Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
SFS-nummer ·
1986:225 ·
Visa register
Miljöskadelag (1986:225)
Departement: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1986-04-30
Ikraft: 1986-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:811
Upphävd: 1999-01-01
Inledande bestämmelser
1 § Skadestånd enligt denna lag utges för personskada, sakskada och
ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har orsakat i sin
omgivning.
Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts dock
endast om skadan är av någon betydelse.
Skada som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet
ersätts bara i den mån den störning som har orsakat skadan inte
skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till
dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.
2 § Lagen tillämpas inte på skador som har orsakats av joniserande
strålning eller inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning
i fall då särskilda bestämmelser gäller.
Förutsättningar för skadestånd
3 § Skadestånd utges för skador genom
1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,
2. förorening av grundvatten,
3. ändring av grundvattennivån,
4. luftförorening,
5. markförorening,
6. buller,
7. skakning, eller
8. annan liknande störning.
Första stycket 1--3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet
som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).
En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första
stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas
art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt
föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.
4 § Skadestånd utges också för skador genom sprängsten eller andra
lössprängda föremål, om skadan orsakas av sprängningsarbete eller av
annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.
5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § utges skadestånd för
skador som orsakas av grävning eller liknande arbete, om den som utför
eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana
skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i annat
hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.
Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför
särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om
den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.
Skadeståndsansvariga
6 § Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har den som
bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap
av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet
har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande
verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller
i offentlig verksamhet.
Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den
skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt denna lag
endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.
7 § Skyldighet att utge skadestånd enligt denna lag har också den som,
utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av
fastigheten, i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete
på fastigheten.
8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt denna lag, svarar
de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att
begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av
dem.
Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte
annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med
hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att
förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.
Ersättning för framtida skador på egendom
9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp
lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för
framtida skador, om en part begär det.
Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett
visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har
bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är
skäligt med hänsyn till de ändrade förhållandena.
10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning
som fastställs att utges på en gång för framtida skador på en
fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare
av tomträtt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när
det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning
skall den lagen tillämpas.
Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att
ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och
ersättningen till följd av överenskommelse mellan den
ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan
anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till
gottgörelse av den ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna
del skrivs av på fordringshandlingen.
Inlösen av fastighet
11 § Medför en verksamhet som avses i denna lag att en fastighet helt
eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men
uppkommer vid begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på
ägarens begäran inlösas av den som bedriver verksamheten.
I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).
Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år
före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.
Rättegången i miljöskademål
12 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt denna lag
skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande
verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.
Avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan
anläggning på annans mark, skall talan dock väckas vid den
fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs
eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse
enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §. Gemensamt
med ett mål som avses i första eller andra meningen får
fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika
parter, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter
är lämpligt.
13 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan
medföra sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av
ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område
verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.
14 § I fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 11 eller 13 §
tillämpas bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett
yrkande om inlösen enligt 11 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om
rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas
också i andra mål enligt denna lag.
Övergångsbestämmelser
1986:225
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. Även om ett skadefall har inträffat efter ikraftträdandet skall
lagen inte tillämpas, om skadan är en följd av en störning som har
upphört före ikraftträdandet.
3. Har talan som rör en fråga som regleras i lagen väckts före
ikraftträdandet, handläggs målet även efter denna tidpunkt enligt
äldre bestämmelser.