Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2011:13 ·
Visa register
Miljötillsynsförordning (2011:13)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 2011-01-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:978
Ikraft: 2011-03-01 överg.best.
1 kap. Allmänt om tillsyn och kontroll
1 § Denna förordning avser tillsyn enligt miljöbalken och
innehåller bestämmelser om tillsynsmyndigheternas uppgifter
enligt 26 kap. 3 § miljöbalken.
Förordningen innehåller även bestämmelser som, inom
miljöbalkens tillämpningsområde, kompletterar
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av
den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG)
nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll),
och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av
den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för
produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och
förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.
Förordning (2022:1174).
1 a § Denna förordning är meddelad
1. med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket miljöbalken i fråga
om 1 kap. 18 och 19 §§ samt 2 kap. 8 § andra stycket, 26 §
andra och tredje styckena och 29 § andra stycket,
2. med stöd av 26 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 1 kap. 4 §
första stycket,
3. med stöd av 26 kap. 22 a § miljöbalken i fråga om 1 kap.
25-27 §§,
4. med stöd av 26 kap. 32 a § i fråga om 1 kap. 12 a § andra
stycket, och
5. i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
Förordning (2022:1174).
2 § Av 2 kap. framgår hur tillsynen enligt miljöbalken och
kontrollen enligt förordning (EU) 2017/625 eller förordning
(EU) 2019/1020 fördelas mellan statliga myndigheter och de
kommunala nämnderna.
Av 3 kap. framgår vilka statliga myndigheter som ska ge
tillsynsvägledning till de myndigheter som utövar tillsyn
enligt miljöbalken eller kontroll enligt förordning (EU)
2017/625 eller förordning (EU) 2019/1020.
Förordning (2022:1174).
Definitioner
3 § I denna förordning avses med
- tillsynsobjekt: en verksamhet, en åtgärd, ett område, ett
naturföremål eller en djur- eller växtart som är eller ska
vara föremål för tillsyn,
- kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige
utser att ha ansvar för tillsyn enligt miljöbalken eller att
utföra kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller
förordning (EU) 2019/1020,
- tillverkare: den som tillverkar en kemisk produkt,
bioteknisk organism eller vara eller som i eget namn
förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt
eller en bioteknisk organism,
- primärleverantör: en tillverkare som släpper ut en kemisk
produkt, bioteknisk organism eller vara på marknaden, den som
yrkesmässigt för in en kemisk produkt, bioteknisk organism
eller vara till Sverige i syfte att släppa ut den på marknaden
och den som yrkesmässigt för ut en kemisk produkt, bioteknisk
organism eller vara från Sverige,
- släppa ut på marknaden: att tillhandahålla eller göra en
kemisk produkt, en bioteknisk organism eller en vara
tillgänglig för någon annan, och
- läkemedel: substans eller kombination av substanser som är
ett läkemedel enligt 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315).
I övrigt har ord och uttryck i denna förordning samma
betydelse som i 14 kap. 2 §, 15 kap. 1, 2, 5-7 §§ och 26 kap.
1 och 1 a §§ miljöbalken, 1 kap. 4 § avfallsförordningen
(2020:614), förordning (EU) 2017/625 och förordning (EU)
2019/1020. Förordning (2022:1174).
EU-regler
4 § Bestämmelserna i 26 kap. miljöbalken ska tillämpas vid
tillsyn enligt miljöbalken över att de EU-förordningar som
anges i 2 kap. denna förordning följs.
I 26 kap. 31, 32 och 33-37 §§ miljöbalken finns bestämmelser
som tillämpas vid kontroll enligt förordning (EU) 2017/625.
I 26 kap. 30 a-33 §§ miljöbalken finns bestämmelser som
tillämpas vid kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020.
Förordning (2022:1174).
5 § Har upphävts genom förordning (2022:1174).
5 a § En myndighet som enligt denna förordning utövar tillsyn
över kosmetiska produkter enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009
om kosmetiska produkter får inte vidta tillsynsåtgärder som
strider mot den förordningen. Förordning (2013:418).
Behovsutredning och register
6 § Hos en tillsynsmyndighet ska det finnas en utredning om
tillsynsbehovet för myndighetens hela ansvarsområde enligt
miljöbalken. Behovsutredningen ska avse en tid om tre år.
Utredningen ska ses över vid behov och minst en gång varje år.
Förordning (2020:647).
7 § En tillsynsmyndighet ska föra ett register över de
tillsynsobjekt som behöver återkommande tillsyn.
Förordning (2020:647).
Tillsynsplan och resurser
8 § En tillsynsmyndighet ska för varje verksamhetsår upprätta
en samlad tillsynsplan som omfattar myndighetens ansvarsområde
enligt miljöbalken. Planen ska grundas på den behovsutredning
som avses i 6 § och det register som avses i 7 §.
Av planen ska det framgå hur myndigheten har tagit hänsyn till
den nationella tillsynsstrategin som avses i 3 kap. 19 §.
Förordning (2020:647).
9 § Av 3 och 8 §§ myndighetsförordningen (2007:515) följer att
en tillsynsmyndighet ska bedriva tillsynsarbetet effektivt och
att myndigheten ska utveckla personalens kompetens i
tillsynsfrågor. Förordning (2020:647).
10 § En statlig tillsynsmyndighet ska i den samlade
tillsynsplanen beskriva hur myndigheten har avvägt
fördelningen av resurser inom och mellan olika ansvarsområden
enligt miljöbalken och hur resurserna har anpassats efter det
tillsynsbehov som finns. Förordning (2020:647).
Tillsynsprogram och tillsynsbesök
10 a § Tillsynsmyndigheten ska med utgångspunkt i myndighetens
tillsynsplan upprätta och regelbundet uppdatera ett
tillsynsprogram för varje verksamhet
1. som är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen
(2013:251) med en verksamhetskod som är markerad med -i, eller
2. där det finns en utvinningsavfallsanläggning enligt 9 §
förordningen (2013:319) om utvinningsavfall.
Förordning (2022:359)
10 b § I tillsynsprogrammet ska tillsynsmyndigheten bestämma
hur ofta tillsynsbesök ska genomföras. Tiden mellan två
tillsynsbesök
1. ska bestämmas utifrån en bedömning av verksamhetens risk
för människors hälsa och miljön, och
2. får inte överskrida ett år, om verksamheten innebär
betydande risker för människors hälsa eller miljön, och tre år
i andra fall. Förordning (2022:359).
10 c § Har upphävts genom förordning (2022:359).
11 § För de verksamheter som omfattas av 10 a § ska
tillsynsmyndigheten
1. genomföra tillsynsbesök i enlighet med tillsynsprogrammet,
2. efter ett tillsynsbesök genomföra ett nytt besök inom sex
månader, om myndigheten vid det föregående besöket fann någon
allvarlig brist i uppfyllandet av de villkor som gäller för
verksamheten enligt en dom eller ett beslut eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken, och
3. skriftligen redovisa varje tillsynsbesök och lämna
redovisningen till verksamhetsutövaren senast två månader
efter besöket. Förordning (2020:647).
Uppföljning och utvärdering
12 § En myndighet som ska utöva tillsyn enligt miljöbalken
eller utföra kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller
förordning (EU) 2019/1020 ska årligen följa upp och utvärdera
verksamheten. Förordning (2022:1174).
12 a § En länsstyrelse som ska utföra kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 ska senast den 31 januari varje år
till den ansvariga marknadskontrollmyndigheten redovisa den
utvärdering av marknadskontrollverksamheten som har gjorts
enligt 12 §.
En kommunal nämnd som ska utföra kontroll enligt förordning
(EU) 2019/1020 ska senast den 31 januari varje år till den
ansvariga marknadskontrollmyndigheten redovisa den utvärdering
av marknadskontrollverksamheten som har gjorts enligt 12 §.
Förordning (2022:1174).
Underrättelser och information
13 § /Upphör att gälla U:2025-01-01/
En tillsynsmyndighet ska underrätta Naturvårdsverket,
Havs- och vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och länsstyrelsen
om förhållanden som kan vara skäl för
1. ett förbud eller en återkallelse av tillstånd, dispens
eller godkännande enligt 24 kap. 3 § miljöbalken, eller
2. en omprövning enligt 24 kap. 5 eller 7 § miljöbalken.
Förordning (2020:647).
13 § /Träder i kraft I:2025-01-01/
En tillsynsmyndighet ska underrätta Naturvårdsverket,
Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen om förhållanden
som kan vara skäl för
1. ett förbud eller en återkallelse av tillstånd, dispens
eller godkännande enligt 24 kap. 3 § miljöbalken, eller
2. en omprövning enligt 24 kap. 5 eller 7 § miljöbalken.
Förordning (2024:978).
14 § En myndighet som ska utöva tillsyn enligt miljöbalken
eller utföra kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller
förordning (EU) 2019/1020 ska på begäran lämna den information
som en tillsynsvägledande myndighet behöver för sin
tillsynsvägledning. Förordning (2022:1174).
15 § Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå
får inom sitt vägledningsområde meddela föreskrifter om vilken
information som en tillsynsmyndighet ska lämna enligt 14 §
samt hur och när informationen ska lämnas.
Förordning (2020:647).
16 § Om en myndighet som ska utöva tillsyn enligt miljöbalken
eller utföra kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller
förordning (EU) 2019/1020 uppmärksammar en omständighet som
kan leda till tillsynsåtgärder med stöd av miljöbalken eller
åtgärder med stöd av förordning (EU) 2017/625 eller förordning
(EU) 2019/1020 men som omfattas av en annan myndighets
ansvarsområde, ska myndigheten anmäla denna omständighet till
den ansvariga myndigheten. Förordning (2022:1174).
Samordning och samverkan
17 § Myndigheter som ska utöva tillsyn enligt miljöbalken
eller utföra kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller
förordning (EU) 2019/1020 ska samordna tillsynen och
kontrollen inom miljöbalkens tillämpningsområde, om det är
ändamålsenligt och möjligt.
För att förebygga brott mot miljöbalken och EU-förordningar
inom miljöbalkens tillämpningsområde, och för att effektivt
hantera sådana brott, ska länsstyrelsen arbeta för samverkan
mellan Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och de myndigheter
som svarar för tillsyn enligt miljöbalken eller kontroll
enligt förordning (EU) 2017/625 eller förordning (EU)
2019/1020 på lokal och regional nivå. Den lokala och regionala
samverkan ska samordnas med myndigheternas samverkan på
nationell nivå. Förordning (2022:1174).
Överlåtelse av tillsynsuppgift
18 § I den omfattning som framgår av 2 kap. får en statlig
tillsynsmyndighet överlåta åt en kommunal nämnd att utöva
tillsynen, om kommunfullmäktige begär det.
Förordning (2021:1232).
19 § En överlåtelse av uppgiften att utöva tillsyn ska avse
1. en viss typ av tillsynsobjekt,
2. en viss typ av tillsynsobjekt med undantag för ett visst
eller vissa tillsynsobjekt, eller
3. ett visst tillsynsobjekt.
Förordning (2021:1232).
20 § Den myndighet som prövar om uppgiften att utöva tillsyn
kan överlåtas, ska vid sin prövning ta hänsyn till
1. omfattningen av tillsynsobjektens miljöpåverkan,
2. den kommunala nämndens förutsättningar för att uppfylla
kraven i 6-12 §§,
3. den kommunala nämndens förutsättningar för att utöva
tillsyn över tillsynsobjektens hantering av kemiska produkter
i den utsträckning sådan hantering förekommer,
4. kommunens interna ansvarsfördelning för drift av och
tillsyn över kommunala verksamheter,
5. myndighetens egna förutsättningar för att fortsättningsvis
kunna ge effektiv tillsynsvägledning i frågor som rör
tillsynsobjekten,
6. möjligheten att inom ett län utöva en effektiv tillsyn, och
7. övriga frågor av betydelse för överlåtelse av
tillsynsuppgiften.
När det gäller tillsyn över kommunala verksamheter får
tillsynsuppgiften inte överlåtas om kommunen har en
nämndorganisation som strider mot 6 kap. 7 § andra stycket
kommunallagen (2017:725) eller om kommunens interna
ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra
organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till
förutsättningarna för en effektiv tillsyn.
Förordning (2020:647).
Återkallelse av tillsynsuppgift
21 § En tillsynsmyndighet som har överlåtit uppgiften att
utöva tillsyn till en kommunal nämnd ska regelbundet följa upp
och utvärdera tillsynen. Om förutsättningarna för överlåtelse
enligt 20 § inte längre finns, ska tillsynsmyndigheten
återkalla överlåtelsen. En återkallelse får avse ett visst
eller vissa tillsynsobjekt eller en typ av tillsynsobjekt.
Förordning (2020:647).
22 § En tillsynsvägledande myndighet får, i fråga om tillsyn
inom sitt vägledningsområde, begära att en länsstyrelse som
har överlåtit uppgiften att utöva tillsyn till en kommunal
nämnd ska återkalla överlåtelsen. Om länsstyrelsen inte gör
detta, får den tillsynsvägledande myndigheten överlämna frågan
om återkallelse till regeringen för avgörande.
Naturvårdsvakter
23 § Länsstyrelsen får förordna naturvårdsvakter. I fråga om
områden där en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen, får
dock länsstyrelsen förordna naturvårdsvakter endast om
nämnden begär det. Förordning (2014:1243).
24 § Polismyndigheten får, efter samråd med Naturvårdsverket,
meddela föreskrifter om förordnande och utbildning av
naturvårdsvakter och deras utrustning.
Förordning (2014:1243).
Prover
25 § Kemikalieinspektionen får förelägga den som saluför,
överlåter, till Sverige för in eller från Sverige för ut en
kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara att lämna de
prover som behövs för tillsynen.
26 § Läkemedelsverket får förelägga den som saluför,
överlåter, till Sverige för in eller från Sverige för ut en
sådan kosmetisk produkt som avses i förordning (EG) nr
1223/2009 eller en sådan vara som avses i 7 § förordningen
(2013:413) om kosmetiska produkter, att lämna de prover som
behövs för tillsynen. Förordning (2013:418).
27 § Länsstyrelsen och den kommunala nämnden får förelägga den
som saluför, överlåter, till Sverige för in eller från Sverige
för ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism att lämna
de prover som behövs för tillsynen.
28 § Har upphävts genom förordning (2020:647).
2 kap. Fördelningen av tillsyns- och kontrollansvaret
1 § I detta kapitel fördelas statliga myndigheters och
kommunala nämnders ansvar för
1. tillsyn över att miljöbalken och bestämmelser meddelade med
stöd av balken samt EU-förordningar följs,
2. kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 av att vissa EU-
förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv
inom balkens tillämpningsområde följs, och
3. kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av att vissa EU-
förordningar och vissa bestämmelser som genomför EU-direktiv
inom balkens tillämpningsområde följs.
Fördelningen av ansvar enligt detta kapitel gäller i den mån
regeringen i det enskilda fallet inte har beslutat något
annat.
När det hänvisas till ett eller flera kapitel i miljöbalken
avses även bestämmelser som har meddelats med stöd av de
kapitlen, om inte något annat anges i hänvisningarna.
Förordning (2022:1174).
2 § Om två eller flera myndigheter har tillsynsansvaret för
ett tillsynsobjekt eller ansvaret för kontroll av en aktör
enligt förordning (EU) 2017/625, får myndigheterna komma
överens om hur ansvaret ska fördelas. Förordning (2022:1174).
3 § Om det för ett visst tillsynsobjekt inte finns någon
ansvarig tillsynsmyndighet, ska var och en av de myndigheter
som anges i 3 kap. utöva tillsynen i de frågor som omfattas av
respektive myndighets tillsynsvägledningsansvar.
Förordning (2020:647).
Försvarets verksamheter
4 § Försvarsinspektören för hälsa och miljö har ansvar för
tillsynen enligt miljöbalken och kontrollen enligt förordning
(EU) 2017/625 i fråga om samtliga verksamheter och åtgärder
inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk och Försvarets radioanstalt, utom den tillsyn
eller kontroll som omfattas av Kemikalieinspektionens ansvar
enligt 21 § första stycket 1 och 3. Förordning (2022:1174).
5 § Bestämmelserna i 6-32 §§ gäller inte den tillsyn och
kontroll som omfattas av försvarsinspektören för hälsa och
miljös ansvar enligt 4 §. Förordning (2022:1174).
Skydd av områden samt djur- och växtarter
6 § I 7-10 §§ fördelas ansvaret för tillsynen i fråga om
1. områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken,
2. skydd för djur- och växtarter enligt 8 kap. miljöbalken,
3. natur- och kulturmiljö enligt 12 kap. miljöbalken,
4. stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § miljöbalken,
5. rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om
skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av
handeln med dem,
6. kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006
om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning
(EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med dem,
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014
av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i
Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis
fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i
unionen,
8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014
av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av
introduktion och spridning av invasiva främmande arter, och
9. kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1866 av den
13 oktober 2015 om närmare föreskrifter för genomförandet av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 vad
gäller registret över samlingar, övervakning av användarnas
efterlevnad och bästa praxis. Förordning (2020:647).
7 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. nationalparker,
2. strandskyddet i sådana områden eller i fråga om sådana
anläggningar, vägar och järnvägar som omfattas av
länsstyrelsens dispensprövning enligt 7 kap. 18 a §
miljöbalken,
3. marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium
enligt 7 kap. 23 § miljöbalken,
4. förordning (EG) nr 338/97, och
5. förordning (EG) nr 865/2006.
8 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. naturreservat, kulturreservat, naturminnen och
vattenskyddsområden som har beslutats av länsstyrelsen,
2. biotopskyddsområden som inte ligger på mark som omfattas
av skogsvårdslagen (1979:429) och som har beslutats av
regeringen eller länsstyrelsen,
3. djur- och växtskyddsområden som länsstyrelsen har meddelat
föreskrifter om enligt 7 kap. 12 § miljöbalken,
4. miljöskyddsområden enligt 7 kap. 19 och 20 §§ miljöbalken,
utom områden som har inrättats i anslutning till en
verksamhet som omfattas av försvarsinspektören för hälsa och
miljös ansvar för tillsyn enligt 4 § eller av kommunens
ansvar för tillsyn enligt 31 §,
5. områden och föremål som omfattas av ett interimistiskt
beslut meddelat av länsstyrelsen enligt 7 kap. 24 §
miljöbalken,
6. verksamheter och åtgärder som kan påverka miljön i ett
sådant område som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken, utom den
tillsyn som omfattas av länsstyrelsens ansvar enligt 7 §,
kommunens ansvar enligt 9 § eller Skogsstyrelsens ansvar
enligt 10 §,
7. skötsel av jordbruksmark och annan markanvändning vid
jordbruket enligt 7, 8 och 12 kap. miljöbalken,
8. skydd för biologisk mångfald enligt 8 kap. 1–4 §§
miljöbalken,
9. verksamheter och åtgärder som avses i 12 kap. 6 §
miljöbalken, utom den tillsyn som omfattas av Skogsstyrelsens
ansvar enligt 10 §,
10. vilthägn enligt 12 kap. 11 § miljöbalken,
11. stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 § miljöbalken, och
12. förordning (EU) nr 1143/2014, utom den tillsyn som
omfattas av Skogsstyrelsens ansvar enligt 10 §.
Länsstyrelsen får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt
första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och
20 §§. Förordning (2018:1940).
9 § Den kommunala nämnden har ansvar för tillsynen i fråga om
1. naturreservat, kulturreservat, naturminnen och
vattenskyddsområden som har beslutats av kommunen,
2. biotopskyddsområden som har beslutats av kommunen,
3. djur- och växtskyddsområden som kommunen har meddelat
föreskrifter om enligt 7 kap. 12 § miljöbalken,
4. strandskyddet, utom den tillsyn som omfattas av
länsstyrelsens ansvar enligt 7 § 2, och
5. områden och föremål som omfattas av ett interimistiskt
beslut meddelat av kommunen enligt 7 kap. 24 § miljöbalken.
9 a § Naturvårdsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
förordning (EU) nr 511/2014 och förordning (EU) 2015/1866,
när det gäller sådana genetiska resurser och traditionella
kunskaper som avses i förordning (EU) nr 511/2014 och sådana
traditionella kunskaper som avses i 8 kap. 5 § andra stycket
miljöbalken. Förordning (2016:860).
10 § Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. biotopskyddsområden på sådan mark som omfattas av
bestämmelser i skogsvårdslagen (1979:429) och som
Skogsstyrelsen har beslutat om,
2. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning,
beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar,
skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra
skogsbruksåtgärder, i den mån verksamheterna och åtgärderna
är sådana som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken och omfattas av
skogsvårdslagen,
3. avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning,
beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar,
skogsgödsling, kalkning i skogsmark och andra
skogsbruksåtgärder, om verksamheterna eller åtgärderna kan
påverka miljön i ett sådant område som avses i 7 kap. 27 §
miljöbalken, och
4. hantering enligt förordning (EU) nr 1143/2014, om
hanteringen avser en skogsträdart av unionsbetydelse avsedd
för virkesproduktion på sådan mark som omfattas av
bestämmelser i skogsvårdslagen. Förordning (2018:1940).
Genteknik
11 § I 12-18 §§ fördelas ansvaret för tillsynen enligt
miljöbalken och kontrollen enligt förordning (EU) 2017/625 i
fråga om
1. genteknik enligt 13 kap. miljöbalken, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003
av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av
genetiskt modifierade organismer. Förordning (2022:1174).
12 § Arbetsmiljöverket har ansvar för tillsynen i fråga om
innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer.
13 § Havs- och vattenmyndigheten
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
a) innesluten användning av genetiskt modifierade
vattenlevande organismer,
b) avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade vattenlevande
organismer, och
c) utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade vattenlevande organismer, och
2. är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i
förordning (EU) 2017/625 i fråga om avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade vattenlevande organismer i miljön för
livsmedels- eller foderproduktion. Förordning (2022:1174).
14 § Kemikalieinspektionen
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
a) avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
mikroorganismer, nematoder, spindeldjur och insekter, och
b) utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade mikroorganismer, nematoder,
spindeldjur eller insekter, och
2. är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i
förordning (EU) 2017/625 i fråga om avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade mikroorganismer i miljön för livsmedels-
eller foderproduktion. Förordning (2022:1174).
15 § Livsmedelsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
utsläppande på marknaden av sådana livsmedel som omfattas av
livsmedelslagen (2006:804) och innehåller eller består av
genetiskt modifierade organismer.
16 § Läkemedelsverket har ansvar för tillsynen i fråga om
avsiktlig utsättning och avsiktligt utsläppande på marknaden
av sådana läkemedel som innehåller eller består av genetiskt
modifierade organismer. Förordning (2015:467).
17 § Skogsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden av genetiskt
modifierade skogsträd avsedda för virkesproduktion.
18 § Statens jordbruksverk
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
a) innesluten användning av genetiskt modifierade organismer,
b) avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer,
c) utsläppande på marknaden av sådant foder som innehåller
eller består av genetiskt modifierade organismer och omfattas
av lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, och
d) utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade organismer, och
2. är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i
förordning (EU) 2017/625 i fråga om avsiktlig utsättning av
genetiskt modifierade organismer i miljön för livsmedels-
eller foderproduktion.
Statens jordbruksverk ska dock inte ha ansvar för sådan
tillsyn eller utföra sådan kontroll som omfattas av
Arbetsmiljöverkets ansvar enligt 12 §, Havs- och
vattenmyndighetens ansvar enligt 13 §, Kemikalieinspektionens
ansvar enligt 14 §, Livsmedelsverkets ansvar enligt 15 §,
Läkemedelsverkets ansvar enligt 16 § eller Skogsstyrelsens
ansvar enligt 17 §. Förordning (2022:1174).
Övriga verksamheter och åtgärder
19 § I 20-35 §§ fördelas ansvaret för tillsynen enligt
miljöbalken, kontrollen enligt förordning (EU) 2017/625 och
kontrollen enligt förordning (EU) 2019/1020 i fråga om
1. miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken,
2. föroreningsskador och miljöskador enligt 10 kap.
miljöbalken,
3. vattenverksamheter enligt 11 kap. miljöbalken,
4. jordbruk och andra verksamheter enligt 12 kap. 10 §
miljöbalken,
5. kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt
14 kap. miljöbalken samt utrustning avsedd för hantering av
växtskyddsmedel,
6. avfall och avfallsförebyggande åtgärder enligt 15 kap.
miljöbalken,
7. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004
av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel,
8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av
den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar,
9. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014
av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om
upphävande av förordning (EG) nr 842/2006,
10. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006
av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
11. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006
av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av
direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG)
nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt
rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens
direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG,
12. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008
av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och
förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande
av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av
förordning (EG) nr 1907/2006,
13. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009
av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
14. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009
av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på
marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och
91/414/EEG,
15. förordning (EG) nr 1223/2009,
16. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012
av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och
användning av biocidprodukter,
17. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012
av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier,
18. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2013
av den 20 november 2013 om återvinning av fartyg och om
ändring av förordning (EG) nr 1013/2006 och direktiv
2009/16/EG,
19. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av
den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning
(EG) nr 1102/2008, och
20. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 av
den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om
ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020
och om upphävande av direktiv 2006/66/EG.
Förordning (2023:659).
20 § Arbetsmiljöverket har ansvar för tillsynen i fråga om
1. sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som krävs
enligt förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel, i de fall
tillståndsfrågan prövas av Arbetsmiljöverket, och
2. att på marknaden släppa ut, tillhandahålla eller ta i
drift utrustning som är avsedd för hantering av
växtskyddsmedel enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av 30 b § förordningen (2008:245) om kemiska produkter
och biotekniska organismer.
I arbetsmiljölagen (1977:1160) och arbetsmiljöförordningen
(1977:1166) finns bestämmelser om Arbetsmiljöverkets ansvar
för tillsyn över att förordning (EG) nr 1907/2006 följs.
Förordning (2014:430).
21 § Kemikalieinspektionen
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken när det gäller
14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar som anges i 19 § 7-
9, 11-13, 16, 17 och 19, i fråga om
a) primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska
produkter och biotekniska organismer samt primärleverantörers
skyldighet att anmäla kemiska produkter, biotekniska
organismer och varor till produktregistret,
b) utsläppande av varor på marknaden, och
c) att sådana representanter som avses i artikel 8 i
förordning (EG) nr 1907/2006 fullgör sina skyldigheter enligt
den förordningen,
2. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken av att
primärleverantörer följer sådana föreskrifter om förbud mot
att släppa ut kemiska produkter på marknaden som har meddelats
med stöd av 15 kap. 40 § miljöbalken,
3. är behörig myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i
förordning (EU) 2017/625 i fråga om primärleverantörers
utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel enligt förordning
(EG) nr 1107/2009, och
4. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer
med kraven i
a) de EU-förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-13, 16 och 19,
b) förordning (EU) 2023/1542 i fråga om krav på frånvaro av
vissa metaller i batterier,
c) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den
8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga
ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, och
d) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den
21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska
föreningar förorsakade av användning av organiska
lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för
fordonsreparationslackering och om ändring av
direktiv 1999/13/EG.
Kemikalieinspektionen ska dock inte ha ansvar för
1. sådan tillsyn som Livsmedelsverket har ansvar för enligt
22 §, eller
2. sådan tillsyn eller kontroll som Läkemedelsverket har
ansvar för enligt 23 § eller som Transportstyrelsen har ansvar
för enligt 27 §. Förordning (2023:659).
22 § Livsmedelsverket har, när det gäller 14 kap. miljöbalken,
ansvar för tillsynen i fråga om material och produkter som är
avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Förordning (2022:1174).
23 § Läkemedelsverket
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
a) kosmetiska produkter enligt förordning (EG) nr 1223/2009
och förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter samt
sådana varor som avses i 7 § förordningen om kosmetiska
produkter, med undantag för frågor som rör produkternas
brandfarliga, oxiderande eller explosiva egenskaper,
b) producenters skyldighet enligt 3-5 och 8 §§ förordningen
(2009:1031) om producentansvar för läkemedel ta emot avfall
som utgörs av läkemedel och informera om möjligheten att lämna
avfall som utgörs av läkemedel,
c) blandningar som är avsedda att användas vid tatuering
enligt förordningen (2012:503) om tatueringsfärger, och
d) skyldighet att anmäla produkter till produktregistret
enligt 5 § förordningen om tatueringsfärger, och
2. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer
med kraven i
a) förordning (EG) nr 1223/2009, och
b) post 75 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006.
Förordning (2022:1174).
24 § Naturvårdsverket
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
a) producentansvaret enligt förordningen (2008:834) om
producentansvar för batterier, med undantag för frågor om hur
insamlingen av batterier lokalt uppfyller kraven i 19 och
20 §§ i den förordningen,
b) förordningen (2021:996) om engångsprodukter, med undantag
för frågor om hur 17-22 och 28 §§ i den förordningen uppfylls
lokalt,
c) förordningen (2021:998) om producentansvar för vissa
tobaksvaror och filter, med undantag för frågor om hur
hanteringen av sådant avfall som omfattas av förordningen
lokalt uppfyller kraven i den förordningen,
d) förordningen (2021:999) om producentansvar för ballonger,
e) förordningen (2021:1000) om producentansvar för
våtservetter,
f) förordningen (2021:1001) om producentansvar för
fiskeredskap, med undantag för frågor om hur hanteringen av
sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller
kraven i den förordningen,
g) förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter,
h) förbud mot att släppa ut varor på marknaden som har
meddelats med stöd av 15 kap. 40 § 2 miljöbalken,
i) förordningen (2022:1274) om producentansvar för
förpackningar, med undantag för frågor om hur hanteringen av
sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller
kraven i den förordningen,
j) förordningen (2022:1276) om producentansvar för
elutrustning, med undantag för frågor om hur hanteringen av
sådant avfall som omfattas av förordningen lokalt uppfyller
kraven i den förordningen,
k) förordningen (2023:132) om producentansvar för bilar, med
undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som
omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den
förordningen,
l) förordningen (2023:133) om producentansvar för däck, med
undantag för frågor om hur hanteringen av sådant avfall som
omfattas av förordningen lokalt uppfyller kraven i den
förordningen,
m) förordning (EG) nr 1013/2006 när det gäller frågor som
verket är behörig myndighet för, och
n) förordning (EU) nr 1257/2013 när det gäller frågor som
verket är behörig myndighet för och de skyldigheter som den
driftsansvariga på en fartygsåtervinningsanläggning har enligt
artikel 13.2, och
2. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer
med kraven i
a) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20
december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall,
b) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den
6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade
batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv
91/157/EEG med undantag för krav på frånvaro av vissa metaller
i batterier, och
c) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4
juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk
och elektronisk utrustning (WEEE). Förordning (2023:137).
25 § Statens jordbruksverk har ansvar för tillsynen i fråga om
kontroll av utrustning som är avsedd att användas yrkesmässigt
för spridning av växtskyddsmedel enligt förordningen
(2014:425) om bekämpningsmedel. Förordning (2022:1304).
26 § Strålsäkerhetsmyndigheten har, när det gäller
olägenheter från joniserande strålning, ansvar för tillsynen
i fråga om verksamheter som är tillståndspliktiga enligt
miljöprövningsförordningen (2013:251) och är kärntekniska
verksamheter enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
eller verksamheter med joniserande strålning enligt
strålskyddslagen (2018:396).
Strålsäkerhetsmyndigheten får överlåta uppgiften att utöva
tillsyn enligt första stycket åt en kommunal nämnd enligt
1 kap. 19 och 20 §§.
Strålsäkerhetsmyndigheten får överlåta uppgiften att utöva
tillsyn enligt första stycket åt länsstyrelsen, om
1. länsstyrelsen enligt 29 § första stycket 1 har ansvar för
tillsynen i fråga om verksamheten, och
2. länsstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten är överens om
överlåtelsen. Förordning (2018:513).
26 a § Sveriges geologiska undersökning har ansvar för
tillsynen i fråga om geologisk lagring av koldioxid.
Förordning (2014:430).
27 § Transportstyrelsen
1. har ansvar för tillsynen enligt miljöbalken i fråga om
a) användningen av marina bränslen i fartyg enligt
svavelförordningen (2014:509),
b) utrustning i fartyg som innehåller kontrollerade ämnen
enligt förordning (EU) nr 517/2014 eller förordning (EG) nr
1005/2009, och
c) de skyldigheter i fråga om fartyg som följer av
artiklarna 4-12 i förordning (EU) nr 1257/2013, och
2. är marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer
med kraven i förordning (EU) nr 517/2014 eller förordning (EG)
nr 1005/2009 i fråga om utrustning i fartyg som innehåller
kontrollerade ämnen. Förordning (2023:744)
27 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är
marknadskontrollmyndighet och utövar kontroll enligt
förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer
med kraven i rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar
beträffande aerosolbehållare, i fråga om aerosolbehållare med
innehåll som inte är brandfarligt. Förordning (2022:1174).
28 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
sjöfarten och luftfarten när det gäller sådan dumpning och
förbränning av avfall som regleras genom 15 kap. 27–29 §§
miljöbalken.
Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med Polismyndigheten,
Tullverket och Kustbevakningen. Förordning (2016:808).
28 a § I fråga om transporter av avfall som regleras i
förordning (EG) nr 1013/2006 har
1. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansvar för tillsynen i
Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län,
2. Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvar för tillsynen i
Norrbottens och Västerbottens län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län ansvar för tillsynen i Blekinge,
Kalmar, Kronobergs och Skåne län,
4. Länsstyrelsen i Stockholms län ansvar för tillsynen i
Gotlands, Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands,
Örebro och Östergötlands län, och
5. Länsstyrelsen i Västra Götalands län ansvar för tillsynen
i Hallands, Jönköpings, Värmlands och Västra Götalands län.
Länsstyrelsen ska i tillsynen samverka med andra berörda
länsstyrelser och med Kustbevakningen, Polismyndigheten och
Tullverket. Förordning (2015:657).
29 § Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen i fråga om
1. verksamheter som är tillståndspliktiga enligt
miljöprövningsförordningen (2013:251) och bilagan till
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd, utom den tillsyn som omfattas av
a) Strålsäkerhetsmyndighetens ansvar enligt 26 §, eller
b) Sveriges geologiska undersöknings ansvar enligt 26 a §,
2. vattenverksamheter, utom sådana vattentäkter som omfattas
av tillståndsplikt som kommunen har föreskrivit enligt 9 kap.
10 § miljöbalken,
3. föroreningsskador enligt 10 kap. 1 § första stycket
miljöbalken orsakade av en verksamhet som i
miljöprövningsförordningen (2013:251) är beskriven som en
tillståndspliktig verksamhet och
a) är i drift, eller
b) har upphört efter den 30 juni 1969, om tillsynen vid
tidpunkten för verksamhetens upphörande inte hade överlåtits
till kommunen, och
4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken orsakade
av en verksamhet eller åtgärd som länsstyrelsen har
tillsynsansvar för.
Länsstyrelsen får överlåta uppgiften att utöva tillsyn enligt
första stycket åt en kommunal nämnd enligt 1 kap. 19 och
20 §§.
Länsstyrelsens ansvar för sådan tillsyn som avses i lagen
(1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor regleras särskilt i
den lagen. Förordning (2015:238).
30 § Om länsstyrelsen har ansvar för en viss verksamhet enligt
29 § första stycket 1 eller 2, ska länsstyrelsen också ansvara
för tillsynen enligt miljöbalken över verksamheten när det
gäller
1. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar
som anges i 19 § 7-9, 11-13, 16, 17 och 19 i fråga om
a) primärleverantörers hantering av kemiska produkter,
biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande
på marknaden,
b) andras än primärleverantörers hantering av kemiska
produkter eller biotekniska organismer, och
c) andras än primärleverantörers hantering av varor som inte
innebär utsläppande på marknaden,
2. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 §
miljöbalken följs, och
3. avfall, farligt avfall och producentansvar.
Länsstyrelsen ska dock inte ha ansvar för
1. sådan tillsyn som Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt
20 § eller som Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 §,
eller
2. sådan tillsyn eller kontroll som Transportstyrelsen har
ansvar för enligt 27 §. Förordning (2022:1174).
30 a § Om länsstyrelsen har ansvar för en viss verksamhet
enligt 29 § första stycket 1 eller 2
1. är länsstyrelsen även behörig myndighet att utföra kontroll
enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/625 när det gäller
bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken och förordning (EG)
nr 1107/2009 i fråga om
a) primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel som inte
innebär utsläppande på marknaden, och
b) andras än primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel,
och
2. ska länsstyrelsen utföra kontroll enligt förordning (EU)
2019/1020 av andras än primärleverantörers utsläppande på
marknaden av kemiska produkter när det gäller bestämmelserna i
a) de EU-förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-13, 16, 17 och
19,
b) direktiv 2004/42/EG, och
c) direktiv 2006/66/EG.
Länsstyrelsen ska dock inte ha ansvar för sådan kontroll som
Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §.
Förordning (2022:1174).
31 § Den kommunala nämnden har, utöver det som följer av
26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken, ansvar för tillsynen i
fråga om
1. tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap.
miljöbalken, som inte särskilt anges i
miljöprövningsförordningen (2013:251) eller bilagan till
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd,
2. vattentäkter som omfattas av tillståndsplikt som kommunen
har föreskrivit enligt 9 kap. 10 § miljöbalken,
3. föroreningsskador som inte omfattas av länsstyrelsens
ansvar enligt 29 § första stycket 3,
4. andra miljöskador enligt 10 kap. 1 § miljöbalken, om
skadorna har orsakats av en verksamhet eller åtgärd som den
kommunala nämnden har tillsynsansvaret för,
5. hantering av kemiska produkter, biotekniska organismer och
varor i andra verksamheter än miljöfarliga verksamheter enligt
9 kap. miljöbalken, utom när det gäller den tillsyn över
primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska
produkter, biotekniska organismer och varor som
Kemikalieinspektionen ansvarar för enligt 21 § första stycket
1 a och b,
6. utrustning i motorfordon, flyg och tåg som innehåller
kontrollerade ämnen enligt förordning (EU) nr 517/2014 eller
förordning (EG) nr 1005/2009, och
7. hur 17-22 och 28 §§ förordningen (2021:996) om
engångsprodukter uppfylls lokalt. Förordning (2024:485).
32 § Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en
viss verksamhet enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken
eller enligt 1 kap. 19 och 20 §§ denna förordning, ska nämnden
också ansvara för tillsynen över verksamheten när det gäller
1. att föreskrifter meddelade med stöd av 12 kap. 10 §
miljöbalken följs,
2. bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken samt de EU-
förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-13, 16, 17 och 19 i
fråga om
a) primärleverantörers hantering av kemiska produkter,
biotekniska organismer och varor som inte innebär utsläppande
på marknaden, och
b) andras än primärleverantörers hantering av kemiska
produkter, biotekniska organismer och varor, och
3. att andra än primärleverantörer följer sådana föreskrifter
om förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden som
har meddelats med stöd av 15 kap. 40 § miljöbalken.
Nämndens tillsynsansvar enligt första stycket omfattar inte
den tillsyn som Arbetsmiljöverket har ansvar för enligt 20 §,
Livsmedelsverket har ansvar för enligt 22 § eller
Transportstyrelsen har ansvar för enligt 27 §.
Förordning (2022:1174).
32 a § Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en
viss verksamhet enligt 31 eller 32 §, är nämnden även behörig
myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning
(EU) 2017/625 över verksamheten när det gäller bestämmelserna
i 14 kap. miljöbalken och förordning (EG) nr 1107/2009 i fråga
om
1. primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel som inte
innebär utsläppande på marknaden, och
2. andras än primärleverantörers hantering av växtskyddsmedel.
Förordning (2022:1174).
32 b § Om en kommunal nämnd har ansvar för tillsynen över en
viss verksamhet enligt 31 eller 32 § ska nämnden också utföra
kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av att kemiska
produkter, varor och förpackningar uppfyller krav vid
tillhandahållande på marknaden i fråga om utformning,
märkning, innehållsförteckning, säkerhetsdatablad och annan
information i
1. de EU-förordningar som anges i 19 § 7-9, 11-13, 15-17 och
19,
2. direktiv 94/62/EG,
3. direktiv 2004/42/EG,
4. direktiv 2006/66/EG,
5. direktiv 2011/65/EU, och
6. direktiv 2012/19/EU.
Förordning (2022:1174).
32 c § Vid sådan kontroll som avses i 30 a och 32 b §§ ska
länsstyrelsen och den kommunala nämnden ha det ansvar som en
marknadskontrollmyndighet har enligt artiklarna 11.1-11.3,
11.5-11.7, 11.9, 16.1-16.5, 17-19 och 20.1 i förordning (EU)
2019/1020. Förordning (2022:1174).
32 d § En länsstyrelse och en kommunal nämnd ska vid behov
informera den myndighet som är marknadskontrollmyndighet
enligt denna förordning innan en åtgärd vidtas enligt
artikel 16.5 eller 19 i förordning (EU) 2019/1020.
När länsstyrelsen eller den kommunala nämnden har vidtagit
åtgärder enligt artikel 16 eller 19 i förordning (EU)
2019/1020 ska den snarast möjligt informera den ansvariga
marknadskontrollmyndigheten om åtgärden.
Förordning (2022:1174).
Införsel och utförsel
33 § En tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen eller
kontrollen i fråga om utsläppande på marknaden av kemiska
produkter, biotekniska organismer eller varor, har också
ansvar för tillsynen eller kontrollen i fråga om införseln
till Sverige och utförseln från Sverige av sådana produkter,
organismer och varor.
Tillsynsmyndigheten ska i tillsynen eller kontrollen samverka
med Tullverket. Förordning (2022:1174).
Särskilda uppgifter enligt EU-förordningar
34 § Försvarsinspektören för hälsa och miljö ska vid tillsyn
enligt miljöbalken av kosmetiska produkter även utföra de
uppgifter som enligt artiklarna 24, 25.1, 25.5 första stycket,
26, 27.1 och 27.5 i förordning (EG) nr 1223/2009 ska skötas av
en behörig myndighet.
En kommunal nämnd ska vid tillsyn enligt miljöbalken eller
kontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 av kosmetiska
produkter även utföra de uppgifter som enligt artiklarna 24,
25.1, 25.5 första stycket, 26, 27.1 och 27.5 i förordning (EG)
nr 1223/2009 ska skötas av en behörig myndighet.
Inspektören och den kommunala nämnden ska rådgöra med
Läkemedelsverket innan åtgärder vidtas enligt artikel 27.1 i
förordning (EG) nr 1223/2009. Förordning (2022:1174).
35 § En myndighet som enligt detta kapitel är behörig
myndighet att utföra kontroll enligt artikel 4 i förordning
(EU) 2017/625 ska inom sitt ansvarsområde också utföra annan
offentlig verksamhet i enlighet med den förordningen.
Förordning (2022:1174).
36 § Ett organ eller en fysisk person som utför delegerade
uppgifter i enlighet med artikel 28 eller 31 i förordning (EU)
2017/625 ska till den delegerande myndigheten löpande
1. redovisa vilka kontroller som utförs och resultatet av
dessa, och
2. översända de handlingar som den tar emot vid utförandet av
uppgiften. Förordning (2022:1174).
37 § Kemikalieinspektionen ska i frågor som rör utsläppande på
marknaden av växtskyddsmedel och hållbar användning av
växtskyddsmedel
1. samordna samarbetet och kontakterna med Europeiska
kommissionen och övriga medlemsstater i Europeiska unionen i
enlighet med artikel 4.2 b i förordning (EU) 2017/625, och
2. hantera de ärenden som Livsmedelsverket överlämnar i sin
roll som kontaktpunkt för systemet för snabb varning
respektive förbindelseorgan enligt förordningen (2009:1426)
med instruktion för Livsmedelsverket och i övrigt bistå med
det underlag som Livsmedelsverket behöver för att fullgöra
sina uppgifter som kontaktpunkt och förbindelseorgan.
Förordning (2023:621).
38 § Statens jordbruksverk ska samordna samarbetet och
kontakterna med Europeiska kommissionen och övriga
medlemsstater i Europeiska unionen i enlighet med
artikel 4.2 b i förordning (EU) 2017/625 i frågor som rör
avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön
enligt förordningen (2002:1086) om utsättning av genetiskt
modifierade organismer i miljön och förordning (EG)
nr 1829/2003. Förordning (2022:1174).
39 § Kemikalieinspektionen och Statens jordbruksverk ska inom
sina ansvarsområden enligt 37-38 §§ utföra de uppgifter som en
medlemsstat har enligt artikel 100 i förordning (EU) 2017/625.
Förordning (2022:1174).
3 kap. Tillsynsvägledning och tillsynsstrategi
1 § En tillsynsvägledande myndighet som avses i någon av 2, 3,
4, 4 a, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 eller 16 §, ska inom
sitt vägledningsområde ge tillsynsvägledning i fråga om
1. tillämpningen av miljöbalken, föreskrifter meddelade med
stöd av miljöbalken och EU-förordningar inom miljöbalkens
tillämpningsområde, och
2. kontroll enligt förordning (EU) 2017/625 eller förordning
(EU) 2019/1020 av EU-förordningar och bestämmelser som
genomför EU-direktiv inom miljöbalkens tillämpningsområde.
Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå ska
inom sitt vägledningsområde särskilt ge stöd till
länsstyrelsernas tillsynsvägledning till kommunerna.
Förordning (2022:1174).
1 a § Tillsynsvägledande myndigheter ska samverka i frågor om
tillsynsvägledning i den mån det krävs för en samordnad
tillsynsvägledning som främjar en effektiv och enhetlig
tillsyn.
Av 4 a § förordningen (2012:989) med instruktion för
Naturvårdsverket följer att Naturvårdsverket ska ta initiativ
till en sådan samverkan. Förordning (2022:188).
Vägledningsområden
2 § Naturvårdsverket ska ge
1. tillsynsvägledning till kommunala nämnder och
länsstyrelser, om inte annat följer av 3-15 §§, och
2. allmän tillsynsvägledning till tillsynsmyndigheter i frågor
som avser tillämpningen av 26 och 30 kap. miljöbalken.
Förordning (2020:647).
3 § Affärsverket svenska kraftnät ska ge tillsynsvägledning i
frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap. miljöbalken.
4 § Boverket ska ge tillsynsvägledning i frågor om kemiska
produkter och biotekniska organismer i de fall frågorna
regleras i föreskrifter som Bover-ket har meddelat med stöd av
förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska
organismer.
4 a § Folkhälsomyndigheten ska ge tillsynsvägledning i frågor
om
1. hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt 9 kap.
miljöbalken,
2. smittskydd och övrigt hälsoskydd av hygienisk eller
medicinsk karaktär, med undantag för frågor som omfattas av
Socialstyrelsens vägledningsområde enligt 11 § 1, och
3. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken, om frågorna omfattas
av beslut som Folkhälsomyndigheten har meddelat enligt
förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel.
Förordning (2014:430).
5 § Havs- och vattenmyndigheten ska ge tillsynsvägledning i
frågor om
1. miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken inom sitt
ansvarsområde,
2. vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken,
3. enskilda avlopp enligt 9 kap. miljöbalken,
4. vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken, med undantag
för frågor om markavvattning,
5. dumpning enligt 15 kap. miljöbalken,
6. fiske och vattenbruk, med undantag för frågor som omfattas
av Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §,
7. skydd av grundvatten, och
8. invasiva främmande arter enligt 3 § 2 förordningen
(2018:1939) om invasiva främmande arter.
Förordning (2020:419).
6 § Kemikalieinspektionen ska ge tillsynsvägledning i
frågor om
1. utsläppande på marknaden, införsel, utförsel och
allmänhetens hantering av kemiska produkter, biotekniska
organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken och de
EU-förordningar som anges i 2 kap. 19 § 7–9, 11–14, 16, 17
och 19 denna förordning, och
2. förbud mot att släppa ut kemiska produkter på marknaden
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap.
40 § miljöbalken.
Första stycket gäller inte frågor som omfattas av Boverkets
vägledningsområde enligt 4 § eller Läkemedelsverkets
vägledningsområde enligt 7 §. Förordning (2018:1804).
7 § Läkemedelsverket ska ge tillsynsvägledning i frågor som
regleras i
1. förordning (EG) nr 1223/2009,
2. förordningen (2013:413) om kosmetiska produkter,
3. förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av
vissa flyktiga lösningsmedel m.m.,
4. post 75 i bilaga XVII till förordning (EG) nr 1907/2006,
och
5. förordningen (2012:503) om tatueringsfärger.
Förordning (2021:1232).
8 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ge
tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga verksamheter
enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i
1. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,
2. förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller
3. bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga
olyckor i förordningen (2013:319) om utvinningsavfall.
Myndigheten ska stödja Kemikalieinspektionen i tillsynsfrågor
om kemiska produkters brandfarliga, explosiva och oxiderande
egenskaper. Förordning (2015:238).
9 § Riksantikvarieämbetet ska ge tillsynsvägledning i frågor
om kulturreservat.
10 § Skogsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
1. tillämpningen av 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken i
de fall frågorna rör skogsbruk och regleras i skogsvårdslagen
(1979:429),
2. verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan påverka
miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap.
27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn
enligt 2 kap. 7, 8 eller 9 § denna förordning, och
3. tillämpningen av 14 kap. miljöbalken och de EU-förordningar
som anges i 2 kap. denna förordning, om frågorna rör
skogsbruket och Kemikalieinspektionen inte har
vägledningsansvaret enligt 6 §.
11 § Socialstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i frågor om
1. hälsoskydd som rör yrkesmässig hygienisk verksamhet, och
2. tillämpningen av 15 kap. miljöbalken, om frågorna avser
hanteringen av sådant avfall som i bilaga 3 till
avfallsförordningen (2020:614) beskrivs som avfall från
förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller
förebyggande av sjukdomar hos människor
a) där det ställs särskilda krav på insamling och
bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 2 kap. 3 §
avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall
(avfallstyp 18 01 03*),
b) i form av kemikalier som består av eller som innehåller
farliga ämnen och som enligt 2 kap. 3 § avfallsförordningen
ska anses vara farligt avfall (avfallstyp 18 01 06*),
c) i form av cytotoxiska läkemedel och cytostatika som enligt
2 kap. 3 § avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall
(avfallstyp 18 01 08*), eller
d) som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01 10*).
Förordning (2020:819).
12 § Statens energimyndighet ska ge tillsynsvägledning i
frågor om verksamhetsutövares egenkontroll när det gäller
hushållning med energi och användning av förnyelsebara
energikällor.
13 § Statens jordbruksverk ska ge tillsynsvägledning i frågor
om
1. djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks-
och trädgårdsområdet utom i frågor som omfattas av
Kemikalieinspektionens vägledningsområde enligt 6 §,
2. föreskrifter som Statens jordbruksverk har meddelat med
stöd av förordningen (2014:425) om bekämpningsmedel,
3. hantering av sådant avfall som i bilaga 3 till
avfallsförordningen (2020:614) beskrivs som avfall från
forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av
djursjukdomar där det ställs särskilda krav på insamling och
bortskaffande på grund av smittofara och som enligt 2 kap. 3 §
avfallsförordningen ska anses vara farligt avfall (avfallstyp
18 02 02*). Förordning (2022:1419).
14 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge tillsynsvägledning
i frågor om
1. verksamheter som avses i 9 kap. 6, 6 a och 6 b §§
miljöbalken i de fall frågorna regleras i strålskyddslagen
(2018:396) eller strålskyddsförordningen (2018:506), och
2. föroreningsskador och andra miljöskador som avses i 10
kap. miljöbalken orsakade av radioaktiva ämnen.
Förordning (2018:513).
15 § I frågor om tillämpningen av bestämmelserna om genteknik
i 13 kap. miljöbalken är tillsynsmyndigheten också
tillsynsvägledande myndighet inom det område som motsvarar
myndighetens tillsynsansvar.
Första stycket innebär inte någon inskränkning i de centrala
och samordnande uppgifter för kontrollen av genetiskt
modifierade organismer som Naturvårdsverket och
Gentekniknämnden har enligt förordningen (2002:1086) om
utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.
Förordning (2020:647).
16 § Länsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i länet. I
länsstyrelsernas tillsynsvägledning ingår att ge kommunerna
stöd för att utveckla tillsynen.
Från länsstyrelsens vägledningsområde undantas den tillsyn
som utövas av Skogsstyrelsen och försvarsinspektören för
hälsa och miljö. Förordning (2017:801).
Planer för tillsynsvägledning
17 § Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten,
Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk,
Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ska ha planer för
tillsynsvägledning. Planerna ska omfatta en period om två år.
Planerna ska ses över minst en gång varje år och utöver det
vid behov.
Av planen ska det framgå hur myndigheten har tagit hänsyn till
tillsynsstrategin. Förordning (2022:1427).
18 § Länsstyrelsen ska på begäran av Naturvårdsverket lämna
uppgifter till verket om vilka tillsynsvägledande insatser som
länsstyrelsen har genomfört eller planerar.
Tillsynsstrategi
19 § Naturvårdsverket ska i samverkan med centrala
tillsynsvägledande myndigheter se till att det finns
nationella mål för tillsynen enligt miljöbalken och en
strategi för att uppnå de målen (nationell tillsynsstrategi).
Förordning (2020:647).
20 § Varje nationell tillsynsstrategi ska omfatta en period om
fyra år. Den ska ses över minst en gång varje år och utöver
det vid behov. Förordning (2022:1427).
Redovisning till regeringen
21 § Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år lämna
en redovisning till regeringen av hur tillsynen enligt
miljöbalken kan utvecklas och förbättras. Redovisningen ska
tas fram i samverkan med övriga tillsynsvägledande myndigheter
och omfatta de brister i tillsynen som verket identifierat och
en beskrivning av hur de kan åtgärdas. Förordning (2020:647).
Övergångsbestämmelser
2011:13
1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2011. Genom
förordningen upphävs förordningen (1998:900) om tillsyn enligt
miljöbalken.
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om tillsynsärenden som
har inletts före ikraftträdandet.
2013:268
1. Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
2. I fråga om verksamheter som vid ikraftträdandet omfattas
av ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken behöver
tillsynsmyndigheten inte genomföra tillsynsbesök enligt
10 a § förrän efter den 6 januari 2014.
2013:910
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Bestämmelsen i 3 kap. 4 a § 3 i sin nya lydelse gäller
även för frågor som omfattas av beslut som Socialstyrelsen
har meddelat enligt förordningen (2000:338) om
biocidprodukter före den 1 januari 2014.
3. Folkhälsomyndigheten ska i de frågor som omfattas av
myndighetens tillsynsvägledningsansvar fullgöra de uppgifter
som anges i 1 kap. 21 § även i de fall Socialstyrelsen som
operativ tillsynsmyndighet enligt 2 kap. 3 § före
ikraftträdandet enligt 1 kap. 18 och 19 §§ har överlåtit åt
en kommunal nämnd att utöva den operativa tillsynen.
2016:832
1. Denna förordning träder i kraft den 15 augusti 2016.
2. Bestämmelsen i 1 kap. 10 a § tillämpas första gången i
fråga om tillsynsprogram med utgångspunkt i den operativa
tillsynsmyndighetens tillsynsplan för 2017.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tillsyn som
bedrivs med utgångspunkt i den operativa tillsynsmyndighetens
tillsynsplan för 2016.
2020:647
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2020.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 19 § tillämpas första gången i
fråga om en nationell tillsynsstrategi för åren 2022-2024.
2023:744
1. Denna förordning träder i kraft den 2 januari 2024.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om tillsyn
som avser skyldigheter som hänför sig till verksamhet före den
1 januari 2024.
2024:978
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden
som har inletts hos en prövningsmyndighet före
ikraftträdandet.