Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1985:310 · Visa register
Förordning (1985:310) om doktorandtjänster;
Departement: Utbildningsdepartementet
Utfärdad: 1985-05-23
Ikraft: 1985-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:100
Upphävd: 1993-07-01
Inledande bestämmelser 1 § Doktorandtjänster får inrättas för att främja rekryteringen till forskarutbildning. 2 § För doktorandtjänsterna skall bestämmelserna i 3--13 §§ gälla i fråga om tjänsternas inrättande och tillsättning, förordnandetidens längd, innehavarens skyldigheter, innehavarens möjlighet att förlägga utbildning utomlands, överklagande av beslut och verkställighetsföreskrifter. Inrättande och tillsättning 3 § Doktorandtjänster får inrättas av forskningsråden inom socialdepartementets, utbildningsdepartementets, jordbruksdepartementets och industridepartementets verksamhetsområden samt av högskoleenheter och andra myndigheter som disponerar särskilda medel för forskningsändamål. Tjänsterna skall inrättas för heltidstjänstgöring. En tjänst som inrättas av annan myndighet än högskoleenhet skall placeras vid en högskoleenhet efter medgivande av styrelsen för enheten. Om regeringen medger det, får tjänsten placeras vid den myndighet som inrättar tjänsten. Förordning (1990:768). 4 § En tjänst skall tillsättas av den myndighet som har inrättat den. Sådan tjänst som har inrättats av annan myndighet än högskoleenhet och som är placerad vid en högskoleenhet får dock, efter myndighetens bestämmande, tillsättas av högskolestyrelsen. 5 § Vid ledigkungörandet skall tjänstens innehåll anges. Det ankommer på tillsättningsmyndigheten att besluta om formerna för ledigkungörandet i övrigt. 6 § Som innehavare av en tjänst får endast förordnas den som är antagen till forskarutbildning vid en högskoleenhet. 7 § Vid tillsättning av en tjänst skall avseende främst fästas vid graden av förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen. 8 § Den som har förordnats på en tjänst och som har ägnat sig åt forskarutbildningen med framgång har alltid förtur till fortsatt förordnande på tjänsten under den tid som anges i 9 §. Förordnandetidens längd 9 § Ett förordnande på en tjänst skall meddelas att gälla tills vidare, dock längst till viss tidpunkt och aldrig för längre tid än till utgången av den termin under vilken den studerande avlägger doktorsexamen. Det första förordnandet får avse högst ett år. Ett omförordnande får avse högst två år. Omförordnanden får meddelas utan att tjänsten kungörs ledig till ansökan. Förordnanden får meddelas för sammanlagt högst sex år, dock ej för längre tid än som motsvarar forskarutbildning på heltid under fyra år. Från sistnämnda tid skall avräknas sådan tid under vilken innehavaren har erhållit utbildningsbidrag enligt förordningen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander eller har innehaft tjänst som assistent eller amanuens enligt bestämmelserna i 20 kap. högskoleförordningen (1977:263) eller 13 kap. förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet i deras lydelse vid utgången av juni 1983. Vid avräkningen skall beaktas om utbildningsbidraget har avsett hel- eller deltidsstudier, omfattningen av den innehavda tjänsten samt arten och omfattningen av tjänstgöringen. Förordnande får meddelas för högst två år utöver den tid som följer av andra stycket, om 1. innehavaren under den tid som han haft tjänsten har varit föräldraledig och därvid enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har varit berättigad till föräldrapenning, 2. innehavaren under den tid som han har haft tjänsten på grund av sjukdom under en längre tid har varit oförmögen att uppehålla den, 3. innehavaren under den tid som han har haft tjänsten har fullgjort militärtjänstgöring eller har haft uppdrag som facklig förtroendeman och därvid i betydande omfattning har varit befriad från de skyldigheter som åligger innehavaren av en doktorandtjänst, 4. innehavaren inte har kunnat erbjudas handledning i normal omfattning på grund av ämnets speciella karaktär eller andra särskilda omständigheter eller 5. om det finns andra särskilda skäl. Innehavarens skyldigheter 10 § Innehavaren är skyldig att 1. ägna sig åt egen forskarutbildning, 2. utföra tjänstgöring som avser utbildning, forskning och administrativt arbete. Tjänstgöringen får under varje läsår eller del av läsår som ingår i förordnandetiden omfatta högst den tid som motsvarar två femtedelar av full arbetstid. Om en tjänst innehas under mer än fem år, får den sammanlagda tjänstgöringen under förordnandetiden inte omfatta mer än en tredjedel av full arbetstid. Efter det att innehavaren har avlagt doktorsexamen skall tjänstgöringen omfatta full arbetstid. Tjänstgöringsskyldighetens närmare omfattning fastställs av den myndighet som har inrättat tjänsten. Utbildning utomlands 11 § Om det är till fördel för forskarutbildningen och inte medför förlängning av studietiden får den myndighet som har inrättat tjänsten medge att innehavaren förlägger en del av sin utbildning till en utländsk läroanstalt eller forskningsinstitution. Överklagande av beslut 12 § Beslut som har meddelats enligt denna förordning får inte överklagas. Verkställighetsföreskrifter 13 § har upphävts genom förordning (1992:727). Övergångsbestämmelser 1985:310 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985. För doktorandtjänster som har inrättats före denna tidpunkt gäller äldre bestämmelser. Genom förordningen upphävs förordningen (1982:743) om doktorandtjänster vid forskningsråd m. m. och förordningen (1982:1263) om doktorandtjänster vid högskoleenheter. 1992:727 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Intill dess regeringen föreskriver något annat skall vid tillämpningen av denna förordning iakttas Universitets- och högskoleämbetets föreskrifter (UHÄ-FS 1987:31) för verkställigheten av förordningen (1985:310) om doktorandtjänster.