Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2006:804 ·
Visa register
Livsmedelslag (2006:804)
Departement: Näringsdepartementet RSL
Utfärdad: 2006-06-08
Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:644
Ikraft: 2006-07-01 överg.best.
Lagens syfte och tillämpningsområde
1 § Denna lag syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för
människors hälsa och för konsumenternas intressen när det
gäller livsmedel.
2 § Begreppen livsmedel, stadier i produktions-, bearbetnings-
och distributionskedjan, primärproduktion, utsläppande på
marknaden och livsmedelsföretagare har i denna lag samma
betydelse som i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och
krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska
myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor
som gäller livsmedelssäkerhet.
Begreppet anläggning har samma betydelse som i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av
den 29 april 2004 om livsmedelshygien.
3 § Lagen gäller alla stadier av produktions-, bearbetnings-
och distributionskedjan för livsmedel.
Med livsmedel jämställs i lagen
1. vatten, från och med den punkt där det tas in i vattenverken
till den punkt där värdena skall iakttas enligt artikel 6 i
rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten
på dricksvatten, ändrat genom Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1882/2003, och
2. snus och tuggtobak.
4 § Lagen tillämpas inte på primärproduktion för användning
inom privathushåll eller enskildas handhavande av livsmedel för
konsumtion inom privathushåll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att lagen helt eller delvis skall
tillämpas på dricksvatten i privathushåll.
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen
5 § Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar
(EG-bestämmelser) som har samma syfte som lagen och som faller
inom lagens tilllämpningsområde. Regeringen skall i Svensk
författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som
avses.
I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars
tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i
första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna
lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut
som behövs som komplettering av EG-bestämmelserna.
Föreskrifter och beslut till skydd för människors liv eller
hälsa och för konsumentintresset
6 § Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa
eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om
1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet
eller utsläppande på marknaden av livsmedel,
2. märkning och presentation av livsmedel,
3. livsmedels beskaffenhet eller beteckning,
4. användning av vara, ämne eller utrustning vid handhavande
av livsmedel eller tillsammans med livsmedel,
5. läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal
som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet och om
personalhygienen i övrigt inom sådan verksamhet, och
6. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en
gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon.
Lag (2016:280).
Föreskrifter om livsmedelsanläggningar
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. att livsmedel får handhas eller släppas ut på marknaden
endast i anläggningar som godkänts av kontrollmyndigheten,
2. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett sådant
godkännande skall meddelas, och
3. registrering av anläggningar.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
efter iakttagande av anmälningsförfarandet i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om
fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av
animaliskt ursprung meddela föreskrifter om anpassning av och
undantag från kraven i EG-förordningarna.
Föreskrifter om åtgärder mot sabotage eller annan skadegörelse
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om försiktighetsmått i syfte att förebygga
och avhjälpa skadeverkningarna av sabotage eller annan
skadegörelse som kan påverka Sveriges livsmedelsförsörjning.
Förbud mot att släppa ut livsmedel på marknaden
10 § Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen är det förbjudet att på marknaden släppa
ut livsmedel som
1. inte uppfyller krav och villkor som har föreskrivits eller
beslutats med stöd av 6 § 2 och 3 och 8 §,
2. har handhafts eller tidigare släppts ut på marknaden i en
anläggning som inte har godkänts enligt de föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 § eller registrerats enligt de EG-
bestämmelser som kompletteras av lagen,
3. inte har godkänts eller anmälts i enlighet med de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller i
enlighet med de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller
inte uppfyller villkor i ett godkännande eller tillstånd,
4. innehåller ämnen som inte har godkänts eller som har
förbjudits i enlighet med de föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen eller i enlighet med de EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen,
5. innehåller ämnen i en halt som överskrider gränsvärden som
har föreskrivits med stöd av lagen eller i de EG-bestämmelser
som kompletteras av lagen.
Det som sägs i första stycket gäller inte, om regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit något
annat.
Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll
11 § Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de
föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har
meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av
Livsmedelsverket, länsstyrelserna, andra statliga myndigheter
och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.
En kommuns uppgift skall fullgöras av den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet.
Kontrollmyndigheternas övriga åligganden
12 § Livsmedelsverket och, i fråga om länet, länsstyrelsen
samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd
och hjälp i denna verksamhet, om inte regeringen föreskriver
något annat.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall genom
rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den
enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de
föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har
meddelats med stöd av EG-bestämmelserna.
13 § Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka
för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut
som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser
som kompletteras av lagen, beivras.
14 § Har upphävts genom lag (2018:574).
Överflyttning av offentlig kontroll
15 § Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att
den offentliga kontroll av en viss anläggning som kommunen
annars har skall flyttas över till verket. Ett sådant beslut
får fattas, om verksamheten har stor omfattning, är särskilt
komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får besluta att kontrollen skall lämnas
tillbaka till kommunen, om verket och kommunen är överens om
det.
16 § Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att
den offentliga kontroll av en viss anläggning som
Livsmedelsverket annars har skall flyttas från verket till en
kommun.
17 § Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt
sin kontrollskyldighet när det gäller en viss anläggning, får
regeringen på ansökan av Livsmedelsverket besluta att ansvaret
för den offentliga kontrollen av den anläggningen skall flyttas
över till Livsmedelsverket.
Regeringen får besluta att kontrollen skall lämnas tillbaka
till kommunen.
Förelägganden riktade till kommuner
18 § Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av
dess kontrolluppdrag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen
att avhjälpa bristen. Ett sådant föreläggande skall innehålla
uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga
för att bristen skall kunna avhjälpas.
Föreskrifter om kontroll
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. hur offentlig kontroll ska bedrivas,
2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett
kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att
lämna information till en sådan samordnande kontrollmyndighet
som avses i 12 § första stycket,
3. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en efter
verksamhetens art lämpad egenkontroll av verksamheten,
4. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller
dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av
faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och
5. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.
Lag (2017:1288).
Rätt till upplysningar och tillträde
20 § En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i
den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för
kontrollen rätt att
1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som
har anknytning till verksamheten och där göra undersökningar
och ta prover.
Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s
institutioner och för inspektörer och experter som utsetts av
institutionerna.
Skyldighet att tillhandahålla hjälp
21 § Den som är föremål för offentlig kontroll skall
tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen skall
kunna genomföras.
Förelägganden och förbud
22 § Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen eller vad som särskilt anges i 18 § får
en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har
meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd
av EG-bestämmelserna skall följas.
Vite
23 § Förelägganden och förbud enligt 22 § eller enligt de EG-
bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite.
Särskilda ingripanden m.m.
24 § Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet ta hand om en
vara som
1. har släppts ut på marknaden, eller som uppenbart är avsedd
att släppas ut på marknaden, i strid med 10 § eller de EG-
bestämmelser som kompletteras av lagen, eller
2. avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 22 §, om
föreläggandet eller förbudet inte följs.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under överinseende av
kontrollmyndigheten göra varan duglig till livsmedel eller
använda den för något annat ändamål. Annars skall
kontrollmyndigheten låta förstöra varan på ägarens bekostnad.
Kontrollmyndigheten skall, på ägarens bekostnad, låta förstöra
också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt
föreskrifter meddelade med stöd av 6 § 6, om det inte finns
särskilda skäl för något annat.
25 § Efter en underrättelse från smittskyddsläkaren om att
smitta sprids eller misstänks spridas genom livsmedel skall
kontrollmyndigheten omedelbart vidta de åtgärder som behövs för
att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning.
Rättelse
26 § Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de
föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de
EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som
har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna, får
kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes
bekostnad.
Hjälp av Polismyndigheten
27 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för
utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut
enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med
stöd av EU-bestämmelserna.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2014:703).
Avgifter
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för
1. offentlig kontroll enligt denna lag, de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som
kompletteras av lagen,
2. prövning eller registrering enligt denna lag, de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-
bestämmelser som kompletteras av lagen.
Bemyndigandet enligt första stycket innefattar rätt att meddela
föreskrifter om skyldighet för kommunerna att ta ut sådan
avgift.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om beräkningen av de avgifter som tas ut
av statliga myndigheter och av kontrollorgan.
Straffbestämmelser
28 a § Till böter eller fängelse i högst två år döms den
som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. producerar, bearbetar, distribuerar eller på något annat
sätt handhar livsmedel, eller märker, marknadsför eller
presenterar livsmedel, på ett sätt som orsakar eller kan
orsaka en fara för människors liv eller hälsa,
2. inte vidtar åtgärder i samband med produktion,
bearbetning, distribution eller annat handhavande av
livsmedel, och därigenom föranleder att ett livsmedel utgör
eller kan komma att utgöra en fara för människors liv eller
hälsa,
3. brister när det gäller att märka, marknadsföra eller
presentera livsmedel och därigenom föranleder att ett
livsmedel utgör eller kan komma att utgöra en fara för
människors liv eller hälsa,
4. i större omfattning märker, marknadsför eller presenterar
ett livsmedel på ett sätt som är eller kan vara vilseledande,
eller
5. brister när det gäller åtgärder för identifiering och
därigenom på ett omfattande eller annars särskilt allvarligt
sätt orsakar att möjligheten att spåra ett livsmedel
försvåras eller kan komma att försvåras. Lag (2018:644).
29 § Till böter döms den som, om gärningen inte ska leda
till ansvar enligt 28 a §, med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift eller ett beslut som har
meddelats med stöd av 5 § tredje stycket, 6, 7, 8 eller
9 §,
2. bryter mot 10 § första stycket, eller
3. inte fullgör sina skyldigheter enligt 20 § första stycket
1.
Till böter döms även den som med uppsåt eller av oaktsamhet
bryter mot skyldigheter, villkor eller förbud som finns i de
EU-bestämmelser som kompletteras av lagen. Detta gäller dock
inte om överträdelsen avser bestämmelser om
myndighetsutövning.
I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2018:644).
30 § Om en gärning är belagd med straff i brottsbalken
eller i lagen (2000:1225) om straff för smuggling ska det
inte dömas till ansvar enligt 28 a eller 29 §.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en
gärning som omfattas av ett föreläggande om vite om gärningen
ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt 29 § om gärningen kan
leda till en sanktionsavgift enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 30 a §. Lag (2018:644).
Sanktionsavgifter
30 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att en
sanktionsavgift ska betalas av den som
1. påbörjar en verksamhet som är registreringspliktig utan
att någon anmälan om registrering har gjorts, eller
2. brister när det gäller att uppfylla krav på journalföring
eller annan dokumentation.
Avgiftens storlek ska framgå av regeringens föreskrifter.
Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 100 000
kronor. När regeringen meddelar föreskrifter om avgiftens
storlek ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är
och till betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen
avser.
Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Lag (2018:644).
30 b § En sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen
inte är uppsåtlig eller oaktsam.
Någon sanktionsavgift ska dock inte tas ut om det är
oskäligt. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt
beaktas
1. om överträdelsen berott på sjukdom som medfört att den
avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som
han eller hon varit skyldig att göra och inte heller förmått
att uppdra åt någon annan att göra det,
2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den
avgiftsskyldige varken kunnat förutse eller borde ha
förutsett och inte heller kunnat påverka, eller
3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika
överträdelsen. Lag (2018:644).
30 c § Kontrollmyndigheten prövar frågor om
sanktionsavgifter.
Innan kontrollmyndigheten beslutar om avgift ska den som
anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig. Om så inte
har skett inom två år från det att överträdelsen skedde får
någon sanktionsavgift inte beslutas. Lag (2018:644).
30 d § Det ska inte beslutas om sanktionsavgift för en
överträdelse som omfattas av ett föreläggande om vite om
överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande
av vitet. Lag (2018:644).
30 e § Ett beslut om sanktionsavgift får verkställas
enligt utsökningsbalken när det har fått laga kraft.
Lag (2018:644).
30 f § En beslutad sanktionsavgift faller bort om beslutet
inte har verkställts inom fem år från det att beslutet har
fått laga kraft. Lag (2018:644).
Överklagande m.m.
31 § Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt
de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller
enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen får
överklagas hos länsstyrelsen.
En kommunal nämnds beslut om sanktionsavgift överklagas dock
till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2018:644).
32 § Livsmedelsverkets beslut i ett enskilt fall får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol om det har
meddelats
1. enligt denna lag,
2. enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen, eller
3. enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.
Detsamma gäller beslut som har meddelats av någon annan
statlig förvaltningsmyndighet eller av en officiell veterinär
som förordnats enligt lagen (2009:1254) om officiella
veterinärer.
Livsmedelsverket ska föra det allmännas talan hos allmän
förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har
meddelats av en officiell veterinär.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra beslut av Livsmedelsverket eller någon annan statlig
förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. För att
konsumenternas intresse ska kunna tillvaratas inom
livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av en
organisation som är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller en motsvarande
sammanslutning på arbetsgivarsidan. Lag (2009:1258).
33 § En myndighet får bestämma att dess beslut ska gälla
omedelbart även om det överklagas. Detta gäller dock inte
beslut om sanktionsavgift. Lag (2018:644).
Övergångsbestämmelser
2006:804
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. Genom lagen
upphävs livsmedelslagen (1971:511), dock med de begränsningar
som anges i 5 och 7.
2. Äldre lokalgodkännanden skall fortsätta att gälla till dess
att kontrollmyndigheten har prövat om den anläggning i vilken
lokalen ingår kan godkännas i enlighet med bestämmelser som har
meddelats med stöd av den nya lagen eller de EG-förordningar
som kompletteras av lagen eller, om godkännande inte krävs,
till dess att kontrollmyndigheten har registrerat anläggningen.
3. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet i en
godkänd livsmedelslokal får fortsätta att släppa ut sådana
livsmedel på marknaden som i överensstämmelse med denna lag har
handhafts i lokalen till dess att kontrollmyndigheten med stöd
av 7 § har prövat om den anläggning i vilken lokalen ingår kan
godkännas eller till dess att den har registrerats.
4. Förbud, förelägganden och andra beslut om skyldigheter för
enskilda som har meddelats med stöd av äldre föreskrifter skall
anses beslutade enligt denna lag.
5. Beslut av en besiktningsveterinär som har meddelats före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter.
6. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
till utgången av 2006 meddela föreskrifter om beräkningen av
kommunernas avgifter.
7. Bemyndigandet i 29 a § andra stycket livsmedelslagen
(1971:511) för regeringen att föreskriva att kommun skall
ombesörja uppbörden av avgifter för den statliga tillsynen
gäller till utgången av 2006.
2017:751
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av
beslut som har tillkännagetts före ikraftträdandet.
2018:644
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser
som har skett före ikraftträdandet.