Regeringskansliets rättsdatabaser

Länsstyrelsens ansvar och uppgifter 1 § Länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. 2 § Länsstyrelsen svarar för att länet utvecklas på ett sådant sätt att fastställda nationella mål får genomslag, samtidigt som hänsyn skall tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Länsstyrelsen skall särskilt med ett samlat regionalt perspektiv i länet samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde. Länsstyrelsen skall främja länets utveckling och noga följa länets tillstånd samt underrätta regeringen om vad som är särskilt viktigt för regeringen att få veta om länet och händelser som inträffat där. 3 § Länsstyrelsen har bland annat uppgifter inom följande sakområden: 1. civilt försvar och räddningstjänst, 2. social omvårdnad, 3. kommunikationer, 4. livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor, 5. lantbruk, 6. rennäring m.m. i förekommande fall, 7. fiske, 8. jämställdhet mellan kvinnor och män, 9. kulturmiljö, 10. regionalpolitik, regional näringspolitik och konkurrens, 11. hållbar samhällsplanering och boende, 12. naturvård och miljöskydd. Förordning (1999:1425). 4 § Länsstyrelsens uppgifter omfattar också 1. de allmänna valen, 2. tillsynen över att fastighetsinnehav avvecklas enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken, 3. distriktsveterinärorganisationen och tillsynen över andra praktiserande veterinärers verksamheter samt ledning och samordning av åtgärder mot djursjukdomar, 4. fjällförvaltningen i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, 5. förvaltningen av mål 1 och 2 samt gemenskapsinitiativet Urban och vissa program inom gemenskapsinitiativet Interreg III inom EG:s strukturfonder enligt rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. Förordning (2002:535). 5 § Länsstyrelsen skall verka för att de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen uppnås. Länsstyrelsen har därvid ansvar för regionalt mål- och uppföljningsarbete. Förordning (2002:535). Försöksverksamhet vid länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Skåne och Västra Götalands län 6 § I Kalmar, Gotlands och Skåne län skall enligt lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning under tiden den 1 juli 1997-31 december 2002 genomföras en försöksverksamhet vad avser uppgifter inom sakområdena kommunikationer samt regionalekonomi, näringslivsutveckling och konkurrens. Under försöksverksamheten skall föreskrifterna i 11-24 §§ denna förordning inte tillämpas vid länsstyrelserna i dessa län. Vad som sägs i första stycket gäller även i Västra Götalands län under tiden den 1 januari 1999-31 december 2002. Förordning (1998:1546). 7 § Länsstyrelsen i Gotlands län skall dessutom enligt lagen (1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad samordnad länsförvaltning i Gotlands län under tiden den 1 januari 1998- 31 december 2002 fullgöra de uppgifter som ankommer på länets skogsvårdsstyrelse och länsarbetsnämnd. Länsstyrelsen har, utöver uppgifter inom de sakområden som anges i 3 §, uppgifter vad gäller skogsbruk och arbetsmarknad. För dessa sakområden gäller 43 § denna förordning. Anställning som länsexpert för sakområdet arbetsmarknad beslutas dock av regeringen efter anmälan av landshövdingen. 8 § Vid länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Skåne och Västra Götalands län beslutar landshövdingen i frågor som enligt denna förordning skall ankomma på styrelsen. Landshövdingen får, om det finns synnerliga skäl för det, överlåta till någon annan anställd att besluta sådana föreskrifter som inte är av principiellt slag eller annars av större vikt. Förordning (1998:1546). Verksförordningens tillämpning 9 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på länsstyrelsen med undantag av 4 § andra stycket, 5, 14, 23 och 32-34 §§. För sådan miljöprövningsdelegation och strukturfondsdelegation som anges i 26 a § respektive 30 a § i denna förordning skall inte heller 21, 22 och 25 §§ verksförordningen tillämpas. För strukturfondsdelegationen tilllämpas vidare inte heller 35 § verksförordningen. För miljöprövningsdelegationens och strukturfondsdelegationens organisation och verksamhet skall det finnas en särskild arbetsordning eller ett särskilt beslut. Vad som sägs i 26 § verksförordningen om arbetsordning skall gälla även för miljöprövningsdelegationen och strukturfondsdelegationen. Förordning (1999:1425). Myndighetens ledning 10 § Landshövdingen är chef för länsstyrelsen. Vid länsstyrelserna i Stockholms, Skåne och Västra Götalands län finns en chefstjänsteman som är länsöverdirektör. Vid övriga länsstyrelser finns en chefstjänsteman som är länsråd. Chefstjänstemannen är ställföreträdare för landshövdingen. Styrelsen 11 § Föreskrifter om antalet ledamöter och ersättare i styrelsen finns i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse. Landshövdingen är styrelsens ordförande. Styrelsens ansvar och uppgifter m.m. 12 § Utöver vad som framgår av 13 § verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen besluta om - viktigare frågor om samhällsplaneringen, miljön och regionala utvecklingsinsatser eller andra åtgärder som är betydelsefulla för länets utveckling, - viktigare frågor om länsstyrelsens verksamhetsinriktning, - inrättande av särskilda nämnder och rennäringsdelegationer samt fastställande av deras ansvarsområden. Förordning (1998:1546). 13 § Styrelsen får överlåta till landshövdingen att besluta om sådana föreskrifter som inte är av principiellt slag eller annars av större vikt. Landshövdingen får i sin tur, om det finns synnerliga skäl för det, överlåta till någon annan tjänsteman att besluta om sådana föreskrifter. 13 a § Landshövdingen beslutar i ärenden som avses i 2 kap. 15 § andra stycket ordningslagen (1993:1617). Förordning (1998:1546). Val av styrelse 14 § Föreskrifter om val av styrelsens ledamöter, utom landshövdingen, och av ersättare för dessa finns i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse. Förordning (1998:1546). 15 § Ledamöter och ersättare skall vara folkbokförda i länet. Föreskrifter om krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha sådana uppdrag finns i 11 kap. 9 § regeringsformen. 16 § Bland ledamöterna och ersättarna bör det finnas erfarenhet från kommunal och landstingskommunal verksamhet och erfarenhet från verksamhet i näringslivet och arbetstagarorganisationer. 17 § Val av ledamöter eller ersättare skall vara proportionellt, om det begärs av minst det antal ledamöter i landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot som man får, om man dividerar antalet närvarande ledamöter med summan av det antal personer som valet avser plus 1. Om kvoten då blir ett decimaltal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Föreskrifter om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Om ersättare inte väljs proportionellt, skall det vid valet också bestämmas i vilken ordning som de skall kallas till tjänstgöring. Förordning (1998:1546). 18 § Ledamöter och ersättare i styrelsen väljs för fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har ägt rum i hela landet. Om valet till fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller rättelse har gjorts genom en förnyad sammanräkning och om mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och ersättarna i länsstyrelsens styrelse två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och ersättare för återstoden av tjänstgöringstiden. 19 § Om en ledamot eller en ersättare upphör att vara valbar, upphör också uppdraget genast. 20 § Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, inträder en ersättare i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Ersättare inträder enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Om en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val avgår, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tjänstgöringstiden. Ärendenas handläggning i styrelsen 21 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst sju andra ledamöter är närvarande. 22 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom kommunicering mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får landshövdingen ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen. 23 § Den som i ett styrelseärende vill anmäla avvikande mening enligt 19 § första eller andra stycket förvaltningslagen (1986:223) skall göra det innan sammanträdet med styrelsen avslutas. 24 § Den som är länsöverdirektör eller länsråd får närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden. Detsamma gäller den som är länsexpert eller som annars svarar för ett visst sakområde, när ett ärende som hör till hans eller hennes område föredras av någon annan inför styrelsen. Förordning (1998:1546). Nämnder 25 § Länsstyrelsen får inrätta nämnder med uppgift att avgöra frågor inom bestämda ansvarsområden. 26 § En nämnd skall bestå av ett ojämnt antal ledamöter, lägst fem och högst elva, ordföranden medräknad. För ledamöterna skall det finnas lika många ersättare. Landshövdingen är ordförande i nämnden. Om länsstyrelsens styrelse begär det, får regeringen förordna någon annan att vara ordförande. Miljöprövningsdelegationer 26 a § Inom varje länsstyrelse skall det finnas en miljöprövningsdelegation för prövning av följande ärenden som enligt miljöbalken skall prövas av länsstyrelsen: 1. ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt vad som följer av 9 kap. 8 § miljöbalken, och 2. ärenden enligt 24 kap. 3 och 5 §§ miljöbalken om återkallelse av tillstånd, omprövning av tillstånd samt ändring och upphävande av villkor eller andra bestämmelser om miljöfarlig verksamhet. Förordning (1998:1547). 26 b § Miljöprövningsdelegationen skall bestå av ordförande och en miljösakkunnig. För ordföranden skall det finnas ersättare. Ordföranden i miljöprövningsdelegationen skall vara jurist med domarerfarenhet och ha särskild erfarenhet av miljöfrågor och andra frågor som behandlas i miljöbalken. Dessa krav gäller även för ordförandens ersättare. En miljösakkunnig skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och ha särskild erfarenhet av frågor om skydd för människors hälsa och miljön. Förordning (1998:957). 26 c § Ärenden vid miljöprövningsdelegationen bereds av anställda vid länsstyrelsen i samråd med ordföranden. Ordföranden får ensam vidta förberedande åtgärder och meddela beslut om avskrivning. Beslut i övriga frågor fattas av ordföranden och den miljösakkunnige gemensamt. Kan de inte enas gäller den mening som företräds av ordföranden. Annan föredragande än ordföranden eller den miljösakkunnige har inte rätt att delta i miljöprövningsdelegationens beslut. Förordning (1998:957). 26 d § Vid tjänstgöring utanför miljöprövningsdelegationens verksamhet får ordföranden eller ersättare för ordföranden inte besluta i eller delta i handläggningen av ärenden som avser - yttranden till miljödomstol i mål som avses i 26 a § denna förordning och som i första instans prövas av miljödomstol, - tillsyn över miljöfarlig verksamhet som är tillståndspliktig enligt vad som följer av 9 kap. 6 § miljöbalken, - yttranden i ärenden enligt 17 kap. miljöbalken, - sådan verksamhet som i övrigt kan komma att prövas av miljöprövningsdelegationen. Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och 22 kap. 6 § miljöbalken får ordföranden eller ersättare för ordföranden i miljöprövningsdelegationen inte företräda länsstyrelsen inför miljödomstol som den enskildes motpart. En miljösakkunnig får inte delta i handläggningen av ett ärende som avser efterlevnaden av ett tillståndsbeslut av miljöprövningsdelegationen om han eller hon har deltagit i tillståndsbeslutet. Om ett beslut av miljöprövningsdelegationen överklagas, får en miljösakkunnig som deltagit i beslutet inte företräda länsstyrelsen inför miljödomstol som den enskildes motpart. Protokoll skall föras över sammanträden där miljöprövningsdelegationen fattar beslut enligt 26 a §. Ytterligare bestämmelser om förfarandet i miljöprövningsdelegationen finns i 19 kap. miljöbalken. Förordning (1998:1547). Rennäringsdelegationer 27 § En delegation för rennäringsfrågor skall finnas inom var och en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 28 § Rennäringsdelegationen skall bestå av sju ledamöter. För ledamöterna skall det finnas lika många ersättare. Tre ledamöter och deras ersättare skall vara rennäringsutövare. Landshövdingen är ordförande i delegationen. Om länsstyrelsens styrelse begär det, får regeringen förordna någon annan att vara ordförande. Fjälldelegationen 29 § En gemensam delegation för fjällfrågor, Fjälldelegationen, skall finnas för länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Fjälldelegationen är ett organ för samverkan i frågor som särskilt berör fjällområdet. Arbetsområdet skall vara fjällfrågor med inriktning mot en hållbar utveckling i landets fjällområden. 30 § Fjälldelegationen skall bestå av lika många ledamöter, dock högst tre, från varje län. För ledamöterna skall det finnas lika många ersättare. Vart och ett av länen svarar under två års tid för ordförandeskapet i delegationen. Landshövdingen i det län som svarar för ordförandeskapet är ordförande i delegationen. Strukturfondsdelegationer 30 a § Enligt vad som anges i förordningen (1999:1424) om förvaltning av EG:s strukturfonder skall 1. länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län vara förvaltningsmyndigheter och utbetalande myndigheter för mål 1, 2. länsstyrelserna i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län vara förvaltningsmyndigheter och utbetalande myndigheter för mål 2, 3. länsstyrelsen i Örebro län vara förvaltningsmyndighet och utbetalande myndighet för gemenskapsinitiativet Urban, 4. länsstyrelsen i Västerbottens län vara förvaltningsmyndighet och utbetalande myndighet för gemenskapsinitiativet Interreg III A Kvarken-MittSkandia och Interreg III B Norra periferin, och 5. länsstyrelsen i Jämtlands län vara förvaltningsmyndighet och utbetalande myndighet för gemenskapsinitiativet Interreg III A Sverige-Norge. Förordning (2001:704). 30 b § En strukturfondsdelegation skall bestå av högst tretton ledamöter. För var och en av dessa skall det finnas en ersättare. Delegationen skall bestå av företrädare för länsstyrelser, regionala självstyrelseorgan, länsarbetsnämnder, kommuner och landsting. Strukturfondsdelegationen för gemenskapsinitiativet Urban skall bestå av högst fem ledamöter. För var och en av dessa skall det finnas en ersättare. Delegationen skall bestå av företrädare för länsstyrelse, regionalt självstyrelseorgan, länsarbetsnämnd och Göteborgs kommun. Landshövdingen vid den länsstyrelse som utgör förvaltningsmyndighet skall vara delegationens ordförande. Vid landshövdingens frånvaro skall landshövdingens ställföreträdare vara ordförande i delegationen. Förordning (2000:286). 30 c § En strukturfondsdelegation skall på lämpligt sätt samråda med företrädare för berörda myndigheter, institutioner, regionala utvecklingsbolag, näringslivsorganisationer, arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer. Förordning (1999:1425). 30 d § En strukturfondsdelegation biträds av ett huvudsekretariat vid länsstyrelsen i det län som är förvaltningsmyndighet samt av beredningssekretariat vid övriga länsstyrelser eller regionala självstyrelseorgan. För gemenskapsinitiativet Urban skall beredningssekretariatet finnas i Göteborgs kommun. Vid huvudsekretariatet skall det finnas en huvudansvarig sekreterare. Vid beredningssekretariaten skall finnas en ansvarig tjänsteman. Förordning (2000:286). 30 e § Ärenden vid strukturfondsdelegationen bereds av anställda vid respektive huvud- och beredningssekretariat. Den huvudansvarige sekreteraren samt ansvarig tjänsteman vid berörda beredningssekretariat som ingår i programmet har närvaro- och yttranderätt vid delegationens sammanträden. Sametinget skall beredas tillfälle att yttra sig om sådana stödärenden inom mål 1 som är av betydelse för samerna och rennäringen. Förordning (1999:1425). 30 f § Strukturfondsdelegationen avgör frågor inom sitt eget ansvarsområde. För att stöd skall kunna beviljas krävs enhällighet. Delegationen är beslutsför när ordförande och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1999:1425). I 24 § förordningen (1990:1424) om förvaltning av EG:s strukturfonder finns bestämmelser om överklaganden avseende beslut som avses i 30 a §. Förordning (1999:1425). 30 g § Ledamöter och ersättare i en strukturfondsdelegation utses av regeringen för bestämd tid. Ledamöter och ersättare i en strukturfondsdelegation skall vara folkbokförda i de län som berörs av respektive program inom mål 1 och 2. Regeringen får entlediga en ledamot eller ersättare även om den tid för vilken han är förordnad inte har gått ut. Förordning (2000:286). 30 h § Närmare bestämmelser om förvaltningen av EG:s strukturfonder finns i förordningen (1999:1424) om förvaltning av EG:s strukturfonder. Förordning (1999:1425). 30 i § Vid länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands, Jönköpings, Norrbottens och Örebro län skall det inrättas strukturfondsdelegationer som inom ramen för ett fastställt programdokument skall pröva frågor om stöd från EG:s strukturfonder. Vid länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län skall det finnas styrkommittéer som inom ramen för ett fastställt programdokument för de gemenskapsinitiativ som anges i 30 a § 4-5 skall ge utlåtanden om projekts lämplighet och om deras finansiering. En styrkommittés närmare arbetsuppgifter framgår av det fastställda programdokumentet för vilket styrkommittén är förordnad. Förordning (2001:704). Förordnande av nämndledamöter m.fl. 31 § De ledamöter och ersättare i nämnder som avses i 26 § första stycket utses av länsstyrelsens styrelse. Detsamma gäller de ledamöter och ersättare i rennäringsdelegationer och Fjälldelegationen som avses i 28 § första stycket och 30 § första stycket. De ledamöter som skall vara rennäringsutövare utses efter samråd med Sametinget. 32 § Ledamöter och ersättare skall vara folkbokförda i länet. 33 § Ledamöter och ersättare utses för fyra år, räknat från och med den 1 juli året efter det år då val av landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har ägt rum i hela landet. 34 § Om en ledamot eller en ersättare upphör att vara valbar, upphör också uppdraget genast. Om en ledamot eller en ersättare avgår, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av uppdragstiden. Förordning (1998:1546). 34 a § Ordföranden och ersättare för ordföranden i en miljöprövningsdelegation utses av regeringen för tre år efter anmälan av landshövdingen. Länsstyrelsen utser efter samråd med ordföranden miljösakkunniga i det antal som behövs för verksamheten. Förordning (1998:957). Ärendenas handläggning i nämnder och rennäringsdelegationer 35 § De nämnder och rennäringsdelegationer som avses i 25 och 27 §§ avgör frågor inom sina ansvarsområden. 36 § En nämnd och en rennäringsdelegation är beslutför när ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. För rennäringsdelegationen gäller dessutom att minst en av de närvarande skall vara rennäringsutövare. 37 § Vad som sägs i 22-24 §§ om ärendenas handläggning i styrelsen skall tillämpas också på en nämnd och en rennäringsdelegation. Vid sammanträden med rennäringsdelegationen får företrädare för samefondens styrelse närvara och yttra sig, men inte delta i besluten. Samråd m.m. 38 § Har en central myndighet meddelat ett beslut som rör lokalisering av en anläggning eller fördelning av resurser inom ett län, skall myndigheten genast underrätta länsstyrelsen om beslutet, om detta går emot länsstyrelsens mening i frågan. Har beslutet fattats av en annan central myndighet än ett affärsverk och saknas det sökande, klagande eller andra parter i ärendet, skall länsstyrelsen begära att regeringen omprövar beslutet, om det finns skäl för det med hänsyn till länets utveckling och befolkningens bästa. 39 § Har länsstyrelsen meddelat ett beslut av väsentlig betydelse för en central myndighets verksamhet och saknas det sökande, klagande eller andra parter i ärendet, skall länsstyrelsen genast underrätta myndigheten om beslutet, om detta går emot den mening som uttalats av myndigheten eller dess regionala organ. Länsstyrelsen skall även i övrigt underrätta berörda centrala myndigheter i frågor som har särskild betydelse för myndigheten. 40 § I frågor som avses i 38 och 39 §§ bör samråd ske mellan den centrala myndigheten eller dess regionala organ och länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor av betydelse för båda länen. 41 § Länsstyrelsen bör, i den mån det inte strider mot vad som är föreskrivet i en lag eller någon annan författning, informera motsvarande myndighet i angränsande nordiska länder i sådana frågor om samhällsplanering och regionala utvecklingsinsatser som kan antas ha betydelse för den myndighetens verksamhet. Anställningar m.m. 42 § Landshövdingen anställs genom beslut av regeringen. Anställningar som länsöverdirektör eller länsråd beslutas av regeringen efter anmälan av landshövdingen. Andra anställningar beslutas av länsstyrelsen. 43 § För de sakområden som anges i 3 § skall det finnas särskild expertkompetens (länsexpert). Länsexperten skall, under länsstyrelsens ledning, ansvara för sakområdet. Innan länsstyrelsen beslutar att anställa någon som länsexpert skall länsstyrelsen skriftligen samråda med berörd central myndighet. 44 § En länsstyrelse får efter överenskommelse med en annan länsstyrelse mot ersättning ställa någon av sina anställda till den andra länsstyrelsens förfogande för att, som föredragande eller på något annat sätt, delta i handläggningen av ett visst ärende eller en viss ärendegrupp. 45 § Det finns särskilda föreskrifter om skyldighet för anställda vid Vägverkets region, länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen att, som föredragande eller på något annat sätt, delta i handläggningen av en del ärenden och i övrigt hjälpa länsstyrelsen. Personalföreträdare 46 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på länsstyrelsen. Landshövdingens tjänstebostad 47 § Landshövdingen är skyldig att bo i den tjänstebostad som anvisas honom eller henne. 48 § De delar av landshövdingens tjänstebostad som är avsedda för representation skall vara försedda med möbler och annan inredning enligt inventarieförteckning som fastställs av Statens fastighetsverk. 49 § En landshövding som avgår från tjänsten skall lämna tjänstebostaden när han eller hon avgår, om inte regeringen bestämmer något annat. Om landshövdingen avlider skall dödsboet lämna tjänstebostaden senast tre månader därefter, om inte regeringen bestämmer något annat. Lantbruksfrågor 50 § Taxor för länsstyrelsens uppdragsverksamhet inom lantbrukets område fastställs av länsstyrelsen efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Förordning (1998:476). Fredstida krishantering och civilt försvar 51 § Länsstyrelsen är den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom ett län. Länsstyrelsen har inom länet ett ansvar för åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap enligt förordningen (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap. Länsstyrelsen skall hålla sig underrättad om händelseutvecklingen i sådana situationer och verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas. Förordning (2002:535). Beredskapsförberedelser m.m. 52 § Länsstyrelsen skall samverka med Försvarsmakten för att åstadkomma en enhetlig inriktning och ledning av totalförsvarets olika delar och en ändamålsenlig användning av civila och militära resurser. Förordning (2000:536). 53 § Länsstyrelsen skall inom länet 1. bevaka att risk- och beredskapshänsyn tas i samhällsplaneringen samt främja arbetet med kommunala riskanalyser, 2. verka för att beredskapsförberedelserna för den civila verksamhet som bedrivs i länet får en enhetlig inriktning och att nödvändig samverkan kommer till stånd, 3. medverka i operativa studier som underlag för planläggningen inom det civila försvaret, 4. samordna planeringen, inriktningen, genomförandet och uppföljningen av ledningsövningar inom det civila försvaret, 5. ge kommunerna och berörda myndigheter, organisationer, trossamfund och företag stöd och underlag för deras beredskapsförberedelser, 6. följa upp kommunernas tillämpning av lagen (1994:1720) om civilt försvar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, bland annat i samband med övningar. Länsstyrelsen skall årligen till Krisberedskapsmyndigheten rapportera vilka beredskapsförberedelser som vidtagits av kommunerna i länet. Länsstyrelsen skall samtidigt redovisa en bedömning av effekten av de vidtagna förberedelserna. Förordning (2002:535). 54 § Har upphävts genom förordning (2002:535). Bestämmelser vid höjd beredskap 55 § Är Sverige i krig, skall 56-63 §§ tillämpas. Därvid skall 1-50 §§ tilllämpas bara i den utsträckning som de är förenliga med vad som sägs i 56-63 §§. Är Sverige inte i krig, skall 56-63 §§ tillämpas bara i den utsträckning som regeringen bestämmer särskilt. 56 § Länsstyrelsen skall som högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Länsstyrelsen skall därvid - samordna de civila försvarsåtgärderna, - verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila organ som har betydelse för försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning, - i samråd med Försvarsmakten verka för att det civila och det militära försvaret samordnas, - verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas. Förordning (2000:536). 57 § Har upphävts genom förordning (2002:535). 58 § Om länsstyrelsen bedömer det nödvändigt för samordningen av försvarsansträngningarna, får den meddela föreskrifter om verksamheten hos andra regionala eller lokala civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter inom länet. Sådana föreskrifter får dock inte meddelas för riksdagens myndigheter. Förordning (2000:945). 59 § Länsstyrelsen skall på alla sätt söka upprätthålla förbindelse med regeringen, centrala myndigheter och länsstyrelserna i angränsande län. Förordning (2000:945). 60 § Föreskrifter om länsstyrelsens befogenheter i vissa fall när förbindelsen har avbrutits med regeringen finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. och i förordningen (1988:1215) med motsvarande rubrik. Länsstyrelsen skall i de fall som avses i första stycket självständigt genomföra de åtgärder som behövs för den civila försvarsverksamheten och till stöd för det militära försvaret. Förordning (2000:945). 61 § Länsstyrelsen får överlåta åt en kommunal myndighet att i ett visst ärende eller i vissa grupper av ärenden på eget ansvar meddela beslut eller genomföra åtgärder som annars skulle ankomma på länsstyrelsen, om föreskrifter i lag inte hindrar det. 62 § Om länsstyrelsen anser det nödvändigt att besluta om en åtgärd som det saknas medel för och om regeringens beslut inte kan avvaktas, får länsstyrelsen själv tillhandahålla de medel som behövs. En sådan utbetalning skall anmälas till regeringen så snart som möjligt. 63 § Länsstyrelsen beslutar själv i vilken utsträckning det skall finnas länsexperter. 1997:1258 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998, då förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion skall upphöra att gälla. 2. Länsstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre föreskrifter åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande eller landshövdingen.