Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2014:1553 ·
Visa register
Förordning (2014:1553) om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden inom Europeiska unionen
Departement: Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad: 2014-12-18
Ikraft: 2015-02-01
Inledande bestämmelser
1 § Genom denna förordning genomförs rådets rambeslut
2009/948/RIF av den 30 november 2009 om förebyggande och
lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i
straffrättsliga förfaranden.
2 § All kommunikation och allt samråd enligt denna förordning
ska ske mellan åklagare och behörig myndighet i den andra
medlemsstaten. Kommunikationen och samrådet ska i lämplig
utsträckning dokumenteras av åklagaren.
3 § Om Europeiska unionen genom ett särskilt beslut har
avbrutit tillämpningen av rambeslutet i förhållande till en
medlemsstat, eller om en medlemsstat har upphört att tillämpa
rambeslutet eller den nationella lagstiftning som genomför
rambeslutet, gäller inte denna förordning i förhållande till
den staten.
Informationsutbyte
En svensk begäran om information
4 § Om det finns rimliga skäl att anta att en person som är
föremål för förundersökning eller som står under allmänt åtal
även är föremål för ett straffrättsligt förfarande avseende
samma gärning i en annan medlemsstat, ska åklagaren kontakta
den statens behöriga myndighet och begära information om
huruvida det pågår ett sådant förfarande i den staten.
5 § En begäran enligt 4 § ska innehålla uppgifter om
1. åklagarens namn och kontaktuppgifter,
2. den brottsliga gärningen, med angivande av tid och plats
för gärningen, samt omständigheterna kring gärningen,
3. den misstänktes eller tilltalades identitet,
4. målsägandens identitet i förekommande fall,
5. i vilket skede det svenska förfarandet befinner sig,
6. frihetsberövanden som har ägt rum i Sverige, och
7. eventuell tidsfrist inom vilken åklagaren önskar svar.
Begäran ska upprättas på eller översättas till den andra
medlemsstatens språk eller ett språk som den staten har
förklarat att den godtar.
En annan medlemsstats begäran om information
6 § En begäran om information från en annan medlemsstat om
huruvida det pågår ett straffrättsligt förfarande i Sverige
avseende en viss person och en viss gärning ska handläggas av
åklagare. Åklagaren ska besvara begäran inom den tidsfrist
som angetts eller, om ingen tidsfrist angetts, utan onödigt
dröjsmål. Begäran ska behandlas skyndsamt om den misstänkte
eller tilltalade är frihetsberövad.
Om begäran inte kan besvaras inom den angivna tidsfristen,
ska den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten
omedelbart informeras om skälen för detta och när svar kan
lämnas.
7 § En begäran enligt 6 § ska vara upprättad på eller
översatt till svenska, danska, norska eller engelska.
8 § Ett svar på en begäran enligt 6 § ska innehålla uppgifter
om huruvida förundersökning pågår, allmänt åtal har väckts
eller dom eller slutligt beslut har meddelats mot personen i
fråga i Sverige för samma gärning som den som avses i
begäran. Om så är fallet ska svaret även innehålla åklagarens
kontaktuppgifter, information om i vilket skede förfarandet
befinner sig och, i förekommande fall, information om domen
eller det slutliga beslutet.
Samråd
9 § Om det kan konstateras att det pågår ett straffrättsligt
förfarande mot samma person avseende samma gärning även i en
annan medlemsstat, ska åklagaren samråda med den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten om förutsättningarna
för att samordna förfarandena.
10 § Åklagaren ska, så länge samrådet pågår, hålla den
behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten underrättad om
de beslut som fattas i det svenska förfarandet.
11 § Om det efter samrådet uppnås enighet om att lagföring
avseende den aktuella gärningen helt eller delvis ska ske i
Sverige, ska åklagaren underrätta den behöriga myndigheten i
den andra medlemsstaten om utgången av det svenska
förfarandet.
Begränsning av skyldigheten att lämna ut uppgifter
12 § Uppgifter får inte lämnas ut enligt denna förordning om
det strider mot lag eller förordning eller det finns sakliga
skäl att anta att ett utlämnande kan skada viktiga svenska
säkerhetsintressen eller äventyra enskilda personers
säkerhet.