Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1996:31 ·
Visa register
Förordning (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m.
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1996-01-25
Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:2071
Ikraft: 1996-03-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om skjutvapen och viss
annan farlig materiel som finns hos myndigheter under regeringen.
Bestämmelserna syftar till att begränsa förluster av materielen, att
motverka att den kommer till användning vid brott samt att förebygga
annat missbruk och olyckshändelser.
2 § Förordningen gäller för handeldvapen, såsom pistoler, revolvrar,
gevär, automatkarbiner, kulsprutepistoler och kulsprutor, samt därmed
jämförliga skjutvapen och granatgevär.
Förordningen gäller inte skjutvapen som har tillverkats före år 1890
och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner.
3 § Bestämmelserna i 5 § första stycket samt 7, 8, 10, 11 och 14-16 §§
gäller, om inte annat är föreskrivet, även
1. ammunition,
2. ammunitionseffekter,
3. handgranater,
4. truppminor,
5. spräng- och tändmedel, samt
6. pansarskott.
4 § Bestämmelserna i förordningen skall inte tillämpas under höjd
beredskap.
Myndigheternas hantering av skjutvapen
Allmänt
5 § En myndighet som har skjutvapen skall hantera dem på ett sätt
som är betryggande från säkerhetssynpunkt.
Myndigheten skall hålla god ordning på skjutvapnen och föra en
förteckning över myndighetens samtliga skjutvapen. Av förteckningen
skall framgå för vilket ändamål ett vapen disponeras och vid vilken
organisatorisk enhet vapnet finns eller vem som har tilldelats det.
Förteckning behöver inte föras över skjutvapen som en myndighet
endast har tillfälligt som ett led i en anskaffning av vapen för
någon annans räkning.
6 § Myndigheten skall årligen inventera de skjutvapen som
myndigheten har.
För Försvarsmakten gäller kravet på årlig inventering endast sådana
skjutvapen som är under användning. I fråga om förrådsställda vapen
och andra vapen som inte nyttjas får inventering göras med det längre
tidsmellanrum som Försvarsmakten själv bestämmer. Om det finns
särskilda skäl, får Försvarsmakten avstå från inventering av äldre
vapen som inte nyttjas.
7 § Om ett skjutvapen har förlorats, ska myndigheten noga
utreda förlusten. Myndigheten ska anmäla saken till
Polismyndigheten om det inte är uppenbart att en anmälan är
onödig. Förordning (2014:1219).
8 § Myndigheten skall se till att endast den tilldelas ett
skjutvapen som
1. behöver skjutvapnet i sin tjänst,
2. har tillräckliga kunskaper om hur vapnet skall handhas,
3. har tillräckliga kunskaper om säkerhetsskyddet kring hanteringen
av skjutvapen, och
4. bedöms pålitlig från säkerhetssynpunkt.
Myndigheten skall, om det inte är obehövligt, upplysa den som skall
tilldelas ett skjutvapen om att en prövning görs av dennes
pålitlighet från säkerhetssynpunkt.
Behörighetsbevis
9 § I samband med att myndigheten tilldelar någon som inte
utgör totalförsvarspliktig personal ett skjutvapen skall
myndigheten utfärda bevis om mottagarens behörighet att ha
skjutvapen i tjänsten (behörighetsbevis).
Behörighetsbevis behöver inte utfärdas för en polisman eller en
yrkesofficer. Behörighetsbevis behöver inte heller utfärdas för
en reservofficer när denne fullgör tjänstgöring vid
Försvarsmakten. Förordning (2001:1267).
Återkallelse av skjutvapen och behörighetsbevis
10 § Om den som har tilldelats ett skjutvapen brister i fråga om
handhavandet av vapnet eller på något annat sätt visar att kravet på
pålitlighet inte längre kan anses uppfyllt, skall myndigheten ta
tillbaka det tilldelade skjutvapnet. Om behörighetsbevis har
utfärdats, skall även det återkallas.
Förvaring av skjutvapen
11 § Skjutvapen skall förvaras på ett sådant sätt att det inte finns
risk för att någon obehörig kommer åt skjutvapnet eller att det på
annat sätt går förlorat. Vapnen skall i all den utsträckning det är
möjligt förvaras i utrymmen som myndigheten disponerar.
12 § Om ett skjutvapen förvaras i bostaden, skall det förvaras i
säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme eller
under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt.
Sker inte förvaringen i säkerhetsskåp eller i något annat lika
säkert förvaringsutrymme, skall en vapendel tas bort från vapnet så
att det inte kan användas. En sådan isärtagning av vapnet behöver
dock bara göras om det kan ske utan avsevärd svårighet. Vapnet och
vapendelen skall förvaras var för sig under säkert lås eller på annat
lika betryggande sätt.
Ett helautomatiskt skjutvapen som förvaras i bostaden skall alltid
förvaras isärtaget. Vapnet och vapendelen skall förvaras var för sig.
Används säkerhetsskåp eller något annat lika säkert
förvaringsutrymme, skall vapnets huvuddel förvaras där.
13 § Om även ammunition till skjutvapnet förvaras i bostaden och
förvaringen av vapen och ammunition inte sker i säkerhetsskåp eller i
något annat lika säkert förvaringsutrymme, får ammunitionen inte
förvaras på samma ställe som skjutvapnet eller någon vapendel.
14 § Innan ett skjutvapen mer stadigvarande förvaras i en bostad,
skall myndigheten ha godkänt bostaden som förvaringsplats.
Transport av skjutvapen
15 § Myndigheten skall vid transporter av skjutvapen vidta de
åtgärder och iaktta den försiktighet som fordras för att förebygga
eller hindra att vapnen blir åtkomliga för obehöriga eller på annat
sätt går förlorade eller orsakar skada.
16 § Försvarsmakten och Försvarets materielverk skall vid
transporter av större mängder skjutvapen upprätta en särskild
transportplan och därvid pröva om det behövs särskilda arrangemang,
såsom eskortstöd, för att trygga säkerheten vid transporten.
Försäljning av skjutvapen
16 a § Skjutvapen som inte längre behövs för statens verksamhet
eller som har blivit obrukbara får inte säljas inom Sverige. Undantag
får dock göras för försäljning av ett litet antal vapen till museer
och samlare. Förordning (1996:1477).
Information till Polismyndigheten
17 § Försvarsmakten ska informera Polismyndigheten om sådana
militära skjutvapen som har tilldelats hemvärnspersonal och
som förvaras i bostäder. Informationen ska avse vapentyp samt
namn och adress på den person som har vapnet.
Förordning (2014:1219).
Bemyndigande att meddela föreskrifter
18 § Försvarsmakten får meddela de närmare föreskrifter
som behövs för tillämpningen av denna förordning för
Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut,
Statens försvarshistoriska museer och Statens maritima och
transporthistoriska museer.
Polismyndigheten får meddela sådana föreskrifter som anges i
första stycket för andra statliga myndigheter än de som anges
där. Föreskrifter som rör Säkerhetspolisen ska meddelas i
samråd med myndigheten. Innan Polismyndigheten meddelar
föreskrifter som rör andra myndigheter ska den höra dessa. I
fråga om beredskapsvapen ska Polismyndigheten också höra
Försvarsmakten. Förordning (2018:2071).
Övergångsbestämmelser
1996:31
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1996. Bestämmelserna i 12 §
träder dock i kraft den 1 april 1997.