Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1988:1504 · Visa register
Förordning (1988:1504) om transportförmedling
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1988-12-15
Ändring införd: t.o.m. SFS 1992:1390
Ikraft: 1989-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:792
Upphävd: 1998-10-01
Inledande bestämmelser m. m. 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter för tillämpningen av lagen (1979:560) om transportförmedling. 2 § Ansökan om tillstånd till transportförmedling skall vara skriftlig. Den skall innehålla uppgift om sökandens namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och telefonnummer samt folkbokföringsort eller, för juridisk person, den ort där ledningen finns, om dessa uppgifter inte framgår av postadressen. Sökanden bör ge in sådana handlingar som kan visa att han är lämplig att driva verksamheten. Förordning (1991:796). 3 § Tillståndsmyndigheten skall inhämta yttrande om sökandens lämplighet från polismyndigheten på sökandens folkbokföringsort eller, om sökanden är en juridisk person, på den ort där företagets ledning finns. Yttrande behöver dock inte inhämtas om det är onödigt. Utöver vad som nu angetts får tillståndsmyndigheten begära in de ytterligare uppgifter som behövs för att pröva en ansökan om tillstånd till transportförmedling. Förordning (1991:796). Tillståndsmyndighetens beslut 4 § Ett tillstånd till transportförmedling skall innehålla uppgift om tillståndshavaren samt villkor som gäller för tillståndet. Den skall vidare innehålla upplysning om att tillståndet kan komma att återkallas, om de förutsättningar som gäller för tillståndet inte uppfylls. Underrättelseskyldighet 5 § En kopia av beslut om tillstånd till transportförmedling samt ändring eller återkallelse av ett sådant tillstånd skall sändas till polismyndigheten på den ort där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden är en juridisk person, den ort där företagets ledning finns. Förordning (1991:796). 6 § Om en länsstyrelse eller någon annan myndighet anser att det finns anledning att tilldela en tillståndshavare en varning eller återkalla hans tillstånd, skall detta anmälas till den länsstyrelse som har gett tillståndet. Om det finns anledning att anta att överträdelser har skett i verksamheten, skall länsstyrelserna och Vägverket anmäla detta till vederbörande polis- och åklagarmyndighet. Förordning (1992:1390). 7 § När en domstol har dömt någon som har tillstånd till transportförmedling för brott mot lagen (1979:560) om transportförmedling eller denna förordning eller när en högre rätt har avgjort ett mål i vilket en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet genast sändas till den länsstyrelse som har meddelat tillståndet. Bemyndiganden m. m. 8 § Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i lagen (1979:560) om transportförmedling och denna förordning inte skall tillämpas på sådana godstransporter som utförs endast inom ett visst begränsat område eller på en viss vägsträcka. Verkets beslut får överklagas hos regeringen. Förordning (1992:1390). Övrigt 8 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt 2 kap. 4 § lagen (1979:560) om transportförmedling. För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsfö rordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 3 tillämpas. Förordning (1992:369). 9 § Ett beslut enligt lagen (1979:560) om transportförmedling och enligt denna förordning gäller omedelbart. Ett beslut om återkallelse av ett tillstånd till transportförmedling gäller dock inte förrän det har vunnit laga kraft. Övergångsbestämmelser 1988:1504 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989. Genom förordningen upphävs förordningen (1979:872) om transportförmedling. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts med en bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.