Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1989:301 ·
Visa register
Smittskyddsförordning (1989:301)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1989-05-18
Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:859
Ikraft: 1989-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2004:255
Upphävd: 2004-07-01
1 § Termer och begrepp som används i denna förordning har samma
betydelse som i smittskyddslagen (1988:1472).
1 a § De smittsamma sjukdomar som skall anmälas enligt
föreskrifterna i 3 § tredje stycket och 22 § smittskyddslagen
(1988:1472) anges i bilaga A till denna förordning.
Vid fall av sjukdom som anges i A2 bilaga A skall anmälan även göras
till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet. Förordning (1995:1320).
2 § En anmälan enligt 20 eller 22 § smittskyddslagen (1988:1472) skall
göras skriftligen senast dagen efter den då läkaren fått vetskap om att
den undersökte har smittats. Beträffande sjukdomar som avses i 1.3
bilagan till smittskyddslagen skall dock anmälan göras senast sju dagar
efter sistnämnda dag.
3 § Om en läkare misstänker att flera patienter har smittats av samma
anmälningspliktiga sjukdom, skall läkaren, genom telefonsamtal eller på
annat liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta.
4 § En anmälan enligt 20 § smittskyddslagen (1988:1472) som gäller en
sjukdom som avses i 1.3 bilagan till nämnda lag skall, utöver vad som
föreskrivs i 21 § första stycket 3--5 smittskyddslagen, innehålla
uppgift om de två första och de fyra sista siffrorna i den smittades
personnummer och om hans hemortslän. Om den smittade vid infektion av
HIV tillhör en riskutsatt grupp, skall denna grupp anges i anmälan.
Några andra uppgifter om den smittades identitet får inte lämnas i
anmälan.
5 § Om en behandlande läkare i sitt arbete finner anledning anta att en
person har smittats av en samhällsfarlig sjukdom, skall läkaren på ett
lämpligt sätt underrätta denne om hans skyldighet att söka läkare för
undersökning. Om den underrättade låter sig undersökas av någon annan
läkare än den som har underrättat honom, skall han på ett godtagbart
sätt snarast visa för den underrättande läkaren att han har blivit
undersökt samt meddela denne resultatet av undersökningen.
Om den behandlande läkaren inte omgående och utan svårighet kan nå
personen med en underrättelse, skall läkaren omedelbart underrätta
smittskyddsläkaren enligt 26 § smittskyddslagen (1988:1472).
5 a § Bestämmelsen i 29 § smittskyddslagen (1988:1472) om skyldighet
att lämna uppgifter gäller om den som för smitta som anges i bilaga B
till denna förordning. Förordning (1995:1320).
6 § Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat berörd
socialnämnd, polismyndighet och frivårdsmyndighet enligt 30 §
smittskyddslagen (1988:1472), skall läkaren i det fall han har
överlämnat ärendet till en annan smittskyddsläkare meddela nämnda
myndigheter till vilken smittskyddsläkare ärendet har överlämnats.
Förordning (1990:1036).
7 § Staten svarar för kostnaderna för läkemedel som förskrivs av
en läkare utom landstingets hälso- och sjukvård och som behövs från
smittskyddssynpunkt vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom
av en patient, som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Staten svarar också för kostnaderna för undersökning samt vård
och behandling, dock inte läkemedel, av en patient som inte är
sjukförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring, om läkaren är
privat verksam och har ersättning enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning samt visar att han inte har kunnat få
betalt från patienten.
Ersättning för kostnader som avses i första och andra styckena
utbetalas av Socialstyrelsen Förordning (1993:1667).
8 § Smittskyddsinstitutet skall fortlöpande sammanställa
anmälningar till institutet enligt 20 och 22 §§ smittskyddslagen
(1988:1472) och med lämpliga mellanrum sända ut redogörelser för
dessa till berörda myndigheter, läkare och veterinärer.
Förordning (1993:458).
9 § Generalläkaren har tillsynen över smittskyddet inom
Försvarsmakten. Generalläkaren får efter samråd med
Socialstyrelsen meddela föreskrifter om undantag från
smittskyddslagens (1988:1472) tillämpning på Försvarsmakten, i
den mån föreskrifterna inte gäller tvångsåtgärd mot enskild.
Förordning (1994:659).
10 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag för läkare
vid mikrobiologiskt laboratorium från skyldigheten att göra anmälan
enligt 20 och 22 §§ smittskyddslagen (1988:1472) såvitt avser viss
sjukdom, viss uppgift i anmälan eller till vilka anmälan skall göras.
Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om frågor inom
smittskyddet som inte gäller vaccination. Förordning (1995:1320).
Övergångsbestämmelser
1993:1667
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för kostnader som har uppkommit
före ikraftträdandet.
Bilaga A
Smittsamma sjukdomar som skall anmälas enligt 22 §
smittskyddslagen (1988:1472)
A1 amöbainfektion
infektion av HTLV I
infektion av HTLV II
invasiv infektion av haemophilus influensae typ B
infektion av atypiska mykobakterier
malaria
methicillinresistent stafylococcus aureus
mässling
nefropathia epidemica
kikhosta
pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin
påssjuka
röda hund
stelkramp
vancomycinresistent enterococcus faecalis
vancomycinresistent enterococcus faecium
A2 botulism
campylobacterinfektion
giardiainfektion
enterhemorragiska escherichia coli serotyp O157
legionärssjuka
listerios
papegojsjuka
toxoplasmainfektion
trikinos
tularemi
yersiniainfektion
Förordning (1999:859).
Bilaga B
Samhällsfarliga sjukdomar för vilka det finns skyldighet att lämna
uppgift om smittbäraren enligt 29 § smittskyddslagen (1988:1472)
difteri
hepatit A
hepatit B
infektion av HIV (humant immunbristvirus)
kolera
pest
tuberkulos
tyfoidfeber
Förordning (1995:1320).