Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2000:343 ·
Visa register
Lag (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 2000-05-25
Ändring införd: t.o.m. SFS 2016:484
Ikraft: 2000-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2017:496
Upphävd: 2017-07-02
Allmänna bestämmelser
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan
Sverige och andra medlemsstater i Europeiska unionen samt
Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein, i den
utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse
har gjort sådana åtaganden som avses i denna lag.
Föreskrifterna i 3 och 3 a §§ gäller även i förhållande
till andra stater än dem som anges i första stycket.
Lag (2011:1207).
Förhållandet till andra bestämmelser om
personuppgiftsbehandling
1 a § Polisdatalagen (2010:361) gäller för polisens
behandling av personuppgifter vid internationellt polisiärt
samarbete, om inte annat följer av denna lag eller
föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till
denna.
Tullbrottsdatalagen (2017:447) gäller för Tullverkets
behandling av personuppgifter vid internationellt polisiärt
samarbete, om inte annat följer av denna lag eller
föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till
denna.
Kustbevakningsdatalagen (2012:145) gäller för
Kustbevakningens behandling av personuppgifter vid
internationellt polisiärt samarbete, om inte annat följer av
denna lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat i
anslutning till denna. Lag (2017:448).
1 b § I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för
personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt
samarbete inom Europeiska unionen, och i föreskrifter som
regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns
det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter
som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt
samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av
1. en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),
2. Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,
3. ett EU-organ, eller
4. ett EU-informationssystem.
Om det i de författningar som anges i första stycket finns
avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för
bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som regeringen
har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller dock inte
vid behandling av personuppgifter som
– utbyts eller har utbytts med stöd av rådets beslut
2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat
gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av
terrorism och gränsöverskridande brottslighet,
– hämtas eller har hämtats med stöd av rådets beslut
2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till
informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för
medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte
att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra
grova brott, eller
– utbyts eller har utbytts med stöd av Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om
underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om
trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den ursprungliga
lydelsen. Lag (2015:785).
Definitioner
2 § I denna lag avses med
– utländska tjänstemän: utländska polismän och andra
utländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra
sådant gränsöverskridande arbete som avses i artiklarna 40
och 41 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av
den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen),
– förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer
en person på svenskt territorium enligt denna lag,
– svenska tjänstemän: svenska polismän, tulltjänstemän eller
kustbevakningstjänstemän när de enligt lag eller annan
författning har polisiära befogenheter,
– Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund
som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober
1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket
Danmarks regering om polisiärt samarbete i
Öresundsregionen,
– Prümrådsbeslutet: rådets beslut
2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat
gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av
terrorism och gränsöverskridande brottslighet,
– referensuppgifter: registeruppgifter som inte röjer
identiteten på en person, antingen i form av en
sifferbeteckning och ett fingeravtryck eller en
sifferbeteckning och en DNA-profil från den icke-kodifierande
delen av personens DNA,
– CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av
gränsöverskridande informationsutbyte om
trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den ursprungliga lydelsen,
och
– VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni
2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar
(VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter
och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda
terroristbrott och andra grova brott. Lag (2015:785).
Villkor om användningsbegränsningar
3 § Har en svensk myndighet fått uppgifter eller bevisning
från en annan stat för att användas i underrättelseverksamhet
om brott, vid utredning av brott eller för att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet, och gäller på grund av en
överenskommelse med den andra staten villkor som begränsar
möjligheten att använda uppgifterna eller bevisningen, ska
svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som är
föreskrivet i lag eller annan författning.
Första stycket gäller också i fråga om överenskommelser med
mellanfolkliga organisationer. Lag (2010:378).
3 a § En svensk brottsbekämpande myndighet får i enskilda fall
ställa upp villkor som begränsar möjligheten att använda
uppgifter eller bevisning som lämnas till en annan stat, om
det krävs med hänsyn till enskilds rätt eller från allmän
synpunkt. Sådana villkor får inte strida mot en internationell
överenskommelse som är bindande för Sverige.
Första stycket gäller också i fråga om uppgifter eller
bevisning som lämnas till en mellanfolklig organisation.
Lag (2010:378).
Schengensamarbetet
Gränsöverskridande övervakning
4 § Om det i en stat som avses med bestämmelsen i 1 § första
stycket pågår en utredning om ett brott som kan föranleda
överlämnande eller utlämning, får utländska tjänstemän
fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning av en misstänkt
gärningsman in på svenskt territorium, om en behörig svensk
myndighet samtycker till det.
Under de förutsättningar som anges i första stycket får sådan
fortsatt övervakning även ske beträffande en annan person än en
misstänkt gärningsman, om det är nödvändigt för den pågående
utredningen och det finns starka skäl att anta att åtgärden kan
medverka till att identifiera eller spåra en misstänkt
gärningsman.
Övervakningen av en misstänkt gärningsman får ske utan
föregående samtycke, om saken är så brådskande att samtycke
inte kan inhämtas i förväg och den utländska utredningen avser
misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i
Schengenkonventionen, nämligen mord, dråp, grovt sexualbrott,
mordbrand, penningförfalskning och förfalskning av
betalningsmedel, grov stöld, grovt häleri, penningtvätt, grovt
bedrägeri, utpressning, människorov och tagande av gisslan,
olaglig människohandel, människosmuggling, olaglig handel med
narkotika och psykotropa ämnen, brott mot lagbestämmelser
angående vapen och sprängämnen, ödeläggelse genom användande av
sprängämnen, olaglig transport av giftigt och skadligt avfall,
olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, sådan
brottslighet som avses i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av
den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell
organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott
samt terroristbrott enligt rådets rambeslut 2002/475/RIF av den
13 juni 2002 om bekämpande av terrorism. För att övervakningen
skall få ske utan föregående samtycke krävs också att
överskridandet av gränsen i samband med övervakningen anmäls
till en behörig svensk myndighet så snart det kan ske, och att
den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i
utredningen.
Övervakningen skall genast upphöra om en behörig svensk
myndighet begär det. Övervakning som sägs i tredje stycket
skall även upphöra om samtycke inte har lämnats inom fem timmar
från gränsöverskridandet. Lag (2003:1169).
Gränsöverskridande förföljande
5 § Om en person har upptäckts på bar gärning i färd med att
begå ett brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning,
eller om någon som är häktad eller som avtjänar frihetsstraff
har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat
påbörjat förföljande av personen över en landgräns in på
svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker
till det.
Förföljandet får ske utan föregående samtycke om det på grund
av sakens brådskande natur inte har varit möjligt att
underrätta en behörig svensk myndighet i förväg, eller om
svenska tjänstemän inte har kunnat ta över förföljandet i tid.
De förföljande tjänstemännen skall anhålla om bistånd av en
behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för
gränsöverskridandet.
Förföljandet skall genast upphöra om en behörig svensk
myndighet begär det. Lag (2003:1169).
6 § Om förföljande tjänstemän begär det, skall svenska polismän
omhänderta den flyende.
Förföljande tjänstemän får stoppa och omhänderta den flyende
tills svenska polismän kan överta omhändertagandet eller
identifiera den flyende.
7 § När en person omhändertas enligt 6 § andra stycket får
utländska tjänstemän
1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det sker av
säkerhetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,
2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2
brottsbalken eller kan antas ha betydelse för utredning om
brott eller ha avhänts någon genom brott, samt
3. belägga den som har omhändertagits med handfängsel.
Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 skall så
snart det kan ske överlämnas till en svensk polisman för
prövning av fråga om beslag enligt 8 § andra stycket.
8 § En person som har omhändertagits enligt 6 § får tas i
förvar av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen under högst
sex timmar, tiden mellan klockan 24 och 9 oräknad. Därefter
ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit in en
begäran om en åtgärd som avses i
1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,
2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige
enligt en nordisk arresteringsorder,
3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,
4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m.,
5. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller
behandling, om framställningen kommer från en dansk
myndighet,
6. 6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de
internationella tribunalerna för brott mot internationell
humanitär rätt,
7. 6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen,
8. 1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige
enligt en europeisk arresteringsorder, eller
9. 3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen.
En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om
sådan åtgärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål, ta i beslag föremål
som har omhändertagits enligt 7 § enligt de förutsättningar
som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken
eller annan lag eller författning. Lag (2015:101).
Polisiärt samarbete i Öresundsregionen
9 § Danska polismän har på svenskt territorium på
Öresundsförbindelsen samma befogenheter att ingripa mot hot
mot den allmänna ordningen och säkerheten som svenska
polismän har enligt lag eller annan författning.
Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket,
ska Polismyndigheten omedelbart underrättas. Åtgärden får
pågå tills Polismyndigheten övertar genomförandet eller begär
att den ska avbrytas. Lag (2014:402).
10 § Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet
med de villkor som i övrigt framgår av 5 § och med de
befogenheter som framgår av 6 och 7 §§, fortsätta ett i
Danmark påbörjat förföljande av en person för varje gärning
som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt.
Utöver vad som anges i 5 § får förföljande ske av en person
som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund
av brott. Sådant förföljande får också ske av en person som
har avvikit från annat frihetsberövande i den mån utlämning
till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling.
På svenskt territorium på Öresundsförbindelsen får danska
polismän även inleda ett förföljande som avses i första
stycket. De ska i ett sådant fall omedelbart anhålla om
bistånd av Polismyndigheten. Lag (2014:402).
Gemensamma bestämmelser för Schengensamarbetet och samarbetet
i Öresundsregionen
Skyldigheter
11 § Utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter
enligt denna lag, följa svensk lag och annan författning samt
instruktioner som meddelas av den behöriga svenska
myndigheten. Under gränsöverskridande förföljande eller
övervakning får de inte bereda sig tillträde till bostäder
eller andra platser som inte är tillgängliga för allmänheten.
Tjänstevapen får bara användas i nödvärnssituationer.
Utländska tjänstemän ska alltid kunna styrka sin behörighet
och identitet.
Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67)
bestämmelser om rätt för företrädare för främmande stats
myndighet att medföra skjutvapen och ammunition vid
tillfällig tjänstgöring i Sverige följer av 11 kap. 1 § f den
lagen. Lag (2014:402).
Straffrättsligt ansvar och skydd
12 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag
i Sverige skall vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§
brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om
svensk myndighetsutövning.
Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i
Sverige skall vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 §
brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om
svensk myndighetsutövning.
Skadestånd
13 § Om utländska tjänstemän utför uppgifter enligt denna lag i
Sverige, skall svenska staten i stället för den utländska
myndigheten eller tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i
samband med förföljandet, övervakningen eller ingripandet i
övrigt och för vilken den utländska myndigheten eller
tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag
varit tillämplig på dem. Svenska staten skall dock inte ersätta
skada som uppkommer hos den utländska myndigheten eller
tjänstemannen.
14 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta
skador som svenska tjänstemän vållar skall inte vara
tillämpliga när skadorna vållas i en annan stat i samband med
gränsöverskridande förföljande eller övervakning.
Behöriga svenska myndigheter
15 § Polismyndigheten beslutar om gränsöverskridande
övervakning och gränsöverskridande förföljande in på svenskt
territorium. Säkerhetspolisen får besluta om
gränsöverskridande övervakning inom den verksamhet som den
bedriver. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får i ett
enskilt fall överlämna ett ärende om gränsöverskridande
övervakning till Kustbevakningen.
En framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om
gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium ska
göras till Polismyndigheten. Om framställningen eller anmälan
avser sådan övervakning inom den verksamhet som
Säkerhetspolisen bedriver, får den i stället göras till
Säkerhetspolisen.
Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande
övervakning eller förföljande in på svenskt territorium ska
äga rum direkt mellan de utländska tjänstemännen och berörd
svensk myndighet. Lag (2014:402).
Samarbete enligt Prümrådsbeslutet
Utbyte av DNA-profiler
16 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt
kontaktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i
de svenska registren över DNA-profiler.
Efter överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får
kontaktstället i den andra staten göra en automatisk
jämförelse mellan sina oidentifierade DNA-profiler och
referensuppgifter i de svenska registren över DNA-profiler.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller endast de
register över DNA-profiler som regleras i polisdatalagen
(2010:361). Lag (2014:402).
17 § Vid förundersökning eller annan utredning som handläggs
enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken får det
svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst
söka uppgifter i en annan stats DNA-register. Uppgifter får
behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter
det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten
i de svenska registren över DNA-profiler.
Efter överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får det
svenska kontaktstället, i syfte att utreda brott, göra en
automatisk jämförelse mellan DNA-profiler i spårregistret och
referensuppgifter i den andra statens DNA-register.
Lag (2011:904).
Utbyte av fingeravtryck
18 § Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt
kontaktställe medges direktåtkomst till referensuppgifter i
svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av
polisdatalagen (2010:361). Lag (2011:905).
19 § I syfte att förebygga brottslig verksamhet eller utreda
brott får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom
direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats
fingeravtrycksregister. Uppgifter får behandlas endast i den
utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen
i motsvarande fall hade varit tillåten i svenska
fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen
(2010:361).
Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det
mottagna fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck
sökningen avsåg. Lag (2011:905).
Utbyte av fordonsuppgifter
20 § I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns
bestämmelser om möjlighet att medge ett utländskt
kontaktställe direktåtkomst enligt Prümrådsbeslutet till
uppgifter i vägtrafikregistret. Lag (2014:126).
21 § I syfte att förebygga brottslig verksamhet, utreda brott
eller för att upprätthålla allmän säkerhet får det svenska
kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst söka
uppgifter i en annan stats fordonsregister. Uppgifter får
behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter
det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten
i det svenska vägtrafikregistret. Vid sökning får endast ett
fordons fullständiga chassinummer eller fullständiga
registreringsnummer användas som sökbegrepp. Lag (2011:904).
Informationsutbyte enligt CBE-direktivet
22 § I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns
bestämmelser om möjlighet att medge ett utländskt
kontaktställe direktåtkomst enligt CBE-direktivet till
uppgifter i vägtrafikregistret. Lag (2014:126).
23 § I syfte att utreda ett sådant trafiksäkerhetsrelaterat
brott som omfattas av artikel 2 i CBE-direktivet får det
svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst
söka uppgifter i en annan stats fordonsregister. Uppgifter
får behandlas endast i den utsträckning den andra staten
tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade
varit tillåten i det svenska vägtrafikregistret. Vid sökning
får endast ett fordons fullständiga registreringsnummer
användas som sökbegrepp. Lag (2014:126).
Tillgång till uppgifter enligt VIS-rådsbeslutet
24 § På begäran av behöriga myndigheter får den centrala
åtkomstpunkten genom direktåtkomst söka uppgifter i
informationssystemet för viseringar (VIS), om det i enskilda
fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsentligen
kan komma att bidra till att utreda ett sådant terroristbrott
eller annat grovt brott som omfattas av definitionerna i
artikel 2.1 i VIS-rådsbeslutet.
Detsamma gäller om det i enskilda fall finns skäl att anta
att uppgifter i systemet väsentligen kan komma att bidra till
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet
som innefattar brott som anges i första stycket.
Lag (2015:276).
25 § Vid sökning i VIS får endast följande uppgifter användas
som sökbegrepp:
1. nuvarande och tidigare efternamn, förnamn, kön,
födelsedatum, födelseort och födelseland,
2. nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln,
3. resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet, dag
för utfärdande och sista giltighetsdag,
4. huvuddestination och den planerade vistelsens
varaktighet,
5. syftet med resan,
6. planerad ankomst- och avresedag,
7. planerad gränsövergång för första inresa eller
transiteringsväg,
8. bostad,
9. fingeravtryck,
10. typ av visering och viseringsmärkets nummer, och
11. den person som bjudit in eller åtagit sig att stå för
sökandens levnadskostnader under vistelsen. Lag (2015:276).
26 § Personuppgifter som har hämtats från VIS får behandlas
för det ändamål som uppgifterna hämtades för. De får också
behandlas för att utreda eller beivra brott i det enskilda
fall som sökningen avsåg. Lag (2015:276).
27 § Det är förbjudet att till tredjeland eller en
internationell organisation överföra eller göra tillgängliga
sådana personuppgifter som har hämtats från VIS och som har
lagts in i systemet av en annan stat.
Detta är dock tillåtet i brådskande fall om
1. de villkor för sökning som anges i 24 § andra stycket är
uppfyllda,
2. det är förenligt med svenska intressen att uppgifterna
lämnas ut,
3. den stat som har lagt in uppgifterna i systemet samtycker
till det, och
4. förutsättningarna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen
(1998:204) är uppfyllda. Lag (2015:276).
Rättelse och skadestånd
28 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om
rättelse och skadestånd gäller vid behandling av
personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats i anslutning till lagen. Lag (2015:276).
Ytterligare föreskrifter
29 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
föreskrifter om
1. samarbete enligt Prümrådsbeslutet när det gäller
behandling av personuppgifter samt bistånd vid större
evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor,
2. informationsutbyte enligt CBE-direktivet, och
3. tillgång till uppgifter enligt VIS-rådsbeslutet.
Lag (2015:276).
Övergångsbestämmelser
2014:402
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 16 § och
i övrigt den 1 januari 2015.