Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2006:813 ·
Visa register
Livsmedelsförordning (2006:813)
Departement: Näringsdepartementet RSL
Utfärdad: 2006-06-08
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:123
Ikraft: 2006-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser
till livsmedelslagen (2006:804). De uttryck och benämningar som
används i förordningen har samma betydelse som i lagen.
EU-bestämmelser
2 § De EU-rättsliga grundförordningar som livsmedelslagen
(2006:804) kompletterar anges i ett tillkännagivande av
regeringen.
I fråga om EU-bestämmelser i sådana förordningar som faller
inom flera lagars tillämpningsområde anges i tillkännagivandet
vilka bestämmelser som livsmedelslagen kompletterar.
Livsmedelsverket får meddela de föreskrifter och fatta de
beslut som behövs som komplettering till EU-bestämmelserna.
Förordning (2019:704).
Dricksvatten i privathushåll
3 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att
livsmedelslagen (2006:804) skall tillämpas på dricksvatten i
privathushåll.
Behandling av livsmedel med joniserande strålning
4 § Livsmedel får inte behandlas med joniserande strålning.
Örtkryddor, kryddor och smakgivande ingredienser av
vegetabiliskt ursprung får dock på de villkor som
Livsmedelsverket föreskriver behandlas med sådan strålning.
Ett livsmedel som har behandlats med joniserande strålning får
föras in eller släppas ut på marknaden i landet endast om
behandlingen är tillåten här. Livsmedelsverket får meddela
föreskrifter om ytterligare villkor för införsel av livsmedel
från ett land som är medlem i Europeiska unionen.
Livsmedelsverket skall tillhandahålla Tullverket en förteckning
över
1. slag av livsmedel som bestrålas utomlands,
2. länder där livsmedel bestrålas eller kan antas bestrålas.
Förbud och villkor för handhavande m.m. av livsmedel
5 § Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa
får Livsmedelsverket meddela föreskrifter eller i det
enskilda fallet fatta beslut om
1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet
eller utsläppande på marknaden av livsmedel, och
2. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en
gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon.
Förordning (2016:301).
6 § Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa
eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får
Livsmedelsverket meddela föreskrifter om livsmedels
beskaffenhet och beteckning eller om användning av vara, ämne
eller utrustning vid handhavande av livsmedel eller
tillsammans med livsmedel. Förordning (2011:875).
6 a § Om det behövs för att trygga kvaliteten hos material
eller produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, får
Livsmedelsverket meddela föreskrifter om import av sådana
varor. Förordning (2011:875).
6 b § Har upphävts genom förordning (2018:1542).
Märkning och presentation av livsmedel
7 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om märkning och
presentation av livsmedel.
Personalhygien
8 § Om det behövs av livsmedelshygieniska skäl skall den som är
sysselsatt med livsmedelsverksamhet på uppmaning av
kontrollmyndigheten genomgå läkarundersökning. Sådan
undersökning bekostas av myndigheten om den inte skall ersättas
enligt smittskyddslagen (2004:168).
9 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldighet
för den som ska syssla med livsmedelsverksamhet att genom
läkarintyg visa att han eller hon är fri från sjukdom eller
smitta som genom livsmedel kan överföras på människor.
Läkarintyget ska utfärdas enligt formulär som
Livsmedelsverket fastställer efter samråd med
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen.
Förordning (2015:161).
10 § Livsmedelsverket får efter samråd med
Folkhälsomyndigheten meddela föreskrifter om skyldighet för
den som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet att genomgå
läkarundersökning eller annan hälsokontroll.
Livsmedelsföretagaren ska besluta om och bekosta
hälsokontrollen. Förordning (2015:161).
11 § Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om
personalhygien. Om föreskrifterna avser hälsokontroll av
personal, ska verket samråda med Folkhälsomyndigheten.
Förordning (2015:161).
Livsmedelsanläggningar
12 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att livsmedel
får handhas eller släppas ut på marknaden endast i en
anläggning som godkänts av behörig kontrollmyndighet.
Livsmedelsverket får vidare meddela föreskrifter om vad som
skall krävas för ett sådant godkännande samt under vilka
förutsättningar godkännandet får återkallas.
13 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om registrering
av anläggningar.
14 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om anpassning av
och undantag från kraven i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om
livsmedelshygien och Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av
särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung.
15 § Livsmedelsverket, länsstyrelsen, försvarsinspektören för
hälsa och miljö och en sådan kommunal nämnd som fullgör
uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet ska föra
uppdaterade förteckningar över de godkända och registrerade
anläggningar som respektive myndighet kontrollerar.
Förordning (2019:704).
Åtgärder mot sabotage och annan skadegörelse
16 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om
försiktighetsmått i syfte att förebygga och avhjälpa
skadeverkningarna av sabotage eller annan skadegörelse som kan
påverka Sveriges livsmedelsförsörjning.
Undantag från förbud mot att släppa ut livsmedel på marknaden
17 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om undantag från
förbudet i 10 § livsmedelslagen (2006:804) mot att släppa ut
livsmedel på marknaden.
Handläggning av ärenden om tillstånd
17 a § Om en myndighet begär att sökanden i ett ärende om
tillstånd eller godkännande ska ge in certifikat, intyg eller
andra liknande dokument som visar att ett visst krav är
uppfyllt, ska myndigheten godta motsvarande dokument från en
annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Myndigheten får dock begära en icke-auktoriserad översättning
av dokumentet till svenska. Förordning (2009:1266).
17 b § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om den tid
inom vilken en myndighet ska fatta beslut i ärenden om
godkännande eller tillstånd. Förordning (2009:1266).
Behöriga myndigheter
18 § Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en behörig
myndighet har enligt de EU-bestämmelser som livsmedelslagen
(2006:804) kompletterar, om inte annat följer av 15 eller
23-26 §§ eller regeringen beslutat något annat.
Förordning (2019:704).
19 § Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en
medlemsstat har enligt artikel 37 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013
om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och
vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG)
nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av
rådets förordning (EG) nr 104/2000. Förordning (2014:1429).
20 § Livsmedelsverket ska ha de uppgifter som en medlemsstat
har när det gäller samrådsförfarandet enligt artikel 4,
ansöknings- och anmälningsförfarandena enligt artiklarna 10-11
och 15-19 samt de kompletterande bestämmelserna om
förfarandena enligt artiklarna 21-23 och 25 i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den
25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och
upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001.
Livsmedelsverket ska även utföra de uppgifter som en
medlemsstat har enligt kommissionens genomförandeförordning
(EU) 2018/456 av den 19 mars 2018 om stegen i
samrådsförfarandet för fastställande av status som nytt
livsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel.
Förordning (2020:123).
20 a § Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en
medlemsstat har enligt artiklarna 6-9 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari
2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på
livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung
och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG. När det gäller
ansökningar om gränsvärden för sådana växtskyddsmedel där det
verksamma ämne som ingår ännu inte är godkänt på
gemenskapsnivå, ska uppgifterna utföras efter samråd med
Kemikalieinspektionen.
Livsmedelsverket är även nationell myndighet och kontaktpunkt
enligt artikel 38 i samma förordning. Förordning (2009:1266).
20 b § Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en
medlemsstat har enligt artikel 5 i kommissionens förordning
(EU) nr 284/2011 av den 22 mars 2011 om fastställande av
särskilda villkor och närmare förfaranden för import av
köksredskap i plast av polyamid och melamin vilka har sitt
ursprung i eller har avsänts från Folkrepubliken Kina och den
särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken
Kina. Förordning (2011:875).
21 § Livsmedelsverket skall samråda med Statens jordbruksverk
innan tillstånd till avlivning eller slakt ges enligt kapitel
VI, avsnitt II eller punkten 3, avsnitt III i bilaga III till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.
Förordning (2007:490).
21 a § Livsmedelsverket får medge undantag i enlighet med
artikel 8.2 i kommissionens förordning (EG) nr 589/2008 av
den 23 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets
förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna
för ägg. Förordning (2016:386).
22 § Livsmedelsverket skall utföra de inspektioner som behövs
för att övervaka att Sverige på livsmedelsområdet fullgör de
förpliktelser som föranleds av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen.
22 a § Statens veterinärmedicinska anstalt ska utföra den
uppgift som en medlemsstat har enligt artikel 3.4 i
kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 av den
10 augusti 2015 om fastställande av särskilda bestämmelser för
offentlig kontroll av trikiner i kött. Förordning (2019:704).
23 § Om inget annat följer av andra och tredje styckena är
följande myndigheter behöriga att pröva frågor om godkännande
av livsmedelsanläggningar eller att registrera
livsmedelsanläggningar.
Typ av livsmedelsanläggning Prövningsmyndighet
1. Anläggningar som ska godkännas
enligt artikel 4 i förordning
(EG) nr 853/2004 Livsmedelsverket
2. Livsmedelsanläggningar i
järnvägsvagnar, luftfartyg och
fabriksfartyg samt kyltankbåtar
för fisk Livsmedelsverket
3. Tillverkningsanläggningar för
spritdrycker, vin, aromatiserade
viner, aromatiserade drycker
baserade på vin och aromatiserade
drinkar baserade på vinprodukter Livsmedelsverket
4. Livsmedelsanläggningar som
drivs av det detaljhandelsbolag
som avses i 5 kap. 2 §
alkohollagen (2010:1622) Livsmedelsverket
5. Anläggningar för behandling
av livsmedel med joniserande
strålning Livsmedelsverket
6. Skeppshandelslager, tullager
och anläggningar inom frizon
i vilka det förvaras livsmedel
som från veterinärsynpunkt inte
är godkända för fri omsättning Livsmedelsverket
7. Anläggningar för
dricksvattenförsörjning En kommunal nämnd
som avses i
livsmedelslagen
(2006:804)
8. Anläggningar för tillverkning
av snus och tuggtobak En kommunal nämnd
som avses i
livsmedelslagen
(2006:804)
9. Primärproducenter av livsmedel Länsstyrelsen
10. Alla livsmedelsanläggningar inom
Försvarsmakten, Fortifikationsverket
och Försvarets materielverk som drivs
av eller för respektive myndighet Försvarsinspektören
för hälsa och miljö
11. Andra livsmedelsanläggningar,
inklusive anläggningar för
tillverkning av tillsatser,
aromer och processhjälpmedel En kommunal nämnd
som avses i
livsmedelslagen
(2006:804)
Om kontrollen av verksamheten i en anläggning flyttas över
från en kommunal nämnd till Livsmedelsverket med stöd av 15
eller 17 § livsmedelslagen (2006:804), ska verket i
fortsättningen pröva frågor om godkännande av anläggningen
eller registrera anläggningen.
Om kontrollen av verksamheten i en anläggning flyttas över
från Livsmedelsverket till en kommunal nämnd med stöd av 16 §
livsmedelslagen, ska denna nämnd i fortsättningen pröva
frågor om godkännande av anläggningen eller registrera
anläggningen. Förordning (2017:796).
24 § Den myndighet som prövar godkännande av en anläggning
prövar även frågor om återkallande eller tillfälligt
upphävande av godkännande i enlighet med bestämmelserna i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den
15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr
1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).
Förordning (2019:704).
Kontrollmyndigheter
25 § Behörig myndighet att utöva offentlig kontroll är den
myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning
eller som registrerar en anläggning, om inget annat följer av
25 a eller 26 § eller förordningen (2006:812) om offentlig
kontroll av livsmedel som importeras från ett tredje land.
Förordning (2017:796).
25 a § Om verksamhet bedrivs i en livsmedelsanläggning som
tillfälligt befinner sig i en annan kommun än den kommun där
anläggningen är godkänd eller registrerad, är även den kommun
där verksamhet tillfälligt bedrivs behörig myndighet att utöva
offentlig kontroll över anläggningen. Förordning (2009:29).
26 § Jordbruksverket är behörig myndighet att utföra
offentlig kontroll av punkterna II och V a i del I i bilaga
VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättandet av en
samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om
upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr
234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007.
Förordning (2014:441).
27 § Har upphävts genom förordning (2017:796).
28 § Länsstyrelserna samordnar inom länet kommunernas
verksamhet och ger dem stöd, råd och vägledning.
Förordning (2014:441).
29 § Livsmedelsverket samordnar övriga kontrollmyndigheters
verksamhet och lämnar stöd, råd och vägledning i verksamheten.
Föreskrifter om kontroll
30 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur
offentlig kontroll ska bedrivas. Bemyndigandet innefattar rätt
att meddela föreskrifter om i vilken utsträckning
slakteripersonal får bistå den officiella veterinären vid
offentlig kontroll på slakterier. Förordning (2019:704).
30 a § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur
undantaget i artikel 3.3 i kommissionens förordning (EU)
2015/1375 ska tillämpas. Förordning (2019:704).
30 b § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om undantag
från krav på offentlig kontroll vad gäller tamren enligt
artikel 12 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/624
av den 8 februari 2019 om särskilda bestämmelser för
utförandet av offentlig kontroll av produktion av kött och för
produktions- och återutläggningsområden för levande musslor i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/625. Förordning (2019:704).
31 § Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett
kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att
lämna information till verket eller en länsstyrelse om den
kontrollverksamhet som bedrivs,
2. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en
egenkontroll som är lämpad för verksamheten,
3. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller
dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av
faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och
4. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.
Förordning (2017:1289).
Övriga bestämmelser om kontroll
32 § Länsstyrelsen och en sådan kommunal nämnd som fullgör
uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet skall biträda vid
särskild provtagning och undersökning som Livsmedelsverket
bestämmer.
33 § En länsstyrelse och de kommuner som är belägna i länet
skall samråda med varandra i en för ändamålet bildad
samordningsgrupp. Länsstyrelserna skall ansvara för att
sammankalla grupperna.
34 § De kostnader som uppkommer för en kontrollmyndighet till
följd av åtgärder enligt 24 § livsmedelslagen (2006:804) skall
ersättas av den som var ägare till livsmedlen när dessa togs om
hand.
Laboratorier
35 § Laboratorier som utför laboratorieanalyser,
laboratorietester och laboratoriediagnostik på prover som tas
vid undersökningar av livsmedel ska, i den utsträckning som
följer av artikel 37.4 e i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2017/625, vara ackrediterade av Styrelsen för
ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) eller annat
likvärdigt ackrediteringsorgan.
Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att även sådana
laboratorier som inte omfattas av krav på ackreditering enligt
första stycket ska vara ackrediterade eller godkännas av
verket. Livsmedelsverket får även meddela föreskrifter om
vilka krav som ska ställas på laboratorier som verket ska
godkänna. Förordning (2019:704).
36 § Har upphävts genom förordning (2019:704).
Anmälningsskyldighet
37 § Om salmonella påvisas vid undersökning av livsmedel i
egenkontrollen, skall detta utan dröjsmål anmälas till
kontrollmyndigheten. Om kontrollmyndigheten är en kommunal
nämnd skall nämnden snarast underrätta Livsmedelsverket.
38 § En kommunal nämnd som i sin kontrollverksamhet finner att
ett livsmedel kan innebära allvarlig direkt eller indirekt risk
för människors hälsa skall genast anmäla detta till
Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en
sådan anmälan skall omfatta.
39 § Om det behövs från allmän hälsosynpunkt och om
Livsmedelsverket begär det ska en livsmedelsföretagare och
innehavaren av eller föreståndaren för ett laboratorium
anmäla när sjukdomsalstrande bakterier eller främmande ämnen
har iakttagits vid undersökning av livsmedel och andra
kontrollprov. Sådan anmälan ska göras till Livsmedelsverket
och Folkhälsomyndigheten.
En läkare eller veterinär som har grundad anledning att anta
att matförgiftning orsakats av att livsmedel vid yrkesmässig
verksamhet förorenats av sjukdomsalstrande bakterier eller
något främmande ämne ska anmäla detta till länsstyrelsen,
smittskyddsläkaren eller den kontrollmyndighet som utövar
kontroll enligt livsmedelslagen (2006:804).
En läkare som har grundad anledning att anta att en person
som i en yrkesmässig livsmedelsverksamhet handhar oförpackade
livsmedel har sjukdom, smitta, sår eller annan skada som kan
göra livsmedel icke säkra som livsmedel ska anmäla detta till
den kontrollmyndighet som utövar kontroll över den aktuella
verksamheten samt till smittskyddsläkaren. Anmälan ska
innehålla uppgift om personens namn och arbetsplats.
Kontrollmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta
smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse
för smittskyddet för människor. Förordning (2013:903).
Sanktionsavgifter
39 a § En sanktionsavgift enligt 30 a § livsmedelslagen
(2006:804) ska tas ut för de överträdelser och med de belopp
som följer av 39 c–39 g §§. Förordning (2018:1643).
39 b § Med årsomsättning avses i 39 c–39 e §§ den totala
omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Årsomsättningen
får uppskattas om överträdelsen har skett under
näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om
årsomsättning annars saknas, kan antas vara missvisande eller
är bristfälliga. Förordning (2018:1643).
39 c § En sanktionsavgift ska tas ut av den som påbörjar en
verksamhet utan att ha gjort en anmälan till
kontrollmyndigheten om registrering av de anläggningar som han
eller hon ansvarar för. Anmälan ska göras i enlighet med
artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, eller i
enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av den
här förordningen.
Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent
av årsomsättningen, dock lägst 5 000 kronor och högst 75 000
kronor. Om överträdelsen består i att inte underrätta
kontrollmyndigheten om att en ny fysisk eller juridisk person
ansvarar för en redan registrerad anläggning, ska avgiften i
stället betalas med en halv procent av årsomsättningen, dock
lägst 2 500 kronor och högst 40 000 kronor.
Staten, kommuner eller regioner ska i stället för vad som
anges i andra stycket betala ett fast belopp om 40 000 kronor.
Förordning (2019:1055).
39 d § En sanktionsavgift ska tas ut av den som brister när
det gäller att uppfylla de krav på journalföring av all
användning av växtskyddsmedel och biocider som anges i artikel
4.1 och bilaga 1 Del A avsnitt III punkt 9 a förordning (EG)
nr 852/2004.
Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent
av årsomsättningen, dock lägst 2 000 kronor och högst 25 000
kronor.
Staten, kommuner eller regioner ska i stället för vad som
anges i andra stycket betala ett fast belopp om 10 000 kronor.
Förordning (2019:1055).
39 e § En sanktionsavgift ska tas ut av den som brister när
det gäller att uppfylla de krav på dokumentation som anges i
föreskrifter som har meddelats med stöd av den här
förordningen i fråga om leveranser av små mängder honung, ägg,
råmjölk eller opastöriserad mjölk.
Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent
av årsomsättningen, dock lägst 2 000 kronor och högst 25 000
kronor.
Staten, kommuner eller regioner ska i stället för vad som
anges i andra stycket betala avgiften med ett fast belopp om
10 000 kronor. Förordning (2019:1055).
39 f § Om en sanktionsavgift har beslutats för en
överträdelse och den avgiftsskyldige därefter inte upphör med
överträdelsen, ska en ny avgift för överträdelsen tas ut som
ska vara dubbelt så stor som det belopp som anges i
39 c–39 e §§. Varje ny avgift får dock tas ut med högst
100 000 kronor.
En ny avgift enligt första stycket får beslutas endast om den
avgiftsskyldige har fått skälig tid att vidta rättelse.
Förordning (2018:1643).
39 g § Om en sanktionsavgift har beslutats för en
överträdelse och den avgiftsskyldige därefter inom ett år
från beslutet upprepar en sådan överträdelse, ska en avgift
för den nya överträdelsen tas ut som ska vara dubbelt så stor
som det belopp som anges i 39 b–39 e §§. Varje ny avgift får
dock tas ut med högst 100 000 kronor. Förordning (2018:1643).
39 h § En sanktionsavgift ska betalas till Kammarkollegiet
efter en särskild betalningsuppmaning.
Förordning (2018:1643).
39 i § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m.
Förordning (2018:1643).
Övriga bestämmelser
40 § Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter
om verkställigheten av bestämmelserna i livsmedelslagen
(2006:804) och denna förordning om inget annat följer av
andra stycket.
När det gäller lagens tillämpning på Försvarsmakten,
Fortifikationsverket och Försvarets materielverk, får sådana
föreskrifter meddelas av
1. Försvarsmakten, efter att Livsmedelsverket getts tillfälle
att yttra sig, eller
2. i fråga om anmälningsskyldighet enligt 39 § andra stycket,
Folkhälsomyndigheten, efter att Livsmedelsverket getts
tillfälle att yttra sig. Förordning (2017:796).
40 a § Jordbruksverket får i det enskilda fallet besluta om
undantag från 1 § förordningen (1956:413) om klassificering av
kött. Förordning (2008:931).
40 b § Livsmedelsverket ska ge Strålsäkerhetsmyndigheten
tillfälle att yttra sig innan verket meddelar föreskrifter om
skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i
dricksvatten med stöd av ett bemyndigande i denna
förordning. Förordning (2016:386).
41 § Bestämmelser om överklagande finns i 31 och 32 §§
livsmedelslagen (2006:804).
Övergångsbestämmelser
2008:64
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2008.
2. I det fall kontrollen av verksamheten i en anläggning med
stöd av 16 § livsmedelslagen (2006:804) har flyttats över från
Livsmedelsverket till en kommunal nämnd före ikraftträdandet,
ska denna nämnd i fortsättningen pröva frågor om godkännande av
en anläggning eller registrera anläggningen.
2009:1266
1. Denna förordning träder i kraft den 27 december 2009 i
fråga om 17 a och 17 b §§ och i övrigt den 1 januari 2010.
2. Bestämmelserna i 17 a § tillämpas endast i fråga om
ansökningar som har kommit in till den berörda myndigheten
efter den 26 december 2009.