Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1993:581 ·
Visa register
Tobakslag (1993:581)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1993-06-03
Omtryck: SFS 2005:369
Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:572
Övrigt: Rättelseblad 2005:369 har iakttagits.
Ikraft: 1993-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2018:2088
Upphävd: 2019-07-01
Inledande bestämmelse
1 § På grund av de hälsorisker och olägenheter som är
förbundna med bruk av tobak och exponering för tobaksrök
meddelas i denna lag bestämmelser om
– begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på
vissa områden utomhus,
– rökfri arbetsmiljö,
– hälsovarningar på förpackningar till tobaksvaror och
örtprodukter för rökning,
– begränsningar av handeln med och rätten till införsel av
tobaksvaror,
– marknadsföring av tobaksvaror och användning av vissa
varukännetecken i marknadsföring av andra varor eller
tjänster, samt
– innehållsreglering och produktkontroll m.m. av
tobaksvaror. Lag (2016:353).
1 a § Denna lag innehåller även bestämmelser om produkter som
är baserade på växter, örter eller frukter som inte
innehåller tobak och kan förbrukas via förbränning
(örtprodukter för rökning). Lag (2016:353).
1 b § Lagen ska inte tillämpas på rökbara produkter som är
klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen
(1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42)
om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Lag (2016:353).
Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen samt på
vissa områden utomhus
2 § Rökning är förbjuden
1. i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet
eller annan verksamhet för barn eller ungdom samt på skolgårdar
och på motsvarande områden utomhus vid förskolor och
fritidshem,
2. i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård,
3. i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och
inrättningar med särskild service eller vård,
4. på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och
andra utrymmen som är avsedda att användas av den som reser med
sådana färdmedel,
5. i restauranger och på andra serveringsställen, utom när
servering sker utomhus,
6. i andra lokaler än sådana som avses i 1-5 när en allmän
sammankomst eller en offentlig tillställning som avses i 2 kap.
1-3 §§ ordningslagen (1993:1617) anordnas och i lokaler som är
avsedda att användas av den som deltar i sammankomsten eller
tillställningen, samt
7. i andra lokaler än sådana som avses i 1-6 om allmänheten har
tillträde till lokalerna. Lag (2004:485).
3 § har upphävts genom lag (1994:98).
4 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad
yrkesmässigt upplåts, skall i ett visst antal av de rum eller
liknande som upplåts rökning vara förbjuden. I fråga om
sovkupéer och andra utrymmen som upplåts för tillfällig bostad
på färdmedel i inrikes kollektivtrafik gäller i stället 2 § 4.
Lag (2004:485).
5 § Bestämmelserna i 2 § gäller inte i fråga om bostäder och
andra lokaler för boende som inte är tillfälligt. Lag
(1994:98).
6 § Rökning är trots bestämmelserna i 2 § 2-4, 6 och 7 tillåten
i delar av de lokaler eller andra utrymmen som avses där, om
dessa delar särskilt avsatts för rökning. Detsamma gäller
lokaler som avses i 2 § 1 och som är upplåtna enbart för
personal.
Trots bestämmelsen i 2 § 5 får rökning tillåtas i restauranger
och på andra serveringsställen i separata rum som särskilt
avsatts för rökning. Rum där rökning tillåts får endast utgöra
en mindre del av serveringsställets yta. Rummen skall vara
belägna så att besökare inte måste passera genom dessa.
Arbetstagare skall endast tillfälligtvis behöva vistas i
rummen, när rökning pågår. Servering eller annan liknande
verksamhet får inte bedrivas i rummen när rökning pågår. Detta
gäller dock inte sådan verksamhet som har direkt samband med
rummens funktion. Mat eller dryck får inte föras med in i dessa
rum.
Avvikelse från 2 § 1-4, 6 och 7 samt 4 § får göras om det finns
särskilda skäl till det på grund av utrymmets eller områdets
beskaffenhet eller användningssätt eller av omständigheterna i
övrigt. Lag (2004:485).
6 a § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
får meddela föreskrifter om utformning och ventilation av
sådana rum som avses i 6 § andra stycket. Lag (2004:485).
7 § Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar
över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus som
omfattas av någon av bestämmelserna i 2 och 4 §§ svarar för att
bestämmelserna följs.
Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten,
får denne avvisas. Lag (1994:98).
Rökfri arbetsmiljö
8 § I andra fall än som avses i 2 och 4 §§ svarar arbetsgivaren
för att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för
tobaksrök i den arbetslokal eller det liknande utrymme där
arbetstagaren är verksam. Som arbetstagare räknas här personer
som avses i 1 kap. 2 § första stycket och 3 § arbetsmiljölagen
(1977:1160). Lag (1994:98).
Hälsovarningar m.m.
9 § Förpackningar till tobaksvaror och örtprodukter för
rökning som är avsedda att tillhandahållas konsumenter på
marknaden ska förses med texter och illustrationer som
upplyser om de hälsorisker som är förenade med bruk av tobak
och örtprodukter för rökning samt om rökavvänjning
(hälsovarningar).
Förpackningar till tobaksvaror som är avsedda att
tillhandahållas konsumenter på marknaden ska förses med
uppgifter för att säkerställa identifikation av platsen och
tiden för tobaksvarans tillverkning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur hälsovarningar enligt första
stycket ska utformas och om de uppgifter som enligt andra
stycket ska finnas på tobaksförpackningar. Lag (2016:353).
9 a § Märkningen på förpackningar till tobaksvaror och
örtprodukter för rökning och på själva tobaksvaran får inte
1. antyda att en viss tobaksvara eller örtprodukt för rökning
är mindre skadlig än andra sådana varor eller produkter,
2. innehålla information om halten av nikotin, tjära eller
kolmonoxid i tobaksvaror eller örtprodukter för rökning,
eller
3. likna ett livsmedel eller kosmetisk produkt.
Märkningen på förpackningar till tobaksvaror eller på själva
tobaksvaran får inte heller
1. antyda att en viss tobaksvara har miljöfördelar, eller
2. hänvisa till smak, doft eller tillsatser.
Förbudet mot att hänvisa till smak, doft eller tillsatser
gäller dock inte snus. Lag (2016:353).
10 § Tillverkare och importörer svarar för att förpackningar
till tobaksvaror och örtprodukter för rökning förses med
hälsovarningar. Lag (2016:353).
11 § Om en förpackning till en tobaksvara eller en örtprodukt
för rökning saknar hälsovarning eller denna är uppenbart
oriktig, får varan eller produkten inte tillhandahållas
konsumenter på marknaden. Lag (2016:353).
Handel m.m.
Åldersgräns
12 § Tobaksvaror får inte säljas eller på annat sätt lämnas ut
i näringsverksamhet till den som inte har fyllt 18 år. Den som
lämnar ut tobaksvaror skall förvissa sig om att mottagaren har
uppnått nämnda ålder.
Om det finns särskild anledning att anta att en tobaksvara är
avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år får
varan inte lämnas ut.
På varje försäljningsställe för tobaksvaror skall det finnas en
tydlig och klart synbar skylt med information om förbudet mot
att sälja eller lämna ut sådana varor till den som inte har
fyllt 18 år. Lag (2005:369).
12 a § Tobaksvaror som säljs till konsumenter skall
tillhandahållas på ett sådant sätt att det går att kontrollera
mottagarens ålder. Detta gäller även när försäljningen sker
genom automat, via postorder eller liknande. Lag (2005:369).
Styckeförsäljning
12 b § En styckförpackning med cigaretter ska innehålla minst
20 stycken cigaretter.
En styckförpackning med rulltobak ska innehålla tobak som
väger minst 30 gram.
Cigaretter och rulltobak får inte tillhandahållas konsumenter
på marknaden i mindre mängd än vad som framgår av första och
andra styckena.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
styckförpackningar för cigaretter och rulltobak.
Lag (2016:353).
Anmälan och egenkontroll
12 c § En näringsidkare får inte tillhandahålla tobaksvaror
för försäljning till konsumenter utan att först ha anmält
försäljningen till den kommun där försäljningen ska ske.
Näringsidkaren ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över
försäljningen och ansvara för att det finns ett för
verksamheten lämpligt egenkontrollprogram.
Till anmälan enligt första stycket ska näringsidkaren foga
egenkontrollprogrammet och de övriga uppgifter som behövs för
kommunens tillsyn. Om uppgifterna ändras ska det anmälas till
kommunen utan dröjsmål. Lag (2010:682).
12 d § En näringsidkare som tillhandahåller tobaksvaror för
försäljning till konsumenter ska ge personalen den information
och det stöd som behövs för att personalen ska kunna följa
denna lag och anslutande föreskrifter. Lag (2010:682).
12 e § En näringsidkare som via distansförsäljning
tillhandahåller tobaksvaror för försäljning till konsumenter
i ett annat land än det land där näringsidkaren har sitt säte
eller sin affärsverksamhet får inte lämna ut personuppgifter
om konsumenten till tillverkaren av tobaksvaror eller till
företag som ingår i samma koncern eller till andra tredje
parter. Personuppgifter får inte heller användas eller
överföras för andra ändamål än det aktuella köpet.
Lag (2016:353).
12 f § Tillverkare och importörer ska till
Folkhälsomyndigheten anmäla nya tobaksvaror som de avser att
tillhandahålla konsumenter på den svenska marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur anmälan ska göras och vad den ska
innehålla.
En ny tobaksvara som inte har anmälts i enlighet med första
och andra styckena får inte tillhandahållas konsumenter på
den svenska marknaden. Lag (2016:353).
Införsel
13 § Tobaksvara får föras in i landet endast av den som har
fyllt 18 år.
Marknadsföring
Reklam och annan marknadsföring
14 § En näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till
konsumenter får inte använda kommersiella annonser i
1. periodiska skrifter eller andra jämförbara skrifter på
vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
2. ljudradio- eller tv-program eller tv-sändningar över
satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696), eller
3. andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka
yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig.
Även annan marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter än
som avses i första stycket är förbjuden. Detta gäller dock
inte
1. i tryckta skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är
tillämplig eller i överföringar eller tekniska upptagningar på
vilka yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig,
2. marknadsföring som endast består i att tillhandahålla
tobaksvaror för försäljning, eller
3. kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen som
inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av
tobak.
Kommersiella meddelanden enligt andra stycket 3 ska i den
omfattning det är möjligt placeras så att de inte är synliga
från utsidan av försäljningsstället. Lag (2010:727).
Varukännetecken
14 a § En näringsidkare som marknadsför antingen en annan vara
än en tobaksvara eller en tjänst till konsumenter får inte
använda ett varukännetecken som helt eller delvis används för
en tobaksvara eller enligt gällande bestämmelser om varumärken
är registrerat eller inarbetat för en sådan vara, om
marknadsföringen sker i kommersiella annonser i
1. periodiska skrifter eller i andra jämförbara skrifter på
vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig,
2. ljudradio- eller tv-program eller i tv-sändningar över
satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696), eller
3. andra överföringar eller tekniska upptagningar på vilka
yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig.
Om en näringsidkare använder ett sådant varukännetecken som
avses i första stycket vid marknadsföring till konsumenter på
något annat sätt än som där sägs, ska näringsidkaren iaktta
den måttfullhet som är betingad av att kännetecknet också kan
förknippas med tobaksvaran.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte
1. i fråga om ett varukännetecken som i endast begränsad
omfattning förekommer vid marknadsföring av tobaksvaror,
2. i fråga om ett varukännetecken som framträder i en form som
tydligt skiljer sig från utseendet på tobaksvarans
kännetecken, eller
3. i andra fall om det är oskäligt. Lag (2010:727).
Sponsring
14 b § Tillverkare, partihandlare och importörer av
tobaksvaror får inte sponsra ett evenemang eller en verksamhet
dit allmänheten har tillträde eller som kan antas få
gränsöverskridande effekt, om sponsringen kan antas medföra
att avsättningen av tobaksvaror främjas.
Bestämmelser om förbud mot sponsring av program i radio och tv
samt om produktplacering i tv finns i radio- och tv-lagen
(2010:696). Lag (2010:727).
Sanktioner enligt marknadsföringslagen
15 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot 9 a § eller
14-14 b §§ ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§
marknadsföringslagen (2008:486) anses vara otillbörlig mot
konsumenter. En marknadsföringsåtgärd som strider mot 14 §
första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3
kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i
29-36 §§ marknadsföringslagen. Lag (2008:495).
Innehållsreglering och produktkontroll, m.m.
16 § Tillverkare och importörer av tobaksvaror eller
örtprodukter för rökning ska till Folkhälsomyndigheten lämna
uppgifter om ingredienser och kvantiteter av dessa
ingredienser i tobaksvaror och örtprodukter för rökning.
Tillverkare och importörer av tobaksvaror ska till
Folkhälsomyndigheten även lämna uppgifter om ingrediensernas
effekter på hälsan och genomföra analyser av tillsatser i
cigaretter och rulltobak samt lämna uppgifter om resultatet
av analyserna till Folkhälsomyndigheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om de skyldigheter som anges
i första och andra styckena.
Tobaksvaror och örtprodukter för rökning får inte
tillhandahållas konsumenter på marknaden om de
rapporteringsskyldigheter som följer av paragrafen eller som
har meddelats med stöd av den inte har uppfyllts.
Lag (2016:353).
17 § Regeringen får, om det finns särskilda hälsoskäl,
föreskriva att vissa slag av tobaksvaror inte får tillverkas i
eller föras in till Sverige för försäljning till konsumenter.
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. vilka cigaretter och vilken rulltobak som ska anses ha
karakteristisk smak,
2. vilka tillsatser i tobaksvaror som ska förbjudas,
3. gränsvärden för skadliga ämnen som tobaksvaror får
innehålla eller ge upphov till, samt
4. mätning och övervakning av sådana gränsvärden.
Cigaretter och rulltobak med karakteristisk smak och
tobaksvaror som innehåller tillsatser som har förbjudits med
stöd av första stycket får inte tillhandahållas konsumenter
på marknaden.
Tobaksvaror som inte uppfyller de föreskrifter om tillåtna
gränsvärden eller mätning och övervakning av sådana
gränsvärden som har meddelats med stöd av första stycket får
inte tillverkas eller tillhandahållas konsumenter på
marknaden. Lag (2016:353).
18 a § Tobaksvaror som inte uppfyller föreskrifter som
meddelats med stöd av 18 § i fråga om gränsvärden för
skadliga ämnen som en tobaksvara får innehålla eller ge
upphov till, samt om mätning och övervakning av sådana
gränsvärden, får inte föras ut till ett land utanför
Europeiska unionen. Lag (2016:353).
18 b § Tillverkare, partihandlare och importörer av
tobaksvaror ska till Folkhälsomyndigheten lämna uppgifter om
de kostnader som de har haft för reklam, annan marknadsföring
och sponsring för sådana varor.
Regeringen får meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighetens
omfattning. Lag (2013:630).
18 c § Tillverkare och importörer av tobaksvaror ska varje år
till Folkhälsomyndigheten lämna in marknadsundersökningar,
studier, rapporter om försäljningsvolymer och i förekommande
fall sådana sammanfattningar av marknadsundersökningar som
utförs i samband med lanseringen av nya tobaksprodukter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt
första stycket.
Tobaksvaror får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden
om de rapporteringsskyldigheter som följer av paragrafen
eller som har meddelats med stöd av den inte har uppfyllts.
Lag (2016:353).
18 d § Tillverkare och importörer av sådana nya tobaksvaror
som har anmälts enligt 12 f § ska varje år till
Folkhälsomyndigheten lämna in alla nya eller uppdaterade
uppgifter om de studier, undersökningar och annan information
som ska redovisas i eller i samband med anmälan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om rapporteringsskyldigheten enligt
första stycket.
Tobaksvaror får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden
om de rapporteringsskyldigheter som följer av paragrafen
eller som har meddelats med stöd av den inte har uppfyllts.
Lag (2016:353).
Tillsyn
19 § Den centrala tillsynen över att denna lag och anslutande
föreskrifter följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller
a) lokaler och andra utrymmen som avses i 2 § och som är
upplåtna enbart för personal, och
b) lokaler och andra utrymmen på vilka 8 § ska tillämpas
2. Folkhälsomyndigheten när det gäller
a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart
för personal,
b) lokaler som avses i 4 §,
c) hälsovarningar m.m. enligt 9, 9 a, 10 och 11 §§,
d) handel m.m. enligt 12–12 d och 12 f §§,
e) innehållsreglering och produktkontroll m.m. enligt
16–18 §§, och
f) uppgifter om kostnader för marknadsföring enligt 18 b §
och uppgifter som ska lämnas in enligt 18 c och 18 d §§,
och
3. Konsumentombudsmannen när det gäller marknadsföring
enligt 14–14 b §§.
Vid Konsumentombudsmannens tillsyn tillämpas bestämmelserna i
marknadsföringslagen (2008:486). Lag (2016:353).
19 a § Den omedelbara tillsynen över att denna lag och
anslutande föreskrifter följs utövas av
1. Arbetsmiljöverket när det gäller lokaler och andra
utrymmen för vilka verket har den centrala tillsynen,
2. kommunen när det gäller
a) de miljöer och lokaler för vilka Folkhälsomyndigheten har
den centrala tillsynen,
b) bestämmelserna om hälsovarningar m.m. i 9, 9 a och 11 §§
på försäljningsställen, och
c) bestämmelserna om marknadsföring m.m. i 14 och 14 a §§ när
det gäller marknadsföringsåtgärder på eller i anslutning till
försäljningsställen, och
3. kommunen och Polismyndigheten när det gäller
bestämmelserna om handel m.m. enligt 12–12 d och 12 f §§,
Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt första stycket
2 och 3. Länsstyrelsen ska
1. följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med
information och råd, och
2. främja samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter och
mellan tillsynsmyndigheter och andra. Lag (2016:353).
19 b § En kommun får ta ut avgift för sin tillsyn av den som
bedriver anmälningspliktig näringsverksamhet med
tobaksvaror.
Folkhälsomyndigheten får ta ut avgifter för sin tillsyn över
16 och 18 §§ samt 18 c § av tillverkare och importörer av
tobaksvaror.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om avgifterna. Lag (2016:353).
19 c § Har upphävts genom lag (2018:572).
20 § Folkhälsomyndigheten får meddela de förelägganden och
förbud som behövs för att bestämmelserna i 9, 9 a, 10, 11 och
16–18 §§ eller med stöd av dem meddelade föreskrifter ska
följas.
En tillsynsmyndighet som anges i 19 a § får i sin
tillsynsverksamhet meddela de förelägganden eller förbud som
behövs för att lagen eller en föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen ska följas.
I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten
sätta ut vite. Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Lag (2016:353).
20 a § Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av
bestämmelserna i denna lag får kommunen förbjuda en
näringsidkare som tillhandahåller tobaksvaror för försäljning
till konsumenter att fortsätta försäljningen eller, om förbud
får anses vara en alltför ingripande åtgärd, meddela varning.
Ett förbud enligt första stycket meddelas för en tid av högst
sex månader.
Beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte något
annat anges i beslutet. Lag (2010:682).
21 § En tillsynsmyndighet får besluta att en tobaksvara ska
tas om hand om den bjuds ut till försäljning eller uppenbart
är avsedd att bjudas ut till försäljning i strid med denna lag
eller anslutande föreskrifter.
Om en vara har tagits om hand, får ägaren under
tillsynsmyndighetens kontroll vidta de rättelser som behövs
för att varan ska få säljas. Varan ska återlämnas om det görs
sannolikt att den inte kommer att säljas i strid med denna lag
eller anslutande föreskrifter. I annat fall får varan
förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.
Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet. Lag (2010:682).
22 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de
upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs
för myndighetens tillsyn enligt denna lag.
22 a § I syfte att ge underlag för en dialog mellan kommunen
och den som lämnar ut tobaksvaror om skyldigheten att
förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som
anges i 12 §, får kommunen genomföra kontrollköp. Vid ett
sådant köp får kommunen endast anlita en person som har fyllt
18 år.
Ett kontrollköp får genomföras utan att näringsidkaren
underrättas i förväg om kontrollköpet. Kommunen ska snarast
efter ett genomfört kontrollköp underrätta näringsidkaren om
kontrollköpet. Lag (2014:119).
22 b § Vad som framkommit genom kontrollköp får inte utgöra
grund för kommunen att meddela förelägganden eller förbud
enligt 20 och 20 a §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om genomförandet av kontrollköp.
Lag (2014:119).
23 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en
tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler
och andra utrymmen som berörs av denna lag eller anslutande
föreskrifter och får där göra undersökningar och ta prover.
För uttagna prov betalas inte ersättning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en
tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning
av prov. Lag (2010:682).
23 a § Kommunen och Polismyndigheten ska underrätta varandra
om förhållanden som är av betydelse för tillsynen.
En kommun som har fattat beslut i ett ärende enligt denna lag
ska skicka en kopia av beslutet till Folkhälsomyndigheten,
Polismyndigheten och den länsstyrelse som berörs av
beslutet. Lag (2014:757).
23 b § Polismyndigheten ska på begäran av en annan
tillsynsmyndighet lämna den hjälp som behövs vid
tillämpningen av 21 och 23 §§.
En begäran enligt första stycket får göras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att
åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda
befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver
tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2014:757).
24 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt
denna lag får inte obehörigen röja eller på annat sätt
utnyttja vad han eller hon därvid har fått veta om
yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2009:455).
Överklagande
25 § Beslut som en kommun har fattat enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut som Folkhälsomyndigheten har meddelat med stöd av 20 §
första stycket eller 21 § eller som Arbetsmiljöverket
meddelat får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:630).
26 § Beslut om föreskrifter enligt 9 § som en myndighet har
meddelat med stöd av ett bemyndigande får överklagas hos
regeringen av tillverkare av tobaksvaror och importörer av
tobaksvaror som är avsedda att säljas till konsumenter inom
landet. Lag (2010:682).
Ansvar m.m.
27 § Den som uppsåtligen i strid med förbudet i 11 §
tillhandahåller tobaksvaror som saknar föreskriven
hälsovarning eller säljer tobaksvaror i strid med förbud som
har meddelats enligt 20 a §, döms för olovlig
tobaksförsäljning till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot 12 § första eller andra stycket eller 12 c §
första stycket.
Är gärningen att anse som ringa döms inte till ansvar.
Lag (2016:353).
27 a § Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett
vitesförbud ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för
gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Lag (2010:682).
28 § Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och olovlig
utförsel av tobaksvaror finns i lagen (2000:1225) om straff för
smuggling. Lag (2002:586).
Övergångsbestämmelser
1996:941
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men tillämpas,
såvitt gäller 25 § fjärde stycket, inte i de fall där det
första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.
2005:369
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 12 b § den dag
regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 juli 2005.
2. Anordningar för utomhusreklam vid försäljningsställen som är
i bruk vid lagens ikraftträdande får användas till utgången av
2005.
2010:682
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. En anmälan om försäljning av tobaksvaror enligt 12 c § som
har gjorts före ikraftträdandet har fortsatt giltighet.
2016:353
1. Denna lag träder i kraft den 20 maj 2016.
2. Tobaksvaror som har tillverkats eller övergått till fri
omsättning före ikraftträdandet och som är märkta i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den
5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och
andra författningar om tillverkning, presentation och
försäljning av tobaksvaror får fortsätta tillhandahållas
konsumenter på marknaden efter ikraftträdandet, dock längst
till och med den 20 maj 2017.
3. Örtprodukter för rökning som har tillverkats eller
övergått till fri omsättning före ikraftträdandet får
fortsätta tillhandahållas konsumenter på marknaden efter
ikraftträdandet, dock längst till och med den 20 maj 2017.
4. Cigaretter och rulltobak med karakteristisk smak som vid
ikraftträdandet har en marknadsandel om minst 3 procent i
Europeiska unionen i en viss produktkategori får fortsätta
tillhandahållas konsumenter på marknaden efter
ikraftträdandet, dock längst till den 20 maj 2020.