Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 2004:1265 · Visa register
Åklagarförordning (2004:1265)
Departement: Justitiedepartementet DÅ
Utfärdad: 2004-12-09
Ändring införd: t.o.m. SFS 2023:317
Ikraft: 2005-01-01 överg.best.
Allmänna bestämmelser 1 § I åklagarväsendet ingår Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Grundläggande bestämmelser om vilka som är allmänna åklagare och om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (2015:743) med instruktion för Åklagarmyndigheten och i förordningen (2015:744) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Förordning (2020:71). 1 a § Har upphävts genom förordning (2015:746). 1 b § Åklagarmyndigheten får, efter samråd med Ekobrottsmyndigheten, meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå samordning, effektivitet, enhetlighet och följdriktighet i åklagarverksamheten. Åklagarmyndigheten ska när den meddelar föreskrifter utgå från att Ekobrottsmyndigheten är en självständig myndighet under regeringen. Förordning (2007:973). 2 § Riksåklagaren ansvarar för att Åklagarmyndigheten meddelar de föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer och anvisningar som behövs för att uppnå enhetlighet och följdriktighet vid åklagarnas rättstillämpning. Förordning (2015:746). Allmänna behörighetsregler Riksåklagaren, vice riksåklagaren och biträdande åklagare 3 § Bestämmelser om riksåklagarens och vice riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i rättegångsbalken. Riksåklagaren utför åklagaruppgifter i mål som hör under allmänt åtal, dock inte i mål om brott som i tjänsten begåtts av statsråd, justitieråd, justitieombudsman, justitiekanslern eller den som utövar riksåklagarens tjänst. Förordning (2010:1808). 4 § Riksåklagaren får förordna biträdande åklagare vid riksåklagarens kansli. Dessa åklagare får i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra. De får dock inte väcka eller fullfölja åtal i Högsta domstolen. Biträdande åklagare får heller inte fatta beslut på riksåklagarens vägnar i ärenden som är av principiellt intresse eller av större vikt eller som av någon annan anledning bör avgöras av riksåklagaren. Förordning (2007:973). 5 § Har upphävts genom förordning (2015:746). Åklagares geografiska behörighet 6 § Åklagare inom åklagarväsendet får utföra åklagaruppgifter i hela landet. Förordning (2007:973). Assistentåklagare och extra åklagare 7 § Vid Åklagarmyndigheten finns det assistentåklagare som genomgår grundläggande åklagarutbildning. Dessa åklagare får utföra de åklagaruppgifter som skall utföras av kammaråklagare om inte Åklagarmyndigheten bestämmer annat. Assistentåklagare får dock inte tilldelas arbetsuppgifter som kräver särskild erfarenhet. De får inte heller tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är förenligt med den utbildning som de genomgår. 8 § Åklagarmyndigheten får förordna extra åklagare att utföra uppgifter som skall utföras av åklagare vid myndigheten. Detsamma gäller Ekobrottsmyndigheten i fråga om åklagaruppgifter vid myndigheten. 9 § Ny beteckning 11 a § genom förordning (2008:973). Särskilda behörighetsregler 10 § Endast allmänna åklagare får besluta 1. om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse, och 2. att inte inleda eller lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (2012:168). 11 § Endast riksåklagaren, vice riksåklagaren, överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får handlägga frågor om ansvar för brott enligt förordningen (2014:1106) om handläggningen av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare. Om sådana åtgärder inte kan skjutas upp utan fara får de dock vidtas av andra åklagare. Förordning (2023:317). Delegation till andra arbetstagare än åklagare 11 a § Överåklagare och chefsåklagare, som är kammarchef, får förordna arbetstagare som inte är åklagare, men som har tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar 1. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttranden som krävs i ärenden som rör straffvarning och åtalsunderlåtelse, 2. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden, 3. fullgöra åklagares eller myndighetens underrättelseskyldighet med undantag för underrättelser enligt a) 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, b) 1 § förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och c) 3 och 4 §§ förordningen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål, 4. hämta in sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§ förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 5. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttranden som avses i 1 § lagen (1990:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., 6. underteckna och expediera kallelser och förelägganden, och 7. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste utföras av åklagare. Förordning (2015:90). Skyldighet att utföra uppdrag 12 § En allmän åklagare är skyldig att ta emot uppdrag att väcka och utföra åtal som beslutas av justitiekanslern eller en justitieombudsman samt i övrigt lämna den hjälp som de begär. Förordning (2007:973). Jour och beredskap 13 § Åklagarmyndigheten delar, efter samråd med Ekobrottsmyndigheten, in myndigheternas åklagare för jour- och beredskapstjänstgöring. Assistentåklagare får inte delas in för sådan tjänstgöring. Förordning (2007:973). 14 § Har upphävts genom förordning (2007:973). Anställning och utbildning 15 § Har upphävts genom förordning (2015:746). 16 § Endast den som är eller har varit anställd som kammaråklagare får anställas som chefsåklagare och vice chefsåklagare. Detsamma gäller vid anställning som kammaråklagare i annat fall än som avses i 20 §. 17 § Den som har avlagt juristexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) eller motsvarande äldre examen och förvärvat notariemeritering får antas som åklagaraspirant. Med svensk juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning är mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov. Förordning (2007:387). 18 § Har upphävts genom förordning (2015:746). 19 § Utbildningen för åklagaraspiranter skall omfatta minst nio och högst tolv månaders provtjänstgöring. Åklagarmyndigheten beslutar vid provtjänstgöringens slut om åklagaraspiranten skall anställas som assistentåklagare. 20 § Utbildningen för assistentåklagare skall omfatta två års tjänstgöring som sådan åklagare. Åklagarmyndigheten beslutar vid utbildningstidens slut om assistentåklagaren skall anställas som kammaråklagare. 21 § Åklagarmyndigheten får medge undantag från de behörighetskrav som gäller för chefsåklagare, vice chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare utom i fråga om kraven på juristexamen eller motsvarande äldre examen och notariemeritering. Förordning (2007:387). 22 § Har upphävts genom förordning (2015:746). 23 § Har upphävts genom förordning (2015:746). Överklagande 24 § Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte överklagas. 25 § Har upphävts genom förordning (2007:973). Övergångsbestämmelser 2004:1265 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005, då åklagarförordningen (1996:205) upphör att gälla. 2. Bestämmelserna i 28 och 29 §§ i den upphävda förordningen gäller fortfarande för överklagande av beslut som en åklagarmyndighet respektive Ekobrottsmyndigheten har meddelat före den 1 januari 2005. Vad som där sägs om Riksåklagaren skall då i stället gälla Åklagarmyndigheten. 2006:1410 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut i sådana anställningsärenden som har meddelats före ikraftträdandet.