Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1998:900 ·
Visa register
Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
Departement: Miljödepartementet
Utfärdad: 1998-06-25
Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:1478
Övrigt: Rättelseblad 2006:846 har iakttagits.
Ikraft: 1999-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:13
Upphävd: 2011-03-01
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillsyn över
efterlevnaden av föreskrifter enligt miljöbalken samt om
tillsynsmyndigheternas skyldigheter.
2 § Tillsynsmyndigheternas allmänna skyldigheter framgår av 26
kap. miljöbalken. Enligt 30 kap. 3 § miljöbalken beslutar
tillsynsmyndigheten om miljösanktionsavgift.
Bestämmelser om tillsynen i särskilda hänseenden finns i
1. förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och
vattenområden m.m.,
2. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd,
3. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor och förordningen
(1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna
av allvarliga kemikalieolyckor, och
4. förordningen (2007:667) om allvarliga miljöskador.
Förordning (2007:673).
Definitioner
3 § I denna förordning förstås med
operativ tillsyn: sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den
som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd,
tillsynsvägledning: sådan tillsyn som består i utvärdering,
uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd
och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna,
kommunal nämnd: den eller de nämnder som kommunfullmäktige
utser att svara för tillsynen enligt miljöbalken.
Operativ tillsyn
Myndigheternas ansvar
4 § Av 26 kap. 3 § miljöbalken framgår att inom kommunen utövar
den kommunala nämnden tillsyn över
1. miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken, med
undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd,
2. hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. miljöbalken,
och
3. avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken.
Den kommunala nämnden utövar inom kommunen därutöver tillsynen
över hanteringen av biotekniska organismer enligt 14 kap.
miljöbalken.
Statliga myndigheter och de kommunala nämnderna utövar
därutöver den operativa tillsynen rörande miljöbalkens
tillämpning enligt den närmare fördelning som framgår av
bilagan till denna förordning.
Regeringen kan, om det finns särskilda skäl, efter
framställning från en myndighet med centralt samordningsansvar
enligt 13-13 n §§ eller från länsstyrelsen, i det enskilda
fallet besluta att det operativa tillsynsansvaret ska fördelas
på annat sätt än som framgår av bilagan. Förordning (2007:847).
5 § Om ingen myndighet har ansvar för den operativa tillsynen
enligt 4 §, ska var och en av de myndigheter som anges i
13-13 n §§ utöva den operativa tillsynen inom sitt
ansvarsområde. Förordning (2007:847).
6 § Länsstyrelsen utser naturvårdsvakter enligt 26 kap. 23 §
miljöbalken. Inom ett område, över vilket en kommunal nämnd har
ansvar för tillsynen, får länsstyrelsen utse naturvårdsvakter
efter framställan av nämnden.
Föreskrifter om utseende och utbildning av naturvårdsvakter
meddelas av Rikspolisstyrelsen efter samråd med
Naturvårdsverket.
Myndigheternas åligganden
7 § En myndighet som har tilldelats operativa tillsynsuppgifter
skall för tillsynsarbetet avsätta resurser som i tillräcklig
grad svarar mot behovet av tillsyn samt ha personal med
tillräcklig kompetens för tillsynsarbetet.
Myndigheten skall
1. senast den 30 juni 1999 ha gjort en utredning om
tillsynsbehovet inom sina ansvarsområden och därefter varje år
uppdatera utredningen med hänsyn till de förutsättningar som
kan ha ändrats,
2. föra ett register över de verksamheter som fordrar
återkommande tillsyn,
3. för sina ansvarsområden för varje verksamhetsår upprätta en
samlad tillsynsplan, baserad på utredningen enligt 1 och
verksamhetsregistret enligt 2, för hur tillsynsarbetet skall
bedrivas, samt
4. regelbundet följa upp och utvärdera tillsynsverksamheten.
Utredningen enligt andra stycket 1 och tillsynsplanen enligt
andra stycket 3 skall beslutas av den inom myndigheten som
beslutar om användningen av myndighetens resurser. När en
kommunal nämnd utövar den operativa tillsynen är det nämnden
som skall fatta beslut om utredningen och tillsynsplanen.
Förordning (2004:733).
8 § De myndigheter som har tilldelats ansvar för den operativa
tillsynen, skall underrätta Naturvårdsverket, Kammarkollegiet
eller länsstyrelsen om förhållanden som kan föranleda ansökan
om prövning enligt 24 kap. 3, 5 eller 6 § miljöbalken.
9 § En myndighet som har tilldelats ansvar för den operativa
tillsynen, ska på begäran lämna den information som behövs för
att de myndigheter som anges i 13-14 §§ ska kunna fullgöra sitt
samordnande, uppföljande och utvärderande ansvar. De
myndigheter som anges i 13-13 n §§ får inom sina ansvarsområden
meddela nödvändiga föreskrifter om rapportering av sådana
uppgifter samt om andra hit hörande frågor.
Förordning (2007:847).
Överlåtelse av ansvaret för den operativa tillsynen
10 § Länsstyrelsen får överlåta åt en kommunal nämnd att utöva
den operativa tillsynen inom tillsynsområden med beteckningen Ö
i bilagan till denna förordning, om kommunfullmäktige har gjort
framställning om det.
Överlåtelse enligt första stycket skall avse grupper av
tillsynsobjekt. Om länsstyrelsen anser det mer lämpligt, kan
överlåtelse dock avse enstaka tillsynsobjekt.
11 § Vid prövning av en framställan om överlåtelse enligt 10 §
skall länsstyrelsen beakta
1. omfattningen av tillsynsobjektens miljöpåverkan,
2. den kommunala nämndens möjligheter att uppfylla kraven i 7 §
första stycket,
3. kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av
kommunala verksamheter, samt
4. övriga frågor av betydelse för överlåtelse av tillsynen.
Länsstyrelsen skall avslå en kommuns framställan om överlåtelse
av tillsyn över kommunala verksamheter om kommunen har en
nämndorganisation som strider mot 3 kap. 5 § andra stycket
kommunallagen (1991:900) eller om kommunens interna
ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra
organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till
förutsättningarna för att utöva en effektiv tillsyn.
Förordning (2004:733).
12 § Ytterligare bestämmelser om handläggningen av ärenden om
överlåtelse av ansvaret för den operativa tillsynen finns i 26
kap. 4 § miljöbalken.
Tillsynsvägledning
13 § Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller tillämpningen av
miljöbalken och EG-förordningar inom miljöbalkens
tillämpningsområde, om inte annat följer av 13 a-13 n §§.
Förordning (2008:253).
13 a § Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
frågor om
1. genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som
anges i bilagan till denna förordning, och
2. tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen
(2000:338) om biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om
växtskyddsmedel, i de fall då tillståndsfrågan ska prövas av
Arbetsmiljöverket. Förordning (2007:847).
13 b § Boverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
frågor som Boverket har reglerat med stöd av förordningen
(1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer.
Förordning (2007:847).
13 c § Fiskeriverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
frågor
1. som rör fiske och vattenbruk, med undantag för 14 kap.
miljöbalken, och
2. om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som
anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).
13 d § Statens jordbruksverk har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning
1. i frågor som rör verksamheter, inklusive miljöfarliga
verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, inom jordbruks- och
trädgårdsområdet eller som rör djurhållande verksamhet,
2. i frågor som rör miljöhänsyn i jordbruket enligt 12 kap.
miljöbalken,
3. i genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område
som anges i bilagan till denna förordning,
4. när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som
Jordbruksverket beslutat om enligt förordningen (2006:1010) om
växtskyddsmedel, och
5. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om
a) retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem
för plastflaskor och metallburkar, och
b) hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen
(2001:1063) beskrivs som avfall från forskning, diagnos,
behandling eller förebyggande av djursjukdomar där det på grund
av smittfara ställs särskilda krav på insamling och
bortskaffande (avfallstyp 18 02 02*). Förordning (2007:847).
13 e § Kemikalieinspektionen har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område
som anges i bilagan till denna förordning, och
2. frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning,
införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av
kemiska produkter, varor som innehåller eller har behandlats
med en kemisk produkt, biotekniska organismer samt allmänhetens
hantering av sådana produkter eller varor, med undantag för
a) produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva
egenskaper,
b) drivmedel och bränslen,
c) ämnen som bryter ned ozonskiktet,
d) batterier, och
e) fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av
den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.
Förordning (2007:847).
13 f § Livsmedelsverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område
som anges i bilagan till denna förordning, och
2. frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör
a) material och produkter som är avsedda att komma i kontakt
med livsmedel, och
b) nappar. Förordning (2007:847).
13 g § Läkemedelsverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
1. genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område
som anges i bilagan till denna förordning, och
2. frågor enligt förordningen (1977:994) om försäljning och
förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel m.m., och
3. frågor enligt förordningen (1993:1283) om kosmetiska och
hygieniska produkter. Förordning (2007:847).
13 h § Riksantikvarieämbetet har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
frågor om kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken.
Förordning (2007:847).
13 i § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har det
centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller
miljöbalkens tillämpning i frågor om
1. miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken i de fall
frågorna regleras genom
a) lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor,
b) förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, eller
c) bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga
olyckor i förordningen (2008:722) om utvinningsavfall, och
2. produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva
egenskaper när det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken
som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat
utsläppande på marknaden av kemiska produkter och varor som
innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt.
Förordning (2008:1204).
13 j § Skogsstyrelsen har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning i
frågor
1. enligt 7 kap. 11 § och 12 kap. 6 § miljöbalken som rör
skogsbruk och som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429),
2. om sådana verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan
påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7
kap. 27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av
tillsyn enligt någon av punkterna A1-A7, A9-A14, A16 och A17 i
bilagan till denna förordning, och
3. om genteknik enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som
anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2007:847).
13 k § Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning
1. i frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder
och lokaler m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga
hälsoskyddsfrågor av hygienisk och medicinsk karaktär,
2. när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som
Socialstyrelsen beslutat om enligt förordningen (2000:338) om
biocidprodukter eller förordningen (2006:1010) om
växtskyddsmedel, och
3. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om hantering av
avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063)
beskrivs som
a) avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling
eller förebyggande av sjukdomar hos människor där det på grund
av smittfara ställs särskilda krav på insamling och
bortskaffande (avfallstyp 18 01 03*),
b) kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen
(avfallstyp 18 01 06*),
c) cytotoxiska läkemedel och cytostatika (avfallstyp 18 01
08*), och
d) avfall som utgörs av amalgam från tandvård (avfallstyp 18 01
10*). Förordning (2007:847).
13 l § Affärsverket svenska kraftnät har det centrala ansvaret
för tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens
tillämpning i frågor om dammsäkerhet enligt 11 kap.
miljöbalken. Förordning (2007:847).
13 m § Strålsäkerhetsmyndigheten har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledningen när det gäller miljöbalkens
tillämpning i frågor om miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.
6 § miljöbalken i de fall frågorna regleras genom
strålskyddslagen (1988:220). Förordning (2008:458).
13 n § Bestämmelserna i 13-13 m §§ innebär inte någon
inskränkning i de centrala och samordnande uppgifter för
kontrollen av genetiskt modifierade organismer som
Naturvårdsverket och Gentekniknämnden har enligt förordningen
(2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i
miljön. Förordning (2007:847).
14 § Länsstyrelsen svarar för tillsynsvägledningen i länet med
undantag för den tillsyn som utövas av generalläkaren eller
Skogsstyrelsen.
För att förebygga miljöbrott och för att effektivisera
hanteringen av dessa, skall länsstyrelsen verka för samarbete
mellan polismyndigheter, åklagarmyndigheter och de myndigheter
som svarar för den operativa tillsynen enligt miljöbalken.
Förordning (2005:1154).
15 § De myndigheter som anges i 13-14 §§ ska aktivt verka för
samordning och samverkan när det gäller informationsförsörjning
inom sina ansvarsområden. Förordning (2007:847).
Rapportering
15 a § Naturvårdsverket ska senast den 15 april varje år till
regeringen lämna en redovisning av vilka brister i tillsynen
som verket har identifierat och förslag till hur dessa
brister bör åtgärdas. Förordning (2009:1478).
Överklagande
16 § Bestämmelser om överklagande av länsstyrelsens beslut
enligt 6 § finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.
Bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut
finns, såvitt gäller generalläkaren, i 18 kap. 1 § miljöbalken
och, vad gäller övriga myndigheter, i 19 kap. 1 § miljöbalken.
Övergångsbestämmelser
2000:965
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Arbetsmiljöverket har det centrala ansvaret för
tillsynsvägledning vad gäller tillstånd att använda
bekämpningsmedel enligt förordningen (1998:947) om
bekämpningsmedel eller förordningen (2000:338) om
biocidprodukter, som lämnats av Arbetarskyddsstyrelsen före den
1 januari 2001.
2007:275
Denna förordning träder i kraft den 15 juni 2007. De nya
bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1
juni 2007.
Bilaga
Fördelning av ansvar för den operativa tillsynen
Med ansvar för den operativa tillsynen enligt angivna kapitel i
miljöbalken, avses även föreskrifter meddelade med stöd av
dessa kapitel.
Tillsynsområden betecknade med Ö avser sådana där tillsyns-
ansvaret kan överlåtas till en kommunal nämnd enligt 10 §.
A. Naturvården, m.m.
utom försvarets verksamheter enligt C
Tillsynsområde Ansvarig myndighet
A1 Nationalparker Länsstyrelsen
A2 Naturreservat som beslutats av
länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen
A3 Naturreservat som beslutats av
kommunen Kommunal nämnd
A4 Kulturreservat som beslutats av
länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen
A5 Kulturreservat som beslutats av
kommunen Kommunal nämnd
A6 Naturminnen som beslutats av
länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen
A7 Naturminnen som beslutats av
kommunen Kommunal nämnd
A8 Biotopskyddsområden på mark som
omfattas av bestämmelserna i
skogsvårdslagen Skogsstyrelsen
A9 Biotopskyddsområden utom sådana enligt
A8 (Ö) Länsstyrelsen
A10 Djur- och växtskyddsområden för vilka
länsstyrelsen meddelat föreskrifter
(Ö) Länsstyrelsen
A11 Djur- och växtskyddsområden för vilka
kommunen meddelat föreskrifter Kommunal nämnd
A12 Områden och föremål för vilka det finns
interimistiskt beslut enligt 7 kap. 24 §
miljöbalken meddelat av länsstyrelsen
(Ö) Länsstyrelsen
A13 Områden och föremål för vilka det
finns interimistiskt beslut enligt
7 kap. 24 § miljöbalken meddelat
av kommunen Kommunal nämnd
A14 Jordbruksmark vad gäller skötsel
enligt 7, 8 och 12 kap.
miljöbalken (Ö) Länsstyrelsen
A15 Frågor som avses i 12 kap.
6 § miljöbalken vad
gäller verksamhet eller
åtgärder som omfattas
av skogsvårdslagen (1979:429)
och som avser avverkning,
hyggesbehandling, bestånds-
anläggning, beståndsvård,
uttag av skogsbränsle, skogs-
bilvägar, skogsgödsling och
skogsmarks kalkning eller andra
skogsbruksåtgärder Skogsstyrelsen
A16 Frågor som avses i 12 kap.
6 § miljöbalken vad gäller
övriga verksamheter eller åtgärder
(Ö) Länsstyrelsen
A17 Strandskyddsområden i fråga om Länsstyrelsen
dispenser enligt 7 kap. 18 a §
miljöbalken
A17a Frågor om strandskyddsområden som Kommunal nämnd
inte omfattas av A17
A18 Vattenskyddsområden som beslutats av
länsstyrelsen (Ö) Länsstyrelsen
A19 Vattenskyddsområden som beslutats av
kommunen Kommunal nämnd
A20 Miljöskyddsområden, utom beträffande
verksamheter för vilka tillsynsansvaret
regleras i avsnitten B eller C i denna
bilaga (Ö) Länsstyrelsen
A21 Vilthägn (Ö) Länsstyrelsen
A22 Verksamheter med marinvetenskaplig
forskning som bedrivs från
forskningsfartyg som är
registrerade i eller tillhör en
annan stat Länsstyrelsen
A23 Frågor som omfattas av 8 kap.
1-4 §§ miljöbalken (Ö) Länsstyrelsen
A24 Stängselgenombrot m.m. enligt Länsstyrelsen
26 kap. 11 § miljöbalken (Ö)
A25 Sådana verksamheter och åtgärder Skogsstyrelsen
som anges i A15 och som kan
påverka miljön i ett område som
avses i 7 kap. 27 § miljöbalken,
om verksamheten eller åtgärden
inte omfattas av tillsyn enligt
A1-A24 i denna bilaga
A26 Verksamheter och åtgärder som Länsstyrelsen
kan påverka miljön i ett sådant
område som avses i 7 kap. 27 §
miljöbalken i den mån
verksamheterna eller åtgärderna
inte omfattas av tillsyn enligt
A1-A25 i denna bilaga (Ö)
B. Verksamheter m.m.
utom försvarets verksamheter enligt C.
Tillsynsområde Ansvarig myndighet
Miljöfarliga verksamheter utom täkter
B1 Miljöfarliga verksamheter som
omfattas av tillståndsplikt
enligt bilagan till förordningen
(1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd (Ö) Länsstyrelsen
B2 Miljöfarliga verksamheter med
beteckningen C i bilagan till
förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälso-
skydd Kommunal nämnd
B3 Miljöfarliga verksamheter i form
av jordbruk som inte anges i bilagan
till förordningen (1998:899)
om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd men som omfattas av
föreskrifter med stöd av 12 kap.
10 § miljöbalken. Kommunal nämnd
B4 Övriga miljöfarliga verksamheter
som inte särskilt tas upp i bilagan
till förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälso-
skydd Kommunal nämnd
Verksamheter som orsakar miljöskador
B5 Föroreningsskador enligt 10 kap. 1 §
första stycket miljöbalken, där
skadan härrör från pågående
miljöfarlig verksamhet med
beteckningen A eller B i bilagan till
förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
eller från verksamhet av detta slag
som upphört efter den 30 juni 1969
och där tillsynen vid tidpunkten för
verksamhetens upphörande inte hade
överlåtits enligt 44 a §
miljöskyddslagen (1969:387) eller
10 § denna förordning (Ö) Länsstyrelsen
B5a Andra föroreningsskador enligt
10 kap. 1 § första stycket
miljöbalken än sådana som avses
i B5 Kommunal nämnd
B6 Övriga miljöskador enligt 10 kap.
1 § miljöbalken, där skadan härrör
från miljöfarlig verksamhet med
beteckningen A eller B i bilagan
till förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd (Ö) eller annan verksamhet
eller åtgärd Den kommunala
nämnd eller
statliga
myndighet som
enligt 4 § och
denna bilaga
har ansvaret
för den operativa
tillsynen
avseende den
verksamhet eller
åtgärd som skadan
härrör från
Vattenverksamheter, utom sådana som klassas som miljöfarlig
verksamhet
B7 Vattenverksamheter, utom sådana
enligt B8 (Ö) Länsstyrelsen
B8 Vattentäkter för vilka kommunal
nämnd föreskrivit om tillståndsplikt
med stöd av 9 kap. 10 § miljöbalken Kommunal nämnd
B9 Vattenverksamheter som får
företas utan tillstånd (Ö) Länsstyrelsen
Täkter, utom sådana som klassas som vattenverksamhet
B10 Tillståndspliktiga täkter utom
sådana enligt B11 (Ö) Länsstyrelsen
B11 Husbehovstäkter för vilka
föreskrivits om tillståndsplikt
med stöd av 12 kap. 1 § andra
stycket miljöbalken i dess
lydelse före den 1 augusti 2005 (Ö) Länsstyrelsen
B12 Ej tillståndspliktiga täkter (Ö) Länsstyrelsen
Tillsyn enligt 17 kap. miljöbalken
B13 Tillsyn över efterlevnaden av
vad som beslutats med stöd av
17 kap. miljöbalken, i den mån
tillsynsmyndighet inte har
pekats ut enligt annan bestämmelse
i denna förordning eller annan
författning Länsstyrelsen
Övriga verksamheter
B14 Andra verksamheter och åtgärder
än miljöfarliga verksamheter,
vattenverksamheter eller täkter, som
kan orsaka olägenheter för människors
hälsa Kommunal nämnd
C. Försvarets verksamheter
Tillsynsområde Ansvarig myndighet
Samtliga verksamheter och
åtgärder inom Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk och Försvarets
radioanstalt utom tillverkning
samt in- och utförsel av kemiska
produkter eller biotekniska
organismer eller tillverkning av
varor som innehåller eller
har behandlats med kemiska
produkter eller biotekniska
organismer Generalläkaren
D. Kemiska produkter och biotekniska organismer
I detta avsnitt anges de statliga myndigheter som, förutom den
kommunala nämnden, har ansvaret för den operativa tillsynen när
det gäller kemiska produkter och biotekniska organismer,
indelat i ansvarsområden.
Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får
överenskommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret
normalt ska fördelas. Båda är dock alltid operativa om så
krävs.
D1 Kemikalieinspektionen har ansvar för den operativa tillsynen
över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut
kemiska produkter, varor och biotekniska organismer på
marknaden med avseende på deras produkter och varor, utom i
fråga om
1. varor (material) och produkter enligt D3, D4 och D7,
2. drivmedel och bränslen,
3. ämnen som bryter ned ozonskiktet,
4. batterier, och
5. fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av
den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.
D2 Länsstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen i
frågor om skydd av den yttre miljön vid hantering av kemiska
produkter, varor och biotekniska organismer i miljöfarliga
verksamheter enligt B1 utom i fråga om det som anges i D1.
D3 Läkemedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen över
tillverkare och andra primärleverantörer av kosmetiska och
hygieniska produkter.
D4 Livsmedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen i
fråga om
1. material och produkter som är avsedda att komma i kontakt
med livsmedel, och
2. nappar.
D5 Transportstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen
över utrustning i fartyg som innehåller
1. ämnen som bryter ned ozonskiktet, eller
2. fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av
den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.
D6 Arbetsmiljöverket har ansvar för den operativa tillsynen i
fråga om sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som
krävs enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller
förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då
tillståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket.
D7 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ansvar för
den operativa tillsynen över tillverkare och andra
primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter och varor
på marknaden, när det gäller produkternas och varornas
brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper.
E. Avfall och producentansvar
Nedan anges områden inom vilka, förutom den kommunala nämnden,
även en statlig myndighet har ansvar för den operativa
tillsynen.
Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får
myndigheterna komma överens om hur ansvaret normalt ska
fördelas. Båda är dock alltid operativa, om så krävs.
E1 Länsstyrelsen har i samverkan med Tullverket och
Kustbevakningen ansvar för den operativa tillsynen över
sjöfarten och luftfarten i fråga om sådan dumpning och
förbränning av avfall som regleras i 15 kap. 31-33 §§
miljöbalken.
E2 Länsstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen i
frågor om farligt avfall och om gränsöverskridande transporter
av avfall och frågor om skydd av den yttre miljön som rör
avfall och producentansvar.
E3 Naturvårdsverket har ansvar för den operativa tillsynen i
fråga om producentansvaret enligt förordningen (2005:209) om
producentansvar för elektriska och elektroniska produkter utom
hur insamlingen lokalt uppfyller kraven i 16 och 17 §§ samma
förordning.
E4 Statens jordbruksverk har ansvar för den operativa tillsynen
i frågor om retursystem enligt förordningen (2005:220) om
retursystem för plastflaskor och metallburkar.
E5 Naturvårdsverket har ansvar för den operativa tillsynen i
fråga om producentansvaret enligt förordningen (2008:834) om
producentansvar för batterier utom hur insamlingen lokalt
uppfyller kraven i 19 och 20 §§ samma förordning.
E6 Läkemedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen i
fråga om skyldighet för en producent att enligt 3–5 och 8 §§
förordningen (2009:1031) om producentansvar för läkemedel ta
emot avfall som utgörs av läkemedel och informera om
möjligheten att lämna avfall som utgörs av läkemedel.
F. Genteknik
Tillsynsområde Ansvarig myndighet
Innesluten användning av
genetiskt modifierade
mikroorganismer Arbetsmiljöverket
Innesluten användning av genetiskt
modifierade vattenlevande
organismer Fiskeriverket
Innesluten användning av övriga
genetiskt modifierade
organismer Statens jordbruksverk
Avsiktlig utsättning av sådant
läkemedel enligt 1 §
läkemedelslagen (1992:859) som
innehåller eller består av
genetiskt modifierade organismer Läkemedelsverket
Avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade mikroorganismer,
nematoder, spindeldjur och insekter Kemikalieinspektionen
Avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade vattenlevande
organismer Fiskeriverket
Avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade skogsträd avsedda
för virkesproduktion Skogsstyrelsen
Avsiktlig utsättning av övriga
genetiskt modifierade
organismer Statens jordbruksverk
Utsläppande på marknaden av sådant
foder som omfattas av lagen
(2006:805) om foder och animaliska
biprodukter som innehåller eller
består av genetiskt modifierade
organismer Statens jordbruksverk
Utsläppande på marknaden av sådant
läkemedel enligt 1 § läkemedelslagen
(1992:859) som innehåller eller består av
genetiskt modifierade organismer Läkemedelsverket
Utsläppande på marknaden av sådant
livsmedel som omfattas av livsmedelslagen
(2006:804) som innehåller eller består av
genetiskt modifierade organismer Livsmedelsverket
Utsläppande på marknaden av produkter
som innehåller eller består av genetiskt
modifierade mikroorganismer, nematoder,
spindeldjur eller insekter Kemikalieinspektionen
Utsläppande på marknaden av produkter
som innehåller eller består av genetiskt
modifierade vattenlevande organismer Fiskeriverket
Utsläppande på marknaden av genetiskt
modifierade skogsträd
avsedda för virkesproduktion Skogsstyrelsen
Utsläppande på marknaden av övriga
produkter som innehåller
eller består av genetiskt modifierade
organismer Statens jordbruksverk
G. Tillsyn enligt vissa EG-förordningar
G1 I fråga om tillverkares och importörers skyldigheter enligt
rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om
bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen har
Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen.
G2 Länsstyrelsen har ansvaret för den operativa tillsynen i
fråga om
1. rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om
skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av
handeln med dem, och
2. kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006
om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning
(EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med dem.
G3 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga
kemikalier har Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa
tillsynen.
G4 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande
förflyttning av genetiskt modifierade organismer har de
myndigheter som anges i avsnitt F ansvaret för den operativa
tillsynen enligt den uppdelning som framgår där.
G5 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel har
1. Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen i
de delar som avser tillverkare och andra primärleverantörer,
och
2. den kommunala nämnden ansvaret för den operativa tillsynen i
de delar som inte avser tillverkare och andra
primärleverantörer.
G6 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall har
1. Naturvårdsverket ansvaret för den operativa tillsynen i
frågor som omfattas av Naturvårdsverkets ansvar i egenskap av
behörig myndighet enligt förordningen, och
2. de myndigheter som anges i avsnitt E ansvaret för den
operativa tillsynen, enligt den uppdelning som framgår där, i
frågor som inte omfattas av Naturvårdsverkets ansvar enligt 1.
G7 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv
1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93
och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets
direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG,
93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG har de myndigheter som
anges i avsnitt C och D ansvaret för den operativa tillsynen
enligt den uppdelning som framgår där.
Förordning (2009:1032).