Regeringskansliets rättsdatabaser

/Träder i kraft I:2026-05-01/ Lagens innehåll 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter för e- legitimationsföretag att till brottsbekämpande myndigheter lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag. Med e-legitimationsföretag avses företag som tillhandahåller tjänster för elektronisk identifiering, dock inte tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker. Med finansiella företag avses företag som omfattas av uppgiftsskyldighet enligt - lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, - lagen (2004:46) om värdepappersfonder, - lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, - lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, - lagen (2010:751) om betaltjänster, - försäkringsrörelselagen (2010:2043), - lagen (2011:755) om elektroniska pengar, - lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, - lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, - lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, - lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering, - lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP- produkt), - lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar, eller - lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. Uppgiftsskyldighet i underrättelseverksamhet 2 § Ett e-legitimationsföretag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. 3 § Ett e-legitimationsföretag eller den som är eller har varit verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 2 §. Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Uppgiftsskyldighet i vissa utredningar och ärenden 4 § Ett e-legitimationsföretag ska lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag om det 1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren, 2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren, 3. i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller 4. i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren. 5 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 4 § får besluta att e-legitimationsföretaget eller den som är eller har varit verksam i företaget inte får röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår en förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta. Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra. 6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 5 §. Hur uppgifterna ska lämnas 7 § Uppgifter enligt 2 och 4 §§ ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.