Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 2015:109 · Visa register
Förordning (2015:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 2015-02-26
Ändring införd: t.o.m. SFS 2016:499
Ikraft: 2015-04-01
1 kap. Allmänna bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. 2 § De termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. 3 § All kommunikation och allt samråd rörande verkställigheten av en svensk eller utländsk dom på frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat eller i Sverige ska ske mellan Kriminalvården och den behöriga myndigheten i den andra staten. Kommunikationen och samrådet får ske på det sätt som är lämpligast i det enskilda fallet. 2 kap. Erkännande och verkställighet av en svensk dom på frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen Upplysningsskyldighet 1 § Om det enligt lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen finns förutsättningar för att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas, ska den dömde upplysas om detta om han eller hon befinner sig i Sverige. Den dömde ska även upplysas om innebörden av att domen erkänns och verkställs i den andra staten. Ansvaret för att upplysa den dömde har 1. Kriminalvården, om påföljden är fängelse, 2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård, och 3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Begäran att en dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över 2 § Den dömde eller en behörig myndighet i en annan medlemsstat får hos Kriminalvården begära att en dom på en frihetsberövande påföljd ska sändas över till den andra staten. En sådan begäran får också göras av Statens institutionsstyrelse om påföljden är sluten ungdomsvård och av chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Om den dömde själv hos Statens institutionsstyrelse eller en vårdinrättning begär att domen sänds över till en annan stat, ska den dömdes begäran överlämnas till Kriminalvården. Samråd med andra myndigheter 3 § Vid Kriminalvårdens prövning av om det finns förutsättningar för att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat ska myndigheten samråda med 1. den behöriga myndigheten i den andra staten, 2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård, och 3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Samråd enligt första stycket 1 behövs inte när domen får sändas över utan den andra statens medgivande. När det behövs för prövningen enligt första stycket får Kriminalvården inhämta upplysningar från Migrationsverket, Skatteverket, Polismyndigheten och andra myndigheter än de som anges i första stycket. Statens institutionsstyrelse, chefsöverläkaren, Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning. Den dömdes inställning 4 § Den dömde kan redogöra för sin inställning till att en dom på frihetsberövande påföljd sänds över till en annan medlemsstat. Redogörelsen lämnas i så fall till 1. Kriminalvården, 2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård, eller 3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Den dömdes inställning till att en dom sänds över ska dokumenteras på ett lämpligt sätt. Den som anges i första stycket 2 eller 3 ska skicka dokumentationen till Kriminalvården. 5 § Om den dömde samtycker till att en dom sänds över, ska den som tar emot samtycket förvissa sig om att den dömde har lämnat samtycket med full vetskap om dess innebörd. En återkallelse av ett samtycke kan lämnas till Kriminalvården eller den som anges i 4 § första stycket 2 eller 3. Tvångsmedel 6 § Om en begäran enligt 2 kap. 7 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen görs innan en dom sänds över till den andra medlemsstaten, bör en sådan begäran innehålla de uppgifter som framgår av det intyg som utgör bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen. I begäran ska också skälen för åtgärden anges. Underrättelse till den dömde 7 § Kriminalvården ska underrätta den dömde om sitt beslut i fråga om att sända över en dom på frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat för att där erkännas och verkställas. Om den dömde befinner sig i den andra staten, får Kriminalvården i stället underrätta den behöriga myndigheten i den staten. En underrättelse enligt första stycket ska upprättas i enlighet med bilaga II till rådets rambeslut 2008/909/RIF. Om det behövs ska Kriminalvården översätta underrättelsen till ett språk som den dömde förstår. Översändande av domen 8 § En dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över skriftligen till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. Domen ska åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF och den dokumentation som upprättats enligt 4 § tredje stycket. Intyget och den dokumentation som avses i 4 § tredje stycket ska skrivas på eller översättas till den andra medlemsstatens officiella språk eller ett annat språk som den staten godtar. 9 § Domen, intyget och övrig dokumentation ska sändas över genom post eller bud. Kriminalvården får dock efter överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten sända över dessa handlingar genom telefax eller elektronisk post eller på annat sätt. 10 § Domen och övriga handlingar ska sändas över när Kriminalvårdens beslut enligt 2 kap. 4 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen har fått laga kraft. Om det finns särskilda skäl, får detta dock ske vid en tidigare tidpunkt. Översättning av domen 11 § Om den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten, efter det att domen har sänts över enligt 10 §, begär att hela domen eller väsentliga delar av domen översätts till den statens officiella språk eller ett annat språk som den staten godtar, ska Kriminalvården, efter samråd med den andra statens behöriga myndighet, ansvara för att en sådan översättning görs. Underrättelser till den andra medlemsstaten 12 § Kriminalvården ska genast underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om ett beslut enligt 2 kap. 8 eller 9 §§ lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Om ett beslut enligt 2 kap. 8 § den lagen inte har fått laga kraft, ska detta anges. Delvis erkännande och verkställighet 13 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten innan en dom överlämnas till åklagare för anmälan enligt 34 kap. 8 § brottsbalken. Förordning (2016:499). Överförande och transport av den dömde 14 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten i frågor som rör överförande och transport av den dömde. Om det behövs för att transportera den dömde till en medlemsstat, får Kriminalvården begära tillstånd till transport genom en annan medlemsstat. En sådan begäran ska göras skriftligen och åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF. Om den stat som enligt andra stycket har tagit emot framställningen begär det, ska intyget översättas till den statens språk eller ett annat språk som den staten godtar. Framställning om undantag från specialitetsprincipen 15 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat hos Kriminalvården har gjort en framställning enligt 2 kap. 13 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska framställningen genast vidarebefordras till Åklagarmyndigheten. 3 kap. Erkännande och verkställighet av en utländsk dom på frihetsberövande påföljd Begäran att en dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över 1 § Kriminalvården får begära att en dom på frihetsberövande påföljd sänds över från en annan medlemsstat till Sverige för att erkännas och verkställas här. Den dömde får hos Kriminalvården ansöka om att en begäran enligt första stycket görs. Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten, om den dömde har gjort en sådan ansökan. Mottagande av en utländsk dom 2 § Om en utländsk dom har sänts till en annan myndighet än Kriminalvården, ska den myndigheten genast vidarebefordra domen och övriga handlingar i ärendet till Kriminalvården. Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om detta. Den dömdes inställning 3 § Om den dömde befinner sig i Sverige när en utländsk dom sänds över för att erkännas och verkställas här, får Kriminalvården bistå den andra medlemsstaten med att inhämta den dömdes inställning till att domen sänds över. Översättning av en utländsk dom 4 § Kriminalvården får, efter samråd med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten, begära att den utländska domen översätts helt eller delvis till svenska, danska, norska eller engelska om det behövs för att myndigheten ska kunna pröva om domen ska erkännas och verkställas här. Samråd med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten 5 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten 1. innan myndigheten beslutar om den ska medge att en utländsk dom sänds över, 2. om det kan antas att det saknas förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk dom, eller 3. om en utländsk dom endast delvis kan erkännas och verkställas i Sverige. Kriminalvården får samråda med den behöriga myndigheten i den andra staten innan en begäran enligt 1 § görs. Kriminalvården får i de fall som avses i artikel 4.4 rådets rambeslut 2008/909/RIF lämna ett yttrande till den behöriga myndigheten i den andra staten. 6 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten i frågor som rör överförande och transport av den dömde. Samråd med andra myndigheter i Sverige 7 § Kriminalvården ska vid prövningen av om det finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk dom samråda med 1. Statens institutionsstyrelse, om en utländsk påföljd kan komma att verkställas som sluten ungdomsvård, och 2. Socialstyrelsen, om en utländsk påföljd kan komma att verkställas som överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning av om det finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en dom. 8 § När det behövs för prövningen av om det finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk dom, får Kriminalvården inhämta upplysningar från Migrationsverket, Skatteverket, Polismyndigheten eller andra myndigheter. Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning av om det finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en dom. 9 § Om en utländsk dom rör en gärning på tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens områden, ska Kriminalvården samråda med och vid behov inhämta yttrande från Justitiekanslern. Underrättelser till den andra medlemsstaten 10 § Kriminalvården ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten, om ett beslut i fråga om erkännande och verkställighet inte kan fattas inom nittio dagar efter det att myndigheten har tagit emot domen. Kriminalvården ska ange orsaken till förseningen och den tid som uppskattningsvis behövs för ett beslut. 11 § Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om 1. beslut att medge att en dom sänds över till Sverige, 2. tillämpliga bestämmelser om villkorlig frigivning, om detta efterfrågas av den andra staten, 3. ett beslut att vägra erkännande och verkställighet, 4. ett beslut om verkställbarhetsförklaring samt datumet för beslutet, och 5. en dom i fråga om bestämmande av ny påföljd. Kriminalvården ska också underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om 1. den dömde inte kan påträffas på svenskt territorium, 2. verkställigheten i Sverige upphör, 3. den dömde har avvikit från verkställigheten, och 4. den dömde har blivit frigiven från den frihetsberövande påföljden. Om påföljden är sluten ungdomsvård eller innebär överlämnande till rättspsykiatrisk vård, ska Statens institutionsstyrelse eller chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven underrätta Kriminalvården om omständigheter som anges i andra stycket 2–4. Tvångsmedel 12 § En begäran om användande av tvångsmedel mot en dömd person som kommer in till Kriminalvården från en annan medlemsstat ska genast överlämnas till Åklagarmyndigheten. 13 § När Kriminalvården har beslutat att överlämna åt Åklagarmyndigheten att ansöka hos tingsrätten om bestämmande av en ny påföljd enligt 3 kap. 12 § första stycket 2 lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska Åklagarmyndigheten genast underrättas om detta. 14 § Åklagarmyndigheten ska underrätta Kriminalvården om de åtgärder som vidtas i fråga om tvångsmedel. Kriminalvården ska i sin tur underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om åtgärderna och om att ett beslut om tvångsmedel hävs om inte den utländska domen har tagits emot inom fyrtio dagar från det att beslutet meddelades. 15 § Kriminalvården ska genast underrätta Åklagarmyndigheten och domstolen när den utländska domen har tagits emot enligt 3 kap. 6 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Framställning om undantag från specialitetsprincipen 16 § En framställning om tillstånd till en sådan åtgärd som avses i 3 kap. 4 § 9 eller 24 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen görs av Kriminalvården hos den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten. Innan en sådan framställning görs, ska Kriminalvården samråda med Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten. Dessa myndigheter ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning. Framställningen ska innehålla de uppgifter som avses i 17 § andra stycket förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Avstående från skyddet enligt specialitetsprincipen 17 § Om den dömde avser att avstå från det skydd som framgår av 3 kap. 24 § första stycket lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska en förklaring om detta lämnas till Åklagarmyndigheten. Förklaringen ska antecknas på ett formulär som fastställs av Åklagarmyndigheten. Formuläret ska vid behov översättas till ett språk som den dömde förstår. Om ett annat språk används, ska det antecknas vilka åtgärder som har vidtagits för att kontrollera att den som har överförts har förstått innebörden av att avstå från skyddet. Underrättelser till Kriminalvården vid bestämmande av ny påföljd 18 § Om domstolen bestämmer en ny påföljd enligt 3 kap. 14 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska domstolen skicka en kopia av domen till Kriminalvården. Underrättelser till den andra medlemsstaten vid översändande av en dom till följd av en arresteringsorder 19 § Om verkställigheten av en frihetsberövande påföljd ska överföras till Sverige till följd av ett beslut enligt 7 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller 6 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder, ska Kriminalvården underrätta den andra staten om vilka bestämmelser som ska tillämpas vid överförandet. 4 kap. Övriga bestämmelser 1 § Om den dömde har barn i Sverige, ska Kriminalvården samråda med och inhämta yttrande från socialnämnden. Socialnämnden ska till Kriminalvården lämna upplysningar om barnets tidigare kontakt med den dömde, barnets fortsatta behov av kontakt och hur kontakten skulle påverkas av att en frihetsberövande påföljd verkställs i Sverige eller en annan medlemsstat. 2 § En begäran om tillstånd till transport genom Sverige enligt 4 kap. 6 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen ska göras skriftligen och åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF. Polismyndigheten får begära att intyget översätts till svenska, danska, norska eller engelska. Polismyndigheten ska informera den stat som har begärt tillstånd enligt första stycket om den dömde är misstänkt för brott i Sverige eller har dömts till en påföljd som ännu inte har avtjänats här. 3 § Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen och denna förordning.