för svagström eller för
starkström med en spänning av högst 1 000 volt mellan
fasledare, ska vidta de åtgärder som behövs vid den
förstnämnda anläggningen för att förebygga skada eller
störning.
Åtgärderna ska vara ändamålsenliga för att förebygga att
anläggningen genom induktion eller förhöjda markpotentialer
påverkar den andra anläggningen och orsakar person- eller
sakskada eller annan störning än ljudstörning.
12 § Om en innehavare av en tillkommen anläggning har orsakat
att kostnaden för åtgärder enligt 11 § blivit väsentligt
högre än nödvändigt, ska innehavaren svara för merkostnaden.
13 § Vid tillämpningen av 7, 8, 11 och 12 §§ ska en elektrisk
anläggning anses tillkomma
1. när den tas i bruk och, om olika delar av anläggningen tas
i bruk vid skilda tidpunkter, varje sådan del anses som en
särskild tillkommen anläggning, och
2. om den flyttas eller ändras i fråga om utförande eller
drift och därigenom ökar risken för skada eller störning.
14 § Om nödvändigt skydd enligt 7, 8 eller 11 § kan uppnås
med bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd
vid en annan anläggning ska innehavaren av den anläggningen
utföra åtgärden.
Den som utfört åtgärden har rätt att få ersättning för de
utgifter som varit nödvändiga av den som enligt 7, 8 eller 11
§ är skyldig att vidta åtgärder. Om åtgärden inneburit en
fördel för anläggningen i form av minskning av utgifterna för
dess underhåll och drift eller annan stadigvarande
förbättring av driften, ska ersättningen minskas i
motsvarande mån.
15 § Om ett område för sjötrafik i avsevärd omfattning kommer
att trafikeras av fartyg som kräver större segelfri höjd än
en elektrisk ledning medger, är innehavaren av ledningen
skyldig att vidta de åtgärder med ledningen som behövs för
att ge betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
Ledningens innehavare ska svara för kostnaderna för
åtgärderna.
Skyldigheter i fråga om elektrisk utrustning
16 § Den som tillverkar, representerar den som tillverkar,
importerar, distribuerar eller installerar en elektrisk
utrustning ska se till att utrustningen uppfyller gällande
säkerhetskrav.
17 § Den som innehar en elektrisk utrustning ska se till att
den underhålls på ett godtagbart sätt och används på ett sätt
som inte riskerar säkerheten.
18 § Den som använder en elektrisk utrustning ska försäkra
sig om att den är säker för användning.
19 § Den som innehar en elektrisk utrustning som är avsedd
att anslutas till en starkströmsanläggning ska se till att
1. det fortlöpande kontrolleras att utrustningen ger
betryggande säkerhet mot personskada och sakskada, och
2. arbete som utförs på eller i anslutning till utrustningen
görs på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av
personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande
säkerhet ges mot personskada och sakskada.
Auktorisation för elinstallationsarbete
20 § Den som har tillfredsställande utbildning och praktisk
erfarenhet och är lämplig ska efter ansökan ges auktorisation
som elinstallatör.
Auktorisation ges för alla slag av elinstallationsarbeten
eller för visst slag av sådant arbete.
21 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om auktorisation av
elinstallatörer.
22 § Den som uppfyller de villkor för tillfällig
yrkesutövning som gäller enligt lagen (2016:145) om
erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som
meddelas i anslutning till den lagen ska vid tillämpningen av
denna lag anses vara auktoriserad.
Elinstallationsföretag
23 § Ett elinstallationsföretag måste ha minst en
auktoriserad elinstallatör som ska verka för att verksamheten
bedrivs i enlighet med denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
24 § Ett elinstallationsföretag ska
1. utöva egenkontroll över arbetet enligt ett
egenkontrollprogram som säkerställer att
elinstallationsarbete utförs enligt de krav som ställs i
denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen, och
2. se till att elinstallationsarbete endast utförs av en
elinstallatör eller av någon som omfattas av företagets
egenkontrollprogram enligt 1.
Skyldighet att anmäla elinstallationsarbete
25 § Ett elinstallationsföretag som ska utföra arbete på
andras anläggningar ska anmäla detta till
tillsynsmyndigheten. Anmälan kan göras för alla slag av
elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant arbete.
Arbetet får inte påbörjas förrän anmälan har gjorts.
Utförande av elinstallationsarbete
26 § Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att
anläggningen ger betryggande säkerhet mot personskada och
sakskada.
27 § Elinstallationsarbete får utföras endast av
1. en elinstallatör som är auktoriserad för arbetet, eller
2. någon som omfattas av företagets egenkontrollprogram
enligt 24 §.
Ansvar för skada som orsakas av el från en
starkströmsanläggning
28 § Om en personskada eller sakskada orsakas av el från en
starkströmsanläggning, ska innehavaren av den
starkströmsanläggning som elen senast kommit från ersätta
skadan. Skadeståndsansvaret gäller även om det inte följer av
allmänna skadeståndsbestämmelser.
Första stycket gäller inte
1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av
el där generatorn har en märkeffekt om högst 50
kilovoltampere,
2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för
användning av el och som tillförs el med en spänning av högst
250 volt mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt
jordat system, mellan två ledare,
3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller på
en naturgasledning som det krävs koncession för enligt
naturgaslagen (2005:403), eller
4. om starkströmsanläggningen utgörs av en inrättning för
godsbefordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov
och skadan uppkommit på egendom som har blivit mottagen för
sådan befordran.
Ansvar för skada som orsakas av säkerhetsbrist i el
29 § Om en personskada eller sakskada orsakas av
säkerhetsbrist i el som satts i omlopp från en elektrisk
anläggning med egen generator eller transformator, ska
anläggningens innehavare ersätta skadan.
I fråga om sakskada gäller första stycket endast skada på
egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt
ändamål och som den skadelidande vid tiden för skadan använde
huvudsakligen för enskilt ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan
verkan.
30 § Skadeståndsansvaret enligt 29 § gäller inte den som
1. visar att elen sattes i omlopp utanför en
näringsverksamhet,
2. gör sannolikt att säkerhetsbristen har uppkommit efter att
elen sattes i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma
överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en
myndighet, eller
4. visar att det med hänsyn till det vetenskapliga och
tekniska vetandet vid den tidpunkt då elen sattes i omlopp
inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen.
Ansvar för skada vid driftstörning
31 § Om en personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada
orsakas av att el från en elektrisk anläggning stör driften
vid en annan elektrisk anläggning och störningen uppstått
till följd av uppsåt eller vårdslöshet hos innehavaren av den
förstnämnda anläggningen, ska den innehavaren ersätta
skadan.
Ägares skadeståndsansvar
32 § Ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning som
upplåtit nyttjanderätten helt eller delvis till någon annan
svarar ändå för skada som ska ersättas enligt denna lag som
om ägaren är innehavare. Ägaren är dock inte ansvarig med
annan egendom än den som har upplåtits.
Om ägaren har betalat ersättning i ett sådant fall som avses
i första stycket får ägaren kräva tillbaka den av
nyttjanderättshavaren.
Bestämmande av skadestånd
33 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 28, 29
eller 31 § ska 5 kap. skadeståndslagen (1972:207)
tillämpas.
När ersättning för sakskada bestäms enligt 29 §
ska ett belopp om 3 500 kronor avräknas.
Skadelidandes medvållande
34 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till
skada, ska
1. i fråga om ersättning enligt 28 § första stycket eller 31
§, bestämmelserna om jämkning i 6 kap. 1 § skadeståndslagen
(1972:207) tillämpas, och
2. i fråga om ersättning enligt 29 §, skadeståndet bestämmas
efter vad som är skäligt.
Preskription
35 § Talan om ersättning ska väckas
1. i fråga om ersättning enligt 28 § första stycket eller 31
§ inom två år från det att skadan inträffade, och
2. i fråga om ersättning enligt 29 § inom tre år från det att
den som vill ha ersättning fick eller borde ha fått kännedom
om att fordringen kunde göras gällande, dock senast tio år
från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig
tillhandahöll elen.
Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning
enligt de angivna bestämmelserna.
Tillsynsmyndighet
36 § Den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten) ska utöva tillsyn enligt denna lag och
enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Tillsynen
omfattar inte bestämmelserna om skadestånd i 28–35 §§.
Upplysningar och handlingar
37 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få de upplysningar och
ta del av de handlingar som myndigheten begär för tillsynen.
Tillträde och provning
38 § För tillsyn har tillsynsmyndigheten rätt att få
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder.
39 § Om det behövs för tillsynen, får tillsynsmyndigheten hos
den som tillverkar, representerar den som tillverkar,
importerar eller distribuerar en elektrisk utrustning ta ut
ett eller flera exemplar för provning av elektrisk utrustning
som
1. är avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller
2. har införts eller ska införas på marknaden.
40 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för
tillsynen enligt 38 och 39 §§.
Förelägganden
41 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som
behövs för att de föreskrifter som omfattas av tillsynen ska
följas.
Ett sådant föreläggande gäller omedelbart och får förenas med
vite.
42 § Om någon inte följer ett föreläggande enligt 41 §, får
tillsynsmyndigheten besluta att rättelse ska göras på
bekostnad av den som föreläggandet riktas mot.
Förbud
43 § Tillsynsmyndigheten får
1. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i
ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara
för person eller egendom kan uppstå,
2. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk
utrustning som är i ett sådant skick eller används på ett
sådant sätt att fara för person eller egendom kan uppstå
eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller
dokumenterad enligt gällande föreskrifter, och
3. helt eller delvis förbjuda tillhandahållande av
elinstallationstjänster som inte uppfyller kraven i denna lag
eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om ett
föreläggande enligt 41 § inte följts och det finns skäl att
befara att det medför fara för elsäkerheten.
Ett förbud enligt första stycket gäller omedelbart, får
förenas med vite och får verkställas.
Återkallelse av auktorisation
44 § Tillsynsmyndigheten får återkalla eller inskränka en
auktorisation som har getts enligt 20 §, om elinstallatören
visar oskicklighet eller försummelse vid
elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart
olämplig för auktorisationen.
En auktorisation får återkallas eller inskränkas för viss
tid.
Varning
45 § I stället för att återkalla eller inskränka en
auktorisation får tillsynsmyndigheten i mindre allvarliga
fall varna en elinstallatör.
Dispens
46 § Den myndighet som regeringen bestämmer får i det
enskilda fallet ge dispens från kraven i denna lag.
Marknadskontroll
46 a § Bestämmelser om marknadskontroll finns i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den
20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för
produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och
förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
Den myndighet som regeringen bestämmer är
marknadskontrollmyndighet. Lag (2022:1135).
46 b § Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020
har marknadskontrollmyndigheten befogenhet
1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska
aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data
eller uppgifter,
2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på
plats och fysiska kontroller av produkter,
3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark
eller transportmedel,
4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget
initiativ,
5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska
vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande
överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,
6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,
7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och
demontera varuprover, och
8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett
onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller
att åtkomsten ska begränsas.
Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under
dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU)
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med
kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den
ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold
identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går
förlorat.
Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om
databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller
yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska
marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet
som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1135).
46 c § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de
förelägganden som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska
följas. Lag (2022:1135).
46 d § Ett beslut om föreläggande enligt 46 b eller 46 c § får
förenas med vite. Lag (2022:1135).
46 e § Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut
enligt 46 b eller 46 c §, bestämma att beslutet ska gälla
omedelbart. Lag (2022:1135).
46 f § Polismyndigheten ska på begäran av
marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att
marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt
46 b §.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2022:1135).
46 g § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller
marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja
eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller
driftförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2022:1135).
Bemyndiganden
47 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. beskaffenhet, placering, provning, kontroll, besiktning,
användning och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar
och elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en
starkströmsanläggning samt om arbete på eller i anslutning
till sådana anläggningar och sådan utrustning,
2. tillståndsplikt eller anmälningsplikt för uppförande,
ändring eller borttagning av starkströmsanläggningar,
3. skyldighet för innehavare av nätkoncession enligt ellagen
(1997:857) eller en starkströmsanläggning att anmäla
olycksfall eller driftstörningar,
4. skyldigheter vid framdragande av svagströmsledning,
5. säkerhetskrav som avses i 16-18 §§,
6. skyldigheter i fråga om information som ska följa med
elektrisk utrustning,
7. skyldigheter att i fråga om elektrisk utrustning vidta
skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns
anledning att anta att sådan utrustning inte överensstämmer
med säkerhetskraven,
8. vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att
bli auktoriserad som elinstallatör,
9. de slag av elinstallationsarbete för vilka auktorisation
kan ges enligt 20 § andra stycket och de för vilka anmälan kan
göras enligt 25 §,
10. vad ett egenkontrollprogram ska innehålla,
11. avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag,
12. ersättning för uttaget prov enligt 39 § och om skyldighet
att ersätta kostnaderna för provningen, och
13. sådana undantag från kraven i 16-27 §§ som det finns
särskilda skäl för.
Av lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa
föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan
närliggande tillsyn framgår att föreskrifter om avgifter för
marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 får
meddelas. Lag (2022:1135).
Straff
48 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
1. en skyldighet som en innehavare av starkströmsanläggning
eller elektrisk utrustning har enligt 6 eller 19 §,
2. krav för att få utföra elinstallationsarbete enligt 27 §,
eller
3. ett förbud enligt 43 § första stycket 3.
49 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot skyldigheten att ha auktoriserad
elinstallatör enligt 23 §,
2. bryter mot skyldigheten att ha egenkontrollprogram enligt
24 § 1,
3. utför elinstallationsarbete utan att ha gjort anmälan
enligt 25 §, eller
4. bryter mot ett säkerhetskrav i 16, 17 eller 18 § eller en
föreskrift som meddelats med stöd av 47 § 5, 6 eller 7.
50 § Till ansvar enligt denna lag ska inte dömas i ringa fall
eller om gärningen är belagd med straff enligt
brottsbalken.
51 § Den som har åsidosatt ett
vitesföreläggande får inte dömas till straff enligt denna lag
för gärning som omfattas av föreläggandet.
/Rubriken upphör att gälla U:2024-11-08/
Förverkande
52 § /Upphör att gälla U:2024-11-08 genom lag (2024:881)./
En elektrisk anläggning eller elektrisk utrustning som
varit föremål för brott enligt denna lag ska förklaras
förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för
sådan egendom kan värdet av egendomen förklaras förverkat.
Även utbytet av brott enligt denna lag ska förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
53 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 20, 37-39 eller 41-
46 §§ samt marknadskontrollmyndighetens beslut enligt 46 b
eller 46 c § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:1135).
Övergångsbestämmelser
2016:732
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
2. Den som med stöd av äldre föreskrifter har fått behörighet
som elinstallatör ska vid tillämpningen av denna lag anses
vara auktoriserad enligt 20 §.