Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1997:139 · Visa register
Förordning (1997:139) om försöksverksamhet med förändrad beredningsorganisation vid tingsrätterna
Departement: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1997-04-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2001:829
Ikraft: 1997-05-01
Tidsbegränsad: 2003-01-01
1 § Försöksverksamhet enligt denna förordning får bedrivas för att pröva olika former av beredningsorganisation i tingsrätt. Förordning (1998:1378). 2 § Förordningen gäller vid sidan av förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion och notarieförordningen (1990:469). Förordning (2000:738). 3 § Tingsrätterna får anställa jurister för beredningsändamål (beredningsjurister), förlänga en tingsnotaries förordnande utöver den tid som anges i 1 § notarieförordningen (1990:469) och besluta att en tingsfiskal inte skall ha en rotel. En beredningsjurist skall ha fullgjort notariemeritering. Förordning (2000:738). 4 § Vid anställning av beredningsjurister tillämpas inte 28 § lagen (1982:80) om anställningsskydd eller 6 och 7 §§ anställningsförordningen (1994:373) . Beredningsjurister anställs för en sammanlagd tid av högst ett år. Om anställningen skall upphöra vid anställningstidens utgång, gäller inte 15 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. 5 § Beredningsjurister får ges förordnande enligt 16, 18 och 19 §§ förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion. 6 § Lagmannen får förordna beredningsjurister och tingsnotarier som har tjänstgjort minst ett år att, i vidare omfattning än som anges i förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion, på eget ansvar vidta åtgärder för beredning av mål och ärenden. Ett förordnande får dock inte avse beslut 1. om avvisning av ombud, biträden eller försvarare, 2. i frågor om intervention, 3. i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader, 4. i frågor som avses i 15 kap. rättegångsbalken eller i en annan bestämmelse om interimistiskt beslut, 5. i frågor som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken, 6. om inhämtande av annan personutredning än sådan som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. och 25 § frivårdsförordningen (1983:250), 7. om avvisning av bevisning eller begäran om inhämtande av utredning, 8. om föreläggande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken, 9. om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte är ense, 10. om hämtning, 11. i frågor om inhibition, 12. i fråga om undersökning enligt 22 kap. 13 § miljöbalken, eller 13. om åtgärder enligt 22 kap. 14 § miljöbalken för att förebygga eller minska skador eller olägenheter innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Förordning (1998:1378). 7 § Lagmannen får förordna andra anställda att på eget ansvar 1. utfärda stämning i brottmål där talan har väckts av en åklagare, 2. förordna offentlig försvarare i sådana fall som avses i 21 kap. 3 a § första stycket rättegångsbalken, 3. utfärda stämning i äktenskapsmål och i mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll enligt föräldrabalken, 4. besluta om ersättning för blodprovstagning, blodundersökning och kungörelsedelgivning, och 5. besluta om förskott på ersättning till vittne, målsägande, sakkunnig och tolk. Ett förordnande enligt första stycket 1, 2 eller 3 får inte avse mål med internationell anknytning. Förordning (1998:1378). 8 § Förordnande enligt 6 och 7 §§ får inte avse frågor som är omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet. Uppkommer en fråga av sådant slag som anges i första stycket skall den som är ansvarig för beredningen genast anmäla frågan för rotelinnehavaren.