Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1989:848 ·
Visa register
Åklagarförordning (1989:848)
Departement: Justitiedepartementet F2
Utfärdad: 1989-11-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1014
Övrigt: Rättelseblad SFS 1994:1769 har iakttagits.
Ikraft: 1990-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:205
Upphävd: 1996-07-01
Inledande bestämmelser
1 § Grundläggande bestämmelser om åklagarväsendet finns i
rättegångsbalken.
Om riksåklagaren finns ytterligare bestämmelser i förordningen
(1989:847) med instruktion för riksåklagaren.
2 § Statsåklagare enligt 7 kap. 1 § rättegångsbalken är överåklagarna
och statsåklagarna. Distriktsåklagare enligt samma lagrum är
chefsåklagarna, kammaråklagarna och distriktsåklagarna.
Dessutom finns assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter.
3 § De allmänna åklagarna är skyldiga att på uppdrag väcka och utföra
åtal som beslutats av justitiekanslern eller någon av riksdagens
ombudsmän samt i övrigt lämna dem det biträde de begär.
4 § Överåklagarna och chefsåklagarna bör utföra åklagaruppgiften i mål
där det med hänsyn till målets beskaffenhet finns särskilda skäl för
detta.
5 § Överåklagarna har tillsyn över åklagarväsendet inom sitt
verksamhetsområde och skall därvid verka för lagenlighet,
följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen samt leda och
samordna verksamheten och se till att den bedrivs effektivt. I
överåklagarnas tillsyn ingår regelbunden inspektion av underställda
åklagarmyndigheter. Förordning (1994:349).
6 § Överåklagarna, chefsåklagarna och statsåklagarna skall lämna
åklagarna inom sitt verksamhetsområde råd och upplysningar i deras
verksamhet.
7 § Enligt förordningen (1985:492) om rikets indelning i
verksamhetsområden för åklagarväsendet är riket indelat i
åklagarregioner och åklagardistrikt. I varje region finns en
regionåklagarmyndighet och i varje distrikt en åklagarmyndighet (lokal
åklagarmyndighet). Dessutom finns en statsåklagarmyndighet för speciella
mål.
Verksförordningens tillämpning
8 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall
tillämpas på myndigheterna:
3 § första stycket om myndighetens ledning,
4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9 § om myndighetschefens ansvar och uppgifter,
23 och 24 §§ om myndighetschefens ställföreträdare.
I administrativa ärenden tillämpas också bestämmelsen i 29 §
verksförordningen om myndighetens beslut.
Interna föreskrifter
9 § Grunderna för fördelningen av mål och ärenden skall framgå av
myndighetens arbetsordning.
Regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål
och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö beslutar var
och en sin arbetsordning. För de övriga lokala åklagarmyndigheterna
beslutar regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten.
Innan en lokal åklagarmyndighet beslutar om eller avger förslag till
arbetsordning skall samråd ske med de tingsrätter som berörs av
verksamheten.
Regionåklagarmyndigheterna
10 § Chef för en regionåklagarmyndighet är en överåklagare. Vid
myndigheten finns också statsåklagare, distriktsåklagare och
assistentåklagare.
11 § Vid regionåklagarmyndigheterna handläggs mål som är av större
omfattning eller av särskild beskaffenhet eller som av annat skäl bör
handläggas där. Åklagarna vid dessa myndigheter får utföra
åklagaruppgifter inom hela regionen.
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål
12 § Chef för Statsåklagarmyndigheten för speciella mål är en
överåklagare. Vid myndigheten finns också statsåklagare.
Förordning (1995:574).
13 § Vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål handläggs de mål
som Riksåklagaren bestämmer. Vid myndigheten bör främst handläggas
mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell
utbredning eller internationell anknytning eller är av principiell
natur och mål som med hänsyn till sin omfattning eller av annat skäl
inte lämpligen bör handläggas vid en regionåklagarmyndighet eller vid
någon av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Åklagarna vid myndigheten får utföra åklagaruppgifter i hela landet.
Förordning (1995:1014).
De lokala åklagarmyndigheterna
14 § Chef för var och en av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö är en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns också
chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare.
Myndigheterna är indelade i det antal åklagarkammare som regeringen
bestämmer. Varje åklagarkammare leds av en chefsåklagare.
15 § Chef för var och en av de övriga lokala åklagarmyndigheterna är
en chefsåklagare. Vid myndigheterna finns också distriktsåklagare.
Förordning (1995:574).
Behörighetsregler
16 § Endast överåklagare får besluta om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap.
7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan
åtalsunderlåtelse.
17 § Endast överåklagare eller statsåklagare får besluta att inte inleda
eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap.
4 a § första stycket 1 rättegångsbalken.
Vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får även
chefsåklagarna meddela sådana beslut.
18 § Den åklagare som är behörig att besluta om åtalsunderlåtelse i
visst fall får i sådana fall besluta att inte inleda eller att lägga ned
en förundersökning enligt 23 kap. 4 a § första stycket 2
rättegångsbalken.
19 § En överåklagare eller en statsåklagare handlägger frågor om ansvar
för brott som tjänstemän inom polisväsendet misstänks ha begått i
samband med tjänsten. I fråga om trafikbrott gäller detta endast sådana
brott som avses i 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott. Om en förundersökning inleds, får den
fortsatta handläggningen överlämnas åt chefsåklagaren i det distrikt där
förundersökningen skall bedrivas.
Vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får också den
chefsåklagare eller kammaråklagare som är biträdande chef för en kammare
utföra sådana uppgifter som anges i första stycket.
I fall som avses i första stycket får dock andra åklagare vidta sådana
åtgärder som inte utan olägenhet kan skjutas upp.
20 § Åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan utförs av överåklagare
eller statsåklagare. Vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och
Malmö får även chefsåklagare utföra sådana uppgifter.
21 § En assistentåklagare får inte
1. utfärda strafföreläggande, om svårare straff än böter är
föreskrivet för brottet,
2. besluta om åtalsunderlåtelse enligt
a) 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken, om svårare straff
än böter är föreskrivet för brottet,
b) 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken,
c) 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken,
d) 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare, om svårare straff än böter är föreskrivet för
brottet,
3. besluta i fråga om återkallelse av åtalsunderlåtelse enligt 2,
4. besluta i fråga om besöksförbud enligt lagen (1988:688) om
besöksförbud. Förordning (1995:574).
22 § Riksåklagaren får förordna extra åklagare eller
assistentåklagare som har vunnit tillräcklig erfarenhet att besluta i
frågor som avses i 21 §. Riksåklagaren får lämna över till
regionåklagarmyndigheterna och åklagarmyndigheterna i Stockholm,
Göteborg och Malmö att besluta om sådana förordnanden.
Förordning (1995:574).
23 § Assistentåklagarna får inte tilldelas arbetsuppgifter i större
omfattning än som är lämpligt med hänsyn till deras erfarenhet av
åklagarverksamhet. Sådana arbetsuppgifter som kräver särskild erfarenhet
får inte tilldelas en assistentåklagare.
24 § Chefen för en myndighet får förordna sådana anställda som inte
är åklagare men som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget
ansvar
1. rekvirera registerutdrag och personbevis,
2. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall inhämta yttrande
som krävs i ärenden beträffande åtalsunderlåtelse,
3. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,
4. fullgöra åklagarens eller åklagarmyndighetens
underrättelseskyldighet med undantag för underrättelse enligt 18 §
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
1 § förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare och 4 § förordningen (1964:740) med föreskrifter för
åklagare i vissa brottmål,
5. inhämta sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§ förordningen
(1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
6. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller
ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste utföras av
åklagare. Förordning (1994:1769).
Jour och beredskap m. m.
25 § Överåklagaren indelar åklagarna för jour och beredskap enligt
grunder som riksåklagaren bestämmer efter samråd med domstolsverket.
En åklagare som tjänstgör vid en regionåklagarmyndighet eller vid någon
lokal åklagarmyndighet på annan ort än Stockholm, Göteborg eller Malmö
är skyldig att fullgöra beredskap inom åklagarregionen i den omfattning
som riksåklagaren bestämmer.
Handläggningen av administrativa ärenden
26 § Administrativa ärenden avgörs av myndighetens chef. Om ett ärende
är sådant att det inte behöver prövas av chefen, får det avgöras av
någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen
eller i särskilda beslut.
Tjänstetillsättning m. m.
Anställningar m.m.
27 § Överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg
och Malmö utnämns av regeringen. Övriga överåklagare utnämns av
regeringen efter anmälan av Riksåklagaren.
Chefsåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Huddinge,
Sollentuna, Eskilstuna, Norrköping, Malmö, Helsingborg, Göteborg,
Borås, Uppsala och Västerås utnämns av regeringen efter förslag av
Riksåklagaren. Statsåklagare som inte är överåklagare anställs genom
beslut av regeringen efter förslag av Riksåklagaren. Riksåklagaren
skall innan förslag lämnas enligt detta stycke inhämta förslag i
ärendet från Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet.
Övriga chefsåklagare samt distriktsåklagare och kammaråklagare
anställs genom beslut av Riksåklagaren efter förslag av
Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet. Sådant förslag behöver
dock inte inhämtas i fall som avses i 30 §.
Assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter anställs
genom beslut av Riksåklagaren.
Riksåklagaren får lämna över till regionåklagarmyndigheterna och
till åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö att
anställa extra åklagare och åklagaraspiranter samt att i fall som
avses i 30 § anställa distriktsåklagare, kammaråklagare och
assistentåklagare. Förordning (1995:574).
28 § Vid regionåklagarmyndigheterna, Statsåklagarmyndigheten för
speciella mål och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och
Malmö anställs andra arbetstagare än de som avses i 27 § av
åklagarmyndigheterna själva. Vid de övriga lokala
åklagarmyndigheterna anställs sådana arbetstagare genom beslut av
regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten.
Regionåklagarmyndigheten får lämna över till de lokala
åklagarmyndigheterna inom regionen att själva anställa sådana
arbetstagare som avses i första stycket. Förordning (1995:574).
29 § Till åklagaraspirant får antas den som efter juris kandidatexamen
eller juristexamen har förvärvat notariemeritering.
Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs fullbordad
juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning skulle vara mer än ett
år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå en
kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov. Lag
(1991:541).
30 § Riksåklagaren bestämmer om utbildningen för åklagaraspiranter
och assistentåklagare.
Utbildningen för åklagaraspiranter skall omfatta minst nio och högst
tolv månaders provtjänstgöring. Riksåklagaren beslutar om en
åklagaraspirant skall anställas som assistentåklagare efter
provtjänstgöringen.
Utbildningen för assistentåklagare skall omfatta två års
tjänstgöring som sådan åklagare. Riksåklagaren beslutar om en
assistentåklagare skall anställas som distriktsåklagare eller
kammaråklagare vid utbildningstidens slut. Förordning (1995:574).
31 § Endast den som har tjänstgjort som åklagaraspirant under minst
nio månader får anställas som assistentåklagare.
Endast den som är eller har varit anställd som distriktsåklagare
eller kammaråklagare får anställas som chefsåklagare. Detsamma gäller
vid anställning av distriktsåklagare eller kammaråklagare i andra
fall än de som avses i 30 §. Förordning (1995:574).
32 § Riksåklagaren får medge undantag från de behörighetskrav som
gäller för distriktsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare
utom såvitt avser kraven på juris kandidatexamen eller juristexamen
och notariemeritering. Förordning (1995:574).
33 § En åklagare får förordnas att utföra en annan åklagares uppgifter.
Sådana förordnanden utfärdas av riksåklagaren eller den åklagarmyndighet
som riksåklagaren bestämmer.
34 § Vid anställning av åklagaraspiranter eller assistentåklagare
behöver 6 och 7 §§ anställningsförordningen (1994:373) inte
tillämpas. Detsamma gäller vid anställning av distriktsåklagare eller
kammaråklagare i fall som avses i 30 §. Förordning (1995:574).
35 § Skall en åklagaraspirants anställning upphöra på grund av
omständigheter som hänför sig till aspiranten personligen, gäller inte
30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.
36 § Riksåklagaren beslutar om anställning för tjänstgöring som kan
räknas tillgodo som notarietjänstgöring. I fråga om sådan
tjänstgöring finns bestämmelser även i notarieförordningen
(1990:469). Förordning (1994:349).
Ledighetsbeslut
37 § Myndigheterna beslutar om ledighet för sin personal. Riksåklagaren
beslutar dock om delpensionsledighet för åklagare och ledighet för
åklagare som avser längre tid än sex månader i följd, såvida det inte
gäller ledighet med föräldrapenningförmån i samband med barns födelse.
38 § har upphävts genom förordning (1994:926).
Disciplinansvar m. m.
39 § Statens ansvarsnämnd prövar frågor som avses i 34 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning också när det gäller andra
åklagare än sådana som anställs genom beslut av regeringen. Om en
sådan fråga kommer upp beträffande någon som omfattas av denna
bestämmelse skall anmälan till Statens ansvarsnämnd göras av
Riksåklagaren.
Frågor enligt första stycket prövas av Riksåklagaren när det gäller
den som fullgör tjänstgöring som kan räknas tillgodo som
notarietjänstgöring och av överåklagarna när det gäller andra
anställda inom deras verksamhetsområde. Förordning (1994:926).
39 a § Frågor om upphörande av anställning i andra fall än de som
avses i 39 § prövas, såvitt gäller anställningar som beslutas av
regeringen, av Riksåklagaren. Frågor om upphörande av anställning i
övriga fall prövas av den myndighet som beslutar om anställningen.
Förordning (1995:574).
Bisysslor
40 § Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen
(1994:373) lämnas alltid av Riksåklagaren när det gäller åklagare.
Förordning (1994:926).
Överklagande
41 § I fråga om beslut i administrativa ärenden gäller följande, om inte
något annat är särskilt föreskrivet:
1. Beslut av andra åklagarmyndigheter än dem i Stockholm, Göteborg och
Malmö får överklagas hos regionåklagarmyndigheten.
2. Beslut av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av
statsåklagarmyndigheten för speciella mål eller av en
regionåklagarmyndighet får överklagas hos riksåklagaren.
3. Riksåklagarens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1989:848
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990.
2. Den som vid utgången av år 1989 enligt övergångsbestämmelserna till
åklagarinstruktionen (1974:910) var behörig till viss tjänst enligt 51 §
samma instruktion skall i fortsättningen vara behörig till samtliga
åklagartjänster.
1993:522
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993. Den tillämpas på
tjänster som kungörs lediga efter den 1 juli 1993.
1994:1769
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995. Föreskrifterna i 21 §
2 d tillämpas även i fråga om åtalsunderlåtelse som beslutas enligt
1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare i dess lydelse före den 1 mars 1995.
1995:574
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Den som vid utgången av juni 1995 var anställd som
assistentåklagare och då hade tjänstgjort som sådan åklagare i minst
två år skall få anställning som distriktsåklagare eller
kammaråklagare vid den åklagarmyndighet vid vilken han eller hon då
var anställd.
3. Den som vid utgången av juni 1995 var anställd som
assistentåklagare och som inte omfattas av 2 skall efter två års
tjänstgöring som sådan åklagare få anställning som distriktsåklagare
eller kammaråklagare vid den åklagarmyndighet vid vilken han eller
hon då är anställd. Detsamma skall gälla den som vid utgången av juni
1995 var anställd som åklagaraspirant.
4. Den som vid utgången av juni 1995 var behörig till samtliga
åklagaranställningar eller som då hade tjänstgjort som
assistentåklagare i två år skall i fortsättningen vara behörig till
samtliga anställningar som åklagare.