Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
2000:1219 ·
Visa register
Lag (2000:1219) om internationellt tullsamarbete
Departement: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 2000-11-30
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:841
Ikraft: 2001-01-01
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Denna lag tillämpas på internationellt tullsamarbete som
1. följer av en internationell överenskommelse med en annan
stat eller mellanfolklig organisation som Sverige har
tillträtt eller annars är förpliktat att följa och
2. har till syfte att förhindra, upptäcka, utreda eller beivra
överträdelser av tullbestämmelser.
Lagen tillämpas inte på sådant samarbete som avses i lagen
(2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter
inom Europeiska unionen, lagen (1990:314) om ömsesidig
handräckning i skatteärenden eller lagen (1959:590) om
gränstullsamarbete med annan stat. Lag (2011:1542).
2 § Tullverket eller annan behörig svensk myndighet skall bistå
behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation om
det följer av en sådan internationell överenskommelse som avses
i 1 § och av denna lag.
3 § För åtgärder enligt denna lag gäller samma förutsättningar
som för en motsvarande åtgärd i ett svenskt ärende, om inte
annat föreskrivs i denna lag.
Tullsamarbete får inte innebära att en behörig svensk myndighet
vidtar en åtgärd som
1. strider mot svensk lag eller annan författning,
2. strider mot svenska allmänna rättsprinciper, kränker
Sveriges suveränitet, medför fara för rikets säkerhet, eller
strider mot andra väsentliga intressen.
4 § I den mån en sådan internationell överenskommelse som avses
i 1 § omfattar åtgärder som innebär myndighetsutövning, får
utländska tjänstemän utöva myndighet på svenskt territorium i
de fall som anges i 3 kap.
Definitioner
5 § I denna lag avses med
tullbestämmelser: bestämmelser om införsel, utförsel eller
transitering av varor som avser tullar, skatter eller
avgifter eller rör förbud, begränsningar eller
kontrollåtgärder beträffande varutrafiken,
överträdelse av tullbestämmelse: sådan överträdelse av
tullbestämmelse för vilken påföljd enligt berörd stats lagar
och andra bestämmelser kan dömas ut av domstol eller av
administrativ myndighet,
behörig svensk myndighet: Polismyndigheten, Tullverket,
Kustbevakningen eller Statens jordbruksverk,
förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer en
person på svenskt territorium med stöd av sådan
internationell överenskommelse som avses i 1 § och denna
lag. Lag (2014:676).
Central samordning
6 § Tullverket skall ansvara för samordningen av samarbetet
enligt denna lag.
Direkt samarbete mellan en behörig svensk myndighet och en
utländsk myndighet får ske i brådskande fall. Tullverket skall
underrättas om sådant samarbete så snart det är möjligt.
2 kap. Åtgärder i Sverige för annan stats räkning
Ansökningar
1 § Om inte annat anges i en sådan internationell
överenskommelse som avses i 1 kap. 1 §, skall en ansökan om
bistånd ges in till Tullverket.
Om en begärd åtgärd bör vidtas av en annan behörig svensk
myndighet än Tullverket, skall ansökan vidarebefordras till den
myndigheten. Den ansökande myndigheten skall underrättas om att
så har skett.
2 § En ansökan skall innehålla följande uppgifter:
1. ansökande myndighet,
2. tillämplig internationell överenskommelse,
3. begärd åtgärd,
4. ändamålet med och orsaken till ansökan,
5. de lagar och andra bestämmelser som berörs,
6. uppgifter om de fysiska eller juridiska personer som är
föremål för utredningen och
7. en kortfattad redogörelse för omständigheterna.
En ansökan skall göras skriftligen. I brådskande fall får en
muntlig ansökan godtas. En muntlig ansökan skall bekräftas
skriftligen utan dröjsmål.
En ansökan skall vara utformad på svenska eller på ett språk
som den mottagande myndigheten kan godta.
3 § Om en ansökan inte uppfyller kraven enligt 2 §, skall den
ansökande myndigheten ges tillfälle att komplettera eller ändra
ansökan.
Avslag
4 § En ansökan skall avslås om
1. den avser en åtgärd som enligt 1 kap. 3 § inte får vidtas,
2. den avser en åtgärd som saknar stöd i en sådan
internationell överenskommelse som avses i 1 kap. 1 §,
3. den är så bristfällig att den inte kan ligga till grund för
begärd åtgärd trots att tillfälle givits att komplettera eller
ändra ansökan, eller
4. den avser en åtgärd som är uppenbart oproportionerlig i
förhållande till den påstådda överträdelsens svårhetsgrad.
5 § Beslut om avslag på någon av de grunder som anges i 1 kap.
3 § andra stycket 2 fattas av regeringen. Om en behörig svensk
myndighet finner att en ansökan bör avslås på någon sådan
grund, skall ansökan överlämnas till regeringen.
I övrigt prövar den myndighet som handlägger ärendet om de
förutsättningar som gäller enligt lagen är uppfyllda. Om det är
uppenbart att ansökan skall avslås får Tullverket, i stället
för att vidarebefordra ansökan enligt 1 § andra stycket, direkt
besluta om avslag på ansökan.
Ett beslut att avslå en ansökan skall innehålla de skäl som
bestämt utgången.
Utbyte av uppgifter
6 § Behörig svensk myndighet får, när det är nödvändigt för
genomförande av internationellt tullsamarbete enligt denna
lag, på eget initiativ eller efter ansökan lämna ut uppgifter
till behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation, även om en uppgift är sekretessbelagd enligt
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Första stycket gäller endast uppgifter som är tillgängliga för
myndigheten inom dess verksamhetsområde. Lag (2009:488).
7 § Uppgifter som lämnas ut enligt 6 § får i enskilda fall
förenas med villkor för användandet, om det krävs med hänsyn
till enskilds rätt eller från allmän synpunkt.
Villkor som avses i första stycket får inte strida mot en sådan
internationell överenskommelse som avses i 1 kap. 1 §.
8 § Har behörig svensk myndighet översänt uppgift till
behörig utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation,
är den skyldig att på begäran av den person som uppgiften rör
underrätta denna om vilken utländsk myndighet eller
mellanfolklig organisation uppgiften översänts till och för
vilket ändamål.
Underrättelse enligt första stycket behöver inte lämnas, om
det är uppenbart obehövligt eller om det kan befaras att
underrättelsen skulle försvåra genomförandet av utländsk
myndighets eller mellanfolklig organisations utredning eller
beslut i ärendet.
Underrättelse behöver inte heller lämnas om uppgiften
omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1–3 §§ offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:488).
Utredning i Sverige om överträdelse av tullbestämmelse
9 § Tullsamarbete i form av utredning om överträdelse av
tullbestämmelse i en annan stat får inledas av behörig svensk
myndighet på eget initiativ eller efter ansökan från behörig
utländsk myndighet.
Efter ansökan som avses i första stycket får Tullverket medge
att en utländsk tjänsteman får närvara vid utredning i Sverige.
10 § Tullverket och en tulltjänsteman får i samband med
utredning av brott som också motsvarar brott enligt svensk lag
vidta åtgärder enligt 8 kap. 3, 6, 10, 17 och 20 §§
tullbefogenhetslagen (2024:710). En kustbevakningstjänsteman
eller en polisman har samma befogenheter som en tulltjänsteman
vid utredning av sådana brott.
Åtgärderna får vidtas endast under de förutsättningar som
gäller för en motsvarande åtgärd med anledning av brott enligt
svensk rätt och enligt särskilda bestämmelser i denna lag.
Tvångsmedel får inte användas med stöd av denna lag i syfte
att möjliggöra förverkande av egendom. Lag (2024:738).
11 § Om en åtgärd i samband med utredningen kräver åklagares
eller domstols beslut enligt 23, 27 eller 28 kap.
rättegångsbalken eller 8 kap. tullbefogenhetslagen (2024:710),
ska ansökan i den delen handläggas enligt bestämmelserna i
lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Om beslag har verkställts i samband med utredningen tillämpas
dock först 27 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken.
Lag (2024:738).
12 § Laga domstol i frågor som rör utredning om överträdelse av
tullbestämmelse vid tillämpning av denna lag är rätten på den
ort där den svenska utredningen påbörjades.
Delgivning av handlingar
13 § En handling i ett ärende om utredning som bedrivs i en
annan stat delges enligt delgivningslagen (2010:1932).
Lag (2010:1971).
3 kap. Gränsöverskridande tullsamarbete
Gränsöverskridande övervakning
1 § Utländska tjänstemän får på svenskt territorium fortsätta
en i sin stat påbörjad övervakning av en gärningsman som är
skäligen misstänkt för ett brott som sägs i artikel 19.2
tullsamarbetskonventionen, om Tullverket eller en annan behörig
svensk myndighet samtycker till det.
Övervakningen får ske utan föregående samtycke om situationen
är så brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg. För
att övervakning ska få ske utan föregående samtycke krävs också
att överskridandet av gränsen i samband med övervakningen
anmäls till Tullverket eller annan behörig svensk myndighet så
snart det är möjligt och att den utländska myndigheten utan
dröjsmål begär bistånd i utredningen.
Övervakningen ska genast upphöra om en behörig svensk myndighet
begär det. Övervakning som avses i andra stycket ska även
upphöra om samtycke inte har lämnats inom fem timmar från
gränsöverskridandet.
Brott som avses i första stycket är
1. olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen, vapen,
ammunition, sprängämnen, kulturföremål, farligt och giftigt
avfall, kärnmaterial eller material eller utrustning avsedda
för framställning av kärnvapen, biologiska och/eller kemiska
vapen (varor belagda med förbud),
2. handel med ämnen som finns upptagna i listorna I och II i
Förenta nationernas konvention om bekämpande av illegal handel
med narkotika och psykotropa ämnen och som är avsedda för
illegal framställning av narkotika (prekursorer),
3. olaglig gränsöverskridande handel med skattepliktiga varor
för att undgå skatt eller obehörigt erhålla statligt stöd i
samband med import eller export av varor, i de fall där
omfattningen av handeln kan medföra en avsevärd belastning för
Europeiska unionens eller för medlemsstaternas budgetar,
4. annan handel med varor som är förbjuden enligt unionens
eller nationella tullbestämmelser. Lag (2011:295).
Gränsöverskridande förföljande
2 § Om en person har upptäckts på bar gärning i färd med att
begå ett sådant brott som sägs i 1 § och som kan föranleda
överlämnande eller utlämning, får utländska tjänstemän
fortsätta ett i sin stat påbörjat förföljande av personen in på
svenskt territorium, om Tullverket eller en annan behörig
svensk myndighet samtycker till det.
Förföljandet får ske utan föregående samtycke om situationen är
så brådskande att samtycke inte kunnat inhämtas i förväg, eller
om svenska tjänstemän inte har kunnat ta över förföljandet i
tid. De förföljande tjänstemännen skall anhålla om bistånd av
behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för
gränsöverskridandet.
Förföljandet skall genast upphöra om en behörig svensk
myndighet begär det. Lag (2003:1172).
3 § Om förföljande tjänstemän begär det, skall behöriga svenska
tjänstemän omhänderta den förföljda personen.
Förföljande tjänstemän får stoppa och omhänderta den förföljde
tills behöriga svenska tjänstemän kan överta omhändertagandet
eller identifiera den förföljde.
4 § När en person omhändertas enligt 3 § andra stycket får
utländska tjänstemän
1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det sker av
säkerhetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,
2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 12 §
brottsbalken eller kan antas ha betydelse för utredning om
brott eller ha avhänts någon genom brott, och
3. belägga den som har omhändertagits med handfängsel.
Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 ska så
snart det kan ske överlämnas till en behörig svensk tjänsteman
för prövning av fråga om beslag enligt 5 § andra stycket.
Lag (2024:841).
5 § En person som har omhändertagits enligt 3 § får tas i
förvar och placeras i häkte eller polisarrest under högst sex
timmar, tid mellan midnatt och klockan nio på morgonen oräknad.
Därefter ska personen omedelbart friges, om det inte har kommit
in en sådan begäran om åtgärd som avses i
1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,
2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige
enligt en nordisk arresteringsorder,
3. 6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de
internationella tribunalerna för brott mot internationell
humanitär rätt,
4. 6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella
brottmålsdomstolen, eller
5. 1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige
enligt en europeisk arresteringsorder.
En behörig svensk tjänsteman får, i avvaktan på en
framställning om en åtgärd enligt 4 kap. 19 § lagen (2000:562)
om internationell rättslig hjälp i brottmål på begäran av
främmande stat, ta i beslag föremål som har omhändertagits
enligt 4 § enligt de förutsättningar som gäller för en
motsvarande åtgärd enligt rättegångsbalken eller annan lag
eller författning. Lag (2011:1174).
Skyldigheter
6 § Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter
enligt denna lag,
1. följa svensk lag och annan författning samt instruktioner
som meddelas av behörig svensk myndighet,
2. alltid kunna styrka sin behörighet och identitet, och
3. kontakta Tullverket och rapportera vilka åtgärder som
vidtagits och de omständigheter som förelegat.
Under gränsöverskridande förföljande eller övervakning får
utländska tjänstemän inte bereda sig tillträde till bostäder
eller andra platser som inte är öppna för allmänheten.
Tjänstevapen får användas endast i nödvärnssituationer.
Av 11 kap. 1 § f vapenlagen (1996:67) framgår att undantag kan
göras från lagens bestämmelse i fråga om rätt för utländska
tjänstemän att medföra skjutvapen och ammunition vid tillfällig
tjänstgöring i Sverige.
Straffrättsligt ansvar och skydd
7 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag
i Sverige skall vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§
brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om
svensk myndighetsutövning.
Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i
Sverige skall vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 §
brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om
svensk myndighetsutövning.
Skadestånd
8 § Om utländska tjänstemän utför uppgifter enligt denna lag i
Sverige, skall svenska staten i stället för den utländska
myndigheten eller tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i
samband med detta och för vilken den utländska myndigheten
eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om
svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten skall dock
inte ersätta skada som uppkommer hos den utländska myndigheten
eller tjänstemannen.
9 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta
skador som svenska tjänstemän vållar skall inte vara
tillämpliga när skadorna vållas i en annan stat i samband med
gränsöverskridande förföljande eller övervakning.
4 kap. Åtgärder i en annan stat för svensk räkning
1 § En svensk ansökan om tullsamarbete får göras under
förutsättning att
1. motsvarande åtgärd kan vidtas i Sverige i ett liknande
ärende, och
2. ansökan kan göras utan att detta skulle medföra att
uppgifter lämnas, vars överlämnande skulle strida mot allmänna
hänsyn eller för Sverige väsentliga intressen.
2 § Har behörig svensk myndighet vid tillämpning av denna lag
tagit emot uppgifter eller bevisning från en annan stat enligt
en sådan internationell överenskommelse som avses i 1 kap. 1 §
och som innehåller villkor som begränsar möjligheten att
använda uppgifterna, skall svenska myndigheter följa villkoren
oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan
författning.
Inhämtande av uppgifter
3 § En behörig svensk myndighet får i en pågående utredning
om överträdelse av tullbestämmelse begära att få ta del av
uppgifter i en annan stat. För sådana uppgifter gäller
bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
samt sådana villkor för uppgifternas användning som avses i
2 §. Lag (2009:488).
Utredning i annan stat
4 § Om det är till fördel för en utredning om överträdelse av
tullbestämmelse i Sverige, får Tullverket hos behörig utländsk
myndighet begära att svensk tjänsteman skall få närvara vid
utredning som sker i en annan stat.
Delgivning av handlingar
5 § En behörig svensk myndighet får i ett ärende om överträdelse
av en tullbestämmelse eller i en brottsutredning begära
delgivning av en handling i en annan stat.
I den utsträckning det är tillåtet enligt en internationell
överenskommelse som avses i 1 kap. 1 §, får en behörig svensk
myndighet se till att delgivning sker med en person i den andra
staten genom att sända handlingen med posten enligt 16–18 §§
delgivningslagen (2010:1932). Lag (2010:1971).
Övergångsbestämmelser
2010:1971
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt
15–17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1
april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.