Regeringskansliets rättsdatabaser

Inledande bestämmelse 1 § Vad som sägs i denna förordning om tull och annan skatt gäller även avgifter som skall tas ut för varor vid införsel. Definitioner m. m. 2 § I denna förordning förstås med hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av tillstånd enligt 4 § 1 eller 4 § 2, hemtagare: den som fått tillstånd till hemtagning, godkänd mottagare: den som fått tillstånd enligt 4 § 3, transportmedel: anordning som är inrättad för färd på eller i vatten, på marken eller i luften, fartyg: transportmedel som är inrättat för färd på eller i vatten och svävare när den framförs över vatten, fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken, luftfartyg: flygplan, helikopter, luftballong och liknande transportmedel, container: transportanordning enligt 2 § containerlagen (1980:152), tullplats: plats där det finns lokal tullmyndighet, transitering: försändning av varor som står under tullkontroll genom tullområdet eller mellan orter inom detta. I övrigt har beteckningar i denna förordning samma betydelse som i tullagen (1987:1065). Förordning (1991:1297). 2 a § Vad som i denna förordning sägs om tulldeklarationer och andra handlingar eller uppgifter gäller även för uppgifter som lämnas genom överföring av elektroniska dokument till tulldatasystemet med stöd av tillstånd enligt 12 a § tullagen (1987:1065). Förordning (1990:180). Förenklade förfaranden m.m. Förtullning av vissa tull- och skattefria varor 3 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull- och skattefria varor inte behöver anmälas till förtullning, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för införseln eftersätts. Förenklade förfaranden vid förtullning 4 § Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § första stycket 2 tullagen (1987:1065) kan ges till 1. importör för hemtagning för egen räkning, 2. företag som godkänts som ombud enligt 13 § tullagen för hemtagning för annans räkning, 3. importör för ett förfarande för godkänd mottagare. Förordning (1991:1297). 5 § Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 4 § får efter ansökan lämnas den som betalar tull och annan skatt enligt 26 § tullagen (1987:1065) samt bedriver sin verksamhet så att tullverket kan utöva tillsyn över verksamheten. Ett sådant tillstånd får lämnas för viss tid eller tills vidare. Det får av tullmyndigheten förenas med villkor avseende vissa varor eller varuslag och om förfarandet i övrigt. Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll får generaltullstyrelsen föreskriva att varor av visst slag inte får tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande. Beslut om att varor i ett visst fall inte får tas om hand med tillämpning av ett sådant förfarande får också annars fattas av en tullmyndighet, om det på grund av särskilda skäl är nödvändigt för myndighetens kontroll. Förordning (1991:1297). 5 a § Den som fått tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 4 § skall föra de anteckningar och lämna de uppgifter om importverksamheten som tullmyndigheten bestämmer. Förordning (1991:1297). Hemtagning för egen räkning 6 § En importör som har tillstånd enligt 4 § 1 får ta hand om en vara som förs in, och i övrigt förfoga över den, om han anmäler varan till förtullning. Tullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen. Anmälan skall innehålla de uppgifter som generaltullstyrelsen föreskriver. Förordning (1991:1297). Hemtagning för annans räkning 6 a § Ett företag som har tillstånd enligt 4 § 2 får ta hand om en vara som förs in, och i övrigt förfoga över den, om företaget i egenskap av ombud anmäler varan till förtullning för importörens räkning med uppdrag att avge tulldeklaration. I sådant fall får även importören ta hand om och i övrigt förfoga över varan. Tullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen. Ombudet skall ha åtagit sig enligt 26 § tullagen (1987:1065) att fullgöra den betalningsskyldighet som vilar på den tullskyldige. Förordning (1991:1297). Godkänd mottagare 6 b § En importör som medgetts tillstånd enligt 4 § 3 och därigenom godkänts av en tullmyndighet enligt artikel 71 i bilaga II i bilagan till förordningen (1987:1119) om en konvention om ett gemensamt transiteringsförfarande eller i övrigt godkänts av en tullmyndighet (godkänd mottagare) får, enligt de närmare föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar, ta hand om och i övrigt förfoga över en vara om han underrättar tullmyndigheten om varans ankomst. Underrättelsen innebär att en anmälan till förtullning har skett. I tillstånd enligt 4 § 3 skall anges om någon åtgärd av en tullmyndighet krävs innan mottagaren får förfoga över en vara. Förordning (1991:1297). Förfogande över omhändertagen vara 7 § En tullmyndighet kan besluta att en vara som tagits om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 § skall förvaras i oförändrat skick, i utrymme som tullmyndigheten godkänt eller under myndighetens lås. I lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m. finns bestämmelser om omhändertagande med tillämpning av ett förenklat förfarande av varor som är underkastade särskilt föreskrivna införselvillkor. Finns inget sådant villkor eller har villkoret uppfyllts får importören förfoga över en omhändertagen vara såvida inte tullmyndigheten meddelat beslut enligt första stycket. Förordning (1991:1297). Byte av tullklareringsform 8 § När en vara har tagits om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 § 1 eller 3 får förtullningsanmälan återkallas om varan, inom den tid som tulldeklaration skulle ha avgivits, anmäls till tullklarering enligt 7 § första stycket tullagen (1987:1065). Har varans kollital, emballage eller beskaffenhet förändrats får en återkallelse endast ske om det finns särskilda skäl. Förordning (1991:1297). 8 a § En anmälan till förtullning enligt 4 § 2 får återkallas endast om det finns särskilda skäl. Även då tillämpas föreskrifterna i 8 §. Förordning (1991:1297). 9 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att tulldeklaration inte behöver lämnas när en vara anmäls till förtullning, om varan inte införs i handelssyfte eller för yrkesmässig användning eller det annars finns särskilda skäl. Sådana föreskrifter får dock inte meddelas i fråga om varor som tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 §. Förordning (1991:1297). 10 § Generaltullstyrelsen får föreskriva 1. om de uppgifter som den tullskyldige skall lämna i tulldeklaration eller annan handling för tillämpningen av förordningen (1987:1126) om en konvention om förenkling av formaliteterna vid handel med varor, 2. att uppgifterna i en tulldeklaration skall lämnas i kodform, 3. vilka uppgifter den tullskyldige skall lämna för kontroll av deklarationsuppgifter och av att varan får införas och 4. att uppgifter enligt 14 § första stycket tullagen (1987:1065) inte behöver lämnas om varusändningens värde uppgår till högst 10 000 kr. Förordning (1991:1297). 11 § Generaltullstyrelsen får föreskriva vilka handlingar den tullskyldige skall bifoga en tulldeklaration eller i övrigt inge för att styrka uppgifter om en vara som skall förtullas. 12 § En tullmyndighet får medge att preliminär tulldeklaration avges, om den tullskyldige saknar erforderligt underlag för att avge en slutlig tulldeklaration och det skulle förorsaka avsevärd olägenhet att uppskjuta förtullningen. 13 § Om den som är tullskyldig eller den för vars räkning en vara införts finner att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration eller annars i samband med förtullning av en vara är oriktig eller ofullständig skall han utan dröjsmål anmäla detta hos tullmyndigheten och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull eller annan skatt undandras statsverket eller att en vara införs i strid mot förbud eller villkor. Tulltaxering 14 § När en tullmyndighet har fattat ett preliminärt tulltaxeringsbeslut skall myndigheten fatta ett slutligt tulltaxeringsbeslut så snart den tullskyldige avgett en slutlig tulldeklaration eller annars de omständigheter som föranledde att preliminärt beslut fattades inte längre föreligger. Betalning av tull och annan skatt 15 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet skall ställas för tull och annan skatt. 16 § En tullmyndighet kan bemyndiga innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn att för tullverkets räkning ta emot betalning som avses i 25 § tullagen (1987:1065). Mottagna belopp skall redovisas i den ordning generaltullstyrelsen föreskriver. Tullauktion 17 § Kungörelse om tullauktion skall införas i en eller flera ortstidningar enligt vad tullmyndigheten bestämmer. Införandet skall ske senast en vecka före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl. Tullauktion bör även kungöras i en eller flera riks- eller facktidningar eller i annan ordning, om det är lämpligt med hänsyn till varans beskaffenhet eller någon annan omständighet. 18 § Underrättelser till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan skall innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen. Underrättelserna skall sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter skall underrättelse sändas genast. Utförsel 19 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att en exportör som anmäler en vara till utförsel, skall lämna tullmyndigheten faktura eller motsvarande handling samt i anmälan om utförsel uppge dels varumottagaren, dels fakturanummer eller annan beteckning, genom vilken varan kan identifieras i exportörens bokföring. Generaltullstyrelsen får också föreskriva att en exportör skall lämna ytterligare uppgifter eller handlingar rörande varan. 19 a § När en tullmyndighet enligt 54 § andra stycket tullagen (1987:1065) överlämnat åt ett bolag eller en förening som bedriver godshantering att utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet i samband med att en vara skall föras ut ur landet, utövar myndigheten tillsyn över kontrollverksamheten. Förordning (1990:180). 19 b § Tullmyndighet får medge att en sådan anmälan om utförsel som avses i 41 § tullagen (1987:1065) får avlämnas efter det att utförseln har ägt rum, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om utförsel åsidosätts. Förordning (1990:180). 20 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att anmälan om utförsel av en vara inte behöver lämnas i fall då varan inte skall redovisas i handelsstatistiken och om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för utförseln eftersätts. Statistik 21 § Generaltullstyrelsen utfärdar efter samråd med kommerskollegium, statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet en statistisk varuförteckning i anslutning till tulltaxan i tulltaxelagen (1987:1068). 22 § Om de varor som är angivna i en anmälan till förtullning vid tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 § har ett värde som uppgår till minst 500 000 kronor skall den tullskyldige lämna uppgifter för statistiskt ändamål om värde och varuslag enligt särskild gruppindelning. Generaltullstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten efter samråd som sägs i 23 §. Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndigheten medge att uppgifter som avses i första stycket lämnas inom viss tid efter anmälan till förtullning eller att de lämnas i särskild ordning. Förordning (1991:1297). 23 § Den som är tullskyldig och annan som enligt tullagen (1987:1065) eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen är skyldig att lämna uppgifter om varor skall, i andra fall än som avses i 22 §, lämna uppgifter för statistiskt ändamål om varan. Med vara förstås även transportmedel. Generaltullstyrelsen meddelar föreskrifter om uppgiftsskyldigheten efter samråd med kommerskollegium, statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet. Om skyldighet att lämna uppgifter för statistiskt ändamål omfattar sådana uppgifter som avses i 14 § första stycket tullagen tillämpas paragrafens tredje stycke även i fråga om uppgifterna för statistiskt ändamål. Vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten skall i fråga om varans ursprung förordningen (1984:59) om varors ursprung tillämpas. 24 § När en tullmyndighet tillhandahåller särskilt begärda uppgifter rörande utrikeshandeln skall ersättning tas ut enligt taxa som generaltullstyrelsen fastställer. Tullupplag, tullager, frihamn m.m. Allmänna bestämmelser 25 § Tillstånd att inrätta tullupplag och tullager får efter ansökan lämnas den som bedriver sin verksamhet så att tullverket kan utöva sin tillsyn över verksamheten. Tillstånd lämnas för viss tid, tills vidare eller för särskilt fall. Det kan förbindas med de villkor tullmyndigheten anser behövs. Innan tullmyndigheten avgör ett ärende om tillstånd att inrätta tullupplag bör myndigheten i förekommande fall bereda hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig. 26 § Den som vill lägga upp en vara på eller ta ut en vara från ett tullupplag eller tullager skall anmäla det för tullmyndigheten och lämna uppgifter om varan till tullmyndigheten i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreskriver. 27 § Oförtullade varor som förvaras på tullupplag eller tullager får inte användas eller förbrukas. Generaltullstyrelsen får föreskriva hur sådana varor skall behandlas i övrigt. Generaltullstyrelsen får föreskriva att varor som skall föras ut ur landet och även andra än oförtullade varor får förvaras på tullupplag och tullager. 28 § Innehavare av tullupplag och tullager skall 1. förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av tullmyndigheten och på sätt som myndigheten bestämmer, 2. svara för att oförtullade varor inte tas ut från upplaget eller lagret i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över oförtullade varor eller att varorna annars behandlas i strid mot någon sådan inskränkning, 3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om rörelsen som generaltullstyrelsen föreskriver, och 4. lämna tullmyndigheten det arbetsbiträde som behövs för tillsyn över upplags- och lagerverksamheten och för undersökning av varor som förvaras på upplaget eller lagret. Av 25 § andra stycket följer att även andra villkor kan gälla för tullupplag och tullager. 28 a § Ett bolag eller en förening som enligt 54 § första stycket 2 eller andra stycket tullagen (1987:1065) eller 36 § fjärde stycket denna förordning fått tillstånd att utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet skall lämna uppgifter elektroniskt till tullverket. Generaltullstyrelsen kan medge undantag om det finns särskilda skäl. Förordning (1991:1297). 28 b § När en tullmyndighet enligt 54 § tullagen (1987:1065) överlämnar åt innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn eller, enligt 36 § fjärde stycket denna förordning, åt innehavaren av ett transitlager att utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet vid tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 4 § 1 eller 2 skall myndigheten utöva tillsyn över kontrollverksamheten. Förordning (1991:1297). Tullupplag 29 § Tullmyndigheten får ställa som villkor för tillstånd att inrätta tullupplag att innehavaren ställer de lokaler och anordningar som behövs för tullförrättning på upplaget till tullverkets förfogande utan kostnad för verket. På tullupplag där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen. 30 § Tullupplag kan inrättas av tullverket. Den som lägger upp en vara på tullupplag som har inrättats av tullverket skall betala en avgift till verket enligt taxa som generaltullstyrelsen fastställer. Fastställelse eller ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts. Generaltullstyrelsen får föreskriva att varan skall utgöra säkerhet för avgift som avses i andra stycket. 31 § På tullupplag får en oförtullad vara förvaras i längst 30 dagar. Om det finns särskilda skäl, får tullmyndigheten medge längre förvaring. 32 § Om en vara som förvaras på tullverkets tullupplag inte avhämtats i rätt tid får den säljas. Om 38 § tullagen (1987:1065) inte är tillämplig gäller lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i fråga om förvaringen på tullverkets tullupplag. Tullager 33 § Tullager är tullkreditlager, provianteringslager och transitlager. 34 § Tullkreditlager får inrättas av hemtagare. Sådant lager är avsett endast för förvaring av varor som tagits om hand av lagerhavaren. 35 § Provianteringslager är avsett för förvaring av oförtullade varor som skall användas för 1. proviantering eller utrustning av fartyg eller luftfartyg som står under tullkontroll enligt 62 § första stycket tullagen (1987:1065) eller som befinner sig på ort utanför tullområdet, 2. försäljning i exportbutik, 3. försäljning till den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § första stycket lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m., eller 4. exportförsäljning. Särskilda bestämmelser om försäljning för export finns i lagen (1977:293) om handel med drycker. Tullmyndighet får medge att en vara som har lagts upp på ett provianteringslager tas ut från lagret för annat ändamål än som sägs i första stycket, om varan är behäftad med fel eller brist eller om det annars finns särskilda skäl. Förordning (1991:145). 36 § Transitlager får inrättas endast av innehavare av tullupplag. Om det finns särskilda skäl kan dock även annan tillåtas inrätta transitlager. Även tullverket kan inrätta transitlager. Transitlager är avsett för förvaring av oförtullade varor som inte läggs upp på tullager av annat slag, på tullupplag eller i frihamn. Bestämmelserna i 48 § andra stycket tullagen (1987:1065) samt 30 § andra och tredje styckena och 32 § denna förordning tillämpas även i fråga om transitlager. Tullmyndighet får uppdra åt bolag eller förening som innehar transitlager att utföra den kontroll som avses i 54 § första stycket tullagen. Förordning (1991:1297). 37 § Generaltullstyrelsen får föreskriva den längsta tid, dock minst två år, under vilken oförtullade varor får förvaras på tullager. Frihamnar 38 § Gränser för frihamnsområden bestäms av generaltullstyrelsen. 39 § Den som för en vara till eller från frihamn skall anmäla det för tullmyndigheten och lämna uppgifter till myndigheten i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreskriver. 40 § Oförtullade varor som förvaras i frihamn får inte användas eller förbrukas. Den som har tillstånd att bedriva industriell verksamhet i frihamn får dock använda sådana varor som material för bearbetning. I frihamn får inte förekomma detaljhandel med oförtullade varor. 41 § Tillstånd att bedriva industriell verksamhet i frihamn lämnas av generaltullstyrelsen, om verksamheten avser endast utrustnings- eller kompletteringsarbete eller annat mindre omfattande arbete. Annars lämnas tillstånd av regeringen. Tillstånd som avses i första stycket behövs inte för framställning av varor som skall användas endast i frihamnen, om oförtullade varor inte skall användas vid framställningen. Sådant tillstånd behövs inte heller för arbete som normalt utförs i samband med lagerrörelse. 42 § Innehavare av frihamn skall 1. förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av tullmyndighet och på sätt som myndigheten bestämmer, 2. svara för att oförtullade varor inte tas ut från frihamnen i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över oförtullade varor eller att varorna annars behandlas i strid mot en sådan begränsning, 3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om frihamnsrörelsen som generaltullstyrelsen föreskriver, 4. lämna tullmyndigheten det arbetsbiträde som behövs för tillsyn över frihamnsverksamheten och för undersökning av varor som förvaras i frihamnen. 43 § Innehavare av frihamn skall utse en föreståndare för frihamnen. Föreståndaren skall vara godkänd av generaltullstyrelsen. Föreståndaren för frihamnen får handla på frihamnens vägnar i förhållande till tredje man och företräda frihamnen inför domstolar och andra myndigheter. Det åligger föreståndaren att se till att de föreskrifter som gäller för frihamnen efterlevs. 44 § I fråga om skyldighet för innehavare av frihamn att ställa de lokaler och anordningar som behövs för tullförrättning i frihamnen till tullverkets förfogande utan kostnad för verket gäller de villkor som regeringen anger för tillståndet. I frihamn där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen. Exportbutiker 45 § För försäljning av oförtullade eller annars obeskattade spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror får exportbutiker inrättas av Scandinavian Airlines System (SAS) på Stockholm--Arlanda, Göteborg--Landvetters, Malmö--Sturups, Jönköpings, Kalmar, Kiruna, Linköpings, Luleå--Kallax, Norrköping--Kungsängens, Sundsvall--H ärnösands, Umeå, Västerås--Hässlö och Växjö flygplatser samt i Malmö flygpassagerarterminal. För försäljning av oförtullade eller annars obeskattade parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel samt choklad- och konfektyrvaror får exportbutiker inrättas av Luftfartsverket på dessa flygplatser. Luftfartsverket får låta någon annan, som skall vara godkänd av tullmyndighet, driva en sådan exportbutik. I Malmö flygpassagerarterminal får exportbutik för försäljning av dessa varor inrättas av SAS. Förordning (1992:256). 46 § Försäljning får ske endast till flygpassagerare som avreser till utrikes ort. På Malmö--Sturups flygplats och i Malmö flygpassagerarterminal får försäljning inte ske till passagerare med Köpenhamn som bestämmelseort. 47 § Till den som avreser med bestämmelseort i Danmark, Finland eller Norge får försäljning inte ske till större mängd än vad resande får införa tullfritt här i riket. 48 § Tobaksvaror får endast säljas till den som har fyllt 15 år. Spritdrycker, vin och starköl får endast säljas till den som har fyllt 20 år. 49 § Bestämmelserna i 26--28 §§ tillämpas även i fråga om exportbutiker. Transitering 50 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet för tull och annan skatt skall ställas för varor som transiteras. Vidare får styrelsen föreskriva att transitering med fordon eller container får ske endast om fordonet eller containern har godkänts för internationell godsbefordran under tullförsegling och alltjämt är i behörigt skick. 51 § Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken på varor som transiteras samt på transportmedel och containrar som används för transiteringen. 52 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att den som transiterar en vara skall under försändningen medföra en av tullmyndighet utfärdad passhandling för varan. Vid framkomsten till bestämmelseorten skall den som transiterar varan lägga upp varan på tullupplag eller i frihamn. Därvid tillämpas 50 § tullagen (1987:1065). 53 § Tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konventionen) gäller här i riket. Generaltullstyrelsen får föreskriva att sådana ändringar av TIR-konventionen, so m enligt artikel 59 skall anses godkända eller enligt artikel 60 skall anses antagna, skall gälla här i riket. TIR-konventionens grundbestämmelser är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:133. En ändring av artikel 18 i konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens bilagor samt andra ändringar till konventionen finns publicerade i tullverkets författningssamling (TFS). Förordning (1991:145). 54 § Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del II av bilaga 7 till TIR-konventionen prövas av riksprovplats som har utsetts enligt förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser. Prövningen skall ske efter samråd med tullmyndighet som Generaltullstyrelsen bestämmer. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt på grund av olyckshändelse att göra omlastning till ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till TIR-konventionen till fortsatt transport i fordonet eller containern prövas av tullmyndigheten. Generaltullstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om godkännande av fordon eller containrar enligt TIR-konventionen och skall därvid samråda med Vägverket i frågor av betydelse för trafiksäkerheten. Förordning (1992:1391). 55 § Svenska åkeriförbundet får utfärda TIR-carneter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att förbundet tecknar en försäkring för de förpliktelser som förbundet åtar sig i egenskap av garant. Försäkringen skall vara godkänd av generaltullstyrelsen. Styrelsen bestämmer det högsta belopp per TIR-carnet som kan krävas av förbundet på grundval av bestämmelserna i konventionen. 56 § Föreskrifter om transitering finns också i förordningen (1987:1119) om en konvention om ett gemensamt transiteringsförfarande. I fråga om vissa varor finns särskilda föreskrifter om begränsningar i rätten att transitera. Tullverkets kontrollverksamhet 57 § Befälhavare eller förare på transportmedel som står under tullkontroll får inte föra det till eller avgå med det från annan plats än tullplats, om inte generaltullstyrelsen föreskriver annat. I samband med ankomst till eller avgång från tullområdet skall fraktförare eller den som annars svarar för transportmedlet till tullmyndigheten anmäla och lämna uppgifter om transportmedlet och om varor som medförs på detta, utom resandes handresgods, i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreskriver. Anställda eller andra som utför arbete på transportmedel och resande skall vid ankomst till eller avresa från tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de varor de medför i enlighet med vad generaltullstyrelsen föreskriver. Generaltullstyrelsen kan för viss tullplats föreskriva att endast de slag av transportmedel och andra varor som styrelsen anger får föras till eller från tullplatsen. 58 § Generaltullstyrelsen skall utfärda en förteckning över tullplatserna. I förteckningen skall anges de begränsningar som styrelsen föreskriver med stöd av 57 § andra stycket. Förteckningen skall vidare innehålla upplysningar om tullmyndigheternas öppethållande och om tid som avses i 77 §. Generaltullstyrelsen meddelar föreskrifter om de områden inom tullplatserna dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken till och från områdena. 59 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om 1. skyldighet för förare eller befälhavare på fordon och fartyg som står under tullkontroll att använda viss väg eller farled, 2. förbud mot att transportmedel som står under tullkontroll gör annat uppehåll under färd än som föranleds av annan myndighets åtgärd, 3. förbud mot att utan tullmyndighets medgivande avgå med transportmedel som står under tullkontroll från en tullplats eller en frihamn, lasta eller lossa sådana transportmedel eller beträda eller lämna transportmedlen. Förbud att beträda eller lämna transportmedel som står under tullkontroll gäller inte den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet. 60 § Tullmyndighet kan bestämma när ett transportmedel som står under tullkontroll får komma till eller avgå från en tullplats. Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på förhand skall meddela när transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last. Vad som sagts nu gäller inte i fråga om järnvägståg. Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på ett transportmedel som står under tullkontroll skall under färden medföra en passhandling som tullmyndighet utfärdat angående transportmedlet och de varor som medförs på detta. 61 § En förare av ett fordon är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får ges när 1. fordonet befinner sig i trakterna invid rikets landgräns eller kuster eller i närheten av eller inom tullupplag, tullager, frihamn, flygplats eller annat område som har trafikförbindelse med utlandet, 2. tulltjänstemannen annars har anledning anta att med fordonet befordras varor som står under tullkontroll, eller 3. fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller utländsk registreringsskylt. Även den som färdas på annat sätt än med transportmedel är skyldig att stanna på tulltjänstemans anmaning, om han anträffas i trakterna invid rikets landgräns eller kuster eller i närheten av eller inom tullupplag, tullager, frihamn, flygplats eller annat område som har trafikförbindelse med utlandet. 62 § Anvisning, anmaning och förbud som avses i 57 § andra stycket och 59--61 §§ får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning av införsel eller utförsel och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål. 63 § Om tullkontrollen oundgängligen kräver det får tullmyndighet uppehålla tåg på järnvägsstation i gränsort samt på tågets slutstation inom riket. I 98 § första stycket 3 luftfartsförordningen (1986:171) finns föreskrifter om befogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg hindras att avgå eller anmanas att landa. 64 § Tulltjänsteman får undersöka alla utrymmen i transportmedel för kontroll av uppgifter som lämnats med stöd av 65 § tullagen (1987:1065) eller 57 § första stycket denna förordning. Om det behövs får transportmedlet undersökas, sedan det lossats på bestämmelseorten. 65 § Befälhavare eller förare på transportmedel som skall undersökas skall på begäran av tulltjänsteman föra transportmedlet till närmaste ställe där det kan undersökas på tillfredsställande sätt samt lämna biträde vid undersökningen. På tulltjänstemans begäran skall befälhavaren eller föraren om möjligt själv närvara vid undersökningen. Befälhavare eller förare på transportmedel skall utöva tillsyn över att ingen skadar eller tar bort förseglingar eller annars olovligt öppnar vad en tulltjänsteman har tillslutit enligt 66 § tullagen (1987:1065) eller 51 § denna förordning. Vad som sagts nu gäller även i fråga om utländska tullförseglingar som enligt särskild föreskrift skall jämställas med svenska tullmyndigheters förseglingar. 66 § På begäran av en tullmyndighet skall en polismyndighet bistå tullmyndigheten, om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd samt medverka vid tullverkets kontroll av utrikes flygtrafik. Vad som sägs i 57--64 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman. Kustbevakningen skall medverka i tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva tullkontroll av sjötrafiken. På begäran av en tullmyndighet skall kustbevakningen även bistå tullmyndigheten, om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd. Vad som sägs i 57, 59--61, 64 och 65 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också kustbevakningen och sådan tjänsteman vid kustbevakningen som sägs i 2 § förordningen (1983:124) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Förordning (1990:510). 67 § Om en polisman får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot 57 § första stycket skall han skyndsamt underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman och, om det kan ske utan att polistjänsten eftersätts, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder som behövs för tullkontrollen. Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om temporär tullfrihet. 68 § Befälhavare eller förare på ett transportmedel eller annan som på grund av nöd eller annat tvingande skäl avviker från vad som föreskrivs om tullkontroll i tullagen (1987:1065), i denna förordning eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av förordningen, skall snarast anmäla det för närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. I fråga om fordon eller luftfartyg kan avvikelsen även anmälas för polisman som skall underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman om anmälningen. I fråga om fartyg kan avvikelsen även anmälas för tjänsteman vid kustbevakningen som skall underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman om anmälningen. Om ett transportmedel som står under tullkontroll eller som medför varor som står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon handling som avser transportmedlet eller lasten snarast lämna handlingen till närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. Är transportmedlet ett fartyg får handlingen lämnas till tjänsteman vid kustbevakningen. Denne skall överlämna handlingen till tullmyndigheten. Förordning (1988:464). 69 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om lättnader i tullkontrollen i fråga om statsfartyg, fiskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för in- och utförseln eftersätts. På grund av internationella förpliktelser som Sverige har åtagit sig gentemot annan stat kan förekomma avvikelser från vad som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och i denna förordning i fråga om tullkontrollen. 70 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om sådan skyldighet att lämna uppgift om organisationsnummer eller personnummer som avses i 72 § tullagen (1987:1065). Straff och vite 71 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 27 § första stycket första meningen, 40 § första stycket första meningen, 40 § andra stycket, 49 § eller 57 § första stycket första meningen, 2. bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 7 § första stycket, 27 § första stycket andra meningen, 49 §, 52 §, 57 § andra stycket, 58 § andra stycket, 59 § eller bestämmelsen i 60 § första stycket om rätt för tullmyndighet att bestämma om ett transportmedels ankomst- eller avgångstider, 3. bedriver industriell verksamhet i frihamn i strid mot 41 §, 4. underlåter att föra anteckningar eller lämna uppgifter som avses i 5 a §, 28 § 3, 42 § 3 eller 49 §, 5. underlåter att göra anmälan eller lämna uppgifter i fall som avses i 6 § första stycket, 26 §, 39 §, 49 §, 57 § första stycket eller 68 § första stycket, 6. underlåter att lägga upp en vara på tullupplag eller i frihamn enligt 52 § andra stycket, 7. underlåter att lämna förhandsmeddelande enligt föreskrift som avses i 60 § första stycket, 8. underlåter att medföra passhandling enligt 52 § första stycket eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 60 § andra stycket, 9. underlåter att stanna på tulltjänstemans anmaning i fall som avses i 61 §, 10. underlåter att efterkomma tulltjänstemans begäran eller lämna biträde enligt 65 § första stycket, 11. underlåter att utöva tillsyn enligt 65 § andra stycket, 12. underlåter att lämna handling i fall som avses i 68 § tredje stycket, eller 13. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som avses i 22 eller 23 § eller lämnar oriktig sådan uppgift döms för tullförseelse till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Förordning (1991:1297). 72 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. 73 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av tullmyndighet. 74 § Föreskrifter om vite finns i 97 § tullagen (1987:1065). Särskilda bestämmelser Förtullning av varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg m.m. 75 § Posten Aktiebolag är i den egna verksamheten tullskyldigt i fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser, om varorna inte anmäls till förtullning eller annan tullklarering av någon annan. Generaltullstyrelsen får efter samråd med Statens järnvägar, Posten Aktiebolag och Luftfartsverket meddela föreskrifter om hur varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg skall anmälas till förtullning eller annan tullklarering. Därvid kan föreskrivas att anmälan till förtullning av en vara får återkallas, så länge varan förvaras hos järnvägsföretaget, Posten Aktiebolag eller lufttrafikföretag. För tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som befordras på järnväg och av Posten Aktiebolag i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 48 § första stycket och 73 § andra stycket tullagen (1987:1065). Närmare föreskrifter om kontrollverksamheten meddelas av Generaltullstyrelsen efter samråd med Statens järnvägar och Posten Aktiebolag. Förordning (1993:1735). Obeskattade varor 76 § Vad som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och denna förordning om oförtullade varor tillämpas även på andra varor, om det, på grund av åtgärd som enligt särskild föreskrift jämställs med utförsel, begärs eller åtnjuts bidrag eller befrielse från eller återbäring av tull eller annan skatt för varorna. Med befrielse från skatt enligt första stycket jämställs att mervärdesskatt återbetalas enligt bestämmelserna om export i mervärdesskattelagen (1994:200). Avgifter för tullförrättningar m.m. 77 § Generaltullstyrelsen föreskriver om de områden och tider på vilka tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Styrelsen föreskriver efter samråd med kommerskollegium i vad mån tullförrättning som äger rum i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullförrättning skall ske utan kostnad för allmänheten. 78 § Generaltullstyrelsen föreskriver taxa för förrättningsavgift. Fastställelse och ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts. Förrättningsavgift skall betalas till tullverket. 79 § Den som beviljas tillstånd att betala tull och annan skatt enligt särskild tullräkning enligt 26 § tullagen (1987:1065) skall betala en avgift till tullverket om 500 kronor. Den som beviljas tillstånd enligt 8 § första stycket 2 tullagen skall betala en avgift till tullverket om 500 kronor. Förordning (1991:1297). 80 § Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 26 § tullagen (1987:1065) utfärdas skall till tullverket betala en avgift som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp. Tullräkningsbelopp, kronor Avgift, kronor 501-- 1 000 10 1 001-- 10 000 25 10 001-- 50 000 35 50 001-- 100 000 50 100 001-- 60 När avgiften fastställs skall förseningsavgift, respitränta och dröjsmålsavgift inte räknas in i tullräkningsbeloppet. Förordning (1992:1078). 81 § Innehavare av tullupplag skall för varje tillstånd betala en årlig avgift till tullverket om 24 000 kronor. Innehavare av frihamn skall för varje tillstånd betala en årlig avgift till tullverket om 20 000 kronor. Innehavare av exportbutik på flygplats skall betala en årlig avgift till tullverket om 75 000 kronor för en butik som under närmast föregående kalenderår hade en omsättning på minst 10 miljoner kronor. Avgifter enligt första, andra och tredje styckena betalas förskottsvis för kalenderår. När tullupplag, frihamn eller exportbutik innehas under del av år utgår avgiften för varje påbörjad kalendermånad med en tolftedel av den årliga avgiften. Innehavare av tullager skall betala avgift till tullverket med följande belopp. Tullager Avgift Tullkreditlager 70 kronor per varupost Provianteringslager på 20 kronor per flygplats för avräkningsdokument proviantering av luftfartyg Annat provianteringslager 7 kronor per varupost Transitlager 50 kronor per varupost Förordning (1989:488). 81 a § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket. För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas: Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd till transitering av hundar och katter mellan Limhamn och Ystad (52 § första stycket) 1 Trafiktillstånd (57 § första stycket) 2 Förordning (1992:1002). 81 b § Avgift tas ut för att tullmyndighet efter särskild begäran lämnar ut bevis som innefattar uppgifter om in- och utförda varor, meddelat av lokal tullmyndighet. För avgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 20--24 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass A tillämpas. Förordning (1992:257). 82 § Obetalda avgifter enligt 78--81 b §§ skall på begäran av tullmyndighet drivas in i den ordning som sägs i 35 § tullagen (1987:1065). Bestämmelser om begäran om indrivning m. m. finns i 4--9 §§ indrivningsförordningen (1993:1229). Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning. Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Generaltullstyrelsen får medge nedsättning av eller befrielse från avgifter enligt 78--81 §§, om det finns särskilda skäl. Förordning (1993:1250). Överlåtelse eller förstöring av varor 83 § Om en vara har överlåtits till staten enligt 109 § tullagen (1987:1065) skall den så snart det kan ske säljas på tullauktion eller, om varan inte får säljas på auktion eller tullmyndigheten anser annat förfaringssätt vara lämpligare, på annat sätt. Medel som inflyter genom försäljningen skall med avdrag för kostnader för varans vård och försäljning redovisas till statsverket. Om varan är skadad eller förskämd eller om tullmyndigheten annars anser att det finns särskilda skäl för det, får varan i stället förstöras. Var varan skadad eller förskämd vid tiden för överlåtelsen, skall överlåtaren bekosta förstöringen. Om en vara har förstörts enligt 109 § tullagen skall förstöringen bekostas av den som har begärt den. Ytterligare föreskrifter 84 § Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen (1987:1065) och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av generaltullstyrelsen. Övergångsbestämmelser 1987:1114 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Genom förordningen upphävs 1. förordningen (1962:376) om försäljning i exportbutik, 2. tullstadgan (1973:671), 3. förordningen (1978:707) om 1975 års TIR-konvention. Tillstånd som har meddelats enligt tullstadgan gäller fortfarande. Om det i en författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna förordning tillämpas i stället den nya föreskriften. 1989:488 Denna förordning träder i kraft, i fråga om 81 § första stycket den 1 januari 1990, och i övrigt den 1 juli 1989. 1991:1297 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. 2. Generaltullstyrelsen får föreskriva de avvikelser från denna förordning som behövs för åren 1992--1993 med hänsyn till övergången till automatisk databehandling inom tullverket. 3. Hemtagningstillstånd som meddelats enligt äldre föreskrifter gäller som tillstånd att tillämpa hemtagningsförfarande enligt de nya föreskrifterna i 4 § 1. 1992:1002 Denna förordning träder i kraft den 1 november 1992. Den tillämpas även på avgifter som har tagits ut från och med den 1 juli 1992. 1992:1078 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om avgift enligt 80 § som förfallit till betalning före ikraftträdandet. 1994:227 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 76 § gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före ikraftträdandet.