Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1992:931 · Visa register
Förordning (1992:931) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA-länderna och Tjeckoslovakien
Departement: Utrikesdepartementet UDH
Utfärdad: 1992-07-08
Övrigt: Bilagorna inte med här.
Ikraft: 1992-08-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:717
Upphävd: 1993-07-01
Tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller handeln med varor som omfattas av avtalet mellan Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Österrike och Sverige (EFTA-länder) å ena sidan och Tjeckoslovakien å den andra samt avtalet mellan Sverige och Tjeckoslovakien angående handeln med jordbruksprodukter. 2 § Tullfrihet eller tullnedsättning enligt avtalet mellan EFTA-länderna och Tjeckoslovakien gäller enligt denna förordning för varor, som vid införsel till Sverige har ursprung i Tjeckoslovakien eller i ett EFTA-la nd. En vara anses ha detta ursprung om den uppfyller villkoren i protokoll B till avtalet, bilaga 1 (ursprungsvara). Tullfrihet och tullnedsättning 3 § Tullfrihet gäller för 1. varor som är hänförliga till 25--97 kap. tulltaxelagen (1987:1068), dock med undantag för varor som är upptagna i bilaga 2, 2. bearbetade jordbruksvaror som är upptagna i bilaga 3, 3. fisk och andra marina produkter som är upptagna i bilaga 4. 4 § För varor som är upptagna under punkten B i bilaga 2 och som har ursprung i T jeckoslovakien eller som har ursprung i ett EFTA-land enligt artikel 24 punkt 2 i bilaga 1 skall tull betalas från och med den 1 juli 1992 med 80 % från och med den 1 januari 1993 med 60 % från och med den 1 januari 1994 med 40 % från och med den 1 januari 1995 med 20 % och från och med den 1 januari 1996 med 10 % av tullen enligt tulltaxelagen (1987:1068). Från och med den 1 januari 1997 gäller tullfrihet. 5 § För varor som är upptagna under punkten C i bilaga 2 och som har ursprung i Tjeckoslovakien eller som har ursprung i ett EFTA-land enligt artikel 24 punkt 2 i bilaga 1 skall tull betalas från och med den 1 juli 1992 med 80 % från och med den 1 januari 1993 med 60 % från och med den 1 januari 1994 med 40 % och från och med den 1 januari 1995 med 20 % av tullen enligt tulltaxelagen (1987:1068). Från och med den 1 januari 1996 gäller tullfrihet. 6 § För varor som är upptagna under punkten D i bilaga 2 och som har ursprung i Tjeckoslovakien eller som har ursprung i ett EFTA-land enligt artikel 24 punkt 2 i bilaga 1 skall tull betalas från och med den 1 juli 1992 med 5/7 från och med den 1 januari 1994 med 4/7 från och med den 1 januari 1995 med 3/7 från och med den 1 januari 1996 med 2/7 och från och med den 1 januari 1997 med 1/7 av tullen enligt tulltaxelagen (1987:1068). Från och med den 1 januari 1998 gäller tullfrihet. 7 § Tullfrihet med eller utan kvantitetsbegränsningar enligt avtalet mellan Sverige och Tjeckoslovakien gäller enligt denna förordning för varor som är upptagna i bilaga 5 och som vid införsel till Sverige har ursprung i Tjeckoslovakien. En vara anses ha sådant ursprung om den uppfyller villkoren i denna bilaga (ursprungsvara). Beslut om fördelning av tullfria kvantiteter för varor enligt tulltaxenr 20.01 A.2 och 20.09 ur B.1, upptagna i bilaga 5 får meddelas av Jordbruksverket. Förordning (1992:969). Ursprungsintyg m. m. 8 § En varas ursprung skall vid införsel till Sverige styrkas med intyg (varucertifikat EUR.1), utfärdat i exportlandet och upprättat enligt vad som anges i bilaga 1. Varans ursprung får även styrkas med en exportörsdeklaration upprättad enligt vad som anges i artiklarna 8, 13 och 14 i bilaga 1. Ursprungsvarornas värde får, när det gäller exportörsdeklaration som är upprättad enligt vad som anges i artikel 8.1 c), inte överstiga 39 000 kronor eller, om varorna är fakturerade i något annat EFTA-lands valuta eller i tjeckoslovakisk valuta, det belopp som har anmälts av landet i fråga. Ursprungsintyg (varucertifikat EUR.1 eller exportörsdeklaration) behöver inte visas upp för varor som utan handelssyfte införs från en enskild person och är adresserade till en enskild person, om varornas sammanlagda värde inte överstiger 3 000 kronor eller ingår i resandes personliga bagage och deras sammanlagda värde inte överstiger 8 000 kronor. 9 § En svensk tullmyndighet utfärdar efter ansökan av exportören varucertifikat E UR.1 för en vara som skall exporteras till Tjeckoslovakien och EFTA-länder. Varucertifikatet skall vara upprättat enligt vad som anges i bilaga 1. Tullmyndigheten kan för en viss exportör tillämpa en förenklad procedur enligt vad som anges i artikel 13 i bilaga 1. Intyg om en varas ursprung får även upprättas av exportören enligt vad som anges i artiklarna 8, 13 och 14 i bilaga 1 (exportörsdeklaration). En tullmyndighet får medge att en exportörsdeklaration enligt artikel 13 i bilaga 1 inte behöver vara underskriven, när fakturor som i övrigt uppfyller bestämmelserna i artikeln, framställs eller överförs till impor tlandet genom telekommunikation eller med elektronisk databehandlingsmetod. Ursprungsvarornas värde får, när det gäller en exportörsdeklaration som är upprättad enligt vad som anges i artikel 8.1 c) i bilaga 1, beträffande varor som fakturerats i EFTA-lands valuta eller i tjeckoslovakisk valuta, inte överstiga det belopp som anmälts av landet i fråga eller, beträffande varor som fakturerats i annat lands valuta, inte överstiga det belopp som anmälts av importlandet. 10 § En svensk tullmyndighet lämnar på förfrågan skriftligt besked om ursprungsintyg kan utfärdas för en vara. Sådant besked är dock inte bindande. 11 § Vid kontroll av uppgift som lämnas i ansökan om varucertifikat EUR.1 eller exportörsdeklaration skall 63, 69, 71, 75--79 och 97 §§ tullagen (1987:1065) tillämpas. 12 § Generaltullstyrelsen får inhämta kompletterande uppgifter om en vara från utländska tullmyndigheter. Tullrestitution 13 § En vara av det slag som omfattas av avtalet rörande handeln mellan EFTA-länderna och Tjeckoslovakien och som inte har ursprung i något av dessa länder enligt avtalet, vilken har använts som material vid tillverkning av en vara för vilken ursprungsintyg utfärdats eller upprättats för införsel i Tjeckoslovakien eller i ett EFTA-land, får inte bli föremål för tullrestitution eller därmed likvärdig förmån. Med tullrestitution eller därmed likvärdig förmån avses i denna förordning sådan återbetalning av tull eller befrielse från tull som kan medges endast på grund av utförsel. Förfarande 14 § Anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning enligt denna förordning för en vara som anmäls till förtullning skall framställas senast när en tulldeklaration skall ges in för varan eller, om det inte föreligger någon deklarationsplikt, när varan anmäls till förtullning. Ursprungsintyg skall ges in senast 15 dagar från den dag då varan anmäldes till förtullning. Om Postverket är tullskyldigt för en vara som har kommit in med post får dock anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning framställas och ursprungsintyg inges senast 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslut me ddelades. Om anspråk framställs eller intyg inges senare än vad som anges i första, andra eller tredje stycket, får återbetalning av eller befrielse från tull medges endast till den del tullbeloppet överstiger 300 kronor. En tull myndighet kan medge undantag från detta stycke om det finns särskilda skäl. Överklagande 15 § Beslut som någon annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen meddelar enligt denna förordning eller föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen får överklagas hos Generaltullstyrelsen. Generaltullstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten. Jordbruksverkets beslut som avses i 7 § andra stycket får inte överklagas. Förordning (1992:969). Verkställighetsföreskrifter 16 § Jordbruksverket får meddela närmare föreskrifter vad avser tillämpningen av 7 § andra stycket. Generaltullstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning i övrigt. Förordning (1992:969). Övergångsbestämmelser 1992:931 Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1992. Den skall dock tillämpas för tid från och med den 1 juli 1992 utom vad avser 13 § som tillämpas för tid från och med den 1 januari 1994.