Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1993:1529 ·
Visa register
Förordning (1993:1529) om tillämpning av en nordisk
konvention den 15 juni 1992 om social trygghet
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1993-12-09
Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:909
Ikraft: 1994-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2004:747
Upphävd: 2004-11-02
1 § Den konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om social trygghet som har undertecknats den 15 juni 1992
skall gälla som förordning här i landet.
2 § Konventionen bifogas denna förordning som bilaga.
3 § Riksförsäkringsverket skall i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen
vara behörig svensk myndighet vid tillämpning av artikel 8 och 18
i konventionen samt vara förbindelseorgan enligt artikel 19 i
konventionen.
Övergångsbestämmelser
1993:1529
Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
Genom förordningen upphävs
1. förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5
mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
social trygghet,
2. förordningen (1982:911) om tillämpning av en överenskommelse den
25 oktober 1982 om tillämpning av konventionen den 5 mars 1981 mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet m.m.,
3. förordningen (1987:946) om tillämpningen av en nordisk
överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet.
Den upphävda förordningen (1981:1284) om tillämpning av en
konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge om social trygghet gäller dock till och med den 30
september 1996 i fråga om social omvårdnad och bidragsförskott.
Förordning (1996:909).
Bilaga
Nordisk konvention om social trygghet
Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
som finner att den nordiska konventionen om social trygghet från
år 1981, som ersatte den ursprungliga konventionen från år 1955,
har varit av stor betydelse för att tillförsäkra nordiska medborgare,
som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt land samma sociala
trygghet som landets egna medborgare,
som konstaterar att det till följd av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) kommer att vara
detta avtals regler om social trygghet som skall tillämpas på
nordiska medborgare som arbetar eller vistas i ett annat nordiskt
land,
som anser att det finns behov av nordiska regler om social trygghet
för personer, som inte omfattas av EES-reglerna, dels en begränsad
krets av nordiska medborgare, dels medborgare från tredje land,
som anser att det även finns behov att upprätthålla vissa nordiska
regler om social trygghet som kompletterar EES-reglerna om social
trygghet,
har kommit överens om att sluta en ny nordisk konvention om
social trygghet med nedan angivna lydelse:
Avdelning I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
I denna konvention avses med uttrycken
a) "nordiskt land"
vart och ett av de fördragsslutande länderna;
b) "nordisk medborgare''
medborgare i ett nordiskt land;
c) "lagstiftning"
lagar, förordningar och andra författningar rörande de i artikel 2
första stycket angivna grenarna av social trygghet; dock inte i den
mån därigenom regleras förhållanden mellan å ena sidan ett eller
flera nordiska länder och å andra sidan ett eller flera länder utanför
Norden;
d) "behörig myndighet"
i Danmark
1. Socialministern
2. Arbetsministern
3. Hälsovårdsministern,
i Finland
Social- och hälsovårdsministeriet,
i Island
1. Hälsovårds- och socialförsäkringsministern
2. Socialministern
3. Finansministern,
i Norge
1. Socialdepartementet
2. Arbets- och administrationsdepartementet
3. Barn- och familjedepartementet,
i Sverige
regeringen (Socialdepartementet),
eller den myndighet som nämnda myndigheter förordnar;
e) "inrättning"
myndighet eller institution som tillhandahåller en förmån;
f) "vårdförmån"
dels kostnadsfrihet, kostnadsnedsättning eller kostnadsersättning
för sjukvård, däri inbegripet tandvård, havandeskapsvård,
förlossningsvård, läkemedel, proteser och andra hjälpmedel, dels
ersättning för resor som företas i samband med sjukvård som nu
sagts;
g) "grundpension"
allmän pension som inte beräknas på grundval av fullgjorda
sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda
avgifter, samt tilläggsförmåner till sådan pension;
h) "tilläggspension"
allmän pension som beräknas på grundval av fullgjorda
sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda
avgifter, samt tilläggsförmåner till sådan pension;
i) "bosatt"
att någon är bosatt i ett land enligt landets folkbokföring, om inte
särskilda skäl föranleder annat;
j) "EES-avtalet"
avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet;
k) "EES-land"
ett land som är omfattat av avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet;
l) "förordningen"
Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, med de
ändringar och tillägg som anges i bilaga VI till EES-avtalet;
m) "tillämpningsförordningen"
Rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning
1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen, med de ändringar och tillägg som anges i bilaga
VI till EES-avtalet.
Artikel 2
1. Denna konvention är tillämplig på all i de nordiska länderna vid
varje tillfälle gällande lagstiftning avseende följande grenar av det
sociala trygghetssystemet:
a) förmåner vid sjukdom och föräldraskap,
b) förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall,
c) förmåner vid arbetsskada,
d) förmåner vid arbetslöshet,
e) allmänna kontantförmåner för barn.
2. Vid godkännandet av denna konvention skall varje nordiskt land
ge in en förteckning över den lagstiftning som reglerar de i första
stycket nämnda grenarna av social trygghet. Därefter skall varje
land årligen före februari månads utgång till det danska
utrikesministeriet anmäla de ändringar i förteckningen som
föranleds av lagstiftning som antagits under föregående kalenderår.
Artikel 3
1. Konventionen är tillämplig på följande personer såvida de inte
omfattas av förordningen:
a) nordiska medborgare,
b) flyktingar som avses i artikel 1 i konventionen den 28 juli 1951
om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari
1967 till nämnda konvention,
c) statslösa som avses i artikel 1 i konventionen den 28 september
1954 om statslösa personers rättsliga ställning,
d) andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen
i ett nordiskt land,
e) personer som härleder sin rätt från någon under a) - d) nämnd
person.
2. I den utsträckning det följer av bestämmelserna i konventionen
gäller konventionen även för personer som omfattas av
förordningen.
Artikel 4
Vid tillämpningen av lagstiftningen i ett nordiskt land likställs
medborgare i ett annat nordiskt land med landets egna medborgare,
om inte något annat följer av bestämmelserna i artiklarna 11--13.
Artikel 5
När enligt ett nordiskt lands lagstiftning en förmån nedsätts om den
sammanträffar med andra förmåner, skall detta kunna tillämpas
även när den sammanträffar med motsvarande förmåner som utges
enligt ett annat nordiskt lands lagstiftning.
Avdelning II
Bestämmelser om tillämplig lagstiftning
Artikel 6
Den som är bosatt i ett nordiskt land skall, i den mån inte annat
följer av andra bestämmelser i denna avdelning, omfattas av
lagstiftningen i bosättningslandet.
Artikel 7
1. För personer, som är sysselsatta i ett annat nordiskt land än det
där de är bosatta, eller som är sysselsatta i två eller flera nordiska
länder eller som tillhör den resande personalen vid flyg- eller
landtransportföretag eller som tillfälligt utsänds av sin arbetsgivare
från ett nordiskt land för att utföra arbete i ett annat nordiskt land
äger bestämmelserna i avdelning II i förordningen och i avdelning
III i tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning.
2. Som arbete i ett nordiskt land räknas även arbete med
undersökning och utvinning av naturtillgångar på detta lands
kontinentalsockel sådan denna bestäms i Genèvekonventionen den
29 april 1958 om kontinentalsockeln.
3. Bestämmelsen i andra stycket gäller även för personer som
omfattas av förordningen.
Artikel 8
Två eller flera nordiska länders behöriga myndigheter kan för särskilda
persongrupper eller personer överenskomma om undantag från bestämmelserna
i denna avdelning.
Avdelning III
Särskilda bestämmelser om rätt till förmåner
Kapitel 1. Vårdförmåner och dagpenning vid sjukdom och
föräldraskap
Artikel 9
För personer, som flyttar från ett nordiskt land till ett annat eller
som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till vårdförmåner
där och under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land blir i behov
av sjukvård eller som utför arbete i ett annat nordiskt land än det
där de är bosatta, samt för deras familjemedlemmar äger
bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 i förordningen och i
avdelning IV kapitlen 1 och 2 i tillämpningsförordningen
motsvarande tillämpning.
Artikel 10
1. För personer, som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till
vårdförmåner där och som under tillfällig vistelse i ett annat
nordiskt land erhåller vårdförmåner, svarar vistelselandet för de
merutgifter för hemresa till bosättningslandet, som uppkommer
genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste
använda dyrare färdsätt än han eljest skulle ha använt.
2. Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som
omfattas av förordningen.
3. Bestämmelsen i första stycket äger inte tillämpning på personer
som får tillåtelse att resa till ett annat nordiskt land för att där få
nödvändig behandling.
Kapitel 2. Förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall
Grundpension
Artikel 11
1. En medborgare i ett nordiskt land är berättigad till grundpension
från ett annat nordiskt land när han har förvärvat rätt till pension
från detta land på grundval av minst tre års bosättning i landet.
2. Perioder under vilka någon har uppburit pension från ett annat
EES-land medräknas inte vid prövning om bosättningskravet enligt
första stycket är uppfyllt.
3. Kravet i första stycket kan inte uppfyllas genom att bosättnings-
och försäkringsperioder i andra länder åberopas. Bestämmelserna i
avdelning III kapitlen 2, 3 och 8 i förordningen och i avdelning IV
kapitlen 1, 3 och 8 i tillämpningsförordningen äger i övrigt
motsvarande tillämpning i förhållande till lagstiftningarna i de
andra nordiska länderna vid beräkning av grundpension enligt
denna artikel.
Artikel 12
En medborgare i ett nordiskt land är, så länge han är bosatt i ett
EES-land, berättigad till grundpension som han har förvärvat rätt
till i ett nordiskt land.
Artikel 13
1. Finns vid beräkning av grundpension rätt att få medräkna
framtida bosättningstid efter pensionsfallets inträffande från mer
än ett nordiskt land medräknas endast en del av den framtida
bosättningstiden vid beräkningen i vart och ett av länderna. Denna
del bestäms på grundval av de faktiska bosättningstider, som
används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan den
faktiska bosättningstiden i det berörda landet och den
sammanlagda faktiska bosättningstiden i länderna.
2. Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som
omfattas av förordningen.
Tilläggspension
Artikel 14
Vid fastställande av rätten till tilläggspension äger bestämmelserna
i avdelning III kapitlen 2, 3 och 8 i förordningen och i avdelning IV
kapitlen 1, 3 och 8 i tillämpningsförordningen motsvarande
tillämpning i förhållande till lagstiftningarna i de andra nordiska
länderna.
Artikel 15
1. Är i mer än ett nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för
att beräkna tilläggspension på grundval även av antagande om
försäkringsperioder som skulle ha fullgjorts om pensionsfallet inte
hade inträffat, medräknas endast en del av de framtida
försäkringsperioderna vid beräkningen i vart och ett av länderna.
Denna del bestäms på grundval av de faktiska försäkringsperioder,
som används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan
den faktiska försäkringsperioden i landet och den sammanlagda
faktiska försäkringsperioden i länderna.
2. Bestämmelsen i första stycket gäller även för personer som
omfattas av förordningen.
Kapitel 3. Förmåner vid arbetsskada
Artikel 16
Vid fastställande av rätten till förmåner vid arbetsskada och vid
beräkning av förmånernas storlek äger bestämmelserna i avdelning
III kapitel 4 i förordningen och i avdelning IV kapitel 4 i
tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning mellan de
nordiska länderna.
Kapitel 4. Förmåner vid arbetslöshet
Artikel 17
1. Vid sammanläggning av försäkrings- eller sysselsättningsperioder
och vid fastställande av rätten till och beräkning av storleken av
förmåner vid arbetslöshet äger bestämmelserna i avdelning III
kapitel 6 i förordningen och i avdelning IV kapitel 6 i
tillämpningsförordningen motsvarande tillämpning i förhållandet
mellan de nordiska länderna. Förordningens artikel 69 och artikel
70 skall dock inte gälla på grund av bestämmelsen i detta stycke.
2. Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt
förordningens artikel 67 tredje stycket gäller inte den som antingen
har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har
omfattats av lagstiftningen om förmåner vid arbetslöshet eller har
uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om
förmåner görs. Dock skall arbetet ha utförts eller förmåner vid
arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från dagen för
ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och, i
förekommande fall, om medlemskap i vederbörande
arbetslöshetskassa.
3. Bestämmelsen i andra stycket gäller även personer som omfattas
av förordningen.
Avdelning IV
Övriga bestämmelser
Artikel 18
De behöriga myndigheterna skall i samarbete utfärda de bestämmelser
som fordras för att säkerställa en enhetlig nordisk tillämpning av
denna konvention.
Artikel 19
Vid tillämpning av denna konvention skall myndigheter och
inrättningar i erforderlig utsträckning bistå varandra. I varje
nordiskt land skall finnas ett särskilt förbindelseorgan som utses av
den behöriga myndigheten.
Artikel 20
Artikel 86 i förordningen äger motsvarande tillämpning i fråga om
handlingar, förklaringar, besvär eller överklaganden som getts in
till en myndighet i ett annat nordiskt land än det där den behöriga
myndigheten finns.
Artikel 21
Artikel 111 i tillämpningsförordningen äger motsvarande tillämpning
mellan de nordiska länderna vid återkrav av obehörigen mottagna belopp
och vid regresskrav av utgivna socialbidrag.
Artikel 22
Denna konvention ger inte rätt till utbetalning av grundpension till
den som inte är bosatt i ett EES-land. Konventionen ger heller inte
rätt till förvärvande av rättigheter utanför EES-länderna.
Artikel 23
1. Med avseende på artiklarna 36, 63 och 70 i förordningen och på
artikel 105 i tillämpningsförordningen avstår de nordiska länderna,
om inte annat avtalas mellan två eller flera av länderna, från varje
återbetalning mellan länderna av utgifter för vårdförmåner vid
sjukdom och moderskap samt vid olycksfall i arbetet och
arbetssjukdomar, för förmåner till arbetslösa som söker arbete i ett
annat land än det behöriga samt för administrativ och medicinsk
kontroll.
2. Avståendet från återbetalning omfattar inte vårdförmåner till
personer, som enligt förordningens artikel 22 första stycket c) och
artikel 55 första stycket c) fått tillstånd att resa till ett annat
nordiskt land för att där få den nödvändiga vård som hans tillstånd
kräver.
3. Bestämmelserna i denna artikel gäller för förmåner till personer
som omfattas av förordningen liksom för förmåner till personer
som omfattas av denna konvention men inte omfattas av förordningen.
Artikel 24
1. Denna konvention gäller inte i fråga om förmåner och avgifter
för tid före dess ikraftträdande.
2. Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna
konvention skall även försäkrings-, sysselsättnings- och
bosättningsperioder före konventionens ikraftträdande beaktas.
Artikel 25
Denna konvention skall inte medföra minskning av förmånsbelopp
som utgår vid konventionens ikraftträdande.
Artikel 26
1. Har en person förvärvat rätt till grundpension från ett nordiskt
land på grundval av bosättning i landet under en period innan
denna konvention träder i kraft under vilken han samtidigt har
förvärvat rätt till tilläggspension i ett annat nordiskt land, skall
för denna period beräknas grundpension endast från sistnämnda land
som om han hade varit bosatt där.
2. Bestämmelsen i första stycket äger motsvarande tillämpning på
personer som omfattas av förordningen.
Artikel 27
1. Grundpension till en nordisk medborgare, som intill
konventionens ikraftträdande har utgetts enligt bestämmelserna i
den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet
eller enligt den nationella lagstiftningen i ett eller flera länder,
omräknas enligt bestämmelserna i förordningen eller i denna
konvention på ansökan av den berättigade eller efter beslut av den
myndighet som utbetalar pensionen.
2. Har någon ansökt om omräkning av pensionen inom två år efter
konventionens ikraftträdande utges den omräknade pensionen med
verkan från konventionens ikraftträdande. Detsamma gäller när
pensionsmyndigheten inom samma tid har underrättat
pensionsmyndigheten i ett annat nordiskt land om beslutet att
räkna om pensionen.
3. Pensionen bestäms enligt de regler som gäller från konventionens
ikraftträdande på grundval av vederbörandes ålder och bosättningstid
då pensionsfallet inträffade.
4. Är den sammanlagda grundpensionen efter omräkning enligt
första stycket lägre än den grundpension personen från samma
tidpunkt skulle ha rätt till enligt bestämmelserna i den nordiska
konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet utges ett tillägg
till pensionen som utgör skillnaden mellan den omräknade
grundpensionen och grundpensionen beräknad enligt tidigare
gällande regler. Tillägget justeras varje år per den 1 januari på
grundval av de pensionsbelopp, som gäller vid detta tillfälle, och
utges med samma belopp under hela året. Tillägget utges från det
land som utbetalade grundpensionen enligt tidigare gällande regler.
5. För en person, som efter flyttning från ett nordiskt land till ett
annat vid konventionens ikraftträdande uppbar grundpension från
utflyttningslandet enligt artikel 20 i den nordiska konventionen den
5 mars 1981 om social trygghet, kan tillägget utges längst till den
tidpunkt då rätten till grundpension från utflyttningslandet skulle
ha upphört enligt tredje stycket i nämnda artikel.
6. Bestämmelserna i denna artikel äger motsvarande tillämpning på
personer som omfattas av förordningen.
Artikel 28
1. Konventionen träder i kraft samma dag som EES-avtalet träder i
kraft för de nordiska länderna under förutsättning att samtliga
parter har meddelat det danska utrikesministeriet att de godkänner
konventionen.
2. För Färöarnas, Grönlands och Ålands del träder konventionen i
kraft 30 dagar efter det Danmarks respektive Finlands regering har
meddelat det danska utrikesministeriet att Färöarnas landsstyrelse
och Grönlands landsstyrelse respektive Ålands landsskapsstyrelse
har meddelat att konventionen skall gälla för Färöarna och
Grönland respektive Åland.
3. Det danska utrikesministeriet skall underrätta de övriga parterna
och Nordiska ministerrådets sekretariat om mottagandet av dessa
meddelanden och om tidpunkten för konventionens ikraftträdande.
Artikel 29
1. Önskar en part uppsäga konventionen skall skriftligt meddelande
härom tillställas det danska utrikesministeriet som har att underrätta
de övriga parterna härom och om meddelandets innehåll.
2. Uppsägningen gäller endast den part som verkställt densamma
och äger giltighet från och med ingången av det kalenderår som
inträffar minst sex månader efter det att det danska utrikesministeriet
mottagit meddelande om uppsägningen.
3. Uppsägs konventionen skall rättigheter som förvärvats på grund
av konventionen alltjämt bestå.
Artikel 30
När denna konvention träder i kraft upphör konventionen den 5
mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
om social trygghet med senare ändringar att gälla. Samtidigt
upphör överenskommelsen den 12 november 1985 mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om förmåner vid arbetslöshet
att gälla. Bestämmelserna om social omvårdnad och bidragsförskott i
konventionen den 5 mars 1981 skall dock fortsätta att gälla.
Artikel 31
Originaltexten till denna konvention skall deponeras hos det
danska utrikesministeriet, som skall tillställa de övriga parterna
bestyrkta kopior av texten.
Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden
undertecknat denna konvention.
Utfärdad i Köpenhamn den 15 juni 1992 i ett exemplar på svenska,
danska, finska, isländska och norska, vilka texter alla har samma
giltighet.
För Sveriges regering: Carl-Johan Groth
För Danmarks regering: Else Winther Andersen
För Finlands regering: Johannes Bäckström
För Islands regering: Ingvi S. Ingvarsson
För Norges regering: Arne Arnesen