Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer · 1987:894 · Visa register
Förordning (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1987-09-24
Ikraft: 1987-11-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1100
Upphävd: 1994-07-01 överg.best.
Inledande bestämmelser 1 § För att främja dels utvecklingen av främst små och medelstora företag, dels etableringen av nya småföretag får den regionala utvecklingsfonden inom varje län på företagsekonomiska grunder delta i finansieringen av sådana företag enligt denna förordning. Fonden skall i sin finansieringsverksamhet beakta bland annat de regional- och sysselsättningspolitiska mål som staten ställer upp samt vikten av att de anställda tillförsäkras en tillfredsställande arbetsmiljö. Fondens medel för finansiering enligt denna förordning skall förvaltas på sådant sätt att krav på god avkastning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Om särskilda omständigheter föranleder att kapitalbehovet reduceras får fonden besluta att en del av fondens kapital skall återföras till staten. Förordning (1993:113). 2 § Om det finns särskilda skäl får fonden finansiera sammanslutningar av små och medelstora företag. Finansiering kan också gälla de särskilda ändamål som anges i 11 § andra stycket och 27 § andra stycket. Förordning (1990:982). 3 § Fonden skall i första hand finansiera företag som har högst 200 arbetstagare och som inte ingår i någon koncern med mer än 200 arbetstagare. Finansieringsformer 4 § Utvecklingsfondens finansieringsformer är 1. lån, 2. garanti för lån (lånegaranti), 3. garanti för bankgaranti, 4. utvecklingskapital, och 5. nyföretagarlån. Finansieringsformerna under 1--4 får användas för att främja utvecklingen av främst små och medelstora företag samt finansieringsformen under 5 för att främja etableringen av nya småföretag. Summan av utestående kapitalskulder på de av varje fond garanterade lånen och fondens förpliktelser på grund av garantier får uppgå till sammanlagt högst 25 procent av fondens eget kapital enligt den senast fastställda och av revisorerna godkända balansräkningen. Förordning (1993:113). 5 § Finansieringsformerna under 4 § 1--4 kan kombineras inbördes och med andra former av statlig finansiering. Utvecklingsfonden får dock inte delta i finansieringen, om för samma ändamål tas i anspråk stöd enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd. Finansieringsformen under 4 § 5 får endast kombineras med stöd enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd, stöd enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd eller bidrag enligt förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m. fl. som startar egen näringsverksamhet. Förordning (1993:113). Allmänna villkor för finansiering 6 § Finansiering får avse endast företag som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet. Förordning (1990:982). 7 § Utvecklingsfonden får inte medverka i finansiering som kan ske på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor. 8 § För finansiering från utvecklingsfonden gäller de särskilda villkor som anges för varje finansieringsform. Beslut om finansiering skall förenas med de ytterligare villkor om användning av medlen, insyn och annat som behövs med hänsyn till syftet med fondens insats eller av annan anledning. För lån och villkorliga lån gemensamma bestämmelser 9 § På lån enligt 11 § och villkorligt lån enligt 32 § skall betalas ränta från dagen för utbetalningen efter en räntesats som bestäms med beaktande av det allmänna ränteläget och förutsättningarna i varje särskilt fall. Om det bedöms lämpligt med hänsyn till företagets förutsättningar får räntesatsen bestämmas till olika nivåer under skilda delar av lånets löptid eller räntans storlek göras beroende av företagets vinst. Återbetalningstiden skall inte vara längre än vad som behövs med hänsyn till syftet med lånet. Gemensamma bestämmelser för lån, villkorliga lån, nyföretagarlån och kompletteringslån 10 § Lån enligt 11 §, villkorligt lån enligt 32 §, nyföretagarlån enligt 33 § och kompletteringslån enligt 40 § kan sägas upp till omedelbar betalning om 1. låntagaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter som har föranlett att lånet beviljades, 2. lånet utan tillstånd använts för något annat ändamål än som avsetts, 3. låntagaren försummar att erlägga föreskriven ränta eller avbetalning inom 14 dagar från förfallodagen, 4. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksamheten, 5. låntagaren i annat fall bryter mot villkor eller föreskrifter som gäller för lånet, 6. ställd säkerhet väsentligt försämras, eller 7. något annat förhållande inträffar som medför att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få ha kvar lånet. En upplysning om bestämmelserna i första stycket skall tas in i den skuldförbindelse som utfärdas för lånet. Förordning (1993:113). Särskilda bestämmelser om lån 11 § Lån får lämnas för anskaffning av anläggnings- eller omsättningstillgångar eller för främjande av företagets utveckling på annat sätt. Om det finns synnerliga skäl får lån ges för aktieförvärv eller liknande ändamål, om detta väsentligen underlättar eller möjliggör ett finansieringsberättigat företags verksamhet. Förordning (1992:121). 12 § För lån skall ställas den säkerhet som kan fordras med hänsyn till låntagarens ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till övriga omständigheter. Om det finns särskilda skäl, får lån lämnas utan säkerhet eller ges sämre förmånsrätt än andra borgenärers fordringar. Sådana lån får dock inte utan särskilda skäl och föregående samråd med Närings- och teknikutvecklingsverket för en och samma låntagare överstiga sammanlagt 1 miljon kronor eller 50 procent av företagets eget kapital. Förordning (1992:121). Särskilda bestämmelser om lånegaranti 13 § Lånegaranti får lämnas för lån till de ändamål och under de förutsättningar som gäller för lån enligt 11 §. För lån med lånegaranti svarar fonden som för egen skuld till dess lånet har återbetalats. 14 § Lånegaranti får lämnas för lån i svensk eller utländsk valuta i kreditinrättningar som fonden godkänner. 15 § Lånegaranti får lämnas endast om villkoren för lånet av fonden bedöms som skäliga med hänsyn till syftet med lånet, låntagarens ekonomiska ställning och övriga omständigheter. 16 § Ett villkor för lånegaranti är att det för garantilånet ställs säkerhet i samma omfattning som gäller i fråga om lån enligt 12 §. Säkerheten för lånet skall gälla även för garantin. 17 § Lånegaranti lämnas endast om låneförbindelsen för garantilånet innehåller villkor att lånet kan sägas upp till omedelbar återbetalning, om 1. låntagaren genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter har föranlett att garantin beviljades, 2. lånemedlen utan tillstånd använts för något annat ändamål än som avsetts, 3. låntagaren försummar att erlägga föreskriven ränta eller avbetalning inom 14 dagar från förfallodagen, 4. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksamheten, 5. låntagaren i annat fall bryter mot de villkor eller föreskrifter som gäller för garantin, 6. ställd säkerhet försämras väsentligt, eller 7. i övrigt sådant förhållande inträffar att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få ha kvar garantin. 18 § Som villkor för lånegaranti gäller att långivaren beaktar fondens intresse som garantigivare. Långivaren skall utan dröjsmål underrätta fonden om varje förhållande som kan utgöra anledning till uppsägning av lånet eller som eljest medför risk att garantin måste infrias. När en fråga av betydelse för fondens betalningsansvar på grund av garantiåtagande uppkommer, skall långivaren inhämta anvisningar hos fonden. 19 § Till täckning av fondens kostnader för garantigivningen och dess förluster på grund av infriade garantiåtaganden skall långivaren till fonden betala en årlig avgift. Avgiften, som skall utgöra lägst en procent av utestående belopp, fastställs av fonden. 20 § Underlåter långivaren att efter anmodan från fonden utan dröjsmål säga upp lånet, upphör lånegarantin att gälla tre månader efter det att långivaren erhöll anmaningen. Garantin upphör att gälla efter samma tid om långivaren efter anmodan inte vidtar begärda åtgärder för att driva in lånet. 21 § Beslut om lånegaranti får ändras eller upphävas, om långivaren inte iakttar de villkor som anges i 18 § eller 19 § eller som föreskrivits i beslutet. 22 § Den regionala utvecklingsfonden får medge att garantilån får övertas av annan kreditinrättning än den som har beviljat lånet. Garantin gäller i förhållande till den nye långivaren från tidpunkten för ansökan om övertagandet. En sådan ansökan skall innehålla förklaring från den som övertar lånet, att detta sker på de villkor som gäller enligt denna förordning. Särskilda bestämmelser om garanti för bankgaranti 23 § Garanti lämnas för bankgaranti för en ekonomisk förpliktelse hos ett företag. Bankgarantin skall vara begränsad till ett visst belopp. I fråga om garanti för bankgaranti svarar fonden gentemot banken som för egen förpliktelse. Till täckning av fondens kostnader för garantigivningen och dess förluster på grund av infriade garantiåtaganden skall den kreditinrättning som beviljar bankgarantin till fonden betala en årlig avgift. Avgiften, som skall utgöra lägst en procent av utestående belopp, fastställs av fonden. Förordning (1990:982). 24 § Som villkor för garanti från fonden gäller att den kreditinrättning som beviljar bankgarantin beaktar den regionala utvecklingsfondens intresse som garantigivare och inhämtar anvisningar från fonden, när frågor av betydelse för fondens betalningsansvar på grund av garantiåtagandet uppkommer. 25 § Beslut om garanti för bankgaranti får ändras eller upphävas om kreditinrättningen inte iakttar de villkor som anges i 23 § tredje stycket eller 24 §. 26 § I övrigt tillämpas i fråga om garanti för bankgaranti bestämmelserna om lånegaranti i 13, 16 och 22 §§. Därvid skall vad som sägs om lånegaranti avse garanti för bankgaranti, lån avse bankgaranti och långivare avse den kreditinrättning som lämnat bankgarantin. Särskilda bestämmelser om utvecklingskapital 27 § Utvecklingskapital får lämnas i form av villkorligt lån eller medelstillskott, för att stödja utveckling och marknadsföring av nya produkter eller andra projekt som syftar till att utveckla företaget och som är förenade med så stor risk att projektet bedöms inte bli genomfört utan finansiering med utvecklingskapital. Om det finns särskilda skäl, får utvecklingskapital lämnas för projekt hos annan än ett litet eller medelstort företag om projektets resultat kan antas komma till användning i ett litet eller medelstort företag. Förordning (1990:982). 28 § Utvecklingskapital får beviljas till högst 50 procent eller, om det finns särskilda skäl, till högst 65 procent, av den beräknade kostnaden för det projekt som finansieringen avser. 29 § För utvecklingskapital behöver inte ställas säkerhet. 30 § Utvecklingskapital i form av medelstillskott får ges med förbehåll att mottagaren förbinder sig att utge ersättning till fonden i form av ett engångsbelopp eller i form av royalty eller annan löpande avgift. Villkoren för sådan ersättning skall bestämmas med hänsyn till bland annat riskerna med projektet och det beräknade ekonomiska utfallet. 31 § För medelstillskott enligt 30 § gäller att medlen får krävas åter helt eller delvis, om 1. medlen har utbetalats till följd av att mottagaren har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter, 2. medlen har använts på ett sätt som uppenbarligen strider mot syftet med detta, eller 3. mottagaren i väsentlig mån åsidosätter någon bestämmelse eller något villkor som gäller för medelstillskottet. Beslut som innebär att medel helt eller delvis skall återbetalas enligt denna paragraf får inte meddelas sedan tio år förflutit från det att medlen helt utbetalats. En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf skall tas in i beslutet om medelstillskott. 32 § För utvecklingskapital i form av villkorligt lån kan återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges, om låntagaren visar att förutsättningar uppenbarligen saknas att utnyttja projektets resultat lönsamt. Särskilda bestämmelser om nyföretagarlån 33 § Lån får lämnas endast i samband med att en företagare påbörjar sin verksamhet. Om företagaren avser att bedriva sin verksamhet i aktiebolagsform skall lånet lämnas antingen till företagaren under villkor att denne tillskjuter beloppet till aktiebolaget som aktiekapital eller direkt till aktiebolaget. Förordning (1993:113). 34 § Lån får lämnas för att täcka högst 30 procent av det beräknade finansieringsbehovet och under förutsättning dels att nyföretagaren själv svarar för minst 10 procent av finansieringen med egna medel, dels att bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank eller annan finansiär som fonden godkänner svarar för den resterande finansieringen. Om det finns synnerliga skäl får lån lämnas för att täcka mer än 30 procent av det beräknade finansieringsbehovet. Förordning (1993:113). 35 § Lån får inte lämnas med högre belopp än en miljon kronor. Förordning (1993:113). 36 § Lånets löptid skall vara 15 år och lånet skall vara amorteringsfritt de första fem åren. Förordning (1993:113). 37 § Lånet skall de två första åren löpa utan ränta. Från och med sjätte året skall marknadsmässig ränta utgå. För tiden däremellan skall en stigande räntesats tillämpas efter beslut i varje enskilt fall. Förordning (1993:113). 38 § I samband med att fonden beviljar ett nyföretagarlån får fonden avtala med låntagaren att denne, om han betalar tillbaka lånet i snabbare takt än enligt den fastställda amorteringsplanen, skall utge viss ersättning för de uteblivna ränteintäkterna för fonden. Förordning (1993:113). 39 § Ett lån skall i övrigt förenas med de villkor som behövs. Säkerhet behöver dock inte ställas. Ett lån som ges direkt till ett aktiebolag skall ges sämre förmånsrätt än andra borgenärers fordringar med undantag för fordringar hos bolagets aktieägare. Förordning (1993:113). 40 § Om en företagare, som har beviljats ett nyföretagarlån, behöver ytterligare finansiering får fonden, om det finns särskilda skäl, lämna företagaren ett kompletteringslån. Ett sådant lån får lämnas bara om ansökan om lånet kommit in inom tre år från det nyföretagarlånet beviljades. Förordning (1993:113). 41 § För kompletteringslån gäller 33 § andra stycket och 34--39 §§. Förordning (1993:113). Förfarandet m. m. 42 § Innan den regionala utvecklingsfonden avgör ett ärende som rör anskaffning av anläggningstillgångar eller andra investeringar i tillverkningsprocessen, skall berörda arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig över den planerade åtgärden från arbetsmiljösynpunkt. Förordning (1993:113). 43 § Beslut om finansiering skall innehålla uppgift om beviljat belopp eller garantins omfattning, de villkor som är förenade med finansieringen och ordningen för utbetalning. Då en ansökan om utvecklingskapital har prövats slutligt, skall avskrift av beslutet jämte projektbeskrivning tillställas Närings- och teknikutvecklingsverket, såvida projektet rör teknisk utveckling. Förordning (1993:113). 44 § Lån, villkorligt lån, nyföretagarlån eller kompletteringslån får inte betalas ut förrän låntagaren har lämnat skuldförbindelse, ställt säkerhet, om sådan är föreskriven, och uppfyllt övriga villkor för utbetalning. Ett beslut om lånegaranti upphör att gälla, om låneförbindelse inte har tecknats inom nio månader från dagen för beslutet. På motsvarande sätt upphör beslut om garanti för bankgaranti att gälla, om bankgarantin inte har tecknats inom sådan tid. Fonden får för visst fall medge att tiden förlängs. Förordning (1993:113). 45 § Närings- och teknikutvecklingsverket skall utöva tillsyn över utvecklingsfondernas verksamhet enligt denna förordning. Förordning (1993:113). Övergångsbestämmelser 1987:894 Denna förordning träder i kraft den 1 november 1987. Genom förordningent upphävs förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om finansiering som beslutats före ikraftträdandet.