Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2010:950 ·
Visa register
Lag (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 2010-07-01
Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:1134
Ikraft: 2022-01-01 överg.best.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar
vid radiologiska olyckor, om skyldighet att försäkra eller på
annat sätt ekonomiskt säkerställa ansvaret och om ersättning
av statsmedel i vissa fall.
Definitioner
2 § Med kärnämne avses i denna lag
1. uran, plutonium eller ett annat ämne som används eller kan
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle),
2. en förening som innehåller ett sådant ämne som avses i 1,
och
3. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Med kärnämne avses inte naturligt uran eller utarmat uran när
det transporteras eller förvaras tillfälligt.
3 § Med kärnavfall avses i denna lag
1. använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar,
2. ett radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk
anläggning och inte har framställts eller tagits ur
anläggningen för att användas i undervisnings- eller
forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska,
industriella eller kommersiella ändamål,
3. material eller annat som har blivit radioaktivt förorenat
i en kärnteknisk anläggning och inte längre ska användas i en
sådan anläggning, och
4. radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som
avvecklas.
4 § Med kärnreaktor avses i denna lag en anordning som
innehåller kärnbränsle under sådana förhållanden att klyvning
av atomkärnor i en självunderhållande kedjereaktion kan
uppkomma i anordningen utan tillskott av neutroner från en
annan källa.
5 § Med kärnteknisk anläggning avses i denna lag
1. en kärnreaktor som inte har infogats i ett fartyg eller
annat transportmedel för att användas som kraftkälla för
transportmedlet,
2. en anläggning för utvinning, framställning, hantering
eller bearbetning av kärnämne,
3. en anläggning för hantering eller bearbetning av
kärnavfall,
4. en anläggning för slutförvaring av kärnämne eller
kärnavfall,
5. en anläggning för förvaring eller lagring av kärnämne
eller kärnavfall, om anläggningen inte är avsedd endast för
tillfällig förvaring under transport, och
6. en kärnreaktor eller annan kärnteknisk anläggning som
avvecklas.
6 § Med radiologisk olycka avses i denna lag en händelse
eller serie av händelser med samma ursprung som orsakar en
skada till följd av
1. joniserande strålning från en strålningskälla i en
kärnteknisk anläggning,
2. radioaktiva egenskaper hos kärnämne eller kärnavfall,
eller
3. radioaktiva egenskaper i förening med giftiga, explosiva
eller andra farliga egenskaper hos kärnämne eller kärnavfall.
7 § Med radiologisk skada avses i denna lag en skada som har
orsakats av eller uppkommit till följd av en radiologisk
olycka och är
1. en personskada eller sakskada,
2. en ekonomisk förlust som är en direkt följd av en
personskada eller sakskada,
3. en inkomstförlust som inte omfattas av 1 eller 2 men till
följd av en betydande försämring av miljön har orsakats av en
skada på ett ekonomiskt intresse som är direkt knutet till
miljön, och
4. en kostnad för att återställa miljön eller kompensera för
förlorade miljövärden, om det är en miljöskada som inte är
obetydlig och den eller de åtgärder som kostnaden avser har
godkänts som rimliga av den myndighet som regeringen
bestämmer.
Med radiologisk skada avses också en kostnad för att, efter
en radiologisk olycka eller vid en allvarlig och överhängande
fara för en sådan olycka, vidta rimliga åtgärder för att
förebygga en skada som avses i första stycket 1, 2, 3 eller 4
och en skada till följd av sådana förebyggande åtgärder.
8 § I denna lag avses med
Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade
konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i
dess lydelse enligt det i Paris den 28 januari 1964 avslutade
tilläggsprotokollet eller nämnda konvention i dess lydelse
enligt detta protokoll och de i Paris den 16 november 1982
och den 12 februari 2004 avslutade ändringsprotokollen,
tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963
avslutade tillläggskonventionen till Pariskonventionen i den
lydelse som tilläggskonventionen har fått genom det i Paris
den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet samt de i
Paris den 16 november 1982 och den 12 februari 2004 avslutade
ändringsprotokollen,
Wienkonventionen: den i Wien den 21 maj 1963 avslutade
konventionen om civilrättsligt ansvar för atomskada eller
denna konvention i dess lydelse enligt det i Wien den 29
september 1997 avslutade ändringsprotokollet,
det gemensamma protokollet: det i Wien den 21 september 1988
undertecknade protokollet rörande tillämpningen av
Wienkonventionen och Pariskonventionen,
konventionsstat: en stat som har tillträtt Pariskonventionen,
tilläggskonventionsstat: en stat som har tillträtt
tilläggskonventionen,
anläggningsstat: den konventionsstat inom vars område en
kärnteknisk anläggning ligger eller, om anläggningen inte
ligger inom någon stats område, den konventionsstat som
driver eller har godkänt anläggningen,
innehavare av en svensk anläggning: den som driver eller
innehar en kärnteknisk anläggning i Sverige,
innehavare av en utländsk anläggning: den som i fråga om en
kärnteknisk anläggning utanför Sverige är att anse som
anläggningens innehavare enligt lagen i anläggningsstaten,
anläggningshavare: innehavare av en kärnteknisk anläggning,
säkerhet: en ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säkerhet
för fullgörande av ersättningsansvar vid radiologiska
olyckor, och
den som har ställt säkerhet: den som utan att vara ansvarig
anläggningshavare har utfärdat en ansvarsförsäkring eller
ställt annan ekonomisk säkerhet för fullgörande av
anläggningshavarens ersättningsansvar enligt denna lag.
Tillämpning
9 § Om inte annat följer av denna lag, ska lagen tillämpas på
radiologiska skador som har uppkommit i
1. Sverige eller inom Sveriges ekonomiska zon,
2. en annan konventionsstat, dess ekonomiska zon eller en
annan maritim zon som staten har inrättat enligt
internationell rätt, eller
3. ett annat land, dess ekonomiska zon eller en annan maritim
zon som landet har inrättat enligt internationell rätt, om
landet
a) har tillträtt Wienkonventionen och det gemensamma
protokollet och den ansvariga anläggningshavarens anläggning
är belägen i en konventionsstat som har tillträtt det
gemensamma protokollet,
b) vid tidpunkten för den radiologiska olyckan inte har någon
kärnteknisk anläggning på sitt territorium, i sin ekonomiska
zon eller i en annan maritim zon som landet har inrättat
enligt internationell rätt, eller
c) vid tidpunkten för den radiologiska olyckan har en
lagstiftning som erbjuder motsvarande ersättningsförmåner och
som bygger på samma principer som bestämmelserna i
Pariskonventionen och tilläggskonventionen.
Lagen ska tillämpas även om den radiologiska skadan har
uppkommit på ett fartyg eller ett luftfartyg som är
registrerat i Sverige, i en annan konventionsstat eller i ett
land som avses i första stycket 3, dock inte om fartyget
eller luftfartyget befann sig inom ett område som tillhör
någon annan stat än dem som avses i första stycket.
10 § Om det samtidigt med en radiologisk olycka som har
medfört en radiologisk skada har inträffat en annan händelse
som medfört en skada, ska denna lag tillämpas på den skadan i
den utsträckning skadan inte kan särskiljas från den
radiologiska skadan. Detta gäller dock inte i fråga om ansvar
som någon annan än anläggningshavaren kan ha enligt särskilda
bestämmelser om skador till följd av joniserande strålning.
11 § Denna lag gäller inte skador orsakade av en radiologisk
olycka som är en direkt följd av en krigshandling eller en
liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller
uppror.
12 § Vid tillämpningen av denna lag ska två eller flera
svenska kärntekniska anläggningar anses som en anläggning, om
anläggningarna har samma innehavare och ligger nära varandra.
Denna anläggning ska också anses omfatta anläggningar som
innehåller kärnämne eller kärnavfall men som inte är
kärntekniska anläggningar, om anläggningarna har samma
innehavare som de kärntekniska anläggningarna och ligger nära
dem.
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet
besluta att denna lag inte ska tillämpas i fråga om
kärntekniska anläggningar, kärnämnen och kärnavfall där den
risk som är förenad med anläggningarna, ämnena eller avfallet
är liten.
14 § Regeringen får meddela föreskrifter om att ett land
eller en del av ett land ska likställas med en
konventionsstat vid tillämpningen av denna lag.
Huvudregel om ansvaret vid radiologiska olyckor
15 § Om det inträffar en radiologisk olycka i en kärnteknisk
anläggning eller med kärnämne eller kärnavfall från en sådan
anläggning, ska anläggningshavaren ersätta de radiologiska
skador som olyckan medför.
Första stycket gäller inte
1. skador på den kärntekniska anläggningen, en närbelägen
kärnteknisk anläggning eller en kärnteknisk anläggning som
uppförs i närheten,
2. skador på annan egendom som finns inom anläggningsområdet
för en anläggning som avses i 1 och som används eller avses
att användas i anslutning till anläggningen, eller
3. om annat följer av 16–25 §§.
Ansvaret vid transporter
16 § Om det inträffar en radiologisk olycka under en
transport eller tillfällig förvaring i samband med en
transport av kärnämne eller kärnavfall mellan kärntekniska
anläggningar, ska den anläggningshavare som är avsändare
ersätta de radiologiska skador som olyckan medför. Detta
gäller dock inte om annat följer av 17–25 §§.
17 § Vid transport mellan anläggningar i Sverige eller andra
konventionsstater gäller avsändarens ersättningsansvar enligt
16 § inte i fråga om olyckor som inträffar efter den tidpunkt
då ansvaret enligt ett skriftligt avtal mellan avsändaren och
mottagaren övergår på mottagaren eller, om det inte finns
något sådant avtal, då mottagaren övertar kärnämnet eller
kärnavfallet.
Ansvaret för en transport får övergå på en annan
anläggningshavare genom ett avtal enligt första stycket
endast om denne har ett direkt ekonomiskt intresse i de
kärnämnen eller det kärnavfall som transporteras.
18 § Vid transport från Sverige eller annan konventionsstat
till ett land som inte är en konventionsstat gäller
avsändarens ersättningsansvar enligt 16 § inte i fråga om
olyckor som inträffar efter den tidpunkt då kärnämnet eller
kärnavfallet har lossats från det transportmedel som ämnet
eller avfallet anlänt till mottagarlandet med.
19 § Vid transport till Sverige eller annan konventionsstat
från ett land som inte är en konventionsstat, ska den
anläggningshavare som är mottagare av transporten ersätta de
radiologiska skador som olyckan medför, om
1. mottagaren skriftligen har samtyckt till transporten, och
2. olyckan inträffar efter den tidpunkt då kärnämnet eller
kärnavfallet har lastats på det transportmedel som ämnet
eller avfallet ska transporteras med.
Transporter till eller från reaktordrivna transportmedel
20 § Om det inträffar en radiologisk olycka under en
transport mellan å ena sidan en kärnteknisk anläggning i
Sverige eller en annan konventionsstat och å andra sidan en
kärnreaktor som används som kraftkälla i ett fartyg eller
annat transportmedel, ska innehavaren av den kärntekniska
anläggningen ersätta de radiologiska skador som olyckan
medför.
Ersättningsansvaret gäller dock inte i fråga om olyckor som
1. vid transport från den kärntekniska anläggningen inträffar
efter den tidpunkt då kärnämnet eller kärnavfallet övertas av
den som driver eller innehar den mottagande reaktorn, eller
2. vid transport till den kärntekniska anläggningen inträffar
före den tidpunkt då kärnämnet eller kärnavfallet övertas av
innehavaren av den kärntekniska anläggningen.
Transporter mellan länder som inte är konventionsstater
21 § Om det inträffar en radiologisk olycka under en
transport eller tillfällig förvaring i samband med en
transport av kärnämne eller kärnavfall mellan länder som inte
är konventionsstater, ska den som har tillstånd till
transporten enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
ersätta de radiologiska skador som olyckan medför. Det som i
denna lag gäller i fråga om en anläggningshavares ansvar ska
då gälla tillståndshavaren.
Andra fall där olyckan inträffar utanför en anläggning
22 § Om det i ett fall som inte omfattas av 16–21 §§
inträffar en radiologisk olycka med kärnämne eller kärnavfall
som inte finns i en kärnteknisk anläggning, ska den
anläggningshavare som vid tidpunkten för olyckan har eller
senast haft ämnet eller avfallet i sin besittning ersätta de
radiologiska skador som olyckan medför. Detta gäller dock
endast om kärnämnet eller kärnavfallet har
1. kommit från en kärnteknisk anläggning i Sverige eller en
annan konventionsstat, eller
2. transporterats till Sverige från ett land som inte är en
konventionsstat.
En anläggningshavares ersättningsansvar enligt första stycket
gäller inte om en annan anläggningshavare genom ett
skriftligt avtal har övertagit ansvaret.
Andra fall där olyckan inträffar i en anläggning
23 § Om det i ett fall som inte omfattas av 16–22 §§
inträffar en radiologisk olycka med kärnämne eller kärnavfall
som förvaras tillfälligt i en kärnteknisk anläggning vid
transport till eller från en annan kärnteknisk anläggning,
ska den som innehar den kärntekniska anläggning där kärnämnet
eller kärnavfallet förvaras ersätta de radiologiska skador
som olyckan medför endast om ersättningsansvaret följer av
ett skriftligt avtal som anläggningshavaren är bunden av.
Transportörers ansvar
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får besluta att en transportör i stället för en eller flera
anläggningshavare ska vara ersättningsansvarig för de
radiologiska skador som uppkommer till följd av en
radiologisk olycka under eller i anslutning till transporten,
om
1. transportören har ansökt om ett sådant beslut och visat
att det för transporten finns en säkerhet som krävs enligt
denna lag, och
2. anläggningshavarna har samtyckt till detta.
I fråga om den transport som omfattas av beslutet ska det som
i denna lag gäller i fråga om en anläggningshavares ansvar
gälla transportören.
25 § Om det i en annan konventionsstat har meddelats ett
beslut som motsvarar ett beslut enligt 24 §, gäller det
beslutet i samma utsträckning som om det hade varit meddelat
enligt 24 §.
Anläggningshavares ansvar
26 § Om en anläggningshavare är ersättningsansvarig enligt
denna lag, får anspråk på ersättning enligt lagen eller
motsvarande bestämmelser i ett annat land riktas endast mot
anläggningshavaren, om inte annat följer av lagen eller
Sveriges internationella åtaganden.
27 § Om en anläggningshavare är ersättningsansvarig enligt
denna lag, gäller ansvaret även om anläggningshavaren eller
någon som denne ansvarar för inte har vållat skadan.
Ersättningsansvaret är obegränsat, om inte annat följer av 28
eller 29 §.
28 § Om en innehavare av en utländsk anläggning är
ersättningsansvarig och ansvaret är begränsat enligt de
bestämmelser som gäller i anläggningsstaten, ska den
begränsningen gälla för ersättning enligt denna lag.
29 § För skador i ett land utanför Sverige ska
ersättningsansvaret enligt denna lag begränsas så att
ersättningen inte överstiger det belopp som enligt det
landets bestämmelser gäller i fråga om ersättning för skador
i Sverige.
Första stycket gäller inte skador i länder som saknar
kärntekniska anläggningar eller om annat följer av lagen
(1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19
februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Säkerhet för ersättningsansvaret
30 § En innehavare av en svensk anläggning ska ha en
ansvarsförsäkring eller se till att annan ekonomisk säkerhet
ställs som vid varje tidpunkt täcker ersättningsansvaret
enligt denna lag upp till ett belopp som
1. motsvarar 700 miljoner euro, eller
2. om anläggningen är en kärnkraftsreaktor i drift för att
utvinna kärnenergi, motsvarar 1 200 miljoner euro.
31 § Regeringen får i det enskilda fallet besluta att en
säkerhet som avses i 30 § inte behöver täcka
1. mer än 70 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om
beslutet inte gäller en kärnkraftsreaktor i drift för att
utvinna kärnenergi och begränsningen är lämplig med hänsyn
till slaget av anläggning och den sannolika omfattningen av
en radiologisk olycka, eller
2. mer än 80 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om
beslutet gäller en transport av kärnämne eller kärnavfall och
begränsningen är lämplig med hänsyn till ämnenas eller
avfallets karaktär och de risker som transporten innebär.
32 § Ersättningsansvaret för skador till följd av en
radiologisk olycka under en transport får täckas av en
särskild försäkring.
33 § Den som har rätt till ersättning enligt denna lag har
rätt att få ut ersättningen direkt av den som har ställt
säkerhet.
För att befria sig från ansvar får den som har ställt
säkerhet inte mot den skadelidande åberopa omständigheter som
beror på någon annan än den skadelidande.
34 § Även om en säkerhet som har ställts enligt denna lag har
sagts upp eller på annat sätt upphört att gälla, är den som
har ställt säkerheten skyldig att fullfölja sitt åtagande, om
en radiologisk olycka som omfattades av åtagandet inträffar
1. inom två månader från det att den myndighet som regeringen
bestämmer har underrättats om att säkerheten har sagts upp
eller annars upphört att gälla, eller
2. under en transport som har påbörjats innan säkerheten
sades upp eller annars upphörde att gälla.
35 § Om den som har ställt säkerhet inte har gjort något
annat förbehåll, gäller säkerheten för anläggningshavarens
ersättningsansvar enligt denna lag eller motsvarande
lagstiftning i en annan konventionsstat.
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
ska pröva om säkerheter enligt 30–32 §§ är tillräckliga.
37 § Om ett ersättningsansvar enligt denna lag säkerställs
med såväl en eller flera ansvarsförsäkringar som andra
ekonomiska säkerheter, ska de andra säkerheterna användas för
att fullgöra ersättningsansvaret endast i den mån
ansvarsförsäkringarna inte räcker för att betala full
ersättning.
38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet
ska kunna godtas enligt denna lag.
Statlig återförsäkring
39 § Regeringen får i fråga om ansvaret vid radiologiska
olyckor göra ekonomiska åtaganden för staten. Det ska göras
genom att statliga garantier i form av
återförsäkringsåtaganden ställs ut.
För statens åtaganden ska anläggningshavare betala en avgift
för den ekonomiska risk som staten bär för kostnader som kan
uppkomma i händelse av radiologiska olyckor.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek och
betalning.
Transportcertifikat
40 § En anläggningshavare som är ersättningsansvarig enligt
15–23 §§ ska till transportören lämna över ett certifikat om
den eller de säkerheter som gäller för transporten.
Certifikatet ska vara utställt av den eller de som har ställt
säkerheterna och innehålla uppgifter om
1. anläggningshavarens namn och adress,
2. säkerheternas belopp, typ och varaktighet, och
3. vilka slag av kärnämnen eller kärnavfall och vilken
transport som säkerheterna avser.
Certifikatet ska vara försett med ett intyg om att
anläggningshavaren är innehavare av en kärnteknisk anläggning
i Pariskonventionens mening. Intyget ska vara utfärdat av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Solidariskt ansvar
41 § Om två eller flera är ersättningsansvariga för samma
skada, ska de solidariskt svara för ersättningen. Ingen av de
ansvariga är dock skyldig att betala mer än vad som följer av
att dennes ansvar är begränsat.
Om ersättningsansvaret grundas på någon av bestämmelserna om
transport eller tillfällig förvaring i 16–25 §§ och
transporten eller förvaringen avser flera partier kärnämnen
eller kärnavfall i ett och samma transportmedel eller på en
och samma förvaringsplats, är det sammanlagda
ersättningsansvaret begränsat till det högsta belopp som
gäller för någon av de ersättningsansvariga.
De ersättningsansvarigas inbördes ansvar ska bestämmas med
utgångspunkt i de olika anläggningarnas bidrag till skadans
uppkomst och övriga omständigheter.
Statlig ersättning
42 § Staten ska betala ersättning till en skadelidande som
har rätt till ersättning enligt denna lag, om den
skadelidande visar att ersättningen inte kan fås från den
ansvarige anläggningshavarens säkerhet.
Statens sammanlagda ersättningsansvar enligt första stycket
är för varje radiologisk olycka begränsat till 1 200 miljoner
euro plus ränta. Ansvaret gäller upp till detta belopp även
om den ansvarige anläggningshavarens ansvar är begränsat
enligt 30 § 1 eller 31 §.
43 § Om en skadelidande som har rätt till ersättning enligt
denna lag inte får skadan fullt ersatt från den ansvarige
anläggningshavarens säkerhet enligt 30–32 §§ eller från
staten enligt 42 §, ska staten med bidrag från andra stater
enligt tilläggskonventionen betala den ytterligare ersättning
som behövs för att ersätta skadan.
Det sammanlagda ersättningsansvar som staten har tillsammans
med andra stater enligt första stycket är för varje
radiologisk olycka begränsat till 300 miljoner euro plus
ränta.
44 § För ersättning enligt 43 § krävs att
1. den ansvarige anläggningshavarens anläggning finns i
Sverige eller annan tilläggskonventionsstat och används
endast för fredliga ändamål, och
2. svensk domstol enligt 58 § är behörig att pröva
ersättningsanspråket.
45 § För ersättning enligt 43 § krävs också att skadan har
uppkommit
1. i Sverige eller annan tilläggskonventionsstat,
2. i eller över marina områden utanför Sveriges eller en
annan tilläggskonventionsstats territorium och
a) ombord på ett fartyg som seglar under en
tilläggskonventionsstats flagg eller ett luftfartyg som är
registrerat i en tilläggskonventionsstat,
b) på en konstgjord ö, anläggning eller konstruktion som
omfattas av en tilläggskonventionsstats jurisdiktion, eller
c) drabbat en medborgare i Sverige eller annan
tilläggskonventionsstat, eller
3. i eller över den ekonomiska zon eller på den
kontinentalsockel som hör till Sverige eller annan
tilläggskonventionsstat i samband med utvinning eller
forskning av naturtillgångar inom den ekonomiska zonen eller
på kontinentalsockeln.
Det som enligt första stycket 2 c gäller i fråga om en
medborgare ska också tillämpas på ett bolag, en förening
eller ett annat samfund, en stiftelse eller annan sådan
inrättning som är hemmahörande i Sverige eller annan
tillläggskonventionsstat. Detsamma gäller en person som är
stadigvarande bosatt i en annan tilläggskonventionsstat och
som enligt den statens lagstiftning i fråga om rätten till
ersättning är jämställd med en medborgare.
Ersättningens storlek och betalning
46 § Ersättning enligt denna lag ska bestämmas med
tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga regler, om inte
annat följer av lagen.
47 § Ersättning enligt denna lag får jämkas efter vad som är
skäligt, om den skadelidande har medverkat till skadan
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.
48 § Om de medel som ska användas för betalning av ersättning
enligt denna lag inte räcker till full ersättning åt alla
skadelidande, ska betalningen fördelas proportionellt så att
förhållandet mellan varje skadelidandes fordran och den
ersättning som betalas är detsamma för alla skadelidande.
49 § Om det efter en radiologisk olycka kan befaras att de
medel som ska användas för att betala ersättning enligt denna
lag inte kommer att räcka till full ersättning åt alla
skadelidande, ska ersättningen betalas ut i delbetalningar
som fördelas proportionellt på det sätt som anges i 48 §.
Den ersättningsansvarige får med stöd av första stycket inte
dröja med en betalning längre än vad som är skäligt med
hänsyn till olyckans omfattning och omständigheterna i
övrigt.
50 § Omräkning till svensk valuta ska göras efter den kurs
som gällde den dag då den radiologiska olyckan inträffade.
Preskription
51 § Rätten till ersättning enligt denna lag går förlorad om
den skadelidande inte anmäler sitt anspråk hos eller väcker
talan mot den som är ersättningsansvarig inom tre år efter
det att den skadelidande fått kännedom om eller rimligen
borde ha fått kännedom om skadan och vem som är ansvarig för
den. En talan om ersättning ska väckas senast tio år efter
den radiologiska olyckan, om anspråket avser en annan skada
än personskada, eller senast trettio år efter olyckan, om
anspråket avser en personskada.
52 § Regeringen får meddela föreskrifter om eller i det
enskilda fallet besluta att en skadelidande trots 51 § ska ha
kvar rätten att väcka talan när det råder tvist om vilken
stats domstol som är behörig att pröva anspråket.
Återkrav och regress
53 § Ersättning enligt denna lag som har betalats till en
skadelidande, får inte krävas tillbaka från den skadelidande,
om inte annat följer av 54 §.
54 § Den som enligt denna lag har betalat ersättning eller
bidragit till en ersättning för en radiologisk skada har rätt
att i sin tur kräva ersättning endast från
1. den ansvarige anläggningshavaren,
2. en fysisk person som uppsåtligen har orsakat skadan,
3. den som i ett skriftligt avtal med den ansvarige
anläggningshavaren har åtagit sig att ersätta skadan, eller
4. en annan anläggningshavare, i den utsträckning som följer
av 41 § tredje stycket.
55 § Den som har betalat ersättning eller bidragit till en
ersättning för en radiologisk skada har i den skadelidandes
ställe rätt till ersättning av den ansvarige
anläggningshavaren eller staten, om betalningen avsett en
skada som ger rätt till ersättning enligt
1. rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om
lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport
av passagerare och deras bagage,
2. lagen (2010:510) om lufttransporter,
3. lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
4. ett internationellt fördrag, eller
5. lagstiftning i ett annat land än Sverige.
Den som uppsåtligen har orsakat skadan eller i ett skriftligt
avtal har åtagit sig att ersätta skadan har inte rätt till
ersättning enligt första stycket för det som denne har
betalat enligt 54 § 2 eller 3.
Tillsyn
56 § Tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter
följs ska utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
56 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för prövning
och tillsyn enligt denna lag och anslutande föreskrifter.
Lag (2012:33).
Straff
57 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin
skyldighet enligt denna lag att ha en ansvarsförsäkring eller
annan ekonomisk säkerhet upp till den nivå som följer av 30
eller 31 §, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Behörig domstol
58 § Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i
Sverige, om den radiologiska olyckan har inträffat
1. helt eller delvis i Sverige eller inom Sveriges ekonomiska
zon, eller
2. i sin helhet utanför en konventionsstats områden eller på
en plats som det inte är möjligt att med säkerhet bestämma
och den ansvarige anläggningshavarens anläggning är belägen i
Sverige.
Talan enligt första stycket ska väckas genom ansökan om
stämning vid Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen).
Ett mål om ersättning enligt denna lag ska handläggas enligt
de bestämmelser som gäller för stämningsmål enligt
miljöbalken. Lag (2010:951).
Ränta och rättegångskostnader
59 § Ränta och ersättning för rättegångskostnader som följer
av domstols dom eller beslut i mål om ersättning enligt denna
lag ska inte anses som ersättning enligt lagen utan ska
betalas av den ersättningsskyldige utöver ersättningen enligt
lagen.
Verkställighet av dom
60 § En dom om ersättning för radiologisk skada som har
meddelats av en behörig domstol i en annan konventionsstat
ska, när domen har fått laga kraft och får verkställas i den
stat där den har meddelats, efter en ansökan förklaras
verkställbar i Sverige utan att en ny prövning sker av den
sak som avgjorts genom domen. Lag (2014:932).
61 § En ansökan om att en dom om ersättning för radiologisk
skada ska förklaras verkställbar enligt 60 § görs till den
tingsrätt som regeringen föreskriver. Ansökan ska innehålla
1. domen i original eller i en kopia som har bestyrkts av en
myndighet, och
2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen
har meddelats att domen avser ersättning enligt
Pariskonventionen samt att domen har fått laga kraft och kan
verkställas i den staten.
Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens
behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk
beskickning eller konsul eller av chefen för
justitieförvaltningen i den stat där domen har meddelats.
Handlingar på andra språk än svenska, danska eller norska ska
ges in också i översättning till svenska. Översättningen ska
vara bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman
eller av en svensk notarius publicus. Lag (2014:932).
62 § Om en dom förklaras verkställbar, verkställs domen på
samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.
Lag (2014:932).
63 § Vid handläggning i domstol av ett ärende om
verkställbarhetsförklaring tillämpas i övrigt lagen
(1996:242) om domstolsärenden. Lag (2014:932).
Övergångsbestämmeler
2010:950
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Genom lagen upphävs atomansvarighetslagen (1968:45).
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om radiologiska olyckor
som inträffat före ikraftträdandet.
3. Trots det som föreskrivs i 2 ska en ansökan om
verkställighet som gjorts till Svea hovrätt före den 10
januari 2015 även i fortsättningen handläggas där. Vid
handläggningen i Svea hovrätt tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av en tingsrätts beslut. En
ansökan får inte bifallas utan att motparten har fått
tillfälle att yttra sig över ansökan. Prövningstillstånd
krävs vid överklagande till Högsta domstolen. Vid
handläggningen i Högsta domstolen tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av en hovrätts beslut.
Lag (2014:932).