Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1994:1720 ·
Visa register
Lag (1994:1720) om civilt försvar
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1994-12-15
Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:787
Ikraft: 1995-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2006:544
Upphävd: 2006-09-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § I denna lag ges bestämmelser om kommunernas och
landstingens ansvar inom det civila försvaret. Lagen innehåller
också bestämmelser om hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd.
Lag (1999:949).
2 § Med befolkningsskydd avses åtgärder för att skydda
befolkningen och civil egendom från krigets verkningar. Sådana
åtgärder är
1. utrymning och inkvartering,
2. tillhandahållande och iordningställande av skyddsrum och
skyddade utrymmen,
3. tillhandahållande av andningsskydd,
4. mörkläggning,
5. information om självskydd,
6. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att verksamhet
enligt denna paragraf skall kunna bedrivas.
3 § Bestämmelserna i 5--8 kap. gäller inte militär verksamhet eller
anläggningar som är avsedda för sådan verksamhet eller för ledning
av rikets försvar.
4 § Vad som föreskrivs i denna lag gäller inte om annat följer av
elberedskapslagen (1997:288). Lag (1997:293).
5 § Vad som föreskrivs i denna lag om landsting gäller också
kommuner som inte tillhör något landsting.
2 kap. Beredskapsförberedelser m.m.
Ansvaret för beredskapsförberedelser m.m.
1 § Kommunerna och landstingen skall vidta de
beredskapsförberedelser som behövs för deras respektive
verksamhet under höjd beredskap.
Kommunstyrelsen och landstingsstyrelsen ansvarar inom kommunen
respektive landstinget för att beredskapsförberedelserna får en
enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt.
Beredskapsförberedelserna skall genomföras i samverkan med
berörda statliga myndigheter, kommuner och landsting.
Lag (1999:949).
2 § Kommunen skall verka för att beredskapsförberedelserna för
den civila verksamhet som bedrivs i kommunen av statliga
myndigheter, landstinget samt organisationer och företag får en
enhetlig inriktning och för att samverkan kommer till stånd
mellan dem. Detta gäller dock endast i fråga om sådan
verksamhet som är inriktad på kommunen. Lag (1999:949).
3 § har upphävts genom lag (1999:949).
4 § Varje kommun och landsting skall medverka i sådan
utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna och
som genomförs av något annat sådant organ eller av en statlig
myndighet och som berör kommunen eller landstinget.
Lag (1999:949).
5 § Kommunen skall hålla den myndighet som regeringen
bestämmer underrättad om de beredskapsförberedelser som
vidtagits och om de övriga förhållanden som har betydelse för det
civila försvaret i kommunen.
Ersättningsskyldighet för staten
6 § Staten skall betala ersättning till kommunerna för kostnaderna
för beredskapsförberedelserna enligt detta kapitel. Ersättningen
skall bestämmas med utgångspunkt i varje kommuns utsatthet och
risker i krig.
Staten skall betala ersättning till landstingen för kostnaderna för
sådan utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna.
Ersättningarna bestäms och betalas ut av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
3 kap. Verksamhet under höjd beredskap
1 § Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen
av den del av det civila försvaret som kommunen skall bedriva.
Kommunstyrelsen skall under höjd beredskap också verka för att
sådan verksamhet som sägs i 2 kap. 2 § får en enhetlig inriktning
och för att samverkan kommer till stånd mellan dem som bedriver
verksamheten.
2 § Under höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för
ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga
verksamhet för det civila försvaret som landstinget skall bedriva.
3 § har upphävts genom lag (1999:949).
4 § Kommunen skall under höjd beredskap eller när
ransoneringslagen (1978:268) i annat fall tillämpas, i den
omfattning som regeringen bestämmer,
1. vidta de åtgärder som behövs för försörjningen med nödvändiga
varor,
2. medverka vid allmän prisreglering och ransonering,
3. medverka i övrigt vid genomförandet av åtgärder som är viktiga
för landets försörjning.
5 § Om en kommun eller ett landsting har en för totalförsvaret
viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av
krigsskada eller andra utomordentliga förhållanden som orsakats av
krig eller krigsfara, är andra kommuner och landsting skyldiga att
lämna hjälp.
Omfattningen av hjälpen bestäms av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
6 § Kommunen skall under höjd beredskap hålla den myndighet
som regeringen bestämmer underrättad om beredskapsläget och de
övriga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i
kommunen.
4 kap. Hemskydd
1 § I varje kommun skall det finnas ett hemskydd.
2 § Hemskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd
beredskap har till uppgift att
1. förmedla information mellan kommunen och befolkningen,
2. verka för att skydda, rädda och i övrigt hjälpa befolkningen i
samband med stridshandlingar,
3. verka för att trygga sådan försörjning som är nödvändig för
befolkningens överlevnad.
3 § Hemskyddet består av totalförsvarspliktiga som skrivits in för
civilplikt och av frivilliga.
5 kap. Verkskydd
1 § Verkskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd
beredskap har till uppgift att, vid den anläggning där det
organiserats, medverka vid skydd av verksamheten och personalen
samt i räddningstjänst.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta att det vid en anläggning skall finnas verkskydd, om det vid
anläggningen bedrivs verksamhet som har stor betydelse för
totalförsvaret, och om anläggningen med hänsyn till sin belägenhet
eller verksamhetens art kan antas bli särskilt utsatt vid
stridshandlingar.
Ett sådant beslut skall innehålla ett föreläggande för den som
bedriver verksamheten vid anläggningen att
1. organisera verkskyddet,
2. planlägga dess verksamhet,
3. hålla det med materiel och förnödenheter,
4. se till att personalen får den utbildning som avses i 3 §, samt
5. även i övrigt vidta de åtgärder som behövs för verkskyddets
verksamhet.
Föreläggandet får också riktas mot ägaren till den anläggning där
verksamheten bedrivs.
3 § Utbildning av verkskyddets personal skall genomföras av den
myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får efter överenskommelse
med en kommun besluta att denna skall genomföra utbildningen.
Den som enligt första stycket skall genomföra utbildning får efter
överenskommelse med den som skall organisera verkskyddet
besluta att denne i stället skall genomföra utbildningen.
4 § En räddningsledare enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 9 §
lagen (2003:778) om skydd mot olyckor får under höjd beredskap
ta i anspråk verkskydd inom kommunen för
räddningstjänstuppgifter som rör annat än den anläggning där
verkskyddet organiserats. Lag (2003:787).
5 § Den myndighet som regeringen bestämmer eller kommunen får
förelägga den som bedriver verksamhet vid eller äger en anläggning
som avses i 2 § första stycket att lämna de upplysningar och
tillhandahålla de handlingar om anläggningen och verksamheten
som behövs för myndighetens eller kommunens befattning med
verkskyddet.
6 § Den som enligt 2 § är skyldig att organisera verkskydd skall
betala kostnader för sådan utbildning av verkskyddets personal
som genomförs av en myndighet eller av kommunen.
7 § Om ett verkskydd har tagits i anspråk enligt 4 §, har den som
svarar för verkskyddet rätt till skälig ersättning av staten dels för
kostnaderna för verkskyddets personal, dels för skador som inte är
ringa på materiel och annan egendom.
Anspråk på ersättning prövas på det sätt som föreskrivs i
förfogandelagen (1978:262).
6 kap. Skyddsrum och skyddade utrymmen
Inledande bestämmelser
1 § För att under krig skydda befolkningen skall det i de områden
som kan antas bli särskilt utsatta för verkningar av stridsmedel
finnas skyddsrum och skyddade utrymmen. Skyddade utrymmen
skall också finnas i andra utsatta områden.
Med skyddsrum avses ett utrymme som redan under fred utformas
och utrustas så att det ger skydd mot de stridsmedel som kan antas
komma till användning i krig.
Med skyddat utrymme avses ett utrymme som utformas och
utrustas så att det ger ett skäligt skydd mot radioaktiv strålning och
splitter samt i särskilt utsatta områden mot byggnadsras. Skyddade
utrymmen anordnas först under höjd beredskap. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får dock besluta att ett
skyddat utrymme skall anordnas redan dessförinnan.
2 § Kommunen skall i samråd med länsstyrelsen besluta inom vilka
områden det skall finnas skyddsrum och skyddade utrymmen. Om
enighet inte kan nås, skall kommunen överlämna frågan till
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
3 § Kommunen skall besluta om byggande av skyddsrum samt, i
den omfattning staten ställer medel till förfogande, kontrollera
att inrättade skyddsrum har en tillfredsställande skyddsförmåga.
Kommunen skall också besluta om byggande av skyddade
utrymmen.
4 § Kommunen skall föra register över samtliga skyddsrum i
kommunen och över de skyddade utrymmen som planlagts.
Placering och utformning
5 § Skyddsrummen skall placeras och utformas med hänsyn till
befolkningens möjligheter att efter varning hinna fram till dem
i tid och att uppehålla sig där under den tid som behövs.
6 § Skyddsrummen skall utformas så att de under fredstid kan
användas för andra ändamål. De skall dock skyndsamt kunna
ställas i ordning.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter eller i särskilda fall besluta om
hur skyddsrum och skyddade utrymmen skall utformas och utrustas.
Anmälningsskyldighet för byggnadsåtgärder
8 § Den som inom ett område där skyddsrum skall byggas avser att
utföra sådana byggnadsåtgärder som anges i 9 kap. 2 § 1 och 3 plan-
och bygglagen (1987:10) och som kräver bygganmälan skall
underrätta kommunen om sin avsikt. Kommunen skall till den som
lämnat sådan underrättelse lämna besked om skyddsrum skall
byggas i byggnaden eller anläggningen och, om så är fallet, lämna
uppgift om det antal personer som skall kunna få plats i
skyddsrummet. Kommunen skall förelägga den som lämnat
underrättelsen att vidta åtgärder i enlighet med beskedet.
Besked som kommunen lämnat enligt första stycket gäller i två år
eller, om bygganmälan enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen har
gjorts, under två år från dagen för bygganmälan. Kommunen får
ändra beskedet endast om den som lämnat underrättelsen godtar
ändringen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får
meddela föreskrifter om undantag från underrättelseskyldigheten
enligt första stycket.
9 § Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10)
skall en genomgång göras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och
övrig kontroll som är nödvändiga för att ett skyddsrum skall kunna
antas komma att uppfylla de krav som ställs i 6 § och med stöd av
7 §.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 och 10 §§ plan- och bygglagen om
kontroll m. m. och om slutbevis skall tillämpas på arbetet med att
inrätta skyddsrummet.
10 § Staten och landstinget skall, även i de fall då skyldighet att
göra bygganmälan inte föreligger enligt 9 kap. 3 § 4 plan- och
bygglagen (1987:10), anmäla sådana byggnadsåtgärder som avses i
9 kap. 2 § 3 plan- och bygglagen till kommunen.
Ansvaret för att bygga, utrusta och underhålla skyddsrum och
skyddade utrymmen
11 § En byggherre som utför sådana byggnadsåtgärder som anges i 8 §
skall bygga och utrusta sådant skyddsrum som enligt föreläggande
av kommunen skall finnas i byggnaden eller anläggningen. Han
skall därvid se till att skyddsrummet stämmer överens med
föreläggandet enligt 8 § samt med vad som sägs i 6 § och vad som
bestämts med stöd av 7 §.
Ägaren till en byggnad eller annan anläggning är skyldig att bygga
och utrusta ett skyddat utrymme där sådant utrymme enligt
föreläggande av kommunen skall finnas.
12 § Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där skyddsrum
eller skyddat utrymme har byggts är skyldig att underhålla
skyddsrummet eller det skyddade utrymmet och dess utrustning.
Om någon åsidosätter sina skyldigheter enligt första stycket, skall
kommunen förelägga honom att fullgöra dem.
13 § Om kommunen beslutar att skyddsrum skall finnas i befintliga
byggnader eller andra anläggningar, skall kommunen bygga, utrusta
och underhålla skyddsrummet.
Första stycket gäller dock inte om frågan uppkommer i samband
med sådana byggnadsåtgärder som avses i 8 § första stycket.
Kommunen skall även bygga, utrusta och underhålla skyddsrum
som är belägna på mark som är avsedd för gata, torg, park eller
annan allmän plats.
14 § Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen förelägga ägaren
eller nyttjanderättshavaren till mark, byggnader eller andra
anläggningar att i stället för kommunen vidta de åtgärder som
anges i 13 §.
15 § Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns
skyddsrum är skyldig att, efter föreläggande av kommunen, vidta
de åtgärder som behövs för att skyddsrummet skall ha en bra
skyddsförmåga.
16 § Den som innehar en byggnad eller annan anläggning med
nyttjanderätt får inte hindra ägaren att inrätta skyddsrum eller
företa andra åtgärder enligt detta kapitel.
Skyldighet att bereda plats
17 § Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan
anläggning där det finns ett skyddsrum eller skyddat utrymme är
under höjd beredskap skyldig att bereda plats i skyddsrummet eller
det skyddade utrymmet åt dem som behöver skydd.
Skyltning
18 § Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns ett
skyddsrum skall genom skyltning på byggnaden eller anläggningen
ge anvisning om var skyddsrummet finns.
Kommunen skall se till att skyldigheten fullgörs. Om ägaren inte
fullgör sin skyldighet, skall kommunen förelägga honom att göra
det.
Avveckling av skyddsrum
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta att ett utrymme inte längre skall vara skyddsrum.
Ersättning för att bygga och underhålla skyddsrum och skyddade
utrymmen
20 § Den som skall bygga och utrusta ett skyddsrum enligt 11 §
första stycket har rätt till ersättning av staten för de merkostnader
som uppkommer för att bygga och utrusta skyddsrummet.
Ersättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
21 § Om den som är berättigad till ersättning enligt 20 § inte
är skyldig att redovisa mervärdesskatt enligt skattebetalnings-
lagen (1997:483), skall ersättningsbeloppet räknas upp med den
skattesats som enligt 7 kap. 1 § mervärdesskattelagen
(1994:200) gällde vid tidpunkten för slutbesiktning av
skyddsrummet. Lag (1997:543).
22 § Den som skall bygga och utrusta ett skyddat utrymme enligt 11 §
andra stycket, underhålla ett skyddsrum eller ett skyddat
utrymme enligt 12 § eller vidta åtgärder enligt 14 § har rätt till
ersättning av staten för sina kostnader.
Den som vidtagit åtgärder som anges i 15 § har rätt till ersättning av
staten för de kostnader som åtgärden föranlett. Ersättning lämnas
dock inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt
underhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på
annat sätt varit försumlig.
Ersättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Ersättning till kommunen för vissa kostnader
23 § Kommunen har rätt till ersättning av staten för kostnader som
uppkommer för kommunen på grund av åtgärder enligt 13 §. När
ersättningen bestäms, skall skälig hänsyn tas till det värde som de
vidtagna åtgärderna kan ha för byggnadens eller anläggningens
användning i fred. Kommunen har rätt till förskott på ersättningen,
om det finns särskilda skäl för det.
Ersättning och förskott beslutas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
7 kap. Särskilda skyldigheter för ägare och andra innehavare av
egendom m.m.
Varning och mörkläggning
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att ägare av byggnader eller andra anläggningar skall
1. hålla med utrustning och vidta de övriga förberedelser som
behövs för att varna dem som vistas i eller vid byggnaden eller
anläggningen,
2. tåla att utrustning för att varna befolkningen installeras på
byggnaden eller anläggningen,
3. hålla med utrustning och vidta de övriga förberedelser som
behövs för mörkläggning av byggnaden eller anläggningen.
I särskilda fall får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer förelägga ägaren av en byggnad eller annan anläggning
att vidta eller tåla de åtgärder som anges i första stycket.
Den som disponerar en byggnad eller anläggning helt eller delvis är
skyldig att ha hand om utrustning för mörkläggning.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om varning och mörkläggning under höjd
beredskap.
Besiktning
3 § Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan
anläggning är skyldig att låta länsstyrelsen eller kommunen
besiktiga eller regelbundet kontrollera byggnaden eller anläggningen
för ändamål som har samband med tillämpningen av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får
den kommun eller länsstyrelse som har att genomföra besiktningen
eller kontrollen förelägga honom att hålla byggnaden eller anläggningen
tillgänglig. Om föreläggandet inte följs, får kommunen eller
länsstyrelsen hos polismyndigheten begära den handräckning som
behövs.
Skyldigheter för nyttjanderättshavare m.fl.
4 § De skyldigheter som ägaren av en viss egendom har enligt denna
lag skall också gälla för den som innehar egendomen med fri
förfoganderätt, fideikommissrätt eller annan därmed jämförlig rätt.
5 § En nyttjanderättshavare är skyldig att på begäran av ägaren till
en byggnad eller annan anläggning betala ett skäligt bidrag till
kostnader som ägaren får på grund av skyldigheter enligt denna lag.
Detta gäller dock endast om
1. ägaren inte kände till att åtgärderna skulle vidtas då
nyttjanderättsavtalet träffades eller senast kunde sägas upp och
minst två år återstod av nyttjanderätten då skyldigheten att vidta
åtgärderna blev kända för ägaren, och
2. det kan anses uppenbart oskäligt att ägaren skall svara för hela
kostnaden.
6 § Om en byggnad tillhör en bostadsrättsförening, skall
bostadsrättshavarna ersätta föreningen för kostnader som denna
skall svara för på grund av skyldigheter enligt denna lag. Detta
gäller oavsett vad som föreskrivs i bostadsrättsföreningens stadgar.
Förbud mot att använda samlingslokaler och skolor m.m.
7 § Länsstyrelsen eller kommunen får förbjuda att samlingslokaler,
skolor, förskolor eller andra lokaler för motsvarande ändamål
används under höjd beredskap, om inte skyddsrum finns för de
personer som kan komma att vistas i lokalen.
Skyldighet att förmedla meddelanden m.m.
8 § Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan
anläggning eller den som i fråga om förvaltning och skötsel
företräder honom är skyldig att
1. förmedla myndigheternas beslut och meddelanden i frågor som
rör verksamhet enligt denna lag till dem som bor eller bedriver
verksamhet i byggnaden eller anläggningen,
2. medverka vid åtgärder som föranleds av ransonering.
Samma skyldighet gäller också för arbetsgivare i fråga om de
anställda.
9 § Var och en är skyldig att på fråga av en statlig eller kommunal
myndighet ange om han har egendom som kan behöva tas i anspråk
för verksamhet enligt denna lag.
8 kap. Utrymning och inkvartering m.m.
Utrymning
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
under höjd beredskap besluta att de som uppehåller sig inom ett
område skall utrymma området om
1. området blivit eller kan antas bli utsatt för stridshandlingar
och utrymningen är nödvändig för att skydda befolkningen, eller
2. det i området behöver vidtas militära åtgärder av väsentlig
betydelse och åtgärderna allvarligt försvåras om inte utrymning
sker.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta, att de som omfattas av ett utrymningsbeslut skall vistas på
en viss plats, och meddela föreskrifter för vistelsen.
Beslutet får inte utformas så att det inskränker den enskildes frihet
mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med
utrymningen och förhållandena på vistelseplatsen.
Utflyttningsförbud
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
under höjd beredskap meddela förbud för dem som uppehåller sig
inom ett visst område att lämna detta om
1. en utflyttning allvarligt skulle försvåra åtgärder av väsentlig
betydelse för totalförsvaret, eller
2. en utflyttning skulle vara förenad med uppenbar livsfara.
Inflyttningsförbud
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
under höjd beredskap meddela förbud för dem som inte är bosatta
inom ett visst område att annat än tillfälligt uppehålla sig inom
området, om en inflyttning allvarligt skulle försvåra åtgärder av
väsentlig betydelse för totalförsvaret.
Skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
5 § En kommun får förelägga innehavaren av en byggnad eller
bostadslägenhet (inkvarteringsvärd) att under höjd beredskap
upplåta bostad och utrustning åt den som behöver en bostad
(inkvarteringsbostad) på grund av beslut om utrymning eller på
grund av att denne till följd av krigshändelser tvingats lämna sin
ordinarie bostad.
Ett sådant föreläggande får meddelas endast om behovet av bostad
inte kan tillgodoses på annat lämpligt sätt. Beslutet får inte medföra
större olägenhet för inkvarteringsvärden än vad som är nödvändigt
och får inte avse utrymmen som behövs för inkvarteringsvärden
och hans familj eller någon dem närstående.
6 § Om inkvarteringsvärden inte följer föreläggandet enligt 5 §, får
kommunen hos polismyndigheten begära den handräckning som
behövs för att den som skall inkvarteras skall få tillträde till
inkvarteringsbostaden.
Ersättning
7 § Inkvarteringsvärden har rätt till skälig ersättning av kommunen
för inkvarteringsbostaden.
8 § Om bostaden eller dess utrustning skadas när bostaden används
som inkvarteringsbostad, är den skadelidande berättigad till
ersättning av kommunen. Är skadan ringa, betalas dock ingen
ersättning.
9 § Ersättningen enligt 7 och 8 §§ prövas på det sätt som anges i
förfogandelagen (1978:262).
Om taxa enligt 33 § förfogandelagen har fastställts, bestämmer
kommunen ersättningen. I annat fall bestäms ersättningen av den
lokala värderingsnämnden.
10 § Den som disponerat en inkvarteringsbostad enligt 5 § skall till
kommunen betala tillbaka vad kommunen betalat till
inkvarteringsvärden enligt 7 och 8 §§.
Om det med hänsyn till den inkvarterades ekonomiska
förhållanden eller annars är oskäligt, skall kommunen helt eller
delvis befria den inkvarterade från återbetalningsskyldigheten.
Skyldighet att ta hand om utrymmande och utlänningar som söker
skydd i Sverige
11 § Kommuners och landstings skyldighet att ta hand om
utrymmande och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i
socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. Lag (2001:472).
Skyldighet att hjälpa andra kommuner och landsting
12 § Kommuner och landsting som befolkningen lämnar på grund
av utrymning är under höjd beredskap skyldiga att i skälig
omfattning lämna hjälp till de kommuner och landsting som i
större omfattning får ta emot befolkningen.
Skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar och andra
skyddade personer
13 § Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande
skydd för offren i internationella väpnade konflikter och
tilläggsprotokollen till konventionerna skall uppgifter om
identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande
förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer
som är i Sveriges våld lämnas till en officiell nationell
upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana
uppgifter skall, under tid när den nationella upplysningsbyrån
är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till
Totalförsvarets pliktverk och i fråga om andra skyddade
personer till Migrationsverket. Totalförsvarets pliktverk
och Migrationsverket skall vidarebefordra uppgifterna till
den nationella upplysningsbyrån.
Varje kommun och landsting skall också till Totalförsvarets
pliktverk respektive Migrationsverket lämna uppsamlade
värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade
personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer,
om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast
anhöriga. Uppgift skall även lämnas om var avlidna skyddade
personers gravar är belägna. Totalförsvarets pliktverk och
Migrationsverket skall lämna vidare uppsamlade
värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om
gravars belägenhet till den nationella upplysningsbyrån.
Lag (2000:297).
14 § På begäran av Svenska röda korset skall varje kommun och
landsting, som i krig eller under neutralitet kan få sådan
information som avses i 13 §, i fred lämna Svenska röda korset
biträde med att förbereda den nationella upplysningsbyråns
verksamhet. Lag (1999:949).
9 kap. Tystnadsplikt
1 § Den som på grund av någon bestämmelse i denna lag har fått
kännedom om en enskild persons ekonomiska förhållanden, om ett
företags affärs- eller driftförhållanden eller om förhållanden av
betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han fått kännedom om.
I fråga om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet gäller
sekretesslagen (1980:100). Lag (1996:631).
2 § Den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos den
nationella upplysningsbyrå som avses i 8 kap. 13 § får inte
obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om
en krigsfånge eller annan skyddad person som avses i
Genévekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i
internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till
konventionerna, såvitt gäller vistelseort, hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden.
Utan hinder av tystnadsplikten får den som deltar i verksamhet hos
den nationella upplysningsbyrån till Central Tracing Agency vid
Internationella rödakorskommittén i GenŠve vidarebefordra sådana
uppgifter som avses i 8 kap. 13 § och motsvarande uppgifter som
lämnats till den nationella upplysningsbyrån av statliga myndigheter.
Lag (1996:1469).
10 kap. Straff m.m.
Påföljder
1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter
om förhållanden som han enligt 5 kap. 5 § är skyldig att lämna
uppgift om,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin skyldighet enligt
6 kap. 17 §,
3. uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa inte fullgör sina
skyldigheter enligt 7 kap. 8 eller 9 §, eller vid fullgörandet lämnar
oriktiga uppgifter,
4. inte följer ett åläggande eller förbud som meddelats enligt 8 kap.,
eller
5. uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa vanvårdar
egendom som han har tagit emot av en myndighet för
totalförsvarsändamål.
2 § Har ett brott enligt 1 § begåtts under höjd beredskap döms, om
brottet medfört avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att
anse som grovt, till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.
3 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot någon bestämmelse som meddelats med stöd av 6 kap. 7 § eller
inte iakttar förbud enligt 7 kap. 7 §.
Vite m.m.
4 § Ett föreläggande enligt 5 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller
5 §, 6 kap. 11, 12, 14, 15 eller 18 § eller 7 kap. 1 § andra stycket får
förenas med vite.
5 § Om ett föreläggande enligt denna lag inte följs, får åtgärden
vidtas av den som meddelat föreläggandet. En sådan åtgärd vidtas
på den försumliges bekostnad, om han inte på grund av
bestämmelse i denna lag är berättigad till ersättning för åtgärden
om den vidtas frivilligt.
11 kap. Överklagande av beslut
1 § Beslut av en kommun som har meddelats enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag får
överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat föreskrivs i 3, 4 eller
8 §.
2 § Beslut av en länsstyrelse som har meddelats enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag får
överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer, om inte
annat föreskrivs i 3 eller 8 §.
3 § Beslut av en kommun eller en myndighet i frågor enligt 5 kap. 2
och 5 §§, 6 kap. 3, 11, 12, 14, 15, 18, 20 och 22 §§, 7 kap. 1 § andra
stycket och 3 §, 8 kap. 5 § andra stycket och 10 § samt 10 kap. 4 §
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
4 § Beslut av en kommun enligt 8 kap. 9 § andra stycket får
överklagas hos den lokala värderingsnämnden.
Värderingsnämndens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.
Den lokala värderingsnämndens beslut i andra fall enligt 8 kap. 9 §
andra stycket får överklagas hos Riksvärderingsnämnden.
Riksvärderingsnämndens beslut får inte överklagas.
5 § Beslut av en central myndighet i ett dit överklagat ärende
får inte överklagas.
Andra beslut av en central myndighet än beslut som avses i
3 § och i första stycket denna paragraf får överklagas hos
regeringen, om inte annat föreskrivs i 8 §. Lag (1997:177).
6 § En central myndighet får till regeringen överlämna prövningen
av ett överklagat ärende, om myndigheten bedömer att ärendet är
av särskild vikt.
7 § Ett beslut som en kommun, en statlig myndighet eller en allmän
förvaltningsdomstol under höjd beredskap meddelar enligt denna
lag eller enligt föreskrift som utfärdats med stöd av lagen skall gälla
omedelbart, om inte annat bestäms i beslutet.
8 § Beslut som meddelats i frågor enligt 3 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 6 kap.
2 §, 7 kap. 7 § samt 8 kap. 1--4 §§ får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1994:1720
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Genom lagen upphävs
-- civilförsvarslagen (1960:74),
-- lagen (1964:47) om krigshjälp,
-- lagen (1964:63) om kommunal beredskap,
--lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i
krig m.m.,
-- lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning,
-- lagen (1976:276) med provisoriska bestämmelser om statsbidrag
till kommuner för vissa civilförsvarskostnader,
-- lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap.
3. För det arbete med planläggning och andra
beredskapsförberedelser som kommuner, landsting, kyrkliga
kommuner och enskilda har fullgjort före lagens ikraftträdande
gäller äldre bestämmelser.
4. Den som fått ett besked om att skyddsrum skall byggas enligt 32
§ civilförsvarslagen (1960:74) skall anses ha fått sådant besked
enligt 6 kap. 8 § den nya lagen.
5. Äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande av beslut som
meddelats före lagens ikraftträdande.
6. Om det i lag eller annan författning hänvisas till någon av de
upphävda lagarna eller till en föreskrift i dessa som har ersatts med
en föreskrift i den nya lagen, skall hänvisningen i stället avse den
nya lagen eller den nya föreskriften.
1997:293
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. I fråga om beslut som fattats med stöd av lagen (1942:335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. skall
äldre bestämmelser tillämpas.