Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1988:589 ·
Visa register
Lag (1988:589) om ersättning m. m. till riksdagens ledamöter
Departement: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1988-05-26
Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:1424
Ikraft: 1988-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1065
Upphävd: 1994-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § En ledamot av riksdagen är berättigad till ekonomiska förmåner
enligt denna lag. Förmånerna utgår inte för tid då en ledamot är
statsråd. Ej heller utgår förmånerna för tid då en ledamot av annat skäl
än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat laga förfall beviljats
ledighet under minst en månad i följd.
För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller samma
bestämmelser som för ledamot med de undantag som anges i 2 och 7 §§.
2 § Bestämmelserna i 3--12 och 28 a §§ tillämpas från och med den dag då
ledamoten tar plats i riksdagen till och med utgången av den månad då
uppdraget att vara ledamot upphör.
För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd
tillämpas 3--12 och 28 a §§ endast för tjänstgöringstiden.
Riksdagens förvaltningskontor får, då särskilda skäl föreligger, besluta
att bestämmelserna i 3--12 och 28 a §§ helt eller delvis skall tillämpas
för ersättare även för tid utöver tjänstgöringstiden.
Pension enligt denna lag utgår från och med den dag då rätten att
uppbära pension inträder till och med den dag då en månad förflutit
efter pensionstagarens död eller, om pensionsrätten upphör av annan
anledning, till och med utgången av den månad varunder rätten upphört.
Egenpension enligt denna lag får inte utgå samtidigt med arvode eller
inkomstgaranti. Lag (1989:424).
Arvode
3 § Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som Riksdagens
arvodesnämnd fastställer.
Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar arvodet till
statsministern.
Vid tillämpning av lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
arvodet anses som inkomst av anställning och ledamot anses som
arbetstagare. Lag (1993:1424).
4 § Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med tolv procent,
till ordförande i utskott med åtta procent och till vice ordförande i
utskott med fyra procent av ledamotsarvodet.
5 § Sjukpenning och föräldrapenning över garantinivån, som tillkommer
ledamot, uppbärs i den ordning som anges i 3 kap. 16 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring (arbetsgivarinträde).
6 § Beviljas en ledamot ledighet under mer än femton dagar i
följd av annat skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom och annat
laga förfall, görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och
med den sextonde dagen.
Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, görs
avdrag för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet i enlighet
med de bestämmelser om sjukavdrag som gäller för tjänstemän hos
staten. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och
tilläggsarvodet delat med antalet dagar i månaden.
Lag (1993:757).
Traktamente
7 § En ledamot som från sin bostad på hemorten har längre färdväg än 50
kilometer till riksdagshuset får för tid då riksmöte pågår, med undantag
för uppehåll i samband med jul och nyår, traktamente för varje påbörjat
dygn med en etthundrafemtiondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Detsamma gäller vid sammanträde eller annan
förrättning för riksdagen i Stockholm under tid då riksmöte inte pågår.
Om en ersättare, som inte kan beredas bostad i riksdagens hus, har
kostnader för övernattning som överstiger hälften av traktamentet för
dygn, kan förvaltningskontoret bevilja särskild ersättning härför. Lag
(1991:922).
8 § har upphävts genom lag (1991:922).
9 § Om en ledamot under frånvaro som är mindre än sexton dagar har
uppburit traktamente för hel dag på annan grund än enligt denna lag,
halveras traktamentet enligt 7 § första stycket för det eller de dygn
det andra traktamentet har uppburits.
Om en ledamot varit frånvarande mer än femton dagar i följd, halveras
traktamentet enligt 7 § första stycket för dygn från och med den första
dagen. Vid frånvaro mer än femton dagar i följd minskas traktamentet för
dygn till en fjärdedel från och med den sextonde dagen. Efter frånvaro
mer än nittio dagar i följd utgår inte längre något traktamente. Lag
(1991:923).
/r2/ Kostnadsersättning
10 § En ledamot är berättigad till kostnadsersättning som betalas årets
samtliga månader. Kostnadsersättningen för månad utgör 16 2/3 procent av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Talmannen och
vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för månad
med 5 procent av basbeloppet.
För ledamot som disponerar viss teknisk utrustning tillhörig riksdagen
minskas kostnadsersättningen enligt föreskrifter som meddelas av
riksdagens förvaltningskontor.
Efter frånvaro mer än nittio dagar i följd upphör kostnadsersättningen.
Då skall, om inte annat överenskoms mellan förvaltningskontoret och den
enskilda ledamoten, den tekniska utrustningen återställas.
/r2/ Reseförmåner
11 § Ledamot får anlita inrikes järnvägar och statliga busslinjer på
riksdagens bekostnad. Detsamma gäller för resor med reguljära
flyglinjer, om resan avser utövandet av uppdraget som riksdagsledamot.
12 § Riksdagens förvaltningskontor kan bestämma, enligt 29 §, att
ledamot på riksdagens bekostnad får anlita annat färdmedel än som anges
i 11 § och att ledamot äger åtnjuta traktamente vid resa med anledning
av uppdraget som riksdagsledamot.
/r2/ Egenpension
13 § Egenpensionsförmåner är ålders- och sjukpension.
Pensionsunderlaget utgörs vid varje tidpunkt av det arvode för månad som
utgår till en ledamot.
Talmannen erhåller förordnandepension med tillämpning av förordningen om
tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4). Vad som sägs i
förordningen (1984:1041) om förordnandepension m. m. om regeringen skall
i stället gälla riksdagens förvaltningskontor.
Utgår inte förordnandepension erhåller talmannen egenpension eller
inkomstgaranti enligt denna lag. Den tid varunder talmansuppdraget
innehafts jämställs därvid med tid som ledamot.
14 § För hel pension fordras att ledamoten fullgjort tolv riksdagsår
senast vid utgången av det riksdagsår varunder han fyller 65 år.
Då fråga är om sjukpension, inräknas utöver antalet uppnådda riksdagsår
även de år som återstår fram till utgången av det riksdagsår varunder
ledamoten fyller 65 år.
15 § Ledamot äger rätt till ålderspension om han fullgjort minst sex
riksdagsår senast vid utgången av det riksdagsår varunder han fyller 65
år.
Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor bevilja
ålderspension till en ledamot som inte uppfyller de villkor som
föreskrivs i första stycket.
Ålderspension utgår från och med den månad varunder ledamoten fyller 65
år eller från och med månaden efter den senare tidpunkt då uppdraget att
vara ledamot upphör.
Hel ålderspension utgör för månad 16 procent av pensionsunderlaget. För
ledamot som är född före år 1914 ökas procenttalet med 2,6 för varje år
han är född före år 1914.
Uppgår antalet riksdagsår inte till tolv utgår så stor del av hel
ålderspension som svarar mot antalet riksdagsår.
16 § Sjukpension utgår till en ledamot som frånträder sitt uppdrag på
grund av sjukdom som är varaktig eller kan antagas bli bestående
avsevärd tid.
Sjukpension utgår längst till och med månaden före den månad varunder
ledamoten fyller 65 år.
Hel sjukpension utgör för månad 65 procent av pensionsunderlaget.
Bestämmelserna i 15 § femte stycket äger motsvarande tillämpning på
sjukpension.
17 § Från sjukpension avdrages vad ledamoten är berättigad att uppbära i
form av sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning eller livränta enligt
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd, sjukpenning dock endast om den börjat utgå
vid pensionstillfället.
Utgår ej hel pension minskas avdrag i motsvarande mån som pensionen.
/r2/ Familjepension
18 § Familjepension utgår efter den som vid sin död var ledamot av
riksdagen eller berättigad till egenpension enligt 15 eller 16 §. Den
tillkommer efterlevande make, under förutsättning att äktenskapet
ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år, samt efterlevande barn som
inte fyllt 19 år.
Riksdagens förvaltningskontor kan bevilja skälig pension till frånskild
make ävensom till efterlevande make oaktat äktenskapet ingåtts senare än
som sagts i första stycket.
Familjepension utgår till efterlevande till talmannen med tillämpning av
förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd (SAVFS 1987:6 B4).
19 § Hel familjepension utgör för månad för en förmånsberättigad (make
eller barn) fem procent av pensionsunderlaget och för två eller flera
förmånsberättigade tio procent av pensionsunderlaget.
Om ledamoten var född före år 1914, skall för varje år han var född före
detta år de angivna procenttalen ökas med 1,04 för änka och med 0,26 för
varje barn. Ökning skall dock ske med 1,04 för ett barn, om ledamoten
inte efterlämnade änka.
Om mer än en förmånsberättigad finns, fördelas familjepensionen så att
make alltid erhåller vad som skolat utgå till en förmånsberättigad.
Mellan flera barn delas lika.
20 § Bestämmelserna i 13 § andra stycket, 14 § första stycket samt 15 §
femte stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om familjepension.
Vid fastställande av pension efter den som vid sin död var ledamot av
riksdagen eller uppbar sjukpension äger även 14 § andra stycket
motsvarande tillämpning.
21 § Rätten till familjepension upphör för make vid ingående av nytt
äktenskap.
/r2/ Inkomstgaranti
22 § En ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande
tjänstgöring är från och med den tidpunkt arvodet upphör berättigad till
inkomstgaranti enligt denna lag. Garantin gäller, med de begränsningar
som framgår av andra och tredje styckena, till ingången av den månad
varunder den ersättningsberättigade fyller 65 år. Om ledamoten åter tar
plats i riksdagen upphör garantin så länge uppdraget att vara ledamot
består.
För en ledamot som tjänstgjort kortare sammanhängande tid än sex år
gäller inkomstgarantin ett år.
För en ledamot som tjänstgjort minst sex år men inte uppnått 40 års
ålder då han lämnar riksdagen gäller inkomstgarantin i fem år.
Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor förlänga
den tid under vilken garantin utgår enligt andra eller tredje stycket
med högst ett år eller medge att även tjänstgöringstid som inte är
sammanhängande får tillgodoräknas. Vid ett sådant beslut kan garantin
bestämmas till ett lägre belopp.
23 § Hel inkomstgaranti utgör för månad under det första garantiåret för
den som har en sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år 80
procent av pensionsunderlaget enligt 13 § andra stycket och eljest 66
procent därav. För tid därefter utgår inkomstgarantin med följande
andelar av pensionsunderlaget i förhållande till ledamotens
tjänstgöringstid i riksdagen
66 procent efter minst 12 år
60,5 procent efter minst 11 år men ej 12 år
55 procent efter minst 10 år men ej 11 år
49,5 procent efter minst 9 år men ej 10 år
44 procent efter minst 8 år men ej 9 år
38,5 procent efter minst 7 år men ej 8 år
33 procent efter minst 6 år men ej 7 år.
24 § Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av
sjukbidrag och förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring under den tid inkomstgarantin utgår.
Inkomstgarantin minskas dessutom med följande inkomster.
1. Inkomst som är pensionsgrundande enligt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2. Sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte
beskattas i Sverige.
3. Kompletterande delpension.
4. Pension och livränta i andra fall än som avses i första stycket.
Minskningen på grund av inkomster som avses i andra stycket beräknas som
en tolftedel av skillnaden mellan å ena sidan 65 procent av inkomsten
beräknad per kalenderår och å andra sidan ett belopp som svarar mot två
gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
gäller för det år inkomstgarantin avser. Om inkomstgarantin inte utgår
under hela kalenderåret skall vid minskningen endast medräknas inkomster
och delar av basbelopp som hänför sig till tid då inkomstgarantin utgår.
Minskningen fördelas därvid på det antal kalendermånader under vilka
garantin utgår.
Om hel inkomstgaranti inte utgår avkortas minskningen i motsvarande mån.
25 § Ett efterlevandeskydd utgår efter den som vid sin död var
berättigad till inkomstgaranti i annat fall än som avses i 22 § andra
stycket. Skyddet tillkommer efterlevande barn som inte fyllt 19 år. Om
särskilda omständigheter föreligger kan riksdagens förvaltningskontor
bevilja efterlevandeskydd även till efterlevande make.
Efterlevandeskyddet utgör för månad för en förmånsberättigad fem procent
av pensionsunderlaget och för två eller flera förmånstagare sammantaget
tio procent av pensionsunderlaget. Beloppet fördelas lika mellan flera
förmånstagare.
Utgår inte hel inkomstgaranti reduceras efterlevandeskyddet i
motsvarande mån.
Ett beslut om efterlevandeskydd till make kan omprövas.
26 § Den som vill komma i åtnjutande av inkomstgaranti eller
efterlevandeskydd skall göra ansökan hos riksdagens förvaltningskontor.
Inkomstgaranti kan inte utgå för längre tid tillbaka än sex månader före
ansökningsmånaden. Efterlevandeskydd kan inte utgå för längre tid
tillbaka än två år före ansökningsmånaden.
/r2/ Grupplivförsäkring
27 § Ledamöterna är grupplivförsäkrade på riksdagens bekostnad.
28 § har upphävts genom lag (1991:922).
/r2/ Sjukvårdsförmåner
28 a § Riksdagsledamot har rätt till sjukvårdsförmåner motsvarande dem
som tillkommer tjänsteman inom den inre riksdagsförvaltningen. Lag
(1989:424).
/r2/ Tillämpningsföreskrifter m. m.
29 § Riksdagens förvaltningskontor meddelar tillämpningsföreskrifter
till denna lag.
Övergångsbestämmelser
1988:589
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 då ersättningsstadgan
(1971:1197) för riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
2. Den som vid lagens ikraftträdande är ledamot eller ersättare för
ledamot eller beviljats pension på grund av uppdrag som ledamot eller
ersättare för ledamot skall fortfarande omfattas av äldre bestämmelser
om pension, dock att ålderspension som utges med tillämpning av
bestämmelserna i 14--17 §§ ersättningsstadgan (1971:1197) skall beräknas
till det högre belopp som följer av bestämmelserna i 15 § nya lagen.
3. Den nya lagens bestämmelser om inkomstgaranti tillämpas för den som
den 1 juli 1988 var ledamot eller ersättare om han senast trettio dagar
efter det att uppdraget att vara ledamot eller ersättare upphört avgett
en skriftlig förklaring till riksdagens förvaltningskontor att han
önskar omfattas av bestämmelserna om inkomstgaranti i stället för den
gamla lagens bestämmelser om visstidspension.
1991:922
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.
För tiden den 1 januari--den 28 februari 1991 skall traktamente
utgå med samma belopp som gällde vid utgången av år 1990.
1991:923
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. De nya bestämmelserna
tillämpas dock för tid från och med den 1 mars 1991.
1993:757
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna i 6 § i sin
nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 april 1993.
1993:1424
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1993:147)
om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om
ersättning m. m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
2. Om beslut enligt 3 § första stycket inte föreligger vid den
tidpunkt då underlag för utbetalning av ledamotsarvode senast
måste finnas, skall ledamotsarvodet för den månaden betalas med
23 425 kronor. Beloppet skall räknas av från det högre belopp som
Riksdagens arvodesnämnd kan komma att fastställa för samma månad.