Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2010:449 ·
Visa register
Lag (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 2010-05-27
Ändring införd: t.o.m. SFS 2015:144
Ikraft: 2011-01-01 överg.best.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag ska tillämpas på anställda i Försvarsmakten vid
tjänstgöring i en internationell militär insats. Lagen ska
dock inte tillämpas på den som är lokalt anställd av
Försvarsmakten i insatsområdet.
Med internationell militär insats enligt denna lag avses
verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde
utomlands i syfte att
1. avvärja risk för en väpnad konflikt,
2. hejda en pågående väpnad konflikt,
3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd,
eller
4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom
humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt.
Anställning
2 § Den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats
och inte har en anställning i Försvarsmakten får anställas
särskilt för tjänstgöring i en sådan insats.
3 § En anställning enligt 2 § ska vara tidsbegränsad och avse
tiden för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får
dock tidsbegränsas till att avse endast utbildningstiden eller
tjänstgöringstiden.
Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med
en uppsägningstid av tre månader för både arbetsgivare och
arbetstagare. Arbetsgivaren får dock bevilja den anställde
kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning
för tjänstgöring utan att få godkända vitsord får
arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av
en månad.
För den som anställs enligt 2 § ska 15-17 §§ lagen (1982:80)
om anställningsskydd inte tillämpas.
4 § För den som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i
en internationell militär insats ska arbetstidslagen
(1982:673) och 12 § semesterlagen (1977:480) inte tillämpas.
Arbetsmiljö
5 § I fråga om Försvarsmaktens arbetsmiljöansvar i en
internationell militär insats ska följande bestämmelser i
arbetsmiljölagen (1977:1160) tillämpas i insatsområdet, om
inte tjänstgöringsförhållandena hindrar detta:
– 2 kap. 1–8 §§,
– 3 kap. 1–3 och 4 §§, 7 g § första och andra styckena samt
12 §,
– 6 kap. 1–6 §§, 6 a § första stycket första och andra
meningarna och andra stycket samt 8 och 9 §§.
Lag (2015:144).
Särskilt uppföljningsansvar
6 § Försvarsmakten ska utreda om personal som tjänstgjort i en
internationell militär insats har fått fysiska eller psykiska
besvär till följd av tjänstgöringen i insatsområdet.
Utredningen enligt första stycket ska ha den form och den
omfattning som motiveras av förhållandena under tjänstgöringen
i insatsområdet. Utredningen ska innefatta personlig kontakt,
om detta inte kan anses uppenbart obehövligt eller inte kan
genomföras.
Försvarsmaktens ansvar enligt första och andra styckena
kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen i
insatsområdet avslutats.
7 § Försvarsmakten ska vid utredning enligt 6 § bistå den
enskilde med information och vägledning. Detta gäller även
efter den tid som anges i 6 § tredje stycket.
Stödåtgärder
8 § Om någon drabbas av fysiska eller psykiska besvär under
tjänstgöring i insatsområdet eller vid resa till eller från
sådan tjänstgöring ska Försvarsmakten i samråd med den skadade
utreda behovet av och vid behov lämna stöd till den enskilde
för att bidra till att stärka dennes möjlighet att
1. återfå full arbetsförmåga, eller
2. försörja sig genom förvärvsarbete.
Försvarsmakten ska ge den enskilde lämplig arbetsträning inom
ramen för Försvarsmaktens verksamhet, om det är möjligt.
Om besvären kan antas leda till bestående funktionshinder
eller annars är av allvarlig art, ska Försvarsmakten stödja
och bistå den enskilde så att hans eller hennes möjlighet att
leva ett aktivt och självständigt liv stärks.
9 § I de fall där besvär som avses i 8 § första stycket
föranleder behov av tillgång till lämplig yrkesutbildning
eller fortbildning för den enskilde i syfte att stärka dennes
förvärvsförmåga, ska Försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till
sådan utbildning eller utbildning som förlängs till följd av
besvären.
Försvarsmakten ska också ge ekonomiskt stöd till andra
åtgärder som främjar den enskildes återgång till arbetslivet
samt till anskaffande av hjälpmedel som han eller hon behöver.
10 § Stöd enligt 8 § första stycket och 9 § ska ges endast om
det inte ska tillhandahållas av någon annan till följd av
andra bestämmelser och i den utsträckning som det framstår som
skäligt med hänsyn till besvären samt omständigheterna i
övrigt.
11 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 8 och 9 §§
ska Försvarsmakten samarbeta med andra berörda myndigheter och
organisationer.
12 § Försvarsmaktens ansvar enligt 8 och 9 §§ innebär ingen
inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har
enligt 3 kap. 2 a § och 3 § andra stycket arbetsmiljölagen
(1977:1160) samt 30 kap. socialförsäkringsbalken.
Om en annan arbetsgivare har vidtagit stödåtgärder ska
Försvarsmaktens stödåtgärder enligt 8 och 9 §§ samordnas med
dessa.
Arbetsskada
13 § För tjänstgöringen i en internationell militär insats
gäller bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i
socialförsäkringsbalken från det att den första färden till
insatsområdet påbörjas till det att den sista färden från
insatsområdet avslutas. En skada som inträffar under denna tid
ska anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det.
Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet
utanför insatsområdet ska omfattas av arbetsskadeförsäkringen
endast om det finns särskilda skäl för det.
Vid prövning av om den som tjänstgör i en internationell
militär insats drabbats av en arbetsskada ska bestämmelserna i
43 kap. 4-6 §§ socialförsäkringsbalken tillämpas för den tid
som avses i första och andra styckena, om det är förmånligare
för den enskilde än en tillämpning av 39 kap. 3 och 5-7 §§
socialförsäkringsbalken.
14 § Vid tillämpning enligt 13 § av bestämmelserna om
arbetsskada i socialförsäkringsbalken utgör livränteunderlaget
minst 7 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ nämnda balk.
15 § Trots 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken ska
Försäkringskassan på begäran av den enskilde pröva om han
eller hon har fått en arbetsskada i ett sådant fall som avses
i denna lag.
Stöd till anhöriga
16 § Försvarsmakten ska tillhandahålla stöd i form av
information till anhöriga till anställda som tjänstgör i en
internationell militär insats. Försvarsmakten ska vidare ha en
sammanhållen planering för sitt arbete med anhöriga i sin
helhet.
17 § Om den som tjänstgör i en internationell militär insats
skadas så att han eller hon behöver sjukhusvård eller
förolyckas, ska Försvarsmakten efter ansökan av den anhörige
ersätta denne för skäligt antal resor till den skadade eller
förolyckade samt uppehälle och tidsspillan vid sådan resa på
samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna
medel till vittnen.
I fall som avses i första stycket ska Försvarsmakten efter
ansökan ge skäligt bidrag till kostnader för psykosocialt stöd
till anhöriga som är i behov av det om det framstår som
skäligt med hänsyn till omständigheterna i övrigt.
Försvarsmakten får även i övrigt ge sådant bidrag om det finns
särskilda skäl för det.
Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den
skadades rehabilitering, ska Försvarsmakten efter ansökan ge
den anhörige skälig ersättning för kostnader som sådan
medverkan medför.
Överklagande
18 § Försvarsmaktens beslut enligt 8, 9 och 17 §§ får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Försäkringskassans beslut som innebär tillämpning av 13, 14
eller 15 § får ändras, omprövas och överklagas i den ordning
som föreskrivs i 113 kap. socialförsäkringsbalken.
Övergångsbestämmelser
2010:449
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Genom lagen
upphävs lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten.
2. Den gamla lagen gäller dock fortfarande i tillämpliga delar
för den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka.
3. Den nya lagen tillämpas även i fråga om tidigare anställda
i utlandsstyrkan som skadats efter utgången av 1992.
Ersättning enligt 17 § andra stycket för kostnader som
uppkommit av annan anledning än i samband med att en
närstående förolyckats eller skadats så svårt att sjukhusvård
krävs, betalas dock endast för kostnader som har uppkommit
efter ikraftträdandet.