Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1994:2053 · Visa register
Förordning (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från staten
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1994-12-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:1648
Ikraft: 1995-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2013:714
Upphävd: 2013-10-01
1 § Landsting får ersättning från Försäkringskassan enligt bestämmelserna i denna förordning för hälso- och sjukvård, sjukresor och andra sjuktransporter som omfattas av 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, 2. en överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat. Detsamma gäller sådana inköp som omfattas av bestämmelserna i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. samt tandvård. Vad som i förordningen sägs om landsting gäller även kommuner som inte ingår i ett landsting. Förordning (2010:1648). 2 § Ersättning enligt 1 § lämnas till det vårdgivande landstinget för i Sverige uppkomna vård- eller resekostnader avseende personer som inte är bosatta i Sverige. Ersättningen beräknas för varje enskilt vård- eller resetillfälle med avdrag för de avgifter som får tas ut av patienten. Sådan ersättning lämnas även för personer som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Förordning (2010:1648). 3 § Försäkringskassan svarar för kostnader för vårdförmåner i annat land som Sverige ska ersätta. Detta gäller även kostnader för vårdförmåner i annat land för personer bosatta i Sverige vilka efter tillstånd av Försäkringskassan får vårdförmån i annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Försäkringskassan ska i sådant fall samråda med landstinget inför beslutet. Om vården med beaktande av landstingets prioriteringar kan ges inom den tid som är normal för vården i fråga, svarar dock landstinget för vårdkostnaden om landstinget väljer att låta vården ske utomlands. Förordning (2010:1648). 4 § Ersättning för hälso- och sjukvård som givits av ett landsting lämnas med ett belopp som motsvarar det vid tidpunkten för vården gällande riksavtalet för hälso- och sjukvård. 5 § Ersättning för vård och behandling av privatpraktiserande läkare eller sjukgymnaster som är anslutna till det av landstinget finansierade ersättningssystemet lämnas med ett belopp som motsvarar det vid tidpunkten för vården eller behandlingen gällande riksavtalet för hälso- och sjukvård. 6 § Ersättning lämnas för tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) och lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. Förordning (2008:318). 7 § Ersättning för sjukresa eller annan sjuktransport lämnas med belopp som motsvarar den faktiska kostnad som landstinget haft för resan. Detsamma gäller inköp av sådana varor som omfattas av bestämmelserna i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. Förordning (2002:688). 8 § Ersättning enligt denna förordning lämnas under förutsättning att landstinget 1. av patienter som får vård i Sverige med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, inte tar ut högre avgifter än den avgift som tas ut av patienter som är bosatta inom landstingets område, 2. i varje ersättningsärende tillställer Försäkringskassan en specificerad faktura på vård- eller resekostnaden, 3. tillställer Försäkringskassan ett specificerat underlag för debitering utomlands då vårdkostnaden avser en person som är bosatt i Sverige men behörig institution i ett annat land inom EES ska svara för kostnaden. Förordning (2010:1648). 8 a § Ersättning som ett landsting är berättigat till enligt denna förordning för inköp som omfattas av bestämmelserna i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. får med landstingets medgivande betalas ut till den som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel. Förordning (2009:631). 9 § Försäkringskassan får, efter samråd med Sveriges Kommuner och Landsting meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2007:866). Övergångsbestämmelser 1994:2053 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995. Ersättning lämnas dock även i fråga om vård som givits och sjukresor som gjorts under år 1994. 2008:318 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2008. För tandvårdsåtgärd som har påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2010:1648 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser i 1 § första stycket 1 och 8 § gäller fortfarande för den som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. 2013:714 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för ersättningar som avser kostnader som har uppkommit före utgången av september 2013.