Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2015:671 ·
Visa register
Lag (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden
Departement: Finansdepartementet KO
Utfärdad: 2015-11-12
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:54
Ikraft: 2016-01-01
Lagens innehåll och tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller för alternativ tvistlösning som
initieras av en konsument avseende hans eller hennes anspråk
mot en näringsidkare, om anspråket härrör från avtal om köp
av vara eller tjänst mellan konsumenten och näringsidkaren i
enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid
konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr
2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, i den ursprungliga
lydelsen (tvistlösningsdirektivet).
Lagen innehåller bestämmelser om utseende och godkännande av
nämnder för alternativ tvistlösning, återkallelse av ett
godkännande samt information om sådana tvistlösningsnämnder.
Lagen innehåller också bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av
den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister
och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv
2009/22/EG (EU:s tvistlösningsförordning).
Definitioner
2 § I denna lag avses med
1. nämnd för alternativ tvistlösning: en tvistlösningsnämnd
som har utsetts eller godkänts enligt denna lag,
2. alternativ tvistlösning: tvistlösning som äger rum vid en
nämnd för alternativ tvistlösning,
3. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet, och
4. näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar
för ändamål som har samband med den egna
näringsverksamheten.
Behörig myndighet
3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörig
myndighet enligt denna lag och EU:s tvistlösningsförordning.
Utseende och godkännande av nämnder för alternativ
tvistlösning
4 § Regeringen får utse en förvaltningsmyndighet att vara
nämnd för alternativ tvistlösning enligt denna lag, om
myndigheten uppfyller de krav som avses i 6 §. Bestämmelserna
i 4 § andra stycket, 5, 7 och 9 §§ ska inte tillämpas i fråga
om en sådan tvistlösningsnämnd.
Den behöriga myndigheten beslutar i frågor om godkännande av
nämnder för alternativ tvistlösning.
En nämnd för alternativ tvistlösning som har utsetts eller
godkänts enligt denna lag ska anmälas till Europeiska
kommissionen av den behöriga myndigheten.
5 § En ansökan om godkännande som nämnd för alternativ
tvistlösning ska ges in till den behöriga myndigheten och ska
innehålla följande information:
1. nämndens namn och kontaktuppgifter, inklusive
e-postadress, samt webbadress,
2. nämndens organisation och finansiering,
3. hur ledamöterna i nämnden utses, för vilken tid de utses,
hur ersättningen till dem bestäms och deras
anställningsförhållanden,
4. de förfaranderegler som tillämpas vid tvistlösningen,
5. eventuella avgifter,
6. den tid det i genomsnitt tar att lösa en tvist,
7. det eller de språk på vilka klagomål kan lämnas in och
tvistlösningsförfarandet kan genomföras,
8. vilka tvister som omfattas av nämndens kompetensområde,
9. de grunder på vilka nämnden får avvisa en viss tvist,
och
10. en motiverad förklaring till att nämnden uppfyller
de krav som avses i 6 §.
Den behöriga myndigheten får från sökanden begära in de
ytterligare uppgifter som behövs för att pröva en ansökan.
6 § En tvistlösningsnämnd ska godkännas om nämnden uppfyller
kraven enligt artikel 5 i tvistlösningsdirektivet samt kraven
på sakkunskap, oberoende, opartiskhet, öppenhet, effektivitet
och rättvisa förfaranderegler enligt artiklarna 6–9 i
tvistlösningsdirektivet.
Information till den behöriga myndigheten
7 § En nämnd för alternativ tvistlösning ska snarast möjligt
meddela den behöriga myndigheten ifall de uppgifter som legat
till grund för godkännande enligt denna lag ändras. På
begäran av den behöriga myndigheten ska nämnder för
alternativ tvistlösning även i övrigt lämna sådan information
om sin verksamhet som myndigheten behöver för sin tillsyn.
8 § En nämnd för alternativ tvistlösning ska vartannat år
lämna följande information om sin verksamhet till den
behöriga myndigheten:
1. antalet mottagna tvister och vilka typer av klagomål som
de avsåg,
2. andel i procent av alternativa tvistlösningsförfaranden
som avslutades innan ett resultat kunde nås,
3. den tid det i genomsnitt tog att lösa tvisterna,
4. i hur stor utsträckning resultaten av de alternativa
tvistlösningsförfarandena har följts, om detta är känt,
5. eventuella systematiska eller betydande problem som ofta
uppstår och leder till tvister mellan konsumenter och
näringsidkare och, om möjligt, rekommendationer om hur sådana
problem kan undvikas eller lösas i framtiden,
6. en bedömning, i förekommande fall, av hur effektivt
samarbetet är inom nätverk av alternativa tvistlösningsorgan
som har till uppgift att underlätta lösning av
gränsöverskridande tvister,
7. vilken utbildning som ges till de fysiska personer som
ansvarar för den alternativa tvistlösningen, samt
8. en utvärdering av hur effektivt det alternativa
tvistlösningsförfarande som organet erbjuder är, och möjliga
sätt att förbättra effektiviteten.
Återkallelse av ett godkännande
9 § Den behöriga myndigheten ska återkalla ett godkännande av
en nämnd för alternativ tvistlösning om kraven enligt 6 §
inte längre är uppfyllda. Ett godkännande får även återkallas
om tvistlösningsnämnden inte uppfyller skyldigheten att lämna
information till den behöriga myndigheten enligt 8 §.
Detsamma gäller om tvistlösningsnämnden inte uppfyller kraven
enligt artikel 9.7 eller 10 i EU:s tvistlösningsförordning, i
den ursprungliga lydelsen.
Innan ett godkännande återkallas på grund av brister enligt
6 § ska den behöriga myndigheten ge tvistlösningsnämnden
tillfälle att senast inom tre månader uppfylla kraven.
Den behöriga myndigheten ska anmäla beslut om återkallelse av
godkännande till Europeiska kommissionen.
Information till konsumenter
10 § En näringsidkare som har åtagit sig att lösa tvist med
en konsument genom alternativ tvistlösning ska lämna klar,
begriplig och lättillgänglig information om den eller de
nämnder för alternativ tvistlösning som åtagandet avser.
Informationen ska lämnas
1. på näringsidkarens eventuella webbplatser som riktar sig
till konsumenter, och
2. i eventuella skriftliga avtalsvillkor mellan
näringsidkaren och konsumenter.
Informationen ska innehålla den berörda tvistlösningsnämndens
webbadress och postadress.
11 § En näringsidkare som helt eller delvis motsätter sig ett
krav från en konsument på grund av ett avtal mellan dem, ska
samtidigt ge konsumenten information om den nämnd för
alternativ tvistlösning som konsumenten kan vända sig till
för att få sitt krav prövat. Näringsidkaren ska även
informera konsumenten om huruvida näringsidkaren avser att
medverka vid tvistlösningsförfarandet.
Informationen enligt första stycket ska vara klar och
begriplig, innehålla den berörda tvistlösningsnämndens
webbadress och postadress samt ges i en handling eller i
någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för
konsumenten.
12 § Bestämmelser om konsumentinformation som ska lämnas av
näringsidkare finns i artikel 14 i EU:s
tvistlösningsförordning.
Påföljd vid utebliven information till konsumenter
13 § Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 10
eller 11 § eller artikel 14 i EU:s tvistlösningsförordning, i
den ursprungliga lydelsen, ska marknadsföringslagen
(2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36
§§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses
vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Alternativ tvistlösnings inverkan på talefrister och
preskriptionstider
14 § En talefrist eller en preskriptionstid som löper vid den
tidpunkt då ett förfarande vid en nämnd för alternativ
tvistlösning inleddes och som gäller för den sak som
förfarandet avser löper ut tidigast en månad efter avslutat
förfarande, om inte annat följer av Sveriges internationella
åtaganden.
Bemyndigande
14 a § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i
ärenden vid en sådan nämnd för alternativ tvistlösning som
avses i 4 §. Lag (2024:54).
Överklagande
15 § Den behöriga myndighetens beslut enligt 4 och 9 §§ får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.