Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1990:757 · Visa register
/r1/ Förordning (1990:757) om betalningar till och från utlandet;
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1990-06-14
Ikraft: 1990-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS1992:1669
Upphävd: 1993-01-01
1 § Bestämmelserna om betalning genom förmedling av valutahandlare i 3 § lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte i fråga om 1. sådana betalningar som enligt bestämmelserna i 2 § första stycket denna förordning får verkställas från eller tas emot på ett eget inlåningskonto i utlandet, 2. bilateral kvittning mellan ett svenskt och ett utländskt företag om kvittning en avser fordringar och skulder som sammanhänger med det svenska företagets rörelse, 3. sådan kvittning som sker mellan ett svenskt och ett utländskt företag inom samma koncern via ett av en valutahandlare tillhandahållet system om kvittningssystemet har godkänts av riksbanken, 4. kvittning mellan ett svenskt försäkringsbolag eller en svensk försäkringskoncern och ett utländskt försäkringsbolag eller en utländsk försäkringskoncern om kvittningen avser fordringar och skulder som uppkommit på grund av återförsäkrings- och retrocessionsavtal, 5. finansiering genom lån i utlandet av import av varor och tjänster eller en direkt investering i utlandet då till långivaren får uppdras att verkställa den betalning för vilken lånet upptagits, 6. omplacering av medel i utlandet som betalats dit genom förmedling av valutahandlare, 7. betalning under vistelse i utlandet av a) kostnader som har samband med vistelsen, b) handpenning vid köp av bostad i utlandet, c) sådan vara som köpts under vistelsen i utlandet och som skall föras in till Sverige, 8. mottagande av betalning under vistelse i utlandet för där utfört arbete eller för vara som medförts till utlandet och sålts under vistelsen där, 9. betalning i Sverige till eller från en utländsk juridisk person som bedriver rörelse här eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige men som har bostad här eller bedriver rörelse här, 10. betalning i Sverige från en fysisk person som inte är bosatt här för dennes uppehållskostnader och inköp av vara eller för bostadsförvärv i Sverige, 11. lån och kredit till eller till förmån för en fysisk person som inte är bosatt i Sverige avseende dennes uppehållskostnader i Sverige samt förvärv, uppförande, förbättring och underhåll av bostad i Sverige, 12. betalning i Sverige till en fysisk person som inte är bosatt i Sverige för här utfört arbete, 13. ett svenskt rederis betalning på hamnplats eller över konto hos agent i utländsk hamn om betalningen har samband med rederiverksamheten, 14. betalning till utlandet som verkställs med check som dragits mot valutakonto för svensk juridisk person eller fysisk person som är bosatt i Sverige, 15. betalningar på högst 50 000 kronor om inte dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger detta belopp. 2 § Förbudet att sätta in medel på ett eget inlåningskonto i utlandet och att verkställa eller ta emot betalningar över ett sådant konto i 6 § lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte 1. den som bedriver rörelse från fast driftställe i utlandet om betalningarna sammanhänger med rörelsen i utlandet, 2. den som exporterar varor eller tjänster till utlandet om betalningarna har samband med exporten, 3. svenskt försäkringsbolag om betalningarna sammanhänger med bolagets försäkringsrörelse i utlandet eller avser placering av belopp som, tillsammans med andra tillgångar i utländsk valuta, vari dock inte skall räknas in fondpapper som representerar en direkt investering, högst uppgår till antingen summan av bolagets ansvarighet som försäkringsgivare eller det högre belopp som föranleds av gällande bestämmelser i det främmande landet, 4. den som i utlandet gör terminsaffärer på varubörs eller affärer med ränteterminer om betalningarna har samband med sådana affärer under förutsättning att behållningen på kontot inte överstiger vad som beräknas åtgå under närmaste 30-dagarsperiod, 5. svensk researrangör som bedriver reseverksamhet i utlandet om betalningarna har samband med reseverksamheten, 6. den som äger fastighet eller bostad i utlandet om betalningen avser drift- eller underhållskostnader för fastigheten eller bostaden eller avser mottagande av intäkter från fastigheten eller bostaden, under förutsättning att den sammanlagda högsta behållningen på kontot inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor, 7. den som behöver medel på konto i visst land för betalning av kostnader i samband med egna utlandsvistelser där under förutsättning att den sammanlagda högsta behållningen på sådana konton inte överstiger motvärdet till 50 000 kronor, 8. den som vistas i utlandet om betalningen avser endast deponering av medel under vistelsen, 9. den som är utländsk medborgare om betalningen avser deponering i hemlandet av sådan arbetsinkomst eller liknande ersättning som är intjänad i Sverige. Bestämmelserna i 6 § lagen om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte heller i fråga om betalning till inlåningskonto i sådan stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden innefattande också en skyldighet för denna stats banker att i fråga om dem som är skattskyldiga i Sverige lämna kontrolluppgifter till de svenska skattemyndigheterna i samma omfattning som de svenska bankerna. Behållning på konto som avses i första stycket 1--5 som inte erfordras för verksamheten skall årligen tas hem till Sverige. Överföring från Sverige till konto som avses i första och andra styckena skall ske genom valutahandlare. Den som tar hem kontobehållningen till Sverige från konto som avses i första stycket 1--6 och 9 samt andra stycket skall göra det genom valutahandlare. 3 § Bestämmelserna om köp och försäljning av fondpapper i 4 § lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte i fråga om 1. ett svenskt försäkringsbolags placering i utländska fondpapper till ett värde som tillsammans med andra tillgångar i utländsk valuta i varje enskild valuta uppgår till högst antingen summan av bolagets ansvarighet som försäkringsgivare eller det högre belopp som föranleds av gällande bestämmelser i det främmande landet, 2. köp och försäljning av fondpapper som representerar direkt investering. Bestämmelserna om förvaring av fondpapper i depå i 8 § lagen om betalningar till och från utlandet m. m. gäller inte i fråga om 1. ett svenskt försäkringsbolags placering enligt första stycket, 2. en svensk juridisk persons köp och försäljning av fondpapper som representerar direkt investering. 4 § har upphävts genom förordning (1990:1380).