Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1997:139 ·
Visa register
Förordning (1997:139) om försöksverksamhet med förändrad
beredningsorganisation vid tingsrätterna
Departement: Justitiedepartementet DOM
Utfärdad: 1997-04-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2001:829
Ikraft: 1997-05-01
Tidsbegränsad: 2003-01-01
1 § Försöksverksamhet enligt denna förordning får bedrivas för
att pröva olika former av beredningsorganisation i tingsrätt.
Förordning (1998:1378).
2 § Förordningen gäller vid sidan av förordningen (1996:381)
med tingsrättsinstruktion och notarieförordningen (1990:469).
Förordning (2000:738).
3 § Tingsrätterna får anställa jurister för beredningsändamål
(beredningsjurister), förlänga en tingsnotaries förordnande
utöver den tid som anges i 1 § notarieförordningen (1990:469)
och besluta att en tingsfiskal inte skall ha en rotel.
En beredningsjurist skall ha fullgjort notariemeritering.
Förordning (2000:738).
4 § Vid anställning av beredningsjurister tillämpas inte 28 §
lagen (1982:80) om anställningsskydd eller 6 och 7 §§
anställningsförordningen (1994:373) .
Beredningsjurister anställs för en sammanlagd tid av högst ett år.
Om anställningen skall upphöra vid anställningstidens utgång,
gäller inte 15 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
5 § Beredningsjurister får ges förordnande enligt 16, 18 och 19 §§
förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion.
6 § Lagmannen får förordna beredningsjurister och tingsnotarier
som har tjänstgjort minst ett år att, i vidare omfattning än
som anges i förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion,
på eget ansvar vidta åtgärder för beredning av mål och ärenden.
Ett förordnande får dock inte avse beslut
1. om avvisning av ombud, biträden eller försvarare,
2. i frågor om intervention,
3. i frågor om ställande av säkerhet för rättegångskostnader,
4. i frågor som avses i 15 kap. rättegångsbalken eller i en
annan bestämmelse om interimistiskt beslut,
5. i frågor som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken,
6. om inhämtande av annan personutredning än sådan som avses i
1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål,
m.m. och 25 § frivårdsförordningen (1983:250),
7. om avvisning av bevisning eller begäran om inhämtande av
utredning,
8. om föreläggande enligt 42 kap. 15 § rättegångsbalken,
9. om förordnande av medlare eller sakkunnig när parterna inte
är ense,
10. om hämtning,
11. i frågor om inhibition,
12. i fråga om undersökning enligt 22 kap. 13 § miljöbalken,
eller
13. om åtgärder enligt 22 kap. 14 § miljöbalken för att
förebygga eller minska skador eller olägenheter innan frågan om
sådana åtgärder slutligen avgörs. Förordning (1998:1378).
7 § Lagmannen får förordna andra anställda att på eget ansvar
1. utfärda stämning i brottmål där talan har väckts av en
åklagare,
2. förordna offentlig försvarare i sådana fall som avses i 21
kap. 3 a § första stycket rättegångsbalken,
3. utfärda stämning i äktenskapsmål och i mål om faderskap,
vårdnad,
umgänge och underhåll enligt föräldrabalken,
4. besluta om ersättning för blodprovstagning, blodundersökning
och kungörelsedelgivning, och
5. besluta om förskott på ersättning till vittne, målsägande,
sakkunnig och tolk.
Ett förordnande enligt första stycket 1, 2 eller 3 får inte
avse mål med internationell anknytning. Förordning (1998:1378).
8 § Förordnande enligt 6 och 7 §§ får inte avse frågor som är
omfattande eller svåra eller som av någon annan orsak kräver
särskild erfarenhet.
Uppkommer en fråga av sådant slag som anges i första stycket skall
den som är ansvarig för beredningen genast anmäla frågan för
rotelinnehavaren.