Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1991:2027 ·
Visa register
Lag (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1991-12-19
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:401
Ikraft: 1992-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:844
Upphävd: 1996-12-01 överg.best.
Inledande föreskrifter
1 § I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram
till allmänheten som når fler än 100 bostäder (kabelsändningar). Vidare
finns föreskrifter om skyldigheter för innehavare av kabelnät där sådana
sändningar bedrivs. Lagen gäller dock inte en sändning som helt
överensstämmer med en sådan sändning som avses i 5 § radiolagen
(1966:755) och som sänds samtidigt med denna.
2 § I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och
reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med
kabelnät: anläggning för kabelsändningar,
kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt
särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av
radioprogram,
vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning,
egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning,
annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur
som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör
detta på uppdrag av andra.
3 § Vid egensändning i television skall den särskilda signatur som
inleder och avslutar annonstiden bestå av både ljud och bild.
4 § Bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte för sådana
egensändningar i tråd av radioprogram som når högst 100 bostäder.
Reglerna i 1 kap. 2 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen gäller dock även
för sådana sändningar.
5 § har upphävts genom lag (1994:401).
Nätinnehavarens skyldigheter
6 § Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där
det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från
sändare på jordytan, är skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans
kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva
mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd
av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i
området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje
kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av
televisionsprogram från ett eller flera av Radio- och TV-verket
utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får Radio- och TV-verket medge
undantag från skyldigheterna enligt första stycket. Lag (1994:401).
Lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m. m.
7 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk
person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och
som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma
till tals i sin verksamhet.
Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva
efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag
enligt 6 § första stycket 2 skall avse högst tre år. Lag (1994:401).
Reklam m. m. i egensändning
8 § Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en egensändning mot
vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt
intresse. Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan
än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt
sätt i början och i slutet av programmet.
Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under
annonstid.
9 § Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas
under annonstid.
Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam.
10 § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems
intresse sändningen sker.
I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte
uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som
huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer.
11 § En annons med reklam som sänds under annonstid i en
televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos
barn under 12 år.
I annonser med reklam som sänds under annonstid i en televisionssändning
får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande
roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under
12 år.
12 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent
avse annonser under annonstid. För televisionssändningar beräknas denna
andel särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och 24.00.
Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser
förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio
minuter.
13 § Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut,
sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.
14 § Annonser under annonstid i en televisionssändning skall sättas in
mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under
annonstiden omedelbart före eller efter ett televisionsprogram som
huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.
Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett
program, om de sätts in
1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i
pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser
för publiken,
2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där
varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter;
annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart
före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till
barn under 12 år.
15 § Vad som föreskrivs i 8--14 §§ gäller inte annonser och liknande
meddelanden i sökbar text-TV.
Annonsmaterial i radiotidningar enligt lagen (1981:508) om
radiotidningar får sändas på de villkor som föreskrivs i 4 § samma lag.
Ingripanden m. m.
16 § På talan av justitiekanslern får domstol meddela den som bedriver
sändningsverksamhet förbud mot egensändning om det i sådan sändning
1. vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skildringar av
sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar
av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit
försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt
omständigheterna i övrigt,
2. vid upprepade tillfällen annars förekommit sändningar av
pornografiska bilder eller om utbudet varit ensidigt inriktat på
våldsskildringar, eller
3. vid upprepade tillfällen har sänts program varigenom någon har
uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Sändningsförbud får meddelas endast om det med hänsyn till gärningarnas
art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från
yttrande- och informationsfrihetssynpunkt.
Ett sändningsförbud skall gälla under högst ett år från det domen vinner
laga kraft. Domstolen får förordna att en dom om sändningsförbud skall
gälla även om den överklagas.
17 § Ett sändningsförbud som överträds får på talan av justitiekanslern
förlängas med högst ett år. Om flera förlängningar sker får den
sammanlagda tiden för förlängning inte vara mer än ett år. Talan om
förlängning skall väckas innan förbudstiden har gått ut.
18 § Domstolen skall översända en kopia av en dom som innehåller
ett sändningsförbud enligt 16 § eller en förlängning enligt 17 § till
Radio- och TV-verket. Domen skall översändas så snart den vunnit
laga kraft, eller, när domen skall gälla även om den överklagas,
samma dag som den meddelas. Lag (1994:401).
19 § Den som överträder ett sändningsförbud skall dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.
20 § I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud enligt 16 § och om
förlängning av sådant förbud enligt 17 § skall bestämmelserna om
yttrandefrihetsmål i 9 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen och lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpas.
Om justitiekanslerns talan om sändningsförbud eller förlängning av
sådant förbud bifalls, skall motparten ersätta kostnader som enligt
rättens beslut har utgått av allmänna medel endast om det finns
särskilda skäl.
21 § Granskningsnämnden för radio och TV får förelägga den som
bryter mot 3 §, 8--14 §§ eller mot 15 § andra stycket, att följa
bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant
föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas.
Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ett
lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra stycket och
företaget därefter, enligt ett lagakraftvunnet beslut av
Granskningsnämnden för radio och TV, åter brutit mot
bestämmelsen, får Radio- och TV-verket återkalla förordnandet för
företaget som lokalt kabelsändarföretag. När ett förordnande
återkallas får verket bestämma en tid om högst ett år inom vilket
företaget inte kan ges ett nytt förordnande. Lag (1994:401).
Övriga bestämmelser
22 § Radio- och TV-verket får förelägga den som bryter mot 6 §
första stycket att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas
med vite. Lag (1994:401).
23 § Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden är skyldig att ombesörja och bevara inspelning av en
egensändning skall på uppmaning av Granskningsnämnden för
radio och TV eller Radio- och TV-verket lämna nämnden
respektive verket sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en
sådan uppmaning, får myndigheten förelägga vite. Lag (1994:401).
24 § Beslut som Granskningsnämnden för radio och TV och Radio-
och TV-verket meddelat enligt denna lag och som förenats med
vite, utom beslut som avses i 23 §, får överklagas hos
kammarrätten. Detsamma gäller beslut av Radio- och TV-verket
enligt 6 § andra stycket och 21 § andra stycket samt beslut om
förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 6 § första stycket 2.
Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio-
och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas. Lag (1994:401).
Övergångsbestämmelser
1991:2027
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1985:677) om
lokala kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om
lokala kabelsändningar skall upphöra att gälla.
De tillstånd till egensändningar som kabelnämnden har lämnat lokala
kabelsändarföretag med stöd av 5 § 2 och 7 § andra stycket lagen
(1985:677) om lokala kabelsändningar skall anses avse förordnande som
lokalt kabelsändarföretag enligt denna lag och ha den giltighetstid som
anges i besluten.