Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2022:959 ·
Visa register
Förordning (2022:959) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 2022-06-16
Ikraft: 2022-08-01 överg.best.
Förordningens innehåll
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar
1. rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om
behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i
äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om
internationella bortföranden av barn (Bryssel II-
förordningen), och
2. lagen (2022:948) med kompletterande bestämmelser till
Bryssel II-förordningen.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Centralmyndighet
2 § Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) är
centralmyndighet enligt Bryssel II-förordningen i Sverige.
3 § Centralmyndigheten ska bistå vid tillämpningen av
Bryssel II-förordningen och ha de uppgifter som föreskrivs för
centralmyndigheter i Bryssel II-förordningen.
Behörig domstol i ett särskilt förfarande om vägran av
erkännande eller verkställighet
4 § En ansökan som avses i 7 § första stycket lagen (2022:948)
med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen
och som avser ett avgörande som helt eller delvis avser ett
barns person görs till
1. den tingsrätt som handlägger ett ärende enligt 21 kap.
föräldrabalken om verkställighet av det avgörande som ansökan
avser, eller
2. en tingsrätt som anges i 21 kap. 1 a § föräldrabalken, om
något ärende som avses i 1 inte har inletts.
En ansökan som avses i 7 § andra stycket lagen med
kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och
som avser ett avgörande som helt eller delvis avser ett barns
person görs till en tingsrätt som anges i 21 kap. 1 a §
föräldrabalken.
5 § I annat fall än som anges i 4 § görs en ansökan
1. som avses i 7 § första stycket lagen (2022:948) med
kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen till
den tingsrätt i följande förteckning inom vars domsområde
sökanden har sin hemvist, eller
2. som avses i 7 § andra stycket den lagen till den tingsrätt
i följande förteckning inom vars domsområde motparten har sin
hemvist.
Om en sökande vid en ansökan som avses i första stycket 1
eller en motpart vid en ansökan som avses i första stycket 2
inte har sin hemvist i Sverige, görs ansökan till Nacka
tingsrätt.
Tingsrätt Domsområde
Nacka tingsrätt Stockholms län
Uppsala tingsrätt Uppsala län
Eskilstuna tingsrätt Södermanlands län
Linköpings tingsrätt Östergötlands län
Jönköpings tingsrätt Jönköpings län
Växjö tingsrätt Kronobergs län
Kalmar tingsrätt Kalmar län
Gotlands tingsrätt Gotlands län
Blekinge tingsrätt Blekinge län
Kristianstads tingsrätt Bromölla, Båstads, Hässleholms,
Klippans, Kristianstads, Osby,
Perstorps, Simrishamns, Tomelilla,
Åstorps, Ängelholms, Örkelljunga och
Östra Göinge kommuner
Malmö tingsrätt Bjuvs, Burlövs, Eslövs, Helsingborgs,
Höganäs, Hörby, Höörs, Kävlinge,
Landskrona, Lomma, Lunds, Malmö, Sjöbo,
Skurups, Staffanstorps, Svalövs,
Svedala, Trelleborgs, Vellinge och
Ystads kommuner
Halmstads tingsrätt Hallands län
Göteborgs tingsrätt Göteborgs, Härryda, Kungälvs, Lysekils,
Munkedals, Mölndals, Orusts, Partille,
Sotenäs, Stenungsunds, Strömstads,
Tanums, Tjörns, Uddevalla och Öckerö
kommuner
Vänersborgs tingsrätt Ale, Alingsås, Bengtsfors, Bollebygds,
Borås, Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga,
Lerums, Lilla Edets, Marks, Melleruds,
Svenljunga, Tranemo, Trollhättans,
Ulricehamns, Vårgårda, Vänersborgs och
Åmåls kommuner
Skaraborgs tingsrätt Essunga, Falköpings, Grästorps,
Gullspångs, Götene, Habo, Hjo,
Karlsborgs, Lidköpings, Mariestads,
Mullsjö, Skara, Skövde, Tibro,
Tidaholms, Töreboda och Vara kommuner
Värmlands tingsrätt Värmlands län
Örebro tingsrätt Örebro län
Västmanlands tingsrätt Västmanlands län
Falu tingsrätt Dalarnas län
Gävle tingsrätt Gävleborgs län
Ångermanlands tingsrätt Västernorrlands län
Östersunds tingsrätt Jämtlands län
Umeå tingsrätt Västerbottens län
Luleå tingsrätt Norrbottens län
Underrättelseskyldighet för domstol
6 § En domstol som med tillämpning av Bryssel II-förordningen
har beslutat att ett avgörande som avser rättegångskostnader
eller ett barns egendom inte ska verkställas i Sverige, ska
samma dag sända en kopia av beslutet till
Kronofogdemyndigheten. Detsamma gäller i fråga om senare
beslut av betydelse för verkställigheten.
Intyg om ett avgörandes äkthet
7 § En domstol eller annan myndighet ska, om någon begär det,
på en kopia av ett avgörande enligt Bryssel II-förordningen
som har meddelats av myndigheten intyga att avgörandet är
äkta.
Utfärdande, rättelse och återkallelse av intyg
8 § Intyg enligt artikel 29, 36, 47 eller 49 i Bryssel II-
förordningen utfärdas av den domstol eller annan myndighet som
har meddelat det avgörande som intyget avser. Den myndighet
som har utfärdat intyget beslutar om rättelse eller
återkallelse enligt artikel 37 eller 48 i Bryssel II-
förordningen.
Förklaring om rättshjälp eller om befrielse från avgifter
9 § En förklaring enligt artikel 74.2 i Bryssel II-
förordningen om att en part i ett förfarande vid socialnämnden
har ansetts uppfylla de ekonomiska villkoren för att helt
eller delvis beviljas rättshjälp lämnas av
Rättshjälpsmyndigheten.
En förklaring enligt artikel 74.2 i förordningen om att en
part i ett förfarande vid socialnämnden har varit befriad från
kostnader eller avgifter lämnas av den nämnden.
En förklaring enligt första eller andra stycket lämnas på
begäran av parten.
Språk och översättningar
10 § Framställningar och meddelanden till den svenska
centralmyndigheten ska vara skrivna på svenska eller engelska,
eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk.
11 § Översättningar som avses i artikel 91.2 i Bryssel II-
förordningen ska vara på svenska eller engelska.
12 § En auktoriserad translator är behörig att bestyrka
översättningar som avses i artikel 91.4 i Bryssel II-
förordningen.
Övergångsbestämmelser
2022:959
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2005:97) med
kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.
3. Bestämmelserna i 4, 5, 8-10 och 13 §§ i den upphävda
förordningen gäller fortfarande för handläggningen av mål och
ärenden som avser avgöranden som har meddelats i ett
förfarande som inletts före ikraftträdandet.