Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2021:890 ·
Visa register
Lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad: 2021-10-07
Ikraft: 2021-12-17 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. - Inledande bestämmelser
2 kap. - Skydd i form av ansvarsfrihet
3 kap. - Skydd mot hindrande åtgärder och repressalier
4 kap. - Förutsättningar för att omfattas av skyddet
5 kap. - Interna rapporteringskanaler och förfaranden för
rapportering och uppföljning
6 kap. - Externa rapporteringskanaler och förfaranden för
rapportering och uppföljning
7 kap. - Behandling av personuppgifter
8 kap. - Dokumentation, bevarande och rensning av rapporter
9 kap. - Tystnadsplikt
10 kap. - Tillsyn
Lagens tillämpningsområde
2 § Lagen gäller vid rapportering i ett arbetsrelaterat
sammanhang av information om missförhållanden som det finns
ett allmänintresse av att de kommer fram.
Lagen gäller även vid rapportering i ett arbetsrelaterat
sammanhang av information om missförhållanden som utgörs av
ett handlande eller en underlåtenhet som
1. strider mot en direkt tillämplig unionsrättsakt inom
tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för
personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten,
2. strider mot lag eller andra föreskrifter som avses i 8 kap.
regeringsformen och som genomför eller kompletterar en
unionsrättsakt inom tillämpningsområdet för samma direktiv,
eller
3. motverkar målet eller syftet med bestämmelserna i en
unionsrättsakt inom tillämpningsområdet för samma direktiv.
3 § Lagen gäller inte vid rapportering av
1. säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt
säkerhetsskyddslagen (2018:585), eller
2. information som rör nationell säkerhet i verksamhet hos en
myndighet inom försvars- och säkerhetsområdet.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
närmare föreskrifter om vilka myndigheter som avses i första
stycket 2.
Förhållandet till annat skydd
4 § Lagen inskränker inte skydd som gäller enligt annan lag,
förordning eller på annan grund.
5 § I 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1
och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen finns bestämmelser om rätt
för var och en att i vissa medier meddela och offentliggöra
uppgifter i vilket ämne som helst.
Ett avtals ogiltighet
6 § Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning som det upphäver
eller inskränker någons rättigheter enligt denna lag, om inte
något annat följer av 7 §.
Avvikelser i kollektivavtal
7 § Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av
en central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från
5 kap. 2-9 §§ om interna rapporteringskanaler och förfaranden
för rapportering och uppföljning, under förutsättning att
avtalet inte upphäver eller inskränker någons rättigheter som
avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937.
Ord och uttryck i lagen
8 § I denna lag avses med
1. rapport eller rapportering: muntligt eller skriftligt
lämnande av information om missförhållanden genom intern
rapportering, extern rapportering eller offentliggörande,
2. rapporterande person: den som i ett arbetsrelaterat
sammanhang har fått del av eller inhämtat information om
missförhållanden och rapporterar den och som tillhör någon
eller några av följande personkategorier:
a) arbetstagare,
b) personer som gör en förfrågan om eller söker arbete,
c) personer som söker eller utför volontärarbete,
d) personer som söker eller fullgör praktik,
e) personer som annars står till förfogande för att utföra
eller utför arbete under en verksamhetsutövares kontroll och
ledning,
f) egenföretagare som söker eller utför uppdrag,
g) personer som står till förfogande för att ingå eller ingår
i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan,
h) aktieägare som står till förfogande för att vara eller som
är verksamma i aktiebolaget, eller
i) personer som har tillhört någon av personkategorierna ovan
och har fått del av eller inhämtat informationen under tiden i
verksamheten,
3. verksamhetsutövare: i privat verksamhet en fysisk eller
juridisk person och i allmän verksamhet en statlig
förvaltningsmyndighet, domstol eller kommun, och
4. uppföljningsärende: ett ärende som består i att
a) via en intern eller extern rapporteringskanal ta emot en
rapport och ha kontakt med den rapporterande personen,
b) på något annat sätt inom en myndighet som är skyldig att ha
externa rapporteringskanaler ta emot en rapport som har varit
avsedd för rapporteringskanalerna och vidarebefordra den till
någon som är ansvarig för att ta emot rapporten,
c) vidta åtgärder för att bedöma riktigheten i de påståenden
som framställs i rapporten,
d) överlämna uppgifter om de utredda påståendena för fortsatta
åtgärder, och
e) lämna återkoppling om uppföljningen till den rapporterande
personen.
2 kap. Skydd i form av ansvarsfrihet
1 § En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha
åsidosatt tystnadsplikt, under förutsättning att personen vid
rapporteringen hade skälig anledning att anta att
rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja
det rapporterade missförhållandet.
Ansvarsfriheten enligt första stycket gäller inte vid
1. uppsåtligt åsidosättande av sådan tystnadsplikt som enligt
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inskränker rätten
att meddela och offentliggöra uppgifter enligt
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen,
eller
2. åsidosättande av tystnadsplikt enligt lagen (1971:1078) om
försvarsuppfinningar.
2 § Ansvarsfriheten enligt 1 § medför inte rätt att lämna ut
handlingar.
3 § En rapporterande person får inte göras ansvarig för
överträdelse av bestämmelser som gäller inhämtande av
information, om personen vid inhämtandet hade skälig anledning
att anta att inhämtandet var nödvändigt för att avslöja ett
missförhållande.
4 § Ansvarsfriheten enligt 3 § gäller inte om den
rapporterande personen genom inhämtandet gör sig skyldig till
brott.
3 kap. Skydd mot hindrande åtgärder och repressalier
Förbud att vidta hindrande åtgärder och repressalier
1 § En verksamhetsutövare får inte
1. hindra eller försöka hindra rapportering, eller
2. på grund av rapportering vidta repressalier mot
a) en rapporterande person,
b) någon hos verksamhetsutövaren som bistår den rapporterande
personen vid rapporteringen, såsom en förtroendevald eller ett
skyddsombud,
c) någon hos verksamhetsutövaren som har koppling till den
rapporterande personen, såsom en anhörig eller kollega, eller
d) en juridisk person som den rapporterande personen äger,
arbetar för eller på annat sätt har koppling till.
2 § En verksamhetsutövare får inte vidta repressalier på grund
av att någon vänder sig till sin arbetstagarorganisation för
samråd i fråga om rapportering. Verksamhetsutövaren får inte
heller hindra eller försöka hindra sådant samråd.
Undantag från skyddet vid brott
3 § Den som genom rapporteringen eller inhämtandet av
information gör sig skyldig till ett brott har inte skydd mot
repressalier.
Skadestånd
4 § En verksamhetsutövare som bryter mot något av förbuden mot
hindrande åtgärder eller repressalier ska betala skadestånd
för den förlust som uppkommer och för den kränkning som
överträdelsen innebär.
Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande
eller annat förfarande som omfattas av lagen (1982:80) om
anställningsskydd får ersättning för förlust som avser tid
efter anställningens upphörande under alla förhållanden
bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § samma lag.
Om det är skäligt, får skadeståndet sättas ned eller helt
falla bort.
Bevisbörda
5 § Om den som anser sig ha blivit hindrad att rapportera,
utsatt för försök att hindra rapportering eller utsatt för
repressalier i strid med denna lag visar omständigheter som
ger anledning att anta att så är fallet, är det svaranden som
ska visa att sådana åtgärder inte har vidtagits.
Skiljeavtal
6 § Ett avtal som före tvistens uppkomst har träffats om att
tvisten ska avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för
parterna att klandra skiljedomen får inte göras gällande i
tvist enligt denna lag.
Rättegången
7 § Mål enligt 1 och 2 §§ ska handläggas enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister, även om målet rör
1. en person som gör en förfrågan om eller söker arbete,
2. en person som söker eller utför volontärarbete,
3. en person som söker eller fullgör praktik,
4. en person som annars står till förfogande för att utföra
eller utför arbete under en verksamhetsutövares kontroll och
ledning, eller
5. en person som har tillhört någon av personkategorierna ovan
och har fått del av informationen under tiden i verksamheten.
I sådana mål ska som arbetstagare anses också personer enligt
första stycket 1-5. Som arbetsgivare ska anses
verksamhetsutövaren. Detta gäller också när bestämmelserna om
tvisteförhandling i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet tillämpas.
Tidsfrister och preskription
8 § I mål som avses i 7 § ska följande bestämmelser i lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas:
- 64 § om tidsfrist för påkallande av förhandling,
- 65 § om tidsfrist för väckande av talan,
- 66 § om förlängd tidsfrist för den som inte företräds av en
arbetstagarorganisation, med den skillnaden att den tidsfrist
som anges i 66 § första stycket första meningen ska vara två
månader, och
- 68 § om förlorad talerätt på grund av preskription.
Om talan rör ersättning med anledning av ett
anställningsbeslut som har meddelats av en arbetsgivare med
offentlig ställning, räknas tidsfristerna enligt första
stycket från den dag då anställningsbeslutet vann laga kraft.
4 kap. Förutsättningar för att omfattas av skyddet
1 § Skyddet enligt 2 och 3 kap. gäller under förutsättning att
1. missförhållandena förekommer i sådan verksamhet som anges i
2 §,
2. den rapporterande personen vid tidpunkten för
rapporteringen hade skälig anledning att anta att
informationen om missförhållandena var sann enligt 3 §, och
3. rapporteringen sker internt, externt eller genom
offentliggörande enligt 4-9 §§.
Var missförhållandena förekommer
2 § Skyddet gäller vid rapportering av missförhållanden som
har uppstått eller som högst sannolikt kommer att uppstå i
1. den verksamhet som den rapporterande personen är, har varit
eller kan komma att bli verksam i, eller
2. en annan verksamhet som den rapporterande personen är eller
har varit i kontakt med genom sitt arbete.
Skälig anledning att anta att informationen är sann
3 § Skyddet gäller om den rapporterande personen vid
tidpunkten för rapporteringen av missförhållandena hade skälig
anledning att anta att informationen om missförhållandena var
sann.
Skyddet vid intern rapportering
4 § Skyddet gäller om rapporteringen sker via interna
rapporteringskanaler enligt 5 kap.
5 § Skyddet gäller också om någon rapporterar internt på annat
sätt än via interna rapporteringskanaler om
1. det saknas sådana kanaler eller om de kanaler och
förfaranden som finns tillgängliga inte uppfyller kraven i
denna lag, eller
2. rapporteringen sker innan personen har börjat inom
verksamheten.
Skyddet vid extern rapportering
6 § Skyddet gäller om rapporteringen sker till en myndighet
via externa rapporteringskanaler enligt 6 kap.
7 § Skyddet gäller också om den rapporterande personen
rapporterar externt till en myndighet på annat sätt än via
externa rapporteringskanaler, under förutsättning att personen
1. först har rapporterat internt i enlighet med denna lag utan
att
a) mottagaren har vidtagit skäliga uppföljningsåtgärder med
anledning av rapporteringen, eller
b) mottagaren i skälig utsträckning har lämnat återkoppling om
uppföljningen inom den tidsfrist som anges i 5 kap. 8 § 3,
2. har skälig anledning att anta att missförhållandet utgör en
överhängande eller uppenbar fara för liv, hälsa, säkerhet
eller risk för omfattande skada i miljön eller av annat skäl
har befogad anledning att rapportera till myndigheten, eller
3. har skälig anledning att anta att en intern rapportering
skulle innebära en risk för repressalier eller leda till att
missförhållandet sannolikt inte skulle avhjälpas på ett
effektivt sätt.
8 § Skyddet gäller också vid rapportering av missförhållanden
enligt 1 kap. 2 § andra stycket till någon av EU:s
institutioner, organ och byråer som har inrättat externa
rapporteringskanaler och förfaranden för att ta emot rapporter
om missförhållanden, under förutsättning att den rapporterande
personen rapporterar i enlighet med de förfaranden som gäller
för den aktuella rapporteringskanalen.
Skyddet vid offentliggörande
9 § Skyddet gäller vid offentliggörande av information under
förutsättning att den rapporterande personen
1. har rapporterat externt i enlighet med denna lag utan att
a) mottagaren har vidtagit skäliga uppföljningsåtgärder med
anledning av rapporteringen, eller
b) mottagaren i skälig utsträckning har lämnat återkoppling om
uppföljningen inom tre månader från mottagandet av rapporten
eller, om det finns särskilda skäl, sex månader och den
rapporterande personen har informerats om skälen att förlänga
tidsfristen,
2. har skälig anledning att anta att missförhållandet utgör en
överhängande eller uppenbar fara för liv, hälsa, säkerhet
eller risk för omfattande skada i miljön eller av annat skäl
har befogad anledning att offentliggöra informationen, eller
3. har skälig anledning att anta att en extern rapportering
skulle innebära en risk för repressalier eller leda till att
missförhållandet sannolikt inte skulle avhjälpas på ett
effektivt sätt.
5 kap. Interna rapporteringskanaler och förfaranden för
rapportering och uppföljning
Bestämmelsernas förhållande till annan reglering
1 § Om en annan lag eller en förordning som genomför eller
kompletterar en unionsrättsakt som ingår i del II av bilagan
till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937
innehåller bestämmelser om tillhandahållande av interna
rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och
uppföljning som avviker från bestämmelserna i detta kapitel,
ska de bestämmelserna tillämpas.
Bestämmelserna i detta kapitel och i 7-9 kap. ska dock
komplettera de särskilda föreskrifterna om föreskrifterna
saknar motsvarande bestämmelser.
Skyldighet att ha kanaler och förfaranden
2 § En verksamhetsutövare som vid ingången av kalenderåret
hade 50 eller fler arbetstagare är skyldig att ha interna
rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och
uppföljning.
Gemensamma kanaler och förfaranden
3 § Verksamhetsutövare som driver privat verksamhet och som
vid ingången av kalenderåret hade mellan 50 och 249
arbetstagare får dela interna rapporteringskanaler och
förfaranden för rapportering och uppföljning med varandra.
De förfaranden som får delas är
1. mottagande av rapporter, och
2. utredning av de förhållanden som har rapporterats, vilket
dock inte innefattar att ha kontakt med den rapporterande
personen.
4 § Kommuner får dela interna rapporteringskanaler och
förfaranden för rapportering och uppföljning med andra
kommuner samt med kommunala bolag, stiftelser och föreningar
som också omfattas av skyldigheten att ha kanaler och
förfaranden.
Skyldighet att utse behöriga personer eller enheter
5 § En verksamhetsutövare enligt 2 § ska utse oberoende och
självständiga personer eller enheter som ska vara behöriga
att på verksamhetsutövarens vägnar
1. ta emot rapporter och ha kontakt med rapporterande
personer,
2. följa upp det som rapporteras, och
3. lämna återkoppling om uppföljningen till rapporterande
personer.
De som utses får antingen vara anställda hos
verksamhetsutövaren eller hos någon som har anlitats för att
hantera rapporteringskanalerna och förfarandena för
verksamhetsutövarens räkning.
Dokumentation av kanaler och förfaranden
6 § Verksamhetsutövaren ska skriftligen dokumentera sina
interna rapporteringskanaler och förfaranden.
Utformning av kanaler och förfaranden
7 § Verksamhetsutövaren ska göra de interna
rapporteringskanalerna tillgängliga så att följande personer
som är verksamma hos verksamhetsutövaren kan rapportera om
missförhållanden som förekommer i verksamhetsutövarens
verksamhet:
1. arbetstagare,
2. volontärer,
3. praktikanter,
4. personer som annars utför arbete under en
verksamhetsutövares kontroll och ledning,
5. egenföretagare,
6. personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings-
eller tillsynsorgan, om verksamhetsutövaren är ett företag,
och
7. aktieägare som är verksamma i bolaget, om
verksamhetsutövaren är ett aktiebolag.
8 § Verksamhetsutövaren ska utforma sina interna
rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och
uppföljning så att den rapporterande personen
1. kan rapportera både skriftligt och muntligt och, om så
begärs, vid ett fysiskt möte inom en skälig tid,
2. får en bekräftelse på att rapporten är mottagen inom sju
dagar från mottagandet, om inte den rapporterande personen har
avsagt sig bekräftelse eller mottagaren har anledning att anta
att en bekräftelse skulle avslöja personens identitet,
3. får återkoppling i skälig utsträckning om åtgärder som har
vidtagits vid uppföljning av rapporten och om skälen för dessa
inom tre månader från bekräftelsen eller, om någon bekräftelse
inte har lämnats och det inte har berott på den rapporterande
personen, sju dagar från mottagandet, och
4. i förekommande fall, får information om att en uppgift som
kan identifiera den rapporterande personen kommer att lämnas
ut, om inte informationen gör att syftet med uppföljningen
eller åtgärderna hindras eller försvåras.
Information som verksamhetsutövaren ska lämna
9 § Verksamhetsutövaren ska lämna tydlig och lättillgänglig
information om
1. hur rapportering ska göras via de interna
rapporteringskanalerna,
2. hur rapportering ska göras till behöriga myndigheter via de
externa rapporteringskanalerna och, i tillämpliga fall, till
EU:s institutioner, organ eller byråer, och
3. meddelarfrihet och anskaffarfrihet och, i verksamheter där
det är aktuellt, om efterforskningsförbud och
repressalieförbud.
Uppgiftsskyldighet i det allmännas verksamhet
10 § Om det vid handläggningen av ett uppföljningsärende hos
en myndighet bedöms finnas skäl för en annan myndighet eller
en annan enhet inom myndigheten att vidta fortsatta åtgärder
med anledning av det som har framkommit i ärendet, ska de
uppgifter som är nödvändiga för att åtgärden ska kunna vidtas
lämnas till den andra myndigheten eller enheten.
6 kap. Externa rapporteringskanaler och förfaranden för
rapportering och uppföljning
1 § Den myndighet som regeringen utser som behörig myndighet
inom ett visst ansvarsområde är skyldig att
1. ha externa rapporteringskanaler och förfaranden för
rapportering och uppföljning, och
2. ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter om
missförhållanden inom ansvarsområdet.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
ytterligare föreskrifter om skyldigheter för myndigheter som
har utsetts som behöriga myndigheter.
7 kap. Behandling av personuppgifter
Bestämmelsernas tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller vid behandling av
personuppgifter i ett uppföljningsärende.
Bestämmelserna tillämpas endast på helt eller delvis
automatiserad behandling av personuppgifter och annan
behandling av personuppgifter som ingår eller kommer att ingå
i ett register.
Förhållandet till annan reglering
2 § Bestämmelserna kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande
av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller
lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna
lag.
Ändamålen med behandlingen
3 § Personuppgifter får behandlas bara om behandlingen är
nödvändig för ett uppföljningsärende.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
begränsningar av ändamålen och om begränsningar av vilka
personuppgifter som får behandlas för ett visst ändamål.
4 § Personuppgifter som behandlas för ändamålet i 3 § får
också behandlas för att fullgöra ett uppgiftslämnande som
1. är nödvändigt för att åtgärder ska kunna vidtas med
anledning av det som har framkommit i ett ärende,
2. är nödvändigt för att rapporter ska kunna användas som
bevisning i rättsliga förfaranden, eller
3. sker i överensstämmelse med lag eller förordning.
5 § Personuppgifter som behandlas för ändamålet i 3 § får
behandlas även för andra ändamål, under förutsättning att
uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med
det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Tillgång till personuppgifter
6 § Endast personer som har utsetts som behöriga eller
personer som arbetar vid enheter som har utsetts som behöriga
att ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter får
ha tillgång till personuppgifter som behandlas i ett
uppföljningsärende. Tillgången till personuppgifter ska
begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter.
Längsta tid som personuppgifter får behandlas
7 § Personuppgifter som uppenbart inte är relevanta för
handläggningen av en viss rapport får inte samlas in och ska
raderas snarast möjligt om de har samlats in av misstag.
8 § Personuppgifter i ett uppföljningsärende får inte
behandlas längre än två år efter det att ärendet avslutades.
Bestämmelsen i första stycket hindrar inte att en myndighet
arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att
arkivmaterial lämnas till en arkivmyndighet.
8 kap. Dokumentation, bevarande och rensning av rapporter
Dokumentation av muntlig rapportering
1 § Den som är skyldig att ha interna eller externa
rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och
uppföljning och tar emot muntliga rapporter ska dokumentera
rapporteringen genom en inspelning som kan sparas i en
varaktig och åtkomlig form eller genom ett upprättat
protokoll.
Om den muntliga rapporteringen sker på annat sätt än vid ett
fysiskt möte, får dokumentationsskyldigheten också fullgöras
genom en utskrift av inspelningen eller på annat lämpligt
sätt.
2 § För att rapporteringen ska få spelas in krävs att den
rapporterande personen samtycker till det.
3 § Den rapporterande personen ska ges tillfälle att
kontrollera, rätta och genom underskrift godkänna en utskrift
eller ett protokoll.
Bevarande och rensning av rapporter i privat verksamhet
4 § Den verksamhetsutövare som driver privat verksamhet och är
skyldig att ha interna rapporteringskanaler och förfaranden
för rapportering och uppföljning ska bevara skriftliga
rapporter och dokumentation av muntlig rapportering så länge
som det är nödvändigt, dock inte längre än två år efter att
ett uppföljningsärende har avslutats.
Dokumentation och bevarande som fullgörs av någon annan
5 § En verksamhetsutövares dokumentation av muntliga rapporter
samt bevarande av rapporter enligt 4 § får fullgöras av någon
som har anlitats för att hantera de interna
rapporteringskanalerna och förfarandena för rapportering och
uppföljning för verksamhetsutövarens räkning.
9 kap. Tystnadsplikt
1 § Den som hanterar ett uppföljningsärende får inte
obehörigen röja en uppgift som kan avslöja identiteten på den
rapporterande personen eller på någon annan enskild som
förekommer i ärendet.
2 § I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) i stället för 1 §.
10 kap. Tillsyn
1 § Den eller de myndigheter som regeringen utser som
tillsynsmyndighet ska se till att verksamhetsutövare följer
lagens bestämmelser om interna rapporteringskanaler och
förfaranden för rapportering och uppföljning.
En verksamhetsutövares uppgiftsskyldighet
2 § En verksamhetsutövare som är föremål för tillsyn ska på
begäran av en tillsynsmyndighet lämna de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.
Beslut om förelägganden
3 § En tillsynsmyndighet får besluta de förelägganden som
behövs för att verksamhetsutövaren ska fullgöra sin
uppgiftsskyldighet eller för att verksamhetsutövaren ska
fullgöra de krav som ställs på de interna
rapporteringskanalerna och förfarandena för rapportering och
uppföljning.
4 § Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Överklagande av en tillsynsmyndighets beslut
5 § En tillsynsmyndighets beslut om föreläggande som förenas
med vite får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra
beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får inte
överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Övergångsbestämmelser
2021:890
1. Denna lag träder i kraft den 17 december 2021.
2. Bestämmelserna i 5 kap. tillämpas första gången
a) den 17 december 2023 för verksamhetsutövare som driver
privat verksamhet och som har 50 till 249 arbetstagare, och
b) den 17 juli 2022 för övriga verksamhetsutövare.
3. Genom lagen upphävs lagen (2016:749) om särskilt skydd mot
repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga
missförhållanden.
4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om
repressalier som har vidtagits före ikraftträdandet.