Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1993:1535 ·
Visa register
Förordning (1993:1535) om informationsutbyte inom Europeiska
unionen i fråga om farliga livsmedel
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1993-12-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1831
Ikraft: 1994-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2006:836
Upphävd: 2006-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att genomföra
rådets direktiv 92/59/EEG av den 29 juni 1992 om allmän
produktsäkerhet när det gäller snabbt informationsutbyte i fråga
om livsmedel.
Förordningen gäller om inte något annat är särskilt föreskrivet i
fråga om sådant informationsutbyte. Förordning (1994:1831).
Underrättelseskyldighet för myndigheter
2 § En myndighet som beslutar om skyndsamma åtgärder för att
hindra, begränsa eller föreskriva särskilda villkor för
marknadsföringen eller användningen av livsmedel på den grunden
att livsmedlet kan orsaka allvarlig och akut fara för konsumenters
hälsa eller säkerhet, skall genast underrätta Statens livsmedelsverk
om sitt beslut.
Första stycket skall dock inte tillämpas om beslutet avser ett
livsmedel som marknadsförs bara i Sverige.
3 § En sådan underrättelse som avses i 2 § första stycket skall
innehålla
1. uppgifter som gör det möjligt att identifiera livsmedlet,
2. uppgifter om vilken slags fara det är fråga om,
3. information om resultaten av eventuella provtagningar eller
analyser som är av betydelse för att bedöma risknivån,
4. uppgifter om de åtgärder som har vidtagits eller beslutats,
5. information om leverantörskedjor, om sådan finns.
Förordning (1994:1831).
4 § Livsmedelsverket skall genast och på ett så snabbt sätt som
möjligt skriftligen underrätta EG-kommissionen om sådana beslut
som avses i 2 § första stycket. Detsamma gäller motsvarande beslut
som fattas av verket.
Underrättelsen skall innehålla de uppgifter som anges i 3 §.
Livsmedelsverket är behörigt att ta emot motsvarande
underrättelser från kommissionen. Förordning (1994:1831).
5 § När Livsmedelsverket har fått en sådan underrättelse från
EG-kommissionen som anges i 4 § sista stycket skall verket i sin tur
1. genast vidarebefordra underrättelsen till andra myndigheter, i
den utsträckning det behövs,
2. så långt det är möjligt genast underrätta kommissionen
-- om det aktuella livsmedlet har släppts ut på marknaden i Sverige,
och
-- om den ytterligare information som verket kan ha fått om den
aktuella faran och resultatet av eventuella provtagningar eller
analyser som har utförts för att bedöma risknivån,
3. så snart som möjligt underrätta kommissionen
-- om sådana åtgärder som avses i 2 § första stycket har vidtagits i
fråga om det aktuella livsmedlet,
-- om det aktuella livsmedlet har påträffats i Sverige utan att det har
föranlett några sådana åtgärder som avses i 2 § första stycket och
anledningen till det. Förordning (1994:1831).