Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1991:2027 · Visa register
Lag (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten
Departement: Kulturdepartementet
Utfärdad: 1991-12-19
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:401
Ikraft: 1992-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:844
Upphävd: 1996-12-01 överg.best.
Inledande föreskrifter 1 § I denna lag finns föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler än 100 bostäder (kabelsändningar). Vidare finns föreskrifter om skyldigheter för innehavare av kabelnät där sådana sändningar bedrivs. Lagen gäller dock inte en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses i 5 § radiolagen (1966:755) och som sänds samtidigt med denna. 2 § I lagen förstås med radiosändning, trådsändning, radioprogram och reklam detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare förstås med kabelnät: anläggning för kabelsändningar, kanal: det genom frekvensangivelse eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ett kabelnät som behövs för sändning av radioprogram, vidaresändning: samtidig och oförändrad återutsändning av en sändning, egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning, annonstid: sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. 3 § Vid egensändning i television skall den särskilda signatur som inleder och avslutar annonstiden bestå av både ljud och bild. 4 § Bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen gäller inte för sådana egensändningar i tråd av radioprogram som når högst 100 bostäder. Reglerna i 1 kap. 2 och 3 §§ yttrandefrihetsgrundlagen gäller dock även för sådana sändningar. 5 § har upphävts genom lag (1994:401). Nätinnehavarens skyldigheter 6 § Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att 1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och som är avsedda att tas emot i området, och 2. kostnadsfritt tillhandahålla en kanal i sitt kabelnät i varje kommun, där han har ett sådant nät, för egensändningar av televisionsprogram från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda företag (lokala kabelsändarföretag). Om det finns särskilda skäl, får Radio- och TV-verket medge undantag från skyldigheterna enligt första stycket. Lag (1994:401). Lokalt kabelsändarföretags skyldigheter m. m. 7 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 6 § första stycket 2 skall avse högst tre år. Lag (1994:401). Reklam m. m. i egensändning 8 § Den som bedriver sändningsverksamhet får inte i en egensändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Om ett program helt eller delvis har bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet. Föreskrifterna i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid. 9 § Reklam mot vederlag och program mot betalning får endast sändas under annonstid. Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam. 10 § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker. I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommentarer. 11 § En annons med reklam som sänds under annonstid i en televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år. I annonser med reklam som sänds under annonstid i en televisionssändning får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. 12 § Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid. För televisionssändningar beräknas denna andel särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och 24.00. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter. 13 § Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats. 14 § Annonser under annonstid i en televisionssändning skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in 1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken, 2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. 15 § Vad som föreskrivs i 8--14 §§ gäller inte annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV. Annonsmaterial i radiotidningar enligt lagen (1981:508) om radiotidningar får sändas på de villkor som föreskrivs i 4 § samma lag. Ingripanden m. m. 16 § På talan av justitiekanslern får domstol meddela den som bedriver sändningsverksamhet förbud mot egensändning om det i sådan sändning 1. vid upprepade tillfällen har visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld eller tvång eller med närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, samt sändningarna inte har varit försvarliga med hänsyn till syftet och sammanhanget samt omständigheterna i övrigt, 2. vid upprepade tillfällen annars förekommit sändningar av pornografiska bilder eller om utbudet varit ensidigt inriktat på våldsskildringar, eller 3. vid upprepade tillfällen har sänts program varigenom någon har uttryckt hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Sändningsförbud får meddelas endast om det med hänsyn till gärningarnas art och sändningarnas karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande- och informationsfrihetssynpunkt. Ett sändningsförbud skall gälla under högst ett år från det domen vinner laga kraft. Domstolen får förordna att en dom om sändningsförbud skall gälla även om den överklagas. 17 § Ett sändningsförbud som överträds får på talan av justitiekanslern förlängas med högst ett år. Om flera förlängningar sker får den sammanlagda tiden för förlängning inte vara mer än ett år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudstiden har gått ut. 18 § Domstolen skall översända en kopia av en dom som innehåller ett sändningsförbud enligt 16 § eller en förlängning enligt 17 § till Radio- och TV-verket. Domen skall översändas så snart den vunnit laga kraft, eller, när domen skall gälla även om den överklagas, samma dag som den meddelas. Lag (1994:401). 19 § Den som överträder ett sändningsförbud skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. 20 § I fråga om rättegången i mål om sändningsförbud enligt 16 § och om förlängning av sådant förbud enligt 17 § skall bestämmelserna om yttrandefrihetsmål i 9 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen och lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpas. Om justitiekanslerns talan om sändningsförbud eller förlängning av sådant förbud bifalls, skall motparten ersätta kostnader som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel endast om det finns särskilda skäl. 21 § Granskningsnämnden för radio och TV får förelägga den som bryter mot 3 §, 8--14 §§ eller mot 15 § andra stycket, att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas. Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra stycket och företaget därefter, enligt ett lagakraftvunnet beslut av Granskningsnämnden för radio och TV, åter brutit mot bestämmelsen, får Radio- och TV-verket återkalla förordnandet för företaget som lokalt kabelsändarföretag. När ett förordnande återkallas får verket bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande. Lag (1994:401). Övriga bestämmelser 22 § Radio- och TV-verket får förelägga den som bryter mot 6 § första stycket att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (1994:401). 23 § Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden är skyldig att ombesörja och bevara inspelning av en egensändning skall på uppmaning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket lämna nämnden respektive verket sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får myndigheten förelägga vite. Lag (1994:401). 24 § Beslut som Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket meddelat enligt denna lag och som förenats med vite, utom beslut som avses i 23 §, får överklagas hos kammarrätten. Detsamma gäller beslut av Radio- och TV-verket enligt 6 § andra stycket och 21 § andra stycket samt beslut om förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 6 § första stycket 2. Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas. Lag (1994:401). Övergångsbestämmelser 1991:2027 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar och lagen (1985:1061) om avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar skall upphöra att gälla. De tillstånd till egensändningar som kabelnämnden har lämnat lokala kabelsändarföretag med stöd av 5 § 2 och 7 § andra stycket lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar skall anses avse förordnande som lokalt kabelsändarföretag enligt denna lag och ha den giltighetstid som anges i besluten.