Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2007:1447 ·
Visa register
Förordning (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret
Departement: Finansdepartementet FMA FPM
Utfärdad: 2007-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:465
Ikraft: 2008-01-01
Uppgifter
1 § Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning.
Myndigheten är också
1. garantimyndighet enligt
a) lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, och
b) lagen (1999:158) om investerarskydd,
2. stödmyndighet enligt
a) lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till
kreditinstitut och om stabilitetsfonden, och
b) lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om återhämtning och resolution av centrala
motparter, samt
3. beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om
statliga myndigheters beredskap.
Av 1 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution framgår det att
Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för kreditinstitut,
värdepappersbolag och vissa andra företag.
Av 1 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om återhämtning och resolution av centrala
motparter framgår det att Riksgäldskontoret är
resolutionsmyndighet för centrala motparter.
Förordning (2022:752).
2 § Myndigheten har till uppgift att
1. efter regeringens beslut, utan att tjänsterna
subventioneras, tillhandahålla utlåning till och ta emot
medel på konto från i första hand statliga myndigheter,
2. ansvara för den statliga betalningsmodellen inklusive
statens centralkonto,
3. ta upp och förvalta lån till staten enligt budgetlagen
(2011:203),
4. ställa ut och förvalta statliga lån och garantier enligt
förordningen (2011:211) om utlåning och garantier, och
5. handlägga Sveriges lån till andra stater som riksdagen
bemyndigat regeringen att besluta om. Förordning (2017:716).
2 a § Myndigheten får ta till vara möjligheten att bedriva
tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens
kärnverksamhet och som ligger inom ramen för det uppdrag som
anges i denna instruktion eller i någon annan förordning.
Förordning (2011:1500).
2 b § Myndigheten får utföra uppdrag åt andra statliga
myndigheter inom garanti- och utlåningsverksamheten.
Förordning (2014:1393).
3 § Myndigheten ska särskilt
1. regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga
marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid
på minst fem år,
2. senast den 1 november varje år besluta statens
utlåningsränta och statens avkastningsränta som den
genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående
åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella
statsobligationer med en återstående löptid på 4-6 år med
tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
3. lämna Spelinspektionen de uppgifter som Spelinspektionen
behöver för sin kontroll och tillsyn över den
utlottningsverksamhet som Riksgäldskontoret utför inom ramen
för svenska statens premieobligationslån, och
4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen
(2001:100) om den officiella statistiken.
Myndigheten ska, mot bakgrund av sina uppgifter enligt 1 § som
garantimyndighet och stödmyndighet, delta i utredning och
planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och
kreditväsendet och centrala motparter.
Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och
utredningar för att fullgöra uppdraget enligt lagen
(2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut
och om stabilitetsfonden och lagen (2022:739) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
återhämtning och resolution av centrala motparter samt även i
övrigt biträda regeringen med utredningar, analyser och
yttranden.
Myndigheten ska i sin balansräkning särredovisa den del av
statsskulden som ligger inom myndighetens
statsskuldsförvaltning. Statsskulden ska redovisas som statens
andel av den offentliga sektorns bruttoskuld enligt rådets
förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om
tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora
underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen. Tillgångarna och skulderna inom
statsskuldsförvaltningen ska redovisas på samma sätt.
Förordning (2022:748).
3 a § Myndigheten ansvarar för finansieringsfrågor enligt
förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska
restprodukter.
Myndigheten ska hålla Kärnavfallsfonden informerad om
storleken på de in- och utbetalningar av fondmedel som
planeras och prognostiseras för varje reaktorinnehavare och
annan tillståndshavare samt om myndighetens verksamhet på
finansieringsområdet i övrigt på ett sådant sätt att
Kärnavfallsfonden kan fullgöra sina uppgifter.
Förordning (2023:71).
3 b § Myndigheten ska förvalta svenska statens garantiåtagande
enligt deltagaravtalet av den 24 augusti 2020, mellan Sverige
och Europeiska investeringsbanken (EIB), och garantiavtalet av
den 24 augusti 2020, mellan EIB och deltagande länder, om en
garantifond för stöd till i första hand företag i ekonomiska
svårigheter orsakade av utbrottet av covid-19.
Om EIB begär att svenska staten ska infria garantiåtagandet,
ska myndigheten hantera infriandet. Detsamma gäller om EIB
begär att svenska staten ska infria ett åtagande enligt
punkterna 10 a och 10 b i det deltagaravtal som avses i första
stycket. Förordning (2023:71).
3 c § Myndigheten ska förvalta svenska statens garantiåtagande
enligt avtalet av den 18 september 2020, mellan Sverige och
Europeiska kommissionen, om en garanti för ett europeiskt
instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för
arbetslöshet i en krissituation till följd av utbrottet av
covid-19 (SURE).
Om Europeiska kommissionen begär att svenska staten ska infria
garantiåtagandet, ska myndigheten hantera infriandet.
Förordning (2023:71).
4 § Myndigheten ska ha
1. en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med
verksamheten och hur dessa risker ska hanteras, och
2. interna instruktioner för hantering av de risker som anges i
1.
Myndigheten ska fortlöpande se över beskrivningen och
instruktionerna och följa upp hur instruktionerna följs.
Internationella överenskommelser
4 a § Myndigheten får ingå sådana internationella
överenskommelser som följer av artikel 14.5 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16
april 2014 om insättningsgarantisystem, i den ursprungliga
lydelsen. Detta gäller dock inte om överenskommelsen kräver
riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.
Förordning (2016:630).
Medelsförvaltning m.m.
5 § Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de
inte behöver användas till utbetalningar, på konto i
Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i
statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk.
Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.
För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i
egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i
15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen
(1999:158) om investerarskydd.
För medel och andra tillgångar som myndigheten förvaltar
enligt lagen (2015:1016) om resolution finns särskilda
bestämmelser i 27 kap. 2 § andra stycket den lagen.
För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i
egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i
3 kap. 1 § första stycket lagen (2015:1017) om förebyggande
statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden.
Förordning (2022:748).
6 § Myndighetens hantering av växlingar mellan svensk och
utländsk valuta ska präglas av förutsägbarhet och tydlighet.
7 § Myndigheten ska täcka de underskott som kan uppstå på
statens centralkonto.
8 § Myndigheten får i ett enskilt fall besluta att obligationer
och räntekuponger samt utbetalning av vinster på
premieobligationslån får lösas in, även om betalningsrätten är
preskriberad.
9 § Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller
delvis i ett enskilt fall besluta att efterskänka sådana
fordringar som förvaltas av myndigheten.
10 § Avgifter och andra medel som betalas till myndigheten
avseende insättningsgarantin och investerarskyddet ska
redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten med ett belopp
motsvarande myndighetens kostnader för förvaltning av dessa
ersättningssystem.
Samverkan m.m.
11 § Myndigheten ska samverka med
1. Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket i fråga om
myndighetens prognoser över statens lånebehov,
2. behöriga myndigheter och företrädare för system för
insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra
motsvarande ersättningssystem i andra länder,
3. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida),
Exportkreditnämnden, Centrala studiestödsnämnden, Boverket och
övriga berörda myndigheter vid framtagande av den samlade
riskanalysen enligt 26 f § 2, och
4. Utbetalningsmyndigheten i fråga om betalningar som
administreras via systemet med transaktionskonto.
Förordning (2023:465).
12 § Myndigheten ska samråda med
1. Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten
som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,
2. Finansinspektionen i de frågor om insättningsgarantin och
investerarskyddet som berör inspektionen, och
3. Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken i
frågor om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.
Vid samråd enligt första stycket 2 eller 3 ska myndigheten
lämna Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken
de uppgifter som dessa myndigheter behöver.
Förordning (2015:1039).
Ledning
13 § Myndigheten leds av en styrelse.
14 § Styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter.
Förordning (2008:1257).
Styrelsens ansvar
15 § Förutom att besluta i de ärenden som anges i 4 §
myndighetsförordningen (2007:515) ska styrelsen besluta om
1. viktigare frågor enligt 8 och 9 §§,
2. underlag för utvärdering enligt 26 f § 1,
3. förslag till riktlinjer enligt 26 f § 4,
4. principer för hur de av regeringen fastställda
riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld ska
genomföras, och
5. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är
förenade med verksamheten. Förordning (2017:716).
Resolutionsdelegationen
16 § Inom myndigheten ska det finnas ett särskilt
beslutsorgan för resolution, resolutionsdelegationen.
Resolutionsdelegationen ansvarar för sina beslut.
Förordning (2015:1039).
17 § Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som
Riksgäldskontoret ska pröva enligt lagen (2015:1016) om
resolution, Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och
resolution av centrala motparter och om ändring av
förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr
600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven
2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU)
2017/1132 och lagen (2022:739) med kompletterande bestämmelser
till EU:s förordning om återhämtning och resolution av
centrala motparter, om frågorna
1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller
2. avser föreskrifter.
Resolutionsdelegationen ska även besluta i frågor som
Riksgäldskontoret ska pröva i egenskap av garantimyndighet
enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen
(1999:158) om investerarskydd eller stödmyndighet enligt lagen
(2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut
och om stabilitetsfonden och lagen med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och
resolution av centrala motparter, om frågorna
1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller
2. avser föreskrifter.
Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som
Riksgäldskontoret ska pröva enligt de lagar och den EU-
förordning som anges i första och andra styckena.
Förordning (2022:748).
18 § Resolutionsdelegationen ska bestå av myndighetschefen,
som är ordförande, och högst sex andra ledamöter som utses av
regeringen.
Regeringen utser vice ordförande i resolutionsdelegationen.
Resolutionsdelegationen är beslutsför när ordföranden eller
vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är
närvarande. Förordning (2015:1039).
19 § Myndighetens styrelse ansvarar inför regeringen för att
resolutionsdelegationen tilldelas medel och resurser i övrigt
för sin verksamhet, att den verksamheten bedrivs
författningsenligt och effektivt samt att den redovisas på
ett tillförlitligt sätt.
Resolutionsdelegationens verksamhet ska redovisas i
myndighetens årsredovisning. Förordning (2015:1039).
20 § Har upphävts genom förordning (2008:1257).
Anställningar och uppdrag
21 § Riksgäldsdirektören är myndighetschef.
22 § Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse.
Förordning (2008:1257).
Delegering
23 § Andra ärenden än de som avses i 15 § och 17 § första och
andra styckena denna förordning och 4 § myndighetsförordningen
(2007:515) får avgöras av riksgäldsdirektören eller, om
styrelsen eller resolutionsdelegationen inte bestämt något
annat, av den som riksgäldsdirektören bestämmer.
Förordning (2022:748).
Bisysslor m.m.
24 § Den som är ledamot i styrelsen eller
resolutionsdelegationen, eller är anställd hos myndigheten,
får inte utan tillstånd
1. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett
finansinstitut eller ett företag som anges i 1 kap. 1 §
första stycket, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 2 § lagen
(2015:1016) om resolution, eller
2. vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant
företag som avses i 1.
Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i
fråga om ledamot i styrelsen eller resolutionsdelegationen
och av myndigheten i fråga om andra anställda hos myndigheten
än riksgäldsdirektören. För ledamot i resolutionsdelegationen
får tillstånd enligt första stycket 1 dock inte ges i fråga
om ett kreditinstitut. För en sådan ledamot får tillstånd
enligt första stycket 2 i fråga om ett kreditinstitut ges
bara för uppdrag i institut som staten äger aktier i.
Ledamöterna i styrelsen och resolutionsdelegationen samt de
anställda som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha
del i ett kreditinstitut eller ha lån hos ett kreditinstitut.
Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden i
styrelsen, av respektive ordföranden i fråga om övriga
ledamöter i styrelsen och resolutionsdelegationen samt av
myndigheten i andra fall. Förordning (2015:1039).
Personalansvarsnämnd
25 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.
Tillämpligheten av vissa förordningar
26 § Myndigheten ska tillämpa
1. personalföreträdarförordningen (1987:1101), och
2. internrevisionsförordningen (2006:1228).
26 a § Myndigheten ska i verksamhet enligt 2 § inte tillämpa
7 § avgiftsförordningen (1992:191) om samråd med
Ekonomistyrningsverket om avgifter. Förordning (2011:1500).
26 b § Myndigheten ska i verksamhet enligt 1 § andra meningen
inte tillämpa 10 § förordningen (2000:606) om myndigheters
bokföring när det gäller periodisering av intäkter och
kostnader för inbetalda och återbetalda avgifter för
insättningsgarantin, investerarskyddet samt
stabilitetsfonden. Förordning (2011:1500).
Avgifter
26 c § Myndigheten ska ta ut avgifter för den verksamhet som
anges i 2 a §, besluta om avgifternas storlek och disponera
inkomsterna i verksamheten. Förordning (2011:1500).
26 d § Myndigheten får ta ut avgifter för tjänster som utförs
åt statliga myndigheter enligt 2 § 1 och besluta om
avgifternas storlek. Förordning (2014:1393).
26 e § Myndigheten får ta ut avgifter för uppdrag som utförs
åt statliga myndigheter enligt 2 b §, besluta om avgifternas
storlek och disponera inkomsterna i verksamheten.
Förordning (2014:1393).
Rapportering
26 f § Myndigheten ska varje år rapportera till regeringen
enligt följande uppställning:
Myndigheten ska lämna senast
1. underlag för utvärdering av förvaltningen
av statens skuld 22 februari
2. rapport innehållande en samlad riskanalys
av statens utställda garantier och utlåning
med kreditrisk 15 mars
3. särredovisning av lånen i 2 § 5 och
tillhörande intäkter och administrativa
kostnader 15 mars
4. förslag till riktlinjer för förvaltningen
av statens skuld 1 oktober
5. underlag för fastställande av räntesats
och avgifter som ska gälla nästkommande
kalenderår för
a) studielån enligt 4 kap. 1 §
studiestödslagen (1999:1395), och
b) lån enligt 16 § förordningen (1990:1361)
om lån till hemutrustning för flyktingar
och vissa andra utlänningar. 15 november
Förordning (2017:716).
26 g § Myndigheten ska senast den 1 november vartannat år,
med början 2016, till regeringen lämna en redogörelse för de
samlade riskerna i den statliga betalningsmodellen.
Förordning (2015:1039).
Rätt att få upplysningar m.m.
27 § Myndigheten har rätt att från andra myndigheter få den
information som myndigheten behöver för sin verksamhet.
28 § När myndigheten fattar sådana beslut som avses i 3 § andra
stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 4 § tredje
stycket, 5 § första stycket och 6 § första och andra styckena
lagen (1999:158) om investerarskydd, ska den se till att den
har rätt att få sådana uppgifter om institutet och dess
verksamhet vid filialen som den behöver.
Rätt att meddela föreskrifter
29 § Myndigheten får meddela föreskrifter om
1. inskrivning i statsskuldboken, och
2. avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.
Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela
föreskrifter finns i
- 8 § förordningen (2011:834) om insättningsgaranti,
- 22 § förordningen (2015:1034) om resolution,
- 10 § förordningen (2015:1035) om förebyggande statligt stöd
till kreditinstitut och om stabilitetsfonden,
- 15 § förordningen (2017:170) om statliga myndigheters
betalningar och medelsförvaltning,
- 55 § förordningen (2017:1179) om finansiering av
kärntekniska restprodukter,
- 8 och 31 §§ förordningen (2021:1142) om ansvar och
ersättning vid radiologiska olyckor, och
- 11 § förordningen (2022:747) med kompletterande bestämmelser
till EU:s förordning om återhämtning och resolution av
centrala motparter.
Förordning (2022:748).
Undantag från myndighetsförordningen
30 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515)
ska inte tillämpas på myndigheten:
5 § om delegering, och
29 § om skyldighet att lämna en förteckning till
Justitiekanslern över vissa ärenden som inte har avgjorts, när
det gäller myndighetens verksamhet enligt 1 § första meningen i
denna förordning.