Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2024:506 ·
Visa register
Lag (2024:506) om arbetslöshetsförsäkring
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet AA
Utfärdad: 2024-06-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:507
Ikraft: 2025-10-01 överg.best.
/Träder i kraft I:2025-10-01/
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
- inledande bestämmelser (1 kap.),
- grundläggande förutsättningar för rätt till
arbetslöshetsersättning (2 kap.),
- krav på tidigare inkomster för rätt till
arbetslöshetsersättning (3 kap.),
- tid med arbetslöshetsersättning (4 kap.),
- beräkning av arbetslöshetsersättning (5 kap.),
- minskning av arbetslöshetsersättning (6 kap.),
- sanktioner (7 kap.),
- återbetalningsskyldighet och återkrav (8 kap.),
- uppgiftsskyldighet (9 kap.),
- handläggning av ärenden (10 kap.), och
- omprövning och överklagande (11 kap.).
Arbetslöshetsförsäkringens syfte och funktion
2 § Arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring
som handhas av arbetslöshetskassorna och som syftar till att
ge arbetslösa ekonomiskt stöd under omställning mellan
arbeten.
Intyg för personer som söker arbete utanför Sverige
3 § I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen och Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om
tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004
finns bestämmelser om utfärdande av intyg för personer som
uppfyller villkoren för rätt att med bibehållen
arbetslöshetsersättning söka arbete i något annat land.
I 11 kap. 12 § finns bestämmelser om överklagandetiden för
beslut om sådana intyg.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
utfärdande av och beslut om intyg och om vilken myndighet som
utfärdar intygen.
Särskilda bestämmelser vid arbetskonflikt
4 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt ska tillämpas på arbetslöshetsersättning enligt
denna lag.
2 kap. Grundläggande förutsättningar för rätt till
arbetslöshetsersättning
Allmänna villkor
1 § För att ha rätt till arbetslöshetsersättning vid
arbetslöshet krävs att sökanden
1. är arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete,
2. är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, och
3. i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.
2 § /Upphör att gälla U:2026-01-01/
För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs att
sökanden har fyllt 20 år. Rätten till ersättning upphör vid
månadsskiftet före den månad då sökanden fyller 66 år.
2 § /Träder i kraft I:2026-01-01/
För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs att
sökanden har fyllt 20 år. Rätten till ersättning upphör vid
månadsskiftet före den månad då sökanden uppnår riktåldern för
pension enligt 2 kap. 10 a-10 d §§ socialförsäkringsbalken.
Lag (2024:507).
Särskilda bestämmelser för vissa sökande
Sökande som är tjänstlediga
3 § En sökande kan få arbetslöshetsersättning trots att
sökanden är tjänstledig utan lön, om sökanden av hälsoskäl
inte kan återgå till sitt tidigare arbete eller till annat
arbete hos sin arbetsgivare men av Försäkringskassan har
bedömts ha arbetsförmåga i förhållande till arbetsmarknaden i
övrigt.
Sökanden kan få ersättning enligt första stycket även om
arbetsgivaren har en kvarvarande rehabiliteringsskyldighet,
under förutsättning att arbetsgivaren har vidtagit de
rehabiliteringsåtgärder som har varit möjliga.
4 § En sökande kan få arbetslöshetsersättning trots att
sökanden är tjänstledig utan lön från en deltidsanställning
för att arbeta i en annan deltidsanställning med lika eller
högre tjänstgöringsgrad, under förutsättning att
anställningarna inte går att kombinera.
Sökande som är företagare
5 § En sökande som är företagare har inte rätt till
arbetslöshetsersättning, utom i det fall som avses i 11 §.
6 § En sökande ska anses vara företagare om sökanden
1. bedriver sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §
inkomstskattelagen (1999:1229), och
2. personligen utför arbete i och har ett väsentligt
inflytande över den näringsverksamheten.
Vid bedömningen av om en sökande ska anses vara företagare
enligt första stycket ska det bortses från
1. nödvändiga åtgärder som har vidtagits i verksamheten på
grund av oförutsedda händelser, och
2. arbete av ideell karaktär i verksamheten.
7 § En sökande som är företagare och som överlåter
näringsverksamheten men fortsätter att utföra arbete i eller
ha ett väsentligt inflytande över verksamheten ska även efter
överlåtelsen anses vara företagare. Detsamma gäller när
företagandet utgörs av medlemskap i en ekonomisk förening och
medlemskapet i föreningen har upphört.
8 § En sökande ska inte längre anses vara företagare när
näringsverksamheten har upphört genom att det inte vidtas
några åtgärder i verksamheten.
Vid bedömningen av om näringsverksamheten har upphört enligt
första stycket ska det bortses från
1. nödvändiga åtgärder som har vidtagits på grund av
oförutsedda händelser,
2. åtgärder som har vidtagits på grund av en skyldighet enligt
lag eller annan författning,
3. avvecklingsåtgärder som inte har varit möjliga att vidta
innan verksamheten upphörde, och
4. att en lokal eller mark som har nyttjats eller brukats i
verksamheten hyrs ut eller arrenderas ut, under förutsättning
att dessa inte tidigare har hyrts ut eller arrenderats ut i
verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
vad som ska utgöra åtgärder enligt andra stycket.
9 § Om näringsverksamheten har upphört enligt 8 § och därefter
återupptas av den sökande eller av en närstående till
sökanden, får en ny bedömning av om verksamheten har upphört
genom att det inte vidtas några åtgärder i den göras tidigast
tre år från det att verksamheten återupptogs.
10 § En sökande ska inte anses vara företagare när
näringsverksamheten vid en bedömning av samtliga
omständigheter har upphört definitivt.
Vid bedömningen av om näringsverksamheten har upphört
definitivt enligt första stycket ska det bortses från sådana
åtgärder som avses i 8 § andra stycket.
11 § En sökande som är företagare kan få
arbetslöshetsersättning om
1. näringsverksamheten har bedrivits under minst sex månader
vid sidan av ett arbete som motsvarar minst 50 procent av
heltid inom den ramtid som följer av 3 kap. 11-14 §§,
2. inkomsten av förvärvsarbete från verksamheten inom ramtiden
i genomsnitt per månad inte har överstigit en tolftedel av den
sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som enligt 3 kap. 2 §
första stycket 1 krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor,
och
3. tiden i och inkomsterna från verksamheten inte utökas under
arbetslösheten.
Sökande som deltar i utbildning
12 § En sökande som deltar i utbildning har inte rätt till
arbetslöshetsersättning, utom i de fall som anges i 13-15 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
undantag från första stycket i fråga om rätt till
arbetslöshetsersättning under uppehåll i utbildning.
13 § En sökande kan få arbetslöshetsersättning för högst
20 veckor inom samma ersättningsperiod samtidigt som sökanden
deltar i en utbildning om högst 50 procent av heltid, om
1. det tidigare arbetet inte har upphört på grund av
utbildningen,
2. utbildningen inte finansieras eller har finansierats med
studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller
studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd,
och
3. utbildningen inte finansieras med omställningsstudiestöd
enligt lagen (2022:856) om omställningsstudiestöd.
Kravet i första stycket 2 gäller inte om utbildningen har
bedrivits under minst 15 veckor vid sidan av ett arbete inom
den ramtid som följer av 3 kap. 11-14 §§.
14 § En sökande kan få arbetslöshetsersättning för högst
20 veckor inom samma ersättningsperiod samtidigt som sökanden
fortsätter att delta i en utbildning om mer än 50 procent upp
till heltid, om
1. det tidigare arbetet inte har upphört på grund av
utbildningen,
2. utbildningen inte finansieras eller har finansierats med
studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395),
studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om studiestartsstöd
eller omställningsstudiestöd enligt lagen (2022:856) om
omställningsstudiestöd,
3. utbildningen har bedrivits under minst 15 veckor vid sidan
av ett heltidsarbete inom den ramtid som följer av 3 kap. 11-
14 §§, och
4. utbildningens omfattning inte utökas under arbetslösheten.
15 § En sökande kan få arbetslöshetsersättning för högst
15 ersättningsdagar inom samma ersättningsperiod samtidigt som
sökanden deltar i en kortare utbildning eller annan kortare
aktivitet som syftar till att
1. ge en orientering om olika yrken och utbildningsvägar,
eller
2. underlätta omställning från ett arbete till ett annat.
Utbildningen eller aktiviteten får inte finansieras eller ha
finansierats med studiestöd enligt studiestödslagen
(1999:1395), studiestartsstöd enligt lagen (2017:527) om
studiestartsstöd eller omställningsstudiestöd enligt lagen
(2022:856) om omställningsstudiestöd.
Sökande som deltar i arbetsmarknadspolitiska program
16 § En sökande som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt
program har inte rätt till arbetslöshetsersättning.
Sökande som får avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd
17 § En sökande som på grund av att anställningen har upphört
får ett avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som
motsvarar lön har inte rätt till arbetslöshetsersättning för
den tid som avgångsvederlaget eller skadeståndet avser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
hur tiden enligt första stycket ska beräknas.
Sökande som får lönegaranti
18 § En sökande som på grund av arbetsgivarens konkurs får
betalning för en fordran på uppsägningslön enligt
lönegarantilagen (1992:497) kan få arbetslöshetsersättning
under uppsägningstiden, dock inte för den tid som betalningen
avser.
Sökande som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa
19 § En sökande som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa
enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor har inte rätt till arbetslöshetsersättning
under ett år från uteslutningen.
3 kap. Krav på tidigare inkomster för rätt till
arbetslöshetsersättning
Krav på inkomster av förvärvsarbete
Inkomstvillkor
1 § För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs att
sökanden har uppfyllt ett inkomstvillkor som avses i 2 eller
3 §.
När ett inkomstvillkor har uppfyllts ska en ersättningsperiod
enligt 4 kap. och en ersättningsgrundande inkomst enligt
5 kap. fastställas.
2 § Ett inkomstvillkor är uppfyllt om sökanden inom den ramtid
som följer av 11-14 §§ har haft
1. en viss minsta sammanlagd inkomst av förvärvsarbete, och
2. en viss minsta inkomst av förvärvsarbete per månad under
minst fyra månader.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
storleken på inkomsterna enligt första stycket.
3 § Om en sökande inte uppfyller kravet på en minsta
sammanlagd inkomst av förvärvsarbete enligt 2 § första
stycket 1, är ett inkomstvillkor ändå uppfyllt om sökanden
under minst fyra sammanhängande månader inom ramtiden har haft
den inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs enligt 2 §
första stycket 2.
En sökande kan få arbetslöshetsersättning med stöd av första
stycket under två ersättningsperioder. Därefter måste sökanden
uppfylla ett inkomstvillkor enligt 2 § för att på nytt få rätt
till ersättning.
Beräkning för den som har varit företagare
4 § I stället för inkomsten av förvärvsarbete från
näringsverksamheten under de månader som en sökande har varit
verksam som företagare inom ramtiden, får beräkningen grundas
på någon av följande inkomster för de månaderna när ett
inkomstvillkor prövas:
1. inkomsten av förvärvsarbete från verksamheten som framgår
av det senaste beslutet om slutlig skatt, eller
2. den genomsnittliga årsinkomsten av förvärvsarbete från
verksamheten under de två år som har föregått det
beskattningsår som beslutet i 1 avser.
Storleken på sökandens inkomst av förvärvsarbete per månad
från verksamheten ska beräknas till en tolftedel av den
inkomst som följer av första stycket 1 eller 2.
Det alternativ som är mest förmånligt för sökanden ska
tillämpas.
Inkomster av förvärvsarbete
5 § Med inkomster av förvärvsarbete avses sådana ersättningar
som en utbetalare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter
för och sådana inkomster som en fysisk person är skyldig att
betala egenavgifter för enligt socialavgiftslagen (2000:980).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
att även andra ersättningar och inkomster ska anses som
inkomster av förvärvsarbete.
6 § Inkomster av förvärvsarbete ska hänföras till den månad då
de betalas ut.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
undantag från första stycket för utbetalningar som avser mer
än en månad.
Ersättningar som ska jämställas med inkomster av
förvärvsarbete
7 § När sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete enligt
2 § första stycket 1 beräknas ska följande ersättningar
jämställas med inkomster av förvärvsarbete:
1. graviditetspenning, föräldrapenningsförmåner, sjukpenning,
rehabiliteringspenning, smittbärarpenning och
närståendepenning enligt socialförsäkringsbalken, och
2. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
att även andra ersättningar ska jämställas med inkomster av
förvärvsarbete.
8 § Ersättningar som jämställs med inkomster av förvärvsarbete
ska hänföras till den månad som de avser.
Inkomster och ersättningar som inte får beaktas när ett
inkomstvillkor prövas
9 § När ett inkomstvillkor prövas ska det bortses från
inkomster av förvärvsarbete som hänför sig till
1. näringsverksamhet enligt 2 kap. 11 §,
2. bisyssla enligt 6 kap. 5 §, och
3. arbete inom ramen för andra arbetsmarknadspolitiska program
än sådana som avser särskilda insatser för personer med
funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.
10 § När ett inkomstvillkor prövas ska det bortses från
inkomster av förvärvsarbete och ersättningar som ska
jämställas med inkomster av förvärvsarbete som har legat till
grund för tidigare utbetalad arbetslöshetsersättning.
Ramtid för prövningen av ett inkomstvillkor
Ramtid
11 § För prövningen av ett inkomstvillkor ska en ramtid
fastställas enligt 12-14 §§. När ramtiden fastställs ska det
bortses från tid som anges i 15 och 16 §§ (överhoppningsbar
tid).
12 § Med ramtid avses de tolv månader som närmast föregår den
månad som sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för.
13 § Om en sökande har förbrukat alla ersättningsdagar i en
ersättningsperiod och har haft inkomster av förvärvsarbete
under ersättningsperioden, ska ramtiden avse de tolv månader
som räknas bakåt från och med den senaste månad under
ersättningsperioden då sökanden har haft den minsta inkomst av
förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett
inkomstvillkor. Det gäller om det är mer förmånligt för
sökanden än att fastställa ramtiden enligt 12 §.
Om sökanden inte uppfyller ett inkomstvillkor med tillämpning
av den ramtid som följer av första stycket, ska den tidpunkt
som ramtiden ska räknas från förskjutas bakåt inom
ersättningsperioden till dess att ett inkomstvillkor är
uppfyllt.
14 § Om en sökande har deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt
program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd
för utan att deltagandet har föregåtts av tid med
arbetslöshetsersättning, ska ramtiden avse de tolv månader som
närmast har föregått den månad då programmet påbörjades. Det
gäller om det är mer förmånligt för sökanden än att fastställa
ramtiden enligt 12 §.
Första stycket gäller endast om det räknat från den månad som
ansökan om arbetslöshetsersättning avser har gått mindre än
tolv månader sedan sökanden avslutade sitt deltagande i
programmet. När den tiden beräknas ska det bortses från
månader som utgör överhoppningsbar tid enligt 15 och 16 §§.
Överhoppningsbar tid
15 § En månad ska räknas som överhoppningsbar tid om sökanden
under månaden inte har haft den minsta inkomst av
förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla ett
inkomstvillkor och månaden till övervägande del innehåller tid
då sökanden har
1. varit förhindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom,
2. vårdat eget barn som inte har fyllt två år eller vårdat
adoptivbarn i två år efter barnets ankomst i familjen,
3. fått graviditetspenning enligt socialförsäkringsbalken,
4. fått föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken,
5. fått närståendepenning enligt socialförsäkringsbalken,
6. genomgått militär utbildning som rekryt inom
Försvarsmakten,
7. tjänstgjort enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
8. haft uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i ett sådant
hem som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styckena
socialtjänstlagen (2001:453) samt 9 § lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade, om uppdraget, på
socialnämndens begäran, har varit av sådan omfattning att
sökanden har varit tvungen att helt avstå från arbete och
mottagandet inte har bedrivits yrkesmässigt,
9. haft biståndsarbete utomlands som Styrelsen för
internationellt utvecklingssamarbete (Sida) eller någon annan
statlig myndighet har stått för lönekostnaderna för,
10. haft arbete som arbetsgivaren har finansierat med särskilt
anställningsstöd,
11. varit förhindrad att arbeta på grund av ett beslut enligt
smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804)
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
livsmedelslagen, dock inte när det är fråga om hälsokontroll
vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen eller
avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen,
12. tvångsvårdats enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall,
13. varit förhindrad att arbeta på grund av frihetsberövande
inom kriminalvårdens område, eller
14. vistats utomlands när sökanden har följt med sin make,
maka eller sambo vid dennes arbete i utlandet, under
förutsättning att makens, makans eller sambons arbetsgivare
har sitt säte i Sverige och att lönen betalas ut från Sverige.
16 § Om det är mer förmånligt för sökanden ska som
överhoppningsbar tid även räknas en månad då sökanden har
1. deltagit i heltidsutbildning som är avslutad,
2. varit företagare, om näringsverksamheten har upphört inom
60 månader från det att den startades,
3. deltagit i korttidsarbete som preliminärt stöd har lämnats
för enligt lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete,
4. deltagit i korttidsarbete som preliminärt stöd kan lämnas
för enligt lagen om stöd vid korttidsarbete, om sökanden har
deltagit i korttidsarbete under en sammanhängande period och
preliminärt stöd har lämnats för någon del av den perioden,
eller
5. beviljats del av helt omställningsstudiestöd enligt lagen
(2022:856) om omställningsstudiestöd.
17 § Den överhoppningsbara tiden enligt 15 § 1-13 och 16 § får
sammanlagt vara längst 60 månader.
Vid vistelse utomlands som medföljare enligt 15 § 14 får den
överhoppningsbara tiden vara längst 120 månader.
Den överhoppningsbara tiden enligt första och andra styckena
får sammanlagt inte vara längre än 120 månader.
4 kap. Tid med arbetslöshetsersättning
Ersättningsperiod
1 § Med ersättningsperiod avses det antal dagar som en sökande
som mest kan få arbetslöshetsersättning för utan att på nytt
uppfylla ett inkomstvillkor.
2 § En pågående ersättningsperiod måste förbrukas innan en ny
ersättningsperiod kan påbörjas.
En ersättningsperiod är pågående om det återstår
ersättningsdagar i perioden och sökanden har fått
arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd någon gång under
de tolv månader som närmast har föregått den månad som ansökan
om arbetslöshetsersättning avser. När tiden beräknas ska det
bortses från månader som enligt 3 kap. 15 och 16 §§ utgör
överhoppningsbar tid.
Karenstid
3 § En ersättningsperiod får inte påbörjas innan en karenstid
om två dagar med arbetslöshet har förflutit. I karenstiden
räknas endast de dagar in som sökanden skulle ha fått
arbetslöshetsersättning för. Karenstiden ska fullgöras inom
tolv månader från och med den månad då karenstiden inleddes.
Ersättningsperiodens längd
4 § Ersättningsperioden för en sökande som har uppfyllt ett
inkomstvillkor enligt 3 kap. 2 § är
1. 300 ersättningsdagar om sökanden under minst elva månader
inom ramtiden har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete
per månad som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret,
2. 200 ersättningsdagar om sökanden under minst åtta men
mindre än elva månader inom ramtiden har haft den minsta
inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla
inkomstvillkoret, och
3. 100 ersättningsdagar om sökanden under minst fyra men
mindre än åtta månader inom ramtiden har haft den minsta
inkomst av förvärvsarbete per månad som krävs för att uppfylla
inkomstvillkoret.
5 § Ersättningsperioden för en sökande som har uppfyllt ett
inkomstvillkor enligt 3 kap. 3 § är 66 ersättningsdagar.
6 § En månad med hel arbetslöshetsersättning motsvarar
22 ersättningsdagar.
En dag som en sökande har fått ersättning för ska räknas som
en förbrukad ersättningsdag.
7 § En dag som en sökande har fått aktivitetsstöd för ska,
från och med månaden som följer på den ramtid som har
fastställts för prövningen av ett inkomstvillkor, räknas som
en förbrukad ersättningsdag.
5 kap. Beräkning av arbetslöshetsersättning
Hur arbetslöshetsersättning beräknas
1 § Sökandens arbetslöshetsersättning ska beräknas per månad
utifrån sökandens ersättningsgrundande inkomst och
ersättningsnivå enligt bestämmelserna i detta kapitel. I
6 kap. finns bestämmelser om minskning av ersättningen.
Ersättningsgrundande inkomst
2 § Den ersättningsgrundande inkomsten ska motsvara en
tolftedel av sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete
inom ramtiden.
Om en sökande har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt 3 kap.
3 §, ska den minsta sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som
krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor enligt 3 kap. 2 §
räknas som sökandens sammanlagda inkomst av förvärvsarbete
inom ramtiden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
att den högsta ersättningsgrundande inkomsten ska vara lägre
än vad som följer av första stycket.
3 § Om en sökande har förbrukat alla ersättningsdagar i en
ersättningsperiod och på nytt har uppfyllt ett inkomstvillkor,
ska den senast fastställda ersättningsgrundande inkomsten
användas för den nya ersättningsperioden. Det gäller om det är
mer förmånligt för sökanden än att fastställa en ny
ersättningsgrundande inkomst enligt 2 § och sökanden
1. har uppfyllt inkomstvillkoret med tillämpning av den ramtid
som anges i 3 kap. 13 §, eller
2. har haft de inkomster av förvärvsarbete som krävs för att
uppfylla inkomstvillkoret inom tolv månader från den månad då
sökanden avslutade sitt deltagande i ett
arbetsmarknadspolitiskt program.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
att endast vissa arbetsmarknadspolitiska program ska omfattas
av första stycket 2.
Ersättningsnivå
Fastställande av ersättningsnivå
4 § Ersättningsnivån ska vara 80 procent av den
ersättningsgrundande inkomsten om
1. sökanden har varit medlem i eller ansluten till en
arbetslöshetskassa under hela ramtiden,
2. medlemskapet eller anslutningen har bestått under en
sammanhängande tid av minst tolv månader, och
3. sökanden fortfarande är medlem eller ansluten under den
månad som sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för.
5 § Ersättningsnivån ska vara 60 procent av den
ersättningsgrundande inkomsten om
1. sökanden har varit medlem i eller ansluten till en
arbetslöshetskassa under minst de sista sex månaderna av
ramtiden,
2. medlemskapet eller anslutningen har bestått under en
sammanhängande tid av minst sex men mindre än tolv månader,
3. sökanden har haft den minsta inkomst av förvärvsarbete per
månad som krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor under
minst fyra av månaderna med medlemskap eller anslutning inom
ramtiden, och
4. sökanden fortfarande är medlem eller ansluten under den
månad som sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för.
6 § Ersättningsnivån ska vara 50 procent av den
ersättningsgrundande inkomsten om sökanden inte uppfyller
kravet på medlemskap eller anslutning enligt 4 eller 5 §.
7 § När en tidigare fastställd ersättningsgrundande inkomst
används för en ny ersättningsperiod enligt 3 § ska
ersättningsnivån vara 5 procentenheter lägre än den senast
fastställda ersättningsnivån.
Om sökandens tidigare ersättningsnivå har fastställts enligt 4
eller 5 § krävs det, för att sökanden ska få den
ersättningsnivå som följer av första stycket, att sökanden
fortfarande är medlem i eller ansluten till en
arbetslöshetskassa under den månad som sökanden ansöker om
arbetslöshetsersättning för.
Beräkning av tid med medlemskap eller anslutning i vissa fall
8 § När tiden med medlemskap eller anslutning beräknas enligt
4 eller 5 § ska det bortses från avbrott i medlemskapet eller
anslutningen som understiger en månad, om den sammanlagda
avbrottstiden inte överstiger åtta veckor. Det gäller dock
inte avbrott till följd av ett beslut om uteslutning enligt
37 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
9 § När tiden med medlemskap eller anslutning beräknas enligt
4 eller 5 § ska det bortses från medlemskap i eller anslutning
till en arbetslöshetskassa under tid då en sökande har
omfattats av en annan stats lagstiftning enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av
den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen.
Nedtrappning av ersättningsnivåer
10 § Ersättningsnivåerna i 4-7 §§ ska trappas ner med
10 procentenheter efter 100 ersättningsdagar i
ersättningsperioden och med ytterligare 5 procentenheter efter
200 ersättningsdagar.
6 kap. Minskning av arbetslöshetsersättning
När arbetslöshetsersättningen ska minskas för en del av en
månad
1 § Om en sökande för en del av en månad inte har rätt till
arbetslöshetsersättning ska ersättningen minskas. Ersättningen
ska minskas med 1/22 för en dag som sökanden inte har rätt
till ersättning för. Om sökanden inte har rätt till ersättning
för en del av en dag ska ersättningen minskas proportionellt.
Ersättningen får dock inte minskas med mer än 5/22 per vecka.
Ersättningen ska inte minskas enligt första stycket för
1. tid med sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt
socialförsäkringsbalken i den omfattning som sökanden i
genomsnitt har haft sådan ersättning under ramtiden, eller
2. tid med arbete som sökanden har haft inkomst av
förvärvsarbete för.
När arbetslöshetsersättningen ska minskas på grund av inkomst
av förvärvsarbete
2 § Om en sökande har haft inkomst av förvärvsarbete som avser
arbete under en del av den månad som ansökan avser, ska
arbetslöshetsersättningen minskas. Ersättningen ska minskas
med en lika stor andel av ersättningen som inkomstens andel av
en tolftedel av sökandens sammanlagda inkomst av
förvärvsarbete inom ramtiden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
till vilken månad som inkomst av förvärvsarbete ska hänföras
om inkomsten avser arbete under mer än en månad.
3 § Arbetslöshetsersättningen ska inte minskas på grund av
inkomst av förvärvsarbete som hänför sig till en
näringsverksamhet enligt 2 kap. 11 §.
4 § Vid inkomst av förvärvsarbete som hänför sig till en
bisyssla enligt 5 § ska arbetslöshetsersättningen endast
minskas till den del den inkomsten överstiger en tolftedel av
den sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som krävs för att
uppfylla ett inkomstvillkor enligt 3 kap. 2 §.
5 § För att ett arbete ska anses som en bisyssla krävs att
1. arbetet har utförts under minst sex månader vid sidan av
ett annat arbete på heltid inom ramtiden,
2. inkomsten av förvärvsarbete från bisysslan inom ramtiden i
genomsnitt per månad inte har överstigit en tolftedel av den
sammanlagda inkomst av förvärvsarbete som enligt 3 kap. 2 §
första stycket 1 krävs för att uppfylla ett inkomstvillkor,
och
3. tiden i arbetet inte utökas under arbetslösheten.
När det prövas om ett arbete ska anses som en bisyssla enligt
första stycket ska det bortses från arbete som har utförts i
en näringsverksamhet.
6 § En sökande kan få arbetslöshetsersättning vid sidan av
sådana inkomster av förvärvsarbete som minskar ersättningen
enligt 2-4 §§ för högst 14 månader inom en ersättningsperiod.
När arbetslöshetsersättningen ska minskas med andra
ersättningar
7 § Om en sökande har fått allmän pension eller annan pension
som lämnas på grund av arbete under samma månad som sökanden
ansöker om arbetslöshetsersättning för, ska ersättningen
minskas med pensionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
hur pension som avser annan tid än en månad ska räknas om till
ett månadsbelopp.
8 § Om en sökande har fått ersättning på grund av arbetslöshet
från någon annan än arbetslöshetskassan under samma månad som
sökanden ansöker om arbetslöshetsersättning för, ska
arbetslöshetsersättningen minskas. Ersättningen ska minskas
endast om summan av den arbetslöshetsersättning som sökanden
har rätt till och den ersättning som har betalats ut från
någon annan än arbetslöshetskassan överstiger det belopp som
sökanden skulle ha kunnat få i arbetslöshetsersättning om de
föreskrifter som regeringen kan meddela enligt 5 kap. 2 §
tredje stycket inte beaktas. Ersättningen ska minskas med det
belopp som överstiger den arbetslöshetsersättning som sökanden
hade kunnat få.
Hur ersättningsdagar förbrukas när arbetslöshetsersättningen
har minskats
9 § Om en sökandes arbetslöshetsersättning har minskats
förbrukas ersättningsdagar i ersättningsperioden med en lika
stor andel av 22 ersättningsdagar som den andel av sökandens
hela arbetslöshetsersättning som sökanden har rätt till efter
minskningen. Antalet förbrukade ersättningsdagar ska avrundas
till närmaste hel dag. En halv dag avrundas uppåt.
Första stycket gäller inte till den del
arbetslöshetsersättningen har minskats med andra ersättningar
enligt 7 eller 8 § eller minskats på grund av att sökanden har
frånkänts rätt till arbetslöshetsersättning enligt 7 kap.
12 §.
7 kap. Sanktioner
De olika sanktionerna i lagen
1 § I denna lag finns sanktionerna varning, avstängning från
rätt till arbetslöshetsersättning och frånkännande av rätt
till arbetslöshetsersättning.
Ett beslut om avstängning från rätt till
arbetslöshetsersättning och frånkännande av rätt till
arbetslöshetsersättning innebär att sökanden inte har rätt
till ersättning under ett visst antal dagar. Vid frånkännande
förbrukas dessa dagar i en pågående eller efterföljande
ersättningsperiod.
Varning och avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning
När sökande missköter arbetssökandet
2 § En sökande ska varnas om sökanden inte aktivt har sökt
lämpliga arbeten.
En sökande ska också varnas om sökanden utan godtagbart skäl
1. inte har medverkat till att upprätta en individuell
handlingsplan hos Arbetsförmedlingen,
2. inte har lämnat en aktivitetsrapport till
Arbetsförmedlingen inom utsatt tid,
3. inte har besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen,
eller en leverantör som utför arbetsmarknadspolitiska insatser
på uppdrag av Arbetsförmedlingen, vid en bestämd tidpunkt,
eller
4. inte har sökt ett lämpligt arbete som har anvisats av
Arbetsförmedlingen.
Om sökanden missköter arbetssökandet enligt första eller andra
stycket vid upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod,
ska sökanden stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning
i 1 ersättningsdag vid det andra tillfället, i
5 ersättningsdagar vid det tredje tillfället och i
10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Om det upprepas
en femte gång inom samma ersättningsperiod, upphör rätten till
arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar i den
ersättningsperioden.
När sökande förlänger tiden i arbetslöshet
3 § En sökande ska stängas av från rätt till
arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar, om sökanden utan
godtagbart skäl
1. har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete,
2. genom sitt uppträdande uppenbarligen har orsakat att en
anställning inte har kommit till stånd, eller
3. har avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt
program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd
för.
Om sökanden förlänger tiden i arbetslöshet enligt första
stycket i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod,
ska sökanden stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning
i 10 ersättningsdagar vid det andra tillfället och i
45 ersättningsdagar vid det tredje tillfället. Om det upprepas
en fjärde gång inom samma ersättningsperiod, upphör rätten
till arbetslöshetsersättning för återstående ersättningsdagar
i den ersättningsperioden.
När sökande orsakar sin arbetslöshet
4 § En sökande ska stängas av från rätt till
arbetslöshetsersättning i 45 ersättningsdagar, om sökanden
1. utan giltig anledning har lämnat sitt arbete,
2. på grund av otillbörligt uppförande har skilts från sitt
arbete,
3. utan giltig anledning har lämnat ett
arbetsmarknadspolitiskt program som en deltagare i programmet
kan få aktivitetsstöd för, eller
4. har uppträtt på ett sådant sätt att Arbetsförmedlingen har
återkallat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt
program som en deltagare i programmet kan få aktivitetsstöd
för.
Sökanden ska i stället stängas av i 20 ersättningsdagar om
högst 10 dagar kvarstår av arbetet eller om det kan antas att
arbetet skulle ha varat högst 10 dagar. Detsamma ska gälla om
det kvarstår högst 10 dagar av ett arbetsmarknadspolitiskt
program eller om programmet skulle ha pågått i högst 10 dagar.
Om sökanden orsakar sin arbetslöshet enligt första stycket en
andra gång i anslutning till eller inom samma
ersättningsperiod, ska sökanden på nytt stängas av från rätt
till arbetslöshetsersättning enligt vad som sägs i första och
andra styckena. Om det upprepas en tredje gång inom samma
ersättningsperiod, upphör rätten till arbetslöshetsersättning
för återstående ersättningsdagar i den ersättningsperioden.
5 § Bestämmelserna om avstängning i 4 § första stycket 1 och 2
ska inte tillämpas om arbetet har upphört
1. enligt en överenskommelse som har träffats sedan
arbetsgivaren har tagit initiativ till att skilja sökanden
från arbetet, eller
2. genom en uppsägning från arbetsgivarens sida och
uppsägningens giltighet är föremål för prövning i domstol
eller en förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet eller enligt kollektivavtal.
Lämpligt arbete
6 § Ett arbete ska anses lämpligt om
1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen har
tagits skälig hänsyn till sökandens förutsättningar för
arbetet och andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som
arbetstagare som omfattas av kollektivavtal får eller, om
något kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till
de förmåner som arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter
och kvalifikationer får i jämförliga företag,
3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där
arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är
lovliga enligt lag och kollektivavtal, och
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar det som anges i
författning eller myndighetsföreskrifter om åtgärder till
förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om lämpligt arbete.
Förtroendeuppdrag
7 § Med lämpligt arbete i 2 och 3 §§ och med anställning i 3 §
avses inte förtroendeuppdrag som enligt lag ger rätt till
ledighet från anställning.
Godtagbart skäl och giltig anledning
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbart skäl i 2
och 3 §§ och giltig anledning i 4 §.
Sammanläggning av sanktionsgrunder
9 § När det prövas om en sökande ska varnas eller stängas av
från rätt till arbetslöshetsersättning får upprepade fall av
misskötsamhet med arbetssökandet enligt 2 §, förlängning av
tid i arbetslöshet enligt 3 § eller orsakande av arbetslöshet
enligt 4 § läggas samman till grund för en sanktion.
En sammanläggning får endast göras av sanktionsgrundande
förhållanden som omfattas av samma paragraf och som har
inträffat innan en sökande har informerats av
Arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassan om att sökanden
kan komma att varnas eller stängas av från rätt till
arbetslöshetsersättning.
Om det finns särskilda skäl får sanktionsgrundande
förhållanden läggas samman även efter att sökanden har
informerats av Arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassan.
Avstängningstiden
10 § Avstängningstiden ska räknas från och med den dag då det
som ligger till grund för avstängningen inträffade. Om något
som medför avstängning inträffar under en pågående
avstängningstid, ska den nya avstängningstiden räknas från
utgången av den föregående avstängningstiden.
I avstängningstiden ingår dagar som
1. skulle ha utgjort karenstid enligt 4 kap. 3 §,
2. sökanden skulle ha fått arbetslöshetsersättning för om
avstängning inte hade skett, och
3. sökanden har arbetat.
Antalet avstängningsdagar enligt andra stycket får vara högst
fem per vecka.
11 § En avstängning får inte pågå längre än 112 kalenderdagar
räknat från och med den dag då det som ligger till grund för
avstängningen inträffade.
Om något som medför avstängning inträffar under en pågående
avstängningstid, får den nya avstängningen inte pågå längre än
112 kalenderdagar räknat från utgången av den föregående
avstängningstiden.
Frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning
12 § En sökande ska frånkännas rätt till
arbetslöshetsersättning om sökanden medvetet eller av grov
vårdslöshet har
1. lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
2. låtit bli att anmäla ändrade förhållanden till
arbetslöshetskassan om något som är av betydelse för sökandens
rätt till eller storleken på arbetslöshetsersättningen.
Om sökanden är medlem i eller ansluten till en
arbetslöshetskassa får sökanden frånkännas rätt till
arbetslöshetsersättning endast om arbetslöshetskassan vid
prövning enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor har bedömt att sökanden inte ska uteslutas
ur arbetslöshetskassan.
13 § Ett beslut om frånkännande ska avse 130 ersättningsdagar.
Om det finns särskilda skäl får beslutet avse färre eller fler
dagar, dock lägst 45 och högst 195 ersättningsdagar.
14 § Ett beslut om frånkännande ska gälla från och med den dag
då arbetslöshetskassan inledde utredningen av det som ligger
till grund för beslutet och längst fem år från den dagen.
Ett beslut om frånkännande får inte grundas på något som
ligger längre bakåt i tiden än fem år, räknat från och med den
dag då arbetslöshetskassan inledde utredningen.
I beslutet ska det anges vilken dag arbetslöshetskassan
inledde utredningen.
8 kap. Återbetalningsskyldighet och återkrav
Förutsättningar för återbetalningsskyldighet
1 § En mottagare av arbetslöshetsersättning är
återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller inte
lämna de uppgifter och göra de anmälningar som mottagaren är
skyldig att göra eller på något annat sätt har orsakat att
ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt
belopp,
2. ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett
för högt belopp och mottagaren har insett eller skäligen borde
ha insett detta, eller
3. mottagaren senare har fått lön eller ekonomiskt skadestånd
som motsvarar lön för samma tid som den utbetalda
ersättningen.
Återkrav
2 § Om en mottagare av arbetslöshetsersättning är
återbetalningsskyldig, ska arbetslöshetskassan besluta att
återkräva det felaktigt utbetalda beloppet. Ett beslut om
återkrav ska innehålla uppgifter om det belopp som ska betalas
tillbaka och när beloppet senast ska betalas.
Avbetalning och anstånd
3 § Arbetslöshetskassan får träffa avtal med den
återbetalningsskyldige om avbetalning av ett återkrav av
arbetslöshetsersättning eller bevilja den
återbetalningsskyldige anstånd med betalningen.
Ränta ska tas ut på det obetalda beloppet från den dag då
avtalet om avbetalningsplan träffades eller anståndet
beviljades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet
har förfallit till betalning. Ränta ska tas ut efter en
räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens
utlåningsränta med två procentenheter.
Dröjsmålsränta
4 § Om ett belopp som har återkrävts inte har betalats i rätt
tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på
det obetalda beloppet. Detsamma gäller när den
återbetalningsskyldige har träffat avtal om en
avbetalningsplan eller har beviljats anstånd med betalningen
och betalning inte sker inom den tid som följer av avtalet
eller beslutet om anstånd.
Avstående från återkrav
5 § Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges
personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra
omständigheter finns särskilda skäl för det, får
arbetslöshetskassan besluta om att helt eller delvis avstå
från ett krav på återbetalning eller ränta.
Avdrag på arbetslöshetsersättning
6 § Vid återkrav får arbetslöshetskassan, vid en senare
utbetalning av arbetslöshetsersättning till den som är
återbetalningsskyldig, dra av ett skäligt belopp i avräkning
mot det krävda beloppet. Avdrag får även göras för ränta som
den återbetalningsskyldige ska betala.
Exekutionstitel
7 § Arbetslöshetskassans beslut om återkrav av
arbetslöshetsersättning, ränta och dröjsmålsränta ska anses
som ett sådant beslut av en förvaltningsmyndighet som utgör en
exekutionstitel enligt 3 kap. 1 § första stycket 6 a
utsökningsbalken.
9 kap. Uppgiftsskyldighet
Uppgiftsskyldighet för myndigheter
1 § Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden,
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska till en
arbetslöshetskassa lämna de uppgifter om en enskild som behövs
för ett ärende hos arbetslöshetskassan enligt denna lag.
Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassor
2 § En arbetslöshetskassa ska till Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten lämna de uppgifter
om en enskild som behövs för ett ärende hos den mottagande
myndigheten.
3 § En arbetslöshetskassa ska till en annan arbetslöshetskassa
lämna de uppgifter om en enskild som behövs för ett ärende hos
den mottagande arbetslöshetskassan enligt denna lag.
Uppgiftsskyldighet för arbetsgivare och uppdragsgivare
4 § En arbetsgivare eller uppdragsgivare ska på begäran till
en arbetslöshetskassa lämna de uppgifter om en enskilds
anställnings- och uppdragsförhållanden som behövs för ett
ärende hos arbetslöshetskassan enligt denna lag.
Föreskrifter om uppgiftsskyldighet
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om vilka uppgifter som enligt 1-4 §§ ska lämnas
av eller till en arbetslöshetskassa.
10 kap. Handläggning av ärenden
Förvaltningslagens tillämpning
1 § Förvaltningslagen (2017:900) ska tillämpas när
arbetslöshetskassan handlägger ärenden enligt denna lag, om
inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel
eller av bestämmelserna om omprövning och överklagande i
11 kap. När förvaltningslagen tillämpas ska
arbetslöshetskassan jämställas med en myndighet.
Ansökan om arbetslöshetsersättning
2 § En ansökan om arbetslöshetsersättning ska göras hos
arbetslöshetskassan.
Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet.
Sökanden ska på heder och samvete intyga att lämnade uppgifter
om faktiska förhållanden är riktiga.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare
föreskrifter om ansökan.
3 § En ansökan om arbetslöshetsersättning ska avse en månad
och göras senast tre månader efter utgången av den månad som
ansökan avser. En ansökan som görs efter den tiden ska
avvisas, om det inte finns särskilda skäl.
4 § Om arbetslöshetskassan förelägger en sökande att avhjälpa
en brist i en ansökan får det ske genom delgivning.
Skyldighet att medverka i utredningen och att anmäla ändrade
förhållanden
5 § Den enskilde är skyldig att
1. medverka till att ett ärende blir utrett genom att lämna de
uppgifter som är av betydelse för ett ärendes avgörande, och
2. anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller
storleken på arbetslöshetsersättningen.
En anmälan enligt första stycket 2 ska göras så snart som
möjligt och senast 14 dagar efter det att den enskilde fick
kännedom om förändringen.
Om arbetslöshetskassan begär det, ska den enskilde lämna
uppgifter om faktiska förhållanden på heder och samvete.
Interimistiska beslut
6 § Arbetslöshetskassan får besluta i fråga om
arbetslöshetsersättning för tid fram till dess att ett ärende
har avgjorts slutligt, om det
1. inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om sökanden har
rätt till arbetslöshetsersättning,
2. är sannolikt att sökanden har sådan rätt, och
3. är av väsentlig betydelse för sökanden.
Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det
står klart att sökanden har rätt till arbetslöshetsersättning
men ersättningens storlek inte kan bestämmas utan betydande
dröjsmål.
När beslut gäller
7 § Ett beslut gäller omedelbart, om inte något annat har
angetts i beslutet eller bestämts av den instans som ska
ompröva beslutet eller pröva överklagandet.
När beslut senast får rättas eller ändras
8 § En rättelse eller ändring av ett beslut får inte göras
senare än två år från den dag då beslutet meddelades.
Ett beslut får rättas eller ändras även efter två år, om det
först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det
finns andra synnerliga skäl.
11 kap. Omprövning och överklagande
Omprövning av beslut
1 § Arbetslöshetskassan ska ompröva sitt beslut om det begärs
av den enskilde som beslutet angår. Det gäller inte om
arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet enligt 37 eller
38 § förvaltningslagen (2017:900).
Vid omprövning får beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel.
2 § En begäran om omprövning ska vara skriftlig och ha kommit
in till arbetslöshetskassan inom två månader från den dag då
den som begär omprövning fick del av beslutet genom
arbetslöshetskassan. I begäran om omprövning ska den enskilde
ange vilket beslut som avses och på vilket sätt som den
enskilde vill att beslutet ska ändras.
3 § Arbetslöshetskassan ska underrätta den enskilde om hur den
enskilde kan begära omprövning av ett beslut. En sådan
underrättelse ska innehålla information om vilka krav som
ställs på form och innehåll, vad som gäller i fråga om
ingivande och inom vilken tid en begäran om omprövning ska ha
kommit in till arbetslöshetskassan. Underrättelse får ske
genom delgivning.
4 § Arbetslöshetskassan prövar om begäran om omprövning har
kommit in i rätt tid. Om begäran har kommit in för sent ska
den avvisas.
En begäran ska dock inte avvisas om
1. förseningen beror på att arbetslöshetskassan inte har
lämnat den enskilde en korrekt underrättelse om hur man begär
omprövning, eller
2. begäran har kommit in inom tidsfristen till den domstol som
ska pröva ett överklagande av arbetslöshetskassans
omprövningsbeslut.
Överklagande av beslut
Till vilken domstol överklagas beslut?
5 § En arbetslöshetskassas beslut i ärenden om
arbetslöshetsersättning enligt denna lag får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol, om inte något annat följer av
lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
6 § Arbetslöshetskassans beslut överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde var
folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om det inte finns
någon sådan behörig förvaltningsrätt överklagas beslutet till
den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet i
saken fattades.
Omprövning före överklagande
7 § Arbetslöshetskassans beslut får inte överklagas av den
enskilde innan det har omprövats av arbetslöshetskassan. Om
ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska
överklagandet anses som en begäran om omprövning.
Första stycket gäller inte beslut som har ändrats med stöd av
37 eller 38 § förvaltningslagen (2017:900). Den enskildes
begäran om omprövning av ett sådant beslut ska anses som ett
överklagande.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens rätt att överklaga
8 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får överklaga
en arbetslöshetskassas och en domstols beslut enligt denna
lag.
Motpart i överinstans
9 § I ett mål där en enskild har överklagat en
arbetslöshetskassas beslut är arbetslöshetskassan den
enskildes motpart, om inte annat följer av 10 §.
10 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får överta en
arbetslöshetskassas uppgift att i förvaltningsrätten och
kammarrätten föra det allmännas talan.
I Högsta förvaltningsdomstolen är det Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen som för det allmännas talan.
Överklagandetiden
11 § Ett överklagande av ett beslut enligt denna lag ska ha
kommit in till den arbetslöshetskassa eller domstol som har
meddelat beslutet inom två månader från den dag då den som
överklagar fick del av beslutet genom arbetslöshetskassan
eller domstolen.
Ett överklagande från Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen eller arbetslöshetskassan ska dock
ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet
meddelades.
12 § Ett överklagande av ett beslut om ett sådant intyg som
avses i 1 kap. 3 § ska ha kommit in till den myndighet eller
domstol som har meddelat beslutet inom två månader från den
dag då den som överklagar fick del av beslutet genom
myndigheten eller domstolen.
Ett överklagande från den myndighet som har beslutat om
intyget ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då
beslutet meddelades.
Övergångsbestämmelser
2024:506
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2025.
2. Genom lagen upphävs lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för den som har
en pågående ersättningsperiod vid ikraftträdandet.
4. Bestämmelserna i 35-36 §§ i den upphävda lagen gäller
dessutom fortfarande till och med den 30 september 2026 för
företagare som omfattas av 6 § förordningen (1997:835) om
arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse enligt förordningen
(2011:9) om ändring i förordningen (1997:835) om
arbetslöshetsförsäkring.
2024:507
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som har fyllt
66 år före ikraftträdandet.