Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2018:1219 ·
Visa register
Lag (2018:1219) om försäkringsdistribution
Departement: Finansdepartementet FMA FPM
Utfärdad: 2018-06-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:832
Ikraft: 2018-10-01
1 kap. Tillämpningsområde och uttryck i lagen
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om
försäkringsdistribution som gäller för försäkringsförmedlare
och försäkringsföretag.
Med försäkringsdistribution avses verksamhet som består i
att
1. ge råd om eller föreslå försäkringsavtal eller utföra
annat förberedande arbete innan ett försäkringsavtal ingås,
2. ingå ett försäkringsavtal, eller
3. bistå vid förvaltning eller fullgörande av ett
försäkringsavtal.
1 a § I 1 kap. 16 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
och 8 kap. 6 § lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i
Sverige finns bestämmelser om att denna lag gäller för
tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut.
Lag (2019:773).
2 § Med försäkringsdistribution avses inte verksamhet som
bara består i att
1. hänvisa någon till en försäkringsdistributör eller en
försäkringsdistributör till en presumtiv kund,
2. lämna allmän information om försäkring till någon, eller
3. inom ramen för en annan yrkesverksamhet i enskilda fall
lämna information eller ge råd om försäkring till någon.
Med försäkringsdistribution avses inte heller att
yrkesmässigt handlägga, värdera eller reglera
försäkringsfall.
3 § Bestämmelserna om försäkringsdistribution i denna lag
gäller även vid distribution av återförsäkring, om inte annat
anges.
4 § Bestämmelserna om försäkringsförmedlare i denna lag
gäller även anknuten försäkringsförmedlare, sidoverksam
försäkringsförmedlare och anknuten sidoverksam
försäkringsförmedlare, om inte annat anges.
5 § För utländska försäkringsdistributörers verksamhet i
Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga
delar. För filialer till utländska försäkringsförmedlare, som
är ett avdelningskontor med självständig förvaltning, gäller
i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
Undantag från lagens tillämpningsområde
6 § Lagen är inte tillämplig på en sidoverksam
försäkringsförmedlares försäkringsdistribution, om
1. den distribuerade försäkringen kompletterar en vara eller
tjänst och försäkringen täcker risken för
a) förlust av varan eller funktionsfel i eller skada på
varan,
b) att tjänsten inte kunnat utnyttjas, eller
c) skada på eller förlust av bagage och andra risker i
samband med resa, och
2. den årliga premien för den distribuerade försäkringen inte
överstiger ett värde motsvarande 600 euro, beräknat
proportionellt på årsbasis, eller
3. premien för den distribuerade försäkringen inte överstiger
ett värde motsvarande 200 euro per person, i de fall
försäkringen kompletterar en tjänst och den tjänstens
varaktighet inte är längre än tre månader.
6 a § Lagen är inte tillämplig på försäkringsföreningar som
har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 d §
försäkringsrörelselagen (2010:2043). Lag (2020:662).
7 § En försäkringsdistributör ska, när distributionen sker
via en sidoverksam försäkringsförmedlare som undantagits från
tillämpningen av denna lag enligt 6 §, säkerställa att
1. information tillhandahålls kunden innan försäkringsavtalet
ingås, med uppgifter om försäkringsdistributörens identitet
och adress och om de förfaranden som avses i 4 kap. 15 § och
som gör det möjligt för kunder och andra berörda parter att
anmäla klagomål,
2. det införts ändamålsenliga och proportionerliga system som
är förenliga med 4 kap. 1 §, 3 § första stycket, 5 och 13 §§
samt 5 kap. 14, 18 och 19 §§ och som beaktar kundens krav och
behov innan avtalsförslaget läggs fram, och
3. det produktfaktablad som avses i 5 kap. 13 § lämnas till
kunden innan försäkringsavtalet ingås.
Avtalsvillkor som avviker från lagen
8 § Avtalsvillkor som avviker från 4 kap. 1 och 16 §§ får
inte åberopas mot kunden eller någon som härleder sin rätt
från kunden, i annat fall än när distributionen avser
återförsäkring eller försäkring mot stora risker.
Bestämmelserna i 6 kap. 4–6, 10–12, 14 och 15 §§ om
information som ska lämnas vid distribution av
försäkringsbaserade investeringsprodukter behöver inte
tillämpas, om en försäkringsdistributör och en professionell
kund har kommit överens om det. Efter en sådan
överenskommelse behöver inte heller 6 kap. 10 och 13–15 §§
tillämpas enligt 7 kap. 1 § vid distribution av vissa
pensionsförsäkringar.
Uttryck i lagen
9 § I denna lag betyder
1. anknuten försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare
som har träffat avtal med ett eller flera försäkringsföretag
om att distribuera försäkringsprodukter, om dessa produkter
inte konkurrerar med varandra och avtalet innebär att
försäkringsföretaget är ansvarigt för ren förmögenhetsskada
enligt 4 kap. 16 §,
2. anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare: en sidoverksam
försäkringsförmedlare som har träffat avtal med ett eller
flera försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare om att
distribuera sådana försäkringsprodukter som anges i 20 b och
c, om avtalet innebär att försäkringsföretaget eller
försäkringsförmedlaren är ansvarig för ren förmögenhetsskada
enligt 4 kap. 16 §,
3. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller annat
utländskt organ som har behörighet att besluta om tillstånd
för eller registrering av försäkringsförmedlare eller att
utöva tillsyn över försäkringsförmedlare,
4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
5. EES-försäkringsförmedlare: en utländsk
försäkringsförmedlare vars hemland är ett annat land inom EES
och som omfattas av försäkringsdistributionsdirektivet,
6. ersättning: en provision, avgift eller annan betalning,
inbegripet en ekonomisk ersättning av något slag eller
eventuell annan finansiell eller icke-finansiell förmån eller
ett incitament, som erbjuds eller betalas ut med avseende på
försäkringsdistribution,
7. filial: en försäkringsförmedlares agentur eller filial som
ligger i ett annat land inom EES än hemlandet,
8. försäkringsbaserad investeringsprodukt: en försäkring med
ett förfallo- eller återköpsvärde som helt eller delvis är
direkt eller indirekt exponerat mot marknadsvolatilitet, med
undantag för
a) skadeförsäkring,
b) livförsäkring där ersättning enligt avtalet endast betalas
ut vid dödsfall eller vid invaliditet till följd av skada,
sjukdom eller funktionsnedsättning, och
c) pensionsförsäkring,
9. försäkringsdistributionsdirektivet: Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om
försäkringsdistribution, i lydelsen enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2018/411,
10. försäkringsdistributör: en försäkringsförmedlare eller ett
försäkringsföretag,
11. försäkringsförmedlare: en fysisk eller juridisk person,
med undantag för försäkringsföretag eller deras anställda, som
mot ersättning bedriver försäkringsdistribution,
12. försäkringsförmedlare från tredjeland: en
försäkringsförmedlare vars hemland inte omfattas av
försäkringsdistributionsdirektivet,
13. hemland:
a) om försäkringsförmedlaren är en fysisk person, det land där
förmedlaren har sin hemvist,
b) om försäkringsförmedlaren är en juridisk person, det land
där förmedlarens säte ligger, eller, om förmedlaren enligt
nationell rätt inte har något säte, det land där förmedlarens
huvudkontor ligger,
14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i
ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer
av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör
ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
15. nära förbindelser: det som avses i 1 kap. 14 §
försäkringsrörelselagen (2010:2043), med den skillnaden att
det som anges där om försäkringsföretag i stället ska avse
försäkringsförmedlare,
16. pensionsförsäkring: försäkringsavtal som har som främsta
syfte att ge inkomst vid pensionering och som berättigar den
försäkrade till vissa ersättningar,
17. professionell kund: en kund som avses i 1 kap. 4 b § lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden,
18. rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys:
sådan rådgivning som avses i 4 kap. 2 §,
19. rådgivning: tillhandahållande av en personlig
rekommendation till en kund, antingen på kundens begäran eller
på initiativ av försäkringsdistributören, i fråga om ett eller
flera försäkringsavtal,
20. sidoverksam försäkringsförmedlare: en
försäkringsförmedlare - utom kreditinstitut och
värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och
4.1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 -
som bedriver försäkringsdistribution som sidoverksamhet, under
förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) den har inte försäkringsdistribution som huvudsaklig
yrkesverksamhet,
b) den distribuerar bara vissa försäkringsprodukter som
kompletterar en vara eller en tjänst, och
c) de berörda försäkringsprodukterna omfattar inte
livförsäkring eller ansvarsförsäkring, utom när sådant skydd
kompletterar den vara eller tjänst som förmedlaren bedriver
som huvudsaklig yrkesverksamhet,
21. skadeförsäkring: en försäkring som är hänförlig till någon
av de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 11 §
försäkringsrörelselagen,
22. stora risker: det som avses i 3 kap. 16 § andra och tredje
styckena försäkringsrörelselagen,
23. tjänstepensionsförsäkring: en livförsäkring som har
samband med yrkesutövning och där utbetalning av
försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska
utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår
eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som
meddelas som tillägg till sådana försäkringar,
24. svensk fysisk person och svensk juridisk person: en fysisk
eller juridisk person vars hemland är Sverige,
25. varaktigt medium: ett medel som
a) gör det möjligt för kunden att bevara information som
riktas till kunden personligen, på ett sätt som är
tillgängligt för användning i framtiden under en tid som är
lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen,
och
b) tillåter oförändrad återgivning av den bevarade
informationen, och
26. värdland: det land inom EES där en försäkringsförmedlare
har en permanent närvaro eller ett etableringsställe eller
tillhandahåller tjänster, och som inte är förmedlarens
hemland. Lag (2021:499).
2 kap. Tillstånd och registrering samt vissa bestämmelser för
försäkringsföretag
Tillstånds- och registreringsplikt
1 § En svensk försäkringsförmedlare får, med de undantag
som föreskrivs i detta kapitel, bedriva
försäkringsdistribution endast efter tillstånd av
Finansinspektionen.
Beslut i fråga om tillstånd ska fattas inom tre månader från
det att en fullständig ansökan om tillstånd togs emot.
I 3 kap. finns kompletterande bestämmelser om underrättelse
till Finansinspektionen om den svenska försäkringsförmedlaren
ska bedriva verksamhet utomlands. I det kapitlet finns också
bestämmelser om utländska försäkringsförmedlares verksamhet i
Sverige.
1 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat
pensionsprodukt (PEPP-produkt) finns bestämmelser om att en
försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 1 § får
distribuera PEPP-produkter. Lag (2022:1762).
2 § Tillstånd för att bedriva försäkringsdistribution får
avse
1. alla slag av försäkringar,
2. bara livförsäkringar, eller
3. bara skadeförsäkringar.
Tillståndet får begränsas till att avse en eller flera
försäkringsklasser eller grupper av försäkringar som avses i
2 kap. 11–13 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) och i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 19 § 2
samma lag.
3 § Den som har fått tillstånd enligt 1 § att bedriva
försäkringsdistribution ska senast sex månader efter det att
tillstånd beviljades anmäla sig för registrering hos
Bolagsverket.
Om anmälan för registrering inte görs inom denna tid eller om
Bolagsverket genom beslut som har fått laga kraft avskrivit
en sådan anmälan eller vägrat registrering, upphör
tillståndet att gälla.
Verksamheten får inte påbörjas förrän registrering har
skett.
4 § För en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare
gäller i stället för det som anges i 1–3 §§ att det
försäkringsföretag eller den andra försäkringsförmedlare som
förmedlaren har ingått avtal med om att distribuera dess
försäkringsprodukter ska anmäla förmedlaren för registrering
hos Bolagsverket.
Innan anmälan görs, ska anmälaren kontrollera att förmedlaren
uppfyller kraven i 7 § första stycket 1–4 och 7 eller 8 §
första stycket 1 och 3–5 och andra stycket. Kravet på att de
personer som avses i 8 § första stycket 3 även i övrigt ska
vara lämpliga för att ingå i ledningen behöver dock inte
kontrolleras. Anmälaren ska, genom att begära att ett utdrag
ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om
belastningsregister visas upp, kontrollera att kraven i 7 §
första stycket 2 eller 8 § första stycket 3 i detta avseende
är uppfyllda.
I en anmälan om registrering ska det anges om distributionen
av försäkringsprodukter ska avse alla slag av försäkringar,
bara livförsäkringar eller bara skadeförsäkringar eller om
den ska begränsas till att avse en eller flera
försäkringsklasser eller sådana grupper av försäkringsklasser
som avses i 2 kap. 11–13 §§ försäkringsrörelselagen
(2010:2043) och i föreskrifter som har meddelats med stöd av
2 kap. 19 § 2 samma lag.
Första–tredje styckena gäller även anknutna
försäkringsförmedlare som endast avser att distribuera andra
försäkringar än försäkringsbaserade investeringsprodukter
eller sådana pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 §.
Verksamheten får inte påbörjas förrän registrering har
skett.
5 § En sammanslutning av försäkringsföretag eller
försäkringsförmedlare får anmäla en anknuten sidoverksam
försäkringsförmedlare för registrering hos Bolagsverket. I
sådana fall gäller 4 §.
6 § Anställda hos ett försäkringsföretag eller hos en
sådan försäkringsförmedlare som är juridisk person behöver
inte ha tillstånd enligt denna lag.
Förutsättningar för tillstånd för en fysisk person
7 § Tillstånd för en svensk fysisk person att bedriva
försäkringsdistribution får ges bara om den fysiska
personen
1. inte är underårig, försatt i konkurs, har
näringsförbud eller förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken,
2. inte förekommer i det register som förs enligt lagen
(1998:620) om belastningsregister avseende vissa allvarliga
förmögenhetsbrott eller viss allvarlig ekonomisk brottslighet
och har visat skötsamhet i ekonomiska angelägenheter,
3. har lämplig kunskap och kompetens för den verksamhet som
ska bedrivas,
4. uppfyller kraven på fortlöpande fortbildning och
yrkesutveckling,
5. omfattas av en försäkring för skadeståndsskyldighet som
kan uppkomma om han eller hon åsidosätter sina
skyldigheter,
6. även i övrigt är lämplig att bedriva
verksamheten, och
7. inte har eller kan väntas komma att få sådana nära
förbindelser med någon annan som hindrar en effektiv tillsyn
över den fysiska personen.
Första stycket 5 gäller inte för anknutna
försäkringsförmedlare som avser att distribuera
försäkringsbaserade investeringsprodukter eller sådana
pensionsförsäkringar som anges i 7 kap. 1 §.
Förutsättningar för tillstånd för en juridisk person
8 § Tillstånd för en svensk juridisk person att bedriva
försäkringsdistribution får ges bara om
1. den juridiska personen inte är i konkurs eller
likvidation,
2. den juridiska personen omfattas av en försäkring för
skadeståndsskyldighet som kan uppkomma om den åsidosätter
sina skyldigheter,
3. den som ska ingå i den juridiska personens ledning eller
vara ersättare för denne uppfyller kraven i 7 § första
stycket 2 samt har tillräcklig insikt och erfarenhet för att
delta i ledningen av en juridisk person som bedriver
försäkringsdistribution och även i övrigt är lämplig att ingå
i ledningen,
4. anställda som direkt deltar i distributionen av
försäkringar för den juridiska personens räkning uppfyller
kraven i 7 § första stycket 1–4, och
5. den juridiska personen inte har eller kan väntas komma att
få sådana nära förbindelser med någon annan som hindrar en
effektiv tillsyn över den juridiska personen.
Den juridiska personen ska kontrollera att förutsättningarna
enligt första stycket 4 är uppfyllda. I samband med detta ska
den juridiska personen begära att ett utdrag ur det register
som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister visas
upp för att kontrollera att kraven i 7 § första stycket 2 i
detta avseende är uppfyllda.
Första stycket 2 gäller inte för anknutna
försäkringsförmedlare som avser att distribuera
försäkringsbaserade investeringsprodukter eller sådana
pensionsförsäkringar som anges i 7 kap. 1 §.
Vissa bestämmelser om försäkringsföretag
9 § Ett försäkringsföretag ska kontrollera att anställda
som direkt deltar i distributionen av försäkringar för
företagets räkning uppfyller kraven i 7 § första stycket 1–4.
Vid den kontrollen ska 8 § andra stycket tillämpas.
10 § Ett försäkringsföretag som bedriver
försäkringsdistribution ska kontrollera att den som ingår i
ledningen för företaget eller är ersättare för denne
uppfyller kraven i 8 § första stycket 3.
Bemyndiganden
11 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka allvarliga förmögenhetsbrott och vilken allvarlig
ekonomisk brottslighet som avses i 7 § första stycket 2,
och
2. om hur registerkontrollen enligt 4, 5 och 7–10 §§ ska
gå till.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad en ansökan om tillstånd enligt 1 § och en anmälan om
registrering enligt 4 eller 5 § ska innehålla,
2. vad en anmälare enligt 4 eller 5 § ska iaktta vid
kontrollen av anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare
eller anknutna försäkringsförmedlare vid anmälan av dessa
förmedlare för registrering hos Bolagsverket.
3. vad som avses med skötsamhet i ekonomiska angelägenheter
enligt 7 § första stycket 2,
4. vilken kunskap och kompetens samt fortlöpande fortbildning
och yrkesutveckling som krävs enligt 7 § första stycket 3 och
4 och 8 § första stycket 4,
5. sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i 7 §
första stycket 5 och 8 § första stycket 2,
6. vad som avses med i övrigt lämplig när det gäller att
bedriva verksamheten enligt 7 § första stycket 6 och att ingå
i ledningen enligt 8 § första stycket 3,
7. vilken insikt och erfarenhet som krävs enligt 8 § första
stycket 3,
8. vilka som ska anses ingå i den juridiska personens ledning
eller vara ersättare för någon av dem enligt 8 § första
stycket 3, och
9. vad den juridiska personen i övrigt ska iaktta enligt 8 §
andra stycket i samband med kontroll av anställda.
3 kap. Verksamhet över gränserna
Utländska försäkringsförmedlares verksamhet i Sverige
EES-försäkringsförmedlare
1 § En EES-försäkringsförmedlare får bedriva
försäkringsdistribution
1. genom att erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige
utan att inrätta en filial eller en permanent närvaro här för
tid från det att Finansinspektionen från en behörig myndighet
i försäkringsförmedlarens hemland har tagit emot en
underrättelse om förmedlarens avsikt att bedriva
försäkringsdistribution genom att erbjuda och tillhandahålla
tjänster i Sverige utan att inrätta filial eller en permanent
närvaro här, och
2. från en filial eller en permanent närvaro i Sverige för
tid från och med en månad efter det att Finansinspektionen
från en behörig myndighet i försäkringsförmedlarens hemland
har tagit emot en underrättelse om förmedlarens avsikt att
bedriva försäkringsdistribution från filial eller en
permanent närvaro i Sverige, eller tidigare om
Finansinspektionen tillåter det.
Finansinspektionen ska genom den behöriga myndigheten i
hemlandet upplysa försäkringsförmedlaren om de bestämmelser
som gäller för verksamheten här i landet.
När Finansinspektionen har tagit emot en underrättelse enligt
första stycket, ska inspektionen snarast bekräfta det till
den behöriga myndigheten i hemlandet.
2 § En underrättelse enligt 1 § första stycket ska
innehålla uppgift om
1. förmedlarens identitet, adress och person- eller
organisationsnummer,
2. kategori av förmedlare och, i förekommande fall, namn på
det eller de försäkringsföretag som representeras, och
3. inom vilka försäkringsklasser förmedlaren avser att
bedriva försäkringsdistribution.
En underrättelse enligt 1 § första stycket 2 ska därutöver
innehålla uppgift om
1. den adress i Sverige där dokument kan beställas, och
2. namn på den person som ska ansvara för ledningen av
filialen eller den permanenta närvaron.
Försäkringsförmedlare från tredjeland
3 § En försäkringsförmedlare från tredjeland får efter
tillstånd av Finansinspektionen bedriva
försäkringsdistribution från en filial eller en permanent
närvaro i Sverige.
Tillstånd får ges bara om
1. försäkringsförmedlaren i sitt hemland står under
betryggande tillsyn av en behörig myndighet och den
myndigheten har medgett att förmedlaren etablerar sig i
Sverige, och
2. det finns skäl att anta att försäkringsförmedlaren
uppfyller kraven i 2 kap. 7 eller 8 §.
4 § Tillstånd enligt 3 § får avse
1. alla slag av försäkringar,
2. bara livförsäkringar, eller
3. bara skadeförsäkringar.
Tillståndet får begränsas till att avse en eller flera
försäkringsklasser eller grupper av försäkringsklasser som
avses i 2 kap. 11–13 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043)
och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 19 §
2 samma lag.
5 § Den som har fått tillstånd enligt 3 § att bedriva
försäkringsdistribution ska senast sex månader efter det att
tillstånd beviljades anmäla sig för registrering hos
Bolagsverket.
Om anmälan för registrering inte görs inom denna tid eller om
Bolagsverket genom beslut som har fått laga kraft avskrivit
en sådan anmälan eller vägrat registrering, upphör
tillståndet att gälla.
Verksamheten får inte påbörjas förrän registrering har
skett.
Svenska försäkringsförmedlares verksamhet utomlands
6 § Om en svensk försäkringsförmedlare avser att bedriva
försäkringsdistribution i ett annat land inom EES utan att
inrätta en filial eller en permanent närvaro där, ska
förmedlaren underrätta Finansinspektionen innan verksamheten
påbörjas. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. förmedlarens identitet, adress och person- eller
organisationsnummer,
2. det eller de länder inom EES som försäkringsförmedlaren
avser att bedriva verksamhet i,
3. kategori av förmedlare och, i förekommande fall, namn på
det eller de försäkringsföretag som representeras, och
4. inom vilka försäkringsklasser förmedlaren avser att
bedriva försäkringsdistribution.
Finansinspektionen ska inom en månad från det att
underrättelsen togs emot lämna över den till behörig
myndighet i det land där verksamheten ska bedrivas.
Finansinspektionen ska skriftligen underrätta
försäkringsförmedlaren när den behöriga myndigheten i
värdlandet har bekräftat mottagandet av underrättelsen.
Inspektionen ska även informera försäkringsförmedlaren om de
bestämmelser som gäller för verksamheten i värdlandet och att
verksamheten måste vara förenlig med dessa.
7 § Om en svensk försäkringsförmedlare avser att inrätta
en filial eller en permanent närvaro i ett annat land inom
EES för att bedriva försäkringsdistribution, ska förmedlaren
underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Underrättelsen enligt första stycket ska innehålla uppgift
om
1. förmedlarens identitet, adress och person- eller
organisationsnummer,
2. det eller de länder inom EES som försäkringsförmedlaren
avser att bedriva verksamhet i,
3. kategori av förmedlare och i förekommande fall namn på det
eller de försäkringsföretag som representeras,
4. inom vilka försäkringsklasser förmedlaren avser att
bedriva försäkringsdistribution,
5. den adress i värdlandet där dokument kan beställas, och
6. namn på den person som ska ansvara för ledningen av
filialen eller den permanenta närvaron.
8 § Om Finansinspektionen i sådana fall som avses i 7 §
anser att det inte finns skäl att ifrågasätta
försäkringsförmedlarens organisatoriska struktur eller
ekonomiska situation utifrån den planerade
distributionsverksamheten, ska inspektionen inom en månad
från det att underrättelsen togs emot lämna över den till
behörig myndighet i det land där filialen eller den
permanenta närvaron ska inrättas.
Finansinspektionen ska skriftligen underrätta
försäkringsförmedlaren när den behöriga myndigheten i
värdlandet har bekräftat mottagandet av underrättelsen. När
Finansinspektionen underrättats av den behöriga myndigheten i
värdlandet om de bestämmelser som gäller för verksamheten i
det landet, ska inspektionen i sin tur underrätta
försäkringsförmedlaren om dessa.
Om Finansinspektionen anser att det inte finns
förutsättningar för att lämna över underrättelsen enligt
första stycket, ska inspektionen meddela beslut om det inom
en månad från det att underrättelsen togs emot.
9 § Om en försäkringsförmedlare avser att ändra något som
angetts i underrättelsen enligt 6 eller 7 § när det gäller
förmedlarens avsikt att bedriva försäkringsdistribution efter
det att verksamheten har inletts, ska förmedlaren skriftligen
underrätta Finansinspektionen om detta senast en månad innan
ändringen genomförs.
Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i
värdlandet om ändringen skyndsamt och senast en månad från
den dag underrättelsen togs emot.
10 § Om en försäkringsförmedlare har underrättat
Finansinspektionen enligt 6 § första stycket, 7 § första
stycket eller 9 § första stycket, ska inspektionen anmäla
detta till Bolagsverket.
I de fall som avses i 6 § första stycket och 7 § första
stycket ska anmälan göras när Finansinspektionen lämnar över
underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där
filialen eller den permanenta närvaron ska inrättas eller
verksamheten ska bedrivas.
I de fall som avses i 9 § första stycket ska anmälan göras
när Finansinspektionen har tagit emot underrättelsen om
ändring.
Bemyndigande
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vad en ansökan om
tillstånd enligt 3 § ska innehålla.
4 kap. Regler för verksamheten
Grundläggande krav vid försäkringsdistribution
1 § En försäkringsdistributör ska bedriva sin verksamhet
enligt god försäkringsdistributionssed och med tillbörlig
omsorg ta till vara kundens intressen.
Försäkringsdistributören ska handla hederligt, rättvist och
professionellt.
Försäkringsdistributören ska anpassa sin rådgivning efter
kundens önskemål och behov samt endast rekommendera lösningar
som är lämpliga för kunden. Försäkringsdistributören ska
avråda en kund som är en fysisk person som handlar
huvudsakligen för ändamål som faller utanför
näringsverksamhet från att vidta åtgärder som inte kan anses
lämpliga med hänsyn till kundens behov, ekonomiska
förhållanden eller andra omständigheter.
Villkor för försäkringsförmedlares rådgivning grundad på en
opartisk och personlig analys
2 § Om en försäkringsförmedlare har informerat kunden
enligt 5 kap. 6 § första stycket 1 om att den tillhandahåller
rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys, ska
förmedlaren lämna rådgivningen efter en analys av ett
tillräckligt stort antal försäkringsavtal på marknaden, vilka
ska vara tillräckligt diversifierade med avseende på typ och
produktleverantörer för att säkerställa att kundens mål på
lämpligt sätt kan tillgodoses.
En analys enligt första stycket får inte omfatta
försäkringsprodukter som helt eller delvis utvecklats av
försäkringsförmedlaren själv, av företag som
försäkringsförmedlaren har nära förbindelser med eller av
andra företag som förmedlaren har ett sådant rättsligt eller
ekonomiskt förhållande till att det finns risk för att
rådgivningen inte grundar sig på en opartisk och personlig
analys.
Ersättningar från någon annan än kunden
3 § En försäkringsdistributör får inte ta emot ersättning
i samband med försäkringsdistributionen från någon annan än
kunden, om ersättningen kan motverka att distributören
uppfyller kraven i 1 §.
För en försäkringsförmedlare som lämnar rådgivning om
försäkring grundad på en opartisk och personlig analys enligt
2 § gäller utöver första stycket även att förmedlaren inte
får ta emot och behålla ersättning i samband med
försäkringsdistributionen från någon annan än kunden.
Andra stycket gäller inte mindre icke-monetära förmåner som
försäkringsförmedlaren har informerat kunden om och som kan
höja kvaliteten på tjänsten till kunden och som är av en
sådan omfattning och art att de inte kan anses hindra
förmedlaren från att uppfylla sina skyldigheter enligt 1 §.
Förbud mot marknadsföring av andra finansiella tjänster och
produkter
4 § En försäkringsförmedlare får inte i samband med
försäkringsdistribution marknadsföra andra finansiella
tjänster och produkter än sådana försäkringar som omfattas av
tillståndet enligt 2 kap. 1 § eller registreringen enligt
2 kap. 4 eller 5 §.
Förbudet gäller inte om försäkringsförmedlaren enligt någon
annan författning har rätt att tillhandahålla andra
finansiella tjänster än de som omfattas av tillståndet eller
registreringen enligt denna lag.
Ersättningssystem
5 § En försäkringsdistributörs system för ersättning till
anställda som är sysselsatta inom distributörens
försäkringsdistribution, inklusive till dem som direkt leder
eller ansvarar för detta arbete, ska vara uppbyggt på ett
sätt som inte motverkar försäkringsdistributörens förmåga att
uppfylla sina skyldigheter enligt 1 §.
Rutiner och riktlinjer för intern kontroll av kunskap och
kompetens
6 § En försäkringsdistributör ska ha rutiner och
riktlinjer för intern kontroll av att den och dess anställda
uppfyller kraven i 2 kap. 7 § första stycket 1–4, 8 § första
stycket 1, 3 och 4 samt 9 och 10 §§. Försäkringsdistributören
ska inrätta, upprätthålla och uppdatera register för
dokumentation av de åtgärder som den vidtar för att uppfylla
kraven.
En försäkringsdistributör ska utse en eller flera personer
som ansvarar för att distributören fullgör de skyldigheter
som anges i första stycket. På begäran av Finansinspektionen
ska försäkringsdistributören lämna inspektionen uppgift om
namnet på den eller de personerna.
Intern process för produktgodkännande
7 § En försäkringsdistributör som utvecklar
försäkringsprodukter för distribution till kunder ska
fastställa, tillämpa och löpande se över en process för
godkännande av de försäkringsprodukter som den utvecklar.
Processen ska även avse betydande förändringar av befintliga
försäkringsprodukter.
En försäkringsprodukt eller en betydande förändring av en
försäkringsprodukt ska godkännas enligt den process som avses
i första stycket innan den marknadsförs eller distribueras
till kunder (produktgodkännande).
8 § I processen för produktgodkännande ska det anges en
fastställd målgrupp av slutkunder för varje
försäkringsprodukt. I processen ska alla relevanta risker för
målgruppen bedömas och det ska prövas om den avsedda
strategin för distribution av försäkringsprodukten är lämplig
för målgruppen.
Försäkringsdistributören ska vidta alla rimliga åtgärder för
att de försäkringsprodukter som den utvecklar distribueras
till målgruppen.
9§ En försäkringsdistributör ska i processen för
produktgodkännande regelbundet se över de
försäkringsprodukter som den erbjuder eller marknadsför.
Försäkringsdistributören ska vid översynen
1. beakta vilka händelser som skulle kunna väsentligt påverka
riskerna för målgruppen, och
2. bedöma om försäkringsprodukten fortfarande motsvarar
målgruppens behov och om den avsedda distributionsstrategin
fortfarande är lämplig.
10 § Processen för produktgodkännande enligt 7–9 §§ ska
vara proportionerlig och ändamålsenlig i förhållande till de
försäkringsprodukter som ska distribueras.
11 § Försäkringsdistributören ska lämna tillräcklig
information om sina försäkringsprodukter och om processen för
produktgodkännande till de övriga försäkringsdistributörer
som ska distribuera produkterna.
En försäkringsdistributör som distribuerar
försäkringsprodukter som distributören inte själv utvecklar
ska ha rutiner för att få tillgång till sådan information. En
sådan försäkringsdistributör ska skaffa sig god kännedom om
de distribuerade försäkringsprodukterna och om de målgrupper
som har fastställts.
12 § Bestämmelserna i 7–11 §§ gäller inte vid distribution
av försäkringar mot stora risker.
Korsförsäljning och kopplingsförbehåll
13 § När en försäkringsdistributör erbjuder en kund att
ingå ett försäkringsavtal tillsammans med en annan tjänst
eller en produkt (korsförsäljning) eller som ett villkor för
överenskommelsen (kopplingsförbehåll) och försäkringsavtalet
är av underordnad betydelse, ska distributören erbjuda kunden
att i stället köpa den andra tjänsten eller produkten utan
att ingå försäkringsavtalet.
Första stycket gäller inte om försäkringsavtalet erbjuds
tillsammans med
1. investeringstjänster eller investeringsverksamheter som
avses i 1 kap. 4 c § lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden, eller
2. betalkonto med grundläggande funktioner som avses i
4 a kap. 1 § betaltjänstlagen (2010:751).
Tillgångar som tillhör kunden
14 § Pengar och andra tillgångar som en
försäkringsförmedlare tar emot för en kunds räkning ska
hållas avskilda från förmedlarens egna tillgångar.
Klagomålshantering
15 § En försäkringsdistributör ska se till att kunder och
andra som är berörda av försäkringsdistributionen på ett
lämpligt sätt kan anmäla klagomål mot distributören.
Förfarandet för hantering av anmälda klagomål ska vara
effektivt. Försäkringsdistributören ska besvara klagomålen
snarast möjligt.
Skadestånd
16 § Om en försäkringsförmedlare uppsåtligen eller av
oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt 1 §, ska
försäkringsförmedlaren ersätta ren förmögenhetsskada som på
grund av detta drabbar en kund, ett försäkringsföretag, ett
fondbolag, ett förvaltningsbolag, ett fondföretag, en
förvaltare av alternativa investeringsfonder eller någon som
härleder sin rätt från kunden.
Om ett försäkringsföretag uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter sina skyldigheter enligt 1 §, ska
försäkringsföretaget ersätta ren förmögenhetsskada som på
grund av detta drabbar en kund eller någon som härleder sin
rätt från kunden.
17 § Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 16 §
ska underrätta försäkringsdistributören inom skälig tid efter
det att han eller hon märkt eller borde ha märkt att skada
har uppkommit.
Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten
till skadestånd enligt denna lag bort. Detsamma gäller om
talan inte väcks inom tio år från distributionstillfället.
Arbetsordning och instruktioner om arbetsfördelningen mellan
bolagsorganen
18 § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen
(2005:551) för styrelsen i ett publikt aktiebolag att årligen
fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete gäller
även för styrelsen i ett privat aktiebolag som har tillstånd
enligt 2 kap. 1 §. Detta gäller dock inte i fråga om bolag
som endast har en ledamot i styrelsen.
Skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § aktiebolagslagen för
styrelsen i ett publikt aktiebolag att i skriftliga
instruktioner ange arbetsfördelningen mellan bolagsorganen
gäller även för styrelsen i ett privat aktiebolag som har
tillstånd enligt 2 kap. 1 §.
Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de
uppgifter som anges i denna paragraf.
Bemyndiganden
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad en försäkringsdistributör ska iaktta för att uppfylla
kraven i 1 §,
2. villkor för rådgivning grundad på en opartisk och
personlig analys enligt 2 § och 3 § andra och tredje
styckena,
3. hur en ersättning som avses i 3 § första stycket ska vara
utformad för att inte motverka att en försäkringsdistributör
uppfyller kraven i 1 §,
4. en försäkringsdistributörs ersättningssystem enligt 5 §,
5. vad en försäkringsdistributör ska iaktta för att uppfylla
kraven på rutiner och riktlinjer i 6 § första stycket, och
6. vad en försäkringsdistributör ska iaktta enligt 15 § vid
hantering av klagomål.
5 kap. Informationskrav och prövning av kundens krav och
behov
Allmän information till kunden
1 § En försäkringsdistributör ska i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om
1. sin identitet och adress och om distributören är
försäkringsförmedlare eller försäkringsföretag,
2. den eller de myndigheter som utövar tillsyn över
försäkringsdistributören,
3. huruvida distributören tillhandahåller rådgivning om de
försäkringsprodukter som distributören distribuerar, och
4. de möjligheter som finns för kunden att framställa
klagomål mot distributören och få en tvist med distributören
prövad utanför domstol.
2 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås informera kunden om
1. det register som förmedlaren är upptagen i och hur
registreringen kan kontrolleras,
2. ansvarsförsäkringen, och
3. huruvida förmedlaren agerar för kundens eller ett
försäkringsföretags räkning.
3 § En sidoverksam försäkringsförmedlare ska i stället för
det som anges i 1 och 2 §§ i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna sådan information som avses i
1 § 1, 2 och 4 samt 2 § 1 och 2. Detsamma gäller en anknuten
sidoverksam försäkringsförmedlare med undantag av information
som avses i 2 § 2.
4 § En anknuten försäkringsförmedlare och en anknuten
sidoverksam försäkringsförmedlare ska i stället för det som
anges i 2 § 2 informera kunden om att den
försäkringsdistributör med vilken förmedlaren ingått avtal om
att distribuera dess försäkringsprodukter är ansvarig för ren
förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §.
5 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om
huruvida förmedlaren har ett kvalificerat innehav i ett
försäkringsföretag eller om ett försäkringsföretag eller ett
moderbolag till ett försäkringsföretag har ett kvalificerat
innehav i försäkringsförmedlaren.
6 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om
huruvida förmedlaren
1. lämnar rådgivning som grundar sig på en opartisk och
personlig analys,
2. genom avtal är förpliktad att distribuera försäkringar
uteslutande för ett eller flera försäkringsföretags räkning,
och
3. distribuerar försäkringar från ett eller flera
försäkringsföretag i annat fall än som avses i 1 och 2.
Försäkringsförmedlaren ska, i de fall som avses i första
stycket 2 och 3, även ange namnet på försäkringsföretaget
eller försäkringsföretagen.
Pris- och ersättningsinformation
7 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om
vilken form av ersättning som förmedlaren får för
försäkringsavtalet, vem som betalar ersättningen och
storleken på ersättningen eller, om detta inte är möjligt,
grunderna för hur ersättningen bestäms.
8 § En sidoverksam försäkringsförmedlare och en anknuten
sidoverksam försäkringsförmedlare ska i stället för det som
anges i 7 § i god tid innan ett försäkringsavtal ingås lämna
information till kunden om vilken form av ersättning som
förmedlaren får för försäkringsavtalet.
9 § Ett försäkringsföretag ska i god tid innan ett
försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om
vilken form av ersättning som företagets anställda får för
försäkringsavtalet.
Information vid förnyelse eller ändring av försäkringsavtal
10 § Information som avses i 1–9 §§ ska lämnas till kunden
även vid förnyelse eller ändring av försäkringsavtalet, om
det behövs.
Informationskrav och uppföranderegler vid rådgivning och vid
försäljning utan rådgivning
11 § En försäkringsdistributör ska innan ett
försäkringsavtal ingås
1. klargöra kundens krav och behov i fråga om
försäkringsskydd grundat på de uppgifter som kunden har
lämnat, och
2. ge kunden objektiv och tydlig information om
försäkringsprodukten.
Försäkringsdistributörens skyldigheter enligt första stycket
ska anpassas efter typen av kund och produktens
komplexitet.
12 § En försäkringsdistributör som tillhandahåller kunden
rådgivning innan ett visst försäkringsavtal ingås ska ge
kunden en personlig rekommendation, med en förklaring av
varför en viss produkt bäst motsvarar kundens krav och behov.
Rådgivningen ska anpassas efter typen av kund och produktens
komplexitet.
Särskilt formkrav vid distribution av skadeförsäkring
13 § Vid distribution av en skadeförsäkringsprodukt till
en enskild kund som är en fysisk person som handlar
huvudsakligen för ändamål som faller utanför
näringsverksamhet ska försäkringsdistributören i god tid
innan ett försäkringsavtal ingås ge kunden information om
försäkringsprodukten i form av ett standardiserat
produktfaktablad på papper eller annat varaktigt medium.
Försäkringsdistributören får tillsammans med
produktfaktabladet lämna annan information som distributören
är skyldig att lämna till kunden.
Produktfaktabladet ska vara upprättat av utvecklaren av
skadeförsäkringsprodukten.
Informationens form
14 § All information, inklusive marknadsföringsmaterial,
som en försäkringsdistributör lämnar till kunder ska vara
rättvisande och får inte vara vilseledande.
Marknadsföringsmaterial ska alltid klart och tydligt kunna
identifieras som sådant.
Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av
produkter och tjänster och vilken information som ska lämnas
till kunder finns i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen
(2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.
15 § Information som avses i 1–12 §§ ska lämnas
avgiftsfritt till kunden i en pappershandling, på ett annat
varaktigt medium eller på en webbplats som är tillgänglig för
kunden. Informationen ska var klar och begriplig och lämnas
på svenska, på ett officiellt språk i det land inom EES där
risken är belägen eller där åtagandet görs eller på ett annat
språk som distributören och kunden kommer överens om.
Informationen får lämnas på ett annat varaktigt medium än
papper endast om
1. det kan anses lämpligt med hänsyn till
försäkringsdistributörens och kundens affärsförbindelser,
och
2. kunden uttryckligen har valt att få informationen på ett
annat varaktigt medium än papper.
Informationen får lämnas på en webbplats endast om
1. den tillställs kunden personligen, eller
2. följande villkor är uppfyllda:
a) det kan anses lämpligt med hänsyn till
försäkringsdistributörens och kundens affärsförbindelser,
b) kunden har godtagit att informationen lämnas på en
webbplats,
c) kunden på elektronisk väg har underrättats om adressen
till webbplatsen och den plats på webbplatsen där kunden kan
få tillträde till informationen, och
d) det är säkerställt att informationen är tillgänglig på
webbplatsen under en så lång period som kunden rimligen kan
förväntas behöva den.
Kunden har alltid rätt att på begäran få informationen
avgiftsfritt i en pappershandling.
Undantag för telefonförsäljning
16 § När ett försäkringsavtal ingås per telefon tillämpas
inte 1–9, 11, 13 och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock
alltid upplysa kunden om vilken typ av information som finns
tillgänglig enligt detta kapitel innan ett avtal ingås på
sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den
informationen muntligen innan ett avtal ingås. Särskilda
bestämmelser om information som ska lämnas till en konsument
innan ett avtal ingås per telefon finns i 3 kap. lagen
(2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.
Snarast efter det att ett försäkringsavtal har ingåtts per
telefon ska försäkringsdistributören lämna kunden den
information som avses i 1–9, 11 och 12 §§ på det sätt som
anges i 15 § och ett produktfaktablad enligt 13 §.
Särskilt informationskrav vid anslutning till obligatorisk
tjänstepensionsförsäkringsplan
17 § Om en anställd ansluts till en obligatorisk
tjänstepensionsplan, ska de försäkringsföretag som omfattas
av planen säkerställa att information som avses i 1, 7 och
9 §§ samt 11 § första stycket 2 lämnas till den anställde utan
dröjsmål efter anslutningen.
Särskilda informationskrav vid korsförsäljning och
kopplingsförbehåll
18 § När ett försäkringsavtal erbjuds tillsammans med en
annan, underordnad tjänst eller produkt som inte är en
försäkring ska försäkringsdistributören informera kunden om
huruvida det är möjligt att köpa de olika delarna separat. Om
detta är möjligt ska distributören ge kunden en adekvat
beskrivning av delarna samt lämna uppgifter om kostnader och
avgifter för varje del.
19 § Om risken eller försäkringsskyddet i ett sådant avtal
som erbjuds en kund enligt 18 § skiljer sig från risken eller
försäkringsskyddet när de olika delarna köps separat, ska
försäkringsdistributören ge kunden en adekvat beskrivning av
hur förhållandet mellan delarna förändrar risken eller
försäkringsskyddet.
Skyldighet att vidarebefordra information
20 § En försäkringsförmedlare ska till kunden
vidarebefordra sådan information om försäkringsavtalet som
ett försäkringsföretag är skyldigt att lämna till en
försäkringstagare.
Dokumentationsskyldighet
21 § En försäkringsdistributör ska dokumentera vad som
förekommit vid distributionstillfället och lämna
dokumentationen till kunden.
Undantag från informationsplikten
22 § Bestämmelserna i 1–13 och 21 §§ gäller inte vid
distribution av försäkringar mot stora risker eller
återförsäkring.
Sanktioner vid utebliven information
23 § Om information inte tillhandahålls i enlighet med
1–19 §§ ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas,
med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om
marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Bemyndiganden
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. försäkringsdistributörers informationsskyldighet enligt
1–9 §§,
2. villkor för lämnande av information på annat varaktigt
medium än papper eller på en webbplats enligt 15 §,
3. vad ett försäkringsföretag ska iaktta för att fullgöra
skyldigheten enligt 17 §,
4. vilka informationskrav som ska gälla vid korsförsäljning
enligt 18 och 19 §§, och
5. vad en försäkringsdistributör ska iaktta när det gäller
dokumentation av försäkringsdistributionen och utlämnande av
sådan dokumentation enligt 21 §.
6 kap. Ytterligare krav vid distribution av
försäkringsbaserade investeringsprodukter
Tillämpningsområdet för ytterligare krav
1 § Detta kapitel gäller när försäkringsdistribution avser
försäkringsbaserade investeringsprodukter. Bestämmelserna
gäller utöver det som anges i 4 och 5 kap.
Försäkringsbaserade investeringsprodukter får inte
distribueras av sidoverksamma försäkringsförmedlare eller
anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare.
Hållbarhetsrelaterade upplysningar
1 a § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade
upplysningar som ska lämnas inom den finansiella
tjänstesektorn finns bestämmelser som, utöver bestämmelserna i
denna lag, gäller för rådgivning om försäkringsbaserade
investeringsprodukter. Lag (2021:108).
1 b § Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/2088 ska även gälla för
försäkringsförmedlare som har färre än tre anställda.
Lag (2021:108).
Förebyggande av intressekonflikter
2 § En försäkringsdistributör ska fastställa och tillämpa
effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden så
att alla rimliga åtgärder vidtas för att förhindra att
kundernas intressen påverkas negativt av
intressekonflikter.
Hantering av intressekonflikter
3 § En försäkringsdistributör ska vidta alla lämpliga
åtgärder för att identifiera, förhindra och hantera de
intressekonflikter som kan uppkomma mellan distributören, en
anknuten försäkringsförmedlare eller någon närstående person
till dem och en kund eller mellan kunder i samband med
försäkringsdistribution och tillhandahållande av
sidotjänster, inklusive intressekonflikter som orsakas av
ersättningar eller förmåner från någon annan än kunden,
distributörens eget ersättningssystem eller andra
incitament.
Om de förfaranden som en försäkringsdistributör har
fastställt och tillämpar enligt 2 § och de åtgärder som
vidtagits enligt första stycket inte räcker för att förhindra
att kundernas intressen kan komma att påverkas negativt, ska
distributören informera kunden om arten av eller källan till
intressekonflikten i god tid innan ett försäkringsavtal
ingås.
Informationen enligt andra stycket ska lämnas på ett
varaktigt medium och vara tillräckligt tydlig och detaljerad
med hänsyn till typen av kund, för att kunden ska kunna fatta
ett välgrundat beslut när det gäller den
försäkringsdistribution där intressekonflikten uppstår.
Information till kunder
Information om försäkringsdistributionen och om risker
4 § En försäkringsdistributör ska förse kunden med lämplig
och lättbegriplig information enligt 5 och 6 §§ i god tid
innan ett avtal ingås.
Informationen ska ge kunden rimliga möjligheter att förstå
arten av och vilka risker som är förknippade med den
försäkringsdistribution och de försäkringsbaserade
investeringsprodukter som försäkringsdistributören
erbjuder.
Informationen får lämnas i standardiserad form.
Information vid alla typer av försäkringsdistribution
5 § En försäkringsdistributör ska förse kunden med
information om
1. försäkringsbaserade investeringsprodukter och föreslagna
placeringsstrategier, inbegripet vägledning om och varningar
för de risker som är förknippade med investeringar i
försäkringarna eller placeringsstrategierna, och
2. alla kostnader och avgifter förknippade med distributionen
av den försäkringsbaserade investeringsprodukten, inbegripet
kostnaderna för eventuell rådgivning och kostnaderna för den
försäkringsbaserade investeringsprodukt som rekommenderas
eller marknadsförs till kunden samt hur kunden får betala
kostnader och avgifter, inbegripet eventuella betalningar
från tredjepart.
Informationen om kostnader och avgifter, inbegripet kostnader
och avgifter som har samband med distributionen av den
försäkringsbaserade investeringsprodukten, som inte orsakas
av förekomsten av underliggande marknadsrisk, ska räknas
samman så att kunden kan förstå den totala kostnaden liksom
den kumulativa effekten på investeringens avkastning. Om
kunden begär det, ska en uppdelning per post göras.
Informationen ska i förekommande fall ges till kunden
regelbundet, åtminstone årligen, under investeringens
varaktighet.
Ytterligare information till kunden när rådgivning
tillhandahålls
6 § En försäkringsdistributör som tillhandahåller
rådgivning ska, utöver vad som följer av 5 §, informera
kunden om följande:
1. om rådgivningen tillhandahålls grundad på en opartisk och
personlig analys eller inte,
2. om rådgivningen är baserad på en allmän eller mer
begränsad analys av olika försäkringsbaserade
investeringsprodukter, och särskilt om urvalet omfattar eller
är begränsat till försäkringar helt eller delvis utvecklade
av försäkringsdistributören, företag som distributören har
nära förbindelser med eller andra företag som distributören
har ett sådant rättsligt eller ekonomiskt förhållande till
att det kan försämra förutsättningarna för distributören att
tillvarata kundens intressen, och
3. om försäkringsdistributören regelbundet kommer att bedöma
lämpligheten av de försäkringsbaserade investeringsprodukter
som den rekommenderar kunden.
Sanktioner vid utebliven information
7 § Om information inte tillhandahålls i enlighet med
4–6 §§ ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med
undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om
marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Ersättningar till och från tredjepart
8 § En försäkringsdistributör får i samband med
distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter
eller sidotjänster erbjuda eller ta emot ersättning från
någon annan än kunden bara om
1. ersättningen inte har någon negativ inverkan på
distributionstjänsten eller försäkringsprodukten, och
2. den inte försämrar försäkringsdistributörens
förutsättningar att uppfylla sina skyldigheter att agera
hederligt, rättvist och professionellt i enlighet med kundens
bästa intresse.
9 § En försäkringsdistributör får i samband med
distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter
eller sidotjänster inte erbjuda eller ta emot ersättning från
någon annan än kunden om ersättningen
1. till väsentlig del avser tjänster som ännu inte utförts,
2. till sin storlek baseras på premiebetalningar som ännu
inte betalats, eller
3. är av sådan storlek att den står i uppenbart
missförhållande till de tjänster som utförs.
Krav på lämplighetsbedömning när rådgivning tillhandahålls
10 § En försäkringsdistributör ska när den tillhandahåller
rådgivning om en försäkringsbaserad investeringsprodukt
inhämta nödvändiga uppgifter från kunden om dennes kunskaper
om och erfarenheter av den specifika typen av produkt eller
tjänst samt om dennes ekonomiska situation och mål med
investeringen, så att distributören kan rekommendera kunden
de försäkringsbaserade investeringsprodukter som är lämpliga
för denne.
De uppgifter om kundens ekonomiska situation och
investeringsmål som inhämtas ska kunna ligga till grund för
försäkringsdistributörens bedömning av kundens risktolerans
och möjlighet att klara av förluster.
Om en försäkringsdistributör tillhandahåller rådgivning om en
försäkringsbaserad investeringsprodukt tillsammans med
investeringsrådgivning enligt 1 kap. 4 c § lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden, ska distributören bedöma
lämpligheten av överenskommelsen eller paketet som helhet.
Krav på passandebedömning när rådgivning inte
tillhandahålls
11 § En försäkringsdistributör ska, när
den tillhandahåller någon annan försäkringsdistribution än
sådan som avses i 10 §, begära att kunden lämnar uppgifter om
sina kunskaper och erfarenheter av den erbjudna eller
efterfrågade typen av produkt eller tjänst, så att
distributören kan bedöma om den passar kunden. Om en tjänst
avser en kombination av tjänster eller produkter ska
bedömningen avse överenskommelsen eller paketet som helhet.
Om försäkringsdistributören anser att tjänsten eller
produkten inte passar kunden, ska distributören varna kunden
för det.
Om en kund inte lämnar uppgifter eller lämnar ofullständiga
uppgifter, ska försäkringsdistributören varna kunden att
distributören inte kan avgöra om produkten passar kunden.
Varning enligt andra och tredje styckena får lämnas i
standardiserad form.
Undantag från krav på passandebedömning
12 § En försäkringsdistributör får tillhandahålla annan
försäkringsdistribution än sådan som avses i 10 § utan att
uppfylla kraven i 11 §, om
1. distributionen avser någon av följande försäkringsbaserade
investeringsprodukter:
a) försäkringsavtal som endast ger investeringsexponering mot
sådana finansiella instrument som avses i 9 kap. 25 § första
stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som
inte innehåller en struktur som gör det svårt för kunden att
förstå den risk som avtalet är förenad med, eller
b) andra okomplicerade försäkringsbaserade
investeringsprodukter,
2. försäkringsdistributionen tillhandahålls på kundens
initiativ, och
3. försäkringsdistributören har informerat kunden klart och
tydligt om att distributören inte kommer att bedöma om den
erbjudna eller tillhandahållna försäkringsbaserade
investeringsprodukten eller den tillhandahållna eller
erbjudna försäkringsdistributionen passar kunden.
Information enligt första stycket 3 får lämnas i
standardiserad form.
Om en kredit beviljas i samband med försäkringsdistributionen
för att kunden, genom försäkringsdistributören, ska kunna
genomföra en disposition i ett eller flera försäkringsavtal,
ska distributören uppfylla kraven i 11 §.
Dokumentation och rapportering till kunder
13 § En försäkringsdistributör ska dokumentera vad
distributören och en kund har kommit överens om när det
gäller parternas rättigheter och skyldigheter samt övriga
villkor för de tjänster som distributören ska utföra åt
kunden.
14 § En försäkringsdistributör ska på ett varaktigt medium
lämna en tillfredsställande rapportering till kunden om de
tjänster som distributören har utfört åt kunden.
Rapporteringen ska, i förekommande fall, lämnas regelbundet
och innehålla meddelanden och uppgifter om kostnaderna för de
dispositioner och tjänster som har utförts för kundens
räkning.
15 § En försäkringsdistributör som tillhandahåller
rådgivning ska på ett varaktigt medium lämna kunden en
tillfredsställande dokumentation som specificerar vilket råd
kunden har fått och hur rådet motsvarar kundens preferenser,
mål och andra egenskaper (lämplighetsförklaring).
Dokumentationen ska lämnas innan ett avtal ingås, om inte
villkoren i andra stycket är uppfyllda.
Om ett avtal ingås med hjälp av en teknik för
distanskommunikation som hindrar att dokumentationen lämnas i
förväg får försäkringsdistributören lämna
lämplighetsförklaringen efter det att avtalet har ingåtts,
om
1. kunden har godtagit att få lämplighetsförklaringen utan
onödigt dröjsmål efter det att avtalet ingåtts, och
2. försäkringsdistributören har erbjudit kunden möjligheten
att senarelägga ingåendet av avtalet så att kunden först kan
få lämplighetsförklaringen.
Om en försäkringsdistributör har informerat kunden om att
distributören kommer att utföra en regelbunden
lämplighetsbedömning, ska den regelbundna rapporteringen
innehålla en uppdaterad förklaring till hur den
försäkringsbaserade investeringsprodukten motsvarar kundens
preferenser, mål och andra egenskaper.
Bemyndiganden
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilken information som en försäkringsdistributör ska lämna
till kunden enligt 4–6 §§,
2. vilka uppgifter en försäkringsdistributör ska lämna till
kunden om ersättningar och förmåner som distributören
erbjuder eller tar emot av någon annan än kunden enligt 8 och
9 §§, och
3. kriterierna för att bedöma vilka ersättningar och förmåner
en försäkringsdistributör får erbjuda eller ta emot av någon
annan än kunden enligt 9 §.
7 kap. Ytterligare krav vid distribution av vissa
pensionsförsäkringar
Tillämpningsområdet för ytterligare krav
1 § En försäkringsdistributör som bedriver
försäkringsdistribution som avser pensionsförsäkringar som
har ett förfallo- eller återköpsvärde som helt eller delvis
är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsvolatilitet,
ska i den verksamheten tillämpa 6 kap. 2, 3, 8–10 och
13–15 §§. Bestämmelsen gäller utöver det som anges i 4 och 5 kap.
Pensionsförsäkringar som avses i första stycket får inte
distribueras av sidoverksamma försäkringsförmedlare eller
anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare.
Bemyndiganden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om distribution av
pensionsförsäkringar som omfattas av 1 § avseende
1. vilka åtgärder en försäkringsdistributör rimligen kan
förväntas genomföra och dokumentera enligt 6 kap. 2 och 3 §§
för att förebygga, identifiera, hantera och informera om
intressekonflikter när de bedriver försäkringsdistribution,
2. lämpliga kriterier för bestämning av vilka typer av
intressekonflikter som riskerar att negativt påverka kundens
intressen som avses i 6 kap. 3 §,
3. kriterierna för att bedöma vilka ersättningar och förmåner
en försäkringsdistributör får lämna till eller ta emot av
någon annan än kunden samt vilka uppgifter som ska lämnas
till kunden om ersättningar och förmåner som distributören
lämnar till eller tar emot av någon annan än kunden enligt
6 kap. 8 och 9 §§,
4. vad en försäkringsdistributör ska iaktta vid inhämtande av
uppgifter och prövning enligt 6 kap. 10 §,
5. dokumentation och rapportering till kunden enligt 6 kap.
13–15 §§, och
6. undantag från de skyldigheter som anges i 1 §.
8 kap. Tillsyn
Registreringsmyndighet
1 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för svenska
försäkringsförmedlare och för försäkringsförmedlare från
tredjeland som avses i 3 kap. 3 §. Hos verket förs register
över försäkringsförmedlare, där de uppgifter som enligt lag
eller andra författningar ska tas in i register skrivs in.
För registrering av filialer till EES-försäkringsförmedlare
eller försäkringsförmedlare från tredjeland, som är ett
avdelningskontor med självständig förvaltning, gäller lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.
2 § Om en sökande vid anmälan för registrering av
försäkringsförmedlarverksamhet inte har följt vad som är
föreskrivet om anmälan eller om det finns något annat hinder
för registrering, ska Bolagsverket förelägga sökanden att
inom en viss tid yttra sig eller göra rättelse. Om
föreläggandet inte följs, ska anmälan avskrivas. En
upplysning om denna påföljd ska tas in i föreläggandet. Om
det fortfarande finns hinder för registrering även efter det
att yttrande har lämnats, ska sökanden ges tillfälle att
yttra sig över hindret. Finns hindret ändå kvar, ska
registrering vägras om det inte finns anledning att besluta
om ett nytt föreläggande.
Tillsynen och dess omfattning
3 § Finansinspektionen har tillsyn över att den som i
Sverige bedriver försäkringsdistribution följer denna lag och
andra författningar som reglerar försäkringsdistributörens
verksamhet.
För EES-försäkringsförmedlare och försäkringsförmedlare från
tredjeland omfattar tillsynen att verksamheten bedrivs enligt
denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten i
Sverige.
Finansinspektionen har därutöver tillsyn över svenska
försäkringsförmedlare som bedriver försäkringsdistribution i
ett annat land inom EES enligt 3 kap. 6 eller 7 §.
4 § Om Finansinspektionen enligt en överenskommelse med en
behörig myndighet i ett annat land inom EES har tagit över
ansvaret för tillsynen över en EES-försäkringsförmedlare som
har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i Sverige, ska
Finansinspektionen ha tillsyn över den förmedlarens
verksamhet som bedrivs i Sverige.
Om Finansinspektionen ingår en överenskommelse enligt första
stycket eller en överenskommelse om att en behörig myndighet
i ett annat land inom EES ska ha tillsyn över en svensk
försäkringsförmedlare som har sitt huvudsakliga
verksamhetsställe i det landet, ska Finansinspektionen
därefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen.
Finansinspektionen ska underrätta den berörda
försäkringsförmedlaren och Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten om inspektionen ingår en
internationell överenskommelse om överföring av
tillsynsansvar.
Upplysningar och undersökningar
5 § Försäkringsdistributörer, EES-försäkringsförmedlare
och försäkringsförmedlare från tredjeland som bedriver
verksamhet i Sverige är skyldiga att till Finansinspektionen
lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed
sammanhängande frågor som inspektionen begär.
Finansinspektionen får när den anser att det är nödvändigt
genomföra en undersökning hos en försäkringsdistributör,
EES-försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i Sverige
enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 eller
försäkringsförmedlare från tredjeland.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter
om att vissa uppgifter som enligt första stycket ska lämnas
till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska
centralbyrån.
6 § Om en svensk försäkringsförmedlare får kännedom om att
aktier eller andelar i företaget har förvärvats eller
avyttrats på ett sådant sätt att innehavet utgör eller upphör
att vara ett kvalificerat innehav, ska förmedlaren snarast
möjligt anmäla förvärvet eller avyttringen till
Finansinspektionen.
Om en svensk försäkringsförmedlare i annat fall får kännedom
om att den har nära förbindelser med någon annan, ska
förmedlaren snarast möjligt anmäla det till
Finansinspektionen.
Om en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare eller en
anknuten försäkringsförmedlare som inte förmedlar
försäkringsbaserade investeringsprodukter eller sådana
pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 § har nära
förbindelser med någon annan gäller i stället för första och
andra styckena att det ska anmälas till Finansinspektionen
enligt fjärde stycket.
Den försäkringsförmedlare som har anmält en annan
försäkringsförmedlare eller det försäkringsföretag som har
anmält en försäkringsförmedlare för registrering hos
Bolagsverket ska göra anmälan enligt tredje stycket snarast
möjligt från det att förmedlaren eller företaget får kännedom
om den nära förbindelsen.
Internationellt samarbete
7 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin
tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
- andra behöriga myndigheter,
- Europeiska kommissionen,
- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och
- Europeiska centralbanken.
Lag (2019:737).
Tystnadsplikt
8 § Den som är eller har varit knuten till en
försäkringsdistributör som anställd eller uppdragstagare får
inte obehörigen röja en uppgift i en anmälan eller en utsaga
om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för
verksamheten, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den
utpekade personens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Revisor
9 § Om en svensk försäkringsförmedlare enligt lag ska utse
revisor, får Finansinspektionen förordna en revisor att med
övriga revisorer delta i revisionen av
försäkringsförmedlaren. Inspektionen får när som helst
återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.
Revisorn har rätt till skäligt arvode av
försäkringsförmedlaren för sitt arbete. Arvodets storlek
bestäms av Finansinspektionen.
Avgifter till Finansinspektionen
10 § Försäkringsdistributörer, EES-försäkringsförmedlare
som bedriver verksamhet i Sverige enligt 3 kap. 1 § första
stycket 2 och försäkringsförmedlare från tredjeland som har
inrättat filial i Sverige ska med årliga avgifter bekosta
Finansinspektionens verksamhet med anknytning till denna lag
samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen
(2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över
finansmarknaderna.
Finansinspektionen får även ta ut avgifter från
EES-försäkringsförmedlare som omfattas av en överenskommelse
enligt 4 § första stycket.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av
ansökningar och anmälningar enligt denna lag.
Bemyndiganden
11 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana
avgifter som avses i 10 §.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en
försäkringsdistributör, en EES-försäkringsförmedlare eller en
försäkringsförmedlare från tredjeland, ska lämna enligt 5 §
till Finansinspektionen samt när och hur upplysningarna ska
lämnas.
9 kap. Ingripanden
Ingripande mot försäkringsdistributörer och vissa fysiska
personer
1 § Om en svensk försäkringsdistributör har åsidosatt sina
skyldigheter enligt denna lag eller annan författning som
reglerar försäkringsdistributörens verksamhet, ska
Finansinspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då besluta ett föreläggande om att
göra rättelse inom en viss tid, ett förbud att verkställa ett
beslut eller en anmärkning. Om en försäkringsförmedlares
överträdelse är allvarlig, ska tillståndet återkallas eller,
om det är tillräckligt, varning meddelas.
Om en svensk försäkringsförmedlare bedriver
försäkringsdistribution i ett annat land inom EES enligt
3 kap. 6 eller 7 § och har åsidosatt sina skyldigheter enligt
lag eller annan författning som reglerar
försäkringsförmedlarens verksamhet i det landet ska
Finansinspektionen, efter underrättelse från den behöriga
myndigheten där, ingripa mot förmedlaren på ett sätt som
anges i andra stycket. Finansinspektionen ska underrätta den
behöriga myndigheten i det landet om vilka åtgärder som har
vidtagits.
Om en svensk försäkringsförmedlare har sitt huvudsakliga
verksamhetsställe i ett annat land inom EES och omfattas av
en överenskommelse om att den behöriga myndigheten i det
landet ska ha tillsyn över förmedlaren får Finansinspektionen
ingripa mot förmedlaren när det gäller en överträdelse som
denne har gjort sig skyldig till i sin verksamhet i det
landet endast genom att utfärda en anmärkning, meddela en
varning eller återkalla tillståndet.
2 § Finansinspektionen ska besluta att ingripa mot någon
som ingår i en svensk försäkringsförmedlares styrelse, är
dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt
företräder försäkringsförmedlaren, eller är ersättare för
någon av dem, om försäkringsförmedlaren
1. bedriver försäkringsdistribution i Sverige och inte
uppfyller kraven på tillstånd eller registrering i 2 kap.,
2. har fått tillstånd att bedriva försäkringsdistribution
genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt
sätt,
3. för distribution av försäkringar använder någon som inte
har rätt att bedriva försäkringsdistribution eller att
distribuera sådana försäkringar som distributionen avser,
4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 4 kap.
1–3, 5–11 eller 13 §§, 5 kap. 1–8, 10–16 eller 18–21 §§,
6 kap. 1–6 eller 8–15 §§ eller 7 kap. 1 §, eller
5. har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av den
lagen.
Ett ingripande sker genom ett beslut om
1. att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år
och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses
i första stycket hos en försäkringsdistributör, eller
2. sanktionsavgift.
3 § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i
ett svenskt försäkringsföretags styrelse, är dess
verkställande direktör eller är ersättare för någon av dem,
om försäkringsföretaget
1. för distribution av försäkringar använder någon som inte
har rätt att bedriva försäkringsdistribution eller att
distribuera sådana försäkringar som distributionen avser,
2. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 2 kap.
9 eller 10 §, 4 kap. 1, 3, 5–11 eller 13 §§, 5 kap. 1, 9–19
eller 21 §§, 6 kap. 1–6 eller
8–15 §§ eller 7 kap. 1 §.
Ett ingripande sker genom ett beslut om
1. att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år
och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses
i första stycket hos en försäkringsdistributör, eller
2. sanktionsavgift.
4 § Ett ingripande enligt 2 eller 3 § får ske bara om
överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat
överträdelsen.
5 § Vid val av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn
till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har
pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått
och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. försäkringsdistributören gör rättelse eller, i fall som
avses i 2 eller 3 §, den fysiska personen i
försäkringsdistributörens ledning verkat för att
distributören gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot
försäkringsdistributören eller den fysiska personen i
försäkringsdistributörens ledning och dessa åtgärder bedöms
tillräckliga.
6 § När ett beslut om ingripande ska fattas ska det i
försvårande riktning beaktas om försäkringsdistributören
tidigare har begått en överträdelse eller, i fall som avses i
2 eller 3 §, om den fysiska personen i
försäkringsdistributörens ledning tidigare orsakat en sådan
överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
1. försäkringsdistributören eller den fysiska personen i
distributörens ledning i väsentlig utsträckning genom ett
aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens
utredning, och
2. distributören snabbt har upphört med överträdelsen, eller
den fysiska personen i distributörens ledning snabbt verkat
för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspektionen.
7 § Finansinspektionen ska besluta att återkalla en svensk
försäkringsförmedlares tillstånd om förmedlaren
1. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har
börjat bedriva sådan verksamhet som tillståndet avser,
2. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller
3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har
bedrivit sådan verksamhet som tillståndet avser.
Om en försäkringsförmedlares tillstånd ska återkallas på
grund av sådana omständigheter som avses i första stycket
2 eller 3, får Finansinspektionen, innan tillståndet
återkallas, först pröva om det finns skäl att ingripa mot
försäkringsförmedlaren enligt detta kapitel och, om det finns
sådana skäl, besluta om ett ingripande.
I de fall som avses i första stycket 1 och 3 får i stället
varning meddelas, om det är tillräckligt.
8 § Om någon som ingår i en svensk försäkringsförmedlares
styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller
de krav som anges i 2 kap. 8 § första stycket 3, ska
Finansinspektionen återkalla försäkringsförmedlarens
tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först har
beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller
är verkställande direktör och han eller hon, sedan en av
inspektionen bestämd tid om högst tre månader har förflutit
efter det att anmärkningen gjordes, fortfarande finns kvar i
styrelsen eller som verkställande direktör.
I stället för att återkalla tillståndet får
Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller
verkställande direktör inte längre får kvarstå i sin
befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare.
Ersättarens uppdrag gäller till dess försäkringsförmedlaren
har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande
direktör.
9 § När det gäller anknutna sidoverksamma
försäkringsförmedlare och anknutna försäkringsförmedlare som
inte distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter
eller sådana pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 § ska
det som anges i 1, 7 och 8 §§ om återkallelse av tillstånd i
stället avse återkallelse av registrering.
10 § Ett beslut om återkallelse av försäkringsförmedlares
tillstånd får förenas med förbud att fortsätta
verksamheten.
11 § Om Finansinspektionen har beslutat att återkalla
tillståndet eller registreringen för en
försäkringsförmedlare, ska inspektionen snarast underrätta
Bolagsverket om detta.
12 § Om Finansinspektionen har beslutat att återkalla
tillståndet för en försäkringsförmedlare som har underrättat
inspektionen enligt 3 kap. 6 § första stycket eller 7 §
första stycket och inspektionen har lämnat över
underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där
filialen ska inrättas eller verksamheten ska bedrivas, ska
inspektionen underrätta den behöriga myndigheten om
återkallelsen.
När det gäller anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare
eller anknutna försäkringsförmedlare som inte distribuerar
försäkringsbaserade investeringsprodukter eller sådana
pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 § ska det som anges
i första stycket om Finansinspektionens beslut om
återkallelse av tillstånd i stället avse inspektionens
återkallelse av registrering.
Första och andra styckena gäller också om Finansinspektionen,
i stället för att återkalla tillståndet eller registreringen,
har meddelat en varning.
Sanktionsavgift
13 § Om en svensk försäkringsdistributör, en
EES-försäkringsförmedlare som omfattas av en sådan
överenskommelse som avses i 8 kap. 4 § första stycket eller
en försäkringsförmedlare från tredjeland har meddelats beslut
om anmärkning eller varning, får Finansinspektionen besluta
om sanktionsavgift.
14 § För juridiska personer ska sanktionsavgiften uppgå
till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det
högsta av
1. tio procent av omsättningen närmast föregående
räkenskapsår för en försäkringsdistributör, en
EES-försäkringsförmedlare som omfattas av en överenskommelse
enligt 8 kap. 4 § första stycket eller en
försäkringsförmedlare från tredjeland eller, i förekommande
fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som gjorts till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor
motsvarade fem miljoner euro.
Om överträdelsen har skett under det första verksamhetsåret
eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är
bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
Avgiften får inte vara så stor att försäkringsförmedlaren
eller försäkringsföretaget därefter inte uppfyller kraven i
6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
8 kap. 3 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller
4 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Avgiften tillfaller staten.
15 § Vid ingripande mot en försäkringsförmedlare som är en
fysisk person och vid ingripande enligt 2, 3, 30 eller 31 §
ska sanktionsavgiften som högst fastställas till det högsta
av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till
följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa,
eller
2. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor
motsvarade 700 000 euro.
Vid överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter
som meddelats med stöd av den lagen kan sanktionsavgiften, i
stället för vad som anges i första stycket 2, bestämmas till
högst ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade
fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten.
16 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska
särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i
5 § första stycket och 6 § samt till den fysiska eller
juridiska personens finansiella ställning och, om det går att
fastställa, den vinst som gjorts till följd av
regelöverträdelsen.
Sanktionsföreläggande
17 § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt
2 §, 3 §, 30 § tredje stycket och 31 § andra stycket prövas
av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen
föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är
bestämd till tid eller belopp.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett
domstolsavgörande som har fått laga kraft. Ett godkännande
som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan
verkan.
18 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att
känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att
ansökan om sanktion kan komma att ges in till domstol, om
föreläggandet inte godkänns inom den tid som
Finansinspektionen anger.
19 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom
angiven tid, får Finansinspektionen ansöka hos allmän
förvaltningsdomstol om att sanktion ska beslutas. En sådan
ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att
pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om
ingripande mot försäkringsdistributören för samma
överträdelse.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
20 § Ett sanktionsföreläggande enligt 17 § är utan verkan, om
det inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från
den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får
inte heller någon sanktion enligt 19 § första stycket
beslutas. Lag (2023:832).
Förseningsavgift
21 § Om en svensk försäkringsdistributör, en
EES-försäkringsförmedlare eller en försäkringsförmedlare från
tredjeland inte i tid lämnar de upplysningar som krävs enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 12 §, får
Finansinspektionen besluta att denne ska betala en
förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet och beslut om sanktionsavgift eller
förseningsavgift
22 § Sanktionsavgiften eller förseningsavgiften ska
betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det
att beslutet om den har fått laga kraft eller
sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som
anges i beslutet eller föreläggandet.
23 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller
förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller
utslag om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i
22 §.
24 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte
betalas inom den tid som anges i 22 §, ska Finansinspektionen
lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
25 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift som har
beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte
har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft
eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Föreläggande mot försäkringsdistributörer som använder sig av
obehöriga försäkringsförmedlare
26 § Om en försäkringsdistributör för
försäkringsdistribution använder någon som inte är berättigad
att bedriva försäkringsdistribution, ska Finansinspektionen
förelägga försäkringsdistributören att upphöra med detta.
Detsamma gäller om en försäkringsdistributör använder någon
som inte är berättigad att distribuera sådana försäkringar
som distributionen avser.
Ingripande mot EES-försäkringsförmedlare
27 § Om en EES-försäkringsförmedlare som bedriver
verksamhet i Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 har
åsidosatt sina skyldigheter enligt 4–7 kap. eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 19 §,
5 kap. 24 §, 6 kap. 16 § eller 7 kap. 2 §, får
Finansinspektionen ingripa.
Finansinspektionen får förelägga EES-försäkringsförmedlaren
att göra rättelse.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda
EES-försäkringsförmedlaren att bedriva
försäkringsdistribution här i landet.
Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i
EES-försäkringsförmedlarens hemland, Europeiska kommissionen
och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om
åtgärder som har vidtagits med stöd av denna bestämmelse.
28 § Om en EES-försäkringsförmedlare som bedriver
verksamhet i Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 på
annat sätt än som anges i 27 § har åsidosatt sina
skyldigheter enligt denna lag eller annan författning som
reglerar förmedlarens verksamhet här i landet, får
Finansinspektionen begära att den behöriga myndigheten i
EES-försäkringsförmedlarens hemland ska vidta åtgärder mot
förmedlaren.
Finansinspektionen får också hänskjuta ärendet till
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i
enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om
inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av
beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens
beslut 2009/79/EG.
Första och andra styckena gäller även i de fall en
EES-försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i Sverige
enligt 3 kap. 1 § första stycket 1 har åsidosatt sina
skyldigheter enligt denna lag eller enligt annan författning
som reglerar förmedlarens verksamhet här i landet.
29 § Finansinspektionen får utöver vad som anges i 28 §
förelägga
EES-försäkringsförmedlaren att göra rättelse om
1. den behöriga myndigheten i förmedlarens hemland, efter en
begäran enligt 28 § första stycket, inte ingriper eller om
ingripandet visar sig vara otillräckligt,
2. förmedlaren har gjort sig skyldig till överträdelse av en
bestämmelse som enligt föreskrifter med stöd av 36 § ska
anses ha särskild betydelse för konsumentskyddet eller något
annat skyddat allmänintresse och ett omedelbart ingripande
krävs, eller
3. förmedlarens verksamhet allvarligt skadar konsumentskyddet
i allmänhet och förmedlarens hemland kan antas vara ett annat
land inom EES i syfte att kringgå regler som gäller för att
bedriva försäkringsdistribution här i landet.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda
EES-försäkringsförmedlaren att bedriva
försäkringsdistribution här i landet.
Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i
EES-försäkringsförmedlarens hemland, Europeiska kommissionen
och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om
åtgärder som har vidtagits med stöd av första stycket. Den
behöriga myndigheten i EES-försäkringsförmedlarens hemland
ska därutöver informeras innan åtgärder vidtas med stöd av
första stycket 1 eller 3.
Ingripande vid internationell överenskommelse om överföring
av tillsynsansvar
30 § Om Finansinspektionen enligt en överenskommelse med
en behörig myndighet i ett annat land inom EES har tagit över
ansvaret för tillsynen över en EES-försäkringsförmedlare som
har sitt huvudsakliga verksamhetsställe i Sverige, får
inspektionen ingripa mot förmedlaren om denne i sin
verksamhet här i landet inte uppfyller kraven i 2 kap.
7 eller 8 § eller har gjort sig skyldig till en överträdelse av
någon av bestämmelserna i 4–7 kap. eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av 4 kap. 19 §, 5 kap. 24 §, 6 kap. 16 §
eller 7 kap. 2 §.
Finansinspektionen får då utfärda ett föreläggande att göra
rättelse, ett förbud att verkställa beslut eller en
anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig får
Finansinspektionen förbjuda EES-försäkringsförmedlaren att
bedriva försäkringsdistribution här i landet eller, om det är
tillräckligt, meddela en varning.
Om verksamheten i Sverige bedrivs genom en filial, ska
Finansinspektionen ingripa mot filialens verkställande
direktör med tillämpning av 2 och 4 §§.
Ingripande mot försäkringsförmedlare från tredjeland
31 § Om en försäkringsförmedlare från tredjeland bedriver
försäkringsdistribution i Sverige, ska 1 och 7 §§ tillämpas
på verksamheten här i landet.
Finansinspektionen ska ingripa mot filialens verkställande
direktör med tillämpning av 2 och 4 §§.
Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i
hemlandet om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna
paragraf.
Ingripande mot den som saknar tillstånd eller registrering
32 § Om någon bedriver försäkringsdistribution i Sverige
utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen
förelägga denne att upphöra med verksamheten. Detsamma gäller
om en försäkringsdistributör distribuerar försäkringar av ett
slag som denne inte är berättigad att distribuera.
Är det osäkert om verksamheten omfattas av lagen, får
Finansinspektionen förelägga den som bedriver verksamheten
att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att
bedöma om lagen är tillämplig.
Förbud mot att bedriva sidoverksamhet
33 § Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen
förbjuda en försäkringsförmedlare att bedriva
sidoverksamhet.
Ingripande mot ägare
34 § Om en svensk försäkringsförmedlare har nära
förbindelser med någon annan och det hindrar en effektiv
tillsyn över förmedlaren, får Finansinspektionen förelägga
innehavare av sådana aktier eller andelar i
försäkringsförmedlaren som medför att förbindelserna är nära,
att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att
hinder för tillsynen inte längre föreligger.
Vite
35 § Finansinspektionen får förena ett beslut om
föreläggande enligt denna lag med vite.
Bemyndigande
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om vilka författningar som
enligt 29 § första stycket 2 ska anses ha särskild betydelse
för konsumentskyddet eller något annat skyddat
allmänintresse.
10 kap. Överklagande
Överklagande av Finansinspektionens beslut
1 § Finansinspektionens beslut enligt 9 kap. 17 § och
beslut enligt 9 kap. 32 § andra stycket får inte
överklagas.
Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna
lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut
om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla
omedelbart.
Överklagande av Bolagsverkets beslut
2 § Bolagsverkets beslut att avskriva en anmälan eller att
vägra en registrering får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Övergångsbestämmelser
2018:1219
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2018.
2. Bestämmelsen i 7 kap. 1 § ska dock vid distribution av
tjänstepensionsförsäkring tillämpas för tid från och med den
1 oktober 2019.
3. Genom lagen upphävs lagen (2005:405) om
försäkringsförmedling.
4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för
a) överträdelser som görs före den 1 oktober 2018,
b) överklagande av beslut som har meddelats före den
1 oktober 2018, och
c) handläggning av överklaganden av beslut som har meddelats
före den 1 oktober 2018.
5. Denna lag tillämpas inte på
a) avtal om försäkringsförmedling som har ingåtts före den
1 oktober 2018 och som avser försäkringsavtal som har ingåtts
före det datumet, och
b) försäkringsavtal som har ingåtts före den 1 oktober
2018.
Om en försäkringsdistributör godtar en förlängning av
ett sådant avtal som avses i b) eller vidtar en
försäkringsdistributionsåtgärd som är hänförlig till avtalet
efter den 1 oktober 2018, tillämpas dock denna lag.
6. Denna lag tillämpas första gången i förhållande till ett
land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är
en medlemsstat i Europeiska unionen från den tidpunkt då
försäkringsdistributionsdirektivet införlivas i avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-avtalet).
7. Ett tillstånd att utöva försäkringsförmedling enligt den
upphävda lagen gäller som ett tillstånd att bedriva
försäkringsdistribution som försäkringsförmedlare enligt
denna lag. En registrering som försäkringsförmedlare enligt
den upphävda lagen gäller som en registrering enligt denna
lag.
8. En försäkringsförmedlare som den 1 oktober 2018 har
tillstånd att utöva sidoverksamhet enligt 5 kap. 1 § den
upphävda lagen får utöva sådan sidoverksamhet, med undantag
för verksamhet som avser investeringsrådgivning om
premiepension, till och med den 1 januari 2019 eller, om en
ansökan om tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden har getts in till
Finansinspektionen före den tidpunkten, till dess ansökan
prövats slutligt.
9. En anknuten försäkringsförmedlare enligt 1 kap. 10 § 1 a
den upphävda lagen som den 1 oktober 2018 distribuerar
försäkringsbaserade investeringsprodukter eller
pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 § denna lag får
bedriva verksamheten utan tillstånd till och med den 1 juli
2019 eller, om ansökan om tillstånd att bedriva
försäkringsdistribution som anknuten försäkringsförmedlare
har getts in till Finansinspektionen före den tidpunkten,
till dess ansökan prövats slutligt.
För övriga sådana anknutna försäkringsförmedlare som avses i
1 kap. 10 § 1 a den upphävda lagen gäller en registrering som
anknuten försäkringsförmedlare som en registrering som
anknuten försäkringsförmedlare enligt denna lag.
10. En registrering som anknuten försäkringsförmedlare enligt
1 kap. 10 § 1 b den upphävda lagen gäller som en registrering
som anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare enligt denna
lag.
11. En underrättelse från en utländsk försäkringsförmedlare
från ett annat land inom EES enligt 3 kap. 1 § den upphävda
lagen om att bedriva verksamhet i Sverige gäller som en
underrättelse enligt 3 kap. 1 § denna lag.
12. En försäkringsförmedlare som den 1 oktober 2018 har
tillstånd eller registrering att utöva försäkringsförmedling
enligt den upphävda lagen ska senast den 23 februari 2019
uppfylla kompetenskraven i 2 kap. 7 § första stycket 3 och 4
och 8 § första stycket 3 och 4 denna lag samt i föreskrifter
som har meddelats med stöd av 2 kap. 12 § 4 och 7 denna
lag.