Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1988:350 · Visa register
Förordning (1988:350) om tillämpning av en konvention den 21 februari 1985 mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet;
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1988-05-26
Övrigt: Bilaga 3 finns inte med här.
Ikraft: 1988-07-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2005:336
Upphävd: 2005-06-01
Den konvention mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet som har undertecknats den 21 februari 1985 jämte slutprotokoll samt en samma dag undertecknad överenskommelse om tillämpning av konventionen skall gälla här i riket från och med den 1 juli 1988. Konventionen, slutprotokollet och tillämpningsöverenskommelsen bifogas denna förordning som bilagorna 1--3. Med behörig myndighet i artiklarna 8, 9 och 34 i konventionen avses för Sveriges del riksförsäkringsverket. Bilaga 1 Konvention mellan Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg om social trygghet Konungariket Sverige och Storhertigdömet Luxemburg, vilka önskar reglera sina förbindelser på den sociala trygghetens område, har beslutat att ingå en konvention om social trygghet och har i detta syfte utsett följande personer som sina befullmäktigade ombud: Konungariket Sverige, Kaj Sundberg, Sveriges Ambassadör Storhertigdömet Luxemburg, Jacques Poos, Minister för Utrikes Ärenden, Utrikeshandel samt Utvecklingssamarbete Benny Berg, Socialminister Efter att ha utväxlat sina fullmakter, vilka befunnits vara i god och behörig ordning, har ombuden enats om följande bestämmelser: AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 1. I och för tillämpningen av denna konvention a) betecknar "Luxemburg" Storhertigdömet Luxemburg och "Sverige'' Konungariket Sverige, b) innefattar uttrycket "lagstiftning" de lagar, förordningar och kungörelser, som behandlar de i artikel 2 första stycket avsedda grenarna av det sociala trygghetssystemet, c) betecknar uttrycket "behörig myndighet" i) vad beträffar Luxemburg arbets- och socialförsäkringsministeriet och, vad gäller familjebidrag, familjeministeriet, ii) vad beträffar Sverige regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, d) betecknar uttrycket "försäkringsorgan" det organ eller den myndighet som har till uppgift att, helt eller delvis, tillämpa de lagar, som åsyftas i artikel 2, första stycket, e) betecknar uttrycket "behörigt försäkringsorgan" det försäkringsorgan som enligt tillämplig lagstiftning är behörigt, f) innebär uttrycket "försäkringsperioder" avgiftsperioder, anställningsperioder respektive perioder för utövande av förvärvsverksamhet samt bosättningsperioder, i den mån de definieras eller godtas som försäkringsperioder av den lagstiftning, enligt vilken de fullgjorts. Häri inräknas de kalenderår för vilka den svenska försäkringen tillgodoräknar pensionspoäng för tilläggspension på grund av en verksamhet som utövats under det aktuella året eller under en del av nämnda år, g) betecknar uttrycken "bidrag", "pensioner" och "livräntor" alla bidrag, pensioner och livräntor, innefattande alla däri ingående delar som utges av allmänna medel, såväl som alla höjningar och tillägg, liksom de engångsbelopp som kan ersätta pensioner eller räntor, och de utbetalningar som innebär återbetalning av socialförsäkringsavgifter, h) används uttrycket "familjebidrag" om de periodiska kontantförmåner som utbetalas uteslutande i förhållande till barnens antal och ålder, i) förstås med uttrycket "familjemedlemmar" de personer som definieras som eller godtas som familjemedlemmar eller anses som medlemmar av hushållet av den lagstiftning, enligt vilken bidrag utbetalas, eller, i det fall som avses i artikel 12, enligt den fördragsslutande stats lagstiftning på vars territorium de vistas. 2. Övriga uttryck i denna konvention har den betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen. Artikel 2 1. Denna konvention tillämpas A. i Luxemburg på de lagar som behandlar a) sjuk- och moderskapsförsäkring, b) försäkring mot olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, c) pensionsförsäkring, inräknat tilläggsförsäkring för gruvarbetare, metallarbetare och yrkeschaufförer, d) familjebidrag, e) arbetslöshetsersättning, B. i Sverige på de lagar som behandlar a) sjukförsäkring, inräknat föräldraförsäkring, b) försäkring mot olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, c) folkpension, d) allmän tilläggspension, e) allmänna barnbidrag, f) arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. 2. Denna konvention är likaledes tillämplig på alla lagar eller förordningar som modifierar eller kompletterar de i denna artikels första stycke uppräknade lagarna. Dock tillämpas konventionen ej på a) lagar eller författningar, som behandlar nya områden för den sociala tryggheten, om inte de fördragsslutande staterna kommer överens härom, b) lagar eller författningar som utsträcker nuvarande regleringar till att gälla nya kategorier av förmånstagare annat än om den berörda staten avstår från att underrätta den andra statens regering om att den motsätter sig utvidgningen inom tre månader räknat från offentliggörandet av nämnda åtgärder. 3. Konventionen tillämpas icke på system för social eller medicinsk hjälp eller på speciella system för statsanställda eller personer som behandlas som sådana. Artikel 3 Om ej annat bestäms, är denna konvention tillämplig på personer, som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna och som är medborgare i en av dessa stater, ävensom på deras familjemedlemmar och efterlevande. Artikel 4 Om ej annat bestäms, är de medborgare i en av de fördragsslutande staterna, på vilka denna konvention är tillämplig, underkastade de skyldigheter och berättigade till de förmåner som behandlas i de i artikel 2 nämnda lagarna, på samma villkor som den andra statens medborgare. Artikel 5 1. Om ej annat bestäms i denna konvention får kontantförmåner som utgår till invalider, åldringar eller efterlevande, livräntor som utgår med anledning av olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar samt de engångsbidrag som ges till efterlevande med stöd av en fördragsslutande stats lagstiftning ej bli föremål för någon som helst minskning, ej heller förändring, tillfällig indragning, definitiv indragning eller konfiskation, på grund av att förmånstagaren är bosatt på den andra statens territorium. 2. De i föregående stycke behandlade förmåner som en fördragsslutande stat är skyldig att utbetala, utges till de medborgare i den andra staten som är bosatta på en tredje stats territorium på samma villkor och i samma omfattning som till i den första statens där bosatta medborgare. Artikel 6 De bestämmelser, som en fördragsslutande stats lagstiftning kan innehålla om minskning eller bortfall av en förmån när den sammanfaller med andra socialförsäkringsförmåner eller med andra inkomster eller på grund av utövandet av förvärvsverksamhet gäller mot förmånstagaren även i fråga om förmåner som erhållits enligt lagstiftningen i den andra staten och i fråga om inkomster som förvärvats eller en förvärvsverksamhet som utövats på den andra statens territorium. AVDELNING II. BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING Artikel 7 Med förbehåll för artiklarna 8 och 9 avgörs vilken lagstiftning som är tillämplig i enlighet med följande regler: a) personer som utövar förvärvsverksamhet på en fördragsslutande stats territorium omfattas av den statens lagstiftning, b) personer som varaktigt utövar förvärvsverksamhet ombord på ett fartyg, som för en fördragsslutande stats flagga, omfattas av den statens lagstiftning. Artikel 8 1. En arbetstagare eller därmed likställd person, som är anställd hos ett företag med ett driftsställe inom en av de fördragsslutande staternas territorier, vid vilket han regelmässigt är sysselsatt och som utsänds av detta företag till den andra fördragsslutande statens territorium för att där utföra arbete för företagets räkning, förblir underställd den första statens lagstiftning som om han fortsatt att vara sysselsatt inom dess territorium, under förutsättning att tiden för det arbete han skall utföra ej förutses överstiga tolv månader och att han inte sänts ut som ersättare för en annan arbetstagare, vars utsändningsperiod nått sitt slut. 2. Om arbetets varaktighet på grund av oförutsedda omständigheter förlängs till att omfatta mer än tolv månader, förblir den första statens lagstiftning tillämplig under en ny tolvmånadersperiod, förutsatt att den behöriga myndigheten i den fördragsslutande stat till vilkens territorium arbetstagaren är utsänd, eller ett av denna myndighet utsett organ, har samtyckt härtill före den första tolvmånadersperiodens utgång. 3. En arbetstagare som i enlighet med de föregående styckena omfattas av svensk lagstiftning anses i detta hänseende som bosatt i Sverige. Detsamma gäller de i artikel 7 b) i denna konvention nämnda personerna. Artikel 9 1. De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter kan, till förmån för vissa försäkrade eller vissa kategorier av försäkrade, komma överens om avvikelser från bestämmelserna i artikel 7. 2. Om utsändningstiden till den ena fördragsslutande statens territorium överstiger den tid som avses i artikel 8, andra stycket, i denna konvention, kan de båda fördragsslutande staternas behöriga myndigheter komma överens om att vidmakthålla tillämpningen av den utsändande statens lagstiftning under en tid som myndigheterna bestämmer. 3. Bestämmelserna i artikel 8, tredje stycket, är tillämpliga på de i förevarande artikel avsedda fallen. Artikel 10 Bestämmelserna i artikel 8 och artikel 9, andra stycket, i denna konvention är tillämpliga oberoende av de avsedda arbetstagarnas medborgarskap. AVDELNING III. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER MED AVSEENDE PÅ OLIKA KATEGORIER AV FÖRMÅNER Kapitel 1. Sjukdom och moderskap Artikel 11 När en person i följd eller växelvis har varit underställd de två fördragsslutande staternas lagstiftningar, läggs de enligt de båda lagstiftningarna fullgjorda försäkringsperioderna samman för förvärv, bibehållande eller återvinnande av förmåner, såvida de icke sammanfaller. Artikel 12 1. Den som är bosatt på en fördragsslutande stats territorium och som har rätt till vårdförmåner enligt nämnda stats lagstiftning, åtnjuter vid tillfällig vistelse inom den andra fördragsslutande statens territorium vårdförmåner om hans tillstånd gör det nödvändigt att sådana förmåner omedelbart tillhandahålls. 2. Förmånerna utges av den tillfälliga vistelseortens försäkringsorgan enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, framför allt vad beträffar förmånernas omfattning och sättet på vilket de utges. Artikel 13 Familjemedlemmar till en person som är ansluten till ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat åtnjuter vårdförmåner när de är bosatta inom den andra statens territorium, som om denna person var ansluten till försäkringsorganet på bosättningsorten. Omfattningen, tidrymden och sättet för utgivande av dessa förmåner bestäms i enlighet med den lagstiftning, som detta försäkringsorgan tillämpar. Artikel 14 1. De arbetstagare, som avses i artikel 8 och artikel 9, andra stycket, i denna konvention, och deras medföljande familjemedlemmar åtnjuter vårdförmåner under hela sin vistelse inom den stats territorium vars lagstiftning de ej är omfattade av. 2. Med avvikelse från föregående stycke gäller att arbetstagare, som utsänts från Sverige till Luxemburg och som behandlas i artikel 9 i denna konvention, har rätt till fortsatt försäkring i den nationella sjukförsäkringskassan för arbetare, för att erhålla vårdförmåner enligt luxemburgsk lag för sig själva och sina medföljande familjemedlemmar. Artikel 15 1. Kontantförmåner i anledning av sjukdom eller moderskap, som skall utgå i enlighet med en fördragsslutande stats lagstiftning, utbetalas även när förmånstagaren vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium. 2. Kontantförmånerna utbetalas direkt av det behöriga försäkringsorgan, till vilket förmånstagaren är ansluten. Artikel 16 1. Den som samtidigt uppbär pension eller livränta enligt bägge fördragsslutande staternas lagstiftning, åtnjuter för sin egen och för sina familjemedlemmars del vårdförmåner i överensstämmelse med lagstiftningen i den stat, på vilkens territorium han är bosatt och på bekostnad av den statens institution. 2. Den som uppbär pension eller livränta på grund av lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna och är bosatt på den andra statens territorium, åtnjuter för sin och sina familjemedlemmars räkning vårdförmåner i överensstämmelse med lagstiftningen i den stat, inom vars territorium han är bosatt. Om förmånstagaren till en pension, som utgår på grund av den svenska lagstiftningen, är bosatt i Luxemburg har han rätt till fortsatt försäkring vid den nationella sjukförsäkringskassan för arbetare. Avgifterna för denna försäkring bestäms på grundval av de regler som är tillämpliga på personer som uppbär pension enligt luxemburgsk lagstiftning. Artikel 17 De vårdförmåner som tillhandahålls enligt bestämmelserna i detta kapitel ger ej upphov till ersättning mellan berörda försäkringsorgan. Kapitel 2. Olycksfall i arbete och arbetssjukdomar Artikel 18 1. Den som på grund av olycksfall i arbete eller arbetssjukdom har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat, åtnjuter om han vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium vårdförmåner som utges av försäkringsorganet på vistelseorten enligt reglerna i den lagstiftning som organet tillämpar. 2. Andra kontantförmåner på grund av arbetsskadeförsäkring än livräntor, som utbetalas i enlighet med lagstiftningen i en fördragsslutande stat, utbetalas likaledes när förmånstagaren vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium. De utges direkt av det behöriga försäkringsorgan, till vilket förmånstagaren är ansluten. 3. Bestämmelserna i första och andra styckena i denna artikel är tillämpliga även på personer, vilka råkat ut för olycksfall i arbete eller arbetssjukdomar som skall ersättas enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat, och som är bosatta eller bosätter sig inom den andra fördragsslutande statens territorium. Artikel 19 1. Vårdförmåner som utgår enligt artikel 18 i denna konvention skall föranleda ersättning från de behöriga försäkringsorganen till de försäkringsorgan som har utgivit förmånerna. 2. I första stycket åsyftade ersättningar bestäms och betalas i enlighet med vad som bestäms genom den administrativa överenskommelse som avses i artikel 34 i denna konvention. 3. De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter kan komma överens om att avstå från ersättningar mellan de försäkringsorgan som lyder under dem. Artikel 20 Om, när det gäller att i enlighet med den ena fördragsslutande statens lagstiftning uppskatta den invaliditetsgrad, som blivit följden av olycksfall i arbete eller arbetssjukdom, denna lagstiftning uttryckligen eller underförstått förutsätter att även olycksfall i arbete eller yrkessjukdomar som inträffat tidigare skall beaktas, gäller detta likaledes de olycksfall i arbete och arbetssjukdomar som inträffat tidigare under den andra fördragsslutande statens lagstiftning, som om de hade inträffat under den första statens lagstiftning. Artikel 21 1. När den som råkat ut för en arbetssjukdom har utövat en verksamhet, vilken kunnat orsaka ifrågavarande sjukdom i båda de fördragsslutande staterna, utbetalas de förmåner, på vilka den sjuke eller hans efterlevande kan göra anspråk, endast i enlighet med lagstiftningen i den stat, inom vars territorium denna verksamhet senast har utövats, förutsatt att personen i fråga uppfyller de förutsättningar som uppställs i denna lagstiftning, när så erfordras med hänsynstagande till bestämmelserna i andra stycket. 2. Om beviljandet av arbetssjukdomsförmåner på grundval av en fördragsslutande stats lagstiftning förutsätter att den aktuella sjukdomen första gången har blivit medicinskt fastställd inom den statens territorium, anses denna förutsättning uppfylld om sjukdomen första gången har konstaterats inom den andra fördragsslutande statens territorium. Artikel 22 I fall av försämring av en arbetssjukdom tillämpas, om någon som åtnjuter eller åtnjutit ersättning för arbetssjukdomen på grund av lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna hävdar sin rätt till ersättning enligt den andra statens lagstiftning för arbetssjukdom av samma slag, följande regler: a) om personen inom denna senare stats territorium ej har haft sysselsättning, som kan anses ha framkallat eller förvärrat arbetssjukdomen, åligger det den förra statens behöriga försäkringsorgan att svara för utbetalningen av förmåner med beaktande av försämringen i enlighet med bestämmelserna i den lagstiftning som försäkringsorganet tillämpar, b) om personen inom den senare statens territorium har haft en sådan sysselsättning, åligger det den första statens behöriga försäkringsorgan att svara för förmånerna utan beaktande av försämringen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som det försäkringsorganet tillämpar. Den andra statens behöriga försäkringsorgan skall till personen utge ett tillägg, vars belopp bestäms i enlighet med lagstiftningen i den staten och som skall motsvara skillnaden mellan det förmånsbelopp, som skall utgå efter försämringen och det förmånsbelopp, som skulle ha utgått före försämringen. Kapitel 3. Invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) Del 1. Utgivande av förmåner vid tillämpning av luxemburgsk lagstiftning Artikel 23 1. När en försäkrad i följd eller växelvis har varit omfattad av lagstiftningen i de två fördragsslutande staterna läggs de försäkringsperioder eller därmed likställda perioder, som har fullgjorts, samman för erhållande, bibehållande eller återvinnande av rätten till förmåner, under förutsättning att de ej avser samma tid. 2. I den mån ej annat följer av bestämmelserna i tredje stycket i denna artikel skall med luxemburgska försäkringsperioder jämställas försäkringsperioder som fullgjorts enligt den svenska lagstiftningen om allmän tilläggspension och sådana bosättningsperioder före år 1960, för vilka taxerats till inkomstskatt. 3. När luxemburgsk lagstiftning för beviljandet av vissa förmåner kräver att försäkringsperioderna skall ha fullgjorts inom ett särskilt yrke läggs endast de perioder samman, som under svensk lagstiftning fullgjorts inom samma yrke eller, i förekommande fall, samma sysselsättning. Om en person oaktat hänsyn tas till på detta sätt fullgjorda perioder ej uppfyller kraven för att erhålla de nämnda förmånerna, beaktas dessa perioder för beviljandet av förmåner enligt allmänna bestämmelser. Artikel 24 1. Pensionerna räknas ut och utbetalas i enlighet med bestämmelserna i luxemburgsk lagstiftning men med iakttagande av bestämmelserna i andra--fjärde styckena. 2. Barntillägget och det tillägg, som i vissa fall utgår för att uppfylla lagstiftningen om minimipensioner, utgår i samma utsträckning som den fasta del som finansieras av staten och kommunerna. 3. När svensk tilläggspension som har beräknats med beaktande av antagandepoäng skall utfalla, utges de speciella tilläggen för invaliditet eller för för tidig död med belopp som svarar mot förhållandet mellan de försäkringsperioder, som fullgjorts under luxemburgsk lagstiftning innan risken realiserats och den totala längden på de försäkringsperioder, som fullgjorts innan risken realiserats under de båda fördragsslutande staternas lagstiftning, och i fall av tillämpning av artikel 30 i denna konvention i förhållande till den totala längden av de försäkringsperioder till vilka hänsyn tagits för att ge rätt till förmånen. Däremot skall de speciella tilläggen utgå i sin helhet när den svenska tilläggspensionen ej omfattar antagandepoäng. 4. De försäkringsperioder, som fullgjorts enligt luxemburgsk lagstiftning av svenska medborgare som ej varit bosatta inom luxemburgskt territorium, likställs med bosättningsperioder för beräkningen av den fasta delen av den luxemburgska pensionen. Artikel 25 Om den totala längden av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt luxemburgsk lagstiftning ej uppgår till ett år, är det behöriga luxemburgska försäkringsorganet ej skyldigt att bevilja förmåner på grund av dessa perioder annat än om en rätt till förmåner enbart på grund av dessa perioder föreligger enligt den lagstiftning, som försäkringsorganet tillämpar. Del 2. Utgivande av förmåner vid tillämpning av svensk lagstiftning Artikel 26 1. Luxemburgska medborgare som ej uppfyller de krav för rätt till folkpension som enligt svensk lag är tillämpliga på dem har, vare sig de är bosatta i Sverige eller ej, rätt till folkpension beräknad i enlighet med de bestämmelser som tillämpas på i utlandet bosatta svenska medborgare. 2. Handikappersättning som ej utgår som tillägg till folkpension, vårdbidrag för handikappade barn, pensionstillskott och inkomstprövade pensionsförmåner utbetalas till luxemburgska medborgare, förutsatt att de är bosatta i Sverige och med tillämpning av reglerna i första stycket. Artikel 27 För medborgare i en av de fördragsslutande staterna som ej har fullgjort de svenska försäkringsperioder som krävs för erhållande av rätt till folkpension i enlighet med de regler som är tillämpliga på svenska medborgare som är bosatta utanför Sverige, tas hänsyn till de försäkringsperioder som fullgjorts i enlighet med luxemburgsk lagstiftning under förutsättning att de ej sammanfaller med svenska försäkringsperioder. Artikel 28 1. Denna konvention berör ej de övergångsbestämmelser i den svenska lagstiftningen, som gäller beräkningen av folkpensioner för vissa personer födda före år 1930. 2. Artikel 5 i denna konvention är ej tillämplig på de bestämmelser i den svenska lagstiftningen, som gäller beviljandet av folkpension för svenska medborgare bosatta utanför Sverige. Artikel 29 1. Luxemburgska medborgare tillerkänns ej några pensionspoäng för tilläggspension annat än på grund av yrkesverksamhet som utövats under bosättning i Sverige eller på grund av anställning ombord på svenskt handelsfartyg. 2. Har försäkringsperioder fullgjorts både inom ramen för den svenska tilläggspensionen och det luxemburgska systemet för pensionsförsäkring läggs perioderna, för såvitt de ej sammanfaller, samman i den mån det behövs för erhållande av rätt till tilläggspension. I detta hänseende motsvarar tolv månader, som fullgjorts inom ramen för den luxemburgska försäkringen, ett kalenderår för vilket pensionspoäng har tillgodoräknats. 3. Vid beräkningen av svensk tilläggspension beaktas endast perioder, vilka fullgjorts enligt svensk lagstiftning. 4. Denna konvention berör ej den svenska lagstiftningens övergångsbestämmelser gällande beräkning av tilläggspension för personer, födda före år 1924. Del 3. Gemensam bestämmelse Artikel 30 När en person ej är berättigad till förmåner enbart på grundval av försäkringsperioder, som fullgjorts i de två fördragsslutande staterna, tas beträffande förvärv, bibehållande eller återvinnande av rätt till förmåner hänsyn även till de försäkringsperioder, som han fullgjort i en tredje stat, med vilken båda de fördragsslutande staterna är förbundna genom ett internationellt socialförsäkringsavtal som förutser sammanläggning av försäkringsperioder. Kapitel 4. Familjeförmåner Artikel 31 Personer som omfattas av lagstiftningen i en fördragsslutande stat har rätt att för barn som är bosatta inom den andra fördragsslutande statens territorium erhålla familjeförmåner enligt den senare statens lagstiftning. Dessa förmåner utges av försäkringsorganet på barnens bosättningsort enligt bestämmelserna i den lagstiftning som detta försäkringsorgan tillämpar. Kapitel 5. Arbetslöshet Artikel 32 1. Om lagstiftningen i en fördragsslutande stat gör erhållandet, upprätthållandet eller återvinnandet av rätten till förmåner beroende av fullgörandet av försäkringsperioder eller sysselsättningsperioder skall det försäkringsorgan som tillämpar denna lagstiftning så långt det behövs ta hänsyn till de försäkringsperioder eller sysselsättningsperioder som fullgjorts under den andra fördragsslutande statens lagstiftning, som om fråga var om försäkrings- eller sysselsättningsperioder som fullgjorts under den första statens lagstiftning. Den fördragsslutande stat, vars lagstiftning gör erhållandet av rätten till bidrag beroende av fullgörandet av försäkringsperioder, är ej pliktig att ta hänsyn till de i den andra staten fullgjorda anställningsperioderna annat än under förutsättning att dessa perioder skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts under den andra statens lagstiftning. 2. Tillämpningen av bestämmelserna i denna artikels första stycke förutsätter att personen i fråga senast har omfattats av den fördragsslutande stats lagstiftning, enligt vilken förmånerna yrkas samt att han har utövat förvärvsverksamhet i enlighet med denna lagstiftning åtminstone fyra veckor under de senaste tolv månaderna före framställningen. Har en anställning utan arbetstagarens förvållande upphört innan fyra veckor gått skall, om anställningen var avsedd att vara längre tid, första stycket likväl tillämpas. Artikel 33 I fall då bestämmelserna i artikel 32 i denna konvention är tillämpliga skall det behöriga försäkringsorganet, vid fastställandet av ersättningstidens längd, i mån av behov ta hänsyn till den tid för vilken förmåner har utgetts av försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten under de senaste tolv månaderna före ansökan om förmåner. AVDELNING IV. DIVERSE BESTÄMMELSER Artikel 34 De behöriga myndigheterna a) vidtar alla nödvändiga administrativa åtgärder för tillämpningen av denna konvention, b) utväxlar alla upplysningar om de åtgärder som vidtagits för tillämpningen, c) utväxlar alla upplysningar rörande förändringar i sina lagstiftningar, som kan antas påverka tillämpningen av konventionen, d) utfärdar gemensamt formulär till de blanketter och intyg som är nödvändiga för tillämpningen. Artikel 35 För tillämpningen av denna konvention skall de myndigheter och försäkringsorgan som har att verkställa dess bestämmelser, bistå varandra och handla som om fråga var om tillämpning av deras egen lagstiftning. Det administrativa biträde som dessa myndigheter och försäkringsorgan ger varandra är i princip kostnadsfritt. Dock kan de fördragsslutande staternas behöriga myndigheter besluta om ersättning för vissa kostnader. Artikel 36 1. De fördragsslutande staterna skall ge varandra bistånd vad beträffar uppbörden av socialförsäkringsavgifter, som skall betalas till ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat av en gäldenär som befinner sig på den andra fördragsslutande statens territorium. 2. Sättet för tillämpningen av första stycket bestäms, i mån av behov, i den administrativa överenskommelse som avses i artikel 34 i denna konvention. Artikel 37 1. Har i en fördragsslutande stats lagstiftning föreskrivits befrielse från eller nedsättning av stämpelavgifter, rättegångsavgifter eller registreringsavgifter för de inlagor eller dokument, som skall inges enligt denna stats lagstiftning, skall befrielsen eller nedsättningen även avse de inlagor och dokument, som skall inges i enlighet med den andra fördragsslutande statens lagstiftning eller denna konvention. 2. Handlingar, bevis och inlagor av vad slag de vara må, som skall företes i och för denna konventions tillämpning, behöver ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär myndighet eller beläggas med stämpelavgift. Artikel 38 Skrivelser avseende denna konventions tillämpning, som inges till organ, myndigheter eller domstolar, som handhar frågor om social trygghet i en fördragsslutande stat, avfattas på svenska, franska, engelska eller tyska. Artikel 39 Ansökningar, framställningar eller besvär, som i och för tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning inom viss tid skall inges till en myndighet, ett försäkringsorgan eller en domstol i denna stat, skall tas upp till prövning om de inom samma tid inges till motsvarande myndighet, försäkringsorgan eller domstol i den andra fördragsslutande staten. I sådant fall skall den myndighet, det försäkringsorgan eller den domstol, hos vilken ärendet har anhängiggjorts, utan dröjsmål överlämna dessa ansökningar, framställningar eller besvär till den förstnämnda statens behöriga myndighet, försäkringsorgan eller domstol. Detta kan ske antingen direkt eller genom förmedling av de båda staternas behöriga myndigheter. Artikel 40 Har en fördragsslutande stats försäkringsorgan med anledning av denna konvention att utge kontantförmåner till förmånstagare som befinner sig inom den andra fördragsslutande statens territorium, erlägger det giltig betalning i den förra statens valuta. När försäkringsorganen har att utge penningbelopp till försäkringsorgan inom den andra fördragsslutande statens territorium åligger det dem att erlägga betalning i den senare statens valuta. Artikel 41 1. Varje tvist som kan uppstå mellan de fördragsslutande staterna beträffande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention skall bli föremål för direkta förhandlingar mellan de fördragsslutande staternas behöriga myndigheter. 2. Om tvisten ej kan lösas inom en tidsperiod av sex månader från den tidpunkt, då de i denna artikels första stycke föreskrivna förhandlingarna påbörjats, skall den hänskjutas till en skiljenämnd, vars sammansättning och arbetsordning de fördragsslutande staterna gemensamt beslutar om. Skiljenämnden skall avgöra tvisten i enlighet med denna konventions grundläggande principer och anda. Dess beslut är bindande och definitiva. Artikel 42 1. När en fördragsslutande stats försäkringsorgan till en förmånstagare har utgivit förmåner till belopp, som överstiger det, till vilket denne har rätt, kan detta försäkringsorgan, under de förutsättningar och inom de gränser som framgår av den lagstiftning, som försäkringsorganet tillämpar, begära att den andra fördragsslutande statens försäkringsorgan, som har att utge förmåner till denna förmånstagare, skall innehålla en summa, som motsvarar vad denne erhållit för mycket av det belopp, som försäkringsorganet utger till nämnda förmånstagare. Det senare försäkringsorganet gör avdraget på de villkor och inom de gränser, som gäller enligt den lagstiftning försäkringsorganet i fråga tillämpar, som om fråga var om ett belopp som organet självt hade utbetalat. Försäkringsorganet skall överföra det sålunda innehållna beloppet till det försäkringsorgan som har en fordran på förmånstagaren. 2. När en fördragsslutande stats försäkringsorgan har utgivit förskott för en period, under vilken förmånstagaren hade rätt att erhålla motsvarande förmåner på grund av den andra fördragsslutande statens lagstiftning, kan detta försäkringsorgan uppmana den andra statens försäkringsorgan att innehålla ett belopp, motsvarande nämnda förskott, av det belopp som försäkringsorganet är skyldigt att utge till förmånstagaren för samma period. Det senare försäkringsorganet gör avdraget på de villkor och inom de gränser som gäller enligt den lagstiftning som försäkringsorganet tillämpar och överför det sålunda innehållna beloppet till det försäkringsorgan som har fordran på förmånstagaren. 3. När någon har erhållit socialhjälp inom en fördragsslutande stats territorium under en period då personen i fråga hade rätt att erhålla förmåner på grund av den andra fördragsslutande statens lagstiftning, kan det organ som har utgivit socialhjälpen, om organet har rätt till återbetalning av den förmån som utgått till förmånstagaren, begära att den andra fördragsslutande statens försäkringsorgan som skall utbetala förmåner till ifrågavarande person innehåller ett belopp, motsvarande kostnaderna för den socialhjälp som under nämnda period har beviljats, av det belopp som försäkringsorganet utbetalar till nämnda person. Det senare försäkringsorganet gör avdraget på de villkor och inom de gränser som gäller enligt den lagstiftning, som försäkringsorganet tillämpar, och överför det sålunda innehållna beloppet till det organ som har fordran på förmånstagaren. AVDELNING V. ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 43 1. Denna konvention ger inga rättigheter till utbetalning av förmån för perioder före konventionens ikraftträdande. 2. Varje försäkringsperiod, som före denna konventions ikraftträdande fullgjorts enligt en av de fördragsslutande staternas lagstiftning, skall tas i beaktande vid bestämmandet av rätten till förmån enligt denna konvention. 3. Med förbehåll för bestämmelserna i första stycket i denna artikel uppkommer en rätt till förmåner på grund av denna konvention även om den hänför sig till en händelse som har inträffat före konventionens ikraftträdande. 4. Varje förmån som ej utbetalats eller som har indragits på grund av förmånstagarens nationalitet eller bosättning inom annan fördragsslutande stats territorium än det, inom vilket det utbetalande försäkringsorganet befinner sig, eller på grund av något annat hinder som har avlägsnats genom denna konvention, skall på ansökan av den förmånsberättigade utbetalas eller åter utbetalas från och med denna konventions ikraftträdande, för såvitt inte de förmåner som tidigare har utbetalats har reglerats genom en kapitalersättning. 5. De personer som före denna konventions ikraftträdande har erhållit en pension eller livränta har rätt att på ansökan få sina rättigheter bedömda på nytt med beaktande av bestämmelserna i denna konvention. Dessa rättigheter kan ävenledes omprövas ex officio. I intet fall får en sådan omprövning resultera i att tidigare förmåner inskränks. 6. Om en ansökan som avses i fjärde eller femte stycket i denna artikel inges inom en period av två år räknat från denna konventions ikraftträdande, skall de rättigheter som tillkommer någon på grund av konventionen beviljas från och med denna tidpunkt utan att de bestämmelser i de fördragsslutande staternas lagstiftning som gäller rättigheternas förfallande eller preskription kan åberopas mot de berörda. 7. Om en ansökan som avses i fjärde eller femte stycket i denna artikel inges först sedan två år förflutit efter ikraftträdandet av denna konvention, skall de rättigheter som ej förfallit eller preskriberats beviljas från och med tiden för ansökan om ej de fördragsslutande staternas lagstiftning innehåller mer fördelaktiga bestämmelser. Artikel 44 Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Stockholm. Artikel 45 Denna konvention träder i kraft första dagen i tredje månaden som följer efter den månad under vilken ratifikationsinstrumenten har utväxlats. Artikel 46 Denna konvention sluts för en obestämd tidrymd. Den kan uppsägas av var och en av de fördragsslutande staterna. Uppsägningen skall tillkännages senast tre månader före slutet av löpande kalenderår. Konventionen upphör då att gälla vid det årets slut. Artikel 47 1. Om denna konvention uppsägs skall varje rättighet som förvärvats i kraft av dess bestämmelser bestå. 2. Rättigheter som håller på att förvärvas och som hänför sig till perioder, som fullgjorts före den tidpunkt då uppsägningen träder i kraft, förfaller ej på grund av uppsägningen. Dessa rättigheters framtida giltighet bestäms enligt en gemensam överenskommelse eller, i avsaknad av sådan överenskommelse, med hjälp av den lagstiftning som ifrågavarande försäkringsorgan tillämpar. Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden undertecknat denna överenskommelse och försett den med sina sigill. Som skedde i Luxemburg den 21 februari 1985 i två exemplar på svenska och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord. För Konungariket Sverige Kaj Sundberg För Storhertigdömet Luxemburg Jacques Poos Benny Berg Bilaga 2 Slutprokoll Vid undertecknandet av konventionen mellan Sverige och Luxemburg om social trygghet har de fördragsslutande staternas befullmäktigade ombud överenskommit om följande, vilket är att betrakta som en integrerande del av konventionen: 1. Denna konvention är ävenledes tillämplig på dem som är att anse som flyktingar enligt konventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars ställning, liksom på dem som enligt konventionen av den 28 september 1954 är att betrakta som statslösa, och på dessa personers familjemedlemmar och efterlevande. 2. Med avvikelse från artikel 43 andra stycket i konventionen skall gälla att de försäkringsperioder som fullgjorts före den 1 januari 1946 under den luxemburgska lagstiftningen om pensionsförsäkring ej beaktas annat än i den mån som de rättigheter, som håller på att förvärvas, har upprätthållits eller återvunnits uteslutande med tillämpning av denna lagstiftning. Detta protokoll träder i kraft vid samma tidpunkt som konventionen och förblir i kraft lika länge som denna. Som skedde i Luxemburg den 21 februari 1985 i två exemplar på svenska och franska språken, vilka båda texter äger lika vitsord. För Konungariket Sverige Kaj Sundberg För Storhertigdömet Luxemburg Jacques Poos Benny Berg