Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Propositionsnummer · 1998/99:95 · Hämta Doc ·
Postal infrastruktur
Ansvarig myndighet: Näringsdepartementet
Dokument: Prop. 95
Regeringens proposition 1998/99:95 Postal infrastruktur Prop. 1998/99:95 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 25 februari 1999 Lena Hjelm-Wallén Mona Sahlin (Näringsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa ändringar i postlagen (1993:1684). Änd- ringarna syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom även enkelhet för postkunden. En definition av postnummersystemet införs i postlagen. Vidare be- myndigas regeringen att utse en postoperatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, i dag Posten AB, att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Innan större ändringar i systemet genomförs måste tillståndsmyndigheten godkänna ändringarna. Änd- ringarna får genomföras tidigast sex månader efter det att godkännande givits. Förvaltaren av postnummersystemet skall vara skyldig att på andra postoperatörers begäran tilldela dem postnummer för postboxanlägg- ningar i befintliga postnummerområden. En regel införs om att postoperatör är skyldig att möjliggöra att för- sändelser som befordrats av andra operatörer kan nå operatörens post- boxar och andra anläggningar för postöverlämning till mottagare. Vill- koren för detta skall vara skäliga och konkurrensneutrala samt icke-dis- kriminerande i förhållande till vad operatören tillämpar för sin egen verksamhet. Tillståndsmyndigheten föreslås få en lagreglerad medlingsroll vid tvister om tillgängligheten till anläggningar för postöverlämning. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) 4 3 Ärendet och dess beredning 7 4 Bakgrund och utgångspunkter 7 4.1 Nuvarande ordning 7 4.2 Reformbehovet 14 5 Postnummer 15 6 Postboxar m.m. 19 7 Adressändringar 25 8 Eftersändning 27 9 Återrapportering 28 10 Kostnader 29 11 Författningskommentar 29 Bilaga 1 Promemorians lagförslag 34 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna 38 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 39 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 42 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1999 43 Rättsdatablad 44 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684). 2 Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684) dels att 7 a och 25 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3 a, 5 d, 7 c, 7 d, 16 a och 17 c §§, av följande lydelse Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § Med postnummersystemet avses i lagen ett system av sifferserier som för postbefordringsändamål används för att dela in landet i postnummerområden. Postnummersystemet skall vara utformat så att det möjliggör en effektiv sortering och befordran av försändelser till hela landet. 5 d § En tillståndshavare är skyldig att möjliggöra att försändelser som befordrats av andra till- ståndshavare kan nå de anlägg- ningar för postöverlämning till mottagare som tillståndshavaren innehar. Villkoren för detta skall vara skäliga och konkurrens- neutrala samt icke-diskrimine- rande i förhållande till vad till- ståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. 7 a § Den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst enligt 1 § skall 1. tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig på kostnaderna, 2. årligen redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemen- skapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, 3. hålla villkoren för tjänsten allmänt tillgängliga, 4. för handläggningen av klagomål fastställa förfaranden som är öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt är snabba och billiga, och 5. årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klago- målen har behandlats. Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, tillståndsmyn- digheten får meddela närmare föreskrifter om krav enligt första stycket. Regeringen skall utse en till- ståndshavare som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, tillståndsmyn- digheten får meddela närmare föreskrifter om krav enligt första och andra stycket. 7 c § Den som tillhandahåller post- nummersystemet är skyldig att på begäran från andra tillstånds- havare tilldela dem postnummer för postboxanläggningar inom be- gärda postnummerområden. Tillståndsmyndigheten får i en- skilda fall bevilja undantag från skyldigheten enligt första stycket om en tilldelning av begärt post- nummer i beaktansvärd utsträck- ning skulle försvåra ett ändamåls- enligt utnyttjande av post- nummersystemet. 7 d § Tillståndsmyndighetens godkän- nande krävs för ändring i post- nummersystemet om inte änd- ringen endast berör enstaka post- adressater. Tillståndsmyndigheten skall i ärendet höra andra till- ståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsdatasystemet samt berör- da kommuner. En ändring får genomföras tidi- gast sex månader efter det att till- ståndsmyndigheten godkänt den. Om det finns särskilda skäl får myndigheten besluta att ändringen får genomföras tidigare. 16 a § Tillståndsmyndigheten skall vid tillsynen ägna särskild uppmärk- samhet åt att avtal träffas som gör att de försändelser tillstånds- havarna befordrar når andra till- ståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagare. Uppkommer tvist om sådana avtal, skall tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållan- dena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part. 17 c § Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 26 § konkurrenslagen (1993:20) eller dömts till att betala vite enligt 59 § samma lag, får vite enligt 17 b § denna lag inte dömas ut för samma förfarande. 25 § Beslut av tillståndsmyndigheten enligt denna lag eller enligt före- skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av tillståndsmyndigheten enligt 7 d § får inte överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillståndsmyndigheten får bestämma att beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart. ________________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. 3 Ärendet och dess beredning I departementspromemorian Statens ansvar på post- och betaltjänstom- rådet (Ds 1997:58) behandlades frågor rörande den postala infra- strukturen, dvs. sådant som postboxar, adressändringar, eftersändning av post och postnummersystemet. Regeringen beslutade den 23 oktober 1997 att uppdra åt Post- och telestyrelsen att med utgångspunkt i vad som anförts i departementspromemorian redovisa förslag angående förvalt- ningen och säkerställandet av den postala infrastrukturen i framtiden. Post- och telestyrelsen redovisade sitt uppdrag i en promemoria i mars 1998. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Näringsdepartementet (dnr N1999/389/ITFOU). Lagråde Regeringen beslutade den 28 januari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bi- laga 4. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets syn- punkter behandlas i avsnitt 5 och i författningskommentaren. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. 4 Bakgrund och utgångspunkter 4.1 Nuvarande ordning Lagreglering på postområdet Ensamrätten för Postverket till brevbefordran avskaffades den 1 januari 1993 och postområdet öppnades helt för andra postdistributörer. Formen för Postverkets verksamhet ändrades och sedan den 1 mars 1994 drivs verksamheten i ett av staten helägt aktiebolag, Posten AB med dotter- bolag (Posten). Staten överlät Postverkets tillgångar till aktiebolaget. Samtidigt med att verksamhetsformen ändrades infördes även en ny reglering av postverksamheten i landet, postlagen (1993:1684). Postlagen fastställer de övergripande målen för den samhällsom- fattande posttjänsten och den grundläggande kassaservicen. Enligt lagen skall det finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Vidare fastställs ett övergripande krav på posttjänstens kvalitet och på rimliga priser. I postlagen anges att regeringen själv eller genom en tillsynsmyndighet skall följa utvecklingen på postområdet och bevaka att post- och kassa- servicen motsvarar samhällets behov. Enligt lagen skall den som vill be- driva postverksamhet ansöka om tillstånd hos den myndighet som rege- ringen bestämmer. Postverksamhet definieras i lagen som regelbunden befordran av brev mot avgift. Post- och telestyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Tillstånd att bedriva postverksamhet får sedan den 1 juli 1998 förenas med tidsbegränsade villkor. Dessa villkor kan inne- bära skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst, att på visst sätt fullgöra vad som krävs avseende tillförlitlighet och skydd för den personliga integriteten m.m. Posten är den enda tillståndshavaren som har fått sitt tillstånd förenat med villkor om skyldighet att tillhanda- hålla en samhällsomfattande posttjänst. Postlagen innehåller även vissa bestämmelser om tystnadsplikt i postverksamhet, obeställbara brev, portobeteckningar m.m. Avtalet mellan staten och Posten I samband med införandet av en postlag och bolagiseringen av Postverket bemyndigade riksdagen regeringen att teckna ett avtal med Posten om en rikstäckande post- och kassaservice, pristak för privatpersoners brevbe- fordran, skyldighet att mot ersättning ta hänsyn till de handikappades behov samt att delta i totalförsvarsplanering m.m. Avtalet trädde i kraft den 1 mars 1994 och har i olika omgångar förlängts med mindre juste- ringar att gälla fram till den 30 juni 1998. Ett nytt avtal tecknades mellan regeringen och Posten i samband med riksdagens senaste beslut om förändringar i postlagen (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304). Avtalet, som trädde i kraft den 1 juli 1998, säkerställer preciserade servicemål för den sam- hällsomfattande posttjänsten och de i postlagen fastställda kraven på grundläggande kassaservice. Av avtalet framgår även att Posten har en samråds- och informationsplikt gentemot olika intressenter vid genom- förande av väsentliga ändringar i postnummersystemet. De övriga krav som ställts på Posten i tidigare avtal framgår nu till stor del av författ- ningar och tillståndsvillkor. Det nya avtalet gäller till och med den 31 december 1999. Postmarknaden Postverket hade monopol på befordran av brev fram till 1993. Vid tid- punkten för avskaffandet av monopolet hade CityMail AB redan påbörjat sin verksamhet. Vid ingången av 1996 fanns det fyra verksamma post- operatörer i Sverige som var anmälda till Post- och telestyrelsen. Dessa var Posten, CityMail, SDR Gruppen AB (SDR) och City and Financial Sweden AB som numera heter FDS Financial Distribution AB (FDS). Från och med den 1 januari 1997 krävs det tillstånd från Post- och tele- styrelsen för att få bedriva postverksamhet. Av de ca 80 företag som i dag har tillstånd är det ca 70 som bedriver verksamhet. CityMails verksamhet omfattar i dag Stockholmsområdet, Göteborg, Malmö, Gotland samt Kronobergs län. Företaget täcker drygt 30 % av landets alla hushåll och företag med utdelning av försorterade storsänd- ningar, s.k. industriell post. Under 1997 förmedlade bolaget ca 123,7 miljoner adresserade försändelser. SDR:s huvudsakliga verksamhet är rikstäckande utdelning av oadresserad direktreklam. Företaget distri- buerar också en mindre del adresserade försändelser som för 1997 upp- gick till ca 4,7 miljoner. FDS förmedlar regelbundet post mellan företag i Stockholm, främst i finanssektorn, och mellan dessa företag och mot- svarande företag i utlandet. Verksamheten växer och antalet förmedlade adresserade försändelser var 1997 ca 0,8 miljoner. Av de postbefordringsföretag som tillkommit sedan slutet av 1996 är huvuddelen fåmansföretag som åtar sig att lokalt samla in post från före- tag, organisationer och myndigheter, men också i många fall från egna brevlådor för att dela ut den på orten. Det finns även operatörer på när- belägna orter som samarbetar och därigenom täcker ett större utdelnings- område. Några av de nytillkomna företagen är förhållandevis stora. Det rör sig antingen om tidningsdistributionsföretag som också delar ut brev, eller företag som bedriver postverksamhet på flera orter. De nytillkomna operatörerna förmedlade tillsammans ca 10,2 miljoner adresserade för- sändelser under 1997. Uppgifterna om antalet förmedlade adresserade försändelser bygger på de volymuppgifter som operatörerna lämnat till Post- och telestyrelsen. Posten förmedlade under 1997 ca 3 311 miljoner adresserade för- sändelser. Övriga postoperatörer med tillstånd har således inte tagit några större volymer från Posten vars marknadsandel utgör över 95 %. Om marknaden i stället delas in i försändelseslag, exempelvis den distribution om vilken Posten och CityMail konkurrerar, får man en an- nan bild. Posten och CityMail konkurrerar främst om distributionen av industriell post från hela landet. CityMails andel av den delmarknaden var 1997 ca 7-8 %. CityMail bedriver emellertid utdelning endast i vissa delar av landet. En uppskattning visar att CityMails andel av den in- dustriella posten i de områden där företaget delar ut post var ca 20-25 %. Postal infrastruktur Med postal infrastruktur avses här de system och anordningar som be- hövs för att postbefordran i samhället skall kunna fungera effektivt och tillförlitligt. Det som åsyftas är postnummersystemet, postboxar samt eftersändning av post och adressändring. Däremot är det inte fråga om tillgång för postoperatörer till andra postoperatörers terminaler, brevsorteringsmaskiner, brevbärare eller dylikt. Infrastrukturen förvaltas i dag till största delen av Posten. Tillgången till den postala infrastrukturen regleras inte i postlagen utan bygger helt och hållet på civilrättsliga avtal mellan berörda postoperatörer. I propositionen Postlag och en förändrad verksamhetsform för Post- verket m.m. (prop. 1993/94:38) framfördes att vissa frågor som hänger samman med den praktiska hanteringen av post förtjänar att uppmärk- sammas av tillsynsmyndigheten mot bakgrund av statens strävan att det skall råda konkurrensneutralitet på postmarknaden. Regeringen anförde att den ville avvakta utvecklingen innan slutlig ställning togs. Såsom ex- empel nämndes frågor om postboxar och eftersändning. Postnummer En postadress utgörs av en utdelningsadress och en ortadress. Utdel- ningsadressen består av gatunamn, box, väg eller liknande. Med ortadress avses postnummer och postortnamn. Postnummersystemet inrättades 1968 av Postverket i syfte att effek- tivisera och underlätta sorteringen och distributionen av postförsändelser i Sverige. Sedan dess har postnummersystemet undergått en betydande utveckling. Det har kommit att få en central betydelse för allas upp- fattning om vad som är en korrekt postadress och även för andra ändamål än postoperatörernas befordran av post. Systemet är viktigt för myndig- heter och organisationer som arbetar med och har ansvar för olika frågor som har anknytning till adresser. Även näringslivet använder sig av den indelning av landet som kan göras med hjälp av postnummerområden. I den tidigare nämnda propositionen 1993/94:38 uttalade regeringen att postbefordringsföretagens intressen bäst tillgodosågs genom att det stat- liga postbolaget övertog förvaltningen av postnummersystemet. En fast- lagd informationsskyldighet skulle tillgodose övriga postoperatörer och andra intressenter i samhället. Även ekonomiska aspekter låg bakom denna lösning. Regeringen framhöll att de stora produktionskostnaderna för systemet vid denna tidpunkt inte kunde läggas på tillståndsmyndig- heten. Postnummerändringarna har tidigare gått till så att Posten huvudsak- ligen utifrån sina intressen av effektiv postutdelning beslutat om änd- ringar i systemet. En preliminär information har lämnats till andra in- tressenter innan ändringarna trätt i kraft. Ambitionen har varit att slutlig information skall ha tillställts intressenterna en månad före ikraftträdan- det av ändringarna. Postnummersystemet har även samband med administrativt bestämda postadresser som exempelvis de för postboxar eller storkundsnummer. Med storkundsnummer avses i allmänhet ett postnummer som är reser- verat för en enda kund till vilken det dagligen anländer en betydande mängd försändelser. Flera mottagare av postförsändelser – företag, myndigheter, organisa- tioner och privatpersoner – önskar sin post ställd till en boxadress. Det kan finnas flera olika skäl till detta, exempelvis ett behov av att snabbt få tillgång till posten utan att behöva invänta ordinarie utdelningsturer eller att företaget har flera arbetsställen med en gemensam postadress och fö- retaget självt svarar för sin interna posthantering. För att möjliggöra posthanteringen till boxadresser åsätts boxanlägg- ningarna egna postnummer. Vissa postnummer förbehålls varje post- kontor där boxanläggningarna normalt återfinns fysiskt och en viss mängd postboxar tilldelas ett eget, unikt postnummer. Därmed erhåller kunden som innehar en box en boxadress i form av sitt boxnummer, det för anläggningen förbehållna postnumret samt postortnamnet. Posten, som ensam förfogar över postnummersystemet, är den enda operatören som i dag kan tillhandahålla postboxar med sådana boxadresser. Övriga operatörer som vill erbjuda postboxar kan sätta upp en boxanläggning men har inte något unikt postnummer att tilldela boxarna. Följden blir att övriga operatörer är hänvisade till att låta kunden få en adress som är en c/o-adress hos den operatör som tillhandahåller boxen. Detta har inte be- traktats som intressant, eftersom en c/o-adress inte anses vara acceptabel för ett seriöst företag. Postboxar m.m. En anläggning med postboxar är oftast placerad på ett postkontor men kan även vara placerad hos en lanthandlare eller uppförd som en fristå- ende anläggning. Den adressat som hyr en postbox hos Posten har ofta en önskan om att få all sin post utdelad i boxen oavsett vilken operatör som befordrat försändelserna. Det är dock endast Postens personal som äger tillträde till den sida av anläggningen varifrån posten sorteras in i respek- tive box. Kunden hämtar själv sina försändelser i boxen eller uppdrar åt Posten att mot ersättning köra ut den till respektive arbetsställe. De ekonomiska fördelarna för Posten som postoperatör är flera. Distributionen till box- anläggningen torde vara väsentligt billigare än distributionen till adres- satens gatuadress samtidigt som avgifter kan tas ut för upplåtelse av boxen och för tilläggstjänster såsom vidaredistribution. För att kunna bedriva postverksamhet måste även övriga postopera- törer kunna befordra försändelser till Postens postboxar. Posten har där- för tecknat likalydande avtal med de flesta operatörer rörande villkoren för tillgången till Postens boxar. Enligt avtalen åtar sig Posten att för den andra operatörens räkning mot ersättning sortera in försändelser som är adresserade till postboxadresser, storkundsnummer och poste restante- adresser. Posten erhåller ersättning per insorterad försändelse av den ope- ratör vars försändelser insorterats. Boxadresserade försändelser skall lämnas in på de postkontor eller de postterminaler där de postboxar är belägna till vilka försändelserna är adresserade. Inlämning skall ske un- der postkontorets ordinarie öppettid, alternativt efter överenskommelse. Försändelser som lämnas in på ovan angivna villkor hålls av Posten till- gängliga i adressatens postbox första vardagen efter inlämningsdagen. Konkurrensverket har haft anledning att pröva frågan om postboxar vid ett antal tillfällen. I oktober 1997 biföll Konkurrensverket (dnr 389/96) en ansökan om icke-ingripandebesked från Posten angående principerna för andra operatörers tillgång till Postens boxar. Konkurrensverket ansåg att det var nödvändigt för postoperatörerna att ha lika tillgång till post- boxsystemet för att de skall kunna bedriva sin verksamhet utifrån samma förutsättningar som Posten. Tjänsten postboxutdelning måste enligt Kon- kurrensverket tillhandahållas andra postoperatörer på skäliga, icke-dis- kriminerande villkor. Konkurrensverket menade att Postens prissätt- ningsprinciper inte i sig kunde anses utgöra ett missbruk av dominerande ställning under förutsättning att tillämpningen sker objektivt och icke- diskriminerande. Konkurrensverket hade inte heller något att erinra mot att det är Postens personal som sorterar in konkurrenternas försändelser och att inlämning sker under ordinarie öppettider. Fria postoperatörers förbund begärde i en skrivelse till Konkurrens- verket i januari 1998 att verket skulle återkalla sitt icke-ingripandebesked enligt ovan i den del det avsåg att boxposten skall lämnas in på post- kontor under ordinarie öppettid. Konkurrensverket uttalade att det inte enbart är postkontorens ordinarie öppettid som är avgörande för när ope- ratörerna kan överlämna boxadresserade försändelser till Posten. Detta förutsattes enligt Konkurrensverket kunna ske också under den tid när Postens egna försändelser insorteras vid boxanläggningen, som t.ex. kan vara ett postkontor, en terminal eller ett boxkontor. Konkurrensverket fann ingen anledning att återkalla icke-ingripandebeskedet (dnr 4/1998). I december 1998 lämnade Konkurrensverket ett icke-ingripandebesked (dnr 928/97) i ett särskilt ärende rörande priset för andra operatörers till- gång till Postens postboxar. Konkurrensverket framhöll att under förut- sättning att de kalkylerade kostnaderna inte överstiger de verkliga kost- naderna och att prissättningen tillämpas i överensstämmelse med de prin- ciper som slagits fast i verkets tidigare beslut (dnr 389/96) omfattas den prövade prissättningen inte av något av förbuden i 6 eller 19 § kon- kurrenslagen (1993:20). Det finns andra anläggningar som liknar dem för postboxar. Exempel på sådana är s.k. låsta lådsamlingar och anläggningar för fastighetsboxar. En låst lådsamling är en utomhusanläggning som liksom postboxanlägg- ningen har två sidor. Den postoperatör som ställt upp den låsta lådsam- lingen har tillgång till den ena sidan för insortering av försändelser och postkunden hämtar posten i sin låda från den andra sidan. En anläggning med fastighetsboxar ägs vanligtvis av fastighetsägaren. Genom avtal med en eller flera postoperatörer får dessa tillgång till fastighetsboxarna för att sortera in försändelserna. Till skillnad från postboxar är varken lådor i låsta lådsamlingar eller fastighetsboxar en tjänst som erbjuds postkunden mot ersättning utan de motsvarar snarare de postlådor och brevinkast genom vilka post vanligtvis görs tillgänglig för mottagarna. Adressändringar Posten och CityMail AB bildade 1993 bolaget Svensk Adressändring AB (SvAAB). Avsikten var att alla mottagare av post endast skulle behöva anmäla adressändringen, tillfällig eller definitiv, till ett enda centralt mottagningsställe. SvAAB skulle tillställa de olika postoperatörerna in- formation om vilka tjänster som beställts och vilka adresser som ändrats. Ett enkelt, praktiskt och kvalitetssäkert system för anmälan om ny adress i samband med flyttning skulle effektivisera postoperatörernas verksam- het. Posten och CityMail AB ägde olika andelar i bolaget men frågor om bolagets drift och ägarnas inflytande reglerades i ett konsortialavtal som krävde enighet mellan parterna i alla betydelsefulla frågor. En utgångs- punkt var att bolaget skulle komma att utgöra en del av den svenska postala infrastrukturen. Uppgifter som inkom till bolaget skulle på ett konkurrensneutralt sätt göras tillgängliga för alla postoperatörer. Infor- mationen skulle också göras tillgänglig för Riksskatteverket för upp- datering av folkbokföringsregistret. Ägarna var även överens om inten- tionen att nytillkomna postoperatörer skulle erbjudas möjlighet att inneha aktier i bolaget under förutsättning att de uppnått viss storlek och stabi- litet. En kostnadsbudget för driften av SvAAB fastställdes för varje verk- samhetsår. Intäkterna kunde inflyta dels som avgifter från de post- adressater som begärde att någon tjänst skulle utföras av postopera- törerna, dels som ersättning från Riksskatteverket för servicen att skicka hem blanketter för anmälan om flyttning. I den mån influtna intäkter översteg verksamhetens kostnader skulle överskottet delas ut till ägarna. Beträffande intäkter som inflöt i form av eftersändningsavgifter hade parterna avtalat om att dessa skulle fördelas mellan postoperatörerna i förhållande till operatörernas andel av totalt antal utdelade försändelser i området. Verksamheten har i allt väsentligt utvecklats enligt intentionerna. All- mänheten kan vända sig till SvAAB för att göra en anmälan om flyttning eller särskild postadress samt beställa tjänsterna eftersändning av post i samband med flyttning, tillfällig eftersändning och lagring av post. En anmälan om flyttning eller särskild postadress är kostnadsfri medan det för tjänsterna tas ut en avgift av den beställande kunden. SvAAB har träf- fat ett avtal med Riksskatteverket om visst samarbete för att underlätta för allmänheten att göra anmälan om flyttning till skattemyndigheten, som ansvarar för folkbokföringen. För närvarande är ett femtiotal post- operatörer med tillstånd anslutna till SvAAB och får således kontinuer- ligt information om anmälda adressändringar och beställda tjänster. Tjänsterna eftersändning och lagring av post utförs av postoperatörerna och för utförandet av dessa får de ersättning från SvAAB. Förhållandet mellan SvAAB och de olika postoperatörerna regleras i ett avtal som un- dertecknats av i stort sett alla till SvAAB anslutna operatörer. I avtalet regleras även ersättningen för utförda tjänster. Avtalet gäller i första hand till och med 1999. Posten är i dag ensam ägare av SvAAB efter att i samband med dåva- rande CityMail AB:s konkurs ha förvärvat resterande aktier i SvAAB. CityMail AB försattes i konkurs i december 1995. Verksamheten fort- sattes emellertid under namnet CityMail Sweden AB sedan de tidigare minoritetsägarna tillsammans med ytterligare investerare förvärvat det konkursdrabbade bolagets tillgångar. Mellan ägarna i SvAAB förelåg hembudskyldighet bl.a. i samband med obestånd. Genom att förvärva de av CityMail Sweden AB utställda aktierna blev Posten ägare till samtliga aktier i SvAAB. Förhandlingar om förvärv av aktier i SvAAB har sedan dess förts mellan Posten och andra operatörer utan att leda till någon aktieöverlåtelse. Någon breddning av ägarkretsen har således inte kom- mit till stånd. Eftersändning De postoperatörer, utöver Posten, som etablerat sig på marknaden har valt att göra det inom geografiskt begränsade distributionsområden. En följd härav är att operatörerna inte delar ut post till mottagare som har begärt eftersändning till adresser utanför det distributionsområde där postoperatörerna är verksamma. För att de ansvariga operatörerna skall kunna utföra sina uppdrag och posten skall nå fram till mottagarna måste operatörerna befordra försändelserna med någon annan. I dag är det endast Posten som har ett rikstäckande distributionsnät. Merparten av de postoperatörer som saknar ett rikstäckande distribu- tionsnät har därför valt att träffa avtal med Posten. Försändelserna över- lämnas med följesedel till ett postkontor som därefter svarar för distri- butionen och Posten fakturerar därefter postoperatörerna ersättning mot- svarande portokostnaden. Alternativet till att sluta avtal med Posten om distribution av försändelser utanför eget distributionsområde är att opera- tören adresserar om och frankerar försändelsen och därefter låter sända den via Posten. Det förekommer att privatpersoner på eget initiativ adresserar om fel- aktigt adresserade försändelser och stoppar dem i någon av Postens brevlådor, s.k. privat eftersändning. Posten får på detta vis befordra för- sändelserna utan ersättning. Förfarandet har vuxit fram under den tid då Posten var ensam distributör på postmarknaden. Numera kan det inträffa att Posten får svara för distribution av annan postoperatörs distribu- tionsuppdrag eller returnera försändelsen till ursprunglig operatör utan ersättning härför. Frågan har i dag lösts på så vis att operatören enligt avtal antingen ersätter Posten med en schablonmässigt bestämd summa, vilken framräknats efter en bedömning av den genomsnittliga mängden post som distribueras på detta sätt, eller erhåller den privat eftersända posten i retur. 4.2 Reformbehovet Det är viktigt att postbefordran fungerar effektivt såväl för samhället i sin helhet som för de enskilda postkunderna. Samtidigt är det en naturlig utgångspunkt både ur samhällsekonomisk och praktisk synvinkel att in- frastrukturen bör kunna utnyttjas av alla postoperatörer på lika villkor. Det finns system och anläggningar som i och för sig kan vara det enskilda företagets egendom men som samtliga postbefordringsföretag måste ha tillgång till på lika villkor för att på ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna fullgöra de postbefordringsuppdrag som anförtrotts dem. Ett bättre samutnyttjande av infrastrukturen är även till fördel för postkunden bl.a. på så sätt att avsändaren eller mottagaren inte behöver bekymra sig om med vilken operatör eller på vilket sätt försändelserna når rätt adressat. Frivilliga överenskommelser mellan parterna har inte visat sig vara ett helt tillfredsställande sätt att uppnå ett önskvärt samutnyttjande av in- frastrukturen. Kritik har riktats mot Postens rutiner för samråd och in- formation vid ändringar i postnummersystemet samt den bristande kon- kurrensneutralitet som anses föreligga då Posten ensam förfogar över ett system till vilket tillgången är en nödvändig förutsättning för att bedriva postbefordringsverksamhet. Postens rutiner och uttagna avgifter för in- sortering av andra operatörers boxpost i Postens boxar har också kriti- serats av övriga postoperatörer. Vidare är det ett önskemål från övriga postoperatörer att kunna tillhandahålla postboxtjänster till sina kunder på samma sätt som Posten. Även villkoren för eftersändning av post och frågan om inflytande i Postens bolag Svensk Adressändring AB har varit föremål för diskussioner. Mot bakgrund av statens strävan att det skall råda konkurrensneutrali- tet på postmarknaden samt vilja att underlätta för postkunderna bör vissa förhållanden rörande den postala infrastrukturen regleras i postlagen. 5 Postnummer Regeringens förslag: I postlagen (1993:1684) införs det en definition av postnummersystemet samt anges att systemet skall användas för postbefordringsändamål och vara utformat så att det möjliggör en ef- fektiv sortering och befordran av försändelser till hela landet. Regeringen bemyndigas att utse en tillståndshavare som tillhanda- håller en samhällsomfattande posttjänst att tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Tillståndsmyndigheten skall godkänna ändringar i systemet som inte endast berör enstaka postadressater. Ändringarna får genomföras tidigast sex månader efter det att tillståndsmyndigheten givit sitt god- kännande, om inte myndigheten av särskilda skäl beslutar att änd- ringen får genomföras tidigare. Tillståndsmyndighetens beslut i så- dana frågor får inte överklagas. Den som tillhandahåller postnummersystemet skall på begäran lämna ut postnummer för postboxanläggningar inom postnummer- områden till andra tillståndshavare. Tillståndsmyndigheten får bevilja undantag i enskilda fall från denna skyldighet om den i beaktansvärd utsträckning skulle försvåra ett ändamålsenligt utnyttjande av post- nummersystemet. Promemorians förslag: I promemorian föreslås som huvudalternativ att beslutanderätten över och förvaltningen av postnummersystemet över- förs till tillståndsmyndigheten. En alternativ lösning som presenteras in- nebär att beslutanderätten över postnummersystemet överförs till till- ståndsmyndigheten men att Posten svarar för den praktiska hanteringen av systemet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker huvudförsla- get. Riksskatteverket och Lantmäteriverket tillstyrker att beslutanderätten förs över till tillståndsmyndigheten och framhåller även behovet av att postnumren täcker mer än Postens utdelningsadresser. Det alternativa förslaget tillstyrks av Statens person- och adressregisternämnd samt Pensionärernas Riksorganisation. Även Facket för service och kommu- nikation föredrar den alternativa lösningen. Posten avstyrker båda för- slagen, då bolaget anser att beslutanderätten över systemet är av central betydelse för Posten och de skäl som anges i promemorian till stöd för att förvaltningen skall överföras till tillståndsmyndigheten inte väger lika tungt som Postens skäl för att bibehålla nuvarande ordning. Skälen för regeringens förslag: Postnummersystemet har utvecklats för postala ändamål men ligger till grund för flera olika funktioner i sam- hället. Flera remissinstanser har anfört att större vikt bör läggas vid att systemet skall vara användbart för dessa andra funktioner. Postnummer är visserligen värdefulla vid bestämmandet av belägen- hetsadresser och för folkbokföringen men de kan inte sägas ha någon självständig betydelse för någon av dessa verksamheter. Vid folkbok- föringen är det viktigt att rätt postnummer anges eftersom folkbok- föringsregistret ligger till grund för vidare spridning av adressuppgifter i samhället. Det viktiga i detta sammanhang är dock inte vem som faktiskt förvaltar postnummersystemet utan snarare möjligheten att på ett snabbt och enkelt sätt få del av ändringar i postnummersystemet för att utan komplikationer kunna uppdatera folkbokföringsregistret. Regeringen anser att det främst är de postala intressena som bör beak- tas vid en reglering av postnummersystemet. Systemets användbarhet även för andra ändamål får betraktas som ett mervärde. Kritik har riktats mot Postens förvaltning av postnummersystemet främst i två avseenden. För det första sägs den praktiska hanteringen av ändringar i systemet ha fallit mindre väl ut i Postens regi. För det andra är övriga postoperatörer missnöjda med att inte kunna tillhandahålla postboxar med sådana boxadresser som Posten kan erbjuda sina kunder. Vad gäller kritiken mot rutinerna för ändringar i systemet kan följande nämnas. Posten har som förvaltare av systemet en informations- och samrådsplikt som överenskommits i avtalet med staten. Enligt kritikerna har dock denna plikt inte varit tillfyllest för att garantera erforderlig hän- syn till andra postoperatörers eller andra användares önskemål och be- hov. Posten har utifrån sina egna intressen beslutat om ändringar i syste- met och information om ändringarna har sedan inte tillställts övriga in- tressenter i tillräckligt god tid. Bristerna i handhavandet av systemet har orsakat betydande olägenhet för postkunderna. Både enskilda individer som fått sina adresser ändrade och näringslivet har påverkats. Exempel- vis används postnummerområden som utgångspunkt för försäkringsbola- gens riskklassificeringar för olika försäkringsprodukter vilket medför att förändringar i systemet kan få ekonomiska effekter för såväl företaget som dess kunder. Även postoperatörer och de myndigheter som har att svara för folkbokföring och fastighetsregister har framhållit att Postens rutiner medfört att för dem nödvändiga uppdateringar av adresser avse- värt fördröjts. Osäkerhet har rått om vilka uppgifter om postnummer som varit korrekta med feladresseringar av post som följd. Feladresseringarna har i sin tur medfört merarbete och kostnader i form av kundkontakter, klagomål, extra datorkörningar etc. Vad gäller tillgången till särskilda postnummer för postboxar så är det för närvarande endast Posten som har möjlighet att tillhandahålla sär- skilda adresser till de kunder som önskar postboxar (jfr avsnitt 4.1). Detta har bl.a. av andra postoperatörer kritiserats för att utgöra en konkurrens- fördel för Posten. Posten har framhållit att bolaget nu har ändrat sina rutiner och be- slutsvägar för större ändringar i postnummersystemet. Det finns således anledning att anta att förändringstakten framöver kommer att bli betyd- ligt långsammare. Därmed skulle inte heller de besvär och kostnader som tidigare drabbat postkunder och övriga användare av postnummersys- temet uppkomma i lika hög grad i framtiden. Posten har även anfört att bolaget tagit initiativ till bildandet av ett postnummerråd för att utveckla och förstärka samarbetet med postnummersystemets olika intressenter. Initiativet, som togs efter det att Post- och telestyrelsens förslag rörande den framtida förvaltningen av postnummersystemet blev känt, får anses visa en vilja från Postens sida att iakttaga en större lyhördhet för övriga intressenters behov och krav. En del av kritiken mot Postens förvaltning av postnummersystemet kan därmed komma att bortfalla. Beträffande postnummer för postboxar har Posten anfört att ingen av de övriga operatörerna tidigare framfört önskemål om tilldelning av ett sådant, varför frågan inte prövats av Posten. Trots de åtgärder som vidtagits av Posten kan principiell kritik riktas mot att en aktör ensam behärskar en sådan viktig del av infrastrukturen på postmarknaden som postnummersystemet. Det är dock endast Posten av postoperatörerna som har att tillgodose statens krav på en samhälls- omfattande posttjänst innefattande daglig postservice med övernattbe- fordran över hela Sverige. I det sammanhanget bör beaktas att post- nummersystemet har byggts upp av Postverket och vidareutvecklats av Posten och används av bolaget för att effektivt styra den automatiserade postsorteringen. Enligt Posten är postnummersystemet och beslutande- rätten över detta helt avgörande för att Posten skall kunna fullgöra sina åtaganden vad gäller en samhällsomfattande posttjänst, innefattande riks- täckande övernattbefordran. Enligt regeringens mening har det inte någon avgörande betydelse vem som förvaltar systemet, så länge alla postoperatörer erhåller tillgång till systemet på lika villkor och systemet inte mister sin användbarhet för någon av intressenterna. Posten har vana vid den administration som handhavandet av systemet medför och det finns, spritt i Postens organi- sation på lokal nivå, en stor kunskap om postnummersystemet. Denna kunskap behövs för förvaltningen av systemet men även för att kunna uppfylla kravet på rikstäckande postbefordran över natt. Oavsett vem som förvaltar systemet måste denna kompetens således finnas kvar hos den som har att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst, dvs. i dag Posten. Dessa omständigheter talar för att förvaltningen av systemet skall vara kvar hos Posten. Då nås också den fördelen att kostnader för överflyttning av systemet undviks. Vidare hindrar inte det förhållandet att Posten förfogar över systemet att övriga operatörer kan tilldelas post- nummer. Mot bakgrund härav anser regeringen att förvaltningen av systemet inte bör övergå till tillståndsmyndigheten. Detta under förutsättning att alla operatörer och övriga användare får information om ändringar i god tid för att hinna anpassa sig till dessa och att alla operatörer, genom att få tillgång till särskilda postnummer, kan erbjuda postboxar till sina kunder på liknande sätt som Posten. Vad som bör uppnås är således en ordning där en operatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst och har att effektivt uppfylla kravet på rikstäckande postbefordran över natt tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet, samtidigt som alla tillståndshavare och övriga intressenter i god tid får kännedom om änd- ringar i systemet och alla tillståndshavare ges förutsättningar att erbjuda samma tjänster. Postnummersystemet bör därför, som föreslagits i promemorian, defi- nieras i postlagen. Vidare bör anges att systemet skall användas för post- befordringsändamål och vara utformat så att det möjliggör en effektiv sortering och befordran av försändelser till hela landet. Såsom Lagrådet föreslagit bör regeringen bemyndigas att utse en tillståndshavare som skall svara för postnummersystemet. Detta krav bör ställas på en operatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, dvs. i dag Posten. I linje med vad som föreslås i promemorian bör tillståndsmyndigheten ges ett ökat inflytande över ändringar i systemet. Vid ändringar, som inte endast berör enstaka postadressater, bör krävas godkännande av till- ståndsmyndigheten. Sådant godkännande skall ges först efter det att till- ståndsmyndigheten hört andra tillståndshavare. Tillståndsmyndigheten skall också höra myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastig- hetsdatasystemet samt berörda kommuner. Tillståndsmyndigheten får därvid möjlighet att beakta de effekter som ändringar i postnummer- systemet kan få för andra viktiga samhällsfunktioner. Dessutom är det viktigt att de olägenheter som ofta uppstår för postadressaterna till följd av ändringar i systemet beaktas vid beslut om godkännande och i möjligaste mån undviks. Det bör dock framhållas att myndigheten i första hand har att beakta postbefordringsändamålet och se till att den effektiva sorteringen och befordringen av försändelser till hela landet inte störs. Det är viktigt att nödvändiga förändringar av postnummersystemet inte hindras och det är rimligt att anta att tillståndsmyndigheten i detta avseende lägger stor vikt vid de synpunkter som lämnas såväl av den som har att förvalta systemet som andra vilka utnyttjar systemet för postbe- fordringsändamål. Tillståndsmyndigheten är enligt förvaltningslagen (1986:223) skyldig att handlägga varje ärende där enskild är part så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det är därför inte nödvändigt att i lagtexten ange någon särskild tidsgräns för ärenden rörande godkän- nande av postnummerändringar, även om det är angeläget att påtala vik- ten av att handläggningen inte blir långdragen. Ärendena bör hanteras skyndsamt för att nödvändiga ändringar i postnummersystemet skall kunna genomföras så snart som möjligt. Den godkända ändringen i systemet kan därefter offentliggöras på lämpligt sätt. Ändringen får genomföras tidigast sex månader efter det att tillståndsmyndigheten givit sitt godkännande. På så sätt får alla intres- senter god tid på sig att uppdatera sina register och vidta andra nöd- vändiga åtgärder innan ändringen träder i kraft. Tillståndsmyndigheten kan dock, om det finns särskilda skäl, besluta att ändringen får genom- föras tidigare. Tillståndsmyndighetens beslut att godkänna eller inte godkänna en ändring är inte av den karaktären att det bör gå att överklaga. Förvaltaren av postnummersystemet skall vara skyldig att lämna ut postnummer för postboxanläggningar i befintliga postnummerområden på begäran av andra postoperatörer. Härigenom kan alla tillståndshavare tillhandahålla de kunder som önskar en boxadress på liknande sätt som Posten. Formerna för hur tilldelning av postnummer rent praktiskt skall gå till bör kunna utformas av parterna med bistånd av tillståndsmyn- digheten. Det bör dock uppmärksammas att det i vissa områden, speciellt stor- stadsområden, finns ett mycket begränsat antal postnummer som inte redan är i bruk. Samtidigt är det viktigt att skyldigheten att tilldela post- nummer inte leder till att postnummersystemet förlorar sitt syfte. I de fall en tilldelning av postnummer i beaktansvärd utsträckning skulle störa systemets användbarhet för en effektiv sortering och befordran av för- sändelser till hela landet bör tillståndsmyndigheten kunna bevilja undan- tag från skyldigheten att lämna ut postnummer. Myndighetens beslut i dessa frågor bör kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 6 Postboxar m.m. Regeringens förslag: En regel införs om att en tillståndshavare som innehar en anläggning för postöverlämning till mottagare är skyldig att möjliggöra att försändelser som befordrats av andra tillståndhavare kan nå dessa anläggningar. Detta skall ske på skäliga och konkurrens- neutrala villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad till- ståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. Tillståndsmyndigheten ges en författningsreglerad medlingsroll i tvister som gäller tillståndshavarnas möjligheter att nå andra till- ståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagare. Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en definition av begreppet postal infrastruktur införs i postlagen (1993:1684). Vidare föreslås att tillståndsmyndigheten ges en medlingsfunktion i tvister rö- rande tillgången till den postala infrastrukturen samt en möjlighet att föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i sådana tvister i de fall parterna inte kan komma överens. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrks förslaget av bl.a. CityMail Sweden AB, SWEDMA, Kon- kurrensverket och Sveriges Industriförbund. Fria postoperatörers för- bund vill att boxanläggningarna skall ägas och administreras av annan än Posten. Förbundet tillstyrker dock promemorians förslag om än med stor tvekan då risk föreligger att ett överklagande av Post- och telestyrelsens beslut skulle kunna leda till utdragna och kostsamma tvister inför dom- stol. Posten motsätter sig att Post- och telestyrelsen ges rätt att föreskriva vad som skall gälla mellan parterna utan att grunderna härför anges i lag, men tillstyrker ett medlingsförfarande. Skälen för regeringens förslag Situationen på postmarknaden En förutsättning för en väl fungerande postservice tillgänglig för alla är att samtliga postoperatörer kan nå alla adresser för postöverlämning till mottagare, vilket inkluderar adresser till postboxar, fastighetsboxar, lådor i s.k. låsta lådsamlingar etc., och att samtliga mottagare har rätt att få all sin post till en adress. Som tidigare anförts är det vanligt att den adressat som har en box- adress önskar få all sin post i boxen oavsett vilken operatör som distri- buerar försändelsen. Om postoperatören inte har tillgång till postboxen måste utdelning ske på något alternativt ställe, vilket skulle innebära att adressaten tvingas hämta sin post på fler än ett ställe. En sådan lösning kan inte anses förenlig med viljan att skapa enkelhet för postkunden. Det vanliga sättet att dela ut post är genom utdelning i postlådor, brev- inkast på dörrar etc. I Sverige är denna del av postdistributionssystemet, överlämningsstället, i princip öppen, vilket innebär att vem som helst har rätt att lämna ut försändelser till dessa ställen. Det har aldrig ifrågasatts att andra företag än postoperatörer kan nyttja postlådor eller brevinkast för utdelning av exempelvis direktreklam eller dagstidningar. Tillträdet till vissa överlämningsställen kan vara fysiskt begränsat t.ex. där boxarna är placerade i en affärslokal och affärsinnehavaren, mot er- sättning, ansvarar för insorteringen av försändelserna. Även till de över- lämningsställen som utgörs av boxar som ingår i postboxsystemet kan tillträdet sägas vara begränsat. Visserligen är boxanläggningarna på många kontor placerade så avskilt att övriga operatörers personal skulle kunna beredas tillfälle att själva sortera in sina försändelser i boxarna. Det är dock minst lika vanligt att hanteringen av boxposten är så fysiskt integrerad med övrig verksamhet att det skulle vara opraktiskt att låta utomstående sköta insorteringen. Det är därför rimligt att insorteringen görs av Postens personal. Det önskvärda är emellertid att alla anlägg- ningar för postöverlämning, inkluderande postboxar eller fastighets- boxar, lådor i s.k. lådsamlingar etc., blir lika lätta att nå för alla som brevinkast och postlådor. Samtliga postoperatörer med tillstånd att be- driva postverksamhet skall således kunna nå alla adresser. Vanligtvis samlar andra operatörer än Posten in och sorterar sina för- sändelser på kvällstid. Utdelningen sker sedan nästa förmiddag. Boxpos- ten lämnas in på postkontoren vid olika tidpunkter beroende på lokala överenskommelser, eller enligt direktiv från Posten på orten (se avsnitt 4.1). De boxförsändelser som tas emot under postkontorens ordinarie öppettider sorteras in i boxarna först påföljande dag och försenas således en dag. Det finns flera operatörer som träffat lokala överenskommelser med Posten på orten och där samarbetet fungerar väl. Inlämning av boxposten sker tidigt på morgonen och hantering av den andra operatörens boxpost görs samma dag, samtidigt med insorteringen av Postens egen boxpost. På andra orter medger inte Posten, med hänsyn till de egna rutinerna, att personalen tar emot andra operatörers boxpost tidigt på morgonen i sam- band med att man sorterar sin egen boxpost. Övriga operatörer har riktat kritik mot Posten för det sätt på vilket av- talen (se avsnitt 4.1) rörande boxposten tillämpas i praktiken. Då box- posten i vissa fall skall lämnas in på ett stort antal postkontor under en mycket begränsad tid är det vanligt att operatörerna råkar i tidsnöd. Ofta saknas det parkeringsmöjligheter utanför postkontoren och i kassorna där kvittens och uppräkning av posten skall ske kan det vara långa köer. I vissa fall har detta resulterat i att operatörerna tvingats anlita utom- stående företag för transport av boxpost till postkontoren. Vidare sägs förseningar ha uppstått då en mottagare har bytt boxnummer utan att någon formell anmälan om adressändring gjorts eller när Posten har lagt ner en boxanläggning och erbjudit adressaten gratis eftersändning utan att andra operatörer har fått sin boxpost eftersänd eller fått tillgång till eftersändningsadressen. Posten menar att det i dessa fall rör sig om enstaka och beklagliga fel i hanteringen av boxposten. Sammanfattningsvis rör således kritiken kraven som ställs vid inläm- ning av boxposten och rutinerna för insortering. Därtill har diskussioner om ersättningsnivån förekommit (se avsnitt 4.1). Genom att alla postoperatörer med tillstånd ges möjlighet att tillhanda- hålla postboxtjänster (se avsnitt 5) uppstår ett ömsesidigt behov av att snabbt kunna nå varandras boxanläggningar. Ett ömsesidigt beroende skulle förenkla fastställandet av rutiner och ersättning för insortering av boxposten. Erfarenheterna från beräkningen av samtrafikavgifterna på teleområdet visar att det underlättar att hitta en rimlig nivå på avgifterna när ersättningsströmmarna går i båda riktningarna. Finns ett ömsesidigt önskemål om att kunna nå varandras postboxar utan fördröjning ökar också incitamentet till att prioritera andra operatörers försändelser lika högt som sina egna. Villkoren för det samutnyttjande som nu förekommer kan till sin karaktär i princip jämställas med vilka andra privaträttsliga avtalsvillkor som helst. Det är därför naturligt att det i första hand bör ankomma på berörda parter att på egen hand sluta avtal om villkoren och att, inom ramen för affärsmässiga förhandlingar, lösa uppkomna tvister. Det finns dock anledning att förmoda att det kan vara svårt för konkurrerande par- ter att komma överens i en del fall. I vissa hänseenden kan parterna stå så långt ifrån varandra att någon uppgörelse inte kan träffas. Enligt 5 § postlagen skall postverksamhet bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på bl.a. tillförlitlighet. Postkunden måste kunna lita på att en försändelse når sin adressat. Detta skall gälla även om försändelsen skall exempelvis till en postbox som tillhandahålls av en annan operatör än den som anlitats av kunden. För att kunna bedriva se- riös postverksamhet måste postoperatörerna således komma överens om tillgången till varandras anläggningar för postöverlämning. Utöver det ömsesidiga beroende som beskrivits ovan finns därför ett samhälls- intresse i att på andra sätt befrämja att sådana avtal kommer till stånd. På en marknad som övergår från monopol till konkurrens är det prin- cipiellt viktigt att det finns tydliga och konkurrensneutrala regler om till- gången till nödvändig infrastruktur. En allmän riktlinje för att minska riskerna för konkurrensproblem vid omvandling av en sådan marknad är därför att det genom författningsreglering slås fast att alla företag på marknaden skall garanteras tillgång till nödvändig infrastruktur på skä- liga och konkurrensneutrala villkor som är icke-diskriminerande i för- hållande till vad företaget tillämpar för sin egen verksamhet. Härav följer att en dominerande aktör inte själv skall bestämma förutsättningarna och villkoren för sina konkurrenter. Frågor som berör alla aktörer måste be- handlas av en oberoende och objektiv part som står fri från samtliga be- rörda företag. En renodling av regelverken i linje med dessa principer gäller redan på t.ex. tele-, el- samt radio- och TV-områdena. Postmarkna- den saknar emellertid sådan reglering. Konkurrensen på postmarknaden har inneburit nya möjligheter för människor med idéer och entreprenöranda att starta och driva företag på en marknad där inträdeskostnaderna är förhållandevis låga. Dessa nya företag är i flertalet fall mycket små och de svarar sammantaget för en mycket liten del av postmarknaden. På en marknad med denna struktur är det särskilt viktigt att det finns ett regelverk som säkerställer en kon- kurrensneutral behandling av alla aktörer, att frågor av gemensamt in- tresse för aktörerna på marknaden är definierade i lag och att efterlevna- den av lagen övervakas effektivt av en oberoende part. Konkurrenslagen (1993:20) erbjuder visserligen ett generellt regelverk av betydelse också för postmarknaden. I 19 § finns en allmän regel mot missbruk av en do- minerande ställning som kan aktualiseras även i fråga om tillgången till infrastruktur på postmarknaden (se t.ex. Konkurrensverkets beslut 1998-12-14 i dnr 928/97 och avsnitt 4.1). Det råder dock ingen tvekan om att det på denna marknad liksom på de ovan nämnda områdena bör finnas en särskild och uttrycklig reglering som skapar lika villkor för företagen och en långsiktig tilltro hos marknaden i fråga om tillgången till nödvändig infrastruktur. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att det här gäller en marknad som gått från offentligt monopol till kon- kurrensmarknad. En särreglering av detta slag skapar särskilda förutsätt- ningar för den ansvariga tillsynsmyndigheten att med sina specialkun- skaper på postområdet utöva en effektiv övervakning. Skäl finns därför att nu införa en sådan reglering på postområdet. Regleringen understöds i sin tur av konkurrenslagens generella normsystem. Vi återkommer i det följande till förhållandet till konkurrenslagen. I promemorian föreslås att en legaldefinition av begreppet postal in- frastruktur införs i postlagen. De anordningar som definieras som postal infrastruktur och som föreslås bli tillgängliga för alla postbefordrings- företag är de system och anläggningar som behövs för upprätthållandet av en effektiv och tillförlitlig postbefordran. Såsom exempel på postal infrastruktur nämns system för postboxar, adressändring och eftersänd- ning samt postnummer. Vidare föreslås att tillståndsmyndigheten, utöver medling, i slutänden skall kunna föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i de frågor tvisten gäller. I promemorian föreslås dock inte nå- gon ram för tillståndsmyndighetens beslut eller vilka sakliga grunder som skall tillämpas vid prövningen. Ett viktigt element i promemorians förslag är att samtliga postbeford- ringsföretag skall ges möjlighet att på lika villkor få tillgång till bl.a. postboxar. Regeringen anser dock att den legaldefinition av postal in- frastruktur som föreslås i promemorian är för vidsträckt och oprecis. För- slaget bör därför inte i den formen läggas till grund för lagstiftning. Grundtanken om lika villkor är emellertid betydelsefull. Dessa villkor måste dock vara förutsebara och komma till uttryck i lagtext och inte, som följer av promemorians förslag, överlåtas till tillståndsmyndigheten att bestämma. Det finns därför skäl att inom ett klarare begränsat område – tillgången till postboxar och andra anläggningar för postöverlämning till mottagare – närmare reglera vad som skall gälla i fråga om tillgången till sådana anläggningar. Regeringen föreslår därför att en regel införs om att tillståndshavare som innehar anläggning för postöverlämning på be- gäran skall möjliggöra att försändelser som befordrats av andra till- ståndshavare kan nå dessa anläggningar på skäliga och konkurrens- neutrala villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad inne- havaren tillämpar för sin egen verksamhet. Detta gäller särskilt i fråga om priset för tjänsten, tidpunkter och former för inlämning och insorte- ring av post m.m. I skälighetsbedömningen kan vägas in omständigheter såsom att Posten tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst. Den närmare innebörden av begreppen skälig, konkurrensneutral och icke- diskriminerande utvecklas i författningskommentaren. Medling, yttrande och föreläggande Det finns som nämnts anledning att förmoda att det kan vara svårt för konkurrerande parter att komma överens i en del fall. Mot denna bak- grund och med beaktande av att en dominerande aktör inte alltid har ett naturligt intresse av att ingå avtal med andra som bedriver konkurrerande verksamhet finns ett behov av en effektiv ordning för att säkerställa efter- levnaden av de krav på konkurrensneutralitet i fråga om tillgången till anläggningar för postöverlämning till mottagare som här föreslås. En sådan ordning bör innebära bl.a. att tillståndsmyndigheten ges en med- lingsroll om parterna inte kommer överens i fråga om tillgången till så- dan infrastruktur. Det bör därför föreskrivas att tillståndsmyndigheten vid tillsynen skall ägna särskild uppmärksamhet åt att avtal träffas som innebär att post- operatörernas försändelser når andra operatörers anläggningar för post- överlämning. Då tillgången till andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning är en nödvändig förutsättning för en väl fungerande postbefordran är det angeläget att förhandlingarna inte blir långdragna och att de villkor som parterna enas om är acceptabla. Om det visar sig att någon överenskommelse inte kan nås bör därför en part kunna anmäla detta till tillståndsmyndigheten. Myndighetens uppgift blir därefter att medla mellan parterna i syfte att nå en överenskommelse. På motsva- rande sätt bör en anmälan i en tvist rörande redan ingångna avtal be- handlas. Ett viktigt led i myndighetens agerande blir att utreda de förhål- landen som skall utgöra grunden för en överenskommelse. Förhandlings- och medlingsstadiet bör dock utgöra tyngdpunkten i förfarandet samtidigt som snabbhet och effektivitet i myndighetens agerande är viktigt. Myn- digheten bör så snart det går söka bedöma förutsättningarna för att träffa en överenskommelse mellan parterna. I samband med medling bör även myndigheten, om en part begär det, kunna yttra sig om erbjudna eller tillämpade villkor är förenliga med föreskrifter i postlagen. Ett sådant yttrande är dock inte avsett av vara bindande för parterna. Möjligheten att begära ett yttrande skall i stället ses som en service i förhållande till be- rörda parter. Att tillståndsmyndigheten agerar som medlare mellan parterna eller avger ett yttrande på parts begäran hindrar inte att myndigheten tillgriper de andra medel som står till dess förfogande i tillsynsverksamheten. Den redan befintliga möjligheten för myndigheten att utfärda föreläggande för efterlevnaden av lagen gäller även de nu föreslagna reglerna om till- gången till anläggningar för postöverlämning. Härvid får en sammanväg- ning av t.ex. de mindre operatörernas kundåtaganden och den domi- nerande aktörens särskilda förutsättningar göras. Självfallet måste då också beaktas kraven på övernattbefordran och rikstäckning, som gäller för den samhällsomfattande posttjänsten. Ett föreläggande får förenas med vite. Dessa befogenheter för myndigheten får antas leda till att redan medlingen i många fall kan resultera i en uppgörelse mellan parterna. Förhållandet till konkurrenslagen Som nämnts innehåller konkurrenslagen allmänna regler av betydelse även för postmarknaden. Det är regeringens uppfattning att de närmare gränserna mellan konkurrensrätten och de regler som här föreslås i fråga om tillgången till viss infrastruktur får bestämmas i den praktiska tillämpningen. Med den nu föreslagna ordningen att Post- och telestyrel- sen ges rätt att medla eller meddela tillståndshavare föreläggande i frågor som rör tillgången till viss postal infrastruktur vinns flera fördelar. Med- ling kan ske och beslut kan fattas av en myndighet med särskild kunskap om den postala infrastrukturen och inblick i dess problematik. Av förordningen (1997:401) med instruktion för Post- och telestyrel- sen följer att styrelsen skall samråda med bl.a. Konkurrensverket i denna typ av frågor. Det är naturligt att Konkurrensverket å sin sida tar upp samråd med styrelsen när skäl finns för detta. Om ett föreläggande i fråga om de krav som här föreslås i postlagen följs av tillståndshavaren utgör det ett utflöde av en offentligrättslig reglering och inte ett uttryck för den fria partsviljan, vilket i många fall torde förhindra ett ingripande med stöd av konkurrenslagen (se prop. 1992/93:56 s. 70 f.). Det bör dock un- derstrykas att det inte ankommer på regeringen att närmare ange vilka gränser för tillämpningen av konkurrenslagen som Konkurrensverket och ytterst Marknadsdomstolen bör tillämpa. Däremot bör det i den nu före- slagna lagen införas en bestämmelse som syftar till att förhindra dubbla sanktioner (se vidare författningskommentaren). 7 Adressändringar Regeringens bedömning: Det är angeläget att Svensk Adressändring AB uppträder konkurrensneutralt i förhållande till anslutna tillstånds- havare. Möjligheten att nå detta syfte genom frivilliga överens- kommelser angående inflytandefrågor m.m. mellan tillståndshavarna bör prövas. Tillståndsmyndigheten bör ges i uppdrag att medverka i förhandlingarna och redovisa resultatet av dessa för regeringen. Upp- draget bör tidsbegränsas. Promemorians förslag: I promemorian föreslås att postoperatörerna bildar en ekonomisk förening öppen för alla postoperatörer. Föreningen skall finansieras av medlemmarna genom insatser, vilka bör vara av så- dan storlek att föreningen kan förvärva aktierna i Svensk Adress- ändring AB av Posten. Medlemmarna skall utöva sitt inflytande över föreningen i enlighet med de regler som uppställs i lagstiftningen om ekonomiska föreningar. En alternativ lösning som föreslås har sin utgångspunkt i att postbefordringsföretagen genom förhandlingar kan nå tillfredsställande överenskommelser avseende ägar- och inflytande- frågorna i Svensk Adressändring AB. Förslaget kompletteras med ett uppdrag från regeringen till Post- och telestyrelsen att övervaka förhandlingarna och redovisa resultatet av dessa. Remissinstanserna: Huvudförslaget tillstyrks av Tjänstemannaför- bundet HTF, CityMail Sweden AB, SDR Gruppen AB, SWEDMA, Fria Postoperatörers Förbund, Svenska Postorderföreningen, Länsstyrelsen Örebro län och Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. Riksrevi- sionsverket, Riksskatteverket och Statskontoret menar att frågan bör ut- redas vidare innan ställning tas. Sveriges Industriförbund framhåller att en förhandlingslösning vore att föredra. Facket för service och kommuni- kation anser att möjligheten att genom förhandlingar nå tillfredsställande lösningar bör prövas först. Posten, Statstjänstemannaförbundet Post och SACO-Posten avstyrker förslaget. Skälen för regeringens bedömning: Det står klart att det adressänd- ringssystem som byggts upp i Svensk Adressändring AB (SvAAB) är framgångsrikt och håller en hög kvalitet (se avsnitt 4.1). Det framgår av promemorian att effektiviteten i bolaget är god och att samtliga aktörer i samhället har gjort kostnadsbesparingar på verksamheten. Vidare fram- hålls i promemorian att adresskvaliteten i alla myndighets- och företags- register har höjts betydligt tack vare bolagets verksamhet. Postoperatörerna är beroende av SvAAB:s verksamhet för att kunna upprätthålla god kvalitet i sina postbefordringstjänster. Vidare är det en stor fördel för de enskilda konsumenterna att, i samband med adressänd- ring, endast behöva vända sig till en aktör som sedan ser till att samtliga postoperatörer liksom myndighet med ansvar för folkbokföringen får till- gång till uppgifterna. SvAAB får anses ha utvecklats till en viktig infrastrukturell tillgång på postmarknaden vad gäller hantering av adressändringar och således är det också viktigt att tillgången till denna infrastruktur är konkurrensneutral. Vidare är det angeläget att verksamheten kan utvecklas vidare samt att alla postoperatörer, på lika villkor, har tillgång till den information m.m. som SvAAB enligt avtal mellan parterna skall tillhandahålla. Även i öv- rigt skall konkurrensneutralitet iakttas. Verksamheten i SvAAB är huvudsakligen uppbyggd för att underlätta postbefordringen för postoperatörerna samt underlätta för postkunderna att anmäla adressändringar och begära eftersändning av sin post. Ingen operatör har enligt promemorian haft synpunkter på verksamheten i dessa avseenden. Informationen om anmälda adressändringar och beställda eftersändningar tas emot av bolaget och sprids sedan till de anslutna operatörerna på samma sätt. Tillgången till informationen får betraktas som konkurrensneutral. De postoperatörer, utöver Posten, som är anslutna till SvAAB är dock kritiska mot att de saknar inflytande i bolaget. De frågor i vilka menings- skiljaktigheter mellan Posten och övriga operatörer uppstått gäller ägan- det och därmed den direkta beslutanderätten över exempelvis budget, vinstutdelning, produktutveckling och prissättning av tjänsteutbudet. Öv- riga postoperatörer anser att SvAAB, sedan Posten ensam blivit ägare, uteslutande köper tjänster på postmarknaden av ägaren samt att mark- nadsföringen av och produktutvecklingen i SvAAB i viss utsträckning har integrerats med Postens. En ytterligare fråga som tidigare varit före- mål för meningsskiljaktigheter rör ersättningen till postoperatörerna för utförda tjänster. Det är regeringens bedömning att verksamheten i SvAAB är sådan att den inte kan undvaras och att det är angeläget att de meningsskiljaktig- heter som föreligger mellan parterna löses. Ägaren, Posten, har anfört att det skulle vara ohållbart att föra för- handlingar avseende inflytandefrågan med alla anslutna operatörer. Där- emot har Posten inbjudit en part på postmarknaden, Fria postoperatörers förbund, till förhandlingar. De förhandlingar som tidigare har förts har dock visat att det är svårt för parterna att enas. Principen måste vara att SvAAB i sitt agerande på marknaden skall uppträda konkurrensneutralt i förhållande till alla anslutna postoperatörer i fråga om bl.a. ersättning till operatörerna och upphandling. Ägandet av och inflytandet i bolaget är viktiga inslag när det gäller att uppnå detta mål. Möjligheterna för parterna att genom förhandlingar nå från allmän synpunkt tillfredsställande lösningar beträffande bl.a. samägande respek- tive annat inflytande eller dylikt kan ännu inte anses uttömda om för- handlingarna drivs under det allmännas medverkan och med en sådan inriktning. Därför bör denna väg prövas ytterligare och lagstiftnings- åtgärder bör således inte övervägas för att tvinga fram ett ändrat för- hållande. För att möjliggöra reella resultat bör tillståndsmyndighetens roll vid sådana förhandlingar mellan postbefordringsföretagen förstärkas. Tillståndsmyndigheten bör av dessa skäl ges regeringens uppdrag att medverka i förhandlingarna och att därvid aktivt verka för att det nämnda målet uppnås så snart som möjligt samt att redovisa resultaten av för- handlingarna till regeringen. Uppdraget bör utformas så att det åligger tillståndsmyndigheten att klargöra för parterna vikten av att långsiktigt hållbara överenskommelser uppnås och att alternativa lösningar annars måste övervägas för att tillgodose intresset av stabila förhållanden för denna del av infrastrukturen. Uppdraget bör tidsbegränsas och inte ut- sträckas alltför långt i tiden. 8 Eftersändning Regeringens bedömning: Det är viktigt att tillståndshavarna be- träffande eftersändning utanför eget distributionsområde och privat eftersändning tillämpar villkor som är rättvist utformade och därmed objektivt försvarbara samt att de inte utan saklig grund särbehandlar konkurrenter. Tillståndsmyndigheten bör få i uppdrag att medverka i förhandlingarna mellan tillståndshavarna och redovisa resultaten av dessa för regeringen. Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en definition av begreppet postal infrastruktur införs i postlagen (1993:1684). Vidare föreslås tillståndsmyndigheten ges en medlingsfunktion i tvister rörande tillgången till den postala infrastrukturen samt en möjlighet att föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i sådana tvister i de fall parterna inte kan komma överens. Tillståndsmyndigheten bedöms med dessa befogen- heter kunna medverka till att för alla postoperatörer rimliga villkor för ersättningen beträffande eftersändning uppnås. Remissinstanserna: Förslaget rörande eftersändning utanför eget dist- ributionsområde tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som har ytt- rat sig i frågan. Delade meningar råder dock om hur ersättningen för tjänsten skall beräknas. Avseende privat eftersändning anser Statskon- toret att tjänsten bör upphöra. Facket för service och kommunikation an- ser att det är en fråga som bör lösas mellan parterna. Posten förbehåller sig rätten att bestämma om tjänsten skall erbjudas Postens kunder eller inte. Skälen för regeringens bedömning: Posten och de övriga postopera- törerna har löst frågorna om eftersändning utanför eget distributions- område och privat eftersändning (se avsnitt 4.1) i avtal. Övriga post- operatörer har att erlägga ersättning till Posten för de tjänster som utförs enligt avtalen. Enligt promemorian synes ersättningens storlek vara bestämd efter affärsmässiga principer. Det kan dock noteras att å ena sidan Posten och å andra sidan övriga postoperatörer har olika uppfattning om storleken på ersättningen som utgår samt huruvida tjänsten privat eftersändning skall upphöra eller inte. Vad gäller den praktiska hanteringen med avseende på de aktuella frågorna konstateras emellertid i promemorian att dessa har lösts mellan parterna och att rutinerna för eftersändning av försändelser fungerar tillfredsställande. Huruvida tjänsten privat eftersändning bör erbjudas eller inte bör av- göras av aktörerna på marknaden. Enligt regeringens mening är det även i övrigt på detta område möjligt att genom vidare förhandlingar åstad- komma för alla parter acceptabla avtal. Liksom beträffande adress- ändringar (se avsnitt 7) bör emellertid tillståndsmyndigheten ges ett tids- begränsat uppdrag av regeringen att medverka i förhandlingarna. Uppdraget bör också här utformas så att det åligger tillstånds- myndigheten att klargöra vikten av att långsiktigt hållbara överens- kommelser uppnås. Överenskommelserna bör vara rättvist utformade och därmed objektivt försvarbara. Tillståndshavarna bör inte utan saklig grund kunna särbehandla konkurrenter. Tillståndsmyndigheten bör redo- visa såväl förhandlingarnas resultat som en bedömning av om detta innebär en hållbar lösning för framtiden. Skulle detta inte vara en fram- komlig väg kan det bli aktuellt att återkomma till frågan huruvida villkoren även för tillgången till denna del av infrastrukturen bör regleras närmare. 9 Återrapportering För att regeringen skall ha möjlighet att följa utvecklingen på postom- rådet och utvärdera de postpolitiska målen krävs att regeringen får till- förlitliga och aktuella lägesrapporter. Tillståndsmyndigheten har huvud- ansvaret för att sådan information finns att tillgå och återrapportering sker i samband med Post- och telestyrelsens årsredovisning. Regeringen kommer att fortsatt följa utvecklingen på området i sin helhet och då särskilt avseende samutnyttjandet av den postala in- frastrukturen. Som tidigare nämnts avser regeringen att ge Post- och tele- styrelsen i uppdrag att medverka i och utvärdera samt redovisa resultaten av postoperatörernas förhandlingar rörande adressändring och efter- sändning. Dessutom avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen och utvärdera resultaten av de i pro- positionen föreslagna lagändringarna beträffande postnummersystemet och anläggningar för postöverlämning till mottagare. Post- och telestyrel- sen bör vad gäller sistnämnda uppdrag senast år 2001 rapportera till regeringen och ge underlag för en bedömning av om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en konkurrensneutral tillgång till in- frastrukturen på postområdet. 10 Kostnader Förslagen i denna proposition innebär att postnummersystemet även fort- sättningsvis kommer att förvaltas av Posten. Det betyder att den kostnad som förvaltningen av systemet medför, som tidigare, kommer att bäras av Posten. I den mån merkostnader uppkommer för tillståndsmyndigheten i sam- band med beredning och prövning av ändringar i postnummersystemet samt beviljande av undantag från skyldighet att lämna ut postnummer, bör dessa kunna täckas med de avgifter som den som bedriver postverk- samhet har att betala för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt post- lagen. Vad gäller den föreslagna lagstadgade rollen som medlare avseende tvister om tillgången till andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagare kan noteras att myndigheten redan be- fattar sig med denna typ av ärenden. En tydligare medlingsroll och möj- ligheten att mer aktivt styra processen torde på sikt leda till att den tid som i dag läggs ned på dessa frågor kan begränsas jämfört med vad som nu är fallet. Möjligheten att överklaga tillståndsmyndighetens beslut om undantag från skyldigheten att tilldela postnummer torde inte medföra någon nämnvärd ökning av det mycket begränsade antalet mål i förvaltnings- domstolarna angående tillämpningen av postlagen. 11 Författningskommentar 3 a § I paragrafen, som är ny, definieras postnummersystemet som ett system av siffror som för postbefordringsändamål används för att dela in landet i postnummerområden. Definitionen anger inte hur sifferserierna skall vara uppbyggda eller hur många siffror som skall ingå i postnumret. Med bestämmelsen klargörs att postnummersystemet är utformat för postbe- fordran och inte primärt för andra ändamål. I andra stycket anges att postnummersystemet skall vara utformat så att det möjliggör en effektiv sortering och befordran av försändelser till hela landet. Däremot ställs inga krav på att hela landet skall vara indelat i postnummerområden utöver vad som krävs från postsynpunkt. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5. 5 d § Postoperatörer (tillståndshavare) kan förfoga över postboxar och andra anläggningar för överlämning av post till mottagarna. Paragrafen, som är ny, anger en skyldighet för postoperatörerna att möjliggöra att försändel- ser som befordrats av andra postoperatörer kan nå dessa anläggningar. Den skyldighet som bestämmelsen ålägger postoperatören skall fullgöras på skäliga och konkurrensneutrala villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad postoperatören tillämpar för sin egen verksamhet. Detta gäller alla förfaranden som ingår i det som postoperatören är skyl- dig att utföra enligt bestämmelsen, dvs. såväl tidpunkter och former för inlämning och insortering av post och annan praktisk posthantering som grunderna för ersättningens beräkning och villkoren i övrigt. Det är emellertid inte fråga om fysisk tillgång för postoperatörer till andra post- operatörers postboxar eller dylikt. I begreppet skäliga villkor ingår bl.a. de grunder efter vilka priset för den utförda tjänsten fastställs. Givetvis har tillståndshavaren rätt till er- sättning för det arbete denne utför åt operatören ifråga. Det rör sig här om bl.a. den tillkommande kostnad som den aktuella hanteringen medför. I skälighetsbegreppet ligger att prissättningen skall bygga på principen pris efter prestation. Detta innebär att priset kan variera beroende på vilka kostnader respektive operatör förorsakar tillståndshavaren. Därvid kan högre styckkostnader uppstå vid mindre volymer än vid större, vilket kan ge utslag i prissättningen. Skillnaden får dock inte överstiga vad som ekonomiskt sett objektivt måste ligga till grund för fastställandet av pri- set. I fråga om prissättningen ligger vidare i skälighetsbegreppet att de rutiner som tillståndshavaren tillämpar skall vara så kostnadseffektiva som möjligt, dvs. konkurrenternas försändelser till postboxar får inte ad- ministreras på ett sätt som medför extra kostnader jämfört med till- ståndshavarens egna kostnader. Inte heller får ett vinstpåslag göras högre än som motsvarar det krav som gäller för tillståndshavarens egen verk- samhet. Vid bedömningen av skäliga villkor bör hänsyn också tas till att Posten tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst enligt postlagen, innefat- tande övernattbefordran och rikstäckning. I den mån förpliktelser av så- dant slag skapar vad som är praktiska hinder av betydelse för en viss form av hantering som andra tillståndshavare önskar få till stånd, bör ar- ten och innebörden av förpliktelserna vägas in i bedömningen av vad som är skäligt. Villkoren skall vidare vara konkurrensneutrala. Detta innebär till en början att tillståndshavaren inte utan saklig grund får särbehandla vissa konkurrenter, dvs. gynna eller missgynna någon konkurrent i förhållande till hur andra behandlas. Sker så utan objektivt godtagbara skäl kan detta komma att snedvrida förutsättningarna för konkurrens mellan andra till- ståndshavare. Detta kan vara fallet utan att den tillståndshavare som tillämpar de aktuella villkoren särskilt gynnas. Kravet på konkurrens- neutralitet innebär att tillståndshavaren skall utforma sina villkor så, att de som skall ges tillgång till tillståndshavarens anläggning får detta efter principer som är rättvist utformade och därmed objektivt försvarbara. Vidare krävs att villkoren är icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. Diskrimine- ringsbegreppet uppfattas vanligen (jfr prop. 1993/94:35 s. 71) som en olika behandling som innebär ett missgynnande av någon i förhållande till en annan. Detta är i sig en form av brist på konkurrensneutralitet av det slag som redan kommenterats. Här används dock diskrimineringsbe- greppet inte vid jämförelse mellan andra tillståndshavare inbördes. I stället sker jämförelsen mellan å ena sidan de villkor som innehavaren av anläggningen tillämpar gentemot andra tillståndshavare och å andra sidan vad denne tillämpar för sin egen verksamhet. Kravet på icke-diskriminering innebär att tillgången till anläggningen inte får behandlas som ett konkurrensmedel. Om konkurrenternas villkor för att få tillgång till anläggningen till sin utformning eller tillämpning är mindre fördelaktiga än vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verk- samhet kan en diskriminering föreligga. Detsamma gäller vid ett miss- gynnande genom särbehandling vid den praktiska posthanteringen i för- hållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. För att kunna bedömas som icke-diskriminerande måste en sådan särbehand- ling kunna motiveras med objektivt godtagbara skäl. Liksom i fråga om skälighetsbegreppet får det vid bedömning av vad som skall anses vara en diskriminering beaktas vad som följer av den särskilda uppgift som det allmänna kan ha ålagt tillståndshavaren. Vad som ovan uttalas om detta är tillämpligt även i detta sammanhang. 7 a § Paragrafen upptar bestämmelser om krav på den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst enligt 1 § som följer av Europeiska parla- mentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om ge- mensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna. Skyldigheten att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst och uppfylla kraven enligt paragrafen kan formellt gälla för mer än en postoperatör. Som Lagrådet förordat är det dock inte lämpligt att dela på ansvaret för post- nummersystemet. Regeringen bemyndigas därför i andra stycket att utse en postoperatör, som har att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst, att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Som framgår av 3 a § innebär detta ett ansvar för att postnummersyste- met skall ha sådan utformning att försändelser effektivt skall kunna sor- teras och befordras i hela landet. Genom bemyndigandet i tredje stycket ges möjlighet för regeringen eller tillståndsmyndigheten att utfärda närmare bestämmelser om post- nummersystemet. 7 c § Paragrafen är ny. Av första stycket följer en skyldighet för den som till- handahåller postnummersystemet, dvs. i praktiken Posten, att på begäran tilldela andra postoperatörer postnummer för postboxanläggningar inom befintliga postnummerområden. Flera postoperatörer kan gemensamt utnyttja ett postnummer. Möjlighet ges för samtliga postoperatörer att erbjuda tjänsten postbox med ett särskilt postnummer. Önskar en post- operatör en postboxanläggning inom ett visst geografiskt område kan denne alltså begära ett postnummer som ligger inom den postnummer- serie som avser det området. På så sätt kan också de försändelser som befordras av Posten, men skall till andra operatörers anläggningar, följa Postens ordinarie sorteringsrutiner och nå fram lika snabbt som försän- delser som skall till Postens egna boxanläggningar. Postnumren tilldelas postoperatörerna på samma sätt som t.ex. stor- kundsnummer (se avsnitt 4.1) eller andra postnummer tilldelas post- kunder. Postnumren ”ägs” således inte av den det blivit tilldelat, utan ingår som andra postnummer i postnummersystemet och kan bli föremål för ändringar på samma sätt som andra postnummer. En sådan ändring bör regelmässigt betraktas som en ändring som berör fler än enstaka adressater enligt 7 d §. Upphör av något skäl användningen av ett post- nummer för en operatörs boxanläggning kan numret användas för något annat ändamål av den som tillhandahåller postnummersystemet. En obegränsad möjlighet för andra postoperatörer att erhålla post- nummer för sina postboxanläggningar är inte praktiskt genomförbar. Sär- skilt i storstadsområden är tillgången till postnummer begränsad. I andra stycket finns därför ett förfarande för när den som tillhandahåller postnummersystemet inte anser sig kunna tillgodose en begäran om post- nummer. Skulle skyldigheten att tilldela annan postnummer i beaktans- värd utsträckning försvåra ett ändamålsenligt utnyttjande av post- nummersystemet kan tillståndsmyndigheten i det enskilda fallet bevilja undantag. Tillståndsmyndigheten kan därvid väga operatörens intresse av att erbjuda postboxar inom det aktuella området mot att postnummer- systemet skall fungera effektivt för sortering och befordran av försändel- ser över hela landet. Skulle en tilldelning av ett postnummer riskera att störa postnummersystemet strider detta mot det syfte med systemet som anges i 3 a § och som tillståndsmyndigheten har att bevaka. 7 d § En operatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst tillhan- dahåller och förfogar också över postnummersystemet. Initiativ till ändringar i systemet tas av denne. För att garantera att ändringar i post- nummersystemet blir tillgängliga för alla postoperatörer och andra ak- törer samtidigt och i god tid anges i första stycket att ändringar som inte endast berör enstaka postadressater måste godkännas av tillståndsmyn- digheten. En ändring som endast berör enstaka postadressater kan exem- pelvis vara en ändring av ett storkundsnummer. Vidare anges i tredje stycket att ändringarna får börja gälla tidigast sex månader efter det att de godkänts. Tillståndsmyndigheten kan dock besluta att ändringen får ge- nomföras tidigare, om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga om det är angeläget med en snabb ändring och de som berörs av beslutet är ense om att ändringen bör ske. I övrigt kan särskilda skäl föreligga om tillståndsmyndigheten bedömer att ett tidigare genomförande är nöd- vändigt och kan ske utan allvarligare konsekvenser för övriga intressen- ter samt postadressaterna. Genom bemyndigandet i 7 a § andra stycket ges möjlighet för regeringen att föreskriva hur information om ändringar lämpligen skall spridas. Av andra stycket framgår att andra postoperatörer och myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsdatasystemet samt berörda kommuner ges möjlighet att yttra sig. Detta ger tillståndsmyndigheten underlag för att bedöma lämpligheten av en ändring. Myndigheten har dock i första hand att beakta det syfte med postnummersystemet som anges i 3 a § – att systemet skall vara utformat så att det möjliggör en effektiv sortering och befordran av försändelser i hela landet. Angående överklagande, se avsnitt 5. 16 a § Paragrafen är ny. I första stycket anges att tillståndsmyndigheten skall verka för att avtal träffas som gör att tillståndshavarnas försändelser når andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagare. Sådana anläggningar kan vara postboxar, s.k. låsta lådsamlingar etc. Även om en anläggning inte ligger exklusivt under en postoperatörs rå- dighet, såsom t.ex. fastighetsboxar, kan anledning finnas för tillstånds- myndigheten att verka för att alla operatörer ges samma tillträde. Till- ståndsmyndigheten bör behandla frågorna inom ramen för sin till- synsverksamhet med särskilt beaktande av tillståndshavarnas skyldig- heter enligt 5 d §. Av betydelse för myndigheten är givetvis också att postverksamheten skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet samt den övergripande uppgiften att bevaka att posttjänsten motsvarar samhällets behov. I andra stycket anges en skyldighet för tillståndsmyndigheten att medla i tvister om nämnda avtal. Om det inte finns skäl att omedelbart ingripa med ett föreläggande bör myndigheten, genom att medla mellan parterna, försöka åstadkomma att den aktuella tvisten får sin lösning. Utöver möjligheten till medling kan tillståndsmyndigheten ingripa med förelägganden enligt 17 §. Tillståndsmyndighetens agerande vid tvister behandlas i avsnitt 6. 17 c § En överträdelse av förbuden i 6 eller 19 § konkurrenslagen (1993:20) kan leda till att ett företag drabbas av sanktioner enligt den lagen i form av att företaget åläggs att betala konkurrensskadeavgift eller genom att det ut- döms ett vite. En samordning bör ske så att ett förfarande som blivit före- mål för åtgärder enligt konkurrenslagen inte medför att sanktioner påförs enligt denna lag. Av förevarande bestämmelse följer därför att den som åläggs en sanktion enligt konkurrenslagen inte skall åläggas att betala vite enligt 17 b § denna lag för samma handlande. Vidare angående för- hållandet mellan postlagen och konkurrenslagen, se avsnitt 6. 25 § I paragrafen anges att tillståndsmyndighetens beslut enligt 7 d § inte får överklagas. Se vidare avsnitt 5. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684) dels att föreslagna 3 § skall ha följande lydelse dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 3 a § under en ny rubrik med följande lydelse dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 16 a § med följande lydelse Nuvarande (föreslagen) lydelse Föreslagen lydelse 3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran av brev mot avgift. Med brev avses adresserade för- sändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jäm- ställs med brev vid tillämpning av lagen. Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran av brev mot avgift. Med brev avses adresserade för- sändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jäm- ställs med brev vid tillämpning av lagen. Med postal infrastruktur avses de system och anläggningar som samtliga postbefordringsföretag skall ges möjlighet att på lika vill- kor få tillgång till för upprätt- hållandet av en effektiv och tillför- litlig postbefordran såsom post- boxar, adressändring och efter- sändning, postnummer och liknan- de anordningar. Postnummersystemet 3 a § Med postnummersystemet avses den sifferserie som för post- befordringsändamål används för att indela landet i postnummer- områden. Ett postnummer används tillsammans med ett postortnamn för att precisera en postadress. Tillståndsmyndigheten för ett register över samtliga postnummer och postadresser. Tillståndsmyndigheten kan tilldela ett postbefordringsföretag en post- nummerserie för boxpost inom ett postnummerområde. Ett postbe- fordringsföretag kan tillhanda- hålla en postkund ett unikt postnummer ur en nummerserie som tilldelats postoperatören. Postbefordringsföretag skall med- dela tillståndsmyndigheten vilka postnummer som tilldelats post- kunder. En postnummerserie som tilldelats ett postbefordrings- företag skall efter beslut av till- ståndsmyndigheten återlämnas om den inte används eller om den används i strid med syftet med utlämnandet. Postnummersystemet kan ändras efter beslut av tillståndsmyn- digheten. Sådan ändring kan beslutas efter framställan från postoperatör, myndighet med an- svar för folkbokföringen eller fastighetsdatasystemet, samt från kommun med ansvar för fast- ställande av ortsnamn. Ändring i postnummersystemet får beslutas först efter hörande av postbefordringsföretagen jämte myndigheter och kommuner med ansvar enligt tredje stycket. Ändring som berör enstaka post- adressater får beslutas av till- ståndsmyndigheten utan hörande av intressenterna. Sådan ändring av postnummer- systemet som inte endast berör enstaka postadressat får genom- föras tidigast sex månader efter beslutet. Tillståndsmyndigheten skall informera om postnummer- ändring på lämpligt sätt. 16 a § Uppkommer tvist som rör tillgången till den postala infra- strukturen skall tillståndsmyn- digheten skyndsamt undersöka förhållandena och om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Vid tvist om villkoren för till- gången till den postala infra- strukturen får tillståndsmyndig- heten, i den mån detta är nödvändigt för upprätthållandet av en effektiv och tillförlitlig post- befordran, föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i de frågor som tvisten gäller. För den alternativa lösningen gällande handhavande och skötsel av postnummersystemet föreslås att 7 a § skall ha följande lydelse. 7 a § Nuvarande (föreslagen) lydelse Föreslagen lydelse Den som tillhandahåller en sam- hällsomfattande posttjänst enligt 1 § skall 1. tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig på kostnaderna, 2. årligen redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlig- het med Europaparlamentets och rådets direktiv, 97/67/EG av den 15 december 1997, om gemen- samma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, 3. hålla villkoren för tjänsterna allmänt tillgängliga, 4. för handläggningen av klagomål fastställa förfaranden som är öppna för insyn, och ägnade att skapa rättvisa samt är snabba och billiga, och 5. årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndig- heten får meddela närmare före- skrifter om krav enligt första stycket. Den som tillhandahåller en sam- hällsomfattande posttjänst enligt 1 § skall 1. tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig på kostnaderna, 2. årligen redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlig- het med Europaparlamentets och rådets direktiv, 97/67/EG av den 15 december 1997, om gemen- samma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, 3. hålla villkoren för tjänsterna allmänt tillgängliga, 4. svara för handhavande och skötsel av postnummersystemet 5. för handläggningen av klagomål fastställa förfaranden som är öppna för insyn, och ägnade att skapa rättvisa samt är snabba och billiga, och 6. årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och sättet på vilket de har behandlats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndig- heten får meddela närmare före- skrifter om krav enligt första stycket. Förteckning över remissinstanserna Remissyttrande över Post- och telestyrelsens promemoria Postal infra- struktur – postnummer, adressändringar, eftersändning och postbox- hantering har avgetts av Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Domstolsverket, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Vägverket, Statskontoret, Finansinspektionen, Riks- revisionsverket, Riksskatteverket, Glesbygdsverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Lantmäteriverket, Datainspektionen, Statens person- och adressregisternämnd, Länsstyrelsen i Örebro län, Pensionärernas Riksorganisation, Svenska Kommunförbundet, Svenska kyrkans För- samlings- och pastoratförbund, Sveriges Industriförbund, Landsorganisa- tionen i Sverige, Facket för Service och Kommunikation, Posten AB, CityMail Sweden AB, SDR Gruppen AB, SEMA Group Infodata AB, SWEDMA, Fria Postoperatörers Förbund, Sveriges Transportindustri- förbund, Svenska Postorderföreningen, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Sveriges Tidskrifter AB och Svenska Bank-föreningen. Tjänstemännens Centralorganisation har översänt yttrande från Stats- tjänstemannaförbundet Post och Tjänstemannaförbundet HTF. Sveriges Akademikers Centralorganisation har översänt yttrande från SACO- Posten. Yttrande har dessutom avgivits av Facket för Service och Kommunika- tions avdelning för medlemmar anställda hos Posten AB. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684) dels att 7 a och 25 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3 a, 5 d, 7 c, 7 d, 16 a och 17 c §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 a § Med postnummersystemet avses i lagen ett system av sifferserier som för postbefordringsändamål används för att dela in landet i postnummerområden. Postnummersystemet skall vara utformat så att det möjliggör en effektiv sortering och befordran av försändelser till hela landet. 5 d § Tillståndshavare är skyldig att möjliggöra att försändelser som befordrats av andra tillstånds- havare når de anläggningar för postöverlämning som tillstånds- havaren innehar. Villkoren för detta skall vara skäliga och konkurrensneutrala samt icke-dis- kriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. 7 a § Den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst enligt 1 § skall 1. tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig på kostnaderna, 2. årligen redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemen- skapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, 3. hålla villkoren för tjänsten allmänt tillgängliga, 4. för handläggningen av klago- mål fastställa förfaranden som är öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt är snabba och billiga, och 5. årligen offentliggöra upp- gifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats. 4. tillhandahålla och förvalta postnummersystemet, 5. för handläggningen av klago- mål fastställa förfaranden som är öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt är snabba och billiga, och 6. årligen offentliggöra upp- gifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndig- heten får meddela närmare föreskrifter om krav enligt första stycket. 7 c § Den som tillhandahåller post- nummersystemet är skyldig att på begäran från andra tillstånds- havare tilldela dem postnummer för postboxanläggningar inom be- gärda postnummerområden. Tillståndsmyndigheten får i en- skilda fall bevilja undantag från skyldigheten enligt första stycket om en tilldelning av begärt post- nummer i beaktansvärd utsträck- ning skulle försvåra verksamheten för den som tillhandahåller post- nummersystemet. 7 d § Tillståndsmyndighetens god- kännande krävs för ändring i post- nummersystemet om inte änd- ringen endast berör enstaka post- adressater. Tillståndsmyndigheten skall höra andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folk- bokföringen och fastighetsdata- systemet samt berörda kommuner. En ändring får genomföras tidi- gast sex månader efter det att till- ståndsmyndigheten godkänt den. Om det finns särskilda skäl får myndigheten besluta att ändringen får genomföras tidigare. 16 a § Tillståndsmyndigheten skall vid tillsynen ägna särskild uppmärk- samhet åt att avtal träffas som gör att de försändelser tillstånds- havarna befordrar når andra till- ståndshavares anläggningar för postöverlämning. Uppkommer tvist om sådana avtal, skall tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållan- dena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part. 17 c § Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 26 § konkurrenslagen (1993:20) eller dömts till att betala vite enligt 59 § samma lag, får vite enligt 17 b § denna lag inte dömas ut för samma förfarande. 25 § Beslut av tillståndsmyndigheten enligt denna lag eller enligt före- skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av tillståndsmyndigheten enligt 7 d § får inte överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillståndsmyndigheten får bestämma att beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart. ________________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-05 Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet Ingegerd Westlander, regeringsrådet Susanne Billum. Enligt en lagrådsremiss den 28 januari 1999 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Stålhandske. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet: 7 a § Paragrafens första stycke innehåller en uppräkning av de krav som måste uppfyllas av den som ”tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst enligt 1 §”. I remissen föreslås att till ifrågavarande krav fogas ett nytt, under punkt 4, med lydelsen ”tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet”. Bestämmelser om vad som avses med postnummersystemet ges i en föreslagen ny 3 a §. Det är för närvarande bara Posten som tillhandahåller posttjänst enligt 1 § och därför omfattas av regleringen i förevarande paragraf. Lagen är emellertid utformad med utgångspunkt i den, låt vara kanske mest teoretiska förutsättningen att mer än en tillståndshavare kan tillhandahålla sådan posttjänst som avses i 1 §. Nuvarande punkter i första stycket av förevarande paragraf innehåller krav som inte är oförenliga med en sådan eventualitet. Uppgiften att tillhandahålla och förvalta postnummersystemet framstår däremot i sig som odelbar, i varje fall utan en kompletterande reglering. Från systematisk och lagteknisk synpunkt måste den föreslagna ändringen i första stycket därför betecknas som en mindre lämplig lösning. Ett tänkbart sätt att uppnå syftet med den föreslagna ändringen, utan den nyss påpekade nackdelen, kan vara att i 3 a § eller förevarande paragraf införa ett bemyndigande för regeringen att utse den tillståndshavare som skall svara för postnummersystemet Näringsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1999 Närvarande: statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Åsbrink, Schori, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén Föredragande: Mona Sahlin Regeringen beslutar proposition 1998/99:95 Postal infrastruktur Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upprepar ett normgivnings- bemyndigande Celexnummer för bakomliggande EG- regler Lag om ändring i postlagen (1993:1684) 7 a § Senaste lydelse 1998:483. Senaste lydelse 1996:1132. Senaste lydelse 1998:483. Senaste lydelse 1996:1132. Prop. 1998/99:95 4 1 6 44 44 44 7 44 44 44 15 44 19 44 25 44 27 44 28 44 44 44 29 44 42 44 Prop. 1998/99:95 Bilaga 1 Prop. 1998/99:95 Bilaga 2 Prop. 1998/99:95 Bilaga 3 Prop. 1998/99:95 Bilaga 4 44 44 Prop. 1998/99:95 44 44