Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1989:547 ·
Visa register
Utlänningsförordning (1989:547)
Departement: Utrikesdepartementet
Utfärdad: 1989-06-08
Omtryck: SFS 1995:254
Ändring införd: t.o.m. SFS 2006:12
Övrigt: Rättelseblad 2004:286 har iakttagits.
Ikraft: 1989-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2006:97
Upphävd: 2006-03-31
1 kap. Bestämmelser om pass
1 § Med Schengenkonventionen avses i denna förordning
konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni
1985, och med Schengenstat avses en stat som har tillträtt
eller anslutit sig till Schengenkonventionen eller som har
slutit avtal om samarbete enligt konventionen med
konventionsstaterna.
Undantag från kravet på passinnehav
1 a § En utlänning som är medborgare i en Schengenstat och som
kommer till Sverige direkt från en sådan stat, behöver inte ha
pass vid inresa eller vistelse i landet.
En utlänning behöver inte ha pass vid vistelse i Sverige om han
eller hon har
1. permanent uppehållstillstånd,
2. tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats efter
prövning enligt 2 kap. 5 b § utlänningslagen (1989:529), eller
3. beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller
uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av 2 a kap.
2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen.
En utlänning under sexton år behöver inte ha eget pass för
inresa eller vistelse i Sverige, om han följer med en vuxen
person, vars pass innehåller de uppgifter som behövs för att
fastställa barnets identitet. Förordning (2006:12).
1 b § Besättningsmän eller personal som avses i 2 kap. 4 § 12
eller 15 behöver inte ha pass vid inresa och vistelse i landet.
Förordning (2004:1008).
2 § En utlänning som inte behöver ha pass skall på begäran av en
polismyndighet eller polisman visa att passfrihet föreligger för
honom.
Hemlandspass
3 § En resehandling får godtas som pass (hemlandspass), om
handlingen är utfärdad av en behörig myndighet i det land där
innehavaren är medborgare samt uppfyller de förutsättningar som
anges i andra-fjärde styckena.
I handlingen skall det finnas
1. uppgifter om innehavarens medborgarskap och fullständiga
namn samt födelsedatum och födelseort,
2. uppgift om handlingens giltighetstid,
3. innehavarens namnteckning,
4. uppgift om vilken myndighet som har utfärdat handlingen,
5. uppgift om handlingens giltighet för resa till Sverige,
6. ett välliknande fotografi av innehavaren.
En handling får inte godtas som pass om den inte tillåter
återresa till hemlandet eller inresa till tredje land.
Handlingen skall vara avfattad på svenska, danska, norska,
engelska, franska, italienska, spanska eller tyska eller vara
försedd med en bestyrkt översättning till något av dessa språk.
Förordning (2004:286).
4 § Om det finns särskilda skäl, får sådan resehandling som
avses i 3 § godtas som hemlandspass även om den inte uppfyller
kraven i 3 § andra stycket 3 samt fjärde stycket. Innehavarens
identitet måste dock alltid kunna fastställas med stöd av
handlingen. Förordning (2004:286).
5 § Ett hemlandspass som har utfärdats för makar gemensamt godtas
för inresa och vistelse i Sverige såväl när makarna följs åt som när
endast en av dem reser in.
Andra handlingar som kan godtas som pass
6 § Ett identitetskort som har utfärdats av en behörig
myndighet i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller Schweiz för den som är medborgare
i det utfärdande landet gäller som pass vid utlänningens
ankomst till Sverige och under den tid som utlänningen har rätt
att vistas här. Detsamma gäller identitetskort som har
utfärdats av behörig myndighet i ett land utanför EES eller
Schweiz för en sådan utlännings maka eller make, för deras barn
som är under 21 år eller beroende av dem för sin försörjning
och för släktingar i närmast föregående led till sådan
utlänning eller hans eller hennes make och som är beroende av
dem, om familjemedlemmen är medborgare i det landet.
Vad som sägs i första stycket gäller även för en sådan
utlänning som avses i 4 kap. 2 § 4. Förordning (2002:146).
7 § En resehandling som har utfärdats av en behörig utländsk
myndighet för någon som saknar medborgarskap eller är
medborgare i ett annat land än det där handlingen utfärdats,
får godtas som pass om handlingen är upprättad enligt och har
det innehåll som föreskrivs i 3 § andra-fjärde styckena.
Förordning (2004:286).
8 § En gemensam resehandling för flera utlänningar
(kollektivpass) får godtas som pass, om utlänningarna skall
resa genom landet i samlad grupp eller uppehålla sig här
kortare tid för ett gemensamt ärende. Kollektivpasset får avse
endast medborgare i det land vars myndighet har utfärdat
passet. Det skall uppta minst tio och högst femtio personer.
Den som är upptagen i passet skall ha en identitetshandling som
är utställd av en behörig myndighet i hemlandet.
I fråga om kollektivpass som har utfärdats i enlighet med den
europeiska överenskommelsen av den 16 december 1961 om
ungdomars resor på kollektivpass och som har utställts av en
myndighet i ett land som har tillträtt och i förhållande till
Sverige tillämpar överenskommelsen, gäller överenskommelsen i
stället för första stycket.
Om ett kollektivpass avser utlänningar som inte är skyldiga att
ha visering, skall passet ha godkänts av en svensk
beskickningschef eller konsul som är behörig att ge visering
eller av polismyndigheten i en ort där det finns passkontroll
för inresa i Sverige. Sådant godkännande behövs dock inte, om
passet har godkänts av behörig myndighet i Danmark, Finland,
Island eller Norge för inresa i respektive land.
Förordning (2005:664).
9 § Ytterligare föreskrifter om vilka handlingar som får
godtas som pass meddelas av Migrationsverket efter samråd med
Rikspolisstyrelsen.
Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket efter samråd
med Utrikesdepartementet i ett enskilt fall godta att en annan
handling gäller som pass. Förordning (2001:1013).
Resedokument
10 § Ett resedokument som har utfärdats av Migrationsverket
enligt 3 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529) gäller som pass vid
inresa och vistelse här i landet.
Ett resedokument skall utfärdas i de fall som anges i konventionen
den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning,
konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers
rättsliga ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående
flyktingar som äro sjömän.
Ett resedokument skall utfärdas för viss tid och får, då det
utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte
är styrkt.
Migrationsverket får förlänga giltighetstiden för ett
resedokument. Förordning (2000:391).
Provisorisk resehandling
10 a § En resehandling som upprättats i enlighet med det beslut
som fattats av företrädarna för regeringarna i Europeiska
unionens medlemsstater, församlade i rådet 96/409/GUSP av den 25
juni 1996 om införandet av provisorisk resehandling (Europeiska
unionens provisoriska resehandling), gäller som pass vid inresa
och vistelse i Sverige. (Förordning 1997:700).
Främlingspass
11 § Om en utlänning inte har någon handling som gäller som pass och
saknar möjlighet att skaffa en sådan handling, får Migrationsverket
utfärda främlingspass för honom att gälla som pass.
Verket får utfärda främlingspass även i andra fall, om det finns
särskilda skäl. Förordning (2000:391).
Återlämnande av resedokument och främlingspass
12 § Ett främlingspass skall utfärdas för en viss tid och får,
antingen då det utfärdas eller senare, förses med en anteckning
som begränsar dess giltighetsområde. Migrationsverket får
förlänga passets giltighetstid.
Ett främlingspass får, då det utfärdas, förses med en
antec
kning om att innehavarens identitet inte är styrkt.
Förordning (2002:791).
Återlämnande av resedokument och främlingspass
13 § Om den som har ett av Migrationsverket utfärdat
resedokument upphör att vara flykting eller statslös, skall
resedokumentet återlämnas till Migrationsverket.
Förordning (2000:391).
14 § Ett främlingspass skall återlämnas till Migrationsverket
om den som har passet
1. har blivit svensk medborgare,
2. har fått en annan handling som gäller som pass,
3. skall resa till sitt hemland,
4. enligt särskilt beslut om avlägsnande inte längre har rätt att
vistas i landet, eller
5. har avlidit.
Förordning (2000:391).
Diplomatpersonal m.fl.
15 § Bestämmelserna om krav på passinnehav i 1 kap. 2 §
utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller
i tillämpliga delar även för främmande länders i Sverige anställda
diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras
familjer och betjäning. Sådana personer skall ha hemlandspass.
16 § En diplomatisk kurir som kommer till Sverige skall utöver
hemlandspass ha en officiell handling i vilken hans ställning intygas
och antalet kollin i kurirsändningen anges.
2 kap. Bestämmelser om visering
Enhetlig visering
1 § En visering för inresa och vistelse i högst tre månader
skall utfärdas som en enhetlig visering i enlighet med
föreskrifterna i Schengenkonventionen. En enhetlig visering är
giltig vid inresa och vistelse i Schengenstaterna på sätt som
framgår av viseringen.
En enhetlig visering får inte införas i ett pass eller
resedokument som inte är giltigt. Dokumentets giltighet skall
överstiga viseringens med minst tre månader. Giltigheten av en
enhetlig visering får inte omfatta en Schengenstat som inte har
godkänt dokumentet.
En enhetlig visering skall meddelas av den behöriga myndigheten
i den stat som är resans huvudmål eller, om detta inte går att
fastställa, av den av Schengenstaterna till vilken utlänningen
först anländer. Förordning (2001:37).
2 § Om Migrationsverket återkallar en enhetlig visering som
har utfärdats av en annan Schengenstat därför att utlänningen
inte längre uppfyller villkoren för viseringen, skall den
Schengenstat som utfärdat viseringen underrättas.
Förordning (2001:37).
Nationell visering
3 § En visering som ger tillstånd att resa in i och vistas i
Sverige men inte i en annan Schengenstat, får utfärdas om det
är nödvändigt av humanitära skäl, på grund av Sveriges
internationella förpliktelser eller om det annars finns ett
starkt nationellt intresse.
En nationell visering får, när det finns särskilda skäl,
beviljas för längre tid än tre månader, dock högst ett år. En
sådan visering får endast när det finns särskilda skäl beviljas
för längre tid än utlänningens pass gäller.
Om en nationell visering utfärdas, skall övriga Schengenstater
underrättas. Förordning (2001:37).
Undantag från kravet på visering
4 § Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § utlänningslagen
(1989:529) är nedan angivna utlänningar undantagna från kravet
på visering.
1. Medborgare i Amerikas förenta stater, Andorra, Argentina,
Australien, Bolivia, Brasilien, Brunei, Bulgarien, Chile, Costa
Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Israel, Japan, Kanada,
Kroatien, Malaysia, Mexico, Monaco, Nicaragua, Nya Zeeland,
Panama, Paraguay, Republiken Korea, Rumänien, San Marino,
Singapore, Uruguay eller Venezuela, om de har hemlandspass.
2. Medborgare i Storbritannien ("British citizen") som har
hemlandspass eller den som innehar ett med "British passport"
betecknat hemlandspass eller ett av behörig myndighet utfärdat
identitetskort, där medborgarskapet är angivet som "British
citizen" eller "British National Overseas" (BNO) och som gäller
för inresa i Storbritannien.
3. Medborgare i Belgien, Cypern, Estland, Frankrike, Grekland,
Irland, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg,
Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien,
Slovenien, Spanien, Tjeckien, Tyskland, Ungern eller Österrike,
om de har hemlandspass eller ett identitetskort som är utfärdat
av en behörig myndighet i hemlandet.
4. Medborgare i Kina som innehar hemlandspass med beteckningen
"Hong Kong Special Administrative Region" eller "Região
Administrativa Especial de Macau".
5. Medborgare i något av de länder som anges i 1-3 om de finns
upptagna i ett kollektivpass som har utfärdats av en behörig
myndighet i hemlandet.
6. Innehavare av resedokument som har utfärdats i enlighet med
konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga
ställning eller konventionen den 23 november 1957 angående
flyktingar som är sjömän och som har utfärdats av en svensk
myndighet eller av en myndighet i en stat, som tillträtt och i
förhållande till Sverige tillämpar den europeiska konventionen
den 20 april 1959 om upphävande av passviseringstvånget för
flyktingar.
7. Flyktingar eller statslösa personer som är upptagna i ett
svenskt kollektivpass eller i ett kollektivpass som har
utfärdats dels av en myndighet i ett land som har tillträtt och
i förhållande till Sverige tillämpar artikel 13 i den
europeiska överenskommelsen den 16 december 1961 om ungdomars
resor på kollektivpass, dels enligt överenskommelsen och den av
Sverige avgivna deklarationen över nämnda artikel.
8. De som innehar Förenta nationernas "laissez passer" och ett
intyg om att de färdas i tjänsten som är utfärdat av FN eller
något av dess fackorgan eller underordnade organ.
9. De som innehar Europeiska gemenskapernas "laissez passer".
10. Innehavare av vatikanpass.
11. Medborgare i Filippinerna, Makedonien (tidigare
jugoslaviska republiken Makedonien), Thailand eller Turkiet som
har diplomatpass eller tjänstepass samt medborgare i Tunisien
som har diplomatpass.
12. Besättningsmän i tjänst på luftfartyg som innehar ett
flygcertifikat eller ett certifikat för flygbesättning, så
länge som de inte lämnar
- flygplatsen för mellanlandningen, eller
- flygplatsen på bestämmelseorten, eller
- den kommun där flygplatsen ligger, eller
- flygplatsen annat än för att bege sig till en annan flygplats
på en Schengenstats territorium.
13. Besättningsmän på fartyg som finns upptagna på
besättningslistan för fartyget och som har en giltig
sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän, så länge de
endast tillfälligt lämnar sitt fartyg och uppehåller sig i den
tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger.
14. Utlänningar som avses i 3 kap. 4 a § eller i 5 kap. 8 §.
15. Personal tillhörande en främmande stats militära styrka som
innehar en militär identitetshandling och som besöker Sverige
inom ramen för internationellt militärt samarbete eller
internationell krishantering och som omfattas av följande
avtal:
a) avtalet den 19 juni 1995 mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status för deras styrkor (SÖ 1997:51),
och
b) avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i
den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om
status för deras styrkor (SÖ 2005:6). Förordning (2005:47).
5 § En utlänning som är under 18 år och som är bosatt men inte
medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) är undantagen från kravet på visering
under förutsättning att
1. vistelsen i Sverige avser ett kort besök som deltagare i en
skolresa,
2. deltagarna i skolresan följs åt av en lärare som har en
lista över deltagarna upprättad i enlighet med bilagan till
rådets beslut om gemensam åtgärd den 30 november 1994, och
3. utlänningen innehar en handling som gäller som pass vid
inresa i Sverige eller deltagarlistan innehåller de uppgifter
som anges i artikel 2 i rådets beslut. Förordning (2001:37).
Rätt att besluta om visering
6 § Migrationsverket får ge en svensk beskickning eller ett
svenskt konsulat rätt att besluta i ärenden om viseringar.
Innan en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat ges rätt
att avslå ansökningar om visering, skall Migrationsverket
samråda med Utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet får
dessutom ge en sådan myndighet rätt att bevilja viseringar inom
departementets ansvarsområde.
Efter medgivande av Migrationsverket får en polismyndighet
besluta om beviljande av nödfallsviseringar.
Visering får beviljas av Sveriges exportråds kontor i Taiwan.
Förordning (2001:37).
Undantag från krav på uppehållstillstånd
7 § Den som har en gällande visering är undantagen från kravet
på uppehållstillstånd. Förordning (2001:37).
Bevis om visering
8 § Bevis om visering skall föras in i utlänningens pass eller
någon annan handling. Förordning (2001:37).
Visering för flygplatstransitering
9 § Medborgare i Afghanistan, Bangladesh, Etiopien, Eritrea,
Ghana, Irak, Iran, Nigeria, Pakistan, Somalia, Sri Lanka eller
Demokratiska republiken Kongo som passerar via internationellt
flygplatsområde i Sverige skall ha visering för
flygplatstransitering.
Visering för flygplatstransitering krävs inte för en utlänning
som avses i första stycket som
- har visering för inresa i landet,
- har giltigt uppehållstillstånd för längre tid än tre månader
i ett land som ingår i Europeiska unionen (EU),
- har beviljats visering för vistelse under längre tid än tre
månader i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES),
- innehar diplomatpass, tjänstepass eller någon annan sådan
handling som avses i 4 § 8-10,
- är besättningsmedlem på luftfartyg och fartyg, eller
- är en sådan flykting som avses i 4 § 6 eller 7.
Förordning (2001:37).
Nödfallsvisering
10 § En enhetlig visering för högst femton dagar och giltig för
en inresa får utfärdas vid gränsen till en utlänning som är
skyldig att ha visering men kommer till Sverige utan att ha
visering, därför att han eller hon på grund av tidsbrist eller
tvingande skäl inte har kunnat ansöka om sådan.
En nationell visering för högst femton dagar och giltig för en
inresa i landet får beviljas i annat fall än som sägs i första
stycket
- av humanitära skäl,
- på grund av Sveriges internationella förpliktelser, eller
- om det annars finns ett starkt nationellt intresse att
bevilja inresa. Förordning (2001:37).
Visering för sjömän
11 § En sjömansvisering är en enhetlig visering som får
utfärdas till en utlänning som är sjöman och som i samband med
av- eller påmönstring skall resa in i landet eller fortsätta
till en annan Schengenstat. Sjömansvisering utfärdas av
polismyndigheten vid gränsen och gäller i högst fem dagar. En
sjömansvisering får utfärdas som en gruppvisering.
När en polismyndighet anser det tveksamt om en sjömansvisering
skall utfärdas, skall myndigheten begära besked från
Migrationsverket. Förordning (2004:286).
Gruppvisering
12 § En enhetlig visering får, om det finns särskilda skäl,
utfärdas som en gruppvisering för flera utlänningar. En sådan
visering får beviljas för högst 30 dagar. Förordning (2004:286).
Diplomatpersonal m.fl.
13 § Bestämmelserna om visering i 1 kap. 3 § utlänningslagen
(1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller i
tillämpliga delar även för främmande länders, i Sverige
anställda, diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära
tjänstemän, deras familjer och betjäning samt diplomatiska
kurirer.
För personer som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen får en
nationell visering beviljas för längre tids vistelse i Sverige
än tre månader. Förordning (2001:37).
3 kap. Bestämmelser om uppehållstillstånd
Beräkning av uppehållstillståndsfri tid
1 § Den tid av tre månader under vilken en utlänning enligt 1
kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) inte behöver ha
uppehållstillstånd vid vistelse i Sverige
(uppehållstillståndsfri tid) räknas från den tidpunkt då
utlänningen reste in i Sverige eller i en annan Schengenstat.
Om utlänningen under någon tid uppehållit sig i Sverige eller i
en annan Schengenstat före inresan i Sverige, skall tiden för
den vistelsen räknas in i den uppehållstillståndsfria tiden.
Den sammanlagda vistelsen inom Schengenområdet får inte
överstiga tre månader under en period av sex månader räknat
från första inresedag.
Av en överenskommelse med annan stat kan framgå att tidigare
vistelse i annan Schengenstat inte skall räknas in i den
uppehållstillståndsfria tiden. Förordning (2001:1013).
2 § Har upphävts genom förordning (2001:1013).
2 a § För en utlänning som är medborgare i en stat som ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz
skall den uppehållstillståndsfria tiden alltid räknas från
inresan i Sverige. En sådan utlänning har även rätt att vistas
i Sverige utan uppehållstillstånd om han eller hon har en
anställning här men är bosatt inom en annan stat som omfattas
av EES-avtalet eller Schweiz, dit utlänningen vanligtvis
återvänder minst en gång i veckan. Förordning (2002:146).
Särskilda bemyndiganden
3 § Har upphävts genom förordning (1997:677).
3 a § En svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja
uppehållstillstånd för högst tre år i den omfattning som Migrationsverket
bestämmer efter samråd med Utrikesdepartementet.
Förordning (2000:391).
Uppehållstillstånd för studier i vissa fall m.m.
4 § En utlänning som har antagits till förberedande utbildning i
svenska vid universitet eller högskola och efterföljande
högskoleutbildning skall, om inte särskilda skäl talar emot det,
beviljas uppehållstillstånd för studietiden. Detsamma gäller en
utlänning som har antagits till grundläggande högskoleutbildning utan
att ha behov av att före denna genomgå förberedande utbildning i
svenska och en utlänning som är behörig att antas till
forskarutbildning.
Första stycket gäller dock endast om utlänningens försörjning under
studietiden är tryggad genom egna medel, stipendium eller på annat
liknande sätt. Förordning (1993:978).
Rätt till vistelse i vissa fall
4 a § En utlänning som har giltigt resedokument och ett
uppehållstillstånd som är utfärdat av en Schengenstat får
medges att resa in i och under högst tre månader vistas i
Sverige om inresevillkoren enligt artikel 21 i
Schengenkonventionen är uppfyllda. Vid beräkningen av
vistelsetiden skall den tid räknas in som utlänningen vistats i
en annan Schengenstat än den stat som utfärdat tillståndet,
utan att han eller hon återvänt dit. Förordning (2001:37).
Uppehållstillstånds varaktighet i vissa fall m.m.
5 § Tidsbegränsade uppehållstillstånd får inte beviljas för
längre tid än utlänningens pass gäller, om inte utlänningen
1) är medborgare i ett land som ingår i det Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),
2) är medborgare i Schweiz,
3) är en sådan anhörig som avses i 3 kap. 5 b §, eller
4) det annars föreligger särskilda skäl.
Förordning (2002:146).
5 a § Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som visar
upp ett giltigt pass eller identitetskort, är medborgare i ett
land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
eller i Schweiz och som inte enligt 1 kap. 4 § första stycket
utlänningslagen (1989:529) är undantagen från kravet på
uppehållstillstånd. För att beviljas uppehållstillstånd måste
utlänningen uppfylla villkoren i något av andra till sjunde
eller tionde styckena.
Arbetstagare som har ett anställningsbevis och egna företagare
som genom en handling kan visa att de är egna företagare skall
beviljas uppehållstillstånd för fem år. Uppehållstillståndet
kan förnyas. För arbetstagare gäller att om anställningstiden
överstiger tre månader men understiger tolv månader, får
uppehållstillstånd beviljas under anställningens varaktighet.
De som tillhandahåller eller tar emot tjänster och kan styrka
detta genom en handling skall beviljas uppehållstillstånd för
den tid som tjänsten utförs.
Egna företagare som har upphört med sin verksamhet skall
beviljas uppehållstillstånd för fem år och kunna få tillståndet
automatiskt förnyat förutsatt att de
- har uppnått 65 års ålder när de upphör med sin verksamhet,
bedrivit sin verksamhet i Sverige under de närmast föregående
tolv månaderna och varit bosatta i Sverige i tre år, eller
- slutar sin verksamhet på grund av en bestående arbetsoförmåga
och utan avbrott har bott i Sverige under minst två år, eller
- slutar sin verksamhet på grund av arbetsoförmåga som är en
följd av ett olycksfall i arbetet eller en yrkessjukdom som
berättigar till pension som helt eller delvis betalas av en
svensk institution, eller
- efter tre års oavbruten verksamhet och bosättning i Sverige
har fortsatt sin verksamhet i en annan EES-stat eller Schweiz
och behållit sin bostad i Sverige till vilken de återvänt minst
en gång i veckan.
Egna företagare för vilka fjärde stycket inte gäller och
pensionerade arbetstagare för vilka inte gäller kommissionens
förordning (EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om
arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats
territorium efter att ha varit anställda där skall beviljas
uppehållstillstånd för fem år. Detta förutsatt att de får en
pension som är tillräcklig för uppehället och, om de inte
omfattas eller kommer att omfattas av den svenska
socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som
gäller i Sverige. Ett uppehållstillstånd får omprövas efter de
första två årens bosättning. Det skall kunna förnyas efter fem
år.
Studerande skall beviljas uppehållstillstånd för den tid som
utbildningen varar. Om utbildningen pågår längre än ett år får
uppehållstillstånd beviljas för ett år i taget.
Uppehållstillståndet kan förnyas. För att få uppehållstillstånd
skall de studerande vara inskrivna vid en erkänd
utbildningsanstalt och försäkra att de har tillräckliga egna
medel för sin försörjning samt, om de inte omfattas eller
kommer att omfattas av den svenska socialförsäkringen, ha en
heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.
Övriga medborgare i ett EES-land eller Schweiz skall beviljas
uppehållstillstånd för fem år, om de har tillräckliga medel för
sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att
omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige. Ett uppehållstillstånd får
omprövas efter de första två årens bosättning. Det kan förnyas
efter fem år.
Arbetstagare som nämns i andra stycket skall inte få sitt
uppehållstillstånd återkallat bara därför att de antingen inte
längre är anställda, om orsaken är att de är tillfälligt
oförmögna att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall,
eller de är ofrivilligt arbetslösa och detta bekräftats av
arbetsförmedlingen. När uppehållstillståndet första gången
förnyas får tillståndstiden begränsas. Den får dock inte bli
kortare än tolv månader om arbetstagaren varit ofrivilligt
arbetslös längre än tolv månader i följd.
Rätten för egna företagare att efter avslutad verksamhet få
uppehållstillstånd enligt fjärde stycket påverkas inte, om de
vistats utanför Sverige högst tre månader om året eller om de
lämnat Sverige för att göra militärtjänst. Rätten påverkas inte
heller av att en företagare efter avslutad verksamhet under
högst två år vistas utomlands.
Uppehållstillstånd skall beviljas medborgare i Schweiz under de
förutsättningar som sägs i artikel 2 i Kommissionens förordning
(EEG) nr 1251/70 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att
stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit
anställda där. Förordning (2004:286).
5 b § Uppehållstillstånd skall beviljas en utlänning som på
något sätt enligt denna paragraf är anhörig till en medborgare
i en EES-stat och som inte omfattas av bestämmelserna i 5 a §
eller enligt 1 kap. 4 § första stycket utlänningslagen
(1989:529) är undantagen från kravet på uppehållstillstånd.
Uppehållstillståndet beviljas i samma omfattning som för den
medborgare i EES-staten som utlänningen har anknytning till mot
uppvisande av giltigt pass eller identitetskort,
släktskapsintyg eller intyg om att utlänningen är beroende av
medborgaren i EES-staten eller dennes maka eller make.
Utlänningen skall i förekommande fall också visa upp de
handlingar eller bevis som krävs för att styrka vad som anges
under 1-5 samt stå i följande släktskapsförhållande till en
medborgare i en EES-stat som nämns i
1) 5 a § andra och tredje stycket:
- maka eller make,
- deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem
för sin försörjning, och
- släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-
staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem
för sin försörjning,
2) 5 a § fjärde stycket:
- maka eller make,
- deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem
för sin försörjning, och
- släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-
staten eller dennes maka eller make,
3) 5 a § femte stycket:
- maka eller make,
- deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem
för sin försörjning, och
- släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-
staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem
för sin försörjning; förutsättningen är att de har tillräckliga
medel för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer
att omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en
heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige,
4) 5 a § sjätte stycket:
- maka eller make, och
- deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem
för sin försörjning och, om de inte omfattas eller kommer att
omfattas av den svenska socialförsäkringen, har en heltäckande
sjukförsäkring som gäller i Sverige,
5) 5 a § sjunde stycket:
- maka eller make,
- deras barn som är under 21 år eller som är beroende av dem
för sin försörjning, och
- släktingar i närmast föregående led till medborgaren i EES-
staten eller dennes maka eller make och som är beroende av dem
för sin försörjning; förutsättningen är att de, om de inte
omfattas eller kommer att omfattas av den svenska
socialförsäkringen, har en heltäckande sjukförsäkring som
gäller i Sverige.
Uppehållstillstånd för anhöriga som anges i första stycket 2 är
giltiga även efter företagarens död och kan förnyas. Om
företagaren avlider innan han förvärvat rätt till ett sådant
uppehållstillstånd som anges i 5 a § fjärde stycket skall
företagarens anhöriga ändå ha rätt till uppehållstillstånd, om
företagaren vid sin död varit bosatt i Sverige i minst två år
eller om hans död var följden av ett olycksfall i arbetet eller
en yrkessjukdom. För företagarens anhöriga skall bestämmelsen i
5 a § nionde stycket tillämpas.
En utlänning som på ett sätt som nämns i första stycket är
anhörig till en medborgare i Danmark, Finland, Island eller
Norge och som inte själv är medborgare i något av dessa länder
skall beviljas uppehållstillstånd i fem år under förutsättning
att den medborgare som utlänningen har anknytning till
uppfyller villkoren i något av 5 a § andra till sjunde
styckena. Ett uppehållstillstånd kan förnyas.
Uppehållstillstånd skall på sätt som sägs i artikel 3 i bilaga
I till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri
rörlighet för personer beviljas en utlänning som är anhörig
till en medborgare i Schweiz. Förordning (2002:146).
5 c § Uppehållstillstånd får återkallas för en sådan utlänning
som nämns i 5 a § första stycket och som grundar sin rätt till
vistelse här på avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å
andra sidan om fri rörlighet för personer, om utlänningen inte
försörjer sig eller annars saknar egna medel för sitt uppehälle
här. Detta gäller utöver vad som föreskrivs i 2 kap. 9-11 §§
utlänningslagen (1989:529). Uppehållstillstånd för
familjemedlem som nämns i 5 b § får återkallas, om anknytningen
till medborgaren i EES-staten eller Schweiz bryts och
familjemedlemmen inte har rätt att stanna i Sverige på någon
annan grund. Förordning (2002:146).
Uppehållstillstånd för tillfälligt arbete
5 d § En utlänning som skall arbeta tillfälligt i Sverige under
sådana förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § 4 skall, om inte
allmän ordning, säkerhet eller hälsa talar emot det, beviljas
uppehållstillstånd för den tid det tillfälliga arbetet beräknas
pågå. Förordning (1999:457).
Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd
6 § Gemensamt tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas personer
som har upptagits i ett gemensamt pass.
Ansökan om uppehållstillstånd
7 § En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som inte
befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk
beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det
land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om
uppehållstillstånd får ges in till och utredas av en annan
myndighet än som nu sagts.
En ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som vistas i
Sverige ges in till Migrationsverket. Förordning (2005:48).
7 a § Utöver i de fall som föreskrivs i 2 kap. 5 § andra och
tredje stycket utlänningslagen (1989:529) skall en ansökan om
uppehållstillstånd kunna bifallas, även om ansökan görs eller
prövas när utlänningen befinner sig i Sverige, om ansökan görs
av en utlänning som är medborgare i ett land som ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.
Detsamma gäller för ansökan som görs av en medlem av en sådan
utlännings familj som anges i 5 b §.
Vad som sägs i första stycket första meningen tillämpas även på
en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 d §. En sådan ansökan
kan för utlänningens räkning göras av dennes arbetsgivare, som
skall intyga de förhållanden som ligger till grund för ansökan.
Förordning (2002:146).
Bevis om uppehållstillstånd
8 § Bevis om uppehållstillstånd skall föras in i utlänningens
pass eller någon annan handling.
Ett uppehållstillstånd som omfattas av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall utfärdas i en särskild
handling.
För en utlänning som är medborgare i ett land som ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som är arbetstagare,
skall uppehållstillståndet innehålla följande förklaring:
"Detta tillstånd utfärdas enligt förordning (EEG) nr 1612/68 av
den 15 oktober 1968 och i enlighet med de beslut som har
fattats som ett led i genomförandet av direktiv 68/360/EEG med
de anpassningar som har gjorts vid införandet i EES-avtalet.
I enlighet med bestämmelserna i ovanstående förordning har
innehavaren av detta tillstånd rätt att påbörja och utöva
anställning inom svenskt territorium på samma villkor som
svenska arbetstagare." Förordning (1998:153).
9 § Diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän
samt deras familjer och betjäning får beviljas
uppehållstillstånd under den tid som tjänstemannen är anställd
vid en främmande stats beskickning eller konsulat i Sverige.
Förordning (2001:534).
4 kap. Bestämmelser om arbetstillstånd
Undantag från kravet på arbetstillstånd
1 § En utlänning som är medborgare i ett land som ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz är
undantagen från kravet på arbetstillstånd.
Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller även, oavsett
medborgarskap, maka eller make eller sambo till sådan utlänning
som sägs i första stycket samt deras barn som är under 21 år
eller beroende av dem för sin försörjning. Förordning (2002:146).
1 a § Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529)
är en utlänning som, på grund av anställning utomlands, arbetar
i Sverige som representant för ett företag eller som medlem av
personalen på järnvägståg eller på lastbil i yrkesmässig trafik
undantagen från kravet på arbetstillstånd. Förordning (1992:1166).
2 § Undantag från kravet på arbetstillstånd gäller också i
följande fall.
1. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som
är anställd som förare av ett motorfordon som ägs eller hyrs av
en person som besöker landet som turist eller som
besättningsman på en turistbuss.
2. För en tid av tre månader från inresan, för en utlänning som
är anställd som vårdare av en person som besöker landet för
läkarvård eller rekreation.
3. För en sammanlagd tid av tre månader under en
tolvmånadersperiod för en forskare eller lärare inom den högre
utbildningen, som har kallats hit för forsknings-,
undervisnings- eller föreläsningsverksamhet.
4. För den tid det tillfälliga arbetet pågår, för en utlänning
som är bosatt men inte medborgare i ett land som ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz,
om utlänningen har rätt att arbeta och vistas i det landet och
är anställd vid ett företag i det landet och för företagets
räkning skall arbeta tillfälligt i Sverige i samband med en
entreprenad eller liknande.
5. För en tid av två månader från inresan för en montör eller
teknisk instruktör som skall utföra brådskande arbete i samband
med uppsättning eller reparation av maskiner eller liknande.
6. För den tid som uppehållstillståndet gäller för en utlänning
som har beviljats uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §, samt
för den som har haft sådant uppehållstillstånd för en tid av
minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet
ansöker om förlängning till dess tillståndsfrågan har avgjorts
eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess
utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
7. För en tid av en månad från inresan för en utlänning som
tillfälligt engagerats av Sveriges Radio AB, Sveriges
Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB eller nordisk
Television AB för radio- eller televisionsutsändning.
8. För en sammanlagd tid av fjorton arbetsdagar under en
tolvmånadersperiod för en utländsk artist samt hans eller
hennes tekniker och annan turnépersonal under förutsättning att
artisten inbjudits av en arrangör som finns angiven i den
förteckning över etablerade arrangörer som förs av
Migrationsverket efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen.
9. För en sammanlagd tid av tre månader under en
tolvmånadersperiod för en utlänning som är professionell
idrottsman eller funktionär och som besöker Sverige för att
delta i internationella tävlingar.
10. För en sammanlagd tid som understiger ett år för en
utlänning som har specialistuppgifter inom en internationell
koncern och som i denna egenskap arbetar tillfälligt i Sverige.
Förordning (2005:235).
3 § Den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader
och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning
behöver inte ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan
har avgjorts eller, om beslut om utvisning meddelas, till dess
utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
Har en utlännings arbetstillstånd återkallats och har samtidigt
beslut meddelats om utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen
(1989:529), är utlänningen undantagen från kravet på arbetstillstånd
till dess utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft.
3 a § Den som här i landet sökt uppehållstillstånd och därvid
åberopat skäl enligt 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen
(1989:529) är undantagen från skyldigheten att ha
arbetstillstånd i de fall Migrationsverket bedömer att dess
beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader
från ansökan. Undantaget gäller fram till dess att
lagakraftvunnet beslut föreligger i ärendet. Om ett beslut om
avvisning eller utvisning inte bedöms kunna verkställas med
tvång på grund av förhållandena i mottagarlandet gäller
undantaget fram till dess att utlänningen lämnar landet.
Migrationsverket utfärdar särskilt bevis om undantag från
skyldigheten att ha arbetstillstånd. Förordning (2005:1087).
Särskilda bemyndiganden
4 § En polismyndighet får ge arbetstillstånd i den omfattning
som Migrationsverket bestämmer efter samråd med
Arbetsmarknadsstyrelsen och Rikspolisstyrelsen.
Förordning (2000:391).
4 a § En svensk beskickning eller ett svenskt konsulat får bevilja
arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer
efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och Utrikesdepartementet.
Förordning (2000:391).
5 § Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden får besluta om
arbetstillstånd i den omfattning som Migrationsverket bestämmer
efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen. Förordning (2000:391).
Riktlinjer för bedömning av tillståndsärenden
6 § Arbetsmarknadsstyrelsen skall besluta om riktlinjer för
bedömningen av ärenden om arbetstillstånd. Sammanslutningar av
arbetsgivare respektive arbetstagare skall få tillfälle att yttra sig
innan riktlinjer utfärdas.
Samråd i vissa fall
7 § I ett ärende om arbetstillstånd skall Migrationsverket
samråda med länsarbetsnämnden, om inte ansökningen skall avslås.
Samråd enligt första stycket skall anses ha skett, om
Migrationsverket vid prövning av en ansökan om arbetstillstånd följer
de riktlinjer som enligt 6 § utfärdats av Arbetsmarknadsstyrelsen.
Har Migrationsverket samrått med en länsarbetsnämnd enligt första
stycket och är ärendet av principiell betydelse eller annars av
större vikt, skall länsarbetsnämnden lämna sammanslutningar av
arbetsgivare respektive arbetstagare inom det verksamhetsområde som
tillståndet avser tillfälle att yttra sig. Förordning (2000:391).
Beslut utan föregående samråd
8 § Migrationsverket får utan samråd enligt 7 § meddela
arbetstillstånd
1. för högst en månad för konstnärliga yrkesutövare som besöker
landet för gästspel,
2. om det finns särskilda skäl med hänsyn till längden av den
tid utlänningen har vistats här, hans personliga förhållanden
och omständigheterna i övrigt. Förordning (2002:86).
9 § Ett arbetstillstånd får inte beviljas för längre tid än
utlänningen har tillstånd att vistas här eller får vistas här utan
tillstånd och inte för längre tid än utlänningens pass gäller, om det
inte finns särskilda skäl. Ett arbetstillstånd får heller inte
beviljas för en utlänning som endast innehar ett sådant
identitetskort som avses i 1 kap. 6 § första stycket.
Förordning (1996:1386).
Ansökan om arbetstillstånd
10 § En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som inte
befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk
beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det
land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.
Migrationsverket får meddela föreskrifter om att en ansökan om
arbetstillstånd får ges in till och utredas av en annan
myndighet än som nu sagts.
En ansökan om arbetstillstånd av en utlänning som vistas i
Sverige ges in till Migrationsverket. Förordning (2005:48).
Bevis om arbetstillstånd
11 § Bevis om arbetstillstånd skall föras in i utlänningens pass
eller någon annan handling.
Diplomatpersonal m.fl.
12 § Bestämmelserna om krav på arbetstillstånd i 1 kap. 5 §
utlänningslagen (1989:529) och bestämmelserna i detta kapitel gäller
i tillämpliga delar även för främmande länders i Sverige anställda
diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänstemän samt deras
familjer och betjäning.
Kravet på arbetstillstånd gäller dock inte för anställning vid
främmande länders beskickningar eller konsulat eller om detta följer
av överenskommelse med något annat land.
5 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder
Definitioner
1 § Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat, samt
hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där
avgående eller ankommande trafik inte kommer direkt från en ort
utanför en Schengenstat.
Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och
flygplatser som inte räknas som inre gräns. Förordning (2001:37).
Passerande av gränser
2 § En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger
rum.
Om det är nödvändigt av hänsyn till allmän ordning eller rikets
säkerhet, får regeringen besluta att kontroll under en
begränsad tid skall genomföras även vid en inre gräns. Begäran
hos regeringen om införande av sådan kontroll görs av
Rikspolisstyrelsen efter samråd med berörd polismyndighet.
Innan sådan kontroll införs skall samråd ske med de övriga
Schengenstaterna.
Om ett omedelbart ingripande krävs, får Rikspolisstyrelsen
efter samråd med berörd polismyndighet besluta att sådana
åtgärder som anges i andra stycket får vidtas.
Rikspolisstyrelsen skall omedelbart underrätta regeringen och
övriga Schengenstater om beslutet. Regeringen skall snarast
pröva om åtgärderna skall bestå. Förordning (2004:286).
3 § Inresa och utresa över en yttre gräns får inte utan
tillstånd av polismyndigheten ske vid annat ställe än ett
gränsövergångsställe.
Gränsövergångsställen finns i Arlanda, Arvidsjaur, Bergkvara,
Borgholm, Borlänge, Bromma, Falkenberg, Furusund, Gävle,
Göteborg, Hallstavik, Halmstad, Hargshamn, Harnäs-Skutskär,
Helsingborg, Holmsund, Hudiksvall, Husum, Jönköping, Kalmar,
Kapellskär, Karlsborg, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kiruna,
Kramfors, Kristianstad, Landskrona, Landvetter, Linköping,
Luleå, Lysekil, Malmö, Mörbylånga, Mönsterås, Norrköping,
Norrtälje, Nynäshamn, Oskarshamn, Oxelösund, Piteå, Ronehamn,
Ronneby, Sandhamn, Simrishamn, Skavsta, Skellefteå, Skövde,
Slite, Stockholm, Strömstad, Sturup, Sundsvall, Säve,
Söderhamn, Söderköping, Södertälje, Timrå, Sölvesborg,
Trelleborg, Trollhättan/Vänersborg, Umeå, Utansjö, Varberg,
Visby, Västervik, Västerås, Växjö, Ystad, Åhus, Ängelholm,
Örebro, Öregrund, Örnsköldsvik och Östersund.
Polismyndigheten beslutar om öppethållandetider vid ett
gränsövergångsställe. Förordning (2004:286).
4 § Bestämmelserna i 3 § första stycket gäller inte
1. medborgare i en Schengenstat som reser direkt in från eller
ut till en Schengenstat på ett fritidsfartyg,
2. besättningsmän och passagerare på luftfartyg som kommer från
en ort utanför Schengenstaterna och som har särskilda skäl,
3. besättningsmän och passagerare på fartyg som kommer från
utrikes ort och som har särskilda skäl.
Befälhavaren på ett luftfartyg skall utan dröjsmål anmäla
ankomsten och lämna uppgift om luftfartyget samt om personer
ombord till polismyndigheten.
Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett fartyg
skall utan dröjsmål anmäla ankomsten och lämna uppgift om
fartyget samt om personer ombord till Kustbevakningen.
Anmälningsskyldigheten gäller ej sådana fritidsfartyg som avses
i 1. Förordning (2004:286).
Gränskontroll
5 § Utlänningar får inte resa in i eller ut från landet över
en yttre gräns utan att kontrolleras.
Kontrollen genomförs vid ett gränsövergångsställe.
Polismyndigheten kan besluta att kontroll skall ske även vid
ett annat ställe. Förordning (2004:286).
6 § Vid kontroll skall en utlänning som reser in i eller ut
från landet över en yttre gräns visa upp sitt pass för
polismyndigheten. Polismyndigheten skall i passet anteckna
dagen för utlänningens inresa eller utresa. Anteckning skall
dock inte göras på identitetskort eller i pass för en
medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller Schweiz.
Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker
under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen,
Migrationsverket eller med hjälp av en särskilt förordnad
passkontrollant.
Om en utlänning som kommer till landet inte kan styrka sin rätt
till inresa, skall Tullverket, Kustbevakningen,
Migrationsverket eller passkontrollanten genast underrätta
polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i
landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. Vid
utresekontroll skall polismyndigheten underrättas om det finns
skäl för det. Förordning (2001:37).
Kontroll vid flygplatstransitering
7 § En utlänning som är skyldig att ha visering för
flygplatstransitering skall vid ankomsten till flygplatsen visa
upp ett bevis om viseringen på begäran av polismyndigheten.
Bestämmelserna i första stycket gäller även när kontrollen sker
under medverkan av Tullverket, Migrationsverket eller med hjälp
av en särskilt förordnad passkontrollant. Förordning (2001:37).
Rätt till genomresa
8 § En utlänning som har en visering utfärdad av en
Schengenstat för vistelse som överstiger tre månader och som
uppfyller de krav för inresa som sägs i artikel 18 i
Schengenkonventionen, får medges rätt att resa in i landet
under högst fem dagar för att kunna fortsätta till det land som
utfärdat viseringen.
En utlänning som i annat fall än som sägs i 3 kap. 4 a § har
ett uppehållstillstånd beviljat av en Schengenstat eller en
visering utfärdad av en Schengenstat och giltig för inresa i
den staten, får medges rätt att resa in i Sverige för att kunna
ta sig till det land som utfärdat uppehållstillståndet eller
viseringen. Förordning (2001:37).
Särskilda bestämmelser
9 § Utländska besättningsmän som finns upptagna på
besättningslistan för fartyget och som har en giltig
sjöfartsbok eller identitetshandlingar för sjömän får, om inte
polismyndigheten bestämmer något annat, tillfälligt lämna sitt
fartyg utan att genomgå kontroll enligt 5 § och uppehålla sig i
den tätort som finns närmast den hamn där fartyget ligger om de
inte bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller nationell
säkerhet. Förordning (2004:286).
10 § Luftfartyg som kommer från en ort utanför
Schengenstaterna eller ett fartyg som kommer från utrikes ort
och som anländer till en ort som inte är ett
gränsövergångsställe får inte fortsätta sin färd utan tillstånd
av polismyndigheten. Förordning (2004:286).
Underrättelseskyldighet
11 § Befälhavaren på ett luftfartyg som kommer från en ort
utanför Schengenstaterna skall före ankomst underrätta
flygplatschefen om ankomsten. Flygplatschefen skall utan
dröjsmål underrätta polismyndigheten om ett luftfartyg kommer
från eller avgår till en ort utanför Schengenstaterna.
Förordning (2004:286).
12 § Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett
fartyg som kommer från utrikes ort skall till Kustbevakningen
skriftligen lämna uppgifter om fartyget, besättningen,
passagerarna, destinationsorten, hamnar som skall angöras och
planerad tidpunkt för utresa ur svenskt sjöterritorium,
- senast 24 timmar före ankomst till destinationsorten, och
- vid uppehåll på svenskt sjöterritorium om det inte är frågan
om sådan oskadlig genomfart som avses i Förenta nationernas
havsrättskonvention.
Befälhavaren, eller en representant för denne, skall även
- senast fyra timmar i förväg meddela ändrad tidpunkt för
utresa,
- omedelbart meddela ändringar av övriga uppgifter som lämnats
enligt första stycket.
Uppgiftsskyldigheten gäller inte vid reguljär färjetrafik
direkt mellan Schengenstater. Vid övrig reguljär färjetrafik
behöver inte uppgifter om passagerare lämnas. Särskilda
bestämmelser om uppgiftsskyldighet för fritidfartyg finns i
13 § och för fiskefartyg i 14 §. Förordning (2004:286).
13 § Befälhavaren på ett fritidsfartyg som kommer från eller
reser till en ort utanför Schengenstaterna skall utan dröjsmål
lämna uppgifter till Kustbevakningen om fartyget och om
personer ombord samt beräknad tidpunkt för utresa ur svenskt
sjöterritorium. Förordning (2004:286).
14 § Befälhavaren, eller en representant för denne, på ett
fiskefartyg som kommer från eller avgår till en ort utanför
Schengenstaterna skall senast sex timmar i förväg anmäla
fartygets ankomst och planerad avgång till Kustbevakningen.
Uppgift skall samtidigt lämnas om passagerare och om
förändringar i besättningen. Förordning (2004:286).
15 § Polismyndigheten skall underrätta Rikspolisstyrelsen om
en utlänning som avses i 4 kap. 1 § första stycket 5
utlänningslagen (1989:529) tillåtits resa in i landet.
Rikspolisstyrelsen skall underrätta övriga Schengenstater.
Förordning (2001:37).
Registreringskort för hotellgäster
16 § Den som driver hotell, pensionat eller annan yrkesmässig
uthyrningsverksamhet för övernattning skall se till att
utlänningar på ett egenhändigt undertecknat registreringskort
lämnar de uppgifter om sig som Rikspolisstyrelsen föreskriver.
Utlänningen skall styrka sin identitet med en giltig
legitimationshandling. Förordning (2001:37).
Förvar
17 § De beslut som Migrationsverket fattar i särskilda
fall enligt 6 kap. 19 § och 21-31 §§ utlänningslagen (1989:529)
skall dokumenteras på lämpligt sätt.
Beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller
polisarrest enligt 6 kap. 19 § andra stycket utlänningslagen
skall vara motiverade och tas in i en särskild handling.
Detsamma gäller även beslut om avskiljande enligt 6 kap. 22 §
och beslut att vägra besök enligt 6 kap. 24 § samma lag.
Förordning (2001:37).
18 § Egendom och försändelser som Migrationsverket tar om
hand enligt 6 kap. 27 eller 28 § utlänningslagen (1989:529)
skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den som
verkställt omhändertagandet.
Migrationsverket skall se till att det som tagits om hand
förvaras på ett betryggande sätt. Förordning (2001:37).
Fingeravtryck
19 § Beslut om att ta fingeravtryck eller fotografi enligt 5 kap. 5 §
utlänningslagen (1989:529) fattas av den befattningshavare som
ansvarar för att utredning genomförs i ett ärende som rör
uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning eller av den som har
att fatta beslut om förvar. Fingeravtryck och fotografi skall
tillsammans med utredning i ärendet sändas till Migrationsverket.
Förordning (2001:37).
20 § Migrationsverket får meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för verkställigheten av bestämmelserna om fingeravtryck
och fotografi. Förordning (2001:37).
6 kap. Underrättelseskyldighet enligt
utlänningslagstiftningen
Underrättelse om utlännings vistelse m.m. i Sverige
1 § I de fall som föreskrivs i 2 § skall en underrättelse om
utlänningars fullständiga namn, födelsedatum, medborgarskap och
bostadsadress här i landet lämnas till polismyndigheten i det
polisdistrikt där utlänningen är bosatt eller huvudsakligen vistas.
Sådan underrättelseskyldighet föreligger inte beträffande den som har
eller visar att han har sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den
som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.
2 § Underrättelse enligt 1 § lämnas av
1. Skatteverket, när utlänningen första gången
a. anmäler sig till folkbokföring i landet eller skall
folkbokföras här utan egen anmälan,
b. ansöker om att få en skattsedel och inte kan visa att han
har arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd,
2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången
anmäler sig hos förmedlingen för registrering eller för att på
annat sätt ta förmedlingens tjänster i anspråk,
3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett
ärende om socialtjänst som angår utlänningen,
4. skolstyrelse, när utlänningen första gången skrivs in i
grundskolan eller, om han inte tidigare varit elev i
grundskolan, tas in i gymnasieskolan.
Den som lämnar underrättelse enligt första stycket bör uppmana
utlänningen att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om
uppehålls- eller arbetstillstånd.
Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse enligt
första stycket se till att utlänningen ansöker om uppehålls-
eller arbetstillstånd hos Migrationsverket eller vidta de andra
åtgärder som underrättelsen ger anledning till.
Förordning (2003:945).
Polismyndighetens underrättelseskyldighet
3 § En polismyndighet skall genast underrätta Migrationsverket
om fråga uppkommit om avvisning som skall prövas
av Migrationsverket enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529)
eller utvisning enligt 4 kap. 3 § samma lag.
Om en polismyndighet har meddelat ett beslut om avvisning,
skall Migrationsverket underrättas. Förordning (2000:391).
4 § När en polismyndighet har verkställt ett beslut om
avvisning eller om utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen
(1989:529), skall Migrationsverket omedelbart underrättas om
det. Om beslutet var förenat med förbud för utlänningen att
återvända till Sverige, skall polismyndigheten även underrätta
Rikspolisstyrelsen och, om beslutet gäller en i Sverige
folkbokförd person, Skatteverket.
När en polismyndighet har verkställt ett beslut om utvisning
enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen, skall polismyndigheten
underrätta Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och, om
beslutet gäller en i Sverige folkbokförd person, Skatteverket.
Förordning (2003:945).
4 a § Har upphävts genom förordning (2004:286).
Migrationsverkets och Utlänningsnämndens underrättelseskyldighet
5 § Om Migrationsverket eller Utlänningsnämnden fattar
ett beslut om avvisning eller utvisning med återreseförbud
skall Rikspolisstyrelsen underrättas. Rikspolisstyrelsen skall
även underrättas om Migrationsverkets beslut har vunnit laga
kraft eller inte. Förordning (2000:391).
5 a § Ett beslut om avvisning eller utvisning som har
meddelats av Utlänningsnämnden skall så snart som möjligt
sändas till Migrationsverket för verkställighet.
Om Utlänningsnämnden med stöd av 8 kap. 11 § andra stycket 3
utlänningslagen (1989:529) har bestämt att en polismyndighet
skall verkställa beslutet, skall beslutet så snart som möjligt
sändas till Rikspolisstyrelsen.
Om Migrationsverket eller Utlänningsnämnden upphäver eller
meddelar inhibition av ett beslut om avvisning eller utvisning,
skall den verkställande myndigheten omedelbart underrättas om
åtgärden. Är beslutet förenat med återreseförbud skall även
Rikspolisstyrelsen underrättas.
När Migrationsverket har verkställt ett beslut om avvisning
eller utvisning som är förenat med återreseförbud, skall verket
underrätta Rikspolisstyrelsen och, om utlänningen är
folkbokförd i Sverige, Skatteverket. Förordning (2003:945).
5 b § Migrationsverket och Utlänningsnämnden skall
underrätta Rikspolisstyrelsen om ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 7 kap. 15 § utlänningslagen
(1989:529) meddelas. Förordning (2000:391).
6 § Migrationsverket skall underrätta Rikspolisstyrelsen
om ett särskilt tillstånd enligt 4 kap. 15 § utlänningslagen
(1989:529) meddelas.
Migrationsverket skall underrätta Rikspolisstyrelsen om beslut
som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge om
utvisning med återreseförbud rörande medborgare i ett
utomnordiskt land samt om upphävande av ett sådant beslut.
Förordning (2000:391).
6 a § har upphävts genom förordning (1999:1143).
Allmän domstols underrättelseskyldighet m.m.
7 § Om en allmän domstol har beslutat att häkta en utlänning, skall
domstolen underrätta Migrationsverket om detta. Migrationsverket
skall beträffande den som är medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge underrätta den centrala utlänningsmyndigheten i den
häktades hemland. Förordning (2000:391).
8 § Om det uppkommer fråga om utvisning enligt 4 kap. 7 §
utlänningslagen (1989:529) av en utlänning skall
1. domstolen inhämta yttrande från Migrationsverket, om det kan
antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvisning,
2. Migrationsverket på begäran av domstol, åklagare eller
Kriminalvården lämna upplysningar om vad som framkommit om
utlänningens familjeförhållanden i ett ärende enligt
utlänningslagen hos Migrationsverket. Förordning (2005:1006).
9 § Utöver vad som följer av förordningen (1990:893) om
underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall en allmän
domstol som har meddelat en dom eller ett beslut om utvisning,
inom en vecka sända en kopia av domen eller beslutet enligt
följande.
1. En kopia skall alltid sändas till Migrationsverket.
2. I fråga om en utlänning som skall undergå behandling i
kriminalvårdsanstalt och som är häktad eller i annat fall är
intagen på en sådan anstalt skall en kopia sändas till häktet
eller anstalten.
3. I fråga om en utlänning som skall undergå behandling i
kriminalvårdsanstalt och som är på fri fot skall en kopia sändas
till Kriminalvården.
4. I andra fall än som avses i 2 och 3 skall en kopia sändas till
polismyndigheten i den ort där utlänningen är bosatt eller
huvudsakligen vistas.
Underrättelseskyldigheten enligt denna paragraf omfattar även
utlänning som dömts enligt 10 kap. 4 § utlänningslagen
(1989:529).
Sedan tiden för överklagande av domen eller beslutet har gått ut,
skall domstolen genast underrätta den som enligt denna paragraf
har fått en kopia av domen eller beslutet om talan har fullföljts
eller inte. Förordning (2005:1006).
10 § Om en allmän domstol har meddelat beslut om särskild avgift
enligt 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989: 529), skall länsstyrelsen i
det län där verksamheten har bedrivits underrättas om det.
Kriminalvårdens underrättelseskyldighet
11 § I de fall då en kopia av en dom eller ett beslut har sänts
till ett häkte, en anstalt eller Kriminalvården, skall
Kriminalvården se till att Migrationsverket och polismyndigheten
i den ort inom vilken anstaltsbehandlingen pågår underrättas om
den tidpunkt då behandlingen beräknas upphöra.
I fråga om utlänningar som är medborgare i Danmark, Finland,
Island eller Norge skall polismyndigheten underrättas senast
fyra veckor före den dag då anstaltsbehandlingen upphör. I fråga
om andra utlänningar är tiden sex månader. Kan de nämnda
tidsperioderna inte iakttas, skall underrättelse ske så snart som
möjligt.
Om tidpunkten eller orten för frigivningen ändras, skall
Kriminalvården se till att Migrationsverket och
polismyndigheten underrättas om ändringen.
Förordning (2005:1006).
12 § Om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529)
har verkställts i anslutning till att verkställigheten av ett
fängelsestraff som utlänningen har dömts till, har överflyttats
till Danmark, Finland, Island eller Norge, skall Kriminalvården
se till att Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Migrationsverket
och polismyndigheten underrättas om det. Förordning (2005:1006).
Regeringskansliets underrättelseskyldighet
12 a § Regeringskansliet skall underrätta Rikspolisstyrelsen om
beslut som innebär
1. att ett avgörande helt eller delvis upphävs enligt 7 kap.
16 § utlänningslagen (1989:529),
2. att inhibition enligt 8 kap. 10 § första stycket, 10 a §
eller 11 kap. 4 § utlänningslagen meddelas,
3. att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd
enligt 7 kap. 16 § utlänningslagen beviljas, eller
4. att avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen
beslutas. Förordning (2005:1087).
Underrättelse om förvar i vissa fall
13 § Har en utlänning som har tagits i förvar överklagat
förvarsbeslutet, och meddelas därefter beslut enligt 6 kap. 6 §
utlänningslagen (1989:529) att utlänningen skall hållas kvar i
förvar eller enligt 6 kap. 8 § samma lag att åtgärden har
upphävts, skall den myndighet som fattat beslutet genast
underrätta den förvaltningsdomstol som handlägger ärendet om
det.
Motsvarande underrättelseskyldighet gäller även vid ändringar
avseende Migrationsverkets beslut om placering i kriminal-
vårdsanstalt, häkte eller polisarrest enligt 6 kap. 19 § andra
stycket utlänningslagen eller om avskiljande enligt 6 kap. 22 §
samma lag. Förordning (2000:391).
Underrättelse till Europeiska unionens råd i vissa fall
14 § Om en utlänning som är medborgare i en annan stat som
ingår i Europeiska unionen ansöker om uppehållstillstånd och
anför sådana skäl som sägs i 3 kap. 2 § utlänningslagen
(1989:529), skall Europeiska unionens råd omedelbart
underrättas. Förordning (1999:457).
Underrättelse och information vid tillfälligt skydd
15 § Om föreskrifter enligt 2 a kap. 3 § utlänningslagen
(1989:529) beslutas skall Europeiska unionens råd och
Europeiska gemenskapernas kommission genast underrättas.
Förordning (2002:1113).
16 § Information enligt artiklarna 10, 15 och 26 i rådets
direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att
ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna
personer och om åtgärder för att främja en balans mellan
medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och
bära följderna av detta3 får lämnas till Europeiska
gemenskapernas kommission, övriga medlemsstater i Europeiska
unionen samt Förenta nationernas Höge Kommissarie för
flyktingar (UNHCR) om personer som har beviljats
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. Informationen får
lämnas i följande omfattning.
1. Personuppgifter om den berörda personen (namn, nationalitet,
födelsedatum och födelseplats, civilstånd och
familjeförhållanden).
2. Identitetshandlingar och resehandlingar för den berörda
personen.
3. Handlingar som bevis för familjeband (äktenskapsbevis,
födelseattest eller adoptionsintyg).
4. Annan information som är viktig för att fastställa personens
identitet eller familjeförhållanden.
5. Uppehållstillstånd, viseringar eller avslag på ansökan om
uppehållstillstånd som utfärdats till den berörda personen och
handlingar som ligger till grund för beslut.
6. Ansökningar om uppehållstillstånd och visering som den
berörda personen har lämnat in och som är under utredning samt
uppgifter om på vilket stadium handläggningen befinner sig.
Förordning (2002:1113).
7 kap. Särskilda bestämmelser
Undantag från principen om första asylland
1 § En utlänning skall inte avvisas med stöd av 3 kap. 4 § 4
utlänningslagen (1989:529) om
1. utlänningens make, barn eller förälder är bosatt här i landet och
han inte har lika nära familjeanknytning till det land dit
verkställigheten skulle komma att ske, eller
2. utlänningen på grund av tidigare långvarig vistelse i Sverige med
uppehållstillstånd har fått särskild anknytning hit och saknar sådan
anknytning eller anknytning genom anhöriga till det land dit
verkställigheten skulle komma att ske.
Underrättelse i vissa fall när asyl vägrats
1 a § Om en utlänning vägrats asyl enligt 3 kap. 4 § andra
stycket 4 utlänningslagen (1989:529), skall utlänningen få en
särskild handling av vilken det framgår att de skäl för asyl
som han eller hon anfört inte har prövats i sak i Sverige.
Migrationsverket får meddela närmare föreskrifter om en
sådan handling. Förordning (2000:391).
Åtgärder i samband med verkställighet av avvisning eller
utvisning
2 § Den myndighet som verkställer ett beslut om avvisning
eller utvisning skall se till att beslutet verkställs i
enlighet med 8 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529) och att de
anvisningar om verkställigheten som anges i beslutet i övrigt
följs.
Om särskilda anvisningar om verkställigheten inte anges i
beslutet får den verkställande myndigheten endast bestämma
tidpunkt för avresa, resväg, färdmedel eller annat som har att
göra med det praktiska genomförandet av verkställigheten.
Att en verkställande polismyndighet skall underrätta
Migrationsverket om den finner att verkställigheten inte kan
genomföras eller om ytterligare besked behövs framgår av 8 kap.
13 § utlänningslagen. Förordning (2004:399).
3 § Den myndighet som verkställer en avvisning eller utvisning
skall se till att gällande bevis om visering samt
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd som utlänningen har
makuleras i samband med verkställigheten samt att resedokument
och främlingspass i förekommande fall återlämnas till Migrationsverket.
Förordning (2000:391).
Ansökan om särskilt tillstånd till kort besök i Sverige
4 § En ansökan enligt 4 kap. 15 § utlänningslagen (1989:529) om
särskilt tillstånd att göra ett kort besök i Sverige görs hos
Migrationsverket. Förordning (2000:391).
Undantag från bestämmelser om inresa och utresa m.m.
5 § När en utlänning kommer till eller reser från Sverige som
besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett
luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna,
tillämpas bestämmelserna om utlänningars inresa i
utlänningslagen (1989:529) och i denna förordning först när
utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget. Avvisning eller
utvisning skall dock inte anses verkställd förrän fartyget
lämnar landet. Förordning (2001:37).
6 § har upphört att gälla genom förordning (2001:37).
7 § har upphört att gälla genom förordning (2001:37).
Avgifter för vissa ärenden
7 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna
förordning i de fall och med de belopp som framgår av tredje
stycket och 7 c §.
För de ansökningar som skall ges in till en svensk beskickning
eller ett svenskt karriärkonsulat tas avgift ut enligt
förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.
För prövning av ansökan gäller i övrigt 11-14 §§
avgiftsförordningen (1992:191).
Ärendeslag Avgift kr
Främlingspass (1 kap. 11 §) 500
Förlängning av giltighetstiden för
främlingspass (1 kap. 12 §) 500
Nödfallsvisering (2 kap. 10 §) 315
Sjömansvisering (2 kap. 11 §) 315
Gruppvisering
i form av nödfallsvisering och sjömansvisering, 315
därutöver för varje person 10
Avgift skall inte tas ut för prövning av ansökan om
främlingspass för en utlänning som med stöd av ett särskilt
regeringsbeslut överförs till Sverige eller för prövning av
ansökan om visering för en sådan utlänning.
Avgift skall inte tas ut för beviljande av nödfallsvisering för
de utlänningar som avses i 3 kap. 5 b § eller 4 kap. 2 § 4.
Förordning (2004:286).
7 b § För utfärdande av resedokument och för förlängning av
giltighetstiden för resedokument enligt 1 kap. 10 § denna förordning
tas expeditionsavgift ut med 150 kr.
Beslut om avgift enligt första stycket får överklagas i samma
ordning som gäller för andra beslut i fråga om resedokument.
Förordning (1992:220).
7 c § Avgift tas ut för prövning av ansökan om uppehålls-
och/eller arbetstillstånd med 1 000 kr för personer som fyllt
18 år och med 500 kr för personer som inte fyllt 18 år. Vid
ansökan om uppehålls- och/eller arbetstillstånd på grund av
familjeanknytning enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529)
är avgiften 500 kr för personer som fyllt 18 år och 250 kr för
personer som inte fyllt 18 år.
Avgift skall dock inte tas ut av:
1. personer som avses i 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 §§ eller 3
kap. utlänningslagen,
2. personer som söker uppehålls- och/eller arbetstillstånd med
stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1 eller 2 utlänningslagen på
grund av familjeanknytning till en utlänning som beviljats
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 5
eller 3 kap. utlänningslagen,
3. medborgare eller anhörig till en medborgare i ett land som
ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
4. personer som omfattas av avtalet mellan Europeiska
gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å
andra sidan om fri rörlighet för personer,
5. medborgare i Bulgarien och Rumänien,
6. utlänningar som avses i 12 kap. 2 § utlänningslagen,
7. studerande som av Sida, annan svensk organisation eller
mellanfolklig organisation fått stipendier för studier i
Sverige,
8. förundersökningsledare som söker uppehållstillstånd enligt 2
kap. 4 a § utlänningslagen.
Avgift enligt första stycket skall dock inte tas ut om
internationell hänsyn eller sedvänja kräver det.
Förordning (2004:699).
Särskild avgift
7 d § Om det kan antas att transportören enligt 10 kap. 9 §
utlänningslagen (1989:529) skall betala en särskild avgift,
skall polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde
göra den utredning som krävs och yttra sig över frågan.
Transportören skall ges tillfälle att yttra sig.
Förordning (2004:399).
Kostnadsansvar för återresor i vissa fall
8 § Om det kan antas att betalningsskyldighet enligt 9 kap. 2 §
utlänningslagen (1989:529) skall åläggas en transportör, skall
polismyndigheten i det polisdistrikt där inresan skedde göra
den utredning som krävs och yttra sig över frågan om
betalningsansvar skall åläggas transportören. Transportören
skall ges tillfälle att yttra sig.
Betalningsskyldighet skall beslutas av den myndighet som
verkställer avvisningen. Förordning (1998:1568).
Indrivning
8 a § Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§
indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige
skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs
framgår av 3 § nämnda förordning.
Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100
kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Förordning
(1993:1252).
Beslut i frågor om offentligt biträde
8 b § I sådana ärenden hos regeringen som avses i 11 kap. 9 §
utlänningslagen (1989:529) skall prövningen göras av
expeditionschefen eller av rättschefen i det departement till
vilket ärendet hör. Detsamma gäller i fråga om yttrande i
anledning av förordnande av eller ersättning till offentligt
biträde. Regeringen kan uppdra även åt särskilda tjänstemän i
departementen att pröva frågor och avge yttranden som har
angetts nu. Förordning (1998:41).
Överklagande
9 § Andra beslut enligt denna förordning än beslut enligt
7 a-7 c §§ får inte överklagas. Förordning (2004:399).
Ingivande av överklagande
10 § En skrivelse med överklagande av en polismyndighets beslut om
avvisning skall ges in till Migrationsverket inom tre veckor
från den dag klaganden fick del av beslutet. Om skrivelsen har kommit
in för sent, skall Migrationsverket avvisa den. Skrivelsen skall dock
inte avvisas, om förseningen beror på en felaktig underrättelse om
hur man överklagar. Inte heller skall skrivelsen avvisas, om den inom
överklagandetiden har kommit in till polismyndigheten.
Förordning (2000:391).
Verkställighetsföreskrifter
11 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas i fråga om
1. pass och resedokument av Migrationsverket,
2. arbetstillstånd av Migrationsverket efter samråd med
Arbetsmarknads-styrelsen, Rikspolisstyrelsen och
Utrikesdepartementet,
3. ärenden om visering eller uppehållstillstånd som handläggs
av Utrikesdepartementet av departementet,
4. andra tillståndsärenden av Migrationsverket efter samråd med
Rikspolisstyrelsen eller, när det gäller svenska
utlandsmyndigheters eller andra organs handläggning av
ärendena, efter samråd med Utrikesdepartementet,
5. inrese- och utresekontroll samt polismyndigheters uppgifter
i andra fall än som avses i 1-4 av Rikspolisstyrelsen,
6. Tullverkets åligganden av Rikspolisstyrelsen efter samråd
med Tullverket,
7. Kustbevakningens åligganden av Rikspolisstyrelsen efter
samråd med Kustbevakningen,
8. underrättelse enligt 6 kap. 1 § av Rikspolisstyrelsen.
Förordning (2001:37).
Övergångsbestämmelser
1989:547
1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6--8 §§ den 1
september 1989, och i övrigt den 1 juli 1989.
2. Genom förordningen upphävs
-- utlänningsförordningen (1980: 377), i fråga om 49, 55 och 56 §§
den 1 september 1989, och i övrigt den 1 juli 1989,
-- kungörelsen (1945: 105) med vissa bestämmelser angående avvisning
och förpassning enligt utlänningslagen,
-- kungörelsen (1950: 653) angående utsträckning i vissa fall av den
tid utlänning utan uppehållstillstånd äger uppehålla sig i riket,
-- kungörelsen (1955: 29) om resedokument för vissa flyktingar,
-- kungörelsen (1962: 22) om resedokument för vissa flyktingar, som
äro sjömän,
-- kungörelsen (1965: 273) om resedokument för vissa statslösa
personer.
3. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om ett
ärende om avvisning eller utvisning på annan grund än brott och i ett
ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning,
om beslut i ärendet meddelats med stöd av utlänningslagen (1980:
376).
4. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en
föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i denna förordning,
tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
1992:581
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Bestämmelserna i 4 kap. 3 a § första stycket tillämpas inte
beträffande den som ansökt om uppehållstillstånd före den 1 juli
1992.
3. Den som här i landet sökt uppehållstillstånd före den 1 juli 1992
och därvid åberopat skäl enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen är
undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd i de fall han har
ett arbetserbjudande och Statens invandrarverk inte meddelat beslut i
ärendet före förordningens ikraftträdande. Invandrarverket skall på
begäran av utlänningen utfärda ett bevis om att han inte behöver ha
arbetstillstånd. Undantaget från skyldigheten att ha arbetstillstånd
gäller fram till dess att lagakraftvunnet beslut föreligger i
ärendet.
1992:1005
Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i fråga om
medlemmar i en familj i vilken det finns barn som vid denna
förordnings ikraftträdande har fullgjort minst tre terminer i svensk
skola, förskola eller liknande efter det att ansökan om
uppehållstillstånd gjordes.
1994:1698
Denna förordning träder i kraft när lagen (1994:1500) med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen träder i
kraft.
1995:254
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1997:320
1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 1997.
2. Förordningen tillämpas även då offentligt biträde har
förordnats enligt rättshjälpslagen (1972:429).
1998:1568
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Beslut om avvisning eller utvisning som vid utgången av år
1998 kommit in till polismyndigheten för verkställighet men som
ännu inte verkställts handläggs enligt äldre föreskrifter.
2004:286
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004.
2. En handling som godtagits som pass enligt äldre bestämmelser
skall godtas som pass för utlänning som rest in i landet före
ikraftträdandet och som därefter oavbrutet vistats här.
2006:12
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2006.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för tidsbegränsade
uppehållstillstånd som beviljats före den 15 november 2005.