Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1993:379 ·
Visa register
Förordning (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1993-05-13
Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:108
Ikraft: 1993-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2010:1121
Upphävd: 2011-01-01
Inledande bestämmelse
1 § I mån av tillgång på medel får statsbidrag enligt denna
förordning lämnas till
1. ombyggnad m. m. av kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse,
2. vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,
3. vård av kulturlandskap och fornlämningar,
4. arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande,
5. arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag, och
6. information m.m.i anslutning till kulturminnen och
kulturmiljöer.
Ombyggnad m.m. av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse
2 § Vid ombyggnad, renovering och underhåll av bostadsbebyggelse
får bidrag lämnas till kulturhistoriskt motiverade överkostnader,
såsom merkostnader för kulturhistoriskt motiverade
byggnadsarbeten och kostnader för medverkan av särskilda
sakkunniga vid utredning, projektering och utförande av arbetena.
Bidrag får också lämnas till förstärkning av grunden till
kulturhistoriskt värdefulla bostadshus.
3 § Bidrag får lämnas bara om det kan antas att bebyggelsen
kommer att bevaras för framtiden.
4 § Till vården av byggnadsminnen och byggnadsminnesvärd
bebyggelse samt av annan värdefull bebyggelse inom områden som
är av riksintresse för kulturmiljövården får bidrag lämnas med
högst 90 procent av överkostnaderna.
För övrig bebyggelse av större kulturhistoriskt värde får bidrag
lämnas med högst 50 procent av överkostnaderna.
Om det finns särskilda skäl får Riksantikvarieämbetet medge att större
bidrag lämnas. Förordning (2000:108).
5 § Bidrag får lämnas till kulturhistoriskt motiverade överkostnader
för vård av främst annan bebyggelse än bostadshus. Bidrag får inte
lämnas om åtgärderna ökar bruksvärdet.
För bidraget gäller det som föreskrivs i 3 och 4 §§.
Vård av kulturlandskap och fornlämningar
6 § Bidrag får lämnas till åtgärder för vård av kulturlandskap och
fornlämningar, såsom upprustning av äldre hägnader och
överloppsanläggningar, inköp av stängsel, avverkning och röjning
samt restaurering av ruiner.
Arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande
7 § Bidrag får lämnas till undersökning och övriga åtgärder enligt 2
kap. 13 § lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. om
fornlämningen finns i ett område med samlad äldre
bostadsbebyggelse och berörs av kompletterings- eller
förtätningsbebyggelse, eller om den finns i ett område där tillgången
på lämpligt lokaliserad och byggbar mark är begränsad och behovet
av bostäder är stort.
8 § Bidrag får endast lämnas, om
1. fornlämningen saknar synligt märke ovan jord,
2. det finns ett större allmänt intresse av att bebyggelsen kommer
till stånd,
3. det inte finns möjligheter att anpassa bebyggelsen så att en fast
fornlämning inte berörs,
4. kostnaden för åtgärderna är stor, och
5. särskilda antikvariska värden inte skadas av arbetsföretaget.
9 § Bidraget skall motsvara den kostnad som enligt 2 kap. 14 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. skall betalas av företagaren.
Som sådan kostnad räknas inte kostnader för maskintid och
grovarbetskraft.
Till bidraget får knytas villkor om utformningen av ny bebyggelse.
Arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag
10 § Bidrag får lämnas till undersökning och övriga
åtgärder enligt 2 kap. 13 § lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. som enligt lagen skall betalas av
företagaren, om arbetsföretaget
1. föranleds av en myndighets beslut eller någon
annan tvingande omständighet,
2. är av begränsad omfattning och det med hänsyn till
omständigheterna är skäligt att företagaren avlastas
kostnaderna för de arkeologiska åtgärderna.
Som arbetsföretag av mindre omfattning får anses
bl.a. företag som innebär mindre förändringar i
nyttjandet av en byggnad, en anläggning eller ett
markområde.
Även om arbetsföretaget inte är av sådant slag som
anges i första stycket får bidrag lämnas till kostnader
för att ta till vara fornfynd enligt 2 kap. 13 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m., om det finns särskilda
skäl.
Närmare föreskrifter om verkställighet av tredje stycket
meddelas av Riksantikvarieämbetet. Förordning (2000:108).
11 § Bidrag får inte lämnas till ett statligt, landstingskommunalt
eller kommunalt organ.
Information m.m. i anslutning till kulturminnen och kulturmiljöer
12 § Bidrag får lämnas till insatser för att göra kulturmiljöer och
kulturminnen tillgängliga för allmänheten och för att informera om
dem.
Gemensamma bestämmelser
13 § Bidrag får lämnas med hela eller del av det belopp som
kostnaderna uppgår till, om inte annat föreskrivits.
14 § Frågor om bidrag prövas av Riksantikvarieämbetet eller, efter
Riksantikvarieämbetets bemyndigande, av länsstyrelsen.
15 § Ansökan om bidrag skall ges in till länsstyrelsen. Om inte
länsstyrelsen själv skall pröva ärendet skall den med eget yttrande
sända ansökningshandlingarna till Riksantikvarieämbetet.
16 § Ansökan skall göras på blankett som fastställs av
Riksantikvarieämbetet.
17 § Den myndighet som beslutar om bidraget får bestämma villkor
för bidragets användning, antikvarisk medverkan, dokumentation,
besiktning och annan redovisning samt bevarande. I beslutet skall
anges den tid som bidraget står till förfogande.
18 § När de åtgärder som bidraget avser har utförts skall åtgärderna
redovisas till och, om det inte är obehövligt, besiktas av den
myndighet som beslutat om bidraget eller av någon annan som
myndigheten utser.
19 § Bidrag betalas ut på begäran sedan de åtgärder och kostnader
som bidraget avser slutligen har godkänts av den beslutande
myndigheten.
Bidrag enligt 1 § 4 och 5 får utbetalas direkt till den som utfört
undersökningen eller åtgärden.
Om det finns särskilda skäl får en del av bidraget betalas ut i
förskott. För förskott får ställas villkor om dess användning och om
borgen eller annan säkerhet.
20 § Den myndighet som fattat beslut om bidrag får återkalla
beslutet och återkräva utbetalat bidrag, helt eller delvis, om
1. mottagaren av bidraget har lämnat oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har orsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats
med för högt belopp,
2. bidrag i något annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med
för högt belopp och mottagaren av bidraget skäligen borde ha insett
detta,
3. bidrag har använts i strid med föreskrivna villkor,
4. villkoren för bidraget på annat sätt inte har följts, eller
5. ett beslut om ansvar för kostnader som föranlett bidrag enligt 1 §
4 och 5 ändras så att det ansvaret minskar för mottagaren av
bidraget.
21 § Beslut av Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen enligt
denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1993:379
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Genom förordningen upphävs
a) förordningen (1981:447) om statsbidrag till vård av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,
b) förordningen (1988:1189) om bidrag till kostnader för
undersökning m. m. av fast fornlämning.
3. Bestämmelsen i 6 § andra stycket förordningen (1988:1189) om
bidrag till kostnader för undersökning m. m. av fast fornlämning
skall tillämpas i fråga om bidragsärenden som avser kostnader för
undersökning m. m. av fast fornlämning enligt 2 kap. 13 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m. m. om det beslut som medför
ansvar för kostnader enligt 2 kap. 14 § samma lag har fattats före
den 1 juli 1993.