Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2008:814 ·
Visa register
Lag (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut
Departement: Finansdepartementet FMA B
Utfärdad: 2008-10-29
Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:986
Ikraft: 2008-10-30
Författningen har upphävts genom: SFS 2015:1017
Upphävd: 2016-02-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Lagen innehåller bestämmelser om stöd till kreditinstitut
som avses i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
inlösen av aktier i sådana institut och en särskild fond för
stabiliteten på kreditmarknaden.
2 § Om det behövs för att motverka en risk för allvarlig
störning av det finansiella systemet i Sverige, får statligt
stöd lämnas till kreditinstitut och till företag, med säte i
Sverige, som har inrättats av ett sådant institut som ett led i
en rekonstruktion. Sådant stöd kan lämnas genom garantier,
kapitaltillskott eller på annat sätt.
Stöd får inte omfatta förpliktelser som är uppenbart oförenliga
med en sund kreditverksamhet.
3 § Beslut om stöd enligt denna lag fattas av
1. regeringen, eller
2. den myndighet som regeringen bestämmer (stödmyndigheten).
4 § Stöd lämnas efter det att avtal som rör stöd har ingåtts
mellan staten och stödmottagaren eller dess ägare.
Om avtalslösningar i enskilda fall inte är möjliga eller
lämpliga, får regeringen ändå fatta beslut om stöd.
5 § För prövning av tvister enligt 3 och 4 kap. finns
Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut
(Prövningsnämnden).
2 kap. Villkor för de statliga stödåtgärderna
1 § Stöd får bara lämnas för
1. fortsatt verksamhet i kreditinstitut som är livskraftiga,
eller
2. rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av
kreditinstitut som inte kan förväntas uppnå lönsamhet på lång
sikt.
Om det finns synnerliga skäl, får stöd även ges i andra fall än
som avses i första stycket.
2 § Stöd bör förenas med villkor som syftar till att det
stödmottagande kreditinstitutet och dess ägare i första hand
ska bära uppkomna förluster.
Stödet ska så långt som möjligt utformas på ett affärsmässigt
sätt och så att en otillbörlig snedvridning av konkurrensen
förhindras. Statens långsiktiga kostnader för stödet ska hållas
så låga som möjligt. Stödet ska utformas så att statens
insatser i möjligaste mån kan återfås.
Staten ska, om inte synnerliga skäl finns, tillförsäkras
ersättning eller annan kompensation för sitt risktagande.
Om det finns synnerliga skäl, får avsteg göras från det som
föreskrivs om avgifter i 6 kap. 4 § budgetlagen (2011:203).
Lag (2011:207).
3 kap. Prövning av villkor för statligt stöd i vissa fall
1 § Om det krävs med hänsyn till ett kreditinstituts ekonomiska
förhållanden får stödmyndigheten, i syfte att underlätta ett
avtal, ansöka om att Prövningsnämnden prövar ett förslag till
avtal om statligt stöd till kreditinstitutet och villkoren för
att institutet ska få ett sådant stöd.
2 § Prövningsnämnden ska pröva om de föreslagna villkoren, mot
bakgrund av det stöd som erbjudits, är oskäliga mot
stödmyndighetens motpart.
Prövningsnämnden får jämka förslag till villkor som är
oskäliga. I nämndens avgörande ska det anges vid vilken
tidpunkt som stödmyndigheten tidigast får begära inlösen enligt
4 kap. 1 § första stycket 1.
3 § Villkor som ska prövas enligt 2 § får inte gälla personlig
betalningsskyldighet gentemot staten för ägare i ett
kreditinstitut som drivs i aktiebolagsform.
4 § Tvister om tolkning eller tillämpning av ett avtal mellan
stödmyndigheten och ett kreditinstitut, eller dess ägare, om
statligt stöd till institutet prövas av Prövningsnämnden, om
inte parterna har enats om något annat.
4 kap. Inlösen av aktier
1 § Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut
rätt att lösa in aktierna, om det är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt och om
1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett
avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden funnit inte vara
oskäliga,
2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en
förpliktelse som följer av ett avtal om stöd enligt denna lag
och som är av väsentlig betydelse, eller
3. bolagets kapitalbas inte uppgår till en fjärdedel av
kapitalbaskravet, beräknad enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och
om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter
Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon
omständighet som medför att de av nämnden prövade
avtalsvillkoren är oskäliga. Lag (2014:986).
2 § Stödmyndigheten ska ansöka hos Prövningsnämnden för att få
en tvist om rätt till inlösen eller om lösenbeloppets storlek
prövad.
3 § Lösenbeloppet ska bestämmas med hänsyn till förhållandena
vid tidpunkten för stödmyndighetens ansökan hos
Prövningsnämnden om inlösen eller om prövning av lösenbeloppets
storlek.
Lösenbeloppet för en aktie ska bestämmas så att det motsvarar
det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under
normala förhållanden. Vid bestämmandet av aktiernas värde ska 5
kap. 1 § beaktas.
4 § I ett bolag som inte är avstämningsbolag enligt
aktiebolagslagen (2005:551) ska ägarna till staten överlämna
sina aktiebrev med anteckning om överlåtelse och i ett
avstämningsbolag ska staten registreras som aktieägare enligt
lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, om
det är ostridigt mellan parterna att en rätt till inlösen finns
eller om Prövningsnämnden har förklarat att en sådan rätt finns
utan att nämnden samtidigt har fastställt lösenbeloppet.
5 § En aktieägare har rätt till ränta enligt 5 § räntelagen
(1975:635) på lösenbeloppet från den dag då aktien överlåtits
till dess att lösenbeloppet förfaller till betalning. För tiden
därefter fram till dess att lösenbeloppet betalas har
aktieägaren rätt till ränta enligt 6 § samma lag.
6 § I frågor som inte regleras i detta kapitel tillämpas 22
kap. 4, 21 och 22 §§ aktiebolagslagen (2005:551). Vid
tillämpningen av aktiebolagslagen ska det som där sägs om
1. majoritetsaktieägare gälla staten, och
2. dom avseende lösenbeloppet avse det som är föreskrivet i
denna lag om beslut av Prövningsnämnden.
7 § Ett beslut om att staten ska lösa in samtliga aktier i
bolaget ger även rätt att lösa in teckningsoptioner och
konvertibler som bolaget har gett ut.
Bestämmelserna i 1-6 §§ samt 5 kap. 1 § ska gälla även för
inlösen av teckningsoptioner och konvertibler.
5 kap. Värdering av aktier
1 § Om det i en tvist enligt denna lag uppkommer fråga om
värdet av aktierna i ett bolag, ska värdet bestämmas som om
bolaget inte hade omfattats av statligt stöd.
6 kap. Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut
1 § Prövningsnämnden består av tre ledamöter som utses av
regeringen. En av ledamöterna ska förordnas till ordförande och
en till vice ordförande. Dessa ska vara eller ha varit
ordinarie domare. Regeringen får utse högst fyra ersättare för
ledamöterna i nämnden. Förordnandena ska meddelas för viss tid.
Ledamöter och ersättare i Prövningsnämnden ska vara svenska
medborgare och får inte vara underåriga eller i
konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
En åtgärd som bara avser beredande eller avskrivning av ett
ärende får vidtas av ordföranden eller vice ordföranden.
2 § Ärenden som avses i 3 kap. 1 och 4 §§ samt 4 kap. 1 §
inleds vid Prövningsnämnden genom en ansökan. Om inte annat
följer av denna lag tillämpas 3-5, 8, 11, 12, 14, 16-26, 30-32,
38, 39, 41 och 43-52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) på
förfarandet hos nämnden.
3 § Prövningsnämnden ska delge ansökningen med motparten och
förelägga denne att inkomma med yttrande.
4 § Om en motpart som inte har delgetts ansökningen på annat
sätt än genom kungörelsedelgivning enligt 49 eller 50 §
delgivningslagen (2010:1932) inte inkommer med yttrande, ska
Prövningsnämnden förordna en god man att bevaka dennes rätt.
Den som förordnas till god man enligt första stycket har rätt
till skälig ersättning av allmänna medel för arbete,
tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Kostnaden ska
stanna på staten. Lag (2010:1980).
5 § Förfarandet vid Prövningsnämnden är skriftligt. Muntlig
förhandling ska hållas, om nämnden finner att det behövs eller
någon part begär det och muntlig förhandling inte är uppenbart
obehövlig.
6 § Prövningsnämnden får avgöra ett ärende även om någon part
uteblir från en muntlig förhandling eller inte kommer in med
ett yttrande.
7 § I fråga om omröstning gäller 16 kap. rättegångsbalken i
tillämpliga delar.
8 § I ett ärende om prövning av villkor ska vardera parten
svara för sina kostnader vid Prövningsnämnden, om inte en
tillämpning av 18 kap. 6 § rätttegångsbalken leder till en
annan fördelning av kostnaderna. Om nämnden jämkar föreslagna
villkor eller finner att villkoren är oskäliga, får den
förplikta staten att helt eller delvis ersätta motparts
kostnader vid nämnden.
I ett ärende om inlösen ska vardera parten svara för sina
kostnader vid Prövningsnämnden, om inte en tillämpning av 18
kap. 6 § rättegångsbalken leder till en annan fördelning av
kostnaderna. Nämnden får dock förplikta staten att helt eller
delvis ersätta motparts kostnader vid nämnden.
I ett ärende om tolkning eller tillämpning av ett avtal
tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader
i mål vari förlikning är tillåten.
Prövningsnämndens beslut om kostnader får verkställas enligt
utsökningsbalkens bestämmelser.
7 kap. Stabilitetsfonden och stabilitetsavgift
1 § Inbetalda ersättningar enligt 2 kap. 2 § samt avgifter
enligt 2 § och dröjsmålsränta enligt 6 § detta kapitel ska
föras till ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Till
kontot ska även föras medel som staten återfått och som avser
lämnat stöd enligt denna lag samt lagen (2008:812) om
statliga garantier till insättare i utländska instituts
filialer i Sverige.
De medel som tillförts kontot utgör, tillsammans med de
övriga tillgångar som anskaffats med stöd av denna lag,
stabilitetsfonden.
Följande kostnader ska täckas med medel från kontot:
1. statens utgifter för stöd enligt denna lag,
2. stödmyndighetens och Prövningsnämndens
förvaltningskostnader,
3. kostnader för god man enligt 6 kap. 4 § andra stycket,
4. kostnader som enligt de bestämmelser i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) som anges i 6 kap. 2 §
ska stanna på staten, och
5. ersättning som betalats ut på grund av en garanti till
insättare enligt lagen om statliga garantier till insättare i
utländska instituts filialer i Sverige.
I den mån medlen på kontot inte räcker till, får en
obegränsad kredit i Riksgäldskontoret användas.
Lag (2009:1418).
2 § Kreditinstitut och andra företag som avses i 1 kap. 2 §
första stycket (avgiftsskyldiga) ska för varje räkenskapsår
betala en avgift (stabilitetsavgift).
Stabilitetsavgiften är 0,036 procent av ett underlag som
beräknas enligt 3 och 5 §§ (avgiftsunderlag).
Lag (2009:1418).
3 § Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges
skulder och avsättningar – dock inte obeskattade reserver –
vid utgången av räkenskapsåret enligt fastställd
balansräkning, om inte annat följer av andra eller tredje
stycket.
För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt
årsredovisningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget
minskas med skulder till andra avgiftsskyldiga företag i
koncernen.
För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med
efterställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen
enligt förordning (EU) nr 575/2013. Lag (2014:986).
4 § Om ett räkenskapsår har omfattat en längre eller kortare
tid än tolv månader, ska stabilitetsavgiften ökas respektive
minskas i förhållande till räkenskapsårets längd.
Lag (2009:1418).
5 § För ett kreditinstitut till vilket Riksgäldskontoret med
stöd av denna lag har utfärdat en garanti för
skuldförbindelser, ska ett genomsnitt av det under
räkenskapsåret garanterade beloppet räknas av från
avgiftsunderlaget enligt 3 §. Genomsnittet ska beräknas
utifrån kreditinstitutets garanterade förpliktelser vid
utgången av varje kvartal. Lag (2009:1418).
6 § Stödmyndigheten beslutar om stabilitetsavgiften för varje
avgiftsskyldig. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen
för myndighetens beslut.
Dröjsmålsränta ska tas ut på stabilitetsavgifter som inte
betalas i rätt tid. Dröjsmålsräntan ska beräknas enligt en
räntefot som per år motsvarar den av Riksbanken fastställda,
vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen
(1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.
Lag (2009:1418).
8 kap. Avslutande bestämmelser
1 § Kreditinstitut och företag som avses i 1 kap. 2 § ska lämna
de uppgifter till regeringen och stödmyndigheten som de behöver
för sin verksamhet enligt denna lag.
2 § Riksbanken, Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska på
stödmyndighetens begäran lämna de uppgifter som myndigheten
behöver i ärenden enligt denna lag.
2 a § Stödmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen, om
ett kreditinstitut eller annat företag inte fullgör sina
skyldigheter enligt denna lag. Lag (2009:1418).
3 § Ett beslut om avgift enligt 7 kap. 6 § får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Lag (2009:1418).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om stöd enligt denna lag.
Övergångsbestämmelser
2009:1418
1. Denna lag träder i kraft den 30 december 2009.
2. De nya bestämmelserna får tillämpas endast för
räkenskapsår som löper ut efter ikraftträdandet.
3. En stabilitetsavgift för räkenskapsår som går ut under
2009 och 2010 ska reduceras till hälften.
2010:1980
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt
15–17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1
april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.