Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1989:847 ·
Visa register
Förordning (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren
Departement: Justitiedepartementet Å
Utfärdad: 1989-11-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 2004:108
Ikraft: 1990-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1266
Upphävd: 2005-01-01
Uppgifter
1 § Bestämmelser om riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i
rättegångsbalken och i andra författningar.
Riksåklagaren för talan i mål om brott som hör under allmänt åtal, dock
inte i mål om brott som i tjänsten har begåtts av statsråd, justitieråd,
regeringsråd, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern eller den som
utövar riksåklagarens tjänst.
2 § Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet och skall verka för
lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen.
Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet.
Riksåklagaren skall leda och samordna verksamheten samt se till att den
bedrivs effektivt.
Riksåklagaren får för de ändamål som anges i första och andra styckena
meddela föreskrifter och allmänna råd för verksamheten. Riksåklagaren
lämnar även i övrigt råd och upplysningar till åklagarna i deras
verksamhet.
Verksförordningens tillämpning
3 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på Riksåklagaren:
3 § om myndighetens ledning,
6-9 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter,
15 § om revisionsberättelse,
16 § om medverkan i EU-arbetet,
23 och 26 §§ om ärendenas handläggning,
27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,
29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn, samt
30 § om ärendeförteckning.
I administrativa ärenden tillämpas också bestämmelserna i 31 och 35 §§
verksförordningen om myndighetens beslut och om överklagande.
Förordning (1996:206).
Arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och vice riksåklagaren
4 § Närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan
riksåklagaren och vice riksåklagaren skall beslutas av
riksåklagaren och framgå av Riksåklagarens arbetsordning.
Förordning (2001:994).
Rådgivande nämnden
5 § Hos riksåklagaren finns en rådgivande nämnd som består av en
ordförande och högst sex andra ledamöter.
I ärenden som är av större vikt eller av principiell betydelse skall
nämndens mening inhämtas. Riksåklagaren skall också fortlöpande hålla
nämnden informerad om verksamheten inom åklagarväsendet.
Ärenden där det är fråga om att utöva en åklagaruppgift eller att pröva
en tillsynsfråga i ett enskilt fall får inte behandlas i nämnden.
Förordning (1994:925).
6 § Nämnden är beslutför när minst fyra ledamöter är
närvarande. Riksåklagaren eller vice riksåklagaren skall vara
närvarande vid nämndens sammanträden. Förordning (2001:994).
Tjänsteförslagsnämnden
7 § Tjänsteförslagsnämnden vid Riksåklagaren skall ge råd i
ärenden om anställning av åklagare där Riksåklagaren eller
Ekobrottsmyndigheten beslutar, med undantag för
anställningsärenden enligt 20 § andra stycket
åklagarförordningen (1996:205).
Nämnden består av riksåklagaren, som också är ordförande i
nämnden, och högst nio särskilt utsedda ledamöter. En av
ledamöterna är vice ordförande. För varje annan ledamot än
ordföranden finns en ersättare. Förordning (2004:108).
8 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra
ledamöter är närvarande. När ärenden av principiell natur eller
annars av större vikt handläggs bör samtliga ledamöter vara
närvarande. Förordning (1998:1461).
Organisation
9 § Riksåklagaren beslutar om sin organisation.
Förordning (1999:771).
10 § Riksåklagaren får förordna biträdande åklagare hos sig.
Dessa har de anställningsbenämningar som Riksåklagaren
bestämmer och är anställda eller placerade vid Riksåklagaren.
Biträdande åklagare får i den omfattning riksåklagaren
bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får
utföra, med undantag för beslut om att väcka eller fullfölja
åtal i Högsta domstolen. Biträdande åklagare får emellertid
inte fatta beslut på riksåklagarens vägnar i ärenden som är av
principiellt intresse eller av större vikt, eller som av någon
annan anledning bör avgöras av riksåklagaren eller vice
riksåklagaren.
De allmänna åklagare som Riksåklagaren har bestämt skall vara
anställda eller placerade vid Riksåklagaren fullgör de
åklagaruppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än
riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Förordning (2002:178).
Ärendenas handläggning m. m.
11 § Ärenden som inte behöver prövas av riksåklagaren eller
vice riksåklagaren får avgöras av någon annan tjänsteman. Hur
detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda
beslut. En åklagaruppgift får lämnas över endast till en
biträdande åklagare. Förordning (2001:994).
12 § Har upphävts genom förordning (2001:994).
Anställningar m.m.
13 § Enligt 7 kap. 3 § rättegångsbalken anställs riksåklagaren
och vice riksåklagaren med fullmakt genom beslut av regeringen.
Riksåklagaren beslutar om övriga anställningar vid myndigheten.
Förordning (2001:994).
14 § Endast den som är svensk medborgare får vara biträdande
åklagare hos riksåklagaren. Förordning (1999:771).
15 § Ledamöterna i den rådgivande nämnden förordnas av regeringen för en
bestämd tid. Regeringen utser en av ledamöterna att vara ordförande i
nämnden. Förordning (1998:1461).
16 § De särskilt utsedda ledamöterna i tjänsteförslagsnämnden
och deras ersättare förordnas av regeringen för en tid av högst
tre år. Regeringen utser en av ledamöterna att vara vice
ordförande i nämnden. Förordning (1998:1461).
Överklagande
17 § Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte
överklagas.
Av åklagarförordningen (1996:205) framgår att Riksåklagarens
beslut i ett överklagat administrativt ärende inte får
överklagas, med undantag för anställningsbeslut av
Ekobrottsmyndigheten enligt 18 § åklagarförordningen.
Förordning (2004:108).