Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1987:1285 ·
Visa register
Förordning (1987:1285) om tullfrihet för varor från
utvecklingsländerna
Departement: Utrikesdepartementet
Utfärdad: 1987-12-10
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1140
Övrigt: Endast bilagorna 1 och 2 med här. Se anteckning under bilaga 2.
Ikraft: 1988-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:801
Upphävd: 1998-01-01 överg.best.
1 § Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i något av de minst
utvecklade länder som anges i bilaga 1, om varan har sänts i enlighet
med 12 §.
2 § Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i något av de
utvecklingsländer eller områden som anges i bilaga 2, om varan har sänts
i enlighet med 12 § och om varan
1. är hänförlig till 1--24 kap. tulltaxelagen (1987:1068) och upptagen i
bilaga 3, eller
2. är hänförlig till 25--97 kap. tulltaxelagen men inte upptagen i bilaga 4.
3 § Tullfrihet gäller för en vara med ursprung i Folkrepubliken Kina, om
varan har sänts i enlighet med 12 § och om varan
1. är hänförlig till 1--24 kap. tulltaxelagen (1987:1068) och upptagen i
bilaga 5 eller
2. är hänförlig till 25--97 kap. tulltaxelagen men inte upptagen i bilaga 6.
Förordning (1993:1017).
4 § I fråga om handvävd bomullsvävnad finns särskilda bestämmelser i
förordningen (1987:1287) om tullfrihet för handvävd bomullsväv.
5 § En varas ursprung skall styrkas med intyg (ursprungscertifikat
formulär A), utfärdat av en myndighet i utvecklingslandet.
Om en vara har sänts till ett EFTA-land eller till ett EG-land och
därifrån sänts vidare till Sverige, får varans ursprung dock styrkas med
ursprungscertifikat som har utfärdats av en myndighet i EFTA- eller
EG-landet på grundval av sådant intyg som avses i första stycket.
Beträffande postförsändelse får en varas ursprung styrkas med intyg av
exportören i utvecklingslandet (formulär APR) om försändelsens värde
inte överstiger 16 000 kronor.
Intygen skall vara avfattade på engelska eller franska och upprättade i
enlighet med formulär i bilaga 8.
Intyg krävs inte för varor som utan handelssyfte införs för enskild
persons räkning, om varornas sammanlagda värde inte överstiger
1 200 kronor eller om varorna ingår i resandes personliga bagage och
deras sammanlagda värde inte överstiger 3 400 kronor.
6 § En vara anses ha ursprung i ett land, om den helt framställts eller
utvunnits i landet eller där undergått bearbetning eller behandling.
Efter regeringens bestämmande skall en vara som har ursprung i ett land
tillhörande en regional ekonomisk sammanslutning och som har använts som
material vid bearbetning eller behandling av en vara i ett annat land
tillhörande samma sammanslutning anses ha ursprung i detta senare land.
7 § En vara anses helt framställd eller utvunnen i ett land, om den utgör
1. mineralisk produkt som utvunnits ur landets jord eller havsbotten,
2. vegetabilisk produkt som skördats där,
3. levande djur som fötts och uppfötts där,
4. produkt som erhållits där från levande djur,
5. produkt som erhållits där genom jakt eller fiske,
6. produkt från havsfiske och annan produkt som hämtats ur havet av
landets fartyg,
7. produkt som framställts ombord på fartyg hemmahörande i landet
uteslutande av vara som avses under 6,
8. brukad artikel, som tillvaratagits där och endast kan användas för
återvinning av råvara,
9. avfall som uppkommit vid bearbetningsprocesser där,
10. produkt som framställts där uteslutande av vara som avses under 1--9.
Fartyg som avses under 6 eller 7 skall anses höra hemma i det land där det
är registrerat och vars flagg det för.
8 § En vara anses bearbetad eller behandlad om den framställts genom
bearbetning eller behandling som medfört att den vid klassificering enligt
tullsamarbetsrådets nomenklatur för klassificering av varor (Harmonized
system, HS-nomenklaturen) hänförs till annat tulltaxenummer än var och en
av de produkter som använts som material vid bearbetningen eller
behandlingen. Vara som anges i bilaga 7 skall dock ha genomgått sådan
bearbetning eller behandling som där beskrivs.
9 § Vid tillämpning av 8 § skall följande bearbetning eller behandling
alltid anses otillräcklig för att ge ursprungskaraktär, oavsett om den
medför ändring av tulltaxenummer:
1. behandling med syfte att säkerställa att varorna bevaras i gott skick
under transport eller lagring (luftning, utspridning, torkning, kylning,
inläggning i saltvatten, i svavelsyrlighetsvatten eller i andra
konserverande vattenlösningar, avlägsnande av skadade delar och liknande
åtgärder);
2. enkel behandling bestående i avlägsnande av damm, siktning eller sållning,
klassificering, sortering (inklusive sammanföring av artiklar till satser),
tvättning, målning eller delning;
3. i) ompackning, uppdelning eller sammanföring av kollin;
ii) förpackning på flaskor, i säckar, fodral eller askar, uppsättning
på kartor m. m. samt alla andra enkla förpackningsåtgärder;
4. anbringande av märken, etiketter eller liknande särskiljande
beteckningar på varor eller förpackningar därtill;
5. enkel blandning av varor, även av skilda slag, såvida en eller flera
i blandningen ingående beståndsdelar inte har ursprung i utvecklingslandet;
6. enkel sammansättning av delar av artiklar i avsikt att framställa en
komplett artikel;
7. en kombination av två eller flera av de åtgärder som anges under 1.--6.;
8. slakt av djur.
10 § På begäran av den, som anmäler varan till förtullning, skall en isärtagen
eller icke hopsatt artikel, hänförlig till kapitel 84 eller 85 i HS-nomenkla-
turen som importeras i flera sändningar på villkor som fastställs av svensk
tullmyndighet, anses utgöra en enda artikel. Ett ursprungscertifikat, som
omfattar den kompletta artikeln, skall uppvisas vid importen av den första
delsändningen.
Tillbehör, reservdelar och verktyg, som levereras tillsammans med en
utrustning, en maskin, en apparat eller ett fordon, skall tillsammans
med dessa anses som en enhet, om de utgör standardutrustning och ingår
i priset för ifrågavarande utrustning, maskin, apparat eller fordon
eller ej har särskilt fakturerats.
Varor i satser, i den mening som avses i tolkningsregel 3 i HS-nomenklaturen,
anses som ursprungsvaror under förutsättning att alla i satsen ingående
komponenter utgör ursprungsvaror. Varor i satser som består av såväl
ursprungsvaror som icke ursprungsvaror skall dock i sin helhet anses som
ursprungsvaror om andelen icke ursprungsvaror uppgår till högst 15 % av
satsens hela värde.
11 § Vid fastställande av värde som avses i bilaga 7 gäller,
1. för en vara som använts som material, tullvärdet för importerad vara
eller, om varans ursprung ej kan visas, det tidigaste fastställbara pris
som betalas för varan i landet,
2. för en vara som framställts i landet, varans pris vid försäljning från
fabrik med avdrag för skatt eller avgift som återbetalas vid utförsel.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i bilaga 7 behöver hänsyn inte tas till
ursprunget av energi, bränsle, anläggningar, maskiner eller verktyg som
använts vid utvinning eller framställning av en vara.
12 § En vara får under försändning till Sverige i annat land endast ha
omlastats, lagrats, ompackats i emballage för transport eller lagring,
underkastats åtgärd avsedd att bevara den eller visats på utställning
och skall därvid ha varit under kontroll av tullmyndighet i det andra
landet. Har åtgärd som nyss nämnts vidtagits med varan skall bevis från
den utländska tullmyndigheten om utförd kontroll företes, om inte
genomgående frakthandling eller annan handling som tullmyndighet kan
godta föreligger.
13 § Tullmyndighet får inhämta kompletterande uppgifter om en vara från
utländsk myndighet som avses i 5 §.
14 § Anspråk på tullfrihet enligt denna förordning för en vara som anmäls
till förtullning skall framställas senast när en tulldeklaration skall ges
in för varan eller, om det inte föreligger någon deklarationsplikt, när
varan anmäls till förtullning.
Ursprungsintyg skall ges in senast 15 dagar från den dag då varan anmäldes
till förtullning. Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 11 a § tullagen
(1987:1065) får tullmyndigheten medge att den tullskyldige endast behöver
förete intyget på begäran av myndigheten. Om sådant medgivande föreligger
skall intyget innehas av den tullskyldige senast när intyget annars skulle
ha getts in.
Om Posten Aktiebolag är tullskyldigt för en vara som har kommit in med
post får dock anspråk på tullfrihet framställas och ursprungsintyg ges
in senast 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslut meddelades.
Om anspråk framställs eller intyg ges in senare än vad som anges i första,
andra eller tredje stycket, får återbetalning av eller befrielse från tull
medges endast till den del tullbeloppet överstiger 300 kronor. Detsamma
gäller om tullskyldig som enligt andra stycket skall förete intyg endast
på begäran av en tullmyndighet inte innehade intyget när detta annars
skulle ha getts in enligt andra stycket. En tullmyndighet kan medge
undantag från detta stycke om det finns särskilda skäl.
Förordning (1994:1140).
15 § Tullmyndighet får beträffande en vara, vars ursprung har styrkts med
intyg (ursprungscertifikat formulär A) som har utfärdats av myndighet i
utvecklingsland för utförsel till Sverige, utfärda nytt sådant intyg när
varan från Sverige sänds vidare till ett annat EFTA-land eller till ett
EG-land under förutsättning att med varan inte förfarits på annat sätt än
som sägs i 12 §.
16 § Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten
av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1988:285
Denna förordning träder ikraft den 15 juni 1988.
Bilaga 6 i dess nya lydelse får tillämpas från och med den 1 januari 1988.
1989:80
Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1989. Bilagorna 4 och 6 i sin
nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1988.
1992:1048
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna i
14 § skall dock tillämpas för tid från och med den 1 november 1992.
1994:81
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1994 och gäller till
utgången av år 1994. Förordning (1994:81).
1994:1140
Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1994 men skall tillämpas
från och med den 1 mars 1994.
Bilaga 1
Länder som avses i 1 §
Afghanistan
Bangladesh
Benin
Botswana
Burkina Faso
Burundi
Etiopien
Guinea-Bissau
Haiti
Kap Verde
Lesotho
Liberia
Malawi
Maldiverna
Mocambique
Myanmar
Namibia
Nepal
Salomonöarna
Sudan
Tanzania
Tchad
Uganda
Zaire
Zambia
Förordning (1993:1017).
Bilaga 2
Länder och områden som avses i 2 §
Albanien
Algeriet
Amerikanska Samoa
Angola
Argentina
Bahamas
Bahrain
Barbados
Bolivia
Bosnien-Hercegovina
Brasilien
Brunei Darussalam
Chile
Colombia
Cooköarna
Costa Rica
Cuba
Cypern
Dominikanska Republiken
Ecuador
Egypten
El Salvador
Elfenbenskusten
Fiji
Filippinerna
Gabon
Ghana
Guam
Guatemala
Guyana
Honduras
Hongkong
Indien
Indonesien
Iran
Jamaica
Jordanien
Kamerun
Kenya
Demokratiska Folkrepubliken Korea
Republiken Korea
Kroatien
Libanon
Macao
Makedonien, del av det tidigare Jugoslavien
Malaysia
Malta
Marocko
Mauritius
Mexico
Nederländska Antillerna
Nicaragua
Nigeria
Pakistan
Panama
Papua Nya Guinea
Paraguay
Peru
Saudiarabien
Senegal
Singapore
Slovenien
Sri Lanka
Surinam
Swaziland
Thailand
Tokelauöarna
Tonga
Trinidad och Tobago
Tunisien
Uruguay
Venezuela
Vietnam
Zimbabwe
Förordning (1994:279).
Denna bestämmelse avser bilaga 4 som ej finns med här.