Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1993:1322 ·
Visa register
Förordning (1993:1322) om informationsutbyte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i fråga om farliga konsumentvaror
Departement: Finansdepartementet KO
Utfärdad: 1993-12-02
Omtryck: SFS 2004:473
Ändring införd: t.o.m. SFS 2017:790
Ikraft: 1994-01-01
Inledande bestämmelser
1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att
genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av
den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet, senast ändrat
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
596/2009, när det gäller unionssystemet för snabbt
informationsutbyte i fråga om varor som för med sig en
allvarlig risk. Med allvarlig risk avses i denna förordning en
sådan allvarlig risk som kräver ett snabbt ingripande, även om
den inte har omedelbar verkan.
Förordningen gäller om inte något annat är särskilt
föreskrivet i fråga om sådant informationsutbyte.
Förordning (2012:469).
Definition
2 § Med varor avses i denna förordning varor som inte är
livsmedel och som tillhandahålls i näringsverksamhet och som är
avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas
av konsumenter. Förordning (2004:473).
Underrättelseskyldighet för myndigheter
3 § En myndighet som beslutar om åtgärder för att hindra,
begränsa eller föreskriva särskilda villkor för
tillhandahållande eller användning av en vara på den grunden
att varan kan föra med sig en allvarlig risk för konsumenters
hälsa eller säkerhet vid normal eller rimligen förutsebar
användning, skall genast underrätta Konsumentverket om sitt
beslut. Detsamma gäller när myndigheten har rekommenderat eller
kommit överens med näringsidkaren om att vidta sådana åtgärder
eller åtgärderna har vidtagits av näringsidkaren på eget
initiativ.
Myndigheten skall genast meddela Konsumentverket varje ändring
eller upphävande av sådana åtgärder eller ingripanden som avses
i första stycket.
Första stycket skall tillämpas även om åtgärderna avser en vara
som tillhandahålls bara i Sverige, om åtgärderna kan antas vara
av intresse från produktsäkerhetssynpunkt för andra
medlemsstater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Förordning (2004:473).
3 a § En länsstyrelse eller kommunal nämnd som vidtar sådana
åtgärder i fråga om en kemisk produkt att det kan krävas en
underrättelse enligt 3 §, ska lämna de uppgifter som anges i
4 § till Kemikalieinspektionen i stället för till
Konsumentverket. Om Kemikalieinspektionen anser att en sådan
underrättelse krävs, ska Kemikalieinspektionen vid behov
komplettera uppgifterna och därefter genast vidarebefordra dem
till Konsumentverket. Förordning (2011:18).
3 b § I fråga om en kemisk produkt som är en kosmetisk
produkt enligt artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om
kosmetiska produkter, ska en kommunal nämnd eller
försvarsinspektören för hälsa och miljö, om de vidtar sådana
åtgärder som kan kräva en underrättelse enligt 3 §, lämna de
uppgifter som anges i 4 § till Läkemedelsverket i stället för
till Kemikalieinspektionen. Om Läkemedelsverket anser att en
sådan underrättelse krävs, ska Läkemedelsverket vid behov
komplettera uppgifterna och därefter genast vidarebefordra
dem till Konsumentverket. Förordning (2017:790).
4 § En underrättelse som avses i 3 § ska innehålla
1. uppgifter som gör det möjligt att identifiera varan,
2. uppgifter om vilken slags risk det är fråga om och hur
allvarlig den är,
3. information om resultaten av eventuella provningar eller
analyser som är av betydelse för att bedöma risknivån,
4. uppgifter om vilken eller vilka åtgärder som har vidtagits
eller beslutats,
5. information om leverantörskedjor och om distributionen av
varan, särskilt om mottagarländer.
Om en underrättelse enligt 3 § gäller ett kemiskt ämne eller
preparat ska underrättelsen innehålla en sammanfattning av
eller hänvisningar till uppgifter om det berörda ämnet eller
preparatet samt om kända och tillgängliga
ersättningsprodukter, när sådana uppgifter finns tillgängliga.
Underrättelsen ska också innehålla uppgifter om åtgärdens
förväntade effekt på konsumenternas hälsa och säkerhet samt en
riskbedömning som har genomförts enligt antingen artikel 10.4
i rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om
bedömning och kontroll av risker vid existerande ämnen eller
artikel 3.2 i rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967
om tillnärmning av lagar och andra författningar om
klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen,
senast ändrat genom kommissionens direktiv 2009/2/EG.
Förordning (2012:469).
Konsumentverkets underrättelseskyldighet m.m.
5 § Konsumentverket ska genast underrätta Europeiska
kommissionen om sådana beslut och åtgärder som avses i 3 §.
Detsamma gäller motsvarande beslut som fattas av verket.
Underrättelsen ska innehålla de uppgifter som anges i 4 §. En
kopia av underrättelsen ska sändas till regeringen.
Konsumentverket är behörigt att ta emot motsvarande
underrättelser från kommissionen. Förordning (2012:469).
6 § När Konsumentverket har fått en sådan underrättelse från
Europeiska kommissionen som anges i 5 § sista stycket ska
verket i sin tur
1. genast vidarebefordra underrättelsen till den myndighet som
enligt lag eller annan författning ska se till att regler om
produktsäkerhet i fråga om den aktuella varan följs,
2. snarast underrätta kommissionen om
– huruvida den aktuella varan har tillhandahållits i Sverige,
– vilka åtgärder som har vidtagits eller planeras i fråga om
varan och skälen för dessa,
– huruvida en avvikande bedömning görs av risken eller andra
omständigheter och skäl som ligger till grund för att några
åtgärder inte planeras i fråga om varan, och
– ytterligare relevant information om risken och resultatet av
eventuella provningar eller analyser. Förordning (2012:469).
7 § Myndigheter som avses i 6 § 1 är skyldiga att på begäran
lämna Konsumentverket sådana upplysningar som behövs för att
verket ska kunna fullgöra sin underrättelseskyldighet till
Europeiska kommissionen. Förordning (2012:469).
8 § Om Konsumentverket har informerat Europeiska kommissionen
om en allvarlig risk hos en vara innan åtgärder vidtagits i
fråga om varan, ska verket inom 45 dagar informera
kommissionen om huruvida bedömningen av risken kvarstår eller
har ändrats. Förordning (2012:469).