Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1991:952 ·
Visa register
Förordning (1991:952) om försäljning av allmänna arvsfondens
fasta egendom m.m.
Departement: Civildepartementet LST
Utfärdad: 1991-05-30
Ikraft: 1991-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:952
Upphävd: 1994-07-01
Förordningens tillämpningsområde
1 § Denna förordning skall tillämpas på fast egendom som tillhör allmänna
arvsfonden.
Vad som i förordningen sägs om fast egendom skall gälla också tomträtt.
Allmän regel
2 § Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas
-- så snart det kan ske,
-- till högsta möjliga pris, och
-- på ett ändamålsenligt sätt.
Förberedande åtgärder
3 § Kammarkollegiet skall beräkna varje egendoms aktuella marknadsvärde,
om inte särskilda skäl föranleder något annat.
4 § Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller statliga myndighet
om en blivande försäljning, när det med hänsyn till egendomens läge och
beskaffenhet eller annars ter sig sannolikt
-- att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen för ett
kommunalt eller statligt ändamål (samhällsbyggnadsändamål) eller
-- att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen för att
tillgodose intressen som den har att bevaka.
Beslut om försäljning
5 § Frågan om försäljning av egendom prövas av kammarkollegiet, om egendomens
värde är högst 10 miljoner kronor, och av regeringen, om värdet är högre.
Med värde avses därvid taxeringsvärdet eller, om det saknas, det marknadsvärde
som har beräknats vid en värdering enligt 3 § eller vid en särskild värdering.
6 § Har kammarkollegiet underrättat en kommun eller en annan myndighet
enligt 4 § och motsätter sig denna försäljningen eller de villkor för den
som kollegiet har erbjudit, skall frågan om försäljningen eller om villkoren
hänskjutas till regeringen, om kollegiet anser att försäljning ändå bör komma
till stånd i enlighet med dess erbjudande.
Frågan behöver dock inte hänskjutas i ärenden som bedöms vara av mindre vikt
eller i de fall som avses i 9 §.
Försäljningsförfarandet
7 § Kammarkollegiet har hand om försäljningen.
Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita också andra
myndigheter under regeringen.
8 § Om egendomen skall säljas efter det att anbud har infordrats genom annons
i pressen, skall föreskrifterna i upphandlingsförordningen (1986:366)
tillämpas.
9 § Om egendomen skall säljas till en kommun för att användas för samhälls-
byggnadsändamål och om kammarkollegiet och kommunen inte kan enas om priset
eller övriga villkor, får endera parten hänskjuta frågan till statskommunala
marknämnden.
Nämndens beslut är bindande för kollegiet.
10 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk skall före-
kommande hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till dess marknadsvärde,
om den kommun där fastigheten finns inte hos kammarkollegiet har anmält att
den behövs för samhällsbyggnadsändamål.
Verkställighetsföreskrifter
11 § Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas
för verkställigheten av denna förordning.
Förbud mot överklagande
12 § Kammarkollegiets beslut enligt denna förordning får inte överklagas,
inte heller stats-kommunala marknämndens beslut enligt 9 §.
Övergångsbestämmelser
1991:952
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas på försäljningar som
har påbörjats före ikraftträdandet.