Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2016:1091 ·
Visa register
Lag (2016:1091) om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter
Departement: Finansdepartementet BA ToT
Utfärdad: 2016-11-24
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:504
Ikraft: 2017-01-01 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser i anslutning till 9 kap.
regeringsformen.
2 § Bestämmelserna i lagen gäller för sådan verksamhet som
Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen
ansvarar för. Bestämmelser om Riksbanken finns i lagen
(2022:1568) om Sveriges riksbank.
Vad som sägs om resultatredovisning i 9 kap. 3 § andra stycket
ska dock inte gälla för Riksdagsförvaltningen i fråga om
resultatet för riksdagens nämndmyndigheter. Lag (2022:1586).
Effektivitet och resultat
3 § I myndighetens verksamhet ska hög effektivitet
eftersträvas och god hushållning iakttas.
4 § Myndigheten ska för riksdagen redovisa verksamhetens mål
och de resultat som uppnåtts.
2 kap. Budgetering och redovisning mot inkomsttitlar och
anslag
Inkomsttitlar och anslag
1 § För budgetering och redovisning av myndighetens inkomster
på statens budget ska inkomsttitlar för olika slag av
inkomster användas.
2 § För budgetering och redovisning av myndighetens utgifter
för bestämda ändamål på statens budget ska ramanslag
användas.
Budgetering och redovisning på statens budget
3 § Myndighetens inkomster och utgifter ska budgeteras och
redovisas brutto på inkomsttitlar och anslag med de undantag
som anges i 4 §.
4 § Inkomster som myndigheten får disponera ska inte
budgeteras och redovisas mot inkomsttitlar.
Ska inkomsterna helt eller till en bestämd del täcka
utgifterna i en viss verksamhet ska inkomsterna och
motsvarande utgifter inte heller budgeteras eller redovisas
mot anslag. Om inkomsterna till en obestämd del ska täcka
utgifter i en verksamhet ska inkomsterna redovisas mot anslag
(nettoredovisning).
Villkor för ramanslag
5 § Myndigheten får tillfälligt överskrida ett anslag genom
att en kredit motsvarande högst tre procent av det anvisade
anslaget (anslagskredit) tas i anspråk. Följande år ska
tillgängliga medel reduceras med ett belopp motsvarande den
ianspråktagna anslagskrediten.
6 § Myndigheten får använda outnyttjade medel på ett anslag
(anslagssparande) under följande år. Outnyttjade medel får
dock användas längst två år efter det att anslaget senast var
uppfört på statens budget.
7 § Myndigheten får besluta att medel på ett anvisat anslag
inte ska användas.
8 § Bestämmelserna i 5–7 §§ gäller inte om riksdagen för ett
visst anslag beslutar om andra villkor.
Redovisning mot inkomsttitlar och anslag
9 § Redovisning mot inkomsttitlar och anslag ska göras enligt
10 och 11 §§, om inte riksdagen beslutar annat.
10 § Inkomster av avgifter ska redovisas mot inkomsttitel det
budgetår som intäkterna hänför sig till. Övriga inkomster ska
redovisas det budgetår som inkomsterna hänför sig till.
Om inkomster med stöd av 4 § andra stycket redovisas mot
anslag, ska redovisningen dock göras på samma grund som
gäller för de utgifter som redovisas mot anslaget enligt
11 §.
11 § Utgifter för transfereringar ska redovisas mot anslag
det budgetår då betalning sker. Utgifter för transfereringar
av varor och tjänster ska dock redovisas det budgetår som
kostnaderna hänför sig till.
Förvaltningsutgifter ska redovisas mot anslag det budgetår
som kostnaderna hänför sig till. Utgifter för särskilda
ekonomiska avgångsförmåner ska dock redovisas det budgetår
som utgifterna hänför sig till.
Övriga utgifter ska redovisas mot anslag det budgetår som
utgifterna hänför sig till.
12 § Redovisning ska ske löpande.
3 kap. Ekonomiska åtaganden
Beställningsbemyndiganden
1 § Myndigheten får för det ändamål och intill det belopp som
riksdagen beslutat för budgetåret beställa varor eller
tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån eller
liknande som medför utgifter under senare budgetår än det
budgeten avser.
Myndigheten får dock utan särskilt bemyndigande göra
ekonomiska åtaganden för staten om dessa uppgår till högst
tio procent av ett anvisat anslag, dock högst tio miljoner
kronor.
När myndigheten begär ett bemyndigande enligt första stycket
ska den ange under vilka år det ekonomiska åtagandet beräknas
medföra utgifter.
Åtaganden i den löpande verksamheten
2 § Myndigheten får utan särskilt bemyndigande från riksdagen
göra sådana ekonomiska åtaganden för staten som är nödvändiga
för att den löpande verksamheten ska fungera
tillfredsställande.
Myndigheten får dock som hyresgäst eller arrendator inte utan
riksdagens bemyndigande ingå hyres- eller arrendeavtal med
längre löptid än sex år.
4 kap. Finansiering av investeringar
Anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet
1 § Anläggningstillgångar som används i myndighetens
verksamhet ska, med de undantag som anges i 2–5 §§, inom de
låneramar som riksdagen beslutat för budgetåret finansieras
med lån i Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret beslutar om
ränta och andra villkor för sådana lån.
2 § En anläggningstillgång som används i myndighetens
verksamhet får helt eller delvis finansieras med bidrag som
mottagits från icke-statliga givare.
3 § En anläggningstillgång som används i myndighetens
verksamhet får anskaffas genom att myndigheten ingår ett
avtal om hyra eller hyrköp (leasing). Ett sådant avtal får
endast ingås om det, sett över tillgångens hela ekonomiska
livslängd, leder till en lägre kostnad för staten än
anskaffning genom köp.
4 § En anläggningstillgång som används i myndighetens
verksamhet och som ingår i en sådan investeringsplan som
avses i 5 kap. 3 § får finansieras med sådana
försäljningsinkomster som avses i 5 kap. 11 §.
5 § Konstföremål, bostadsrätter och mark samt sådana
investeringar som huvudsakligen syftar till att bevara
riksbyggnaderna ska oavsett om tillgången används i
myndighetens verksamhet eller inte finansieras med anslag.
Andra tillgångar
6 § Tillgångar som inte omfattas av bestämmelserna i 1–5 §§
ska finansieras med anslag.
Rörelsekapital
7 § Myndigheten ska använda ett räntekonto i
Riksgäldskontoret för de likvida medel som myndigheten
disponerar för sin verksamhet. Myndigheten får disponera de
ränteintäkter och ska finansiera de räntekostnader som
uppstår på räntekontot.
8 § Rörelsekapital i myndighetens verksamhet får finansieras
med kredit på räntekontot. Krediten får, om inte riksdagen
beslutar annat, uppgå till högst tio procent av de
anslagsmedel som anvisats under året och som myndigheten
disponerar för sin verksamhet. Riksgäldskontoret beslutar om
ränta och andra villkor för krediten.
Övriga bestämmelser
9 § Bestämmelserna i 1–6 och 8 §§ gäller inte om riksdagen
för en viss myndighet eller anskaffning beslutar om någon
annan finansiering.
5 kap. Förvärv och överlåtelse av egendom
Inledande bestämmelser
1 § I 2–12 §§ anges grunder för myndighetens förfogande över
statens egendom. Bestämmelserna gäller dock inte sådana
avgifter som myndigheten får disponera med stöd av 6 kap. 5 §
eller försäljning av varor för vilka sådana avgifter tas
ut.
Vad som sägs om fast egendom i 2–4 §§ ska även gälla för
tomträtt och byggnad som är lös egendom.
Med försäljning avses i 4, 5 och 7–9 §§ även byte.
Fast egendom och bostadsrätt
2 § Riksdagsförvaltningen får förvärva och förvalta fast
egendom och bostadsrätt.
3 § Riksdagsförvaltningen ska årligen till riksdagen lämna
förslag till en investeringsplan. Planen ska innehålla
uppgifter om förvärv och ny- och ombyggnad av fast egendom
och bostadsrätt samt förslag till finansiering av
investeringarna.
Om kostnaderna för ett investeringsprojekt överstiger 20
miljoner kronor ska projektet särredovisas i
investeringsplanen.
4 § Riksdagsförvaltningen får inte utan riksdagens
bemyndigande sälja fast egendom.
5 § Riksdagsförvaltningen får besluta att sälja bostadsrätt
om egendomen inte längre behövs för myndighetens
verksamhet.
Aktier och andelar
6 § Myndigheten får inte utan riksdagens bemyndigande använda
statens medel eller övriga tillgångar till att
1. bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande
rättssubjekt,
2. förvärva aktier eller andelar i företag, eller
3. göra kapitaltillskott i sådana rättssubjekt som avses i 1
och 2.
7 § Myndigheten får inte utan riksdagens bemyndigande sälja
aktier eller andelar i ett företag.
Annan lös egendom
8 § Myndigheten får besluta att överlåta annan lös egendom än
sådan som anges i 5 och 7 §§ om egendomen inte längre behövs
för myndighetens verksamhet eller blivit obrukbar eller om
den inte anskaffats med statens medel.
Affärsmässighet
9 § Förvärv genom köp eller byte och försäljning ska
genomföras affärsmässigt, om inte särskilda skäl talar mot
det.
Disposition av försäljningsinkomster
10 § Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom som
myndigheten förvaltar ska myndigheten redovisa inkomsten mot
en inkomsttitel, om inte riksdagen beslutar annat.
11 § Har Riksdagsförvaltningen beslutat om försäljning av
bostadsrätt får förvaltningen disponera inkomsten för att
finansiera investeringar som ingår i en sådan
investeringsplan som avses i 3 §.
12 § Om myndigheten i annat fall än vad som avses i 11 § har
beslutat om försäljning av lös egendom får myndigheten
disponera försäljningsinkomsterna enligt följande. Har
egendomen finansierats
1. med anslag får myndigheten disponera det som återstår av
försäljningsinkomsten sedan medel motsvarande egendomens
bokförda värde redovisats mot en inkomsttitel,
2. med lån får myndigheten disponera det som återstår av
försäljningsinkomsten sedan lånet har lösts,
3. på något annat sätt får myndigheten disponera hela
försäljningsinkomsten.
Om inkomsten från en försäljning av egendom som avses i
första stycket 1 uppgår till ett mindre belopp får
myndigheten disponera hela inkomsten.
Inkomster får endast disponeras i den verksamhet där den
sålda egendomen har använts.
6 kap. Avgifter
Rätten att ta ut och beräkna avgifternas storlek
1 § Myndigheten får ta ut avgifter och bestämma avgifternas
storlek för varor och tjänster som den tillhandahåller endast
om det följer av 2 eller 3 §, av en annan lag eller av ett
särskilt bemyndigande av riksdagen.
2 § Myndigheten får, om det är förenligt med myndighetens
uppgifter enligt lag, mot avgift tillhandahålla
1. tidskrifter och andra publikationer,
2. informations- och kursmaterial,
3. konferenser och kurser,
4. lokaler,
5. utrustning,
6. offentlig inköps- och resurssamordning, och
7. information i elektronisk form.
Varor och tjänster enligt första stycket får tillhandahållas
bara om verksamheten är av tillfällig natur eller av mindre
omfattning.
3 § Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen får ta ut
avgifter för kopior, avskrifter och utskrifter av allmänna
handlingar. Riksdagens ombudsmän får ta ut sådana avgifter om
det finns särskilda skäl. Lag (2023:504).
4 § Avgifter ska, om inte riksdagen beslutar annat, beräknas
så att de högst täcker myndighetens kostnader för
verksamheten. Avgifter som avses i 3 § ska dock bestämmas med
ledning av de regler som gäller för statliga myndigheter i
allmänhet. Lag (2023:504).
Disposition av avgiftsinkomster
5 § Myndigheten får disponera avgiftsinkomster enligt 2 och
3 §§ samt avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor
och tjänster som myndigheten tillhandahåller.
7 kap. Donationer
Mottagande av donationer
1 § Myndigheten får ta emot en donation, om ändamålet med
donationen har ett nära samband med myndighetens verksamhet.
En donation får inte tas emot om den kan rubba förtroendet
för myndigheten eller skada myndighetens anseende.
Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen får inte ta emot en
donation om den riskerar att begränsa självständigheten i den
granskande verksamheten.
2 § Myndigheten får inte ta emot en donation utan riksdagens
medgivande om den överlåtna egendomen
1. utgörs av fast egendom, tomträtt, byggnad som är lös
egendom eller bostadsrätt och egendomen ska behållas av
staten längre än två år efter det att myndigheten får fri
dispositionsrätt till egendomen,
2. utgörs av aktier eller andelar i ett företag,
3. inte får avyttras, eller
4. skulle medföra ett ökat behov av medel från statens budget
för myndigheten.
Om egendomen utgörs av ett kulturföremål får myndigheten ta
emot egendomen trots att den inte får avyttras.
8 kap. Kompensation för ingående mervärdesskatt
1 § Myndigheten har rätt till kompensation för belopp,
motsvarande ingående skatt enligt mervärdesskattelagen
(2023:200), som hänför sig till verksamheten.
Myndigheten har dock inte rätt till kompensation om den
ingående skatten hänför sig till utgifter för representation
eller liknande ändamål. Myndigheten har inte heller rätt till
kompensation om den ingående skatten omfattas av begränsningar
i avdragsrätten enligt 13 kap. 16, 18, 20, 21, 22, 26 eller
27 § mervärdesskattelagen. Lag (2023:210).
9 kap. Redovisningsskyldighet och revision
Allmänt om redovisningen
1 § Myndigheten är redovisningsskyldig inför riksdagen för
den verksamhet den bedriver och för de tillgångar som
myndigheten förvaltar och förfogar över.
Redovisningsskyldigheten omfattar även myndighetens skulder
och övriga ekonomiska åtaganden.
God redovisningssed och rättvisande bild
2 § Myndigheten är bokföringsskyldig. Bokföring och
redovisning i myndigheten ska fullgöras på ett sätt som
stämmer överens med god redovisningssed.
Redovisningen ska ge en rättvisande bild av verksamheten, det
ekonomiska resultatet och ställningen samt förvaltningen av
myndighetens tillgångar.
Årsredovisning
3 § Myndigheten ska senast den 22 februari varje år lämna en
årsredovisning till riksdagen för det senast avslutade
räkenskapsåret.
Årsredovisningen ska bestå av resultatredovisning,
resultaträkning, balansräkning, anslagsredovisning och noter.
Myndigheten ska i årsredovisningen även lämna information om
andra förhållanden av väsentlig betydelse för riksdagens
uppföljning och prövning av verksamheten.
4 § Årsredovisningen ska skrivas under av myndighetens
ledning.
Underskriften innebär att ledningen intygar att
årsredovisningen ger en rättvisande bild av verksamhetens
resultat och av kostnader, intäkter och myndighetens
ekonomiska ställning.
Ledningen ska i anslutning till underskriften lämna en
bedömning av om den interna styrningen och kontrollen vid
myndigheten är betryggande.
Revision
5 § Myndighetens verksamhet ska granskas genom revision.
Bestämmelser om revision finns i lagen (2002:1022) om
revision av statlig verksamhet m.m. och lagen (2002:1023) med
instruktion för Riksrevisionen.
6 § Myndigheten ska årligen redovisa för riksdagen vilka
åtgärder som myndigheten har vidtagit eller avser att vidta
med anledning av revisionens iakttagelser.
Intern styrning och kontroll
7 § Myndighetens ledning ska säkerställa att det vid
myndigheten finns en intern styrning och kontroll som
fungerar på ett betryggande sätt.
Internrevision
8 § Vid myndigheten ska det finnas en internrevision.
Myndigheten får samordna sin internrevision med en annan
myndighet.
9 § Internrevisionen ska utifrån en analys av verksamhetens
risker självständigt granska om ledningens interna styrning
och kontroll är utformad så att myndigheten med rimlig
säkerhet fullgör sitt verksamhetsansvar.
10 § Internrevisionen ska bedrivas enligt god sed för
internrevision och internrevisorer.
11 § Myndighetens ledning ska besluta om riktlinjer och
revisionsplan för internrevisionen och om åtgärder med
anledning av internrevisionens iakttagelser och
rekommendationer.
Rapportering till statens informationssystem för budgetering
och uppföljning
12 § Rapportering till statens informationssystem för
budgetering och uppföljning ska ske på det sätt och i den
omfattning som gäller för statliga myndigheter i allmänhet.
10 kap. Övriga bestämmelser
Föreskrifter
1 § Riksdagsförvaltningen får, efter att ha gett Riksdagens
ombudsmän och Riksrevisionen tillfälle att yttra sig, meddela
föreskrifter om tillämpningen av denna lag. Sådana
föreskrifter får inte begränsa Riksdagens ombudsmäns eller
Riksrevisionens självständighet i den granskande
verksamheten.
Överklagande
2 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2020:22
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2020.
2. Den äldre bestämmelsen gäller fortfarande för utgifter för
representation eller liknande ändamål som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.
2023:210
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.