Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2002:562 ·
Visa register
Lag (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster
Departement: Finansdepartementet DIS
Utfärdad: 2002-06-06
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:957
Övrigt: Rättelseblad 2011:767 har iakttagits.
Ikraft: 2002-07-01
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller informationssamhällets tjänster och
påbörjande och utövande av verksamhet som rör sådana tjänster.
Lagen är inte tillämplig på frågor som rör
1. beskattning,
2. behandling av personuppgifter,
3. konkurrensbegränsande samarbete mellan företag,
4. notariatverksamhet eller liknande verksamhet i den mån den
har direkt samband med myndighetsutövning,
5. verksamhet som innebär att försvara eller som ombud
företräda en klient inför domstol, eller
6. hasardspel där penningvärden satsas.
Definitioner
2 § I lagen avses med
informationssamhällets tjänster: tjänster som normalt utförs
mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på
elektronisk väg och på individuell begäran av en
tjänstemottagare,
tjänsteleverantör: fysisk eller juridisk person som
tillhandahåller någon av informationssamhällets tjänster,
etableringsstat: stat där en tjänsteleverantör har sitt fasta
driftställe,
tjänstemottagare: fysisk eller juridisk person som använder
någon av informationssamhällets tjänster,
det samordnade regelområdet: rättsregler med krav på
informationssamhällets tjänster och på tjänsteleverantörer i
fråga om påbörjande och utövande av verksamhet som rör sådana
tjänster,
reglerad yrkesverksamhet: yrkesverksamhet som enligt lag eller
förordning kräver auktorisation, legitimation eller liknande,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Fri rörlighet och tillämpning av svensk rätt
3 § En tjänsteleverantör med en annan etableringsstat än
Sverige inom EES har rätt att, utan hinder av svenska regler
inom det samordnade regelområdet, tillhandahålla
tjänstemottagare i Sverige informationssamhällets tjänster.
En domstol eller annan myndighet får dock med stöd av lag vidta
en åtgärd som begränsar den fria rörligheten för en sådan
tjänst, om det är nödvändigt för att skydda
1. allmän ordning och säkerhet,
2. folkhälsan, eller
3. konsumenter.
En sådan åtgärd måste vara riktad mot en bestämd tjänst som
skadar eller allvarligt riskerar att skada något av dessa
skyddsintressen. Åtgärden måste stå i rimlig proportion till
det intresse som skall skyddas.
4 § Innan en sådan åtgärd som avses i 3 § andra stycket får
vidtas måste etableringsstaten uppmanas att ingripa.
Etableringsstaten och Europeiska gemenskapernas kommission
måste även underrättas om att åtgärden kommer att vidtas.
I brådskande fall får åtgärden i stället utan dröjsmål anmälas
till etableringsstaten och kommissionen, med uppgift om varför
saken anses brådskande.
Första och andra styckena gäller inte i samband med
domstolsförfaranden och brottsutredningar.
5 § Inom det samordnade regelområdet skall svensk rätt gälla
för de informationssamhällets tjänster som tillhandahålls av
tjänsteleverantörer med Sverige som etableringsstat, även om
tjänsterna helt eller delvis riktar sig mot tjänstemottagare i
någon annan stat inom EES.
6 § Bestämmelserna i 3–5 §§ är inte tillämpliga på
1. tillåtligheten av marknadsföring genom icke begärd e-post,
2. utgivning av elektroniska pengar av sådana aktiebolag eller
ekonomiska föreningar som enligt 2 kap. 3 § lagen (2011:755) om
elektroniska pengar undantagits från den lagens bestämmelser,
3. sådana krav för försäkringsverksamhet genom
sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet som
avses i avdelning IV i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni
1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser
annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av
direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/36/EG, och
avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring, senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG,
4. sådana krav för obligatoriska skadeförsäkringar som avses i
artikel 30.2 i rådets direktiv 92/49/EEG,
5. avtalsförpliktelser vid konsumentavtal,
6. upphovsrätt och närstående rättigheter, skydd för
kretsmönster för halvledarprodukter och industriellt
rättsskydd, eller
7. formkrav för avtal som skapar eller överför rättigheter i
fast egendom. Lag (2011:1064).
7 § Bestämmelserna i 3–5 §§ påverkar inte parters frihet att
välja tillämplig lag för sitt avtal eller frågor om
tillämplig lag för försäkringsavtal av de slag som avses i
artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser (Rom I). Lag (2014:1454).
Allmänna informationskrav
8 § När en tjänsteleverantör tillhandahåller
informationssamhällets tjänster ska leverantören ge
information om sitt namn, sin adress i etableringsstaten och
sin e-postadress samt i förekommande fall
1. organisationsnummer,
2. registreringsnummer för mervärdesskatt, och
3. behörig tillståndsmyndighet.
Om en tjänsteleverantör bedriver reglerad yrkesverksamhet ska
informationen även omfatta uppgifter om
1. yrkestitel och den stat där denna erhållits,
2. den yrkesorganisation eller liknande där
tjänsteleverantören är registrerad, och
3. de bestämmelser som är tillämpliga på yrkesverksamheten och
sättet att få tillgång till dem.
Informationen ska finnas tillgänglig för tjänstemottagare och
myndigheter på ett enkelt, direkt och stadigvarande sätt.
I fråga om leverantörer av beställ-tv och leverantörer av
sådan beställradio som finansieras med public service-avgift
enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i
allmänhetens tjänst gäller även 2 kap. 1 § radio- och tv-lagen
(2010:696). Lag (2022:1670).
9 § Om en tjänsteleverantör vid tillhandahållandet av
informationssamhällets tjänster anger priser på varor eller
tjänster skall dessa anges klart och otvetydigt. Om skatt och
leveranskostnader tillkommer skall detta anges särskilt.
Krav i samband med beställning
10 § En tjänsteleverantör skall tillhandahålla lämpliga och
effektiva tekniska hjälpmedel som gör det möjligt för en
tjänstemottagare att upptäcka och rätta till sina eventuella
inmatningsfel innan denne gör en beställning.
11 § En tjänsteleverantör skall på ett klart och otvetydigt
sätt innan en tjänstemottagare gör en beställning informera
denne om följande:
1. hjälpmedlen enligt 10 § och de tekniska steg som måste
vidtas för att ingå avtal,
2. vilka språk avtal kan ingås på,
3. om avtal arkiveras och om de hålls tillgängliga för
tjänstemottagare, samt
4. de yrkesetiska regler eller liknande som tjänsteleverantören
har åtagit sig att följa och sättet att få tillgång till dem på
elektronisk väg.
12 § En tjänsteleverantör skall utan onödigt dröjsmål på
elektronisk väg bekräfta mottagandet av en beställning som
gjorts på elektronisk väg.
Beställningar och bekräftelser skall anses mottagna när
adressaten har tillgång till dem.
13 § Avtalsvillkor skall göras tillgängliga för
tjänstemottagare på ett sätt som gör det möjligt att spara och
återskapa dem.
14 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ samt 12 § första stycket
gäller inte om avtal ingås enbart genom utväxling av e-post
eller motsvarande personliga meddelanden.
Utanför konsumentförhållanden får parterna komma överens om
något annat än vad som anges i 10-12 §§.
Påföljder
15 § Om en tjänsteleverantör inte ger information i enlighet
med 8 och 9 samt 11-13 §§ eller inte tillhandahåller tekniska
hjälpmedel enligt 10 § ska marknadsföringslagen (2008:486)
tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29-36 §§ om
marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Lag (2008:505).
Ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer i vissa fall
16 § /Upphör att gälla U:2024-12-01 enligt lag (2024:957)./
En tjänsteleverantör som överför information som har
lämnats av en tjänstemottagare i ett kommunikationsnät, eller
som tillhandahåller tillgång till ett sådant nät, skall inte på
grund av innehållet i informationen vara skyldig att ersätta
skada eller betala sanktionsavgift, under förutsättning att
leverantören inte
1. initierar överföringen,
2. väljer ut mottagaren av informationen, eller
3. väljer ut eller ändrar informationen.
Överföringen och tillhandahållandet enligt första stycket
omfattar även sådan automatisk, mellanliggande och tillfällig
lagring av information som sker endast för att utföra
överföringen, under förutsättning att informationen inte lagras
längre än vad som rimligen krävs för överföringen.
17 § /Upphör att gälla U:2024-12-01 enligt lag (2024:957)./
En tjänsteleverantör som överför information som har
lämnats av en tjänstemottagare i ett kommunikationsnät skall,
för sådan automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring som
sker endast för att effektivisera vidare överföring till andra
tjänstemottagare, inte på grund av innehållet i informationen
vara skyldig att ersätta skada eller betala sanktionsavgift,
under förutsättning att leverantören
1. inte ändrar informationen,
2. uppfyller gällande villkor för tillgång till informationen,
3. följer inom branschen vedertagna regler för uppdatering av
informationen,
4. inte ingriper i sådan inom branschen vedertagen teknik som
används för att få uppgifter om användningen av informationen,
och
5. utan dröjsmål förhindrar vidare spridning av informationen,
så snart leverantören får kännedom om att den information som
ursprungligen överfördes avlägsnats eller gjorts oåtkomlig,
eller om att en domstol eller myndighet har beslutat att så
skall ske.
18 § /Upphör att gälla U:2024-12-01 enligt lag (2024:957)./
En tjänsteleverantör som lagrar information som lämnats av
en tjänstemottagare skall inte på grund av innehållet i
informationen vara skyldig att ersätta skada eller betala
sanktionsavgift, under förutsättning att leverantören
1. inte känner till att den olagliga informationen eller
verksamheten förekommer och, när det gäller skyldighet att
ersätta skada, inte är medveten om fakta eller omständigheter
som gör det uppenbart att den olagliga informationen eller
verksamheten förekommer, eller
2. så snart han får sådan kännedom eller medvetenhet utan
dröjsmål förhindrar vidare spridning av informationen.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om den
tjänstemottagare som lämnat informationen handlar under
tjänsteleverantörens ledning eller överinseende.
19 § En tjänsteleverantör som överför eller lagrar information
för annan får dömas till ansvar för brott som avser innehållet
i informationen endast om brottet har begåtts uppsåtligen.